Inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt, m.m.
Debatt om förslag 30 maj 2001
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenM. POURBAIX-LUNDIN (M)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH LANTZ (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBIRGER SCHLAUG (Mp)
- Hoppa till i videospelarenPER ERIK GRANSTRÖM (S)
- Hoppa till i videospelarenM. POURBAIX-LUNDIN (M)
- Hoppa till i videospelarenPER ERIK GRANSTRÖM (S)
- Hoppa till i videospelarenM. POURBAIX-LUNDIN (M)
- Hoppa till i videospelarenPER ERIK GRANSTRÖM (S)
- Hoppa till i videospelarenPER ROSENGREN (V)
- Hoppa till i videospelarenBIRGER SCHLAUG (Mp)
- Hoppa till i videospelarenPER ROSENGREN (V)
- Hoppa till i videospelarenBIRGER SCHLAUG (Mp)
- Hoppa till i videospelarenPER ROSENGREN (V)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH LANTZ (Kd)
- Hoppa till i videospelarenPER ROSENGREN (V)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA CEDERFELT (M)
- Hoppa till i videospelarenPER ROSENGREN (V)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA CEDERFELT (M)
- Hoppa till i videospelarenPER ROSENGREN (V)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA CEDERFELT (M)
Protokoll från debatten
Anföranden: 20
Anf. 156 M. POURBAIX-LUNDIN (M)
Herr talman! Jag skulle bara helt kort vilja ställa
följande frågor till Krister Örnfjäder: Vad är det som
talar för att man ska bibehålla ett statligt ägande i
SAS? Vilka fördelar kan Krister Örnfjäder redovisa
med en sådan tanke?
SAS har med det statliga ägandet och det svenska
inrikesflyget inte bidragit särskilt mycket till låga
biljettpriser och inte heller till en ökad konkurrens,
utan SAS har ett de facto-monopol som på något sätt
förhindrar möjligheten för både socialdemokratiska
väljare och många andra att flyga betydligt billigare
än vad man gör nu.
Vilka är fördelarna med ett statligt ägande i för-
hållande till att helt privatisera?
Anf. 157 KENNETH LANTZ (Kd)
Herr talman! Till att börja med måste jag väl be-
finna mig i rätt sinnesstämning, för om jag ska kunna
svara på de här frågorna måste jag göra det med ut-
gångspunkt från det anförande som Per-Richard
Molén höll nyss och som jag gick i moll. Jag upple-
ver inte situationen på riktigt samma sätt.
SAS är, om man nu ska vända sig mot Per-
Richard Moléns resonemang, trots sitt ägande med
statligt engagemang från tre olika länder ett mycket
bra företag. SAS har en bra konkurrenskraft. Men det
är en situation som hela tiden förändras, vilket gör att
vi måste anpassa oss till de nya spelregler som gäller
på marknaden, och det är det som vi försöker att göra
här och som vi kommer att lyckas med. Det kommer
SAS att ha nytta av.
Jag skulle kunna nämna ett exempel där jag anser,
av den erfarenhet som jag har av kontakter med andra
länder, att det åtminstone inte är en nackdel att ha ett
statligt engagemang, och det är i mellanstatliga frå-
gor. Det är många länder, i princip samtliga länder,
som har någon form av industriell struktur där staten
är engagerad i ett nationellt flygbolag. Den situation
som vi har i Sverige är inget undantag, snarare regel.
Anf. 158 BIRGER SCHLAUG (Mp)
Herr talman! När man lyssnar på Krister Örnfjä-
der hör man att argumenten är precis desamma som
de man kunde höra när den borgerliga regeringen i
början på 90-talet lade fram ett förslag om att Telia
skulle bolagiseras. Man var helt och hållet emot det.
Jag är helt övertygad om att den anpassning som
Krister Örnfjäder säger sig ha talat för i samband med
en avreglering leder till att vi tyvärr kommer att vand-
ra precis samma väg med SAS som vi gjorde med
Telia.
Socialdemokraterna kommer ständigt att bara bju-
da motstånd. Vi förlorar i dynamik när det gäller SAS
möjligheter att förändras i takt med sina konkurrenter.
Det tycker jag är kolossalt tragiskt. Det är bara att
konstatera att den socialdemokratiska näringspoliti-
ken har gått i väggen. Ni har kört fast. För er social-
demokrater är det tragiskt, och ni är bara att beklaga.
Men det är ändå verkligheten som på något sätt måste
styra den politiska opinionsbildningen. Man måste ta
till sig verkligheten. Det är det som jag rekommende-
rar Krister Örnfjäder att göra och att försöka påverka
regeringen att framöver betydligt snabbare ändra
inställning och privatisera de statliga bolag som be-
driver kommersiell verksamhet. Det är inte skattebe-
talarna som ska stå risker när ni leker med pengarna,
utan låt det vara det privata.
Anf. 159 PER ERIK GRANSTRÖM (S)
Herr talman! Det var inga nya tongångar precis.
Det är samma argument som vi får höra hela tiden,
inte minst från Per-Richard Molén. Jag tycker nog att
det också kan vara dags för en så gammal högerman
som Per-Richard Molén att ändra lite grann av sin
argumentering och anpassa den till dagens verklighet.
När det gäller diskussionen om Telia tycker jag
trots allt att Telia har lyckats väldigt bra, åtminstone
om man ser det från den utgångspunkten att Sverige
är det land i världen som kanske har öppnat sig mest
mot andra länder och släppt in nya konkurrenter på
marknaden. Telia skulle kunnat ha en utmärkt situa-
tion i dag om vi hade fortsatt att ha ett statligt mono-
pol. Men det har vi alltså släppt, och det har gjort att
Telia har fått vara med om en stenhård konkurrens.
Det är väl inte så speciellt konstigt. Det måste väl
också ha varit det som var en av meningarna med
förslaget från början.
Om vi tar flyget t.ex. så har det inte precis rosat
marknaden. Det monopolet släppte man ju i början på
90-talet. Och vad är resultatet av det? Ja, inte har vi
sett att det har blivit speciellt mycket bättre för kun-
derna, åtminstone inte billigare, så i det fallet kanske
man inte ska slå sig för bröstet lika mycket. Det finns
alltså både positiva och negativa exempel på markna-
der som har släppts fria.
