Immaterialrättsliga frågor

Fru talman! Jag vill nu påannonsera lagutskottets betänkande nr 7, Immaterialrättsliga frågor. I betänkandet behandlas ett antal motionsyrkanden gällande bland annat gemenskapspatent, patent på biotekniska uppfinningar, datorrelaterade uppfinningar, upphovsrättsligt skydd, arenarätt med mera. Majoriteten i utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga yrkanden under hänvisning till tidigare ställningstagande och pågående arbete. I betänkandet finns det åtta reservationer.

Fru talman! Det verkar ju som att det finns en samsyn - eller det inte bara verkar som utan det är så att det finns en samsyn - i utskottet vad gäller existensen av patenträtten och upphovsrätten. Det har inte minst gjorts tydligt genom de anföranden som vi har hört tidigare från de föregående representanterna för respektive partier. Men så finns det några frågor där vi vill se olika lösningar på hur patenträtten och upphovsrätten, alltså immaterialrätten, ska regleras. För oss i Vänsterpartiet handlar det ju väldigt mycket om de här avvägningarna. Vilken nivå ska skyddet ligga på för upphovsrättsinnehavarna, patenträttsinnehavarna? Och vilka möjligheter ska enskilda ha för sin information, för yttrandefriheten och för sin möjlighet att till exempel kunna kopiera för privat bruk? Hela vårt utskott har ju, fru talman, varit ute på två spännande studieresor. Jag var med på den ena, till USA. Den andra gruppen var i Kina. Jag vet att vi tittade på bland annat frågor kring immaterialrätt i båda de här grupperna på studieresorna. Jag måste bara konstatera att sådana här studieresor är oerhört viktiga för att riksdagens ledamöter ska kunna få en inblick i hur lagstiftningen och regleringen ser ut ute i världen. Framför allt har vi en oerhörd hjälp av det sedan när vi ska göra våra avvägningar för reglerna här i Sverige. För som vi alla känner till är det ju så att den immaterialrättsliga regleringen är gränslös. Vi pratar ju väldigt mycket om regler, gemensamma regler, inom EU. Men de här frågorna, som gäller patenträtt och upphovsrätt, sträcker sig långt utanför EU:s gränser. Det är viktigt att vi inte glömmer bort det. Vi måste nå lösningar där det finns ett samarbete och en samsyn som, någotsånär i alla fall, är global. Fru talman! För några år sedan, eller för något år sedan, beslutade riksdagen om regler på det biotekniska området. För Vänsterpartiets räkning vill jag påtala att vi i stort står bakom det betänkande som lagutskottet har lagt fram på alla punkter utom en. Den kommer jag att komma tillbaka till alldeles strax. Men inom det biotekniska området fick vi för första gången i Sverige en tydlig reglering genom att anta det EU-direktiv som blev en svensk lagstiftning som röstades igenom här i riksdagen. Genom det beslutet fick vi klara regler för vad man får och inte får göra. Skillnaden dessförinnan var ju att det inte fanns några klara regler. Vi hade inte någon reglering i den svenska lagstiftningen av vad som fick eller inte fick lov att patenteras på det biotekniska området. Nu tycker jag att vi har det. Därför har jag inte någon förståelse för det yrkande som Kristdemokraterna lägger fram i sin motion, utom för de farhågor som vi alla bör känna - och som också lyfts fram under debatten - nämligen hur det kommer att se ut i framtiden. Nu tillsätts en arbetsgrupp som ska titta på detta och följa utvecklingen. Jag ser med spänning fram emot det arbete som fortlöpande kommer att presenteras av gruppen. Så till den fråga där Vänsterpartiet tillsammans med Centerpartiet har en reservation. Det är reservation nr 5, som jag även vill yrka bifall till, och handlar om datorrelaterade uppfinningar. Där vill jag instämma i mycket av det som Martin Andreasson sade. Huvuddelen av reservationen handlar om att vi är oroliga för just den utveckling som håller på att ske, nämligen att många länder inom EU vill ha en liknande reglering som den i USA, där man i stort sett får ta patent på allt. Så sent som strax före jul fanns det stor risk för att man inom EU skulle klubba igenom ett sådant förslag, men några länder satte sig emot det och nu är frågan åter bordlagd för att tas upp senare. Martin Andreasson tog bland annat upp att Folkpartiet väckt motioner om att börja om från början. Det låter spännande, fru talman, och jag kan tycka att det är ett alldeles utmärkt grepp. Det lär behövas. EU-parlamentet och EU-kommissionen behöver nog nollställa sig för att kunna komma vidare i denna fråga. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 5. Andra frågor som tas upp i betänkandet - upphovsrättsligt skydd, skydd som reglerar till exempel kopiering och användning av material på Internet och så vidare - är just sådant som ska presenteras i den kommande propositionen och följer EU-direktivet på området. Det är en proposition som Vänsterpartiet kommer att stå bakom. Den har alltså inte presenterats än. Lagrådsremissen har nyligen lämnats in till Lagrådet, och vi väntar med spänning på Lagrådets reaktioner. Det arbete som legat till grund för lagrådsremissen har varit mycket intressant, och jag måste säga att jag lärt mig enormt mycket. Oerhört proffsiga tjänstemän vid Justitiedepartementet har in i det sista jobbat och slitit för att vi ska få en så bra produkt som möjligt och kunna göra just de avvägningar som vi politiskt ställt krav på. Den debatten kommer vi att föra när propositionen behandlas i kammaren. Jag ska därför inte föregripa den nu mer än genom att säga att det kommer att bli ett mycket spännande arbete, och jag hoppas på spännande diskussioner kring propositionen när den läggs fram för riksdagen. Den kommer också att ge svar på många av de frågor som tas upp i dagens betänkande. Fru talman! Jag skulle vilja beröra ytterligare två frågor. Den ena handlar om ersättningen för kopiering, där jag inte riktigt håller med Ingemar Vänerlöv när han säger att de mindre organisationer som inte får medlemskap i Bonus Presskopia står helt utan ersättning. Det framgår mycket tydligt av andra stycket på s. 26 i betänkandet vad lagstiftningen säger. I just 26 § fjärde stycket upphovsrättslagen finns en bestämmelse som lagstiftningsmässigt säkerställer att alla får ersättning. Det som emellertid kan stämma med vad Ingemar Vänerlöv säger är att de mindre organisationer som inte är medlemmar kanske inte har samma möjligheter att förhandla med Bonus Presskopia som de som är medlemmar. Men lagstiftningen säkerställer i alla fall att alla ska ha ersättning från de medel som tas in. Avslutningsvis vill jag beröra arenarätten. Det är en fråga som framför allt kd drivit hårt i kammaren. Vi har i dag ingen reglering i immaterialrätten som säger att det ska finnas en särskild arenarätt. Men precis som Ingemar Vänerlöv påpekade i den förra debatten var vi många som ansåg att man genom olika avtal kan reglera detta. Framför allt kan enskilda som arrangerar till exempel en fotbollsmatch eller en cirkusföreställning tala om för dem som de säljer biljetter till att man inte får lov att sända från arrangemanget. Det som Ingemar Vänerlöv sedan tar upp, och som vi kanske aldrig kommer att kunna komma till rätta med, är de som utan tillåtelse, trots reglering och lagstiftning, gör detta - alltså de som kopierar och filmar utan tillstånd. Mot dem som bryter mot regleringar och lagstiftning finns det andra åtgärder man kan vidta än att ha en arenarätt. Från Vänsterpartiet känner vi oss inte redo att införa en sådan lagstiftning i dag, men vi får väl se vad framtiden utvisar. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, utom i den del där jag yrkat bifall till Vänsterpartiets reservation.

