Konsumenträtt m.m.

Debatt om förslag 25 april 2024

Protokoll från debatten

Anföranden: 15

Anf. 141 Anna-Belle Strömberg (S)

Herr talman! Inledningsvis vill jag säga att på grund av den förenklade motionsbehandlingen i år kommer jag inte att yrka bifall till någon av våra motioner som är förenklade. Men däremot yrkar jag bifall till civilutskottets tillkännagivande till regeringen med anledning av vårt motionsyrkande om formkrav för fullmakter. Där anser vi att regeringen ska se över om det bör införas särskilda formkrav för fullmakter som gäller större ekonomiska åtaganden, till exempel stora lån, och återkomma till riksdagen i frågan.

Vi nås av beskrivningar där fullmaktsförfalskningar avseende lånehandlingar eller fastighetstransaktioner är alltför vanligt förekommande. Konsekvenserna av förfalskningar slår hårt mot de drabbade genom långt utdragna juridiska processer, höga kostnader och omfattande mental påfrestning under tiden.

Vi är ett antal ledamöter i civilutskottet som fått ta del av en kvinnas berättelse om hur hon blev dömd till att ha en skuld på flera miljoner kronor på grund av fullmaktsbedrägerier. Det var en obevittnad fullmakt med till och med fel personnummer.

Även Kronofogden lyfter fram olika exempel på ekonomiskt våld, som när någon skaffar sig åtkomst till en annans bank-id, mejl och mobiltelefoner eller lånar och tar krediter i någon annans namn. Mäns våld mot kvinnor inkluderar ofta ekonomiskt våld, där förövaren använder våldet för att utöva makt och kontroll över kvinnan. Det kan leda till väldigt långvariga skulder.

Kvinnoorganisationer har larmat om hur frånvaron av formkrav för fullmakter används av våldsamma män för att utöva makt och kontroll över kvinnorna. Riksdagen har via seminarier nåtts av uppgifter om hur fullmakter för bankärenden inte behöver innehålla datum och inte heller behöver vara bevittnade.

Detta har förenklat och möjliggjort för våldsutövare att skuldsätta våldsutsatta kvinnor. Trots att fullmakter har innehållit felaktiga personnummer har de kunnat användas för att ta stora lån som kvinnan sedan står helt ansvarig för, och de skapar stora problem framöver. Det begränsar kvinnan både ekonomiskt och socialt, fysiskt och psykiskt.

Ibland anförs det som en fördel att det i de allra flesta fall inte finns särskilda formkrav för en fullmakt. Det anses bidra till att fullmakter är enkla att använda, och det underlättar för både privatpersoner och företag som behöver rättshandla genom någon annan.

Men det är naturligtvis inte acceptabelt att den här typen av goda intentioner från statens sida systematiskt missbrukas av bedragare och våldsutövande män. Det kan aldrig ha varit lagstiftarens intention.

Herr talman! Införandet av formkrav för fullmakter, likt dem som finns för testamenten och framtidsfullmakter, framstår som ett användbart verktyg för att stärka det förebyggande arbetet mot bedrägeri och det ekonomiska våldet.

Herr talman! Jag vill även passa på att redogöra för några av våra andra förslag som vi socialdemokrater tidigare har lagt på riksdagens bord.

Vi socialdemokrater anser att regeringen tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner bör inleda ett arbete för att hitta lämpliga former för att stärka, utveckla och utöka den kommunala konsumentvägledningen så att kommunerna kan vara mer aktiva i det förebyggande arbetet och ge alla rätt till vägledning.

Nedläggningar av konsumentvägledning i kommuner går nu i en rasande fart. När Konsumentverkets rådgivning startade 2015 fanns det konsumentvägledare i 270 av landets 290 kommuner. Under slutet av 2023 hade 168 kommuner konsumentvägledning. Den senaste siffran från Konsumentverket från den 31 mars i år visar att 157 kommuner har konsumentvägledare. Det är elva kommuner som har lagt ned sin konsumentvägledning enbart detta år.

Herr talman! Det är framför allt en demokrati- och rättighetsfråga att ha tillgång till kommunala konsumentvägledare. Det ska inte spela någon roll var i landet man bor för att man ska kunna få stöd.

Men det stöd som finns är också ojämlikt. I flera av de kommuner som har konsumentvägledare kan du inte få komma på besök utan endast få råd via telefon eller mejl, vilket blir särskilt bekymmersamt för utsatta konsumenter.

I en del kommuner kan du inte heller få hjälp med att kontakta ett företag, tolka avtal eller göra en anmälan till Arn. Det är av största vikt att stödet blir likvärdigt över hela landet.

Det är inte bara de mest utsatta konsumenterna som behöver stöd. Det är en komplex marknad som vi rör oss på med många aktörer och med val som vi konsumenter ska göra. Det kräver förmåga att läsa och tolka långa avtal och en digital kunskap som inte alla behärskar.

Detta faktum tillsammans med svårigheten att få prata med en riktig människa och inte AI, och ibland också långa köer till kundtjänst, gör det svårt. Lägger man sedan till risken för bedrägerier förstår vi svårigheten att vara konsument i dag.

Herr talman! I ändringsbudgeten förra året i mars gick regeringen ut med ett extra stöd till aktörer i civilsamhället som främjar konsumenterna. 1 miljon extra att dela på blev ett välkommet och välbehövligt tillskott.

Finansminister Svantesson och statsrådet Erik Slottner skrev i ett gemensamt debattinlägg i Expressen den 24 mars för ett år sedan: "Regeringen vill öka stödet till aktörer i civilsamhället som på olika sätt främjar konsumenters intressen. Att stödja ideella krafter är en viktig åtgärd eftersom dessa redan har etablerade nätverk och ofta utgör naturliga mötesplatser för människor i behov av hjälp."

Det var ett kraftfullt erkännande av civilsamhället. Ett halvår senare var budskapet från regeringen det rakt motsatta. Anslaget 2023 var 14,5 miljoner. Detta år har det mer än halverats till 7 miljoner, för att sedan strypas helt 2026.