När det gäller SAS, som vi diskuterar i dag, är det
tre länder som har varit inblandade. Bolaget startades
på 40-talet i en tid då i princip alla bolag hade någon
form av statlig inblandning, åtminstone i Europa.
Sedan dess har det skett en utveckling, och vi anpas-
sar oss till den utvecklingen. SAS har en bra verk-
samhet och kommer att ha goda förutsättningar att ha
en bra verksamhet med det förslag som vi nu ska ta
ställning till.
Anf. 160 M. POURBAIX-LUNDIN (M)
Herr talman! Vi är nu i diskussion om ett statligt
ägande igen.
I dag har vi haft besök av Björn Rosengren i riks-
dagen. Det kanske hade varit lämpligt att ta tillbaka
det här ärendet och göra som med Telia, att omedel-
bart begära att få sälja ut hela bolaget så att det blir
möjligt att agera på marknaden, som är ganska lika
Teliamarknaden, men så blev inte fallet.
I betänkandet behandlas regeringens förslag om
att aktiestrukturen för SAS ändras så att ett börsnote-
rat holdingbolag bildas som i tur och ordning ägs av
de tre SAS-företagen i Danmark, Sverige och Norge.
Statens ägande av SAS kommer ju inte att förändras
genom omstruktureringen.
Folkpartiet liberalerna är tveksamt till statliga fö-
retag. Det som staten äger ska styras demokratiskt
och med full öppenhet och insyn från medborgarna.
Det finns dessutom mycket som staten över huvud
taget inte ska ägna sig åt och som i dag sker i statliga
bolag. Endast verksamhet som kan räknas till den
absoluta kärnverksamaheten eller som är motiverad
av t.ex. socialpolitiska skäl bör få drivas som statligt
bolag. SAS är ett bolag som det inte finns några mo-
tiv för statligt ägande av. Vi föreslår därför att svens-
ka statens andel i SAS säljs ut.
Den avreglering av flygtrafiken som Folkpartiet
liberalerna har varit pådrivande för har ökat flygets
attraktionskraft. Dessvärre har inte konkurrensen ökat
i tillräcklig grad. SAS har fortfarande en alltför do-
minerande ställning på många sträckor i inrikestrafi-
ken och i utrikestrafiken till och från Sverige. Detta
har lett till att biljettpriserna är orimligt höga på de
sträckor där man inte har konkurrens jämfört med de
sträckor där konkurrens förekommer. Speciellt gäller
detta många destinationer till Norrland. På en del
sträckor har även SAS använt sin dominerande ställ-
ning till att konkurrera ut andra operatörer. Det vore
därför bra om fler lågprisflygföretag etablerade sig i
Sverige och kunde sätta press på biljettpriserna. Det
är också viktigt att Luftfartsverket inte agerar konkur-
renshämmande genom att ge bättre start- och land-
ningstider till SAS, s.k. slots.
Med detta korta inlägg ber jag att få yrka bifall till
reservationen.
Anf. 161 PER ERIK GRANSTRÖM (S)
Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till
den reservation som finns i det här betänkandet,
BoU10. Det är en fyrpartireservation.
Det här ämnet har vi debatterat tidigare. Det
handlar alltså om en förlängning av nuvarande lag-
stiftning som innebär att regeringen har beslutat att
straffa de kommuner som säljer delar av, eller hela,
sina kommunala bostadsinnehav. Det här är principi-
ellt helt förkastligt i en demokrati. Vi respekterar
alltid människorna. Jag tycker att man ska respektera
lokala väljare och lokala politiker. Det är endast de
som känner till förhållandena i den enskilda kommu-
nen, och deras åsikt i ett val borde fullt ut respekteras.
Herr talman! För att slippa en debatt om inkon-
sekvens kan jag med en gång säga - någon kommer
att tala om det för mig om jag inte gör det själv - att
Moderaterna en gång föreslog ett kommunalt skatte-
stopp. Det förslaget gäller inte längre. Jag tyckte att
det var fel då och det är fel nu. Sådana frågor ska
kommunerna själva avgöra. Staten ska lägga sig i
kommunal verksamhet så lite som möjligt. Regering-
en får inte göra som man har gjort nu, alltså straffa
kommuner som har fört en politik som inte passar
regeringen.
Det står också i betänkandet att sådana försälj-
ningar baseras på kortsiktiga ekonomisk-politiska
beslut. Jag ska bara svara för Moderata samlingspar-
tiet. Vi har sedan lång tid tillbaka i alla partiprogram
talat om att vi ser klara fördelar med att kommunerna
säljer sina kommunala bostadsbolag. Det är absolut
inget kortsiktigt som vi kom på häromdagen. Det
finns, herr talman, varken någon grundlag eller na-
turlag som säger att kommuner ska äga bostäder.
Kommuner ska ge förutsättningar för att det ska kun-
na byggas bostäder, men de behöver inte äga. Privata
eller andra aktörer sköter ägandet och förvaltandet
precis lika bra som, och många gånger bättre än,
kommunerna.
Vi fick faktiskt lite draghjälp i dag under riksda-
gens frågestund. Det var någon som ställde en fråga
till näringsministern. Den gällde att Vasakronan nu
skulle koncentrera sin verksamhet till tillväxtregio-
nerna och sälja det som finns i övriga delar av Sveri-
ge. Det motiverade Rosengren med att säga att det är
fullt okej, för fastigheterna finns fortfarande kvar.
Visst finns de det, men det är ju exakt samma sak
som när vi pratar om att kunna sälja kommunala
bostadsföretag. Lägenheterna finns fortfarande kvar
om än under annan ägare. Rosengrens uttalande i dag
i riksdagens talarstol rimmar inte riktigt med det här
betänkandet.
Nu är det så att även om man skapar en lag har
människor en förmåga att kringgå den. Det kan vara
på gott och ont. Vad gäller den lagstiftning som vi
diskuterar i dag, och som fyra partier mycket skarpt
kritiserar, finns det mängder av olika kryphål. Om ett
kommunalt bolag säljs och man låter den vinst som
man gör stanna kvar i bolaget och betalar av lån som
bolaget har finns det vad jag vet inget hinder för en
sådan verksamhet. Om ett bolag säljer bort, låt säga,
50 % av sina fastigheter och använder pengarna till
att renovera den del av beståndet som man har kvar
måste det också vara tillåtet. Men hur är det om man
låter pengarna ligga kvar i kassakistan i förhoppning
om att riksdagen nästa år fattar ett klokare beslut och
tillåter sådana här försäljningar?