Fru talman! Den som lägger det här betänkandet om immaterialrättsliga frågor bredvid förra årets betänkande med samma rubrik kommer att finna att det till stor del är likartade frågeställningar som behandlas. För den som efterlyser många och dramatiska nyheter kan det ju vara lite beklagligt, men vi får nog ändå försona oss med det och se på det hela med visst jämnmod. Immaterialrätten är ett område som kräver långsiktighet i de konstruktioner som man väljer för att reglera skyddet för människors idéer och konstnärliga alster. Den tekniska utvecklingen, som föregående talare berörde i sitt inlägg, är just nu rekordsnabb. Den nödvändiggör att man belyser upphovsrättsliga frågor i ljuset av den dramatiska omställning som informationstekniken innebär. Vi är många som med förväntan ser fram emot regeringens kommande proposition och kommer att bedöma och granska de förslag som läggs fram där med stor noggrannhet. De förslag som vi i dag ska ta ställning till berör till största delen inte de frågor som har att göra med IT-revolutionen. Det finns ett undantag som jag kommer att återkomma till. Fru talman! Rätten till skydd för sina idéer och för sina konstnärliga prestationer är grundläggande för att människor ska våga satsa på att försöka förverkliga sina idéer och projekt och också våga lägga tid på konstnärligt skapande och veta att det man kommer att kunna åstadkomma har man skydd för och ensamrätt till. Innovationskraften i det svenska samhället hänger starkt ihop med att vi har ett säkert och robust system till skydd för uppfinningar och andra alster. Den konstnärliga friheten hänger intimt ihop med konstnärens rätt att själv kunna förfoga över sitt alster och veta att man själv har upphovsrätten till det. Det är också viktigt att ha ett system för immaterialrättslig reglering som är konkurrenskraftigt, det vill säga att Sverige inte i onödan har regler som gör det svårare och krångligare än i andra länder för upphovsmän och innovatörer att skydda värdet av sina idéer. Vi är därför mycket angelägna från Folkpartiets sida att man med kraft driver arbetet vidare för en harmonisering av immaterialrättsliga frågor på europeisk och internationell nivå, så att man får gemensamma system som är förutsebara och robusta även när olika länder är inblandade. Vi ser därför med mycket stor oro på att vi fortfarande inte har kunnat nå hela vägen fram när det gäller tillskapandet av ett gemenskapspatent inom Europeiska unionen. Vi väntar oss att regeringen fortsätter att driva denna fråga med full kraft från svensk sida och bidrar till att en överenskommelse kan förverkligas så fort som möjligt. Det är också viktigt i ett fungerande immaterialrättsligt system att det finns en rättssäkerhet i det som gör det lätt och praktiskt möjligt för den som äger en uppfinning att bevaka sina intressen och ingripa mot kränkningar av upphovsrätten eller mot andra intrång på det immaterialrättsliga området. Från Folkpartiets sida har vi därför lagt fram ett förslag om att på nytt försöka väcka tanken om att utreda om det inom ramen för EU-samarbetet finns möjlighet att inrätta någon form av patentintrångsförsäkring som under konkurrensneutrala former gör det möjligt för innovatörer inom unionen att ingripa mot intrång på det patenterade alstret. Fru talman! En av de mest centrala frågor som nu diskuteras på upphovsrättens område handlar om patentfrågor sett i ljuset av den revolutionerande utveckling som skett på datorteknikens område de senaste decennierna. Det pågår därför på EU-nivå en intensiv diskussion om att harmonisera regelverket vad gäller datorrelaterade uppfinningar. Programvara används i dag i närmare 30 000 tekniska uppfinningar där patent har beviljats. Det gäller alltifrån bilkomponenter till diskmaskiner, industrirobotar och mycket annat. Det är viktigt att det finns ett rättsligt skydd för innovationer. Men det är också viktigt att patent inte beviljas på rena affärsmetoder och annat som faller utanför begreppet uppfinning. Här handlar det om att bevaka gränsdragningen och se till att patent beviljas för det som handlar om den kommersiella användningen av en uppfinning som på ett nyskapande sätt innebär en teknisk lösning. Att bevaka gränsdragningen och se till att patenträttens grunder inte luckras upp måste dock samtidigt innebära att man måste medge möjligheten att bevilja patent för nya uppfinningar där mjukvaran är en del av uppfinningen. Om man skulle förbjuda möjligheten att bevilja patent enbart av skälet att uppfinningen delvis använder sig av programvaran, skulle det slå undan benen för en av patenträttens huvudprinciper. Men patentskyddet vad gäller programvaran bör då enbart avse varans användning för att lösa just de tekniska problem som just den uppfinningen som helhet tar sikte på. Vi vill inte ha den amerikanska utvecklingen där patent beviljas på programvara som avser rena affärsmetoder. Vi vill inte heller ha en utveckling där patent beviljas på sådant som hanteras bättre med det upphovsrättsliga skydd som finns inom andra delar av immaterialrätten. Den fria programvaruutvecklingen ska inte motarbetas. Blockeringen på EU-nivå är i dag total på det här området. Kanske är det bäst att göra det som Folkpartiets Europaparlamentsledamot Cecilia Malmström nyligen tillsammans med andra parlamentariker har föreslagit i en motion, nämligen att man på nytt börjar behandla hela frågan på EU-nivå, eftersom låsningen är så stor med det direktivförslag som nu finns. Avslutningsvis, fru talman, har vi en fråga som handlar om utvärderingen av fördelningssystemet för kopieringsersättning. De borgerliga partierna står eniga bakom att det bör göras en utvärdering av det nuvarande systemet. Med detta vill jag yrka bifall till reservation nr 7.

