Nationell klimatpolitik i global samverkan

Fru talman! Nu ska kammaren debattera svensk klimatpolitik. Vi brukar säga att vi människor inte kan påverka vädret, men är det riktigt sant? Vi får se om miljö- och jordbruksutskottet kan under förmiddagen. Grunden för det utskottsbetänkande som nu ligger på kammarens bord är regeringens proposition om en nationell klimatpolitik. Till den har oppositionen väckt fem följdmotioner, och det finns 32 yrkanden från allmänna motionstiden som också behandlas. I propositionen föreslås att klimatmålet enligt 2002 års klimatpolitiska beslut ligger fast. Det innebär att de svenska utsläppen av växthusgaser ska vara 4 % lägre än 1990. Det ska vara ett medelvärde för perioden 2008-2012. Målet ska uppnås utan kompensation för upptag i kolsänkor eller med flexibla mekanismer. Utsläppen ska räknas som koldioxidekvivalenter och omfatta Kyotoprotokollets sex växthusgaser. Regeringen gör bedömningen att utsläppen för Sverige för år 2020 bör vara 25 % lägre än utsläppen år 1990. Målet följs fortlöpande upp vid kontrollstationer minst var femte år. Enligt förslaget ska det börja gälla 2008. Att uppnå det senare målet kräver långsiktigt, omfattande och djupgående internationellt samarbete. Inför kontrollstationen år 2008 bör det därför närmare utredas hur samhällets olika sektorer bedöms kunna bidra till att uppfylla målet. En sammanhållen klimat- och energipolitik bör utvecklas. Förutsättningar bör skapas så att Sveriges beroende av fossila bränslen för transporter och uppvärmning upphör till år 2020. Klimatinvesteringsprogrammet förstärks för 2006-2008 och omfattar bland annat ökade informationsinsatser. Programmet omfattar även satsningar på transportsektorn i syfte att begränsa utsläppen av växthusgaser. I propositionen redogör regeringen för några viktiga utgångspunkter för en framtida utformning av en internationell klimatregim. Utgångspunkten är att en framtida internationell klimatregim efter år 2012, det vill säga efter Kyotoprotokollets första åtagandeperiod, fortsatt bör baseras på klimatkonventionens grundläggande principer. Det här var i stora drag de frågor som behandlas i betänkandet. De många motionsyrkandena har utmynnat i 72 reservationer som tillfogats betänkandet.

Fru talman! I dag ska vi debattera en av politikens svåraste utmaningar, nämligen kampen mot global uppvärmning och jakten på våra utsläpp av växthusgaser. Förutom att det är den svåraste är det också en av våra viktigaste utmaningar. Det är en ödesfråga om vi är framgångsrika i den här politiken. Moderaternas idé om en lösning är att först och främst uppnå en fossilfri energiförsörjning. Vägen dit ser vi genom att hålla fast vid den koldioxidfria energiproduktion som är vår bas i energisystemet i dag. Våra utsläpp historiskt sett bygger på att vi har en stor del vattenkraft och kärnkraft i vårt energisystem. Vi tror att det under en övergångsperiod kommer att vara basen för vår energiförsörjning. Parallellt med detta måste vi gå vidare och utveckla nya, ännu mera miljövänliga energiresurser, biologisk energi, vätgas som laddas med solenergi och många andra exempel. Jag tror inte att vi här inne riktigt vet vad morgondagen innebär för möjligheter. Det vet nog bättre forskare och andra vars drivkrafter måste släppas fria i det här arbetet. Den andra lösningen för oss handlar om ett hållbart transportsystem. Transporterna har haft en oroande utveckling i världen där koldioxidutsläpp och därmed klimatpåverkan i viss mån har ökat. Därför är det viktigt att hitta lösningar på transportproblemet. Vi tror att det framför allt handlar om att koppla detta till handeln med utsläppsrätter och framför allt få tryck på bränslena i det sammanhanget. Inte minst tror jag att flyget är en av de viktigaste frågorna. Man måste hitta internationella lösningar eftersom flyget rör sig över gränserna. Förvisso rör sig alla transporter över gränserna, men flyget är allra tydligast. Den tredje utmaningen handlar om att bibehålla och utveckla den tätposition som vår industriproduktion har i vårt land när det gäller koldioxideffektivitet. Vi har till exempel när det gäller stålsektorn en av världens mest koldioxideffektiva produktionsformer. Det är något vi ska bygga vidare på och utveckla framöver. Den fjärde utmaningen handlar om en mer energieffektiv hushållssektor som hittar tätare lösningar men samtidigt inte glömmer bort de allergiproblem som skapades efter oljekrisen för några decennier sedan. Vi måste hitta olika lösningar där våra hus blir mer energieffektiva och där man också använder mer av fossilfri uppvärmning än vad vi gör i dag. Den femte utmaningen är målet att vi i Sverige ska kunna tjäna pengar på miljötekniken. Det ska ske genom att vi släpper fram den innovationsförmåga och den kraft som finns under ytan i Sverige. Vi är duktiga på innovationer, men vi är extremt dåliga på att kommersialisera dem, att idén går från forskning till företagande. Där är vi inte tillräckligt bra. Det handlar om en generell företagandepolitik som måste bli mycket bättre. Det handlar om ett innovationsklimat som måste bli bättre där forskningsresurserna ska gå rätt och det måste vara okej att tjäna pengar på sina idéer. Det är en jätteutveckling som är kopplad till miljötekniken, dess möjligheter och visionen om att vi faktiskt i Sverige ska kunna tjäna pengar på miljövänlighet. Den sjätte lösningen ligger i grunden av det dokument som presenterades för två dagar sedan, nämligen alliansens överenskommelse på energi- och klimatområdet. Det ser vi som en naturlig del av vårt arbete, och vi tycker att det är en god kompromiss för en möjlig borgerlig regering som ska kunna fortsätta detta arbete. Det lägger grunden för den kommande mandatperioden, och utmaningarna därefter när det gäller energiomställningen och så vidare är någonting som en borgerlig regering i så fall får fortsätta att skissa på. Detta dokument är en av de sex grunder som Moderaternas idé bygger på. Jag kan konstatera att det i det betänkande som vi i dag ska ta ställning till och som delvis bygger på en proposition från regeringen finns en stor samsyn vad gäller målsättningarna. Men det skiljer sig i fråga om medel för att lösa detta. Samtliga partier utom Miljöpartiet ställer sig bakom målet att reducera våra svenska koldioxidutsläpp med 4 % jämfört med 1990 års utsläpp för perioden 2008-2012. För två veckor sedan antog vi enhälligt i kammaren ett betänkande om principer för tilldelningen av utsläppsrätter inför handeln under åren 2008-2012. Det råder stor enighet vad gäller själva fundamentet för klimatpolitiken, och därför kommer jag att fokusera på vad som skiljer oss åt. Det finns ledamöter och partier i riksdagen som anser att det finns ett självändamål i att utsläppsminskningarna ska vara så dyra som möjligt, som vill att åtgärderna ska vara rent nationella. Jag tror att det är ett allvarligt misstag. Jag tror att vi har väldigt mycket att vinna på att just hitta de allra mest kostnadseffektiva lösningarna, och det kräver ett antal åtgärder som vi borde vara mera öppna för. Det gäller synen på de flexibla mekanismerna, att vi också ska kunna handla med aktörer och länder utanför Kyotoområdet, utanför Europa. Jag tror att det är nyckeln för att få ned kostnaderna. Själva grundtanken i vår idé är att vi ska genomföra reduktionen av koldioxid- eller växthusgaser där det är som allra billigast och inte där det är som allra dyrast. Det innebär i och för sig också att det givetvis är viktigt för oss att ta hänsyn till våra egna problem, men det är viktigt att försöka vara så kostnadseffektiv som möjligt. Vi har inte heller tagit del i den tävling som verkar råda om vem som vill sätta de hårdaste målsättningarna för 2020, 2050 och så vidare. Jag skulle vilja säga att parallellt med den ganska etablerade diskussion och syn vi har här inne i kammaren är det svenska klimatarbetet under en ganska hård publik attack ute i samhället. Det finns en ganska stor oro och frustration över de elpriser som har ökat och som bland annat hänger ihop med en del av våra verktyg, de verktyg som vi alla här inne värnar om, till exempel utsläppsrättshandeln. Det är i storleksordningen en miljon människor som har skrivit under ett bensinskatteuppror. Samtidigt som människor i opinionsundersökningar uttrycker att de är intresserade av klimatarbete och vill ha mindre koldioxidutsläpp vill man parallellt med detta ha sänkta elpriser och sänkta bensinpriser. Det är någonting som vi måste fundera kring. Därför tycker jag att det är viktigt att vi nu så snart som möjligt ska tillsätta en parlamentarisk utredning, en klimatutredning, som utreder de målsättningar vi ska sätta framöver och framför allt väldigt tydligt skissar upp vilka åtgärder som krävs för att nå dit. Kan man tala om för privatbilisterna att 30 % reduktion till 2020 motsvarar hela privatbilismen blir människor oroade. Jag tror att det är extremt viktigt att vi har en förankringsprocess i det här arbetet. En annan viktig poäng både för kostnadseffektiviteten och för att nå framgång globalt med detta globala problem är att fler länder borde ansluta sig till de internationella avtalen. Det gäller framför allt USA, som släpper ut allra mest, men också Kina och Indien. Enligt uppgift startar Kina i dag ett och ett halvt kolkraftverk i veckan. Det är en jätteutmaning för det globala klimatarbetet att försöka komma åt det där. Vi vill också, som sagt var, använda de flexibla mekanismerna och i viss mån använda biståndet mer i miljösammanhang, för att kunna få ett statligt utbyte men också, där jag tycker att vi inte har kommit särskilt långt, när det gäller företags möjligheter till satsningar utanför Kyotoområdet. Låt mig ta ett intressant exempel, Indien. I Indien har man ett jätteproblem som handlar om att energisystemet inte riktigt fungerar. Man har nästan dagligen elavbrott. Vad gör indiern då? Jo, han eller hon startar sitt dieselkraftverk som man har tillgång till. Tänk om vi till exempel genom miljöbistånd eller flexibla mekanismer skulle kunna hjälpa till att satsa i det indiska energisystemet, så att inte en miljard indier behöver vara beroende av dieselkraft för att värma upp sina hem eller för att laga mat. Vad vill vi framåt? Vi vill utveckla utsläppshandeln. Vi vill få in fler branscher och fler gaser. Framför allt har vi pekat ut transportsektorn som en väldigt viktig del. Vi vill ha fortsatt CO2-skatt för de delar av näringslivet som inte ingår i handeln med utsläppsrätter. Som jag sade vill vi använda biståndet för att rikta in mer av miljöbistånd. Forskningsresurser ser vi också som en nyckelfråga. Vi tycker att GMO-tekniken, alltså genmodifierade organismer, skulle kunna vara en del av lösningen. På det universitet som finns i min hemkommun Lomma i Alnarp, Sveriges lantbruksuniversitet, forskar man nu väldigt mycket på att ersätta mineraloljeanvändning med olika oljeväxter, som kräver genmodifiering. Det skulle innebära att man till exempel kan ersätta 8-9 % av den globala användningen av oljor om man byter ut de oljor som finns i industriprocesser, i smörjoljor och så vidare. Det är oerhört intressant, men det har vi nästan inte alls varit inne på. Vi vill ha ett smartare skattesystem. Vi tycker att det är fel att man får höjda taxeringsvärden, högre fastighetsskatt, när man genomför miljöriktiga investeringar, till exempel byter ut sina fönster eller byter ut sin panna. Man får ROT-avdrag för att man gör detta, men sedan kommer plötsligt Skatteverket och höjer taxeringsvärdet på fastigheten. Det är en orimlighet som vi vill få bort. Vi vill få till incitament för privatbilister. Köpmönstret är ett problem när det gäller nyköp av bilar. Det är för mycket tjänstebilsnyköp och för lite privatbilsköp. Sammanfattningsvis: Vi vill ha en ambitiös klimatpolitik men som grundar sig på kostnadseffektiva lösningar. För dyra lösningar späder på människors misstro mot politiken och skadar klimatarbetet på lång sikt. Billiga och effektiva lösningar ger möjligheter att reducera mer koldioxid för samma pengar. Det är Moderaternas målsättning. Jag vill yrka bifall till reservation 51. (Applåder)

Fru talman! Frågan om vilken politik Sverige ska föra för att minska mänsklighetens klimatpåverkan är en av de viktigaste frågor som svenska politiker ställs inför över huvud taget. Globala klimatförändringar som orsakas av människan är ett av vår tids största miljöhot. Halten koldioxid i luften har ökat med ungefär 30 % sedan mitten av 1800-talet. Utsläppen av koldioxid från fossila bränslen har ökat över tiden. Medeltemperaturen på jorden har stigit under de senaste åren. Det finns en djup moralisk dimension i klimatfrågan, för klimatfrågan är mycket långsiktig. Vi måste ta hänsyn till kommande generationer. Naturvetenskapligt sett är frågan av global karaktär, så vi måste ta hänsyn till hela mänskligheten. Konsekvenserna av utsläpp av olika växthusgaser är inte helt förutsägbara. Vi måste alltså tillämpa försiktighetsprincipen. Därför är frågan mycket svår att överblicka. Trots det bör vi sätta upp mål för utsläppsminskningar till 2020, 2030, 2040, 2050 och 2100, mål som ska gälla för Sverige, för i-länderna, för EU och globalt. Vi får inte skjuta alla obekväma beslut på framtiden, för då blir problemen mycket större för kommande generationer. Nu har vi chansen att göra planerade nedtrappningar. Annars riskerar kommande generationer att hamna i ett kaos framtvingat av naturen. Genom att ta fram ett sådant underlag och driva frågorna internationellt kan Sverige bidra till utvecklingen. Sverige har en stolt historia i det internationella miljöarbetet genom FN:s miljökonferens 1972 i Stockholm, här i denna lokal, och arbetet med FN:s klimatpanel som leddes av professor Bert Bolin under många år och hade stor betydelse vid Riokonferensen 1992. Vi har också haft skickliga miljöministrar i Anna Lindh och Kjell Larsson. Såvitt jag kan bedöma har också Lena Sommestad gjort ett gott internationellt arbete. Samtidigt måste vi vara realistiska och inse att det sker en maktförskjutning i en sådan här global fråga så att makten i dag främst ligger hos USA, Kina och Indien. Sverige bör ändå inte avstå från att lägga konkreta förslag för utvecklingen hundra år framåt och även föregå med gott exempel. Vi vet någotsånär vad naturen kommer att kräva hundra år framåt, och vi måste föregå med gott exempel och försöka värna om en planerad nedtrappning av utsläppen. Det var den internationella nivån. På den nationella nivån tycker vi att regeringen har agerat för långsamt. Det nu gällande grundläggande klimatpolitiska beslutet fattades av riksdagen 2002. Då fastställdes att klimatarbetet skulle följas upp med kontrollstationer 2004 och 2008. Rimligen avsåg riksdagen med sitt beslut att regeringen skulle återkomma till riksdagen under 2004, men så har inte skett. Inte ens i samband med miljömålspropositionen våren 2005 behandlade regeringen klimatmålen. För detta förtjänar regeringen allvarlig kritik. I dag har vi att behandla en mycket mager proposition som alltså borde ha kommit för två år sedan. Den innehåller egentligen ingenting annat än att klimatmålet till 2010 ligger fast. På denna proposition har Folkpartiet svarat med en motion som innehåller ett omfattande klimatprogram. Den beskriver vår inställning tydligt, och utskottets betänkande är också tydligt. Därför behöver jag inte ta kammarens tid i anspråk med mer än ett enda yrkande. Jag yrkar bifall till reservation nr 51 som bifaller yrkande 22 i min motion. Det handlar om att energibesparande investeringar inte får leda till höjd fastighetsskatt, för det ger fel signaler till allmänheten. Folkpartiet har en stolt historia när det gäller ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och motionerade om det redan på 1960-talet. När det gäller utsläppen finns det två effektiva ekonomiska styrmedel, nämligen miljöskatt och utsläppsrätter. Genom EU har vi nu äntligen fått pröva systemet med utsläppsrätter som vi från Folkpartiets sida har föreslagit i mer än tio år. Det finns dock en grundläggande princip som måste ändras för att systemet ska fungera på bästa sätt. Rätterna bör fördelas genom försäljning, lämpligen på auktion, och inte som nu gratis till dem som gjort tidigare utsläpp. Regeringen har också noterat detta i proposition 184 och avser att föreslå nödvändiga ändringar i EU:s handelsdirektiv. Jag skulle gärna vilja fråga miljöministern: När kommer de förslagen att läggas till EU? Och hur kommer man att göra för att driva på förändringar i EU:s handelsdirektiv? Nu gäller det att gå igenom alla sektorer och systematiskt begränsa deras utsläpp. Regeringen har under 2004 beslutat om tilldelningen till den handlande sektorn för den första treårsperioden, alltså perioden 2005-2007, utan att samtidigt redovisa planerna för övriga sektorer. Och alldeles nyligen har regeringen beslutat att tilldelningen kan bli upp till 25,2 miljoner utsläppsrätter årligen under nästa femårsperiod. Detta innebär att den handlande sektorn tillåts öka sina utsläpp rätt kraftigt sedan jämförelseåret 1990 och även får fler utsläppsrätter för nästa period än under innevarande period. Transportsektorn verkar inte klara av att minska sina utsläpp. Då är frågan om hushållen och övrig industri verkligen kan minska så mycket att Sverige minskar de totala utsläppen. Det är en allvarlig brist i regeringens politik att man inte redovisat helheten för riksdagen i ett sammanhang. Vi behöver en överblick och en helhetssyn. Därför vill jag fråga miljöministern: När kommer en sådan presentation av helheten med alla sektorer och alla växthusgaser? Och: Vilka styrmedel tänker regeringen tillgripa för att nå de nödvändiga begränsningarna inom transportsektorn och inom övrigsektorn? Det svenska målet är formulerat till att halten växthusgaser i atmosfären ska vara lägre än 550 ppm. Internationellt brukar man använda målet att temperaturhöjningen ska begränsas till två grader. Regeringen uttrycker sig i propositionen positivt om detta mål men föreslår inte något riksdagsbeslut om detta, vilket förvånar mig. Även för etappmålet 2020 uttalar sig regeringen utan att föreslå ett riksdagsbeslut. I vår motion har vi sådana yrkanden, nr 5 och nr 7, och de har vi fullföljt i reservationerna 15 och 17. Det är viktigt att den svenska klimatpolitiken är förankrad i Sveriges riksdag. Det skulle ge en långsiktighet i spelreglerna, en styrka i internationella förhandlingar och en tyngd i klimatpolitiken som annars saknas. Att som regeringen i denna proposition endast peka på regeringens inriktning utan att fastställa politiken via riksdagsbeslut försvagar svensk klimatpolitik. Jag skulle vilja fråga miljöministern: Varför vill regeringen inte ha riksdagsbeslut om dessa två frågor? Fru talman! Vi fick till slut den sedan länge utlovade klimatpropositionen som utgör 2004 års kontrollstation. Denna försening visar hur svagt samarbetet varit mellan Socialdemokraterna och samarbetspartierna. Sverige behöver nu en handlingskraftig regering som målmedvetet utvidgar samarbetet punkt för punkt såsom allianspartierna gör. De som vill ha en handlingskraftig regering som är beredd att använda marknadsekonomiska styrmedel på rätt sätt i miljöpolitiken behöver inte tveka utan bör rösta på Folkpartiet.