Tyvärr såg vi häromdagen hur det gick när Stock-
holms kommun hade begärt att få använda vinstmedel
från de kommunala bostadsföretagen till att förbättra
standarden på gator och torg i ytterområden i Stock-
holm. De fick nobben av regeringen. Det tycker jag
var lite trist. Här fanns friska pengar som kunde an-
vändas till att ge alla en tryggare tillvaro, men det
nobbade Lars-Erik Lövdén. Det hade varit intressant
att höra hans försvar för det.
Herr talman! Ingen kan väl säga annat än att
kommuninvånare och lokala partier bäst känner vad
majoriteten vill i en viss komun. Vilken politik ska
man bedriva? Så länge man inte i någon kommun för
en politik som står i strid med FN:s mänskliga fri-
och rättigheter tycker jag faktiskt att regeringen, även
om de inte gillar kulören på majoriteten i en kommun,
får acceptera att läget är som det är.
Jag skulle vilja ställa två frågor nu, men då ser jag
att Anders Ygeman, som ska svara för majoriteten,
inte har dykt upp. Han kanske lyssnar i alla fall, eller
så kan någon annan tala om för honom vad jag har
frågat så att han kan ta upp det när han håller sitt
anförande.
Hur länge tänker man fortsätta med den här
stopplagen? Kommer det ett nytt förslag nästa år med
en ny förlängning eller har man något annat i kika-
ren? Och allra sist, herr talman: Finns det fler områ-
den i dag där regeringen kan tänka sig att gå in med
sådana här pekpinnar och hot om vite och böter om
ett parti går till val och vinner på en politik som får
medborgarnas förtroende i den enskilda kommunen?
Det skulle vara mycket intressant att få veta om det
finns fler områden där regeringen tänker gå in och
tafsa i samband med demokratiska val.
Anf. 162 M. POURBAIX-LUNDIN (M)
Herr talman! Jag vill yrka bifall till den gemen-
samma reservationen i betänkandet BoU10.
Att förlänga stopplagstiftningen är ingen heder-
värd uppgift. Denna lagstiftning är ett oerhört märk-
ligt fenomen. Den som inget har, alltså ingen allmän-
nytta, går fri. Den som har mycket, alltså stor andel
allmännytta, bestraffas. Ändå är denna lagstiftning
efter vad jag förstår till för att kommunerna ska till-
godose medborgarna med allmännyttiga lägenheter.
Då borde man ju i stället utgå från att se vilket basbe-
hovet är, att X andel av hyresrätterna i en kommun
ska vara allmännyttiga. Denna lagstiftning gör att för
t.ex. Nacka kommun, som saknar allmännytta, sker
över huvud taget inga sanktioner, medan det för
Kristianstads kommun, där 80 % av hyresrätterna
tillhör det kommunala bostadsbolaget, blir sanktioner
vid försäljning av lägenheter.
Ytterst, även om dispenser ges, kan det också bli
så att inte ens tomma lägenheter får säljas till någon
som skulle kunna fylla dem, utan de står outhyrda och
tickar pengar. Det brukar finnas någon form av logik
bakom en lagstiftning, men denna saknar enligt min
mening all logik. Miljöpartiet visade sig vid lagens
införande stolta över att ha förkortat stopplagstift-
ningen med ett halvår. Nu förlänger också Miljöparti-
et stopplagstiftningen. Det är ytterst ologiskt.
Herr talman! I den gemensamma reservationen
från Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern och
Folkpartiet har vi pekat på den lokala självstyrelsen.
Den kommunala självstyrelsen är en av de två
grundläggande beståndsdelarna i den lokala demo-
kratin. Denna vill regeringen gång på gång kringskä-
ra, när det inte går som regeringen vill. Det är med-
borgarna i kommunerna som tillsätter våra kommun-
politiker. Också en kommunpolitiker är alltså förtro-
endevald, något som vi riksdagsledamöter måste
komma ihåg. I kommunen är det också lättare att
fortlöpande hålla kontakt mellan beslutsfattare och
enskilda. Jag kan inte fatta varför Socialdemokraterna
och Vänstern vill hindra sina egna kommunpolitiker
att fatta beslut. Jag kan heller inte förstå att samma
partier tror att det är fel på den lokala befolkningen
om den väljer en annan majoritet för kommunen än
den som regeringen lyckats trissa ihop.
Den lokala självstyrelsen i de skandinaviska län-
derna har en lång tradition. Här samlades man i forn-
tiden till ting för att bestämma i gemensamma ange-
lägenheter. Under medeltiden förlorade den lokala
nivån i större delen av Europa. Nu verkar det som
regeringen vill återvända till medeltiden. I Sverige
stärktes statsmakten främst under Gustav Vasas och
Gustaf II Adolfs och Axel Oxenstiernas tid. Man kan
undra om statsminister Göran Persson är på väg att
bli den moderna tidens Gustav Vasa, eller Lars-Erik
Lövdén är på väg att bli den moderna tidens Axel
Oxenstierna. Tydligen har man missat upplysningsti-
den, då kravet på lokal självstyrelse pånyttföddes med
bl.a. den engelske liberalen J. S. Mill som baserade
sina samhällsstudier på den unga amerikanska demo-
kratin. Där framkom också uppfattningen att den
lokala självstyrelsen har en fostrande och folkbildan-
de funktion. Kommunalisering visade sig också vara
en ekonomisk och effektiv lösning på samhällets
problem.
Den lokala självstyrelsen har en central ställning i
Sverige. Den fick sin moderna reglering i 1862 års
kommunalförordningar. Den har också skrivits in i
grundlagen i 1 kap. 1 § i regeringsformen, där det
heter att den svenska folkstyrelsen förverkligas ge-
nom ett representativt och parlamentariskt statsskick
och genom kommunal självstyrelse. Denna ordning
konfirmerades också vid grundlagsändringen 1974.