Fru talman! Denna debatt är något av en förpostfäktning inför den debatt som vi kommer att ha när vi behandlar den utlovade propositionen om en ny upphovsrätt. I en fri och demokratisk värld är den enskilda äganderätten av central betydelse. Det är ju en av statens viktigaste uppgifter att skydda och värna den. I bondesamhället var värnandet om jorden av central betydelse. När sedan industrisamhället bröt fram var äganderätten kring produktionsmedlen det viktigaste. Vi har nu en ny tid, och äganderätten till idéer får allt större betydelse. Precis som det i bondesamhället var av yttersta vikt att skydda och värna äganderätten till åkrar och ängar är det i dag angeläget att skydda idéer som lägger grunden för ny kunskap, nya uppfinningar och ny konst i dess vidaste betydelse. Vi får därmed alla ett rikare samhälle. Idéer som kan skyddas med patent driver fram en utveckling där människor genom att satsa på forskning och uppfinningsrikedom kan driva utvecklingen framåt till gagn för hela samhället. Effektiva och rimliga kostnader för patent är därför en av de mest angelägna uppgifterna för lagstiftarna på såväl nationell som europeisk och internationell nivå. För konstnärer, artister, författare och producenter av olika konstnärliga verk är upphovsrätten till deras verk av stor betydelse. Äganderätten och möjligheten att kommersialisera dem gör att de kan leva på sin konst. Ny teknik har på ett föredömligt sätt möjliggjort för oss att sekundsnabbt sprida information över världen. IT har gjort det möjligt att samtidigt sprida information till miljontals människor genom ett antal knapptryckningar på en dator. Denna fantastiska teknik har också, som alltid, en negativ sida. Tekniken har gjort det möjligt att utan att upphovsmannen kan påverka vad som sker sprida musik, film och litteratur över hela världen och att verken utan kostnad laddas ned av användare över hela världen. För oss som är uppvuxna med rullbandspelare och en svartvit kanal på tv med Hylands hörna kan det vara lite svårt att alltid förstå vidden av denna utveckling, men när man tränger sig in i denna värld inser man vilka utmaningar som vi lagstiftare står inför när vi vill hävda upphovsmännens rätt till sin egendom. Hur ska vi som tonårsföräldrar kunna förklara för våra ungdomar att de begår ett brott när de laddar ned musik som snurrar runt där ute i cyberrymden? Som alltid tror jag att en klar och god lagstiftning är grunden för en bra utveckling på detta område. Därtill kommer en omfattande utbildning och information om vilka konsekvenser brott mot upphovsrätten medför både för den enskilde och för den som producerar musik och film. Ungdomarna är oerhört beroende av både filmindustrin och musikindustrin. Jag tror också att branschen som sådan måste utveckla möjligheterna för kunden att på rimliga villkor ladda ned film och musik på ett lagligt sätt. Vi ser därför fram emot regeringens proposition på detta område. Vi lovar att vi på ett konstruktivt sätt ska granska och opponera när den kommer. Fru talman! Slutligen yrkar jag bifall till reservation nr 6 under punkt 6.

Fru talman! Immaterialrätt är den sammanfattande benämningen på ett antal olika regler som skyddar intellektuella prestationer. På det här området är det mycket som är bra gjort, men en del återstår att göra, och jag ska nämna lite om det här. Jag börjar med den ersättning för upphovsrätt som har med kopiering att göra. Konstnärer har i dag laglig rätt till viss upphovsrättslig ersättning vid fotokopiering av deras verk. Staten och Kommunförbundet betalar årligen en klumpsumma för rätten att fotokopiera konstverk för i huvudsak undervisningssyfte. Resurserna betalas till företaget Bonus Presskopia som på uppdrag av ett antal medlemsorganisationer bevakar rättsinnehavarnas ekonomiska intressen. Därefter fördelas resurserna av Bonus till medlemsorganisationerna, som i sin tur och efter egna regler fördelar resurserna till konstnärerna. Eftersom det rör sig om förhållandevis små resurser, fördelas de oftast inte till varje enskild konstnär som fått ett verk kopierat utan i stället i form av stipendier. Medlemsorganisationerna i Bonus representerar olika konstnärsgrupper, till exempel bildkonstnärer, fotografer, tecknare, tonsättare och författare. Fru talman! Så långt är allt gott och väl. Men här finns det problem, och de uppstår i och med att Bonus Presskopia tillåter bara en medlemsorganisation för varje konstform. De mindre konstnärsorganisationerna får alltså inte ansluta sig till Bonus. Givetvis bör statens kopieringsersättning gå till alla de konstnärsorganisationer som ställer sina medlemmars verk till förfogande för kopiering. Det borde vara självklart att alla konstnärer på samma villkor får del av den upphovsrättsliga ersättningen. Så är det emellertid inte i dag. Därför vill vi kristdemokrater att en utvärdering görs av det rådande fördelningssystemet. Förr om åren har utskottsmajoriteten avstyrkt liknande yrkanden med hänvisning till att man förutsätter att det vi tar upp kommer att övervägas inom ramen för ett arbete som enligt uppgift pågår i Regeringskansliet och som går ut på att genomföra direktivet om upphovsrätt i informationssamhället. När vi hade den här debatten för ett år sedan avstyrkte majoriteten med beskedet att regeringen har för avsikt att överlämna en proposition senare i år, alltså under år 2004. Det kom ingen proposition 2004 - även om det nu kanske verkar vara något på gång. Men i det betänkande som nu ligger framme står det ingenting om den proposition som aldrig kom förra året. I stället heter det nu att utskottet alltjämt anser att den aviserade översynen av upphovsrättslagen bör avvaktas. Därför avslås motionsyrkandet. Fru talman! Även om regeringens avsikter är aldrig så goda må det förlåtas oss om vi är något luttrade när det gäller regeringens tidsbestämning mot bakgrund av redovisade avsikter. Under tiden som ingenting händer kommer även fortsättningsvis många konstnärer och andra utövare att gå miste om rättmätig upphovsrättslig ersättning. Så kommer jag till frågan om arenarätten. Den som går på till exempel ett idrottsevenemang och betalar sin entrébiljett kan samtidigt ta med sig sin videokamera. Tekniskt är det möjligt att koppla kameran till en mobiltelefon och sända över bilderna till en webbsida. Teoretiskt kan alltså vem som helst direktsända idrottsevenemanget på en hemsida. I dag finns det ingen immaterialrätt som förhindrar detta. Den som däremot gör samma sak i samband med en teaterföreställning begår ett brott mot upphovsrätten. I svensk lagstiftning existerar inte någon äganderätt eller upphovsrätt beträffande sändningsrätter för föreningar eller sammanslutningar, till exempel idrottsklubbar. När Fotbollförbundet säljer tv-rättigheter är det faktiskt bara ett slags skenbar rättighet som man säljer. Vad det egentligen handlar om är den rätt som tillkommer ägaren till en idrottsanläggning eller arrangören vid ett evenemang att ta ut en högre inträdesavgift för ett sändande tv-bolag. Först när ett tv-bolag gjort en upptagning inträder upphovsrätten, och då är det tv-bolaget som får den. Det finns alltså ingen generell äganderätt beträffande händelseförlopp i realtid. I dag finns det ingen skyddslagstiftning beträffande upphovsrätt för arrangörer av idrottsevenemang, ej heller för evenemang med imitatörer, akrobater och cirkus- eller varietéartister. Arrangören har visserligen rätten till arenan där evenemanget sker, men informationen kring det som sker under evenemanget är inte skyddad i upphovsrättslig mening. Vi menar att behovet av skydd för rättigheter som äganderätten och rätten till de egna evenemangen bör utredas. Så kallade arenarättigheter finns i vissa andra länder. Det kan vara befogat att utreda möjligheterna att införa liknande rättigheter i Sverige. Fru talman! Det är trots allt intressant att se att utskottsmajoriteten långsamt verkar vara på glid åt rätt håll i den här frågan. För ett år sedan kritiserade jag majoriteten när den ansåg att det inte fanns några bärande skäl för att man skulle överväga införandet av ett nytt immaterialrättsligt skydd. Samtidigt bekände den sig till de antaganden som gjordes av 1986 års lagstiftning på området och som går ut på att det är möjligt för artister och andra utövare som saknar upphovsrättsligt skydd att avtalsvägen skaffa sig garantier mot att obehöriga upptagningar av deras prestationer sker. Jag hävdade då att det var möjligt att det fanns fog för dylikt resonerande för 18 år sedan, då till exempel Internet inte fanns. Men hur ska någon i dag via ett kontrakt kunna skaffa sig garantier för att obehöriga upptagningar av de egna prestationerna inte sker när vem som helst medelst en enkel videokamera och mobiltelefon kan direktsända evenemang på en hemsida? Det är intressant att se att majoriteten i år i sin avslagsmotivering har strukit meningen: "De antaganden som gjordes år 1986 om möjligheter för utövare som saknar upphovsrättsligt skydd att avtalsvägen få till stånd garantier mot obehöriga upptagningar är, såvitt utskottet kunnat bedöma, riktiga." Den meningen är alltså struken i år. Kanske polletten håller på att trilla ned. Självfallet kunde inte 1986 års lagstiftning på området förutse Internet. Då hade man förmodligen inte hävdat att artister och andra som saknar upphovsrättsligt skydd i allmänhet kontraktsvägen skulle kunna skaffa sig garantier mot att obehöriga upptagningar av deras prestationer sker. Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att vi kristdemokrater står bakom våra reservationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 8.