Fru talman! Det är väl egentligen i ingen annan stor fråga som det blir så tydligt att vi hör samman alla människor på jorden, att vi delar samma öde. Vi var på ett klimatseminarium hos Världsnaturfonden häromdagen några stycken. Dennis Pamlin som är en skicklig medarbetare där hade just kommit från en resa. Han sade med en hälsning från en kvinnlig kollega från Fijiöarna: Hälsa dem i Sverige att mitt land håller på att försvinna! Vi har alla läst om vilka konsekvenser som utsläppen av växthusgaser och klimatförändringarna håller på att få. Det gemensamma ödet och att vi hör samman blir ju särskilt tydligt för dem som har det svårast, de mest utsatta, människorna i södra Afrika. Det ger oss naturligtvis ett särskilt ansvar, i solidaritet med nuvarande och kommande generationer, att ta itu med saken och göra det vi kan. Men också Europa berörs. Vi har läst i tidningarna den här veckan om hur vattenbristen börjar bli väldigt hotande i södra Europa, delvis beroende på klimatförändringar men naturligtvis också av andra skäl. De scenarier som spelas upp när man drar ut linjerna innebär dock att södra Europa kommer att få det väldigt tufft. Också konsekvensanalyser av vad detta skulle komma att innebära i Sverige inom några år visar att till exempel Mälardalen vid ett starkt förändrat klimat kommer att bli utsatt för stora översvämningar och stora påfrestningar med erosion och jordbruksmark som tas ur produktion. Detsamma gäller södra Sveriges kuster. Låt oss så från Afrika, Fijiöarna, Europa och Mälardalen gå till de smältande polarisarna och permafrosten. Vi har läst om detta. Frågan är vad vi klarar att göra och på vilken nivå vi gör det. Vi måste göra insatser på alla nivåer, men detta är väldigt mycket ett globalt problem som måste finna lösningar globalt, med åtaganden från de stora aktörerna och de stora utsläpparna. Vi måste också gå före nationellt. Det handlar om teknikutveckling, att sprida bra teknik. De länder som nu är i en kraftig expansionsfas måste få hjälp och möjligheter att använda bästa möjliga teknik, att göra tekniksprången och inte behöva gå den smutsiga omväg som vi har gjort i västvärlden. Det finns teknik i ganska stor omfattning. Forskare i Princeton har pekat på 15 viktiga miljötekniker som finns på kommersiell basis och som, om de kunde användas, skulle ge en väldigt kraftfull koldioxidreduktion. För oss i den rika världen handlar det om att vara med och med finansiering, såddkapital, forskning och utveckling och biståndsinsatser ge stöd och hjälp så att den befintliga tekniken och den framtida tekniken faktiskt kommer till användning. Klimatfrågan kommer också att få säkerhetspolitiska och utrikespolitiska konsekvenser om scenarierna blir verklighet med stora migrationsströmmar. Det handlar om demokratifrågor, säkerhetsfrågor när det gäller Mellanöstern och beroendet av den ryska gasen. Handeln med utsläppsrätter måste bli ett globalt system där flera blir med. Vi måste dock ta itu med de uppenbara utmaningar som är möjliga för oss att ta tag i med en gång. Det handlar om flera av de frågor som både Lars Lindblad och Lennart Fremling har berört - transportsektorn, att den fortsatta utvecklingen mot bränslebyten blir verklighet, att inte bara den första generationens biobränslen utan också den andra och tredje så snabbt det bara går kommer fram. Det handlar om att livscykelanalyser, well-to-wheel -analyser, blir vägledande så att vi inte kör in i återvändsgränder och långsiktigt fastnar i system som inte ger den effekt som de skulle kunna göra. Självklart måste det vara undantag när man i offentlig upphandling av bilar köper en icke-miljöbil. Man måste då bevisa varför man behöver en icke-miljöbil. Även förmånsvärdena måste på sikt helt relateras till koldioxidutsläppen. Sparande och effektiviseringar är naturligtvis en oerhört viktig del i det nuvarande och framtida klimatarbetet. Den icke producerade nedsmutsande terawattimmen, megawattimmen eller kilowattimmen är naturligtvis den bästa. Här har flera partier intressanta förslag om vita certifikat och negawatt. Det finns stor potential i industrins byggnader, i vanliga bostadshus och när det gäller elprylar. Någon sade att om man kunde sänka standbyfunktionerna på de prylar som säljs och har sålts till 1 watt skulle man i Europa kunna spara 90 terawattimmar, vilket är mer än den svenska produktionen från kärnkraften. Vi måste också ha en koldioxidminimalistisk energiproduktion där vi fortsätter att effektivisera och satsa på vattenkraften utan att bygga ut de orörda älvarna och där även den småskaliga vattenkraften har sin plats. Där ska också ingå de förnybara energislagen sol, vind och våg, kraftvärmesatsningar och den icke hållbara men under en övergångsperiod nödvändiga kärnkraften. EU är en viktig aktör. Vi vill att EU ska ha tydliga mål för 2020 och 2050 - 30 % respektive 80 % - och delmål för 2030 och 2040 samt även ett mål för 2100. Det kräver åtaganden, men det kräver kanske också sanktionsmöjligheter mot dem som inte uppfyller sina åtaganden. Det kräver styrmedel och utveckling av handel med utsläppsrätter. Det gäller tilldelningsfasoner. Det gäller taken. Det gäller att transportsektorn kommer in. Det gäller kraftfulla program för forskning och utveckling och kommersialisering. Det behövs, vilket vår EU-parlamentariker har föreslagit, finansiella instrument, multilaterala program med bland annat Kina och Indien där man bör avsätta åtminstone 5 miljarder euro per år till fonder som kan vara med och utveckla miljövänlig teknik. Det handlar om fordonsindustrin. Överenskommelser som inte uppfylls ska bli bindande. Det handlar om transportsystemen i Europa. Det är upprörande att tågtrafiken och godstrafiken på tåg inte fungerar bättre ned genom Europa, att det tar så lång tid och är så låg genomsnittshastighet. Flyget ska naturligtvis också in i utsläppshandeln på ett eller annat sätt och subventionerna till fossilenergi bort. I Sverige står vi naturligtvis inför stora utmaningar att ta vår del av ansvaret. Den proposition som vi behandlar i dag har ett konkret förslag, som vi hört, nämligen att utsläppsmålet för 2010 ligger fast och att väldigt mycket ska göras inför nästa kontrollstation 2008. Vi kristdemokrater tycker att det är viktigt att det blir en bred förankring av det arbetet, att det blir en parlamentarisk energi- och klimatkommission eller -utredning som före, under och efter kontrollstationen arbetar med dessa frågor för största möjliga förankring - ett samlat grepp. Jag tror också att vi kommer att se behov av partnerskap, investeringsstöd och pilotanläggningar för att få fram tillräckligt med alternativt bränsle, för att skapa kapacitet. Det kommer att behövas fortsatt forskning och utveckling. När det gäller styrmedel måste först och främst de kontraproduktiva bort - som fastighetsskatten, som vi hörde om - men det måste också till andra. Vi är också väldigt positiva till klimatinvesteringsprogrammen. De ger resultat. Det behövs också riskkapital och exportstöd. Vi står inför stora utmaningar att fånga upp, bejaka och bygga vidare på den positiva vilja som finns hos svenska folket att vara med och ge sitt bidrag till en bättre utveckling och minskade klimatutsläpp. Jag vill med det anförda yrka bifall till reservation 51. (Applåder)

Fru talman! Då är vi äntligen här. I denna mandatperiods sista skälvande minuter får vi möjligheten att diskutera klimatpolitiken både i Sverige och i ett globalt perspektiv. Gårdagens match visar väl att det aldrig är för sent att ligga och kämpa hela vägen fram. Det tror jag att vi ska göra tillsammans allihop med de här frågorna. Som mina allianskolleger innan har fört fram är det oerhört avgörande att vi kommer till rätta med klimatproblemen. Det är en kolossalt stor utmaning. Vi vet att klimatförändringarna sker trögt, och effekterna av de utsläpp som redan har skett har vi bara till viss del börjat märka. Vi vet att ett förändrat klimat inte bara innebär havsnivåhöjningar, temperaturhöjningar och extremare väder. Vi vet också att de här förändringarna kommer att innebära nya spridningsvägar för sjukdomar, förändrade odlingsgränser och brist på färskvatten. De som kommer att drabbas hårdast är de som är mest utsatta redan i dag. Det är vårt ansvar att ta klimatfrågan på fullt allvar och se till att agera med alla tillgängliga medel för att motverka klimatförändringarna. Ytterst handlar kampen om ett bättre klimat för mig om solidaritet med dem som har det sämre än vi. Men för att vi ska kunna nå dit krävs det, som jag har sagt, att vi får med alla i hela samhället, från den enskilda individen till det globala perspektivet. Det krävs att vi tar vara på all den kraft, möjlighet till delaktighet och idéer som finns hos enskilda individer, hos företag, i kommuner, regioner, nationellt, på europeisk nivå och globalt. Oerhört centralt i det framtida arbetet är att EU får en starkare roll. Centerpartiet vill se ett EU som är smalare men vassare, men också har möjligheten att fatta majoritetsbeslut på miljöområdet. Det skulle ge EU en möjlighet att få en ännu starkare roll i det globala miljöarbetet. Men det krävs också att vi visar ledarskap på hemmaplan, att vi visar ledarskap här hemma i Sverige och pekar ut i vilken riktning vi ska gå. Jag ska säga att jag tycker att i stort sett alla partier visar på det ledarskapet på olika nivåer. Man går i bredd och är olika tydlig. Från Centerpartiets sida tycker vi att det är oerhört centralt att vi sätter upp mål på medellång sikt. Vi har sagt att vi vill ha ett mål där vi når en minskning av koldioxidutsläppen med 30 % till 2020. Men det behöver också kompletteras med en parlamentarisk utredning, som mina allianskolleger har lyft fram. Det krävs givetvis att den här utredningen är parlamentarisk men också att den bjuder in människor och aktörer på olika nivåer och tar del av deras kunskap, ger dem möjligheten att föra fram idéer och spela en tydlig roll i det här arbetet. Det ska vara allt ifrån enskilda individer till företag, försäkringsbolag och kanske inte minst finansiella aktörer för att man ska se vilken roll de kan spela i omställningen till ett bättre klimat. Det är inte omöjligt att vända utvecklingen, men det kommer att krävas stora ansträngningar. Jag är helt övertygad om att vi kan använda miljöproblemen och den möjlighet till teknikskifte som de ger som en hävstång in i framtiden. Centerpartiet har en vision om en ökad miljövänlig industriproduktion. Det är en ökad miljövänlig industriproduktion som vi är övertygade om går att förverkliga. Det kommer att leda till många nya jobb och en ökad tillväxt i vårt land. För varje dag som går blir miljöproblemen tydligare. Vi påminns näst intill dagligen om de olika konsekvenserna. Det är som sagt översvämningar, isar som smälter och så vidare. Det ger enorma möjligheter. Men det krävs att vi agerar nu. Jag tror ingen av oss här inne eller andra som är politiskt aktiva är beredda att i framtiden svara på frågan från våra barn och barnbarn, en fråga som jag tror att de kommer att ställa och som skulle lyda: Varför gjorde ni inget? Ni hade unika möjligheter att kunna göra något. Varför gjorde ni inget? Den frågan tror jag ingen av oss vill svara på. Jag svarar hellre på frågan: Hur gjorde ni? Vad var det som var nyckeln till att ni kunde börja vända utvecklingen? En av nycklarna är att skapa förutsättningar för tillväxt, en tillväxt som leder till ett hållbart samhälle. Centerpartiet vill se ett system där vi skapar ett innovationsklimat som gör det möjligt att realisera alla de idéer som redan i dag finns om hur vi ersätter oljan och ställer om till förnybar energi. Vi vill se ett fossilfritt samhälle. Det vill vi ju alla i olika utsträckning. Men det handlar också, som sagt, om ledarskap. År 2015 vill vi att endast bilar som kan drivas på förnybart bränsle ska få säljas. Vi har i motioner, rapporter och program under den här mandatperioden plockat fram ett brett spektrum av åtgärder som vi vill vidta för att vända utvecklingen, sådant vi kan göra på nationell nivå. Det handlar om att vi behöver satsa mer pengar på forskning och utveckling. I vår senaste budgetmotion lägger vi 1 miljard mer än regeringen på forskning och utveckling av förnybara bränslen och förnybar energi. Vi vill se ett tydligt incitament för de privatpersoner som vill köpa en ny miljöbil. Vi har sagt att vi vill se en skatterabatt på 10 000 kr. Det ska vara ett rättviseförhållande, så att det inte bara är de som har möjlighet att ha en tjänstebil som ska kunna få göra det miljövänliga valet men också tjäna pengar på att välja en miljöbil. Vi vill också se en utveckling där vi skapar fler personliga incitament som gör att man kan tjäna pengar på att vara miljövänlig. Där tycker vi att det har förts fram intressanta tankar om ett system med personliga utsläppsrätter. Det vill vi titta närmare på. Vi tycker att det skulle kunna vara en tydlig del i en parlamentarisk utredning som undersöker hur vi ska komma till rätta med klimatproblemen och vilka klimatmål vi ska sätta upp. Fru talman! Ingen vet hur snabbt den här utvecklingen kan gå. Ingen vet exakt vilka tekniker som är lösningen för framtiden. Vi behöver från politikens håll sätta upp regler som styr i rätt riktning och som ser till att vi gör det möjligt att göra det här teknikskiftet och ett tekniksprång som får en påverkan både nationellt och globalt, för vi vet att det kan gå snabbt. Se bara på förändringen från fast telefon till bärbar och nu på utvecklingen av mobiltelefonen. Vi vill se en grön industripolitik från Centerpartiets sida. Vi vet att de svenska företagen kan spela en mycket central roll. Många av dem har redan i dag gjort mycket för en hållbar utveckling, men med en grön industripolitik, med långsiktighet och en målmedvetenhet kan vi nå en bra bit till på vägen. Vi vill stimulera de företag och individer som väljer att gå före. Vi tycker att det är bra mycket bättre att stimulera och uppmuntra dem som väljer ett miljövänligare alternativ än att försöka ändra människors och företags beteenden genom straff. Innerst inne vill alla vara miljövänliga. De flesta, om inte alla, företag vill vara miljövänliga. Vår uppgift är att hjälpa dem genom en enklare, lönsammare och framför allt bättre miljöpolitik. Det är vad en kommande alliansregering kommer att göra efter valet. Jag vill yrka bifall till reservation 10. (Applåder)