Sverige ratificerade 1989 den europeiska konventio-
nen om kommunalt självstyrelse.
Vid införandet av stopplagstiftningen 1999 hade
flera remissinstanser invändningar mot förslaget och
menade att förslaget skulle strida mot den kommu-
nala självstyrelsen. Regeringen gav sig inte heller tid
att invänta Lagrådets yttrande, så Bostadsutskottet
fick ingripa för att inhämta yttrandet som visade kri-
tik på flera punkter.
Herr talman! Lagen tillämpas på avyttringar och
beslut om frivillig likvidation, på utdelningar och
aktieägartillskott. Regeringen har t.o.m. fastställt den
skäliga avkastningen till 7,5 %. Hela bakgrunden till
stopplagstiftningen är en kamp hos regeringen att
bevara allmännyttan som hyresledande, detta även
om hyresrätterna skulle kunna ha lägre hyror om man
slapp den hyresledande rollen, vilket är fallet i min
hemkommun. ALLBO-kommitténs förslag i delbe-
tänkandet blev ännu mer hårresande. Här skulle man
ändra på hela kommunala beslutsordningen, så att två
tredjedelars majoritet skulle krävas för att fatta beslut
om försäljning av kommunala bostadsbolag. Som väl
är har alla remissinstanser utom möjligtvis en sagt nej
till detta förslag.
Vi kristdemokrater har givetvis en positiv syn på
allmännyttan. Den behövs och ska stimuleras, men
den ska konkurrera på lika villkor. Stockholmspro-
blematiken får inte styra hela landets bostadspolitik.
Också i Stockholm har kristdemokratiska kommun-
politiker skött sitt uppdrag på ett positivt sätt och sagt
ifrån att nu är gränsen nådd för utförsäljning av all-
männyttan, eftersom den har varit så stor. Men märk
väl att det är två tredjedelar som är privata fastighets-
ägare och som har gjort denna ombildning. Kristde-
mokraterna har nu sagt att för nya intresseanmälning-
ar, som alltså ännu inte har kommit in, vill man avslå
ombildning för att få en balans. Det är så det ska gå
till.
Vi kristdemokrater betonar att kommunerna själva
inte behöver äga och förvalta bostadsföretag för att
kunna tillgodose sociala behov, men vi anser inte
heller att en allmän utförsäljning av de kommunala
hyresfastigheterna är ett mål i sig. Vi understryker
vikten av valfrihet i boendet. Det måste finnas ett
allsidigt utbud av olika upplåtelseformer - äganderätt,
bostadsrätt, hyresrätt. En väl fungerande rörlig bo-
stadsmarknad förutsätter att det finns ett tillräckligt
inslag av hyresrätter.
Herr talman! I många kommuner är bostadsföre-
tagen kraftigt underkapitaliserade. Det blev därför
nödvändigt för staten att tillskapa såväl en
"kommunakut" som en "bostadsakut". För drygt två
år sedan beräknade fastighetsekonomer vid KTH att
200 kommuner skulle behöva tillskjuta 40 à 50 mil-
jarder kronor för att full ut rekonstruera sina bostads-
bolag. SABO offentliggjorde för en tid sedan en rap-
port där man uppskattade allmännyttans kostnader
bara för tomma lägenheter till ca 29 miljarder kronor
under perioden 2000 till 2010. För många kommuner
är det alltså en tvingande nödvändighet att minska
riskexponeringen. De kommunala skattebetalarnas
pengar behöver styras till reguljär kommunal verk-
samhet i stället för att riskeras på bostadsmarknaden.
Vad säger statsministern, eller den socialdemokratis-
ke företrädaren i den här debatten, till en kommun
som skulle klara vård, omsorg och skola bättre om
man inte hotades av sanktioner i en kreativ kommunal
verksamhet?
Det finns också tecken på att regeringen försöker
rikta aktioner mot kommuner med annan politisk
representation än den regeringen representerar. Rege-
ringen har inte ens vett att hålla hemligt att stoppla-
gen har sin grund i att vissa kommuner för en av
regeringen oönskad politik, alltså något som vi inte
ens i skolan får utföra - jag har själv varit lärare -
nämligen kollektiv bestraffning.
Slutligen, herr talman: Regeringen borde i stället
koncentrera sig på skattelättnader för nybyggnation
av hyresrätter och på skattelättnader för fastigheter,
på att öka hyregästernas möjligheter till självförvalt-
ning, på att se över allmännyttigas hyresledande roll,
på att se över hyreslagstiftningen med flexibilitet
samtidigt som besittningsskyddet bibehålls, osv. Det
behövs en lång rad åtgärder och mera av positiv bo-
stadspolitik i stället för att göra allt förbjudet så att
man behöver begära undantag för tillstånd. Det borde
vara som i andra länder, där det är tillåtet och förbud
uppstår när det ger olägenheter för medborgarna.
Regeringens klåfingrighet med stopplagstiftningen
gynnar inte ytterst den enskilde.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.59 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
Anf. 163 PER ERIK GRANSTRÖM (S)
Fru talman! Släpp fångarne loss, det är vår!
Ibland undrar jag om man inte skulle göra något
överraskande här i talarstolen för att få t.ex. bostads-
ministern att rusa hit och lyssna på våra diskussioner
när det gäller bostadsfrågorna. Nyss såg det ut som
om jag hade behövt sjunga även för mina kolleger,
men de kommer nu. Det är jag glad för.
Att vara fånge, att vara bakbunden, är inte bra.
Det ger knappast någon framtidstro och inte heller
någon framtidskraft.
Många kommuner känner sig i dag faktiskt bak-
bundna av den socialdemokratiska regeringen och
dess stödpartier. Det tycks inte nå fram till er berörda.
Inte ens om det är socialdemokratiska kommunalråd
som påtalar att de inte är i behov av några uppifrån
styrda lagregleringar. Det hindrar valfrihet och ny-
tänkande. Men ni lyssnar inte.
Regeringen tar visserligen emot uppvaktningar
och ger sken av att lyssna, men så snart man stängt
dörren bakom sig i Regeringskansliet och kommunal-
råden åkt hem så är allt vid det gamla igen.
