Insolvensrättsliga frågor, m.m.

Herr talman! Inledningsvis tänker jag ta tillfället i akt att beröra frågan om den nya förmånsrätten, även om vi inte har någon reservation. Men Kenth Högström har aktualiserat frågan i en motion. De farhågor som han beskriver i motionen när det gäller kapitalförsörjning för små och medelstora företag belyste vi redan när vi behandlade frågan om den nya förmånsrättslagen. Tyvärr kan jag påstå att farhågorna i hög grad har besannats. När jag är ute och rör mig bland företagare och kreditgivare i de norra delarna av Sverige får jag beskrivet hur mycket svårare det blivit att få kredit när man inte har tillräckliga säkerheter. Jag tror inte att vi har sett de fulla effekterna av detta. Det pågår ju under året en omstöpning av de gamla företagshypoteken till företagsinteckningar, och jag tror att vi kommer att se en konkursvåg framåt höstkanten. Från PRV har jag fått reda på att ansökningarna om företagsinteckningar har minskat med ca 25 %. Det indikerar en tydlig förändring när det gäller att använda företagsinteckningar som säkerhet vid kreditgivning. Men eftersom det har gått bara fyra månader sedan vi fick den nya lagstiftningen, inser jag att det inte är möjligt att nu kräva en utvärdering av reformen. Jag utgår från att en sådan utvärdering kommer till stånd så snart det blir praktiskt möjligt att se effekterna av förändringarna. Men det som jag har sett hittills förskräcker. Vi efterlyser nu att regeringen omgående, på bred front angriper problemet med kapitalförsörjning för små och medelstora företag. Inom ramen för lagutskottets beredningsområde kan vi efterlysa den insolvensutredning som skulle bli steg nummer två i reformeringen av insolvensrätten, som regeringen påbörjade med den nya förmånsrättslagen. Det är ytterst viktigt att regeringen omgående tillsätter den efterfrågade utredningen så att vi får en helhetslösning på det här området. Herr talman! Vi ställer oss bakom den motion som kräver en utredning om definitiv preskription. Men eftersom jag vet att Jan Ertsborn närmare kommer att utveckla grunderna till motionen, avstår jag från att utveckla vårt ställningstagande vidare. Slutligen, herr talman, yrkar jag bifall till den gemensamma reservationen nr 1 under punkt 2.

Herr talman! Inledningsvis tänker jag ta tillfället i akt att beröra frågan om den nya förmånsrätten, även om vi inte har någon reservation. Men Kenth Högström har aktualiserat frågan i en motion. De farhågor som han beskriver i motionen när det gäller kapitalförsörjning för små och medelstora företag belyste vi redan när vi behandlade frågan om den nya förmånsrättslagen. Tyvärr kan jag påstå att farhågorna i hög grad har besannats. När jag är ute och rör mig bland företagare och kreditgivare i de norra delarna av Sverige får jag beskrivet hur mycket svårare det blivit att få kredit när man inte har tillräckliga säkerheter. Jag tror inte att vi har sett de fulla effekterna av detta. Det pågår ju under året en omstöpning av de gamla företagshypoteken till företagsinteckningar, och jag tror att vi kommer att se en konkursvåg framåt höstkanten. Från PRV har jag fått reda på att ansökningarna om företagsinteckningar har minskat med ca 25 %. Det indikerar en tydlig förändring när det gäller att använda företagsinteckningar som säkerhet vid kreditgivning. Men eftersom det har gått bara fyra månader sedan vi fick den nya lagstiftningen, inser jag att det inte är möjligt att nu kräva en utvärdering av reformen. Jag utgår från att en sådan utvärdering kommer till stånd så snart det blir praktiskt möjligt att se effekterna av förändringarna. Men det som jag har sett hittills förskräcker. Vi efterlyser nu att regeringen omgående, på bred front angriper problemet med kapitalförsörjning för små och medelstora företag. Inom ramen för lagutskottets beredningsområde kan vi efterlysa den insolvensutredning som skulle bli steg nummer två i reformeringen av insolvensrätten, som regeringen påbörjade med den nya förmånsrättslagen. Det är ytterst viktigt att regeringen omgående tillsätter den efterfrågade utredningen så att vi får en helhetslösning på det här området. Herr talman! Vi ställer oss bakom den motion som kräver en utredning om definitiv preskription. Men eftersom jag vet att Jan Ertsborn närmare kommer att utveckla grunderna till motionen, avstår jag från att utveckla vårt ställningstagande vidare. Slutligen, herr talman, yrkar jag bifall till den gemensamma reservationen nr 1 under punkt 2.