Fru talman, ledamöter! I politiken brukar vi ofta prata om rättvisa. Rättvisa är någonting som går in i många politikområden. Kanske tänker vi oftast på utvecklingssamarbete, biståndspolitiken alltså, eller på socialpolitiken, handelspolitiken, ekonomisk politik med transfereringssystem och offentlig service. Men frågan är om vi inte i dag behandlar det allra viktigaste området för rättvisepolitiken. Klimatpolitiken handlar ju om global rättvisa. De fattigaste, som drabbas värst av miljöförstöringen, är de som också har svårast att skydda sig mot den. När det gäller den globala miljöfrågan är det dessutom så att det är vi i den rika delen av världen som står för så oerhört mycket mer utsläpp per capita än de fattigaste människorna, som troligen kommer att drabbas värst. Samtidigt är det givetvis så att när vi håller på med ett sådant här storskaligt experiment världen över vet vi inte vad som kommer att hända i vår del av världen. En del kanske tror att vi kommer att tjäna pengar för att skogen kommer att växa snabbare, men vi vet inte om det kommer att bli så. Det kanske blir så att man får mer problem med svampsjukdomar som greminella i skogen och en sämre produktion i stället. Lars Lindblad sade att det här är en stor internationell utmaning, och det kan jag verkligen skriva under på. Det är en utmaning, för det handlar så oerhört mycket om solidaritet. Och solidaritet är någonting som verkligen är svårt när det väl kommer till handling. Ofta diskuterar vi målen, och ofta kanske vi står närmare varandra politiskt när det gäller målen. Anledningen till att vi inte samarbetade med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet om klimatpropositionen var inte att vi egentligen var missnöjda med målnivåerna i propositionen. Men för att klara målen tyckte vi att åtgärderna inte räckte till, åtgärder som dessutom ofta tillhör andra politikområden. Det är styrmedelsfrågorna som är viktiga. Ibland pratar man så mycket om vad som borde göras rent praktiskt, som att byta teknik och ändra livsstil. Men det som leder fram till de praktiska åtgärderna i samhället är styrmedlen. Där är jag väldigt glad att vi har jobbat på riktigt bra med den gröna skatteväxlingen under den här mandatperioden. Det låter väldigt hoppfullt när Lennart Fremling lovar marknadsekonomiska styrmedel med en borgerlig regering. Men de borgerliga partierna brukar kritisera den gröna skatteväxlingen utan att presentera några alternativ. Sedan tror jag att Lennart Fremling personligen är övertygad, men det är en annan sak. Nu har vi faktiskt fått hjälp av marknaden. Det kan vara lättare att jobba med klimatfrågorna tack vare att energipriserna har gått upp. Förutom att ekonomi styr väldigt mycket av vårt handlande, livsstil och teknikutveckling skapar den också en medvetenhet. Jag tror att fler människor börjar fundera på problemet med klimatfrågan i sig där man säger: Men oljan, räcker den verkligen? Det börjar bli väldigt dyrt. Då kanske det finns en grogrund för ett större medborgerligt stöd för en aktiv politik. Det är i alla fall vad jag hoppas. Jag håller med Lars Lindblad om att det är ett problem att vi har en större medvetenhet om miljöfrågorna och att vi ändå ibland i debatten får fokus på bensinpriser eller elpriser. Samtidigt ska vi veta att det är de som är missnöjda i politiken som ofta hörs väldigt mycket. Ibland visar det sig i undersökningar att vi politiker faktiskt inte förstår hur stora förändringar som många människor är beredda att göra för att uppnå viktiga saker på miljöområdet. Jag tror att det finns ett mycket större stöd än vad vi tror när vi skaffar oss information från artiklar i kvällspressen om bensinpriserna till exempel. Sedan finns det andra styrmedel som är viktiga som investeringsprogrammet, Klimp har nämnts. Jag vill också lyfta fram en annan bra sak som vi har gjort tillsammans med s och v under den här mandatperioden. Det är miljöbilsprogrammet, som är ett samlat paket av åtgärder och som lett till en miljöbilsexplosion som saknar internationellt motstycke, det vill säga att försäljningen ökar, inte år för år utan månad för månad enligt statistiken. Det är en väldigt stor miljöpolitisk framgång. Målnivåerna måste jag säga någonting om och hur vi ser på dem. I Miljöpartiet pratar vi om rättvist miljöutrymme. Vi tycker egentligen att alla människor har en lika stor rätt till ett utsläppsutrymme. Det handlar om att vi som har så höga utsläpp per person måste minska utsläppen väldigt mycket. Det handlar om en utsläppsminskning på i storleksordningen 85 % till 2050. Vi tycker att vi ska göra den utsläppsminskningen i jämn takt, inte skjuta den på framtiden, till framtida generationer och politiker med hopp att det ska gå lättare då. Jag tror att det här alltid kommer att vara en svår utmaning, och det kommer aldrig att vara särskilt enkelt. Jag vill också peka på risker. När vi jobbar med något som är ett svårt och ofta kontroversiellt område försöker vi tänka oss lösningar som vi tror inte ingriper så mycket i samhället och förändrar så mycket och där vi tror att vi kanske inte behöver minska vår energiförbrukning till exempel. Vi har en reservation om koldioxidlagring. Där ser vi stora risker med att man drar växlar på en teknik som är väldigt osäker och där vi inte vet om den kommer att fungera. Man kanske överdriver hur mycket koldioxid man skulle kunna lagra på det här sättet, om det över huvud taget går. Så säger man att utsläppsminskningarna bör ske någon annanstans. Men vi måste göra utsläppsminskningar både här och någon annanstans med synsättet att uppnå ett rättvist miljöutrymme, att varje människa har rätt till lika mycket utsläpp. Tron på jord- och skogsbruk är en annan sak. Det finns jättestora möjligheter till att öka biobränsleuttagen. Men ibland kan man av debatten tro att den ökade produktionen ska lösa precis allting. Det kommer den ju inte att göra. Vi måste jobba väldigt mycket med att effektivisera och minska energiförbrukningen. Vi politiker måste våga säga att vi inte kan fortsätta att låta energiförbrukningen krypa uppåt, utan den måste gå åt andra hållet och börja minska. Tänk om vi kunde bli lika eniga där som vi är när det gäller att det här är ett problem i grunden! Utsläppsrätterna är jätteintressanta, lika effektiva egentligen som att använda sig av miljöskatter som koldioxidskatt. Men problemet är att vi inte har lyckats använda styrmedel på ett bra sätt. Idén med utsläppsrätter är inte att man ska ha ett administrativt handelssystem, utan det är att stegvis minska tilldelningen till systemet. Det är då utsläppen minskar. Där är det väldigt viktigt att Sverige har en aktiv roll för att trycka på. Ofta i politiken pratar vi om att det är så fint med ett underifrånperspektiv. Men i fallet utsläppsrätter vill jag förespråka ett uppifrånperspektiv. Det är en helt vansinnig ordning att varje land ska komma till kommissionen och säga att så här mycket vill vi släppa ut. Det är det som leder till en verklig huggsexa och som gör att utsläppsrätterna inte fungerar för att trycka ned utsläppen. Här måste det bli en annan ordning så att länderna av kommissionen blir tilldelade en viss utsläppsmöjlighet. En annan sak när det gäller utsläppsrätterna är att det vore förödande att ta in trafiken i samma bubbla som den övriga handlande sektorn, för i trafiken är betalningsviljan så god. Europas politiker kommer aldrig att minska tilldelningen så mycket att man lägger ned stålverken i Europa. Det här innebär att man för trafiken med en stor betalningsvilja inte kommer att få någon miljöstyrning. För flyget, som gärna vill in i den nuvarande bubblan, innebär det här ett sätt att slippa annan miljöstyrning och andra miljöskatter helt enkelt. Om vi ska jobba med flyget inom utsläppshandeln måste vi ha en annan bubbla, åtminstone om vi vill göra något åt flygets miljöproblem. Givetvis ska utsläppsrätterna i framtiden säljas och auktioneras ut. Annars är det helt enkelt så att skattebetalarna delar ut förmögenheter gratis, som de industrier som får alldeles för mycket utsläppsrätter helt enkelt kan sälja och spekulera med på en marknad. Till sist: Jag tror att vi tillsammans kan bidra med mera av politiskt ledarskap, där vi pekar på att det finns en koppling mellan vår livsstil, vårt teknikval och händelser i andra delar av världen, händelser som vi kan följa på tv-skärmarna, som stora katastrofer. Det gäller att öka medvetenheten bland människorna om att den politik vi för och det vi gör i vår vardag påverkar människor inte bara här utan även långt bort.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Miljöfrågorna blir allt viktigare, inte minst för svenska folket som tycker att det är en av de fem viktigaste frågorna inför valet i höst. Däribland är klimatfrågan den viktigaste. Den kommer som enskild fråga faktiskt som nr 8, det vill säga bland de tio första. Detta har vi kunnat se under det senaste året av mediernas fokusering och många artiklar om hur en uppvärmning kommer att påverka oss, våra barn och inte minst våra barnbarn och barnbarnsbarn. Mediernas bevakning tillsammans med exceptionella händelser runtom i världen har gjort att många i dag vill prata, fråga och diskutera vad man som enskild kan göra för att dämpa temperaturökningen genom att förändra sitt eget beteende. Jag riktar ett stort tack till medierna som med den uppmärksamhet som de har gett frågan har hjälpt oss att skapa intresse för frågan. Fru talman! Sverige har en ledande roll i klimatarbetet. Vi har minskat de nationella utsläppen och i global samverkan lagt grunden för en långsiktigt hållbar internationell politik för att begränsa klimatpåverkan globalt. Vår utgångspunkt är att den svenska klimatstrategin ska vara ett föredöme genom att fortsätta att visa att det är möjligt att förena en offensiv miljöpolitik med en god ekonomisk tillväxt. År 2002 fastslog riksdagen ett miljökvalitetsmål för begränsad klimatpåverkan. De svenska utsläppen av växthusgaser ska som ett medelvärde för perioden 2008-2012 vara minst 4 % lägre än utsläppen år 1990. Detta mål kommer vi med all sannolikhet att nå genom att hela tiden jobba med olika styrmedel såsom klimatinvesteringsprogram, informationsinsatser, effektivare användning av energi, främjande av förnybara energislag och olika ekonomiska styrmedel. Listan över hur vi jobbar med att minska våra utsläpp av växthusgaser kan göras hur lång som helst. Trots att vi har kommit en bit på väg räcker det inte på långa vägar. Därför kom vi i höstas tillsammans med våra vänner i EU-gemenskapen överens om att vi måste fortsätta vårt påbörjade arbete inom klimatområdet. Vi fastslog då på europeisk nivå att vi ska ha som inriktningsmål att minska utsläppen med 15-30 % till år 2020 och vi fastslog ett temperaturmål om en maximal global genomsnittlig uppvärmning med två grader Celsius. Detta följer vi nu upp i detta betänkande. Vi beslutar om ett mål på medellång sikt. Utsläppen för Sverige bör för år 2020 vara 25 % lägre än utsläppen år 1990. Målet utgår från EU:s fastslagna inriktning. Målet ska fortlöpande följas upp i samband med de kontrollstationer som kommer att vara minst vart femte år med början år 2008. Inför kontrollstationen år 2008 ska vi också utreda hur olika sektorer i samhället ska kunna bidra till uppfyllandet av målen på medellång sikt. Vi kommer att utveckla sektorsvisa inriktningsmål. Dessa kommer att bli betydelsefulla för att vi ska nå målet till år 2020. Vi följer också upp målet på lång sikt genom att lägga till ett temperaturmål om en maximal global genomsnittlig uppvärmning med två grader. Detta motsvarar det tidigare beslutet om koldioxidkoncentrationen i atmosfären. Fru talman! En sammanhållen klimat- och energipolitik är väsentlig om vi ska lyckas få ned våra utsläpp av växthusgaser. Det handlar också om det ansvar som vi har mot kommande generationers möjlighet till ekonomisk, social och miljömässigt hållbar utveckling. Utgångspunkter och riktlinjer för detta har riksdagen tidigare lagt fast i flertalet betänkanden. För den omställning som detta kräver behövs omfattande investeringar och det kommer att ta lång tid. Därför behövs också beslut som är långsiktiga. Övergången till förnybara energikällor och ökad energieffektivisering är centrala delar i detta. På lång sikt ska energitillförseln baseras på förnybara källor och inte på fossilt bränsle som olja, kol och gas och inte heller på uran. Ett av de styrmedel som vi använder är handel med utsläppsrätter. Det har varit i gång i cirka ett och ett halvt år, och det finns en stor enighet om att detta är ett bra sätt att styra för att få ned utsläppen. Just nu omfattar det den sektor där den energiintensiva industrin ingår. Nu har också arbetet för att få in fler sektorer i detta system kommit i gång. Om det kommer att bli i samma bubbla eller om andra sektorer kommer att ha egna bubblor kommer att visa sig i framtiden. Det viktigaste i detta är att man har fokus på problematiken. Då tänker jag framför allt på transportsektorn. Transportsektorn är den sektor som ökar sina utsläpp. År 2002 hade man ökat sina utsläpp med 10 % jämfört med 1990. De har inte blivit mindre sedan dess. Vårt mål är att transportsektorn ska ha stabiliserat sina utsläpp på 1990 års nivå till år 2010. Därefter ska de minska. Fru talman! När jag läser de motioner som är skrivna med anledning av den proposition som ligger till grund för betänkandet kan jag konstatera att vi är flera partier som ligger nära varandra i klimatpolitiken. Det kan vi också konstatera efter dagens inlägg. Det finns dock ett parti som skiljer sig. Det är Moderaterna. I sin motion föreslår man två saker. Den ena är att tillsätta en parlamentarisk utredning för den fortsatta klimatpolitiken. Den andra är energipolitikens koppling till klimatpolitiken och då med inriktningen att marknaden ska bestämma hur energipolitiken ska se ut. Så står det i motionen. Några större ambitioner har man alltså inte och i de sex gemensamma reservationer som de fyra borgerliga partierna har är det just detta om en parlamentarisk utredning som skiljer i förhållande till betänkandet. En handlar om kritik mot regeringen. En handlar om att man inte är nöjd med skrivningarna i propositionen. Det kan jag tycka är en administrativ fråga. Det finns olika tolkningar när det gäller skrivningarna om sektorsvisa minskningar tidigare än 2015. Jag menar att skrivningarna går ut på att vi ska ha kommit till rätta med det och fått det så att vi redan till 2015 ser en effekt av hur de olika sektorerna jobbar. Gemensam energi- och klimatpolitik på europeisk nivå är en kd-motion. Det är jättebra, men det finns ju en EU-strategi. Man kan ju alltid bättra på. Den reservation som flertalet har yrkat bifall till handlar om fastighetsskatt. Där är redan en översyn på gång. Jag menar att det finns en väldigt stor enighet mellan de olika partierna när det gäller klimatpolitiken. Det har uppstått ett antal frågor som jag vill passa på att ställa till de olika partierna. Lars Lindblad från Moderaterna hade i och för sig ett bra inlägg. Han är en duktig retoriker. Jag vill höra lite mer från Lars Lindblad om styrmedel. Vilka styrmedel har man tänkt använda? Man tycker inte att grön skatteväxling är bra. Det får man naturligtvis tycka, men vad vill man ha i stället? Det är naturligtvis både vi och inte minst väljarna intresserade av. Hur vill man gå till väga för att styra över till ett mer klimatanpassat och miljövänligt samhälle? Man vill fortsätta med kärnkraften, säger Lars Lindblad, så länge den har hållbarhet och man kan reinvestera i de befintliga verken. Vill man bygga fler? Det vet vi inte. Moderaterna har aldrig sagt någonting om det. Folkpartiet har varit ärligt, även om man efter tisdagens presskonferens kan undra över vad de egentligen vill. Man säger åtminstone att man vill bygga ut. På tal om tisdagens presskonferens om alliansens energiuppgörelse sade Göran Hägglund från Kristdemokraterna att man nu har tagit ett helhetsgrepp om energi- och klimatpolitiken. Men ingen har lyckats läsa ut vad det helhetsgreppet innebär. I dag har ni chans att informera oss andra om vad detta helhetsgrepp som ni nu har tagit innebär. Jag vill också passa på att ställa en fråga till Centern. Maud Olofsson sade vid presskonferensen att hon inte vill berätta i fråga om vad som Centern har fått ge efter. Vad är det som är så hemligt, Claes Västerteg, och som ni inte vill berätta? Om ni inte vill berätta det för oss är kanske väljarna intresserade av att få veta det. Det är också intressant att få höra. Sven Gunnar Persson säger att kärnkraften under en övergångsperiod är nödvändig. Men sedan då? Det är jätteintressant att få veta vad ni tycker. Vi vet sedan tidigare att framför allt Kristdemokraterna är väldigt positivt inställda till Klimp, det vill säga klimatinvesteringsprogrammet. Men era kamrater från Moderaterna vill ju ta bort det. Hur ställer sig det borgerliga alternativet till detta? Det kanske man kan lägga in i frågan om vilka styrmedel som ni har tänkt använda för att komma till rätta med klimatproblemen? Det kan vara intressant att få veta vilka alternativ som svensk politik har ett valår som detta 2006.

Fru talman! Jag börjar med att svara på Christin Hagbergs frågor som jag ställer mig lite undrande till. Hon kritiserar vår idé om en ny klimatutredning som offensivt ska knyta det långsiktiga målarbetet till reella åtgärder. Det skiljer sig från det förslag som vi har här på bordet i dag där det bara är procentsatser som inte direkt är knutna till åtgärdspolitik, vilket jag tror är problematiskt både ur ett förankringsperspektiv och ur ett realiseringsperspektiv. Det verkar inte som om Christin Hagberg har läst alliansens energiöverenskommelse särskilt väl. Den innehåller grunden för hur vi kortsiktigt vill lösa problemen i fråga om energipolitiken kopplad till klimatpolitiken, och den är ganska bra. Sedan har vi sagt att vi håller mer öppet för den långsiktiga energipolitiken. Men detta är otroligt mycket tydligare än det samarbete som vänstersidan nu har. Vi vet faktiskt inte vad ni kommer att göra om ni skulle bilda en regering, och om det ska vara bara Socialdemokraterna eller ni tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet eller någon annan. Väljarna och vi vet inte vad ni står för inför nästa mandatperiod. Det tycker jag är det mest intressanta. Sedan finns det lösa anklagelser om att vi inte vill ha några styrmedel. Vi säger att marknaden ska ta ett större ansvar för klimatpolitiken. Men vi säger absolut inte nej till styrmedel. Det var faktiskt Moderata samlingspartiet som var det första partiet i riksdagen som tog upp klimatfrågan i mitten av 80-talet. Vi var också det första partiet att föreslå handel med utsläppsrätter. Vi står bakom handeln med utsläppsrätter, och vi vill vidga och fördjupa den. Vi står bakom att det ska vara koldioxidskatt på de delar som inte ingår i den handlande sektorn och så vidare. Vi vill stoppa den vansinniga nedläggning som nu ska ske av kärnkraften. Kärnkraften är nämligen nyckeln till om Sverige ska kunna klara sina klimatåtaganden på 10-20 års sikt. Då måste kärnkraften finnas med under denna övergångstid, annars kommer man aldrig att klara av den.