Fru talman! Den som lägger det här betänkandet om immaterialrättsliga frågor bredvid förra årets betänkande med samma rubrik kommer att finna att det till stor del är likartade frågeställningar som behandlas. För den som efterlyser många och dramatiska nyheter kan det ju vara lite beklagligt, men vi får nog ändå försona oss med det och se på det hela med visst jämnmod. Immaterialrätten är ett område som kräver långsiktighet i de konstruktioner som man väljer för att reglera skyddet för människors idéer och konstnärliga alster. Den tekniska utvecklingen, som föregående talare berörde i sitt inlägg, är just nu rekordsnabb. Den nödvändiggör att man belyser upphovsrättsliga frågor i ljuset av den dramatiska omställning som informationstekniken innebär. Vi är många som med förväntan ser fram emot regeringens kommande proposition och kommer att bedöma och granska de förslag som läggs fram där med stor noggrannhet. De förslag som vi i dag ska ta ställning till berör till största delen inte de frågor som har att göra med IT-revolutionen. Det finns ett undantag som jag kommer att återkomma till. Fru talman! Rätten till skydd för sina idéer och för sina konstnärliga prestationer är grundläggande för att människor ska våga satsa på att försöka förverkliga sina idéer och projekt och också våga lägga tid på konstnärligt skapande och veta att det man kommer att kunna åstadkomma har man skydd för och ensamrätt till. Innovationskraften i det svenska samhället hänger starkt ihop med att vi har ett säkert och robust system till skydd för uppfinningar och andra alster. Den konstnärliga friheten hänger intimt ihop med konstnärens rätt att själv kunna förfoga över sitt alster och veta att man själv har upphovsrätten till det. Det är också viktigt att ha ett system för immaterialrättslig reglering som är konkurrenskraftigt, det vill säga att Sverige inte i onödan har regler som gör det svårare och krångligare än i andra länder för upphovsmän och innovatörer att skydda värdet av sina idéer. Vi är därför mycket angelägna från Folkpartiets sida att man med kraft driver arbetet vidare för en harmonisering av immaterialrättsliga frågor på europeisk och internationell nivå, så att man får gemensamma system som är förutsebara och robusta även när olika länder är inblandade. Vi ser därför med mycket stor oro på att vi fortfarande inte har kunnat nå hela vägen fram när det gäller tillskapandet av ett gemenskapspatent inom Europeiska unionen. Vi väntar oss att regeringen fortsätter att driva denna fråga med full kraft från svensk sida och bidrar till att en överenskommelse kan förverkligas så fort som möjligt. Det är också viktigt i ett fungerande immaterialrättsligt system att det finns en rättssäkerhet i det som gör det lätt och praktiskt möjligt för den som äger en uppfinning att bevaka sina intressen och ingripa mot kränkningar av upphovsrätten eller mot andra intrång på det immaterialrättsliga området. Från Folkpartiets sida har vi därför lagt fram ett förslag om att på nytt försöka väcka tanken om att utreda om det inom ramen för EU-samarbetet finns möjlighet att inrätta någon form av patentintrångsförsäkring som under konkurrensneutrala former gör det möjligt för innovatörer inom unionen att ingripa mot intrång på det patenterade alstret. Fru talman! En av de mest centrala frågor som nu diskuteras på upphovsrättens område handlar om patentfrågor sett i ljuset av den revolutionerande utveckling som skett på datorteknikens område de senaste decennierna. Det pågår därför på EU-nivå en intensiv diskussion om att harmonisera regelverket vad gäller datorrelaterade uppfinningar. Programvara används i dag i närmare 30 000 tekniska uppfinningar där patent har beviljats. Det gäller alltifrån bilkomponenter till diskmaskiner, industrirobotar och mycket annat. Det är viktigt att det finns ett rättsligt skydd för innovationer. Men det är också viktigt att patent inte beviljas på rena affärsmetoder och annat som faller utanför begreppet uppfinning. Här handlar det om att bevaka gränsdragningen och se till att patent beviljas för det som handlar om den kommersiella användningen av en uppfinning som på ett nyskapande sätt innebär en teknisk lösning. Att bevaka gränsdragningen och se till att patenträttens grunder inte luckras upp måste dock samtidigt innebära att man måste medge möjligheten att bevilja patent för nya uppfinningar där mjukvaran är en del av uppfinningen. Om man skulle förbjuda möjligheten att bevilja patent enbart av skälet att uppfinningen delvis använder sig av programvaran, skulle det slå undan benen för en av patenträttens huvudprinciper. Men patentskyddet vad gäller programvaran bör då enbart avse varans användning för att lösa just de tekniska problem som just den uppfinningen som helhet tar sikte på. Vi vill inte ha den amerikanska utvecklingen där patent beviljas på programvara som avser rena affärsmetoder. Vi vill inte heller ha en utveckling där patent beviljas på sådant som hanteras bättre med det upphovsrättsliga skydd som finns inom andra delar av immaterialrätten. Den fria programvaruutvecklingen ska inte motarbetas. Blockeringen på EU-nivå är i dag total på det här området. Kanske är det bäst att göra det som Folkpartiets Europaparlamentsledamot Cecilia Malmström nyligen tillsammans med andra parlamentariker har föreslagit i en motion, nämligen att man på nytt börjar behandla hela frågan på EU-nivå, eftersom låsningen är så stor med det direktivförslag som nu finns. Avslutningsvis, fru talman, har vi en fråga som handlar om utvärderingen av fördelningssystemet för kopieringsersättning. De borgerliga partierna står eniga bakom att det bör göras en utvärdering av det nuvarande systemet. Med detta vill jag yrka bifall till reservation nr 7.