Detta betänkande visar med all tydlighet att så är
fallet. Jag hade en förhoppning att socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister efter den debatt
som varit angående kommunernas självstyre och efter
all den kritik som har kommit sedan ALLBO-
kommittén slutfört sitt arbete, skulle ha kommit till
insikt om att det inte är genom statliga pekpinnar,
regleringsiver och sanktionsåtgärder som man får nya
hyresbostäder där de behövs i Sverige.
Åter blir vi som önskar valfrihet och mångfald be-
svikna på regeringen och dess stödpartier. Jag bekla-
gar det.
Fru talman! Vi i Centerpartiet anser att det är ge-
nom att skapa bra förutsättningar för allmännyttan
och för hyresvärdar, även på den privata marknaden,
som man ger möjligheter att såväl bygga nytt som att
behålla hyreshus.
Allmännyttan har enligt Centerpartiets syn en
viktig roll i dagens samhälle. Frågan är om det inte
behövs en modernisering och en harmonisering med
övriga EU-länders agerande för att se till att vi även i
framtiden har bra bostäder för medborgarna att hyra.
Behovet av hyresbostäder kommer med stor san-
nolikhet t.o.m. att öka i framtiden. Den ökade rörlig-
heten mellan länderna visar att det finns ett klart
intresse av att i livets olika skeden ha denna möjlig-
het. Alla kan inte eller vill inte äga sin bostad.
Fru talman! Från Centerpartiets sida anser vi att i
dagens läge är en allmän utförsäljning av de kommu-
nala bostadsbolagen inget mål i sig. Det måste vara
de enskilda kommunerna som beslutar om bostadsfö-
retagens framtid och uppgifter, inte vi här i riksdagen.
De hinder som riksdagsmajoriteten beslutat om
måste undanröjas. Det gäller såväl stopplagstiftningen
som den tokiga bestämmelsen om två tredjedels ma-
joritet av lokala kommunfullmäktigeförsamlingar.
Det får inte ens komma upp på bordet, och gör det
nog inte heller.
Majoriteten envisas tyvärr med att konfirmera
gamla beslut och förlänger nu stopplagstiftningen.
Man tycks inte lita på kommunpolitikerna. Detta trots
att flera ledamöter här i riksdagen sitter på båda sto-
larna; de är representerade både i kommunfullmäktige
och i riksdagen. Det borde borga för att man har för-
ståelse.
Det är ett mycket märkligt agerande från bostads-
utskottets majoritet att föreslå den här förlängningen.
Kan det vara så att man inte litar på sin förda bo-
stadspolitik, utan gör det här för att få rådrum och
tänka efter och kanske t.o.m. tänka lite nytt?
Sten Andersson ställde ju en fråga till Socialde-
mokraterna i sitt anförande. Eftersom ingen var här
kan jag väl upprepa frågan: Vad kommer att hända
efter det datum då den här stopplagstiftningen är slut?
Jag har ännu inte sett några tecken på att det ska
ske något nytt. Däremot vet vi att Hyresgästernas
riksförbund, Sveriges Fastighetsägare och SABO har
träffat en överenskommelse om att föra diskussioner
som ska möjliggöra en utveckling av hyresrätten och
som också ska ge möjlighet för byggande av nya
hyreslägenheter. De har samma tankar som vi i Cen-
terpartiet och övriga borgerliga partier, nämligen att
man t.ex. bör se över bruksvärdessystemets tillämp-
ning.
Om nu inte regeringen och stödpartierna har viljan
att ta till sig av politiska motståndares åsikter, borde
man väl ändå lyssna på vad intresseorganisationerna
säger och vara tillmötesgående och ändra lagstift-
ningen på ett positivt sätt - man har ju chansen - och
inte ta till ett sanktionsförfarande som det föreslås i
betänkandet.
Fru talman! Till sist kan jag berätta att jag under
den förra plenifria veckan reste runt i Europa och
studerade hur människor lever och bor. Jag gjorde
jämförelser med speciell tonvikt på hyresbostäder
eftersom jag tycker att det är intressant. Jag fann snart
att det råder en helt annan frikoppling från det all-
männa och en större frihet för hyresgästerna att själva
forma sitt boende i Mellaneuropa än här i Sverige.
Det var mycket intressant, och det finns anledning
att återkomma till det. Det ska jag inte göra nu.
Fru talman! Med detta yrkar jag avslag på försla-
get i betänkandet och bifall till reservationen från de
borgerliga partierna.
Anf. 164 PER ROSENGREN (V)
Fru talman! I det här ärendet har alltså de fyra
borgerliga partierna en gemensam reservation. Före-
trädare för Moderaterna, Kristdemokraterna och
Centerpartiet har redan väl utvecklat de skäl som vi
tillsammans har anfört mot en förlängning av stopp-
lagen med bestämmelser om kommunala bostadsfö-
retag.
Jag behöver inte upprepa deras argument, men jag
vill med kraft stryka under att vi i Folkpartiet är all-
varligt oroade över att respekten för lokal demokrati
och kommunal självstyrelse är på väg att urholkas.
Jag vill, precis som Ulla-Britt Hagström tidigare,
använda ordet klåfingrighet när det gäller regeringens
och samarbetspartiernas ställningstagande i den här
frågan. Det är uppenbart att man inte kan tolerera att
t.ex. de borgerliga partierna i Stockholms kommun
vill hantera sina tillgångar på det sätt som de anser
rimmar med sina medborgares intressen.
Det är faktiskt inte enbart i storstäderna som man
vill kunna bestämma över sin egen kommun. I den
regionalpolitiska utredningen, där jag var ledamot,
talade vi mycket om och skrev också om att föra ned
så mycket av makt och självbestämmande som möj-
ligt till lokal nivå. Den lag som regeringen och stöd-
partierna nu vill förlänga strider definitivt mot ett
sådant synsätt.
Folkpartiet har den principiella uppfattningen att
kommuner inte bör äga bolag och inte syssla med
sådan verksamhet som andra kan bedriva bättre.
Kommunerna bör ägna sig åt s.k. kärnverksamhet,
precis som flera har sagt tidigare. Men, och det är
mycket viktigt, de kommuner som så vill ska natur-
ligtvis få ha kvar sina bostadsbolag eller andra bolag.