Herr talman! Vad hände när regeringen tvärtemot rimlighet, logik och tidigare deklarationer med bara ett halvår emellan gick från att stärka civilsamhället till att konsumentorganisationerna kommer att utplånas helt i praktiken och är borta 2026?

Eftersom beslut om nästan alla lagar på konsumentområdet fattas i EU behövs en stark konsumentröst där. Det har påverkat lagar om reklamationsrätt, överskuldsättning, kemikalier och produktsäkerhet. Det handlar om våra pengar, vår hälsa och vår integritet. Därför är Sveriges Konsumenters europeiska arbete och dess medlemskap i den europeiska konsumentrörelsen så viktiga.

Herr talman! Avslutningsvis: Mot bakgrund av detta tycker vi att Sveriges regering ska säkerställa att Sveriges Konsumenter och andra konsumentorganisationer har rimliga ekonomiska förutsättningar för att företräda landets konsumenter både här i Sverige och i EU.

I detta anförande instämde Denis Begic (S).


Anf. 142 Lars Beckman (M)

Herr talman! Anledningen till att jag begär replik är att Socialdemokraterna vill krångla till det med fullmakter.

Herr talman! I dag är det relativt enkelt. Staten har inte reglerat hur det ska vara. Det innebär att jag till exempel kan säga till Larry Söder, och ge en muntlig fullmakt: Kan du hjälpa mig med detta, Larry Söder? Sedan gäller det.

Det finns alltså inga generella formkrav för fullmakter. De exempel som Anna-Belle Strömberg från Socialdemokraterna tog upp i sitt anförande kommer sannolikt inte att lösas genom att vi lagstiftar om det. Det kan tvärtom bli ännu krångligare.

I andra sammanhang brukar Socialdemokraterna tro på till exempel kollektivavtalsmodellen, det vill säga att två parter kommer överens i frivilliga avtal. Beroende på vilket avtalsområde det är kan man komma överens om olika saker. Vi lagstiftar alltså inte, utan vi litar på parterna.

Så borde det naturligtvis vara även när det gäller fullmakter. Det kan vara en aktör som vill ha det utformat på ett sätt, och en annan aktör vill ha det på ett annat sätt. Det är en fantastiskt stor fördel.

Bor jag i Pajala ute i någon by kanske jag vill skriva en fullmakt till kollegan Larry Söder. Jag kan skriva det på ett papper och ge honom en fullmakt, och så kan han hjälpa mig med mina ärenden.

Med det sätt som Socialdemokraterna nu vill använda blir det svårare och krångligare på alla sätt och vis. Den här regeringen är tillsammans med Tidöpartierna besjälad av att bekämpa brottslighet. Naturligtvis ska det som är brottsligt och fel bekämpas av våra rättsvårdande myndigheter. Men för den skull behöver man inte göra det krångligare att göra fullmakter. Sker det till exempel bedrägerier ska det lösas av polis och rättsväsen, likaså om någon har förfalskat en namnteckning. Jag skulle vilja fråga Anna-Belle Strömberg: Varför vill ni försvåra för landsbygdens människor?


Anf. 143 Anna-Belle Strömberg (S)

Herr talman! Jag tackar Lars Beckman för frågan. Jag förstår verkligen poängen - det finns fördelar med att inte ha formkrav för fullmakter. Men statens goda intentioner att förenkla transaktionerna får inte förverkligas på bekostnad av våldsutsatta kvinnor och personer som blir bedragna.

Det har larmats till oss i riksdagen vid seminarier. Precis som jag sa tidigare har det kommit mejl till oss i civilutskottet. Vi har fått exempel från Kronofogdemyndigheten om det ekonomiska våldet. Kvinnoorganisationer har larmat om flera fall. Det här har pågått länge. Vi vet mycket väl hur de här kvinnorna och de personer som blivit bedragna kan bli tvungna att betala en skuld på grund av en fullmakt som inte ens har rätt personnummer.

Vilka initiativ tänker Lars Beckman ta för att dagens frånvaro av formkrav för fullmakter inte ska kunna utnyttjas som verktyg för ekonomiskt våld av våldsutövande män och bedragare?


Anf. 144 Lars Beckman (M)

Herr talman! Det som är brottsligt är brottsligt. Det kan vara så att någon har förfalskat en namnteckning. Sedan kan man som Anna-Belle Strömberg vill införa en lagstiftning om exakt hur en fullmakt ska vara utformad. Det krånglar till livet för vanligt folk, till exempel om jag ska be mina barn gå och köpa mjölk, be min partner gå till posten eller vad det nu kan vara. Det är dessutom svårt att avgränsa tillämpningsområdet så att lagen bara träffar situationer med mäns våld mot kvinnor. Det som är brottsligt är alltså redan brottsligt. Man kan lagstifta om namnteckningar från två vittnen, men det är lika enkelt att förfalska två namnteckningar som en. Det enda ni gör är att ni krånglar till det för vanligt folk. I andra sammanhang brukar Socialdemokraterna tro på parters frivilliga uppgörelser. Inte minst brukar ni värna till exempel kollektivavtal. I det här fallet vill ni göra precis tvärtom.

Som jag sa i min första replik är regeringen besjälad av att bekämpa brottsligheten. Det gäller naturligtvis även på det här området, och vi gör det tillsammans med Tidöpartierna. Men att gå från att ha ett system som i de allra flesta fall fungerar till att ställa ett formkrav är att krångla till det. Det är att ta ett steg till. Jag tycker i själva verket att det är så att staten ibland kanske borde ta ett steg tillbaka och inte ett steg fram när det gäller sådana här saker.

Det här skulle bli ett slag i luften. Ta till exempel en hotfull situation där någon tvingar en kvinna att skriva under något. Då kommer det inte att förändra ett dugg att man har infört socialistisk lagstiftning med ett formkrav. Det enda som händer är att det blir krångligt för de allra flesta. Jag skulle vilja fråga hur Socialdemokraterna har tänkt sig att den här lagstiftningen ska se ut och fungera. Även om vi skulle hjälpa någon blir det väldigt mycket krångel för andra. Hur har ni tänkt er att det konkret ska se ut?