Fru talman! Det var inte mycket till svar som vi fick. Jag sade aldrig att jag var kritisk till en parlamentarisk utredning. Jag konstaterade bara att det var ett av de två förslag som ni hade i er motion. Vi har inte tagit ställning till om det ska vara en parlamentarisk utredning eller en expertutredning. Du säger att ni kortsiktigt har fattat ett beslut, eller kommit överens. Men det finns ju ett behov av långsiktighet i denna fråga. Ni lär väl återkomma till det. Lars Lindblad säger: Vi säger inte nej till styrmedel. Nej, men eftersom ni inte tycker att våra styrmedel är bra frågade jag vilka styrmedel som ni tycker är bra. Du sade att koldioxidskatten var okej i fråga om de delar som inte berörs av handeln med utsläppsrätter. Men vad har ni mer? Det räcker ju inte. Vad vill ni mer göra i fråga om detta? Lars Lindblad sade att Moderaterna var det första partiet som tog upp klimatfrågan. Vi hörde nyss Lennart Fremling från Folkpartiet, som ingår i alliansen, säga att vi 1972 hade ett miljömöte här i denna sal då klimatfrågorna togs upp. Det var väl lite innan ni tog upp det på 80-talet? Jag vet att ni är för kärnkraften. Men vad är alternativet? Kommer de reaktorer som finns i dag att finnas kvar i Moderaternas värld för evigt, eller kommer ni att bygga nya, eller vad kommer ni att göra för att satsa på en framtida förändring av energimixen i Sverige? Jag ställer mig fortfarande lite frågande till er politik.

Fru talman! De som lyssnar kan gå in på Internet och läsa mitt inledningsanförande. Där framgår en ganska bra struktur på vilka styrmedel och vilken politik som vi vill ha för att lösa klimatproblemen. Jag förstår över huvud taget inte att Christin Hagberg anklagar mig för att inte ha några som helst medel för att hantera de mål som jag har talat om. Dessutom måste jag konstatera att alliansens överenskommelse nu kritiseras för att vara alltför kortsiktig. Men det är ju en överenskommelse som kommer att gälla under de närmaste fyra åren. På vänstersidan vet vi möjligen vad som kommer att gälla under det närmaste halvåret, men inte därefter. Kikaren borde därför snarare vändas mot vänstersidan. Vad är er kortsiktiga energipolitik? Hur många kärnkraftverk tänker ni lägga ned under nästa period och så vidare? Detta har vi faktiskt tagit upp. När det gäller fastighetsskatten har jag konstaterat att det finns ett antal partier som tycker att det är helt orimligt att vi å ena sidan har ett ROT-avdrag för energibesparande åtgärder som ska leda till att folk ska satsa på att byta ut sin oljepanna eller byta ut sina fönster mot mer energieffektiva. Det tror jag att vi alla här i kammaren stöder som idé. Men när man anmäler detta och följer reglerna blir man å andra sidan upptaxerad och får betala mer fastighetsskatt. Man blir alltså straffad för de miljöinsatser som man gör. Det leder till två saker, nämligen att folk antingen fuskar med sina husdeklarationer, eller att man blir straffad för att man gör en god miljöinvestering. Nu har vi ett tillkännagivande till regeringen som ligger här, men det avstyrker Socialdemokraterna. Jag undrar varför. Christin Hagberg hänvisar till någon utredning. Men här har vi ett skarpt tillkännagivande till regeringen där vi kräver att regeringen ska återkomma med ett förslag om att förändra fastighetsskatten så att den så att säga blir mer miljövänlig. Varför avstyrker ni det om ni redan tycker det?

Fru talman! Jag är övertygad om att både ni och svenska folket vet vad Socialdemokraterna tycker om kärnkraften. Jag förstår er frustration över att alltid få sitta i opposition. Men en regeringsbildning sker ju först efter att väljarna har sagt sitt. Och vi kanske ska ge dem chansen att antingen rösta på något av de partier som de tycker är vettiga och som driver en bra miljöpolitik eller på något parti där man inte riktigt vet vad som gäller. Det är trots allt så att den uppgörelse som ni har gjort när det gäller energi- och klimatpolitiken har ifrågasatts av alla medier som jag har följt, även av de borgerliga tidningarna. De undrar vad ni egentligen vill. Man säger att Folkpartiet och Lars Leijonborg ångrade sig samma dag som man antog valmanifestet och skulle bygga ut kärnkraften. Och Maud Olofsson säger att det inte blir någon förändring av kärnkraftspolitiken under de närmaste fyra åren. Det är ju det som gäller. Vi har lagt fast riktlinjerna för en sammanhållen energi- och klimatpolitik. Vi har en långsiktig politik. Man vet vad som gäller. Och detta gäller naturligtvis även efter höstens val. Så är det.

Fru talman! Jag begärde ordet innan Christin Hagbergs frågor dök upp. Jag tyckte att hon var lite slarvig i sin beskrivning av hur hon såg på temperaturmålet i relation till det tidigare målet. Hon sade att det motsvarade det tidigare målet. Vad menar du med det egentligen? Forskningen och många menar att om man begränsar medeltemperaturhöjningen till två grader kan det innebära att vi måste ha en lägre koncentration av koldioxid i atmosfären än vad man tidigare sagt. Man har sagt att 550 ppm motsvarar ungefär två grader. Alltfler forskare talar om att vi kanske inte kan ha mer än 450 eller 500 ppm. Där måste du förklara dig lite. Eftersom du inte verkar har läst uppgörelsen kan jag bara dra rubrikerna över vad den innehåller: miljövänlig transportsektor, energiforskning, energieffektivitet och sparande, underlätta för miljövänlig energiproduktion, fungerande konkurrens på elmarknaden och kärnkraftens fortsatta drift. Jag tror att Christin Hagberg inte ska vara så otroligt provocerande i den här delen. Alliansen är öppen och vill ha en blocköverskridande, bred och långsiktig energi- och miljööverenskommelse i de delar som vi lägger fram. Jag tror nog att Socialdemokraterna kommer att vilja göra upp om det mycket brett framöver. (Applåder)

Fru talman! Jag har bara läst mig till att två graders temperaturhöjning motsvarar målsättningen vi har i dag om koncentrationen i atmosfären. Det har jag läst mig till. Jag förutsätter att det är rätt när det står på flera olika ställen. Jag har läst igenom massor av papper inför den här debatten. Jag förutsätter att det är rätt. Men det kan vi väl kontrollera i efterhand. Sedan tackar jag för inbjudan till diskussioner. Det är inte så att jag är kritisk bara för att ni har gjort upp. Det har varit förväntat sedan länge att man skulle göra upp inför valet. Det har naturligtvis varit en nagel i ögat att man inte har kunnat komma fram i den frågan. Det har vi förstått av de rubriker som man har satt från de olika partierna. Det handlar ändå om innehållet. Vad är det för styrmedel? Du sade tydligt och klart i ditt anförande att till exempel klimatinvesteringsprogrammen är väldigt intressanta, och ni är positiva till det. Om jag inte minns fel föreslår ni till och med mer pengar än vad regeringen gör till Klimp. Jag vet att det finns andra partier bland de fyra som vill samverka som inte tycker att det är så bra. Då vill man veta: Kommer programmen att finnas kvar? Framför allt de kommuner som har fått del av pengarna vill naturligtvis veta: Får vi fortsätta? Vi kan till exempel ta Kristianstad. Du talar mycket om Mälardalen. Vi har Kristianstad nere i Skåne som redan i dag ligger illa till. De satsar massor med pengar för att undvika de skador som översvämningarna ger och för att åtgärda skador av de översvämningar de redan har haft till följd av ökat vattenstånd. Det är intressant för oss att veta: Kommer programmen att finnas kvar, eller kommer de inte att finnas kvar? Det tror jag är en fråga som väldigt många vill ha svar på.

Fru talman! Jag vet inte vilka papper som Christin Hagberg har bläddrat i innan den här debatten där hon upptäckt att 500 ppm skulle vara en koncentration i dag eller motsvara två grader. Dagens nivå ligger någonstans på 350-450 ppm beroende på hur man mäter. Det kan vara 300, 350 eller 400 ppm. FN:s klimatpanel har pekat på det faktum att 550 ppm kommer att vara för mycket om man ska hålla sig på två grader. Vi är i dag här för att diskutera regeringens proposition. Man kan ställa samma frågor till Christin Hagberg. Vad kommer det att bli för politik efter valet? Här finns det fyra partier som har 36-0 i uppgörelser, eller vad det är som Fredrik Reinfeldt brukar säga, medan vi bakom den här propositionen bara har två partier. Miljöpartiet har mycket långtgående krav på vilka åtgärder som ska vidtas, och därför är man inte med på propositionen. Vilken politik kommer det att bli om vänstern vinner? Vi har lagt grunden i överenskommelsen för en långsiktig och förhoppningsvis blocköverskridande överenskommelse om energi- och klimatpolitiken. Den tror jag håller väldigt långt, om ni studerar den lite ingående.

Fru talman! Jag sade att vi skulle reda ut det där med ppm och gradtalet senare. Jag har i varje fall uppfattat det som jag sade när jag har läst det. Men om du har uppfattat det annorlunda får vi väl försöka att reda ut det med någon expert någonstans. Jag går återigen till frågan om regeringsbildningen. Ni säger att ni hade 36-0 i uppgörelser. Vad är det för uppgörelser, 36-0? Vad är det för någonting? Den enda som jag känner till som ni verkligen har kommit överens om är överenskommelsen i Bankeryd som är så omtalad. Men den behöver vi inte gå in på här. Sedan har ni energi- och klimatöverenskommelsen, där ni har tagit ett helhetsgrepp. Det har din partiledare sagt. Jag är fortfarande intresserad av att få veta mer. Jag får förmodligen del av den från Sven Gunnar Persson här, som välvilligt delar med sig. När det gäller regeringsbildningen i höst ska tre olika partier komma överens. Ni måste veta, om ni nu har gjort så många överenskommelser, att det då gäller att kompromissa och ge och ta. Det har vi lyckats med under åtta år. Varför skulle vi inte fortsätta att lyckas med det? Jag tycker inte att det är något konstigt. Sverige har haft en minoritetsregering i många år. Vi ligger väl till i många frågor, bland annat i klimatpolitiken och i förändringar i energipolitiken. Jag tycker inte alls att det är något konstigt, som ni försöker att skapa poäng på. Vad är det för skillnad mellan er fyra partier, om ni säger att ni har samma förslag? Då behöver man bara rösta på ett parti. Jag tror inte att det går riktigt hem. Men vi ses väl på barrikaderna i höst inför valet. (SVEN GUNNAR PERSSON (kd): Absolut!)

Fru talman! Christin Hagberg kanske skulle titta på våra hemsidor lite mer. Hon sade att det bara finns en överenskommelse i Bankeryd, och att man därefter har energiöverenskommelsen. Det finns ett ganska stort glapp att läsa in. Alliansen har jobbat fram ett antal program som gäller skola, rättsväsende och så vidare. Det finns en stor enighet om ett antal frågor. Det var väl det som Sven Gunnar Persson syftade på. Christin Hagbergs anförande innehöll mycket om utredande som man bör göra fram till 2008 års kontrollstation. Jag måste ändå framhålla att det är skillnad att vara i opposition. Vi kan tala och lägga fram förslag här. Men den som hör till ett regeringsparti måste på ett annat sätt komma med konkreta förslag. Här skiljer det sig. Man har inte vågat gå fram med tillräckliga styrmedel i regeringens förslag. Därför skulle jag vilja fråga: Vilka styrmedel tänker Socialdemokraterna tillgripa för att nå de nödvändiga begränsningarna inom transportsektorn och övrigtsektorn? Christin Hagberg framhöll i sitt anförande att transportsektorn skulle ha oförändrade utsläpp fram till år 2010 och att de därefter ska minska. Det är en målsättning som är beslutad. Men det finns inte några tydliga tecken på att man är beredd att införa sådana styrmedel att man uppnår målen. Därför vill jag fråga vilka styrmedel man är beredd att komma med. Jag tycker att man borde ha kommit med dem redan till 2004 års kontrollstation. Man kunde redan på ett tidigt stadium se problemet. Sedan har jag en kommentar till den dagsaktuella energiöverenskommelsen. Christin Hagberg talade om kärnkraftsbyggande. Folkpartiet har inte ändrat sin inställning, men man har kompromissat för att inför den kommande fyraårsperioden säga att vi är beredda på att man inte ska bygga ut fler kärnkraftverk. Det betyder inte att om Folkpartiet skulle få många röster i valet så kan man inte jobba vidare med det under nästa mandatperiod.

Fru talman! Jag ska gå in och läsa på era hemsidor, Lennart Fremling. Du frågar efter styrmedel i transportsektorn. Vi satt i en klimatkommitté som lade fram sitt betänkande 2000 eller 2001 - jag har lite svårt att komma ihåg årtal. Jag har för mig att Lennart Fremling från Folkpartiet satt med i den, men det gjorde du kanske inte. Efter den kommittén kom den första propositionen och det betänkande som riksdagen beslutade om 2002. Det var det här med minus 4 %, som vi nu fortfarande jobbar med. I samband med detta beslutade man också att man skulle ha en kontrollstation 2004 och 2008, vilket vi vidhåller. Då kunde vi se att vi med all sannolikhet kommer att klara av minus 4 % under perioden i samband med kontrollstationen 2004. Om man ska fatta beslut som har långtgående, långsiktiga konsekvenser för stora näringar i Sverige, för svenska folket, som har påverkan internationellt och globalt så måste man ha ett bra underlag. Därför håller man på att titta på detta. Vi har myndigheter som har ansvar för de här frågorna och som också håller på att jobba med att ta fram ett bra underlag. Därför har vi också föreslagit att vi ska fatta beslut om att man ska ha utrett detta till 2008 för att kunna lägga sektorsvisa mål som vi kan jobba mot efter den kontrollstationen. Det är så man måste jobba. Man kan ju inte bara haspla ur sig saker och ting och säga att nu gör vi si och så och sedan inte veta vilka konsekvenser det får. Jag tycker att det måste finnas en stabilitet, en långsiktighet och en bra grund att stå på när man fattar beslut. Det är det vi jobbar efter i Socialdemokraterna, och det kommer vi alltid att göra.

Fru talman! Det är väl bra att Socialdemokraterna vill se till att det finns ordentligt beslutsunderlag. Men det får också vara någon måtta på hur länge man håller på och utreder frågorna. Naturen har sin gång, och jag tycker nog ändå att ett regeringsparti har ett helt annat ansvar för att plocka fram de konkreta förslag som behövs. Nu får man från regeringspartiets representant höra kritik mot alliansen, kanske skarpast riktad mot Moderaterna, för att man inte har förslag. Det tycker jag är lite opassande när ni inte själva har tydliga, konkreta förslag. (Applåder)

Fru talman! Det var ju det jag sade i mitt anförande; vi stod ganska nära varandra. Det fanns inte speciellt stora inriktningsskillnader mellan oss, förutom när det gäller Moderaterna. Det ser man om man läser deras motion. Det var ju det jag sade, Lennart Fremling! Vi var ganska överens. Jag förstår därför inte riktigt din kritik. Man kan alltid säga: Varför har ni inte lagt fram förslag om det ena eller det andra? Då säger jag att det kommer vi att göra inför kontrollstationen 2008, som vi har lagt fast i ett tidigare betänkande. Vi har en långsiktig, hållbar klimat- och energipolitik inom Socialdemokraterna. Det är vi stolta över, och det tänker vi fortsätta med.

Fru talman! Det har varit ganska spännande att lyssna på de replikskiften som har varit före mig. Om man tittar på den här mandatperioden kan man fråga sig vad facit har varit och hur pass stor enigheten i vänsterkartellen har varit. Jag tycker att det är en vänsterkartell i förfall. I de två viktigaste propositionerna är man inte enig i det andra regeringsalternativ som finns i Sveriges politik. Vi har Allians för Sverige och vi har vänsterkartellen, även om Christin Hagberg och hennes parti fortfarande tror att man kan nå en egen majoritet. Mina frågor till Christin Hagberg är: Vad anser Socialdemokraterna om det klimatmål som Miljöpartiet har visat upp med en minskning på 12 % till 2010? Vilka skatter ska höjas för att man ska nå dit? Vilka åtgärder ska man vidta för att nå dit? Eller är det inte aktuellt? Vad är det regeringsalternativ som Christin Hagberg företräder? Vilken är dess politik? (Applåder)

Fru talman! Du kan ju läsa Miljöpartiets motion, Claes Västerteg, så får du svaret på vad deras förslag är. Vi har inte tyckt att vi kan gå så långt eftersom många av de förslag som Miljöpartiet har lagt fram är precis de som vi håller på att titta på. Vad är det för förslag som vi måste lägga fram för att nå det inriktningsmål på minus 25 % till 2020 som vi har talat om? Vi måste vidta en massa åtgärder. Miljöpartiet har ett antal förslag, vi har ett antal förslag och Vänsterpartiet har ett antal förslag. Men vi måste utreda konsekvenserna och se vad de blir för näringen och för svenska folket och fråga oss hur vi kommer att kunna genomföra detta? Ni måste också lägga fram sådana förslag. Jag är jätteintresserad av dem. Man kan läsa era motioner. Ni har skrivit var sin motion i den fråga som vi har på bordet i dag. Ni är inte överens om något mål alls egentligen, mer än att minus 4 % ska ligga kvar. Det är ni ju överens med oss och Vänsterpartiet om. Vad vill ni i den här frågan? Folkpartiet har lagt fram ett långtgående förslag, som jag i och för sig tycker är bra. Men jag vill ha ett bättre underlag för att fatta beslut. Vilka underlag har ni för att fatta beslut, och vilka är era målsättningar för den kommande klimatpolitiken? Det tycker jag att Claes Västerteg kan svara på här och nu.