Det ska inte vi i riksdagen bestämma över.
Som skäl att ha kvar de kommunala bostadsbola-
gen anför man ofta behovet av bostäder för svaga
grupper. Jag tycker dock inte att det är nödvändigt att
ha dem i kommunala bolag. Kommunerna kan precis
lika gärna träffa avtal med privata fastighetsägare.
Detta är alltså enligt vår mening inte något tungt
vägande skäl.
Som jag sade har vi i den gemensamma borgerliga
reservationen utvecklat våra skäl för avslag på propo-
sitionen, och det finns ingen anledning för mig att
upprepa dem här. Jag yrkar i stället bifall till reserva-
tionen och rekommenderar den till läsning.
Anf. 165 BIRGER SCHLAUG (Mp)
Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka
Vänsterpartiet och Miljöpartiet för deras konstruktiva
bidrag, som gjort det möjligt att förlänga denna lag,
vilket vi tvingades till efter det att ALLBO-
kommitténs ordförande tragiskt gick bort. Det är
huvudskälet till att vi tvingas förlänga den här lag-
stiftningen.
Ingen hade varit gladare än jag om vi i dag hade haft
färdiga utredningsförslag att diskutera i stället för en
förlängning av stopplagstiftningen.
Till dem som i kammaren har frågat om vad som
ska komma därefter vill jag säga att det är för att få
ett svar på detta som vi föreslår den här förlängning-
en. Frågan ska utredas, så att vi kan komma tillbaka
till kammaren med förslag som ska garantera en stark
allmännytta och ett bruksvärdessystem, så att alla
medborgare ska kunna bo till rimliga kostnader och
med ett bra inflytande.
Fru talman! Vi har sommarvärme utanför riks-
dagshuset, och jag undrar ibland om inte sommarre-
priserna har nått kammaren. De talare som jag lyssnat
på har hållit exakt samma tal med exakt samma ar-
gument som för ett år sedan. Så är fallet trots att det
faktiskt har gått ett år och vi nu kan börja se resulta-
ten av den borgerliga politiken i Stockholm och
Stockholms kranskommuner.
Sten Andersson pratade om kvalificerad majoritet.
I varje fall är en sak säker: I Stockholms kommun
finns det en kvalificerad majoritet emot utförsäljning
av allmännyttan och emot försöken att införa mark-
nadshyra. I en opinionsundersökning nyligen sade
75 % av stockholmarna att de är emot den utförsälj-
ning som sker. Det om något är väl en kvalificerad
majoritet.
Låt oss lämna riksdagsretoriken och blicka ut över
Stockholm. För mer än hälften av alla allmännyttiga
hyreslägenheter i Stockholms innerstad har anmälts
intresse för ombildning. Under det år som har gått
sedan vi möttes sist här i kammaren har 15 % av de
allmännyttiga hyreslägenheterna i Stockholm ombil-
dats till privata bostadsrätter. Det har lett till en för-
mögenhetsomflyttning enligt Finanstidningen på
mellan 20 och 30 miljarder kronor från kommuninvå-
nare i Rågsved och Högdalen till kommuninvånare på
Kungsholmen och Östermalm, från fattiga till rika.
Det är en förflyttning som också gör att biljetten
för den som vill bosätta sig i innerstan eller i ett annat
attraktivt område i fortsättningen kommer att heta
pengar. Det kommer att vara omöjligt för människor
med vanliga inkomster, sjuksköterskor och bilmeka-
niker, att bosätta sig i ett attraktivt område i Stock-
holm.
När vi möttes här i kammaren för ett år sedan sa-
de ni att bostadsrättsomvandlingen i Stockholm syf-
tade till att skapa bostadsrätter i det som ni kallade
Stockholms mindre attraktiva områden, i Rågsved,
Tensta och Högdalen. Nu ett år senare kan ni se att
inte en enda lägenhet i något av de områden som
omfattas av storstadssatsningen har ombildats till
bostadsrätt. Samtliga lägenheter som har ombildats
ligger i innerstan eller i närförort med sjöutsikt. Det
är russinen i kakan som har ombildats, och det är
också russinen i kakan som har försvunnit från den
allmännytta som 60 000 stockholmare köar till för att
kunna få en lägenhet - 60 000 stockholmare som inte
har en miljon på banken för att kunna bosätta sig i det
borgerligt styrda Stockholm. Det är 60 000 stockhol-
mare som är besvikna på den borgerliga politiken.
Det har t.o.m. gått så långt att ledande företrädare
för Kristdemokraterna i Stockholm säger att allmän-
nyttan hotas i Stockholm och att de nu vill sätta
stopp. De vill t.o.m. ha ett moratorium för vidare
ombildning av hyreslägenheter i Stockholm. Man
kunde tänka sig att det kunde leda till att kristdemo-
kraterna i riksdagen skulle stödja det moratorium som
regeringen har initierat och som vi nu vill förlänga,
men så långt verkar inte effekterna av det borgerliga
misslyckandet i Stockholm ha nått.
Folkpartiet säger sig värna om det kommunala
självstyret. Det är samma folkparti som från denna
talarstol genom Karin Pilsäter när det gäller finansut-
skottets ärenden säger att kommunerna ska förbjudas
att bedriva bostadsbolag. Man ska alltså förbjuda
kommunerna att tillhandahålla allmännyttiga bo-
stadslägenheter. Det ska inte vara möjligt för kom-
munen att ge kommuninvånarna bostäder. Detta om
något är väl ett hot mot den kommunala självstyrelsen
och en inskränkning som omöjliggör för kommunerna
att leva upp till sina förpliktelser.
Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten ytterli-
gare. Jag kan bara konstatera att det inte har kommit
ett enda nytt argument mot stopplagstiftningen, att
utvecklingen har visat att det var precis som vi sade
för ett år sedan. Jag hoppas att vi kan mötas här i
kammaren och i stället diskutera vad vi skulle kunna
göra för att garantera allmännyttan och byggande av
hyreslägenheter, så att vanligt folk har råd att bosätta
sig i Sveriges huvudstad.