Anf. 145 Anna-Belle Strömberg (S)

Herr talman! Lars Beckman säger att han vill bekämpa brottslighet. Men han tycker inte att man ska behöva ta tag i det här med att våldsutsatta kvinnor blir bedragna, utan det är "vanligt folk" som man ska bekämpa brottsligheten för.

Man jobbar mot ekonomiskt våld inom ramen för Sveriges åtagande enligt Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet. Man ska arbeta förebyggande och har påbörjat ett arbete med ett nytt åtgärdsprogram. Man har också ett metodstöd och ska ta fram handledning för medarbetare som ska agera när de påträffar våld i ekonomiska situationer och våld mot kvinnor. Men trots att man bedriver det här arbetet säger Lars Beckman att vi inte ska ha några formkrav. Och trots att Gunnar Strömmer och Paulina Brandberg säger att det är tydligt att det inte ska införas några ytterligare sådana krav bedriver man det här arbetet på EU-nivå och i riksdagen.

Jag tycker att det är märkligt: Det gick väldigt snabbt för regeringen att bestämma om det här med plastpåseskatten. Den kunde man dra bort över en natt. Men när man ska gå från ord till handling när det gäller att förebygga bedrägerier och ekonomiskt våld ska det utredas och utredas. Utredningen om våldet och Sveriges åtagande ska pågå i två år. Vad gäller metodstödet ska det ta tre år innan man kommer fram till någonting. Jag tycker att det är märkligt att det ska ta sådan tid att ta fram en utredning om sådant som man har sagt att man ska stå för och att man samtidigt säger att man inte ska införa några lagkrav.


Anf. 146 Lars Beckman (M)

Herr talman! Vi debatterar nu konsumentpolitik. Det kanske inte är det område där de största ideologiska skillnaderna mellan partierna finns. Men likväl finns det skillnader, och de kommer säkert att komma fram även i den här debatten.

Tidöpartierna jobbar tillsammans för att förbättra konsumentpolitiken. Ett sådant exempel är att vi tillskjuter väldigt mycket resurser till Arn, Allmänna reklamationsnämnden. Det är en väldigt bra instans som finns i Sverige och där vi genom frivilliga rättelser ser till att konsumenter får rätt. Ett problem Arn har haft är att de fått väldigt många inkommande ärenden. Regeringen har därför med stöd av riksdagen infört en liten avgift för att få bort okynnesanmälningar; många anmälningar följs inte upp.

Jag tänkte passa på att säga att regeringen är väldigt aktiv i EU-frågor. Till exempel finns det en lagstiftning som ger dig ersättning när tågen är försenade, nämligen EU:s tågpassagerarförordning. Det är fantastiskt bra när vi jobbar tillsammans över landsgränserna och hittar lagstiftning som fungerar i många länder. En annan sådan EU-lagstiftning som är implementerad i Sverige och är väldigt konsumentbra gäller rätten till ersättning vid flygförseningar. En EU-lagstiftning som är på väg fram - jag tror att den antogs i EU-parlamentet i går - är "right to repair"-direktivet. Många av de här konsumentfrågorna passar det mycket bra att vi jobbar med över nationsgränserna, eftersom vi konsumenter är väldigt rörliga. Vi kanske sitter och köper något på en sajt eller en hemsida, och då har vi konsumenträttigheter.

Regeringen har gjort väldigt mycket på kort tid på det här området. Jag hörde någon annan ledamot ta upp hur viktigt det är med den kommunala konsumentvägledningen. Där finns det inte heller någon skillnad mellan partierna. Vi är helt överens om att den kommunala konsumentvägledningen är oerhört viktig. Regeringen har gett Konsumentverket i uppdrag att fortsätta utveckla och stödja den kommunala konsumentvägledningen. Syftet är att stärka konsumentskyddet och förebygga överskuldsättning och privatekonomiska problem. Enligt uppdraget ska Konsumentverket sprida kunskap om hur fler kommuner kan jobba tillsammans och hur man kanske kan jobba tillsammans över kommungränserna, precis som man gör i Gävle, där man har konsumentvägledning tillsammans med andra kommuner.

Det är ett problem, som jag hörde en annan ledamot säga, att många kommuner har dragit ned på den kommunala konsumentvägledningen. Det tror inte jag beror på någon särskild ondska från kommuner, utan jag tror att det görs på grund av att man inte förstår värdet och vikten av konsumentvägledares lokala närvaro. En lokal konsumentvägledare lär ju känna sitt lokala näringsliv och kan vägleda mycket bättre.

Nyligen hade vi en debatt om ett stärkt informationskrav gällande bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar. Det är viktigt att varje köpare vet vad den köper.

En fråga som jag tror kommer att bli mer och mer viktig gäller det som i butiken heter egna märkesvaror, EMV. Vi ser hur den andelen ökar kraftigt. Det sker då, kan man säga, på bekostnad av andra varumärken.

Jag tror att det är väldigt viktigt att vi konsumenter har möjlighet att se till exempel vem som har tillverkat Coops vara och var den är tillverkad, så att vi konsumenter kan göra aktiva val. Jag tycker att det är bekymmersamt när man går in i en butik och försöker ta reda på vem som har tillverkat en vara och det bara står: producerat för. Det står inte vem som har tillverkat den och inte vilket land den är tillverkad i. Det är väldigt svårt att vara aktiv konsument.

Samma sak gäller till exempel bröd. Jag kan gå till brödhyllan i en butik. Jag kan se brödmärkena. Jag kan se var de är tillverkade. Men så kanske det finns bake-off. Det luktar gott. Det luktar nybakat. Jag kanske till och med tror att jag gynnar svensk landsbygd om jag köper baguetten. Men ofta kommer den från ett annat land. Ofta värms den i butik. Det är väldigt svårt för oss konsumenter att göra medvetna och aktiva val. Jag tror att det vore bra om vi tittar på det. Hur kan vi förbättra informationen när det gäller egna märkesvaror?