Fru talman! Det verkar ju som att det finns en samsyn - eller det inte bara verkar som utan det är så att det finns en samsyn - i utskottet vad gäller existensen av patenträtten och upphovsrätten. Det har inte minst gjorts tydligt genom de anföranden som vi har hört tidigare från de föregående representanterna för respektive partier. Men så finns det några frågor där vi vill se olika lösningar på hur patenträtten och upphovsrätten, alltså immaterialrätten, ska regleras. För oss i Vänsterpartiet handlar det ju väldigt mycket om de här avvägningarna. Vilken nivå ska skyddet ligga på för upphovsrättsinnehavarna, patenträttsinnehavarna? Och vilka möjligheter ska enskilda ha för sin information, för yttrandefriheten och för sin möjlighet att till exempel kunna kopiera för privat bruk? Hela vårt utskott har ju, fru talman, varit ute på två spännande studieresor. Jag var med på den ena, till USA. Den andra gruppen var i Kina. Jag vet att vi tittade på bland annat frågor kring immaterialrätt i båda de här grupperna på studieresorna. Jag måste bara konstatera att sådana här studieresor är oerhört viktiga för att riksdagens ledamöter ska kunna få en inblick i hur lagstiftningen och regleringen ser ut ute i världen. Framför allt har vi en oerhörd hjälp av det sedan när vi ska göra våra avvägningar för reglerna här i Sverige. För som vi alla känner till är det ju så att den immaterialrättsliga regleringen är gränslös. Vi pratar ju väldigt mycket om regler, gemensamma regler, inom EU. Men de här frågorna, som gäller patenträtt och upphovsrätt, sträcker sig långt utanför EU:s gränser. Det är viktigt att vi inte glömmer bort det. Vi måste nå lösningar där det finns ett samarbete och en samsyn som, någotsånär i alla fall, är global. Fru talman! För några år sedan, eller för något år sedan, beslutade riksdagen om regler på det biotekniska området. För Vänsterpartiets räkning vill jag påtala att vi i stort står bakom det betänkande som lagutskottet har lagt fram på alla punkter utom en. Den kommer jag att komma tillbaka till alldeles strax. Men inom det biotekniska området fick vi för första gången i Sverige en tydlig reglering genom att anta det EU-direktiv som blev en svensk lagstiftning som röstades igenom här i riksdagen. Genom det beslutet fick vi klara regler för vad man får och inte får göra. Skillnaden dessförinnan var ju att det inte fanns några klara regler. Vi hade inte någon reglering i den svenska lagstiftningen av vad som fick eller inte fick lov att patenteras på det biotekniska området. Nu tycker jag att vi har det. Därför har jag inte någon förståelse för det yrkande som Kristdemokraterna lägger fram i sin motion, utom för de farhågor som vi alla bör känna - och som också lyfts fram under debatten - nämligen hur det kommer att se ut i framtiden. Nu tillsätts en arbetsgrupp som ska titta på detta och följa utvecklingen. Jag ser med spänning fram emot det arbete som fortlöpande kommer att presenteras av gruppen. Så till den fråga där Vänsterpartiet tillsammans med Centerpartiet har en reservation. Det är reservation nr 5, som jag även vill yrka bifall till, och handlar om datorrelaterade uppfinningar. Där vill jag instämma i mycket av det som Martin Andreasson sade. Huvuddelen av reservationen handlar om att vi är oroliga för just den utveckling som håller på att ske, nämligen att många länder inom EU vill ha en liknande reglering som den i USA, där man i stort sett får ta patent på allt. Så sent som strax före jul fanns det stor risk för att man inom EU skulle klubba igenom ett sådant förslag, men några länder satte sig emot det och nu är frågan åter bordlagd för att tas upp senare. Martin Andreasson tog bland annat upp att Folkpartiet väckt motioner om att börja om från början. Det låter spännande, fru talman, och jag kan tycka att det är ett alldeles utmärkt grepp. Det lär behövas. EU-parlamentet och EU-kommissionen behöver nog nollställa sig för att kunna komma vidare i denna fråga. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 5. Andra frågor som tas upp i betänkandet - upphovsrättsligt skydd, skydd som reglerar till exempel kopiering och användning av material på Internet och så vidare - är just sådant som ska presenteras i den kommande propositionen och följer EU-direktivet på området. Det är en proposition som Vänsterpartiet kommer att stå bakom. Den har alltså inte presenterats än. Lagrådsremissen har nyligen lämnats in till Lagrådet, och vi väntar med spänning på Lagrådets reaktioner. Det arbete som legat till grund för lagrådsremissen har varit mycket intressant, och jag måste säga att jag lärt mig enormt mycket. Oerhört proffsiga tjänstemän vid Justitiedepartementet har in i det sista jobbat och slitit för att vi ska få en så bra produkt som möjligt och kunna göra just de avvägningar som vi politiskt ställt krav på. Den debatten kommer vi att föra när propositionen behandlas i kammaren. Jag ska därför inte föregripa den nu mer än genom att säga att det kommer att bli ett mycket spännande arbete, och jag hoppas på spännande diskussioner kring propositionen när den läggs fram för riksdagen. Den kommer också att ge svar på många av de frågor som tas upp i dagens betänkande. Fru talman! Jag skulle vilja beröra ytterligare två frågor. Den ena handlar om ersättningen för kopiering, där jag inte riktigt håller med Ingemar Vänerlöv när han säger att de mindre organisationer som inte får medlemskap i Bonus Presskopia står helt utan ersättning. Det framgår mycket tydligt av andra stycket på s. 26 i betänkandet vad lagstiftningen säger. I just 26 § fjärde stycket upphovsrättslagen finns en bestämmelse som lagstiftningsmässigt säkerställer att alla får ersättning. Det som emellertid kan stämma med vad Ingemar Vänerlöv säger är att de mindre organisationer som inte är medlemmar kanske inte har samma möjligheter att förhandla med Bonus Presskopia som de som är medlemmar. Men lagstiftningen säkerställer i alla fall att alla ska ha ersättning från de medel som tas in. Avslutningsvis vill jag beröra arenarätten. Det är en fråga som framför allt kd drivit hårt i kammaren. Vi har i dag ingen reglering i immaterialrätten som säger att det ska finnas en särskild arenarätt. Men precis som Ingemar Vänerlöv påpekade i den förra debatten var vi många som ansåg att man genom olika avtal kan reglera detta. Framför allt kan enskilda som arrangerar till exempel en fotbollsmatch eller en cirkusföreställning tala om för dem som de säljer biljetter till att man inte får lov att sända från arrangemanget. Det som Ingemar Vänerlöv sedan tar upp, och som vi kanske aldrig kommer att kunna komma till rätta med, är de som utan tillåtelse, trots reglering och lagstiftning, gör detta - alltså de som kopierar och filmar utan tillstånd. Mot dem som bryter mot regleringar och lagstiftning finns det andra åtgärder man kan vidta än att ha en arenarätt. Från Vänsterpartiet känner vi oss inte redo att införa en sådan lagstiftning i dag, men vi får väl se vad framtiden utvisar. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, utom i den del där jag yrkat bifall till Vänsterpartiets reservation.