Anf. 166 PER ROSENGREN (V)
Fru talman! Anders Ygeman säger att stopplag-
stiftningen är konstruktiv och tackar Vänstern och
Miljöpartiet, men det förvånar mig väldigt att hans
huvudskäl är att en utredningsordförande har gått
bort. Jag beklagar detta. Det var en mycket fin män-
niska, som givetvis måste hedras, men inte kan en
handlingskraftig regering vara beroende av en sådan
händelse. Ni har haft ett helt år på er sedan vi sade
samma sak.
Anders Ygeman! Varför är det i ditt intresse att
straffa allmännyttan men inte privata? Två tredjedelar
av de ombildningar som har skett har gjorts av privata
fastighetsägare och en tredjedel av allmännyttan, men
Anders Ygeman vill ha en stopplagstiftning mot all-
männyttan och öppna hela den privata marknaden till
ombildning. Jag förstår inte riktigt Anders Ygemans
sätt att resonera.
Anf. 167 BIRGER SCHLAUG (Mp)
Fru talman! Först måste jag rätta Ulla-Britt
Hagström. Jag sade att Vänsterpartiet och Miljöparti-
et var konstruktiva, inte att stopplagstiftningen var
konstruktiv. Men jag kan säga att också stopplagstift-
ningen är konstruktiv. Det var Vänsterpartiets och
Miljöpartiets arbete som jag berömde.
Om Ulla-Britt Hagström vill gå längre än rege-
ringen och Socialdemokraterna och förbjuda ombild-
ningar i privata bostadsföretag, får vi väl diskutera
det. Det som skiljer mellan kommunerna och de pri-
vata företagen är att de privata gör ombildningar på
marknadsmässig grund. Där finns inte de 20 miljarder
i omfördelning mellan kommunmedborgare som sker
i Stockholm och i några andra kommuner i dag. Den
omfördelningen sker inte på den privata sidan, och
det är skillnaden. Man skänker faktiskt bort kom-
munmedborgarnas egendom till underpris.
Om Ulla-Britt Hagström är oroad över utveck-
lingen på den privata sidan, vill jag se kd:s bidrag till
den debatten. Det får vi diskutera. Jag tror inte på
något förbud mot privata medborgare att avyttra sin
egendom.
Anf. 168 PER ROSENGREN (V)
Fru talman! Jag tror heller inte på något förbud för
allmännyttan att få avyttra sitt. Det är vidare inte så
illa som Anders Ygeman säger. Stockholms stads
utrednings- och statistikkontor visar att det vid det
gångna årsskiftet fanns drygt 400 000 bostäder i
Stockholm. 59 % av dessa var hyresrätter och hälften
av dessa kommunala bostäder, alltså ca 110 000 all-
männyttiga hyresrätter. Någon brist på kommunägda
bostäder råder således inte. I innerstan finns 173 000
bostäder, varav hyresrätterna uppgår till nästan
100 000 eller 56 %. Av dem är 27 000 eller 16 %
kommunala.
Nu finns det intresseanmälningar för 9 000 till,
och då skulle antalet komma ned till 18 000. Där
säger kristdemokraterna stopp, för vi vill uppehålla
balansen. Det är en uppgift för kommunpolitikerna
som bäst känner sin kommun att se till hur balansen
bäst upprätthålls. Stockholm kan inte styra hela det
övriga landets politik, utan det är en uppgift som dess
kommunpolitiker måste klara.
Anf. 169 KENNETH LANTZ (Kd)
Fru talman! De siffror jag redovisade för kamma-
ren kommer från ett tjänsteutlåtande från koncernsty-
relsen i Stockholms stad vars majoritet är borgerlig
och vars stadsdirektör som har tagit fram tjänsteutlå-
tandet är borgerlig. Det är inga socialdemokratiska
kampsiffror som jag redovisar för kammaren.
Det som inte märks när Ulla-Britt Hagström redo-
visar samma siffror på ett annorlunda sätt är att om-
bildningen enbart har skett i innerstan. Under föregå-
ende år, och sedan vi möttes här i kammaren, ombil-
dades 15 % av allmännyttiga hyreslägenheter i inner-
stan. Hälften av lägenheterna är anmälda för ombild-
ning. Det är segregationsdrivande.
Samtidigt har inte en enda lägenhet i Rinkeby,
Tensta och Rågsved eller något av de utsatta område-
na ombildats. Segregationen fortsätter. Kd påstår sig
vara emot det men har ingen politik för att hindra
utvecklingen där människor och grupper ställs mot
varandra.
Anf. 170 PER ROSENGREN (V)
Fru talman! Anders Ygeman säger att vi inte
kommer med några nya förslag. Då vill jag påstå att
Anders Ygeman inte heller lyssnar på oss. Det bekla-
gar jag.
Sedan vill jag ställa en fråga, och den vill jag ha
svar på innan jag går vidare. Är det betänkande som
vi nu för fram giltigt för hela Sverige eller är det bara
giltigt för Stockholm?
Anf. 171 MARGARETA CEDERFELT (M)
Fru talman! Betänkandet är naturligtvis giltigt för
hela Sverige. Jag vill minnas att vi för ett år sedan
diskuterade om ett betänkande var giltigt för t.ex.
Linköping på en direkt fråga av ledamoten Anders-
son. Det är naturligtvis giltigt för hela Sverige.
Nu hör det till saken att de flesta kommunpolitiker
i landet tar ansvar för sina medborgares bostadssitua-
tion. De vill inte medvetet bidra till segregation. De
gör inte som i t.ex. Nacka och säljer ut hela det all-
männyttiga beståndet så att hyrorna höjs med 4 000
kr för en vanlig barnfamilj, eftersom det inte finns
några allmännyttiga bostäder.
Det gör att problemet finns och fokus hamnar i
Stockholm. Men betänkandet är giltigt för hela lan-
det.
Anf. 172 PER ROSENGREN (V)
Fru talman! Eftersom betänkandet är giltigt för
hela landet måste Anders Ygeman lyfta blicken och
se ut över hela landet. På det här viset straffar man de
kommuner som verkligen har ett behov av att sälja ut
sina bostäder. Jag tycker att det är alldeles orimligt.
Sverige klyvs. Jag hoppas att Anders Ygeman har
hört att vi från Centerpartiet har påtalat det åtskilliga
gånger.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Anders Ygeman.