Här har handeln ett väldigt stort ansvar. Jag tycker att handeln själv - oavsett om det är Ica, Coop, Willys eller andra kedjor - ska vara duktig på att informera konsumenterna om var produkterna är tillverkade och av vilka, för då behöver vi inte göra lagstiftning. Men om kedjorna inte anammar detta tycker jag inte att man ska vara främmande för att skärpa kraven på produktinformation.

En annan debatt har uppstått. Jag vet inte om det är fler än jag som är kattägare, men det har uppstått en debatt under det senaste året om att både försäkringskostnader och veterinärkostnader ökar kraftigt. Jag har sett att det i medier nu pågår en het debatt mellan ett försäkringsbolag och företrädare för veterinärnäringen. Regeringen och vi i Tidöpartierna följer utvecklingen noga. Det är viktigt att man har sitt djur försäkrat, men det är också viktigt att inte kostnaderna skenar iväg. Jag såg att något försäkringsbolag ville ha en statlig prisreglering. Jag vill vara tydlig med att Moderaterna inte alls tror på det. Men det får inte vara så att folk avstår från att försäkra sina djur på grund av att försäkringarna är väldigt dyra.

Vi hörde tidigare i ett replikskifte att Socialdemokraterna vill krångla till det med formkrav för fullmakter. I de allra flesta fall funkar systemet väldigt väl i dag. Det är svårt att utforma en lagstiftning som når det syfte man vill ha, och det är svårt att i lagstiftning pricka alla situationer som uppstår. Vi moderater tycker att det är bra och enkelt i dag. Man kan utforma en fullmakt precis som man själv vill. Det är inget som hindrar en bank eller någon annan från att ha 14 vittnen, om man vill. Men gör man en lagstiftning kommer den att gälla. Detta är alltså väldigt olyckligt. Det är helt enkelt ett slag i luften.

Herr talman! I den förra debatten när vi diskuterade konsumentfrågor önskade jag Brynäs lycka till i SHL-kvalet. Jag noterar nu, herr talman, att Brynäs från och med nästa säsong spelar i SHL, vilket gläder många konsumenter i Gävle.


Anf. 147 Björn Tidland (SD)

Herr talman! Sverigedemokraternas konsumentpolitik täcker flera viktiga områden. Jag ska i detta anförande göra en inflygning för att förklara hur vi tänker i de viktigaste frågorna.

De flesta motionsyrkandena behandlas i förenklad ordning eftersom de rör frågor som riksdagen har behandlat tidigare under mandatperioden. Detta innebär att jag inte kommer att yrka på något i dag, av den enkla anledningen att det inte finns något att yrka på.

Inte desto mindre utvecklar SD ständigt sin konsumentpolitik, och jag kommer i dag att ta tillfället i akt att beskriva tankegångarna i vår kommittémotion och hur vi resonerar framåt i konsumentfrågor.

Herr talman! Det ska vara lätt för svenska konsumenter att välja svensk mat. Om fler handlar svenska produkter gynnar det även jordbruksnäringen. Om livsmedelsproduktionen ökar i Sverige ökar även självförsörjningsgraden, och sårbarheten i händelse av kris och krig minskar. Nu när det är krig i Europa är självförsörjning extra viktigt, och det måste vara en prioriterad fråga.

För att göra det enkelt för konsumenter behövs det tydliga regler. EU:s dokument och de svenska tolkningarna av dessa är både snåriga och komplicerade. Det gäller exempelvis tolkningar av om en produkt innehåller råvaror från flera länder eller olika resonemang om vilken huvudingrediens en produkt har.

En enkel regel behövs. All mat som säljs i Sverige ska märkas med ursprungsland. En utredning som får i uppdrag att föreslå formerna för ursprungsmärkning bör tillsättas. Märkningen ska vara obligatorisk, tydlig, enkel och standardiserad.

När det gäller kött eller, med ett finare namn, animaliska produkter ska det inte bara märkas med ursprungsland. Även slaktmetod behöver tydligt framgå. För att stärka konsumenternas valmöjligheter är det viktigt att religiöst slaktat kött märks med vilken metod som använts - detta av respekt för de grupper som av religiösa skäl väljer dessa livsmedel. På samma sätt är det av respekt för dem som väljer att köpa produkter som inte är ritualslaktade.

Slakt utan bedövning är förbjudet i Sverige, och ett förbud mot import av dessa produkter bör snarast införas.

I artikel 4 i EU-förordningen 1099/2009 står det klart och tydligt: "Djur får endast avlivas efter bedövning."

Tyvärr finns det undantag inom EU från förbudet mot obedövad slakt. Sverige har med andra ord inte rådighet över hur andra länder hanterar frågan. Detta är beklagligt, men Sverige får aldrig låta EU försämra våra nationella djuretiska lagar eller tvinga oss att importera kött som slaktats med metoder som strider mot svensk lag.

Herr talman! I dagens samhälle med tusentals industriellt framställda produkter exponeras både människor och miljö för kemikalier och skadliga ämnen. Det finns därför ett behov av att reglera och kontrollera förekomsten av dessa.

Efter Sveriges inträde i EU är det inte enbart våra egna nationella lagar som reglerar kemikalier utan även en mycket omfattande och byråkratisk EU-lagstiftning.

Vad har då SD för förslag för att skydda konsumenter från skadliga produkter? För att säkerställa svenska folkets hälsa är det önskvärt att förbjuda eller starkt begränsa cancerogena och svårnedbrytbara ämnen, som till exempel PFAS, i konsumentprodukter. Detta måste ske i konsensus med EU vad gäller gemensamma regler om kemikalier som förekommer inom det europeiska handelsområdet. Regeringens uppgift i förhållande till EU måste vara att se över och revidera samtliga särlagstiftningar på kemikalieområdet så att de bättre harmoniserar med EU-lagstiftningen.