Fru talman! Immaterialrätt är den sammanfattande benämningen på ett antal olika regler som skyddar intellektuella prestationer. På det här området är det mycket som är bra gjort, men en del återstår att göra, och jag ska nämna lite om det här. Jag börjar med den ersättning för upphovsrätt som har med kopiering att göra. Konstnärer har i dag laglig rätt till viss upphovsrättslig ersättning vid fotokopiering av deras verk. Staten och Kommunförbundet betalar årligen en klumpsumma för rätten att fotokopiera konstverk för i huvudsak undervisningssyfte. Resurserna betalas till företaget Bonus Presskopia som på uppdrag av ett antal medlemsorganisationer bevakar rättsinnehavarnas ekonomiska intressen. Därefter fördelas resurserna av Bonus till medlemsorganisationerna, som i sin tur och efter egna regler fördelar resurserna till konstnärerna. Eftersom det rör sig om förhållandevis små resurser, fördelas de oftast inte till varje enskild konstnär som fått ett verk kopierat utan i stället i form av stipendier. Medlemsorganisationerna i Bonus representerar olika konstnärsgrupper, till exempel bildkonstnärer, fotografer, tecknare, tonsättare och författare. Fru talman! Så långt är allt gott och väl. Men här finns det problem, och de uppstår i och med att Bonus Presskopia tillåter bara en medlemsorganisation för varje konstform. De mindre konstnärsorganisationerna får alltså inte ansluta sig till Bonus. Givetvis bör statens kopieringsersättning gå till alla de konstnärsorganisationer som ställer sina medlemmars verk till förfogande för kopiering. Det borde vara självklart att alla konstnärer på samma villkor får del av den upphovsrättsliga ersättningen. Så är det emellertid inte i dag. Därför vill vi kristdemokrater att en utvärdering görs av det rådande fördelningssystemet. Förr om åren har utskottsmajoriteten avstyrkt liknande yrkanden med hänvisning till att man förutsätter att det vi tar upp kommer att övervägas inom ramen för ett arbete som enligt uppgift pågår i Regeringskansliet och som går ut på att genomföra direktivet om upphovsrätt i informationssamhället. När vi hade den här debatten för ett år sedan avstyrkte majoriteten med beskedet att regeringen har för avsikt att överlämna en proposition senare i år, alltså under år 2004. Det kom ingen proposition 2004 - även om det nu kanske verkar vara något på gång. Men i det betänkande som nu ligger framme står det ingenting om den proposition som aldrig kom förra året. I stället heter det nu att utskottet alltjämt anser att den aviserade översynen av upphovsrättslagen bör avvaktas. Därför avslås motionsyrkandet. Fru talman! Även om regeringens avsikter är aldrig så goda må det förlåtas oss om vi är något luttrade när det gäller regeringens tidsbestämning mot bakgrund av redovisade avsikter. Under tiden som ingenting händer kommer även fortsättningsvis många konstnärer och andra utövare att gå miste om rättmätig upphovsrättslig ersättning. Så kommer jag till frågan om arenarätten. Den som går på till exempel ett idrottsevenemang och betalar sin entrébiljett kan samtidigt ta med sig sin videokamera. Tekniskt är det möjligt att koppla kameran till en mobiltelefon och sända över bilderna till en webbsida. Teoretiskt kan alltså vem som helst direktsända idrottsevenemanget på en hemsida. I dag finns det ingen immaterialrätt som förhindrar detta. Den som däremot gör samma sak i samband med en teaterföreställning begår ett brott mot upphovsrätten. I svensk lagstiftning existerar inte någon äganderätt eller upphovsrätt beträffande sändningsrätter för föreningar eller sammanslutningar, till exempel idrottsklubbar. När Fotbollförbundet säljer tv-rättigheter är det faktiskt bara ett slags skenbar rättighet som man säljer. Vad det egentligen handlar om är den rätt som tillkommer ägaren till en idrottsanläggning eller arrangören vid ett evenemang att ta ut en högre inträdesavgift för ett sändande tv-bolag. Först när ett tv-bolag gjort en upptagning inträder upphovsrätten, och då är det tv-bolaget som får den. Det finns alltså ingen generell äganderätt beträffande händelseförlopp i realtid. I dag finns det ingen skyddslagstiftning beträffande upphovsrätt för arrangörer av idrottsevenemang, ej heller för evenemang med imitatörer, akrobater och cirkus- eller varietéartister. Arrangören har visserligen rätten till arenan där evenemanget sker, men informationen kring det som sker under evenemanget är inte skyddad i upphovsrättslig mening. Vi menar att behovet av skydd för rättigheter som äganderätten och rätten till de egna evenemangen bör utredas. Så kallade arenarättigheter finns i vissa andra länder. Det kan vara befogat att utreda möjligheterna att införa liknande rättigheter i Sverige. Fru talman! Det är trots allt intressant att se att utskottsmajoriteten långsamt verkar vara på glid åt rätt håll i den här frågan. För ett år sedan kritiserade jag majoriteten när den ansåg att det inte fanns några bärande skäl för att man skulle överväga införandet av ett nytt immaterialrättsligt skydd. Samtidigt bekände den sig till de antaganden som gjordes av 1986 års lagstiftning på området och som går ut på att det är möjligt för artister och andra utövare som saknar upphovsrättsligt skydd att avtalsvägen skaffa sig garantier mot att obehöriga upptagningar av deras prestationer sker. Jag hävdade då att det var möjligt att det fanns fog för dylikt resonerande för 18 år sedan, då till exempel Internet inte fanns. Men hur ska någon i dag via ett kontrakt kunna skaffa sig garantier för att obehöriga upptagningar av de egna prestationerna inte sker när vem som helst medelst en enkel videokamera och mobiltelefon kan direktsända evenemang på en hemsida? Det är intressant att se att majoriteten i år i sin avslagsmotivering har strukit meningen: "De antaganden som gjordes år 1986 om möjligheter för utövare som saknar upphovsrättsligt skydd att avtalsvägen få till stånd garantier mot obehöriga upptagningar är, såvitt utskottet kunnat bedöma, riktiga." Den meningen är alltså struken i år. Kanske polletten håller på att trilla ned. Självfallet kunde inte 1986 års lagstiftning på området förutse Internet. Då hade man förmodligen inte hävdat att artister och andra som saknar upphovsrättsligt skydd i allmänhet kontraktsvägen skulle kunna skaffa sig garantier mot att obehöriga upptagningar av deras prestationer sker. Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att vi kristdemokrater står bakom våra reservationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 8.