Fru talman! Jag tycker att Christin Hagbergs kritik faller ganska platt. När man lyssnar på henne ser man att det är tre olika partiers politik som det inte finns någon samordning i. Vi har fortfarande inte fått ett svar på vilken politik det blir efter valet om Christin Hagbergs regeringsalternativ vinner. Det regeringsalternativet är tre olika partier. Jag har lyssnat på Vänsterpartiet och jag har lyssnat på Miljöpartiet. Jag antar att de står fast vid att de vill ingå i en regering. Det är inte så att socialdemokratin kommer att få en egen majoritet. Om man läser våra dokument ser man att vi har en gemensam energipolitik. Vi har väckt gemensamma motioner om vilka miljökvalitetsmål vi vill ha. Där ser man i vilken riktning vi vill gå och vilka mål vi vill sätta upp. Det står som sagt en enighet gentemot en oerhört splittrad vänsterkartell. Avslutningsvis vill jag ta upp en fråga under ett tidigare replikskifte som inte fick något svar. Varför är ni inte beredda att redan nu ge ett tillkännagivande till regeringen om att förändra fastighetsskatten? Det är ett tillkännagivande som vore en oerhört viktig signal ut till Sveriges befolkning. När vi har styrmedel som gör så att den som vill vara miljövänlig får högre kostnader så är det många människor som tappar förtroendet. Ett sådant ställningstagande hade varit en viktig signal för alla de människor som vill ställa om till energieffektivitet och en bättre miljö. (Applåder)

Fru talman! Jag kan börja med tillkännagivandet om fastighetsskatten, så att jag inte glömmer det. Det gjorde jag sist - ursäkta, Lars Lindblad! Vi har en samsyn i den här frågan. Man håller redan på att titta på den. Varför ska vi lämna ett tillkännagivande bara för att man ska kunna gå ut och säga att nu har vi slagit regeringen på fingrarna och sagt att den får skärpa sig i den här frågan? Det är ju det ni vill. Det är det ni är ute efter. Det är bara tramsigt. Det pågår redan ett arbete och det kommer ett förslag i början på nästa mandatperiod. Vi har naturligtvis en samsyn i frågan. När det gäller regeringsbildandet och energi- och klimatpolitiken så vet Claes Västerteg att det går att göra överenskommelser även om man inte tillhör samma block. Ni har ju varit med hela tiden. Har ni ändrat energipolitik den här veckan bara för att de fyra borgerliga partierna ska framstå som ett under av enighet i alla frågor inför valet? Det tror inte jag ett dugg på. Jag tror att era väljare kommer att säga från i den här frågan, men det är ju ert problem. Vi är tre partier som samverkar. Det har vi gjort sedan 1998. Vi har delvis olika åsikter i olika frågor, bland annat i den här frågan. Men det råder samtidigt en samsyn. Miljöpartiet vill gå lite snabbare och tuffare fram i olika frågor, och det är väl bara bra att man har olika åsikter. Sedan kan man komma fram till en överenskommelse. Det är naturligtvis så man jobbar. Jag vet inte hur ni jobbar. Jag har jobbat som förhandlare i många år och vet att det går till så. Ska man komma fram till en överenskommelse måste man kompromissa. Är ni inte beredda att kompromissa blir det förmodligen så, om olyckan skulle vara framme, att ni kommer att splittras ganska snabbt. Det är inte bra för Sverige och svenska folket.

Fru talman! Då är det åter dags för oss att här i kammaren behandla klimatpolitiken. Det är ett område som kräver en global samverkan, men framför allt krävs det nationella, regionala samt lokala insatser och åtgärder om vi ska nå ett globalt resultat. Klimatpropositionen, som betänkandet bygger på, är en samarbetsprodukt mellan regeringen och Vänsterpartiet. Fru talman! Klimatförändringarna är redan här. Detta är en angelägen och het miljöfråga som vi alla har att ta oss an, men det är också en av de svåraste. Vänsterpartiet anser att hotet om klimatförändringarna är en viktig ödesfråga för planeten och att kraftfulla åtgärder måste vidtas för att begränsa dem. Människans förbränning av de fossila energislagen kol, olja och fossilgas har lett till ökade utsläpp av växthusgaser, varav koldioxid är den viktigaste. Det har i sin tur lett till att temperaturen ökat och att klimatet påverkats. Jordens medeltemperatur har ökat med 0,6 grader sedan slutet av 1800-talet. Åren 1998 och 2002-2005 går till historien som de fem varmaste åren sedan mätningarna av jordens medeltemperatur inleddes i mitten av 1800-talet. Enligt FN:s klimatpanel kan jordens medeltemperatur komma att öka med nära sex grader till år 2100, vilket vore den snabbaste och kraftigaste temperaturhöjningen sedan istiden upphörde. Effekterna av klimatförändringarna syns redan i dag. Vi märker dem alla. Enbart under sommaren 2003 försvann 10 % av alpernas glaciärer. Tjockleken på Arktis havsis sommartid har minskat med 40 %. Samtidigt sägs det att havets yta stigit med 10-20 centimeter under 1900-talet, vilket är snabbare än vad som skett på många tusen år. Klimatförändringarna bedöms få mycket allvarliga konsekvenser till år 2100. Havsytan stiger, vilket ökar risken för översvämningar och erosion i kustnära områden och för att saltvatten ska tränga in i dricksvattenreservoarer. Nederbörden förändras kraftigt, vilket kan resultera i såväl flera översvämningar som torka. Det i sin tur påverkar människors tillgång till mat och vatten. Jordbrukets produktion förändras, vilket kan leda till skördekatastrofer, stora folkomflyttningar och konflikter om knappa mat- och vattenresurser. I-länderna, som vi tillhör, står för de största koldioxidutsläppen per capita, men det är utvecklingsländerna som förväntas bli värst drabbade. Flera länder i tropikerna riskerar att bli näst intill obeboeliga och hela önationer riskerar att helt försvinna under havets yta. Sydeuropa får svår hetta och torka, vilket kan resultera i stora problem för jordbruket och turistnäringen. I Sverige flyttar våra temperaturzoner norrut. Vi bedöms få ökad nederbörd, fler översvämningar samt vattenbrist och torka i södra Sverige. Därför behövs det en radikal klimatpolitik. Genom att minska våra utsläpp har vi ännu möjlighet att påverka hur stora effekterna av klimatförändringarna blir och hur snabbt de kommer. Vänsterpartiet har varit med och utformat den svenska klimatpolitik som vi nu behandlar. Den innebär att Sverige kanske har världens mest radikala klimatpolitik. Det övergripande målet är att temperaturen får öka med maximalt två grader. Den nya klimatpropositionen innehåller ett nytt klimatmål som innebär att utsläppen av växthusgaser ska vara 25 % lägre år 2020 än 1990. Det korta målet är att utsläppen ska minska med 4 % till 2010, vilket är möjligt att uppnå. Vår ambition var att komma längre, men i samarbete är det frågan om att ge och ta. De olika samhällssektorerna, såsom transport- och bostadssektorn, behöver få egna sektorsmål. Det internationella samarbetet är helt avgörande för att begränsa klimatförändringarna, och Sverige bör vara pådrivande för uppfyllandet och förstärkandet av Kyotoprotokollet. Den nya klimatpolitiken understryker principen om ett rättvist miljöutrymme. En långsiktig strävan är att industriländernas och utvecklingsländernas utsläpp av växthusgaser per person ska närma sig varandra. Denna princip är central för Vänsterpartiet. För att nå klimatmålen vill Vänsterpartiet ha en snabbare energiomställning genom kraftiga satsningar på förnybar energi, effektivare energianvändning och en gradvis avveckling av den fossila energiförbrukningen. För att uppmuntra den här utvecklingen har Vänsterpartiet i flera budgetar bland annat drivit, och kommer att driva, kravet på mer pengar till klimatinvesteringsprogrammen, de så kallade Klimppengarna. Miljöskatter, handel med utsläppsrätter, skatteväxling och gröna certifikat är nödvändiga verktyg för att nå klimatmålen. Vi vill att de offentliga företagen går i spetsen för energiomställningen. Vägtrafikens utsläpp ökar varje år. Vänsterpartiet har som mål att den fossila bränsleförbrukningen ska minska med 80 % fram till 2020. Vi har varit med om att driva igenom att alla bensinstationer som säljer över en viss mängd bränsle även måste sälja förnybara bränslen. Vi vill öka inblandningen av etanol i bensin, och det ska gå att ställa om bensindrivna motorer till förnybart bränsle. Vi väntar på en lagrådsremiss på området och ser fram emot en proposition om konvertering. En större andel av transporterna måste flyttas från vägtrafik till mer hållbara transportsätt. Två av tre naturkatastrofer beror på klimatförändringar. Hotet om klimatförändringar är en av de svåraste samhällsfrågor som människan har ställts inför. Alla länder påverkas, och alla bidrar till problemet, men vi kommer att drabbas på olika sätt. De delar av världen som redan i dag har brist på vatten är mest utsatta för en klimatförändring och förväntas drabbas värst. Det är också dessa regioner som är fattigast på jorden och som har svårast att göra förebyggande insatser. Därför är det viktigt att vi under de närmaste 50 åren snabbt minskar vår användning av fossila bränslen. Ju tidigare utsläppen minskar, desto mindre klimatförändringar. Vi vet att mänskliga utsläpp av växthusgaser påverkar klimatet. Den ökning av temperaturen på jorden som har skett under 1900-talet kan endast förklaras med de ökade utsläppen av koldioxid. Dessa utsläpp kommer från vår användning av kol, olja och fossilgas och står för den största delen av utsläppen av växthusgaser. För oss i Vänsterpartiet är främjandet av förnybar energi och energieffektivisering viktiga element i en sammanhållen klimatpolitik. På lång sikt är vår vision att basera energitillförseln på förnybara energikällor, alltså inte på fossila bränslen som olja och fossilgas och inte heller på uran. I takt med att samhället inriktas på att underlätta och främja etablering och utbyggnad av förnybar energi som vindkraft och biobränslebaserad produktion anser vi att intresset för tillförsel av fossila bränslen minskar. Därför finns det varken energipolitiska skäl eller klimatpolitiskt utrymme för en storskalig utbyggnad av fossilgasnätet i landet. Fru talman! Jag skulle även vilja passa på att tacka miljöministern och hennes stab för det goda samarbete vi har haft på miljöområdet i samband de olika propositionerna under de här åren. Det har varit roligt och konstruktivt att jobba ihop med er även om vi ett antal gånger har haft olika utgångspunkter och ståndpunkter. Vi har kommit fram till resultat de flesta gångerna. Tack för det goda samarbetet! Slutligen, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Jag tackar också Kjell-Erik Karlsson för hans arbete i miljö- och jordbruksutskottet under den här mandatperioden. Kjell-Erik ska ju sluta i riksdagen. Även om vi många gånger har olika uppfattningar har jag uppskattat hans arbete. Jag tycker inte heller att Kjell-Erik Karlsson tillhör de mest rabiata personerna i sitt parti. Jag uppfattar honom som en väldigt resonabel person. Därför skulle jag vilja resonera med honom i en fråga som vi uppenbarligen har en viss åsiktsskillnad om i det här betänkandet. Jag ska berätta en kort historia från mitt eget liv. Jag och min fru har funderat på att byta ut ett fönsterparti i vårt hus. Då har vi gått till bygghandeln. Där diskuterade vi lite grann, och givetvis föreslog bygghandeln att vi borde satsa på ett bättre u-värde så att vi skulle få det mer energisnålt, vilket vi tyckte var en bra idé. Det var bland annat det vi ville åstadkomma. Då fanns det tillgång till ett energi-ROT-avdrag som gör att man kan få tillbaka en del på skatten om man gör det där, om man köper fönster för över 10 000 kr, om jag minns rätt. Samtidigt sade den där killen i bygghandeln: Men du, tänk på att du inte ska anmäla det där i din husdeklaration nästa gång. Då får du höjt taxeringsvärde på ditt hus. Du får högre fastighetsskatt om du gör det. Han visste ju inte att jag var riksdagsledamot. Han tipsade mig om det: Begär inte det där ROT-avdraget. Du kanske tjänar 1 500 spänn men å andra sidan får du betala betydligt mer än så i åtskilliga år i fastighetsskatt. Jag tänker väl i och för sig redovisa vad jag har i huset. Den politiska frågan i detta till Kjell-Erik Karlsson är: Vore det inte rimligt om man inte blev bestraffad i fastighetsskattesystemet när man gör den här typen av miljöåtgärder, även till exempel när man byter ut sin oljepanna eller vidtar andra sådana åtgärder?

Fru talman! Lars Lindblad, jag ser det inte som en bestraffning. Den del som det förändrar på taxeringsvärdet är en del som gör att du får betala mer. Men om man ska gå in på de olika delarna finns det många olika områden där man skulle kunna göra det här. Detta är inte en stor fråga för oss. Jag tycker att systemet är bra som det är. Jag har inte tänkt gå dig till mötes på den vägen. Det är mitt svar.

Fru talman! Det är ganska intressant. Det tror jag också är ett intressant besked till väljarna. Jag vet att Miljöpartiet har vissa sympatier med den här idén om att man inte borde ha den kopplingen i fastighetsskatten att man får ett höjt taxeringsvärde när man vidtar miljöåtgärder. Jag har noterat att regeringsföreträdaren talade lite grann om att det här utreds och det här ska vi nog se över medan Kjell-Erik Karlsson, som ju är en tredjedel i de här förhandlingarna, inte tycker att det ska förändras. Det är ju ett väldigt tydligt besked till väljarna inför valet. Det kan också konstateras att det här inte är småpengar. Det här motsvarar ungefär 180 miljoner kronor tillbaka till fastighetsägarna. Jag tycker att det är moraliskt helt förkastligt att vi som på olika sätt, både genom ROT-avdraget och på andra sätt, uppmanar våra medmänniskor att göra goda investeringar för miljön, och säger att det ska löna sig att göra investeringar för miljön i det lilla, samtidigt har ett system som bestraffar dessa åtgärder. Det är helt orimligt att man har ett ROT-avdrag där man kan få tillbaka några tusenlappar på skatten när man vidtar åtgärder medan det kostar tusentals kronor varje år när man har bytt ut det här fönstret, den här oljepannan eller vad det kan vara. Det är ju helt orimligt. Jag tyckte faktiskt att det var lite anmärkningsvärt att Kjell-Erik Karlsson hade den synen att det här absolut inte ska förändras.

Fru talman! Det är ju så att ingenting kan tas för givet. Som det är nu är jag inte beredd att hoppa på den sida som vill göra förändringar. Det är fråga om, precis som du själv nämnde apropå vad som sagts innan, utredningar som ska göras. Vilka effekter och vilka åtgärder är det som ska räknas in, vilka förändringar? Det måste ju finnas en gräns någonstans, och man måste ha ett underlag att stå på när man fattar beslut om förändring. Det är inte så att jag är emot förändringar. Jag kan också känna att det är viktigt att göra förändringar inom alla områden som förbättrar situationen för miljön. Men var drar man gränsen för att gå in och ändra i andra regelsystem, till exempel när det gäller taxeringsvärden och sådant, och hur ska det förändras? Det är alltså inte ett definitivt nej från Vänsterpartiets och min sida men utifrån det som nu finns tillgängligt kan jag inte haka på hela förslaget.