SD vill lyfta ett konkret exempel som berör ehandel. Trots alla ansträngningar av Kemikalieinspektionen förekommer det fortfarande okontrollerad ehandel, som innebär att otaliga produkter som innehåller skadliga ämnen kommer in i landet. Speciellt allvarligt är det när billiga leksaker som innehåller skadliga ämnen importeras. För att skydda våra barn måste Kemikalieinspektionen skyndsamt och målmedvetet accelerera arbetet med att förhindra att dessa skadliga produkter kommer in i landet.

Herr talman! Detta gäller inte bara människors hälsa. Även miljön påverkas negativt av vissa produkter. Det är därför viktigt med märkning av produkter. Läkemedel räddar liv och minskar lidande för tusentals medborgare i vårt land. Det är bra. Tyvärr är det mindre bra när alla dessa läkemedel kommer ut i våra vattendrag. En rapport från Sveriges lantbruksuniversitet visar att Sveriges största dricksvattentäkter är förorenade av avloppsvatten med miljögifter som är svåra att bryta ned, och majoriteten är läkemedelssubstanser.

Läkemedelsrester från hushåll och sjukhus kan påverka fysiologiska processer hos såväl människor som djur när de kommer ut i naturen. Användningen av antibiotika och svampdödande medel kan leda till en resistensutveckling hos mikroorganismerna. Östrogen och liknande ämnen påverkar fiskars reproduktionsförmåga och sekundärt hela ekosystem.

För att upplysa konsumenter om miljöfarliga läkemedel anser SD att dessa bör märkas tydligt med varningstext som uppmanar konsumenter att lämna in dem som miljöfarligt avfall i stället för att spola ned dem i avloppet.

Herr talman! På senare tid har det blivit allt vanligare att äldre och utsatta har blivit lurade på stora summor pengar. Vem som helst kan alltför lätt lura till sig pengar genom digitala signeringar och bank-id. Här måste bankerna ta ett större ansvar, och gör de inte det måste vi i riksdagen ändra lagstiftningen. Så här kan det nämligen inte fortsätta.

Det är inte heller bara äldre som utnyttjas och luras i den alltmer digitaliserade världen. Barn utsätts för reklam via spel, och företag kan alltför enkelt tömma föräldrarnas kreditkort på pengar. I vissa fall handlar det om spel om pengar som sker med hjälp av skins i dataspel. Det borde vara enkelt att kräva bank-id för vissa spel och köp via internet. En uppstyrning av konsumentlagstiftningen måste ske för att skydda våra barn mot dessa i mitt tycke grovt oetiska företag, som på ett helt förkastligt sätt bedriver organiserat lurendrejeri.

Herr talman! Detta var ett litet axplock ur SD:s konsumentpolitik. Den berör även många andra viktiga frågor, men detta får bli dagens leverans.


Anf. 148 Alireza Akhondi (C)

Herr talman och ärade kollegor! Jag kan väl börja med att konstatera att det här är ett spännande betänkande. SD körde nämligen över sina Tidökompisar under punkt 2 och gick ihop med oss andra kring formkrav för fullmakter. Det kanske var därför som vår moderate kollega inte ville yrka bifall till reservationen. Det kan vara intressant att lägga märka till att smekmånaden kanske lider mot sitt slut.

Herr talman! Det här är ett väldigt viktigt område. Vid årsskiftet var 496 000 privatpersoner och företag inskrivna hos Kronofogdemyndigheten. Hör och häpna - 496 000 människor! Skuldberget är på 119 miljarder. Det är rätt många jobbskatteavdrag, det!

Lars Beckman har helt rätt i att det just inom det här området inte finns några större ideologiska skillnader. Det innebär dock inte att en regering kan sluta ta itu med de utmaningar som finns, vilket är fallet i dag. Låt mig ta några exempel!

Om det inte finns någon ideologisk skiljelinje i frågan om överskuldsättning kan man ju tycka att det nu är fritt fram för en regering att lägga fram förslag som gör att vi kommer till rätta med överskuldsättningen, men det görs inte.

Även när det gäller bättre ursprungsmärkning, som SD-kollegan lyfte fram, är det fritt fram att lägga fram förslag. Jag lovar att åtminstone Centerpartiet kommer att rösta för det. Och när det gäller hanteringen av snabblån - så kallade sms-lån - kan man också lägga fram förslag, Lars Beckman.

Jag kan väl också säga några ord om våra förslag, för även om alla våra kloka förslag försvann i den förenklade beredning som utskottet tillämpar har vi faktiskt en del förslag på området.

Vi föreslår till exempel att man ska se över möjligheten att förse alla produkter inom EU med en klimatdeklaration som gör att konsumenten kan jämföra klimatutsläpp och energibesparingar.

Vi föreslår också att man ska utveckla konsumentvägledningen, ha mer överskådliga konsumenträttsliga regelverk och se över skyddet för konsumenternas integritet när det kommer till ehandel.

Vi föreslår ett starkare konsumenträttsligt skydd mot och begränsad marknadsföring till barn och unga i digitala miljöer.

Vi föreslår att man ska undanta köp av levande djur från konsumentköplagen - i enlighet med riksdagens tillkännagivande, ska jag också säga.

Vi föreslår också att man ska utreda hur djursjukvården skulle kunna omfattas av konsumenttjänstlagen, liksom ekonomiskt skydd för resenärer vars resor ställs in på grund av orsaker utanför arrangörens kontroll.

Detta är ett axplock av de förslag som vi har lagt fram inom det här området. Jag kan också avslöja för i synnerhet Tidöpartierna att vi kommer att fortsätta utveckla vår konsumentpolitik inför höstens allmänna motionstid. Men, återigen: Det ska ju inte hindra Lars Beckman från att kavla upp ärmarna och börja jobba!


Anf. 149 Katarina Luhr (MP)

Herr talman! Som vi har hört använder vi oss av förenklad motionsbehandling i år, och därför lyfter vi inte alla motioner som har lämnats in. Det gör att betänkandet kan se lite tunt ut just i år, trots allt det viktiga som finns under den här rubriken.