Herr talman! Hos våra kronofogdemyndigheter finns det tyvärr alldeles för många personer registrerade för skulder. Den senaste uppgiften som jag har fått fram är att det är över 450 000 personer som är registrerade. Av dem är det en hel del som har mycket stora problem. Vi talar om överskuldsättning, och vi talar om evighetsgäldenärer. Båda begreppen visar klart att det är stora problem, som de flesta av oss känner mycket väl till. Det är olika slags skulder. Jag ska räkna upp några av de mer frekventa: skatter, TV-avgifter, underhållsbidrag, underhållsstöd, böter, lån i banker och finansbolag, studiemedel, felparkeringar, rättshjälpskostnader, rättegångskostnader och läkemedel, som har kommit till under senare tid, och så vidare. Vi känner väl till problemet, och vi fick i juni månad förra året en mycket bra rapport från Konsumentverket som heter just Överskuldsättning . Den är en bra kartläggning, och där finns många bra förslag att arbeta vidare med. Till detta kommer att Skuldsaneringsutredningen under denna sommar kommer med ett betänkande som förhoppningsvis innebär en hel del förenklingar och möjligheter att använda skuldsaneringen i fortsättningen. Vad vi vill med reservationen är att ta fram frågorna kring preskription och få en större översyn av reglerna kring preskription. I dag har vi beträffande skatter, underhållsbidrag och böter en definitiv preskriptionstid på fem år. Efter fem år går det alltså inte att verkställa något indrivningsarbete, utan skulderna faller bort. I andra fall är preskriptionsreglerna för konsumentfordringar tre år och för övriga fordringar tio år. Men skillnaden mellan dessa fordringar eller skulder och skatter och underhållsbidrag är att det inte är någon definitiv preskription, utan man kan avbryta preskriptionen genom att fordringsägaren ställer nya krav på betalning. På så vis kan man avbryta preskriptionen inom varje treårsperiod eller tioårsperiod och hålla fordringarna levande i princip så länge som gäldenären är i livet. Det här är i dagens läge inte några som helst bekymmer med den datateknik som finns. Jag fick nyligen två brev från inkassobyråer i min hand. Det ena är från en inkassobyrå som avslutat ett uppdrag och som meddelade sin uppdragsgivare detta. Den orsak man angav till att man avslutat uppdraget var att gäldenären var avliden. Det var alltså inget mer man kunde göra då, självfallet. Det andra brevet handlar om en kapitalskuld på 12 000 kr, där räntan i dag är uppe i 20 000 kr. Jag vill faktiskt ta tiden i anspråk till att läsa upp det som inkassobyrån skriver till konsumenten, för det här är en konsumentfordran. Jag citerar: "Vi har fått i uppdrag att inkassera rubricerade fordran. Därför kan vi nu ge Er möjlighet att få avbetala Er skuld utan att någon ytterligare ränta tillkommer. Det enda du behöver göra är att inbetala önskat månadsbelopp till oss dock minst 300:- eller 5 % av fordran, eller kontakta din handläggare och föreslå hur du önskar betala. Skulden kommer således aldrig att avskrivas om inte en överenskommelse träffas med oss som reglerar Er skuld." Detta är ett tydligt bevis på att det här är fråga om livsvariga skulder. Vi menar att detta inte är ett rimligt förhållande. Dessa personer, som ofta lever under ganska små ekonomiska omständigheter, måste någon gång få bli fria från sina skulder. Vi tror att ett lämpligt sätt är att lagstifta om att även dessa vanliga civilrättsliga konsumentfordringar får ett definitivt slut genom att man inför en definitiv preskriptionstid. Det är möjligt att ett alternativ är att göra som i Finland, där man nyligen har infört en tidsgräns efter vilkens utlöpande kronofogdemyndigheterna inte medverkar med något ytterligare indrivningsarbete. Det är i praktiken ett slags preskription, trots att fordringen formellt sett lever vidare. Vi är medvetna om att en ändring av preskriptionsreglerna påverkar kreditlivet. Det kan påverka på många punkter i samhället, och en sådan måste därför göras först efter en mycket noggrann utredning. Jag tror också att man måste ta i betraktande många olika preskriptionsregler i lagstiftningen som jag här över huvud taget inte har berört. Vi vill nu att man gör en utredning om möjligheterna att införa en definitiv preskription så att de människor som i dag lever som evighetsgäldenärer hos kronofogdemyndigheterna ska få en chans att komma bort från sina skulder. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1.

