Herr talman! Det lär bli få gånger i denna riksdag som jag kommer att vara så kunnig inom ett ämne som vi debatterar som i dagens fråga om en uppdaterad lagstiftning för lokala aktionsgrupper, så kallade LAG-grupper. Innan jag trädde in i denna riksdag arbetade jag i sju år som verksamhetsledare just i en sådan lokal aktionsgrupp.
Lokala aktionsgrupper
Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 1 och förklara varför vi har en reservation i dag.
Den lagstiftning som vi i dag tar ställning till är en uppdaterad EU-lagstiftning som man moderniserar en del av. Lagstiftningen är så gammal att den har funnits sedan EU-inträdet för 20 år sedan. Anledningen till den reservation Vänsterpartiet har i dag är att man i regeringens förslag till en ny och uppdaterad lagstiftning har lyssnat alldeles för mycket på sin egen förordnade myndighet, Jordbruksverket. Framför allt har regeringen lyssnat alldeles för lite på de erfarenheter som man har dragit av tidigare arbete med lokala aktionsgrupper.
Man inför nu ett nytt begrepp i lagstiftningen: tystnadsplikt. Jag tänker mig att det är ungefär som prästernas tystnadsplikt. Att på detta sätt blanda ihop tystnadsplikt och sekretess i vår lagstiftning tycker jag är djupt olyckligt. Effekten blir en mer stelbent och rigorös lagstiftning med mindre förmåga att göra lokala anpassningar utifrån verklighetens fall.
De lokala aktionsgrupperna är inte, och ska inte vara, några myndigheter. Det är därför viktigt att vi inte pådyvlar dem en myndighetsstruktur. Jag och Vänsterpartiet anser därför att de frågor som rör offentlighet, sekretess och tystnadsplikt bör regleras på en lägre nivå än lagstiftning, exempelvis genom avtal med lokala aktionsgrupper som är på väg att bildas.
Jag tror att alla partier i denna kammare i grunden delar synen att våra projektmedel ska fördelas på ett så effektivt men samtidigt korrekt och säkert sätt som möjligt. Det handlar också om att vi ska flytta makt till lokala beslutsfattare så långt ned som möjligt, enligt EU:s subsidiaritetsprincip.
Tyvärr går riktningen många gånger åt fel håll. I stället för att vi får mindre EU-byråkrati ökar oron för fel, och därigenom blir EU-regelverken ännu snårigare och krångligare. Tyvärr innebär denna lagstiftning att vi ännu en gång går i fel riktning. Därför vill jag uppmana alla aktörer att inför framtiden tänka på vad det är som vi i grunden vill uppnå.
När jag tänker på vad det är vi vill uppnå tänker jag på alla de veteraner som jag har träffat i dag, på riksdagens veterandag. När de talar om vad de gör i dag lyfter de fram sitt lokala engagemang i sin hembygd dit de nu har återvänt från att ha suttit i denna kammare i en massa år för att bli lokalt engagerade i fiskeföreningen, i byalaget eller vad det än må vara. De visar att det finns en lokal kraft och en lokal kraft som vi ska ta vara på.
Genom att ta den lokala kraften till vara kan vi också få till en lokal utveckling, och då blir det precis det vi vill uppnå med lagen: lokal aktion. Därför vill jag än en gång trycka på att det är det som vi alltid ska jobba för i näringsutskottet.