I betänkandet föreslås ett tillkännagivande till regeringen. Det är verkligen inte särskilt ofta som vi får möjlighet att skicka ett uppdrag till regeringen, och jag vill lyfta varför just detta är så himla viktigt. Det föreslagna tillkännagivandet handlar om att utskottet vill att regeringen ska se över om det bör införas särskilda formkrav för fullmakter som gäller större ekonomiska åtaganden, till exempel stora lån. Ett formkrav för ekonomiska fullmakter kanske inte låter som en kioskvältare, men det är mycket viktigare än man kan tro.

Ekonomiskt våld handlar om maktutövning och kontroll och kan göra det väldigt svårt att lämna en relation. Det kan handla om att kontrollera hur den andra personen använder sin lön, om att gömma undan gemensamma pengar eller om att ta lån i partnerns namn och därmed skuldsätta henne eller honom. Det finns studier som visar att så många som 75 procent av dem som är utsatta för fysiskt och psykiskt våld i hemmet också utsätts för ekonomiskt våld.

Att en före detta partner sätter käppar i hjulet så att den som lämnat ska få det så svårt som möjligt är inte heller ovanligt, och det kan leda till väldigt många problem för den som till exempel har lämnat hus, hem och ägodelar utan att ha den ekonomi som behövs för att bygga upp ett nytt liv.

Våld i nära relationer kan komma i olika former och i en mängd olika skepnader. Det fysiska och psykiska är välkänt för många medan det ekonomiska våldet inte är någonting det pratas särskilt mycket om. Det är dock en reell verklighet för många fler än man tror.

På Kronofogdens hemsida kan man läsa mer om det ekonomiska våldet. Där lyfts flera exempel på ekonomiskt våld som används för att kontrollera en annan person. Det kan till exempel handla om att skuldsätta en person genom att förfalska namnteckningen, kontrollera hur en person använder pengar, gömma undan gemensamma pengar, tvinga en person att starta ett bolag eller till och med tvinga en person att medverka i ekonomisk brottslighet, till exempel penningtvätt. Ett inte helt ovanligt exempel handlar om att få tillgång till en persons bank-id, mejl eller mobiltelefon, eller att tvinga en person att skuldsätta sig genom lån eller krediter.

Miljöpartiet har länge arbetat för att även ekonomiskt våld ska kategoriseras som en egen form av mäns våld mot kvinnor för att bättre kunna förebygga och bekämpa våldet. Detta skulle ge bättre möjligheter till att ge viktade uppdrag till de myndigheter som arbetar för att genomföra den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Samtidigt kan kunskapen öka om det ekonomiska våldet.

När vi träffar människor, många gånger kvinnor som har utsatts eller utsätts för ekonomiskt våld, är orden från dem oftast: mardröm, stort mörker eller en liknande fras som ofta återkommer, nämligen att livet har förvandlats till ett kaos. Vidare är det att samhället sviker. Man får höra om stora lån som har tagits under falska premisser, om sms-lån som har tagits när partnern sov, om lån som har tvingats fram under hot för att exempelvis få bo kvar i den gemensamma bostaden eller slippa bråka om barnen. Det förekommer också att våldsamma män utövar ekonomiskt våld mot kvinnor med hjälp av en fullmakt.

För en fullmakt finns i de flesta fall inga särskilda formkrav i dag, till skillnad från exempelvis det som gäller testamenten. Det är något som kan utnyttjas i förhållande till utsatta personer. Det är detta som vi vill att regeringen ska se över.

Det ska inte alltid vara så stort och krångligt att utfärda en fullmakt. Men när det gäller större ekonomiska åtaganden, till exempel stora lån, tror vi att det krävs en ökad formalisering för att säkra att lånet inte tas utan den andres vetskap eller under tvång. Ett formkrav kan därför bli ett av de verktyg som behövs för att stärka det förebyggande arbetet mot mäns våld mot kvinnor, eller det ekonomiska våldet mot vilken närstående som helst. Även andra utsatta personer skulle kunna få ett ökat skydd, exempelvis de som inte kan sköta sina bankärenden på egen hand. Det skulle också minska risken för förfalskningar.

Det krävs många olika åtgärder för att förebygga våld i nära relationer, även när det gäller att förhindra ekonomiskt våld. Civilutskottet har även tidigare krävt en gräns för hur länge en bodelningsprocess ska få förhalas av en före detta partner.

Miljöpartiet anser att det behöver tillsättas en bred utredning för att kartlägga olika typer av eftervåld, alltså det våld man riskerar att drabbas av när man lämnar en destruktiv relation. Där kan det ekonomiska våldet påtagligt påverka situationen, och vi vill baserat på den utredningen se konkreta förslag på lösningar, som vi tror behöver vara fler. Utredningen behöver också ta fram konkreta förslag på hur våldsutsatta ska få skydd, hjälp och stöd.

För att underlätta att lämna en destruktiv relation vill vi också att den våldsutsatta ska få en dörr ut från våldet. Varje kvinna som lämnar en våldsam relation ska ges en samlad ingång till samhällets stöd, vilket kan handla om allt från dokumentation av skador, vittnesmål, personskydd och skyddat boende till juridisk rådgivning eller insatser från socialtjänsten.

Ett formkrav på en fullmakt är därför bara en liten pusselbit i arbetet för minskat våld i nära relationer. Men alla olika pusselbitar behövs eftersom det är en komplicerad fråga, och den pusselbiten är inte oviktig. Samhället ska göra allt för att skydda varje individ från våld.

Det är tydligt att Moderaterna och Kristdemokraterna i dag inte ställer sig bakom sin reservation i frågan, kanske för att man inte vill flagga för att man tycker olika inom majoriteten. Men jag skulle ända vilja passa på att yrka bifall till utskottets förslag till beslut om ett tillkännagivande till regeringen.


Anf. 150 Angelica Lundberg (SD)

Herr talman! När man talar om våld i nära relation tänker de flesta på fysiskt våld, det vill säga sparkar, slag, strypgrepp, blåmärken och brutna revben.