Herr talman! Först vill jag bara konstatera att frågan om förmånsrättslagen och de nya regler som riksdagen beslutat om kommer att bli föremål för både uppföljning och utvärdering, och det är någonting som utskottet är väldigt enigt om. Jag vill därför bara påpeka att detta är en angelägen fråga och att hela utskottet har enats om hur viktigt uppföljnings- och utvärderingsarbetet är. Det råder alltså ingen tvekan om detta. Herr talman! Också i frågan om preskription står jag bakom utskottets betänkande vad gäller det arbete som pågår. Annars tycker jag att det självklart finns en poäng i det som reservanterna här lyfter fram om en fast preskriptionstid. Vi vill ändå vänta på det resultat som kommer ut av det beredningsarbete som pågår. Herr talman! Vänsterpartiet har avgivit två reservationer vid det här betänkandet. Den ena är reservation nr 2 om dröjsmålsränta och den andra är reservation nr 3, som handlar om skeppsvrak. För en normalkonsument har avdragseffekten förändrats från ca 70 % till 30 %, och det betyder att dröjsmålsräntan som påtryckningsmedel har fått en helt annan tyngd. Detsamma gäller för juridiska personer, som tidigare beskattades till runt 50 % och i dag beskattas till 28 %. Det är i princip endast enskilda näringsidkare och i vissa fall handelsbolag som har en skattesituation som i det här avseendet är någorlunda oförändrad. Den dröjsmålsränta som gäller i dag medför att det är klart lönsamt för kreditgivare, frivilligt eller ofrivilligt, att en skuld löper med dröjsmålsränta. Herr talman! Det handlar här om att det är orättvist framför allt för dem som har mindre i plånboken. Av den anledningen vill vi från Vänsterpartiet att regeringen ska lägga fram förslag till riksdagen om ändring av den här dröjsmålsräntan. Enligt vår uppfattning framstår det som uppenbart att dröjsmålsräntan i dag är för hög. Med anledning av detta yrkar jag bifall till reservation nr 2. Avslutningsvis vill jag bara, för att vara kortfattad i den här debatten, tala om att den reservation som gäller frågan om skeppsvrak går ut på att det i andra länder finns lagstiftning som vi inte har här i Sverige och som innebär att man där betraktar alla övergivna eller ägarlösa vrak som tillhörande staten. Det är en åtgärd bland annat för att förhindra plundring av dem. Ett införande av en sådan lagstiftning i Sverige skulle ge möjlighet att från Riksantikvarieämbetets sida argumentera för vrakens kulturhistoriska värde, trots att de har förlist för mindre än 100 år sedan. Herr talman! Reservationen går ut på att stödja en motion från Miljöpartiet. Jag står självklart bakom reservationen men yrkar inte bifall till den. I övrigt står jag bakom förslagen i betänkandet.

Herr talman! I det här utskottsbetänkandet behandlar utskottet sju motioner från allmänna motionstiden som alla kretsar kring insolvensfrågor. En av dem har jag själv skrivit, och den handlar om den nya förmånsrättslagen och Basel 2-reglerna. Det är två riskmoment som jag nu upplever som mycket tydligt skönjbara på den svenska kreditmarknaden, som kan drabba nyföretagsamhet och som kan drabba företag, framför allt verksamma i glesbygd och på mindre orter. Det ena av de två riskmomenten har utskottet behandlat på ett mycket vederhäftigt sätt genom att man själv pekar på att fjolårets beslut om ny förmånsrättslag kan komma att innebära sådana risker för kapitalförsörjning och annat att det krävs en mycket tidig och grundlig utvärdering. Det säger utskottet. Det är alldeles utomordentligt. Det är på grundval av det som jag en gång för ungefär ett år sedan sade ja till att ändå tillstyrka den nya förmånsrättslagen trots att så många varningsflaggor har rests. Det gjorde jag trots att rader av konkursförvaltare med stor erfarenhet säger att det inte automatiskt leder till bättre rekonstruktionsmöjligheter, trots att revisorer av skilda slag har varnat för att det kan leda till ett kapitaldränage för väldigt många företag och trots att banksektorn själv varnade för att den nya förmånsrättslagen skulle skapa mindre riskbenägenhet från bankens sida att låna ut pengar och högre kapitaltäckningskrav och större säkerhetsmassa. Eftersom erfarenheterna från Finland var så övertydliga - åtminstone om jag har förstått det hela rätt i de samtal jag haft både med utskottets företrädare och med justitieministern själv - kan det vara värt att pröva. Så resonerade jag då. Jag är för den skull inte helt övertygad. Därför är det bra att utskottet säger att det nu krävs en mycket tidig och grundlig prövning, en utvärdering och ett analysarbete. Det har också justitieministern stått här och sagt alldeles nyligen i talarstolen. Det jag är förvånad över är att utskottet inte med ett ord berör det andra hotet, nämligen de så kallade Basel 2-reglerna. Jag måste ställa en fråga till utskottet, oavsett vem det nu är som ska svara på den frågan. Varför har man över huvud taget tagit upp motionen om man inte väger in den andra stora riskfaktorn? Basel 2-reglerna ersätter nu Basel 1-reglerna. Det är den finansiella sektorns egna regler för hur man ska betrakta krediter och förlustrisker. Man har genomlevt den stora ekonomiska krisen i de allra flesta västliga länder i Europa och i världen på slutet av 80-talet och början av 90-talet, där inte minst nuvarande tjänstgörande talman satt i regeringen och fick slita en hel del, såvitt jag kommer ihåg. Nu har man ändå sanerat sina egna balansräkningar så pass att man menat att man kan sänka förlustavsättningskvoten för utlåning från 8 % till 6 %. Men då kräver man i stället högre säkerheter och högre egeninsatser från den lånande parten, med de risker som finns för svensk företagsamhet som generellt sett är ganska lågt kapitaliserad. Vi har en mindre sparkvot i Sverige och i de skandinaviska länderna än vad man har i vår omvärld på grund av att vi har ett annat skattesystem. Vi har valt att fördela vår välfärd på ett helt annat sätt. Därför krävs det nu endera en mycket bred analys av de nya förslagen eller också kräver i varje fall jag att staten ser över sina verktyg för hur kapitalförsörjning ska kunna säkerställas för de ickeväxande bygderna i Sverige. Herr talman! Jag har tagit del av två av varandra oberoende affärsbankers interna säljmaterial till sin personal. Jag ska inte nämna vilka banker det är. Men båda talar entydigt i samma riktning. Det ska vara fokus på lönsamma och säkra segment, dit förresten privatpersoner hör snarare än företag. Det ska vara fokus på tillväxtområden. Det är klart att Stockholm är det stora tillväxtområdet, men det gäller även universitetsorter. Det ska vara fokus på förmögna privatpersoner, om ni nu känner någon sådan. Det ska vara fokus på de företag som kan prestera ökande ägarinsatser eller ikläda sig särskilda säkerhetsavtal. Det sista vill jag varna för. De särskilda säkerhetsavtalen är ofta förknippade med personlig borgen från företagarens sida. Om två av varandra oberoende stora affärsbanker, varav den ena har ett ganska brett folkligt stöd i sparrörelsen, talar samma språk i samma läge i samma tid på grund av ny förmånsrättslag och Basel 2-regler tycker jag att det är tillräckligt allvarligt för att inte utnyttja den här platsen i kammaren för att varna för det som kan komma. Därför, mina vänner i utskottet, önskar jag att ni skärper skrivningarna till justitieministerns kommitté eller utvärdering så att även den här dimensionen av riskscenariot kommer med. Det här tror jag kan komma att bli något av det mest allvarliga som svensk småföretagsamhet varit ställd inför.

Herr talman! Jag ser inget motsatsförhållande i den utvärdering som utskottet talar om som en effekt av beslutet om nya förmånsrättsregler och det nya hot som Kenth Högström beskriver och talar om. Det utskottet har sagt i sitt betänkande om de nya förmånsrättsreglerna är att vi vill att regeringen ska återkomma med en utvärdering för att se om kreditförsörjningen för små och medelstora företag i glesbygdsområden har påverkats negativt av förmånsrättsreglerna. Om det har dykt upp nya faktorer eller hotbilder under resans gång kommer också de att kunna fångas upp i det utvärderings- och analysarbete som pågår. Jag förutsätter att regeringen också i de fallen återkommer med förslag till åtgärder. Jag ska gärna ta med mig det som Kenth Högström har sagt om den andra hotbilden och se till att vi bevakar även de frågorna när vi diskuterar utvärderings- och analysarbetet vidare.