Jag delar nämligen Anders Ygemans farhågor för hur
det ser ut här i Stockholm. Det gör jag faktiskt. Det är
inte alls bra att man inte har hyresbostäder så att
människor som vill kan få bo här. Det är precis sam-
ma förhållande i hela Stockholms- och Uppsalaregio-
nen. Jag delar de farhågorna.
Har Anders Ygeman sett att stopplagstiftningen
har hjälpt till så att det blir nya hyresbostäder i Stock-
holm? Det har inte jag. Utförsäljningen har fortsatt.
Anf. 173 MARGARETA CEDERFELT (M)
Fru talman! Jag vill börja med att ge Rigmor
Stenmark rätt. Det är naturligtvis inte så att stopplag-
stiftningen har lett till att det har byggts fler hyreslä-
genheter i Stockholm. Det har inte heller varit syftet.
Syftet har varit att hindra ombildning och utförsälj-
ning av allmännyttiga hyreslägenheter.
Rigmor Stenmark och jag har tillsammans varit på
bostadsutskottets hearing när Tyresöbostäder och
Tyresös kommunalråd redovisade sina planer att sälja
ut hela det kommunala bostadsbolaget och göra exakt
samma sak som Nacka. Det hade lett till exakt samma
hyreshöjningar som i Nacka och till exakt samma
situation. Där är man tvungen att hyra in lägenheter
från grannkommunen för att klara sina sociala pro-
blem. Det är något slags social rensning. Stopplagen
har de facto hindrat Tyresö kommun från att gå den
fruktansvärda vägen och vältra över sina sociala pro-
blem på grannkommunerna.
Det andra jag vill säga till Rigmor Stenmark är att
hon har fel. De kommuner som har de problem som
Rigmor Stenmark säger har möjlighet att omstruktu-
rera sitt bestånd. Det har också skett ett antal gånger
under det år den här lagen har varit giltig. Jag vet inte
hur många dispenser vi är uppe i men jag tror att det
har skett 16 eller 18 dispenser, varav hälften på de
grunder som Rigmor Stenmark tar upp.
Den möjligheten har funnits under det år vi haft
lagen och den kommer att finnas även under förläng-
ningen.
Anf. 174 PER ROSENGREN (V)
Fru talman! Anders Ygeman har en något konstig
argumentation. Han talar om utförsäljning vad gäller
oppositionen, men när det gäller kommuner som har
en dålig ekonomi är det omstrukturering. Jag har
svårt att se skillnaden.
Det viktigaste är i alla fall demokratin, och det
tycker jag att vi borde vara överens om i den här
kammaren. Ett parti går ut i ett kommunalt val och
säger: Det ingår i vårt program att vi ska sälja vårt
kommunala bostadsbolag, och får majoritet för detta,
t.o.m. i vissa kommuner en kvalificerad sådan. Anser
då Anders Ygeman att det ur demokratisk synpunkt är
rätt att strunta i hur politiker och framför allt väljare
på lokala nivå tycker att man ska sköta en enskild
kommun och att vi ska köra över det i Sveriges riks-
dag?
Jag vet att det är representativ demokrati. Men det
ni nu gör är att missbruka demokratin och omyndig-
förklara väljarna. Det är ett bra budskap för oss inför
nästa valrörelse.
Fru talman! Anders Ygeman talar om en majoritet
som hade tillfrågats om den tyckte om utförsäljning
eller inte. De siffrorna är säkert rätt. Men jag har sett
andra siffror om vad samma människor tycker totalt
sett om Socialdemokraterna här i Stockholm. Anders
Ygemans parti måste ha mycket dåliga aktier i Stock-
holm. De siffrorna är inget att skriva hem om, An-
ders.
Anf. 175 MARGARETA CEDERFELT (M)
Fru talman! Det är fler som vill rösta på Social-
demokraterna i Stockholm än som vill rösta på Mode-
raterna i Malmö, så siffrorna kan vi tala om någon
annan gång.
Om inte Sten Andersson kan se skillnad på om-
strukturering när 15 % eller 20 % av ett kommunalt
bolag säljs ut och utförsäljning när 100 % av bolaget
säljs ut kanske Sten Andersson kan se skillnad på
överskott och underskott. Det är vad som är skillna-
den.
I en mängd kommuner dras man med ett rejält bo-
stadsöverskott. Men i de kommuner där utförsälj-
ningen och ombildningen sker finns ett rejält under-
skott. Man omöjliggör för människor med vanliga
inkomster att bosätta sig i de kommunerna. Det är det
allvarliga. Sedan ser jag fram emot att i stockholms-
debatten ta debatten mot den politik som stockhol-
marna så tydligt avfärdar.
Finns det något riksintresse i detta? Ja, det finns
ett tydligt riksintresse. Det som händer i dessa kom-
muner - Nacka är väl det tydligaste exemplet - är att
man vältrar över sina problem på andra kommuner
runtomkring. Då måste vi ta vårt nationella ansvar för
att se till att människorna i dessa regioner får tillgång
till bostäder på ett rimligt sätt.
Man kan tänka sig situationen att Stockholms
kommun skulle börja gräva upp riksvägarna och
järnvägarna. Då tror jag att Sten Andersson ser det
tydliga riksintresset att riksdagen måste gripa in för
att stoppa den utvecklingen så att människor från hela
landet kan åka.
Ungefär på samma sätt är det med bostadspoliti-
ken. Genom utförsäljningen vältrar man över sina
problem på kringliggande kommuner. Då kan vi inte
stillatigande sitta och se på. Vi måste ta vårt ansvar
för att bostadsförsörjningen fungerar i hela riket.
Dokument
Beslut
Inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt (SkU26)
Riksdagen beslutade om lagändringar för inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt. Beslutet innebär bla.a att nuvarande system för skattefria inköp av alkohol och bränsle ersätts med ett system där sådana inköp förutsätter att köparen är godkänd som skattebefriad förbrukare. Beskattningsmyndigheten får utökade möjligheter till revision av bl.a. upplagshavare och skatteupplag samt hos tredje man i ärenden om återbetalning av skatt enligt lagen om skatt på energi.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Bifall till utskottets hemställan