Fru talman! Riksdagsledamöter! Jag är övertygad om att Sverige genom en kraftfull klimatpolitik kan göra en insats av betydelse för vår gemensamma framtid, och jag är stolt över den klimatpolitik som vi nu debatterar här i kammaren. Efter att ha lyssnat här i kammaren ställer jag mig dock frågande till om de borgerliga partierna verkligen är en allians på det här området. Sven Gunnar Persson sade att det finns en gemensam energi- och klimatpolitik. Men var finns den gemensamma klimatpolitiken i dag i kammaren? Några av er vill vara på vår sida och sätter upp ambitiösa klimatmål. Det är många fina ord men var finns den gemensamma verkstaden, de gemensamma åtgärderna? Hur ska ni klara en klimatomställning utan samstämda verktyg? Den allra viktigaste frågan till er som vill driva en ambitiös klimatpolitik är: Hur ska ni kunna samarbeta med ett parti som blundar för miljöfrågorna och klimatproblemen och inte är berett att vidta de kraftfulla åtgärder som behövs? Jag menar naturligtvis Moderaterna, som märker ut sig här i kammaren i dag. Centern och Moderaterna går faktiskt rakt på kollisionskurs i dag när Centern säger att man vill att Sverige ska ha ett ledarskap när det gäller klimatpolitiken medan Moderaterna tydligt genom Lars Lindblad säger att en politik där Sverige utövar ledarskap och går före är rakt motsatt och principiellt felaktigt. En sådan politik vill man inte bedriva. Varför kan jag med stolthet tala om den svenska klimatpolitiken? Jo, därför att vi sätter upp väldigt ambitiösa klimatmål, ambitiösare än vårt åtagande i Kyotoprotokollet. Vi har också satt upp målet att bryta Sveriges beroende av fossila bränslen till 2020. Och vi klarar målen. Det är det viktiga. Vi klarar målen och driver samtidigt på vår ekonomiska utveckling. Vi har minskat utsläppen med över 3 % samtidigt som bnp har stigit med över 30 % jämfört med 1990. Det är detta som är det viktiga; att vi har framgång i den konkreta politiken, att vi når resultat med vår politik. Låt mig ge några exempel. Miljöteknikexporten växer. Sverige är ett av världens främsta länder inom miljöteknik. Svenska exporterande miljöteknikföretag utgör en betydande del av svenskt näringsliv med en sammanlagd omsättning på 40 miljarder kronor. Vi har över huvud taget ett näringsliv som ligger långt framme när det gäller miljöanpassning, energieffektivitet och koldioxideffektivitet. Lars Lindblad påpekade hur viktigt det är att vi ligger långt framme med en CO2-effektiv industri, en tätposition som vi vill behålla. Ja, och det är ju en tätposition som vi har fått just därför att vi har intagit ett ledarskap där vi har valt att gå före. Och vi går före på många områden. Som Åsa Domeij nämnde har miljöbilarna fått ett genombrott under den här mandatperioden. Var femte såld bil är i dag en miljöbil. Klimatpolitiken och den sammanhållna klimat- och energipolitiken är en framgång, en framgång som utländska journalister står på kö för att illustrera. Reportageteamen från USA, Tyskland, Frankrike och Österrike och många fler länder flyger hit för att ta med sig goda exempel på hur klimatarbetet kan bedrivas. I går skrev jag under ett avtal med Kaliforniens delstatsregering om samarbete för att gemensamt utveckla biogas som alternativt fordonsbränsle. Avtalet är ett resultat av det besök som jag gjorde i Kalifornien i oktober förra året tillsammans med en svensk näringslivsdelegation. Biogasmarknaden i Sverige är inte stor, men Kalifornien med sina 36 miljoner invånare och 26 miljoner bilar är en marknad för oss att räkna med. Allt detta är exempel på framgångar som det största oppositionspartiet, Moderaterna, inte tycks kännas vid. Klimatpolitiken har en dubbel uppgift. Fokus måste ligga på att begränsa utsläppen - själva orsaken till problemen. Vi måste, som en av mina kolleger uttryckte det, vrida av kranen innan badkaret svämmat över. Men därutöver krävs en strategisk och långsiktig politik för anpassning till de pågående oundvikliga klimatförändringarna, och regeringen arbetar på båda fronterna. Jag vill i dag särskilt peka på politiken för att minimera utsläppen. Här har vi en tydlig strategi som kan sammanfattas i tre punkter: Ett starkt engagemang i det europeiska och globala klimatsamarbetet, tydliga och ambitiösa mål på hemmaplan och effektiva styrmedel utformade för att skapa långsiktiga, stabila spelregler och ett fruktbart samarbete mellan stat, kommuner och näringsliv. Världen står inför enorma utmaningar och enorma målkonflikter. Vi ska minska fattigdomen i världen. Människors levnadsvillkor måste förbättras. Den snabba industrialiseringen i till exempel Kina och Indien innebär stora möjligheter till framsteg för länder och enskilda, men samtidigt ökar koleldningen, oljeberoendet och utsläppen med samma takt. Vi vet alla att den här trenden måste brytas, och det måste ske på ett sätt som alla länder i världen, fattiga som rika, uppfattar som rättvist. Sverige kan här spela en viktig roll, dels genom att gå före i omställningen till en ekonomi oberoende av fossila bränslen, dels genom att samarbeta kring tekniköverföring, bygga upp kunskap och ta språnget bort från miljöförstöring och mot en hållbar utveckling. Men internationellt samarbete handlar också om solidaritet. Klimatförändringar drabbar de människor i världen värst som redan i dag är fattigast och mest sårbara. EU är och förblir den drivande kraften i det internationella klimatarbetet. En avgörande fråga för Sverige är nu att ta ansvar för att EU behåller ledartröjan på. Vi har ett ansvar att driva den processen framåt. Samtidigt har vi ett utrymme att också agera som enskilt land. Ett litet land som Sverige kan också göra viktiga insatser för det internationella klimatsamarbetet. Jag kan ta ett exempel. I morgon åker jag till Kapstaden för att delta i ett informellt ministermöte om framtidens globala klimatregim. Mötet organiseras av Sverige i samarbete med värdlandet Sydafrika, Kanada och Danmark. Vår bästa tillgång i de här sammanhangen är Sveriges höga trovärdighet, en trovärdighet som bygger på att vi är ett land med en progressiv klimatpolitik och att vi har höga ambitioner när det gäller också bistånd och hållbar utveckling. Den andra punkten i regeringens klimatstrategi handlar om att sätta ambitiösa mål för klimatarbetet. Det är viktigt att det finns mål på både kort och lång sikt. Inte minst industrin behöver tydliga spelregler. Det här är vi alla eniga om. Alla måste veta något om hur framtiden ser ut och om hur vägen framåt ser ut. Vi har ett ambitiöst nationellt klimatmål. Riksdagen har beslutat att vi ska minska koldioxidutsläppen med 4 % från 1990 till 2010. Tillsammans med det här kortsiktiga målet lägger regeringen nu fram ett mål på medellång sikt. År 2020 bör utsläppen i Sverige vara 25 % lägre än utsläppen 1990. På lång sikt har vi också enats om ett temperaturmål om en maximal global genomsnittlig uppvärmning med 2 grader Celsius över förindustriell nivå. Detta har ni redan diskuterat här i kammaren i dag. Den tredje grundbulten i vår klimatstrategi är effektiva styrmedel. Vi har genomfört en omfattande grön skatteväxling av unikt slag, en skatteväxling där skatt på arbete systematiskt ersätts med skatt på miljöutsläpp. Vi har utvecklat nya marknadsinstrument som gröna certifikat för förnybar elproduktion. Tillsammans med övriga länder i EU har vi också etablerat det första gränsöverskridande systemet för handel med utsläppsrätter. Vi har därmed etablerat ett ramverk som har en potential att kraftigt påverka den handlande sektorns utsläpp av växthusgaser. Ett annat mycket viktigt verktyg har varit våra investeringsstöd, de lokala investeringsprogrammen och klimatinvesteringsprogrammen, som är samarbetsprojekt mellan stat, kommuner och lokalt näringsliv. Det har visat sig att de här investeringsstöden är ett av våra vassaste klimatpolitiska verktyg. De första drygt 100 avslutade investeringsprogrammen har minskat koldioxidutsläppen med ungefär en fjärdedel av det svenska klimatmålet. Nu ska vi fortsätta det här framgångsrika arbetet. Under våren har vi fattat en rad beslut som är viktiga för klimatomställningen. Vi förstärker klimatinvesteringsprogrammet med ytterligare 75 miljoner kronor per år för åren 2007-2008. Tillsammans med satsningen i budgetpropositionen i höstas uppgår nu det statliga stödet i klimatinvesteringsprogrammet till 395 miljoner kronor per år. Vi har ökat anslaget till information om och utvärdering av klimatpolitiska beslut och åtgärder med 10 miljoner till 36 miljoner kronor. I årets vårproposition gör vi även en satsning på att ytterligare främja försäljningen av flera olika förnybara fordonsbränslen. 50 miljoner avsätts för 2006 och 100 miljoner för år 2007 i en särskild satsning på biogas och andra förnybara bränslen. Regeringen satsar samtidigt kraftfullt på energiforskning. Resurserna för 2008 beräknas till 836 miljoner. Vi stöder energieffektiviseringar och förnybar energi. I vårbudgeten förstärker vi bland annat också stödet för energieffektiviseringsstödet för installation av solvärme, utökade ramar för konvertering från oljeuppvärmning i bostadshus, stöd till förbättrade planeringsförutsättningar för vindkraft och stöd för energieffektiva fönster och biobränsleeldade uppvärmningssystem i småhus. Vi har också, som ni vet, tillsatt en kommission för att bryta beroendet av fossila bränslen, och inom kort kommer den att redovisa förslag på ytterligare åtgärder. Sammanfattningsvis gör regeringen en mycket kraftfull satsning på energiomställning för att klara klimatutmaningen, och det är en politik som vi är stolta över. Men vi möter en högerallians som saknar ett gemensamt och ambitiöst program för klimatproblemen. Moderaterna, till exempel, vill sänka bensin- och dieselskatten. Man vill slopa miljöbonusen för vindkraftsel och stoppa miljöinvesteringar i offentliga lokaler. Moderaterna säger också nej till alla hushåll som vill ha stöd för att byta ut den gamla smutsiga oljepannan eller den direktverkande elen. Folkpartiet vill avskaffa stödet för introduktion av vindkraft och ta bort bidraget till energieffektiviseringar i offentliga lokaler likaså. Man vill också ta bort bidrag till konvertering från direktverkande el. Kristdemokraterna vill halvera momsen på alla drivmedel. Jag är särskilt bekymrad över synen på klimatinvesteringsprogrammen. De har varit så viktiga. Låt mig ge ett exempel på vad vi kan förlora om stödet till klimatomställning skulle upphöra. I Linköping kör mer än 600 fordon på biogas - samtliga innerstadsbussar och 70 % av alla taxibilar och sopbilar. Trenden är stadigt ökande. Så ser det ut tack vare investeringsstöd från staten, engagerade insatser från en progressiv kommun och ett bra samarbete med näringslivet. Men det här vill inte till exempel Moderaterna satsa på. I stället vill man skjuta allt detta till en fråga om en utredning som skjuter alla dessa frågor på framtiden. Låt mig avslutningsvis säga att den klimatpolitik vi för i grunden är ett uttryck för politiska värderingar. Det handlar om solidaritet och att värna en långsiktigt hållbar och rättvis global utveckling och det handlar om synen på ekonomisk utveckling och att bygga framsteg på omsorg om människor och miljö, och vår politik är framgångsrik. Socialdemokraterna står för en offensiv och ambitiös miljöpolitik samtidigt som vi stimulerar ny teknik och nya jobb. Den politiken ska vi fortsätta. Låt mig avslutningsvis också, eftersom vi går mot mandatperiodens slut, tacka för ett fint samarbete med alla ledamöter i miljö- och jordbruksutskottet och särskilt för ett fint samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet kring miljöpolitiken. Tack, herr talman!

Herr talman! I mitt anförande och även i tidigare repliker har jag sagt att det ibland skiljer i medel. Vi har ibland andra medel än regeringen, men i målen finns ganska stora överensstämmelser. Om hela klimatpolitiken skulle stå och falla med klimatinvesteringsprogrammen skulle vi ligga rätt risigt till. Jag tror emellertid att de endast påverkar mycket lite på marginalen. Vi har i tidigare omgångar fått mycket kritik för de lokala investeringsprogrammen, och jag tror att samma kritik kan appliceras på klimatinvesteringsprogrammen. Jag kan konstatera att Lena Sommestad och jag i fråga om detta betänkande faktiskt står för exakt samma klimatmålsformulering. Jag kan också konstatera att det tagit två år att få fram en proposition som bara innehåller en förnyelse av målet på minus 4 % - två år för den kanske mest innehållslösa proposition jag skådat! Jag förstår att Miljöpartiet inte ville vara med på den. Vidare kan jag konstatera att Moderaterna kanske ibland inte varit så jättetydliga i den här frågan. Jag noterar dock att min partiledare Fredrik Reinfeldt använde ledarskap i partiledardebatten i går och talade om klimatfrågan som en utmaning. Det tycker jag är mycket intressant. Miljöministern säger att regeringen vill genomföra en ambitiös klimatpolitik samtidigt som kärnkraften ska avvecklas. Men efter 35 år av nedläggningsdiskussioner har vi beslut från den nuvarande regeringen om en uppgradering av befintliga reaktorer, vilket betyder att vi har mer kärnkraft än någonsin i det svenska energisystemet. Energimyndigheten och Naturvårdsverket har inför kontrollstationer och gjort bedömningen att om vi lägger ned kärnkraften kommer vi i Sverige att ha skenande koldioxidutsläpp till 2010, 2020 och framåt. Den behövs alltså framöver. Är det inte dags att erkänna att vi behöver kärnkraften för att klara en ambitiös klimatpolitik? Och finns det inte ett mått av dubbelmoral i regeringens klimatpolitik när man i praktiken agerar på det sätt man gör?

Herr talman! Lars Lindblad säger att vi är eniga om målen men oeniga om medlen. Ja, men det är medlen som är viktiga om vi ska nå resultat. Jag tycker inte att det är särskilt trovärdigt att säga att man bedriver en ambitiös klimatpolitik när man nästan inte har några förslag på åtgärder, när man säger nej till i stort sett allt som regeringen föreslår vad gäller subventioner, stöd, skatter och andra styrmedel, det som verkligen behövs för att kunna se till att någonting händer på det här området. Klimatinvesteringsprogrammen borde tilltala Moderaterna. De har nämligen visat sig vara väldigt kostnadseffektiva. När vi lägger pengar på något är det viktigt att vi också får resultat. Det får vi av klimatinvesteringsprogrammen. Det visar de utvärderingar som nu har gjorts. När det gäller kärnkraften har vi lagt ned Barsebäck. Det visar tydligt vilken väg vi går. Vi har omprövat vår syn på kärnkraften efter 1980 års folkomröstning. Vi hade målsättningen att lägga ned den till 2010. Vi kan dock konstatera att det inte varit möjligt, dels för att vi inte fått fram tillräckligt mycket förnybar energi, dels på grund av klimatproblemet. Nu går vi vidare. Det avgörande för hur lång tid utfasningen av kärnkraften tar är självklart hur hårt vi satsar på de förnybara energislagen. Nu satsar vi mycket kraftfullt både på de förnybara energislagen och på energieffektivisering. Jag är övertygad om att ifall Moderaterna fick regera skulle vi få skenande utsläpp om vi stängde kärnkraftverken. Men när vi stänger kärnkraftverken får vi inte det eftersom vi kommer att se till att det finns förnybar energi som ersätter kärnkraftselen.

Herr talman! Nog är det väl dubbelmoral att stå och säga att man lagt ned två reaktorer i Barsebäck, vilket man är jättestolt över och ska fortsätta med samtidigt som Lena Sommestad är kollektivt ansvarig för en rejäl uppgradering av de reaktorer som finns. Det innebär att vi efter nedläggningen av Barsebäcks två reaktorer kommer att få mer kärnkraft framöver i det svenska energisystemet. Alliansen har dragit slutsatser av detta. Vi kan inte göra allt på en gång. Vår energiuppgörelse innebär att vi stoppar avvecklingen av kärnkraften och parallellt satsar på andra energislag. En annan sak som också skulle kunna ses som en form av dubbelmoral är när regeringen och Lena Sommestad i Sverige jagar koldioxidutsläpp på marginalen samtidigt som de tillåter statligt ägda Vattenfall att bryta och elda kol i östra Europa. Svenska skattebetalares företag, med ägardirektiv från regeringen, bidrar alltså till ökade fossila utsläpp globalt. Vad tycker Lena Sommestad om det? Är det rimligt och trovärdigt att låta Vattenfall hålla på med det? Och tycker miljöministern att styrningen av Vattenfall fungerar och rimmar väl med våra ambitioner inom klimatpolitiken?

Herr talman! När det gäller uppgraderingen av kärnkraftverken tycker jag att det är viktigt att hålla isär begreppen. När vi arbetar med nedläggning och fattar de politiska besluten gör vi det enligt lagen om kärnkraftens avveckling. När vi gör bedömningar av tillstånd ska vi följa vår lagstiftning. Företag lämnar in ansökan om att få öka effekten. Då ska vi följa den lagstiftning vi har. Vi har kärntekniklagen och vi har en miljölagstiftning som vi följer. Om det ligger inom ramen för vad som är säkert och möjligt så får företaget tillstånd. Beslutet att lägga ned fattar vi i särskild ordning. Det ska vi inte göra i tillståndsbeslutsärendena. Så länge vi har kärnkraft är det mycket viktigt att kärnkraftverken, precis som all annan verksamhet, drivs så säkert och så effektivt som möjligt. Beträffande Vattenfall och Tyskland är grunden densamma. Tyskland är ansvarigt för sin egen energipolitik. Jag tycker att det är utmärkt att riksdagen varit tydlig med att säga att vi ska fortsätta på den linje som vi drivit, nämligen att se till att inte subventionera fossilkraft på det sätt som skett i Tyskland, där just kolet subventionerats. Det är vi alldeles eniga om, och det är en linje som vi gärna fortsätter att driva med stöd av den svenska riksdagen. När det gäller enskilda företags agerande ska vi inte styra exakt vad de gör. Vattenfall har valt att även köpa kolkraftverk. De gör en utomordentlig insats i fråga om forskning och utveckling på området, i ett land där detta är politiken, och som regering går vi inte in och styr energipolitiken i Tyskland. Det viktiga är att Vattenfall tar det ansvar som de fått av riksdagen när det gäller övergången till bättre energislag i Sverige. Vattenfall har nu på ett tydligt sätt markerat sin vilja att investera i Sverige, bland annat i vindkraftsel. Det är utomordentligt bra. Den styrningen behövs, och den ska utvecklas.