Men det finns också annat våld i nära relation som kan vara minst lika påfrestande för offret och som dessutom är svårare att upptäcka. Var femte kvinna i Sverige uppger att hon utsatts för systematiskt och upprepat psykiskt våld av en nuvarande eller tidigare partner. Utöver det finns materiellt våld, latent våld, sexuellt våld och ekonomiskt våld - för att nämna några. Och det är det sistnämnda, herr talman, ekonomiskt våld, som gör att jag här i dag i en debatt om konsumentpolitik lyfter upp frågan om våld i nära relationer.

Anledningen är att Sverigedemokraterna i detta betänkande, CU11 Konsumenträtt m.m., har fått gehör för vårt förslag om ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen ska se över om det bör införas särskilda formkrav för fullmakter som gäller större ekonomiska åtaganden. Det här är måhända inte en stor bit i kampen mot ekonomiskt våld, men den är viktig. Låt mig förklara varför.

Fullmakter är vanligtvis ett bra sätt för någon att agera i ditt ställe. Det kan till exempel handla om att hämta ut ett paket på posten eller medicin på apoteket, men de kan också fungera bra om någon behöver hjälp med ekonomiska åtaganden. Fullmakter fungerar bra så länge den som har gett någon en fullmakt har gjort det medvetet och också har möjlighet att kontrollera att fullmaktshavaren gör det som är överenskommet.

Dock har fullmakter inte några formkrav eller krav på att vara bevittnade, vilket såklart inte behövs för enklare ärenden. Och det ska inte heller behövas i framtiden. Men för större lån eller ekonomiska åtaganden på flera miljoner är det rimligt att det finns krav.

En fullmakt kan i dag skrivas utan några som helst begränsningar för vad den som har fullmakten får göra, en så kallad generalfullmakt. Den behöver inte vara daterad och den behöver inte ens innehålla ett korrekt personnummer för att vara giltig. Det här används som ett verktyg vid våld i nära relation för att utöva makt och kontroll över en partner, och det innebär stora problem och lidande för den som drabbas av det ekonomiska våldet. Det enda, herr talman, en våldsverkare behöver göra är att förfalska offrets namnteckning, och sedan kan han eller hon ingå stora ekonomiska åtaganden utan att offret ens är medvetet om vad som har skett. Kronofogden vittnar om att den som utsatts för ekonomiskt våld kan hamna i långvariga ekonomiska svårigheter och skuldsättning. Offer för våld i nära relation berättar att den typen av våld är svårare att läka från än fysiskt våld.

Till skillnad från testamenten eller framtidsfullmakter, där lagen säger att fullmaktsgivarens underskrift ska bevittnas av två samtidigt närvarande vittnen, kan en fullmakt för att till exempel utföra bankärenden eller ett fastighetsköp enkelt förfalskas därför att den inte omfattas av lagkraven.

Många seriösa banker har i dag egna krav för fullmakter, men hos mindre seriösa långivare kan den som vill få ut miljonbelopp i någon annans namn på ett mycket enkelt sätt. Det här måste såklart stoppas, och jag är därför glad att Sverigedemokraterna har drivit igenom ett tillkännagivande om formkrav för fullmakter för att på alla tänkbara sätt förhindra och förebygga våld i nära relation.

Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag till beslut.


Anf. 151 Andreas Lennkvist Manriquez (V)

Herr talman! Det är tufft att vara konsument i dagens Sverige. Vi har alla bevittnat hur inflationen har lett till kraftiga prisökningar, och vi ser just nu hur telefonbedrägerierna mot framför allt äldre eskalerar. Förra veckan presenterade Vänsterpartiet ett utskottsinitiativ som skulle innebära en upprättelse för alla dem som har fallit offer för denna avskyvärda brottslighet. Tyvärr valde endast sex av åtta riksdagspartier att ställa sig bakom förslaget. Det är beklagligt.

Samtidigt, herr talman, befinner vi oss i en pågående klimatkris, och en stor del av landets konsumenter vill göra medvetna val. I detta läge väljer regeringen att inte stötta det förebyggande konsumentarbetet. I stället drar man in på stödet till konsumentrörelsen. I vårbudgeten nämns exempelvis konsumentorganisationerna inte över huvud taget.

Detta är alltså organisationer som arbetar för att stärka konsumenternas roll på marknaden, som tillhandahåller rådgivning och information och som företräder de svenska konsumenterna vid framtagandet av ny lagstiftning på både nationell och europeisk nivå.

Att dra in på stödet till konsumentrörelsen är att kraftigt försvaga konsumenternas ställning i samhället. Jag är dock inte förvånad över att regeringen gör detta. På område efter område ser vi just nu hur regeringen angriper civilsamhället. Alla från konsumenterna till studieförbunden och inte minst biståndsorganisationerna har fått se sina stöd indragna.

Vänsterpartiet gör raka motsatsen. När regeringen skär ned investerar vi. Vi ökar stödet till civilsamhället, och vi avsätter årligen pengar i vår budgetmotion till utökad kommunal konsumentvägledning. Samtidigt vill vi lagstifta om en skyldighet för landets kommuner att tillhandahålla konsumentvägledning. Oavsett var i landet man bor ska man ha tillgång till gott konsumentstöd.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 1.


Anf. 152 Lars Beckman (M)

Herr talman! Man kan inte låta en vänsterpartist stå och svamla hur mycket som helst i talarstolen eller vilseleda dem som eventuellt tittar på den här debatten.

Precis som jag sa i mitt anförande har regeringen gett ett tydligt uppdrag till Konsumentverket att fortsätta utveckla och stödja den kommunala konsumentvägledningen. Vi är alltså helt överens om det.

Regeringen tillsammans med Tidöpartierna höjer anslaget till Arn rejält. Det blir rejäla anslag två år i rad.

Vi inför en liten avgift för att kunna minska inflödet av till exempel okynnesanmälningar till Arn. Såvitt jag förstår var Vänsterpartiet emot den lilla lilla avgiften. Då måste jag ju fråga er i Vänsterpartiet hur ni vill minska inflödet till Allmänna reklamationsnämnden så att de konsumenter som verkligen behöver hjälp också får den.