Herr talman! Jag tackar för den förklaringen. Jag misstänkte nästan att det var någon sådan tingens ordning som hade spökat för er. Men detta är ju ännu märkligare om ni har haft en föredragning inför utskottet om de nya Basel 2-reglerna, som de facto ingår i säljmaterialet för personal i dag i nästan alla banker och försäkringsbolag. Inte minst statens eget SBAB lär ut vad det här innebär. Om det då är så att ni har haft en föredragning och ni vet att rättsverkan fullt ut kommer 2007 och ni inte har hört någon från den svenska finansiella marknaden, i alla fall inte än, som har protesterat mot processen - och de har redan påbörjat insäljningen - så är jag lite fundersam över varför ni inte har tagit upp detta i texten. Betänkandetexten ska ju ändå, vad jag förstår, förstärka justitieministerns försök att komma åt själva utvärderingsfrågan, så det hade varit bra om ni hade gjort det. Jag har förstått att lagutskottet inte gärna vill trampa in i finansutskottets hägn alltför mycket. Men ni har de facto gjort det genom att ni erkänner att ni har haft en föredragning. Det tycker jag att ni ska fortsätta med att ha, för det är ni som har ansvaret för förmånsrättslagen, för insolvensfrågorna, för en rad immateriella frågor och för hela konkursförfarandet. Det är hos er - i ert utskott och inget annat, vad jag förstår, som det ska finnas ett tydligt ansvar.

Herr talman! Jag har efteranmält mig i ärendet om insolvensrättsliga frågor. Det finns en sak som jag vill ta upp, och det är förmånsrätten. Jag tycker att Kenth Högström har tagit upp en viktig sak i sin motion. Jag representerar Centerpartiet. Vi var det parti som gick emot förändringen av den nya förmånsrättslagen. Det gjorde vi främst av det skälet att vi ansåg att företagshypoteken blev så försämrade att det skulle utgöra en risk för kreditförsörjningen. Med det som har hänt därefter kan jag precis som någon tidigare talare säga att farhågorna har besannats. Senast i lördags deltog jag i Företagarförbundets årskongress här i Stockholm. Jag fick från flera deltagare där framfört till mig att det har blivit svårare att låna. Man har snabbt, redan efter två tre månader in på det nya året, begärt omförhandlingar av lån tagna i höstas - miljonlån. Jag har också från olika branschorganisationer när jag har varit ute och rest i landet, främst i Norrland, fått samma bild. Många kreditgivare vill ompröva lånen. Lån som tecknades under augusti september på tre fyra miljoner vill man omförhandla. Detta sätter låntagaren i en svår situation. Med tanke på företagshypotekens förändringar begär man när man omförhandlar in ökade säkerheter i privata fastigheter och dylikt. Det är sådant som långivarna vill att personerna ska ha som säkerhet för lånen. Det är intressant att höra Niclas Lindbergs resonemang här: Regeringen ska återkomma. Det svåra i den här situationen är händelserna efter riksdagens beslut. De har medfört hot om en försämrad kreditförsörjning, och den snöbollen har redan rullat i gång. Vi här i riksdagen kan inte stoppa den händelseutveckling som har påbörjats genom att säga att vi ska följa upp och utvärdera det här eftersom det har blivit förändrade attityder hos långivarna. I debatten har det också framkommit att vi här i Sverige tittar och sneglar på hur man har det i Finland. Men enligt de kontakter som vi har haft i Finland kan man inte jämföra svensk och finsk kreditförsörjning. I Finland har man ett helt annat statligt kreditförsörjningssystem. Frågan om information i lagutskottet vad gäller Basel 2-reglerna har också varit uppe. Jag är ordinarie i lagutskottet. Jag har visserligen inte tjänstgjort vid varje möte, men jag kan inte erinra mig att vi har fått någon information i lagutskottet. Jag ber om ursäkt om jag har fel - det kan ha skett när jag inte har varit där. Men det är viktigt för oss att markera det här i debatten, eftersom vi inte har någon reservation här. Vi kommer att återkomma när det gäller de försämrade förmånsrättsreglerna, och det är viktigt att det kommer till protokollet. I dag nöjer jag mig med det inlägg som jag har gjort för partiet. För övrigt har jag ingenting att tillägga, utan jag kan ställa mig bakom lagutskottets förslag.