Herr talman! Regeringspartiet har stora utredningsresurser. Regeringspartiet ger uppdrag åt olika statliga myndigheter om vad de ska utreda. Att då kräva att oppositionen ska utreda och ha färdiga konsekvensbeskrivningar av alla förslag tycker jag är lite förmätet. Jag har i min hand en alldeles färsk rapport från en av dessa myndigheter, Miljömålsrådet. Miljömålsrådet har nyligen kommit med en utvärdering där de försöker följa upp frågan om utsläppen. I rapporten sägs att Energimyndighetens och Naturvårdsverkets senaste prognos visar att utsläppen år 2010 hamnar ca 2 % under 1990 års utsläppsnivå och att det kommer att bli mycket svårt att utan ytterligare åtgärder nå klimatmålet inom tidsramen. Här får vi höra att miljöministern är nöjd och glad över att man håller på att fullfölja ett ambitiöst miljömål på minus 4 %. Men om vi ser naturvetenskapligt och långsiktigt på detta inser vi alla att det bara är ett litet steg i förhållande till vad naturen kräver. Jag tycker därför inte att vi ska kalla målet om minus 4 % som särskilt ambitiöst. Dessutom verkar det som om det behövs ytterligare åtgärder för att nå målet. Jag vill upprepa frågan från mitt tidigare anförande: Vad har regeringen för strategi för införande av styrmedel för att kunna nå de nödvändiga begränsningarna inom transportsektor och övrig sektor? Jag undrar också vilken strategi regeringen har för att ändra EU:s handelsdirektiv så att den ineffektiva gratisutdelningen av utsläppsrätter ersätts med auktion.

Herr talman! Låt mig först konstatera att Sverige är det enda land i världen som dels har satt upp ett mål som är mer ambitiöst än Kyotoåtagandet, dels har slagit fast att man ska uppnå det utan stöd av vare sig kolsänkor eller flexibla mekanismer. Jag konstaterar också att Folkpartiet har stött detta. Det är bra att vi håller fast vid målet, och jag är glad över att Folkpartiet stöder det. Det är ambitiöst, men mer måste göras. Därför har vi satt ett mål om en minskning med 25 % till 2020. Vi vet att vi måste öka takten, och vi genomför också åtgärder som har förutsättningar att ge vad vi kan kalla en ketchupeffekt när de väl slår igenom. Det gäller inte minst i transportsektorn. För att nå målet 2010 är det självklart att vi behöver vidta mer åtgärder. Det vi har klarat hittills är bra, men vi vet att det behövs mer åtgärder. Därför har vi i vår lagt fram ett stort paket med en lång rad åtgärder som gäller både energisektorn och bostadssektorn, och vi kommer att fortsätta arbeta på det sättet för att klara målet. Transportsektorn är det område där vi har haft det allra svårast. Vi vidhåller vårt ambitiösa mål att vi ska klara att stabilisera utsläppen trots att utvecklingen har gått åt fel håll. Det gäller inte minst godstransporterna. Vi har arbetat intensivt med att stärka styrmedlen på transportområdet både här hemma i Sverige och i EU. Som jag sade har vi nu fått svar på den här satsningen i och med att försäljningen av miljöbilar nu verkligen får framgång. Det är tack vare att vi har åtgärdat förmånsvärdena, så att det är lönsamt att köpa en miljöbil som tjänstebil. Vi har satsat på en pumplag så att människor nu vet att de kan tanka. Vi har satsat på en trängselskatt, som de borgerliga partierna inte alls ville veta av. Det är några exempel på vad vi har gjort. Vi har också sett över skattesystemet. Jag återkommer med övriga svar i nästa replikskifte.

Herr talman! Miljöministern säger i sitt huvudanförande att det är effektivt att staten ger en massa bidrag. Där har vi en annan uppfattning. Det kostar ändå ganska mycket resurser att ta in skatt. Skatter som vi belastar samhället med snedvrider också konkurrens på olika sätt, och det kostar dessutom att dela ut bidrag och hantera ansökningar. Det är mycket bättre om vi direkt kan skapa incitament och låta de enskilda bestämma vilka energieffektiviseringar man vill göra. Då är det viktigt att vi lägger de rätta miljöskatterna. Skatten ska drabba just där det sker någon form av miljöskada. Skatten ska inte drabba något annat i kedjan, som det till exempel var i den fåniga konstruktion man hade när det gäller flygskatten. Miljöeffekten är ju inte beroende av antalet biljetter man säljer, utan flygskatten ska stå i relation till miljöskadan. På motsvarande sätt är det med den skatteväxling som innebär att man lägger skatt på elförbrukning. Egentligen borde vi lägga skatt på produktion av el på ett sätt som ger miljöskada. När miljöskattesystemet och utsläppsrätterna är rätt utformade blir det mycket effektivare än om samhället ska ta in skatter och sedan dela ut bidrag - och ha en massa bidrag till allt möjligt. Det kan dessutom få effekten att folk inte gärna vill vidta åtgärder om de inte får bidrag. Då väntar man och vidtar inte den åtgärd som vore samhällsekonomiskt effektiv, för man hoppas att det kanske ska komma något bidrag från regeringen nästa år. Det är bättre att man får rätt incitament att vidta åtgärden.

Herr talman! Låt mig kort säga att när det gäller EU-arbetet och utsläppsrätterna har Sverige aktivt drivit på för auktionering av utsläppsrätter. Vi fortsätter att aktivt stödja en sådan linje och väntar på förslag från kommissionen, som är den som lägger förslag på det här området. När det gäller vad som är effektivt och hur vi ska stödja en omställning av Sverige kan jag berätta att Sverige är ett av de ledande länderna i världen när det gäller ekonomiska styrinstrument och marknadsinstrument. När svensk miljöpolitik för några år sedan utvärderades av OECD var detta ett av de områden där vi fick allra mest beröm. Vi har många innovativa och bra ekonomiska styrmedel. Jag har ingen annan uppfattning än Lennart Fremling här utan håller helt med honom. Självklart kan dessa ekonomiska styrmedel också utvecklas. Det gäller också till exempel flygskatten. Den kan utvecklas, och den skulle se annorlunda ut om vi till exempel kunde jobba annorlunda i EU när det gäller utsläppsrätter. Jag vet att vi är många som är intresserade av det, även om det är en ansats som också kan rymma vissa bekymmer. Investeringsstöd av det slag som vi har gett till kommunerna kan vara effektiva, och de kan stötta andra typer av initiativ än skatteincitament kan göra. Det är bara att läsa de utredningar som finns och som visar att detta har varit mycket effektivt. Det stöttar kommunerna och skapar en kompetens, och det främjar ett samarbete mellan många olika aktörer, något som skatteincitamentet mycket sällan gör. De kompletterar varandra. Till slut kan jag konstatera att Lennart Fremling är orolig för att människor sitter och väntar på bidrag och incitament och att det kan vara skadligt. Jag konstaterar samtidigt att just Centerpartiet har lyft upp behovet av morötter. Jag tror att vi behöver morötter. Samtidigt ska vi titta på de instrument som finns. Jag tror att vi behöver både marknadsinstrument och andra typer av ekonomiska styrinstrument, till exempel skatter, men också investeringsstöd.

Herr talman! Vi är alla klart medvetna om att vi behöver göra mycket inom transportsektorn för att det ska bli en omställning till förnybara bränslen och förnybar energi. Vi kan också se, precis som miljöministern framhöll, en mycket positiv utveckling under de senaste åren vad gäller antalet miljöbilar. Det är en utveckling som jag tror att få av oss ens skulle ha vågat drömma om. För att denna utveckling ska fortsätta krävs det tydliga och långsiktiga spelregler både för den privatperson eller företagare som står inför valet att kanske köpa en bil som går på förnybart drivmedel och framför allt för alla de entreprenörer i Sverige som är intresserade av att lägga ned pengar, energi och kraft på att utveckla nästa generations biodrivmedel. Att vi kan bibehålla de långsiktiga spelreglerna är avgörande för om vi ska kunna nå en utveckling där vi ställer om och en tillväxt i Sverige. I debatten här i kammaren häromdagen såg det mörkt ut för de långsiktiga spelreglerna då Yvonne Ruwaida, som företräder Miljöpartiet, ett av de partier som ingår i samarbetet, började öppna för en skatt på förnybara drivmedel redan från 2010. Därför skulle det vara intressant att få höra hur miljöministern ser på en skattebefrielse av de förnybara drivmedlen. Är det något som en socialdemokratisk regering eller en vänsterkartellregering är beredd att införa under kommande mandatperiod eller runt 2010?

Herr talman! Vi i regeringen anser att det är viktigt med långsiktig säkerhet. Många gånger kan det vara svårt. Till exempel måste vissa av våra skattelättnader godkännas av EU. Det görs för ett antal år. När det gäller skattebefrielsen för miljövänliga drivmedel har vi för avsikt att fortsätta ansöka om att den skattebefrielsen ska få finnas kvar. Det finns också en utredning som har aviserat ett förslag om drivmedelscertifikat. Det tycker vi från regeringens sida är ett intressant förslag, och vi vill titta vidare på det. Det skapar förutsättningar för en annan långsiktighet än skattebefrielserna gör eftersom vi ständigt behöver godkännanden från EU. Jag skulle se positivt på att vi kunde utveckla dessa ekonomiska styrmedel tillsammans i Europa. Därför är det spännande att intresset för etanol och biogas i Europa nu växer. Vi har tidigare inte sett något sådant intresse, och därför har det varit svårt att få de andra med oss. Det är möjligt att det kan bli så under kommande år.

Herr talman! Det är bra att man vill ha långsiktiga spelregler. Jag tror också att vi som är politiskt aktiva och som är lagstiftare har en viktig roll att i vårt ledarskap peka ut att vi ska ha långsiktiga spelregler. Därför är det oroväckande med de signaler som nu kommer från ett av de partier som utgör regeringsunderlag. Därför skulle det vara intressant att få ett ännu klarare besked, så att väljarna också tydligt får veta detta. Under den förra mandatperioden kom det i en budgetproposition in en skrivning om att det långsiktiga målet var att man var beredd att bredda skattebasen också med de alternativa bränslena. Nu försvann den i och för sig året efter, men varje sådan här signal skapar osäkerhet i just den här långsiktigheten. Vi har ett ansvar, oavsett vilket regeringsalternativ vi företräder, att vara tydliga så att folk vågar göra de här satsningarna. Det är satsningar som kommer att leda till en bättre miljö men också till en ökad tillväxt i Sverige.

Herr talman! Jag har svårt att förstå Claes Västertegs oro därför att vi har varit mycket tydliga när det gäller de långsiktiga spelreglerna. Jag vet däremot att det finns en oerhört stor oro bland alla aktörer som arbetar med miljöbilar över vad som kommer att hända om det skulle bli en borgerlig regering. Centerpartiet driver på väldigt kraftfullt när det gäller förnybara drivmedel. Det tycker jag är utmärkt. Men från övriga ser vi inte alls samma engagemang. Det finns en mycket stor oro för att de långsiktiga spelregler som vi nu har lagt på plats inte kommer att finnas kvar. Vad kommer att hända med den här skattebefrielsen, både för bränslen och för fordon, om vi får en borgerlig regering? Det vet man ingenting om. Någonting som det inte ges besked om i den här gemensamma energipolitiken är, vad jag har förstått, vad som ska hända på bilsidan, så där finns det nog större skäl till oro än när det gäller regeringen och samarbetspartierna. Vi har successivt byggt upp en långsiktighet och en tydlighet som jag är väldigt stolt över. När jag var ute i förra valrörelsen gällde en av de stora frågorna just etanolen. Det var en stor oro för att vi inte hade skattebefrielse på etanol och för hur det skulle kunna slå. Detta kunde vi lägga fast. Vi har nu kunnat lägga fast det för ett antal år. Vi har gett tydliga signaler om att vi ska fortsätta arbeta på det sättet. Vi har också arbetat väldigt kraftfullt på ett annat område som är viktigt, och det gäller låginblandning av etanol. Där behöver vi också ett stöd från EU för att långsiktigt kunna säkerställa detta. Den här politiken kommer vi att fortsätta med, och våra väljare kan vara säkra på att den politiken kommer att ligga fast. Sedan kan det bli diskussion om detaljer, men i grunden är ambitionen tydlig. Vi kommer att fortsätta att vara världsledande när det gäller att satsa på miljöbilar och miljöbränsle.

Herr talman! Den där svängen som miljöministern ägnade sig åt när det gällde oron för vad som skulle hända när alliansen tar över, i fråga om de miljövänliga drivmedlen, var kvalificerat struntprat. Läs överenskommelsen! Där ges det besked om att människor kommer att ges incitament att köpa förnybara bränslen. Miljöministern ville att allianspartierna skulle gå in i en gemensam verkstad för att göra ett jobb i klimatfrågan. Det säger hon när vi behandlar en proposition som innehåller ett konkret förslag om att vi ska stå fast vid det mål som tidigare har satts. Om vi bläddrar lite snabbt i propositionen ser vi att väldigt mycket ska göras inför kontrollstationen 2008. Det är sektorsmål som ska tas fram. Handeln med utsläppsrätter ska utvecklas och utvärderas. Fastighetsskatten ska utredas, som vi har hört förut i dag. Det handlar om tillämpningen av de flexibla mekanismerna. Utsläppsrätterna var jag inne på. En övergripande heltäckande utvärdering av styrmedlen ska ske. Det långsiktiga målet ska tas fram. Man ska göra en skanning av vad samhällets olika aktörer kan bidra med. Man ska ta fram en sammanhållen klimat- och energipolitik. Välkommen in i verkstaden, miljöministern! Och jag skulle önska att det var en gemensam verkstad. Är miljöministern beredd att medverka till att arrangera en sådan här verkstad genom en bred parlamentarisk klimat- och energiutredning - eller kommission eller vad man nu kallar det - inför kontrollstationen, så att de 95 % av svenska folket som faktiskt vill medverka i det här arbetet och som har olika politiska färg och uppfattning kan bli tillgodosedda och få sina synpunkter framförda?

Herr talman! Sven Erik Persson är upprörd, men då kan ju Sven Erik Persson redogöra för vilka åtgärder som man är enig om när det gäller att främja förnybara bilar och förnybara fordonsbränslen. Kommer ni till exempel att se till att pumplagen består? Kommer ni att se till att vi har en fortsatt skattebefrielse? Kommer förmånsvärdena att bli kvar och så vidare? När det gäller klimatpropositionen är det viktigt att ha klart för sig att vi arbetar sektorsintegrerat. Kristdemokraterna har, om jag påminner mig rätt, i en av sina inlagor här påpekat vikten av att vi inom EU arbetar med klimatpolitik på alla områden, i alla sektorer. Det håller jag med om. Det gör regeringen också. Och det innebär att huvuddelen av våra förslag och åtgärder i klimatpolitiken självklart tas inom de sektorer som är aktuella. De tas i sjöfartspolitiken. De tas i transportpolitiken. Det tas i bostadspolitiken, och de tas i energipolitiken. Så måste det vara. Om Sven Erik Persson tittar på vad vi tillsammans med våra samarbetspartier har gjort under den här mandatperioden ser han att det handlar om ett stort antal förslag och åtgärder, och det är det som förklarar att vi når framgång och resultat i vår klimatpolitik. En klimatproposition ska ange de övergripande riktlinjerna för klimatpolitiken. Målet är en sådan, men sedan måste politiken genomföras i sektorerna. Det vore intressant att höra om Sven Erik Persson har någon annan uppfattning, om Sven Erik Persson tycker att vi ska ta transportpolitiska beslut och allting annat i en klimatproposition. Det här blir väldigt mycket formfrågor. Jag tycker nästan att det är lite genant. Vi får höra att vi inte går tillräckligt fort fram och så vidare. Det är frågor om form. Innehållet vill ni inte gärna gå in på. När det gäller en bred parlamentarisk utredning är jag inte främmande för att det i något läge kan vara aktuellt med ytterligare en utredning här. Men vi måste också fråga oss, när vi har så mycket att göra, har en stor enighet och har en klar strategi från regeringens sida, vad vi ska lägga våra resurser på. Jag vill nu framför allt lägga resurserna på att få åtgärder på plats, på att få ett bra underlag för den politik som vi lägger fram här. I grunden är det ju ändå så att vi har en regering som håller i arbetet. Och så bör det vara.