Sedan, herr talman, har vi stödet till Socialdemokraternas närstående organisationer. Det är helt korrekt att Tidöpartierna har flyttat pengar från ABF:s, Hyresgästföreningens och PRO:s organisation - LO tror jag också är delägare eller samarbetspartner - till Allmänna reklamationsnämnden. Det måste väl ändå vara höjden av god konsumentpolitik att flytta pengar dit där de gör mest nytta, och Allmänna reklamationsnämnden gör konsumentnytta på riktigt.

Jag skulle vilja fråga Vänsterpartiets ledamot följande: Om till exempel Hyresgästföreningen som gav 10 miljoner extra i valrörelsen 2018 eller för den delen LO som satsade en halv miljard i en valrörelse tycker att konsumentfrågor är viktiga, är det inte rimligt att de subventionerar och finansierar sin egen organisation precis som till exempel Villaägarnas Riksförbund? De villaägare som tycker att de frågorna är viktiga är med i en förening och betalar det utan statliga bidrag.


Anf. 153 Andreas Lennkvist Manriquez (V)

Herr talman! Ja, det stämmer att ni höjer anslaget till Allmänna reklamationsnämnden. Ni har också infört en avgift för den. Vi diskuterade det i kammaren för några veckor sedan. Det stämmer också att vi var och är emot det. Det försvårar för framför allt låginkomsttagare att skicka in sina ärenden och få sin sak prövad.

När det gäller konsumentorganisationerna stämmer det ju inte att det handlar om socialdemokratiska organisationer. Det här är organisationer som tillhandahåller rådgivning för att hjälpa konsumenterna, ser över lagstiftningen och bidrar till att vi får mer kunskap. Varför är ni emot detta, Lars Beckman? Varför slår ni undan benen för den svenska konsumentrörelsen?


Anf. 154 Lars Beckman (M)

Herr talman! Det är väldigt klok politik att flytta pengar till Allmänna reklamationsnämnden, som gör fantastisk konsumentnytta. Det är väldigt bra politik.

För mig är detta svårt att förstå. LO satsade en halv miljard i en valrörelse. Hyresgästföreningen satsar tiotals miljoner i valrörelser. PRO är väldigt aktivt. De och ett antal andra socialdemokratiska organisationer har bildat en organisation som historiskt sett har fått mycket i statliga bidrag. Varför ska de inte betala sin egen organisation? Det är ju det som är själva definitionen av civilsamhället, herr talman. Det är ju det som är civilsamhället.

Det är ju inte ett civilsamhälle om staten finansierar en organisation till 100 procent eller till betydande del. Det är ju inget civilsamhälle. Det är det korporativa Sverige, där ett politiskt parti har utnyttjat att man suttit vid makten väldigt länge för att ge bidrag till sina egna organisationer.

Konsumentnyttan finns naturligtvis hos Allmänna reklamationsnämnden. Det är viktigt.

Jag noterar också att Vänsterpartiet är emot avgiften till Allmänna reklamationsnämnden. Ledamoten verkar ha missat helt att om man får rätt i Allmänna reklamationsnämnden och har betalat 150 kronor, tror jag att avgiften kommer att bli, för sin anmälan kommer Arn sannolikt att rekommendera att man ska få tillbaka de 150 kronorna.

Men min fråga handlade inte om avgiftens storlek, utan min fråga handlade om hur Vänsterpartiet vill minska inflödet till Arn. Det var det som var min fråga. Regeringen har sagt att vi tror att det här är en sak man kan göra i den delen, sannolikt i samarbete eller samråd med Arn. Hur får man bort att det görs okynnesanmälningar? Man får tänka till lite extra. Men hur vill Vänsterpartiet minska inflödet till Arn utan avgiften?


Anf. 155 Andreas Lennkvist Manriquez (V)

Herr talman! Då ska jag förklara för Lars Beckman att ett bra sätt att få ned inflödet till Arn är att satsa på de kommunala konsumentvägledningarna så att de kan hantera ärendena och hjälpa till så att konsumenterna slipper skicka in ärenden till Arn. Det är en väg.

Sedan kan jag bara konstatera att Lars Beckman pratar om Sveriges konsumenter och den svenska konsumentrörelsen som om att det skulle vara en socialdemokratisk partiorganisation. Då undrar jag om ni ser socialdemokratiska partiorganisationer över hela Sverige.

Är biståndsorganisationerna socialdemokratiska organisationer? Är studieförbunden det? Är hela välfärden, Sveriges skolor och sjukvård, socialdemokratiska organisationer? Dem slaktar ni ju också pengarna till.

Det här handlar om att ni inte vill höja skatten för de allra rikaste. Ni vill inte göra några investeringar, utan ni tar alla möjligheter att skära ned på allt ni kan.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 2 maj.)

Beslut

Riksdagen uppmanar regeringen att se över om det bör införas särskilda formkrav för vissa fullmakter (CU11)

Riksdagen riktar en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen om att se över om det bör införas särskilda formkrav för fullmakter som gäller större ekonomiska åtaganden, till exempel stora lån, och återkomma till riksdagen i frågan.

För en fullmakt finns i de flesta fall inga särskilda formkrav, vilket är något som kan utnyttjas i förhållande till utsatta personer. När det gäller större ekonomiska åtaganden, exempelvis vid stora lån, anser civilutskottet att formkrav för fullmakter framstår ett användbart verktyg för att stärka det förebyggande arbetet mot mäns våld mot kvinnor, och då närmare bestämt det ekonomiska våldet. Formkrav för fullmakter skulle också skydda andra utsatta personer, till exempel den som inte har möjlighet att sköta sina bankärenden på egen hand. Formkrav skulle även minska risken för förfalskningar.

Tillkännagivandet har gjorts i samband med behandlingen av motioner i olika konsumenträttsliga frågor från den allmänna motionstiden 2023. Riksdagen avslog övriga motionsyrkanden.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till motionsyrkanden om att regeringen bör se över om det bör införas särskilda formkrav för fullmakter som gäller större ekonomiska åtaganden och återkomma till riksdagen i frågan. Avslag på övriga motionsyrkanden.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.