Herr talman! Jag framförde i all ödmjukhet några små uppfattningar när det gällde alla de frågor som det i propositionen anges att man ska arbeta med inför kontrollstationen 2008. Det är av värde att så många som möjligt är involverade i det arbetet och att det finns en bred parlamentarisk förankring när det gäller detta. Som svar får jag: Vi har så mycket att göra. Det är tveksamt om det finns några andra partier eller parlamentariker som har något att bidra med, om det är meningsfullt att sitta ned och resonera och komma fram till gemensamma tag. När vi har målen gemensamt borde vi också arbeta med alla de här frågorna, som gör att arbetet går framåt, gemensamt. Och när vi har ett sådant stort uppdrag inför kontrollstationen 2008 borde man också hitta former, politiska former, för en så bred förankring som möjligt i det här arbetet. Sedan är det ju miljöministerns ansvar att ta reda på vad vi har kommit överens om och inte slänga ur sig sådana där saker och sedan be mig redovisa det. Först bör man ta reda på vad vi har kommit överens om under kapitlet om en miljövänlig transportsektor. Sedan kan man möjligtvis kritisera och säga att det är otillräckligt eller fel eller någonting sådant. Jag tycker inte att vi i onödan ska polemisera i klimatfrågan på det sätt som miljöministern nu gör. Låt oss i en gemensam ansats inför kontrollstationen hitta de gemensamma styrmedlen, den gemensamma energi- och klimatpolitiken, som gör att frågan förs aktivt framåt för klimatets bästa! (Applåder)

Herr talman! Låt mig först säga att jag uppfattade att Sven Erik Persson gärna ville polemisera och gå till ganska hårt angrepp när det gäller vår inriktning här. Och det är naturligt för mig att försvara vår syn. När vi går framåt kan det, som jag sade i all ödmjukhet, finnas utrymme och vara bra med ytterligare en parlamentarisk utredning. Men vi måste också göra en avvägning. Var ska vi lägga våra resurser nu? Är det just nu som vi ska ha en genomgripande översyn av vår klimatpolitik? Det är nämligen framför allt i ett sådant skede som jag tycker att det är viktigt att man har en bred parlamentarisk utredning som får möjlighet att påverka de breda linjerna. Nu har vi lagt fram grunderna, och vi har många praktiska frågor som ska lösas. Jag ser att det finns en samsyn mellan ett flertal partier, men det innebär inte att alla frågor behöver förhandlas i en parlamentarisk utredning. Jag tror att det är en fråga vi kan återkomma till. Sedan gäller det vilka gemensamma förslag som alliansen har när det gäller hur man ska värna om miljöbilarna och miljöbilssektorn. Jag tror att det hade varit intressant för dem som lyssnar här, som kanske inte har tittat i uppgörelsen, att få en chans att höra det här. Jag har inte uppfattat att det finns några skarpa förslag som kan göra företrädarna för den här sektorn och dem som är intresserade av miljöbilar riktigt lugna. Och jag konstaterar att Sven Erik Persson inte tog chansen att tala om vad det var.

Herr talman och statsrådet! Jag har ett par frågor när det gäller styrmedel. Först är det frågan om miljöskatter och utsläppshandel. De liknar varandra rätt mycket i effekt genom att de båda två är kostnadseffektiva och fungerar. Vi har alltid diskuterat att fördelen med utsläppshandel är att det är lättare för politikerna att vara modiga när man inte tydligt lägger på en skatt. Vidare blir det ett tydligt tak för utsläppen. Nu har vi tyvärr problem med hur utsläppshandeln fungerar i praktiken. Det är till exempel för hög tilldelning, som beror på att man inte har ett uppifrånperspektiv där kommissionen tar initiativ till hur mycket varje land ska få. Sedan är det problem med att det är en diskussion om att föra in trafiken, i första hand flyget, inom samma bubbla. Är ministern beredd att jobba för ett uppifrånperspektiv så att det är kommissionen som tar initiativ till tilldelning - en minskad tilldelning - och att jobba för att trafiken förs in i en annan bubbla? Jag har också en fråga om lite mer administrativa styrmedel. Hur ser ni på det enormt ökade energiutbudet? Jag tänker på elsidan. Nu byggs det ut fossil kraftvärme i Malmö och Göteborg. Regeringen låter bygga ut kärnkraften genom att ge tillstånd till effekthöjning. Samtidigt planerar vi för biobränslebaserad el och mer vindkraft. Varför öka utbudet av el så starkt?

Herr talman! Jag delar oron för hur tilldelningssystemet i utsläppshandeln fungerar. Det förs en intensiv diskussion på EU-nivå ministrar emellan om hur systemet fungerar. Jag är inte beredd att rakt av säga hur det skulle se ut, men jag tror att det är viktigt att vi ser över tilldelningsformerna. Många länder har fått alltför stor tilldelning. Det har varit svårt för kommissionen att följa upp. Jag skulle gärna vilja se några av förslagen. Vi driver på för att vi måste jobba vidare med utsläppsrättshandeln och få den att fungera bättre. Om vi har ett mer uppifrånperspektiv blir det viktigt hur den modell ser ut som kommissionen kommer att lägga fram. Då är vi absolut beredda att titta på detta. Vi tror att det är viktigt för förtroendet. Vi har många gånger påpekat att det är viktigt att kommissionen tar sitt ansvar när det gäller detta. Jag delar oron för att trafiken ska ligga i samma bubbla. Vi har diskuterat flyget. Vi har tydligt angett att den arbetsgrupp som ska jobba med detta måste titta på vad det kan få för konsekvenser om trafiken läggs i samma bubbla. Jag lutar nog åt att den borde ligga i en egen bubbla, men det är ingenting vi har satt ned foten för än. Men jag tror att det vore bättre att ha den i en egen bubbla. Samtidigt är det viktigt att inte fixera sig. Det är en diskussion som nu pågår både inom EU och internationellt. Vi ska inte låsa oss vid en position som inte ger oss möjligheter att pröva olika system. När det gäller det ökade energiutbudet är det viktigt att arbeta för energieffektivisering för att se till att vi minimerar och inte använder onödig energi. Samtidigt är det viktigt att vi i vårt land tar ett ansvar för att producera bra energi som inte bidrar till växthuseffekten, till exempel importera el från annat håll som inte är bra. Därför har vi ett ansvar att investera i ny energi i Sverige.

Herr talman och statsrådet! När det gäller utvecklingen av utsläppshandeln fick jag positiva besked från ministern. Men jag undrar ändå över energi- och elmarknaden. Syftet med effektivisering är att vi ska få bort de dåliga energislagen. Om man bygger ut de dåliga energislagen genom att bygga ut den fossilbaserade elproduktionen och bygga ut kärnkraften, försvårar man inte då för både vindkraftsutbyggnaden och den biobränslebaserade elen? Lägger man ihop alla utbyggnadsplaner som finns tyder det på att regeringen tror att effektiviseringen kommer att misslyckas kapitalt. Det verkar vara så att det planeras för en över huvud taget ökad elproduktion. Nu har vi en hel rad effekthöjningar på kärnkraften som står på tur. Regeringen har redan gett ett par tillstånd. Sedan kan vi titta på detta utifrån miljöbalken. Jag läste det första yttrandet från miljödomstolen noga. Miljödomstolen ville avstyrka eftersom man ansåg att kärnkraft inte hör hemma i ett kretsloppssamhälle, och det uppfyller inte kraven på resurshushållning i miljöbalken. Ändå tillstyrkte regeringen, trots att det är så mycket ny elproduktion på gång. Den produktionen torde knappast behövas, särskilt inte om man tror på de energieffektiviseringsplaner som finns.

Herr talman! Det är inte regeringen som planerar investeringar utan det är företagen som gör det med utgångspunkt i förväntningar. Vi ger tydliga signaler om hur vi vill fasa ut den fossilbaserade energiproduktionen. Det finns en bubbla i Europa. Det är inom den man nu får arbeta. Där finns den sista tilldelningen. När det gäller utsläppsrätter har vi varit tydliga i fråga om inte minst värmeproduktionen och tilldelningen av utsläppsrätter. Den är stramare. Frågan om tilldelning av utsläppsrätter har varit uppe tidigare i debatten i kammaren, och jag vill göra tydligt att det inte är någon utökning. Den högre nivån som nu finns beror på att fler anläggningar är inne i systemet. Det kan vi se när vi tittar på hur tilldelningen ser ut i enskilda anläggningar. Sverige har också fått gott betyg för hur vi sköter frågan. Jag har tidigare talat om kärnkraften i svar till Lars Lindblad. Här gäller än en gång att det är enskilda företag som söker. Det är alldeles riktigt att miljödomstolen gjorde en noggrann analys och satte frågetecken kring resurshushållningen, bland annat att vatten släpps ut i havet och säkerhetsfrågorna. Vi granskar detta mycket noga. Det gäller också annan lagstiftning, nämligen kärntekniklagen. Vi gjorde en annan bedömning än miljödomstolen när det gäller till exempel resurshushållningen. Det beror till exempel på att vi vill fasa ut kärnkraften. Därför har vi accepterat att man släpper ut vatten i havet på ett sätt som vi inte skulle göra med ett energislag som vi vill ha kvar för mycket lång tid. Vi gör en bedömning för varje ansökan enligt gällande lagstiftning - i det här fallet miljöbalken och kärntekniklagen. Vi gjorde bedömningen att denna ansökan höll. Det var tillräckligt säkert. Det följer också tidigare bedömningar som vi har gjort. Vi kommer att fortsätta att driva denna politik. Ju bättre vi lyckas med att visa att vi klarar våra energieffektiviseringsmål och våra satsningar på förnybar energi, desto mindre intressant blir det att satsa på till exempel gas- och kärnkraft.

Herr talman! Jag uppmanades av miljöministern att göra bekant vad som står i överenskommelsen. Jag tycker att det är anmärkningsvärt, miljöministern, att jag som en enkel oppositionsföreträdare ska behöva idka högläsning för en minister som har hundratals medarbetare på kansliet som skulle kunna författa några rader. Låt mig citera från alliansens överenskommelse, kapitel 2. I inledningen framgår det att "vägtrafikens miljöbelastning måste minska" och att det är "av stor vikt att utveckla bränslen som ersätter de fossila". Vidare står där: "Allians för Sverige vill ge tillverkare och konsumenter incitament att satsa på bränslesnåla fordon och fordon drivna med miljövänliga bränslen. - - - En frivillig överenskommelse mellan EU-kommissionen och biltillverkarna om kraftigt reducerade CO2-utsläpp för nya fordon har inte lett till vad kommissionen hoppats på. Allians för Sverige kan mot den bakgrunden inte utesluta att bindande regler på sikt måste införas inom EU. Vi vill underlätta för industrin att använda sig av miljövänliga transporter. - - - Därför är det av vikt att stimulera dessa transportslag att använda miljövänliga bränslen såsom etanol, RME, biogas, miljödiesel samt hybridfordon. I en framtid kan det också bli fråga om bränsleceller och vätgas. För en omställning till ett miljövänligare transportsystem krävs forskning och utveckling, såväl traditionell forskning som om stöd till näringslivets teknikutveckling. - - - Mot den bakgrunden skall Sverige vara pådrivande för att miljöanpassa det europeiska transportsystemet. - - - Kombinationen av stora skogsresurser, ett effektivt och modernt jordbruk och en stark fordonsindustri ger Sverige stora möjligheter att vara en ledande nation i utvecklingen av förnybara bränslen." Det är självklart att vi inte kommer att avskaffa några styrmedel som leder bort från de här inriktningarna eller målsättningarna. Och vi är rörande överens om många. Nu har miljöministern begärt replik, så jag avvaktar med min avslutning. (Applåder)

Herr talman! Jag får tacka Sven Gunnar Persson för den uppläsningen. Det gläder mig att det finns allmänna riktlinjer för att fortsätta en positiv politik. Däremot fick vi inga klara besked om de exakta styrmedlen. Då vill jag konstatera att Claes Västerteg blev oerhört orolig för att en miljöpartistisk företrädare hade andats om att något styrmedel skulle kunna ändras på någon punkt och att det skapar en oerhörd oro för vad som skulle kunna hända. Det är då en överdriven oro, om Sven Gunnar Persson tycker att de här allmänna riktlinjerna ska göra att alla känner sig alldeles lugna.

Herr talman! De här riktlinjerna är inte så särskilt allmänna. De exakta styrmedlen, som vi ser fungerar, bör naturligtvis vara kvar om de går i den riktning som vi har sagt. En del behöver utvecklas och utvärderas och kanske bli ännu mer effektiva och tydliga. De som är inom de branscher - biltillverkare, bränsledistributörer, bränsletillverkare - som sysslar med förnybara bränslen och bilar som drivs med sådana kan vara helt lugna för att alliansen kommer att driva en offensiv och effektiv politik för att transporterna ska kunna ställas om långvarigt till ett mer miljöanpassat framförande. Jag vill avsluta med att tacka miljöministern för den här fyraårsperioden. Hon kanske inte har suttit alla fyra åren? Jo, det har hon! Ja, jag är lika uppmärksam som miljöministern, som hela tiden gav mig fel förnamn. Av en liten titt på talarlistan framgår det vad jag heter. Tack, miljöministern! Jag har mycket uppskattat dina framföranden i kammaren. Du är mycket kunnig, engagerad och öppen för resonemang. Först på senare tid, efter viss fostran i Regeringskansliet, har du börjat använda dig av begrepp som högeralliansen och blivit mer polemiskt politisk. Annars finns det väldigt många gemensamma uppgifter och uppdrag, som miljö- och jordbruksutskottet och jag vill att vi ska genomföra över blockgränserna när det gäller miljöområdet. Det handlar om våra barns och barnbarns framtid, och det får inte vara några kortsiktiga lösningar. En riktigt trevlig sommar vill jag önska miljöminister Lena Sommestad.

Herr talman! Jag får tacka för de vänliga orden och be om ursäkt. Jag har uppfattat att jag har sagt rätt namn. Låt mig då säga att jag ändå känner en oro, inte minst mot bakgrund av Lars Lindblads första inlägg, där han sade väldigt tydligt när det gällde . (FÖRSTE VICE TALMANNEN: Repliken gäller Sven Gunnar Persson nu.) Okej. Dock när det gäller den gemensamma borgerliga politiken, kostnadseffektiva lösningar och om man vill gå före i Sverige, kan Sven Gunnar Persson då också intyga att hela alliansen verkligen vill gå före? Det innebär att man ibland också måste satsa på det som är något dyrare och kanske måste satsa på investeringar, som det har uttryckts tvivel om. Där finns det olika syn på investeringar och på Sveriges roll när det gäller att gå före som har betydelse för hur mycket man är beredd att satsa på förnybara drivmedel och miljöbilar.

Herr talman! Det var ju en ganska oprecis och svepande fråga, som jag har svårt att se hur man ska svara på. Det är klart att Sverige har enorma fördelar, vilket också framgick här, naturgivna fördelar, av att producera bränslen. Det finns många företag som ligger i framkant, som exporterar sitt kunnande och som vill vara en aktör på den globala marknaden, och som är det i allt större utsträckning. Vi har en bilindustri som är i framkant. Därmed finns unika förutsättningar för att Sverige kan gå före. Det är också en självklarhet utifrån affärsmässiga principer att de svenska företagen vill vara i framkant och vill gå före och därmed kapa åt sig rejäla marknadsandelar och bli en aktiv aktör i den utveckling som av nödvändighet måste komma runtom i världen. Låt mig förnya min sommarhälsning till miljöministern och hela hennes kansli.

Herr talman! Ledamöter! I mitt anförande skilde jag en del på vad som är åtgärder, sådana saker som vi tycker att olika personer och företag bör göra ute i samhället, och de politiska styrmedlen som gör att de här sakerna händer i verkligheten. När jag lyssnade på Sven Gunnar Perssons uppläsning av vad de borgerliga partierna tillsammans vill göra slog det mig att det är väldigt mycket av vad man tycker ska hända ute i samhället, och inte de konkreta styrmedlen. När styrmedel nämns handlar det mycket om att skapa incitament för dem, men hur skapar man dessa incitament? Där kanske det finns väldigt olika åsikter. Vi får inte reda på hur det blir med kilometerskatten, registreringsskatt på extremt bränsletörstiga fordon, fortsatt utveckling på miljöskatteområdet och så vidare. Men en sak som är väldigt positiv och samtidigt spännande är att ni nu säger att ni inte vill ta bort de styrmedel som har införts den här mandatperioden och som ni har varit så starkt emot. Genom att jag jobbar mycket med budgetförhandlingar läser jag noga era budgetmotioner, och där kritiserar ni - samtliga partier - den gröna skatteväxlingen. Man kan alltid kritisera utformningen, men ni kommer ju aldrig med några andra förslag. Vi ser aldrig hur ni ens som enskilda partier vill att den ska se ut. Jag är då ganska glad för att vi tre partier tillsammans har haft det politiska modet, och det politiska ledarskapet, att genomföra också sådant som har varit kontroversiellt. Tack för det samarbetet den här mandatperioden, Lena Sommestad!

Herr talman! Åsa Domeij efterlyste mer exakta styrmedel och nämnde som exempel att man här inte får reda på hur vi ska göra med kilometerskatten, koldioxidbaserad fordonsskatt och en sak till. Jag noterar bara att det på de punkterna inte finns något gemensamt förslag från regeringsunderlaget. Det är dels saker som Åsa Domeijs parti driver, dels saker som än så länge är på utrednings- och remisstadiet. Inte heller från regeringen har vi alltså några besked på de punkterna.

Herr talman! Vi kan åtminstone säga att vi i de tre partierna är överens om att fortsätta den gröna skatteväxlingen, för det avtalet sträcker sig in i nästa mandatperiod. Vi är inte klara med de 30 miljarderna än. När det gäller enighet eller inte, konstaterar jag att det inte ens i de enskilda partiernas budgetmotioner har funnits verksamma förslag när det gäller den gröna skatteväxlingen, inte ens inom vart och ett av partierna. Lennart Fremling talade så fantastiskt bra och väldigt insatt om marknadsekonomiska styrmedel, men inte ens Folkpartiet, som ibland skryter om att vara det första partiet som har börjat prata om ekonomiska styrmedel, har kunnat lägga ett eget förslag. Om inte vart och ett av partierna kan lägga förslag, desto svårare blir det för alla fyra att komma överens. Jag tror att det här steget att acceptera de styrmedel som vi har infört trots att ni har varit så mycket emot dem kanske kan leda till steg 2, där ni själva går vidare med ert samarbete och föreslår ekonomiska styrmedel. Den här omsvängningen kanske fortsätter. Nästa omsvängning kanske blir när det gäller trängselskatten. Den tror jag kommer att bli väldigt populär bland borgerliga väljare. För den borgerliga väljaren borde det vara än mer rätt och riktigt att använda marknadsekonomiska styrmedel. Så jag väntar på omsvängningen där också, särskilt framåt hösten när bilköerna i Stockholm kommer att öka.