Fru talman, ledamöter och åhörare! Jag vill ägna mitt inlägg åt det som handlar om att skydda idéer och åt att tala om vems idéer det gäller. I betänkande LU7 vill jag sätta fokus på datorrelaterade uppfinningar och det osäkra rättsläget vad gäller patent på mjukvaror i Europa. I den europeiska patentkonventionen, EPC, liksom i medlemsstaternas patentlagar står uttryckligen att datorprogram inte är patenterbara uppfinningar. Trots detta utfärdas tusentals patent på datorrelaterade uppfinningar. Osäkerheten ligger främst i att eftersom en programmering eller ett datorprogram anses innebära ett tekniskt bidrag, eller vara en del av en teknisk uppfinning, anses det därmed inte utgöra ett datorprogram "som sådant" och faller därför under en undantagsregel. Detta är mycket förvirrande, och från Centerpartiets sida vill vi framföra att den svenska nationella hållningen i alla internationella förhandlingar bör vara att patent på mjukvara inte ska få förekomma. Därför vill jag yrka bifall till reservation nr 5. Vårt skäl för detta ställningstagande är följande. Det är mycket troligt att ett införande av programvarupatent i Europa skulle bromsa den tekniska utvecklingen, vilket i sin tur skulle medföra att kostnaderna för utveckling ökar och kvaliteten på programvarorna försämras. Risken med detta är att man låser och monopoliserar utvecklingen av nya tillämpningar och produkter. Dessutom stärker man de stora multinationella företagen på småföretagens och konsumenternas bekostnad. Det vill vi i Centerpartiet inte medverka till. Vi anser att det är mycket viktigt att patenträtten inte blir så vidsträckt att den inskränker på rätten att forska och utveckla nya metoder och program. En programmering eller ett datorprogram skyddas i dag av upphovsrätten. Det tycker vi ger ett tillräckligt skydd för dessa mjukvaruprodukter. Som skäl för att införa patent i Europa brukar man anföra att det handlar om att skydda utvecklingen av nya program och att stimulera nya idéer. Men i verkligheten förhåller det sig precis tvärtom. Patent på mjukvara har systematiskt använts för att förhindra de små företagen och entreprenörer att komma med nya innovativa lösningar. Det har ofta funnits ett vagt utformat patent som man har kunnat använda i en patentstrid. Av de företag som är verksamma i IT-branschen med att ta fram mjukvara är en mycket stor del småföretagare, ca 80 %. De små mjukvaruföretag som finns i dag har inte haft resurser, och kommer troligen inte att ha det heller i framtiden, att utmana stora företag då det gäller patent. De kommer i stället att tvingas bort från banan innan patenten ens prövats. Om man inför patent på mjukvara kan ingen som utvecklar datorprogram gå säker från att bli stämd för patentintrång. För många småföretag inom IT-branschen kan det innebära att de blir helt rättslösa. En patentprocess är mycket dyrbar för de små företagen. De har inte alls kapital och resurser att hävda att de har rätten på sin sida. Vi i Centerpartiet vill därför uppmana regeringen att inom EU föra fram riskerna med patent på datorrelaterade uppfinningar. Det är också viktigt att regeringen har en åsikt i frågan och inte bara avvaktar och böjer sig för rådets direktiv. Det var mycket klokt det Martin Andreasson sade här tidigare. En EU-parlamentariker från Folkpartiet har föreslagit att man behöver börja om på nytt i den här frågan. Jag hoppas verkligen att det går åt det hållet. Som det är nu håller vi långsamt på att glida över i helt fel riktning. Vi skulle önska att regeringen för fram en starkare åsikt från svensk sida. Regeringen har riksdagen bakom sig i det.

Fru talman! Det verkar ju som att det finns en samsyn - eller det inte bara verkar som utan det är så att det finns en samsyn - i utskottet vad gäller existensen av patenträtten och upphovsrätten. Det har inte minst gjorts tydligt genom de anföranden som vi har hört tidigare från de föregående representanterna för respektive partier. Men så finns det några frågor där vi vill se olika lösningar på hur patenträtten och upphovsrätten, alltså immaterialrätten, ska regleras. För oss i Vänsterpartiet handlar det ju väldigt mycket om de här avvägningarna. Vilken nivå ska skyddet ligga på för upphovsrättsinnehavarna, patenträttsinnehavarna? Och vilka möjligheter ska enskilda ha för sin information, för yttrandefriheten och för sin möjlighet att till exempel kunna kopiera för privat bruk? Hela vårt utskott har ju, fru talman, varit ute på två spännande studieresor. Jag var med på den ena, till USA. Den andra gruppen var i Kina. Jag vet att vi tittade på bland annat frågor kring immaterialrätt i båda de här grupperna på studieresorna. Jag måste bara konstatera att sådana här studieresor är oerhört viktiga för att riksdagens ledamöter ska kunna få en inblick i hur lagstiftningen och regleringen ser ut ute i världen. Framför allt har vi en oerhörd hjälp av det sedan när vi ska göra våra avvägningar för reglerna här i Sverige. För som vi alla känner till är det ju så att den immaterialrättsliga regleringen är gränslös. Vi pratar ju väldigt mycket om regler, gemensamma regler, inom EU. Men de här frågorna, som gäller patenträtt och upphovsrätt, sträcker sig långt utanför EU:s gränser. Det är viktigt att vi inte glömmer bort det. Vi måste nå lösningar där det finns ett samarbete och en samsyn som, någotsånär i alla fall, är global. Fru talman! För några år sedan, eller för något år sedan, beslutade riksdagen om regler på det biotekniska området. För Vänsterpartiets räkning vill jag påtala att vi i stort står bakom det betänkande som lagutskottet har lagt fram på alla punkter utom en. Den kommer jag att komma tillbaka till alldeles strax. Men inom det biotekniska området fick vi för första gången i Sverige en tydlig reglering genom att anta det EU-direktiv som blev en svensk lagstiftning som röstades igenom här i riksdagen. Genom det beslutet fick vi klara regler för vad man får och inte får göra. Skillnaden dessförinnan var ju att det inte fanns några klara regler. Vi hade inte någon reglering i den svenska lagstiftningen av vad som fick eller inte fick lov att patenteras på det biotekniska området. Nu tycker jag att vi har det. Därför har jag inte någon förståelse för det yrkande som Kristdemokraterna lägger fram i sin motion, utom för de farhågor som vi alla bör känna - och som också lyfts fram under debatten - nämligen hur det kommer att se ut i framtiden. Nu tillsätts en arbetsgrupp som ska titta på detta och följa utvecklingen. Jag ser med spänning fram emot det arbete som fortlöpande kommer att presenteras av gruppen. Så till den fråga där Vänsterpartiet tillsammans med Centerpartiet har en reservation. Det är reservation nr 5, som jag även vill yrka bifall till, och handlar om datorrelaterade uppfinningar. Där vill jag instämma i mycket av det som Martin Andreasson sade. Huvuddelen av reservationen handlar om att vi är oroliga för just den utveckling som håller på att ske, nämligen att många länder inom EU vill ha en liknande reglering som den i USA, där man i stort sett får ta patent på allt. Så sent som strax före jul fanns det stor risk för att man inom EU skulle klubba igenom ett sådant förslag, men några länder satte sig emot det och nu är frågan åter bordlagd för att tas upp senare. Martin Andreasson tog bland annat upp att Folkpartiet väckt motioner om att börja om från början. Det låter spännande, fru talman, och jag kan tycka att det är ett alldeles utmärkt grepp. Det lär behövas. EU-parlamentet och EU-kommissionen behöver nog nollställa sig för att kunna komma vidare i denna fråga. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 5. Andra frågor som tas upp i betänkandet - upphovsrättsligt skydd, skydd som reglerar till exempel kopiering och användning av material på Internet och så vidare - är just sådant som ska presenteras i den kommande propositionen och följer EU-direktivet på området. Det är en proposition som Vänsterpartiet kommer att stå bakom. Den har alltså inte presenterats än. Lagrådsremissen har nyligen lämnats in till Lagrådet, och vi väntar med spänning på Lagrådets reaktioner. Det arbete som legat till grund för lagrådsremissen har varit mycket intressant, och jag måste säga att jag lärt mig enormt mycket. Oerhört proffsiga tjänstemän vid Justitiedepartementet har in i det sista jobbat och slitit för att vi ska få en så bra produkt som möjligt och kunna göra just de avvägningar som vi politiskt ställt krav på. Den debatten kommer vi att föra när propositionen behandlas i kammaren. Jag ska därför inte föregripa den nu mer än genom att säga att det kommer att bli ett mycket spännande arbete, och jag hoppas på spännande diskussioner kring propositionen när den läggs fram för riksdagen. Den kommer också att ge svar på många av de frågor som tas upp i dagens betänkande. Fru talman! Jag skulle vilja beröra ytterligare två frågor. Den ena handlar om ersättningen för kopiering, där jag inte riktigt håller med Ingemar Vänerlöv när han säger att de mindre organisationer som inte får medlemskap i Bonus Presskopia står helt utan ersättning. Det framgår mycket tydligt av andra stycket på s. 26 i betänkandet vad lagstiftningen säger. I just 26 § fjärde stycket upphovsrättslagen finns en bestämmelse som lagstiftningsmässigt säkerställer att alla får ersättning. Det som emellertid kan stämma med vad Ingemar Vänerlöv säger är att de mindre organisationer som inte är medlemmar kanske inte har samma möjligheter att förhandla med Bonus Presskopia som de som är medlemmar. Men lagstiftningen säkerställer i alla fall att alla ska ha ersättning från de medel som tas in. Avslutningsvis vill jag beröra arenarätten. Det är en fråga som framför allt kd drivit hårt i kammaren. Vi har i dag ingen reglering i immaterialrätten som säger att det ska finnas en särskild arenarätt. Men precis som Ingemar Vänerlöv påpekade i den förra debatten var vi många som ansåg att man genom olika avtal kan reglera detta. Framför allt kan enskilda som arrangerar till exempel en fotbollsmatch eller en cirkusföreställning tala om för dem som de säljer biljetter till att man inte får lov att sända från arrangemanget. Det som Ingemar Vänerlöv sedan tar upp, och som vi kanske aldrig kommer att kunna komma till rätta med, är de som utan tillåtelse, trots reglering och lagstiftning, gör detta - alltså de som kopierar och filmar utan tillstånd. Mot dem som bryter mot regleringar och lagstiftning finns det andra åtgärder man kan vidta än att ha en arenarätt. Från Vänsterpartiet känner vi oss inte redo att införa en sådan lagstiftning i dag, men vi får väl se vad framtiden utvisar. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, utom i den del där jag yrkat bifall till Vänsterpartiets reservation.

Fru talman! Den internationella utvecklingen och IT-teknikens framsteg eller fortskridande är lite vad som ligger över hela debatten. Det återkommer i de specifika frågorna. Det finns en utmärkt motion från Folkpartiet av Eva Flyborg om att vi ska följa den internationella utvecklingen och göra det möjligt för svenska företag att söka patent på europeisk nivå. Det är utmärkt, men det arbetet pågår redan. Det är på gång och därmed tillgodosett. Vi har haft två debatter hittills om dels biotekniska uppfinningar, dels datorrelaterade uppfinningar. De debatterna kan tyckas väldigt olika, men egentligen är de ganska så lika. Diskussionen om biotekniska uppfinningar handlar om gränsdragningar. Det handlar inte om att kunna ta patent på liv. Det handlar om: Var ska man dra gränsen? Det finns väldigt tydliga regler. Det handlar inte om hela gener. Det är gensekvenser som har avskilts från kroppen där man har en industriell användning och en funktion i genen. Likadant är det med datorrelaterade uppfinningar. Det är inte mjukvara som sådan utan den tekniska innovationen av mjukvara i vissa fall. Det som är intressant är att lika lite som det tidigare genomförda direktivet om biotekniska uppfinningar innebär en utvidgning av möjligheter till patent innebär det detta för datorrelaterade uppfinningar. Det är alltså inte någon utvidgning. Det finns redan i dag tusentals patent på området. Det är just för att det är så tvetydigt. Det finns inte specificerat just när det gäller datorrelaterade uppfinningar utan är en mer allmän patenträtt. Det är därför det är så viktigt att man drar gränsen. Det gäller att se till att det inte blir för långtgående patent. Man kan aldrig förbjuda forskning. Forskning är alltid tillåten. Det som man däremot kan reglera är kommersialiseringen av forskningens resultat. Det innebär att det är den som har patenträttigheten som får kommersialisera sitt resultat inom den tid patentet gäller. Skulle man använda uppfinningen till att vidareutveckla en ny uppfinning är detta också tillåtet. Det kan vara så att man får betala en liten del av det man får in kommersiellt till den ursprungliga rättighetshavaren. Men man kan inte stoppa forskning och nya uppfinningar. Det är viktigt att konstatera det. Det är inte alls så långtgående som den amerikanska modellen, vilket har kommit upp i debatten, och att allt i stort sett skulle kunna patenteras. Man skiljer väldigt noga. Det ska vara en teknisk innovation. Det får inte vara rena affärsmetoder som inte har med den tekniska datorfunktionen att göra. Som ett exempel kan nämnas att man kan gå in på hemsidan på nätet för något som heter Amazon och beställa böcker, cd, dvd och så vidare. Man kan beställa med en enda knapptryckning. Denna funktion, det vill säga att man kan beställa med en enda knapptryckning, är patenterbart i USA. Men det kan inte patenteras i den svenska och därmed europeiska lagstiftningen. Det är en affärsmetod mer än en teknisk lösning. Det är snarare en fördel för att inte få för breda och långtgående patent att man nu reglerar tydligt vad som ska gälla. Man måste också nämna att detta inte ens ligger på bordet här i riksdagen och i EU. Det kommer att behandlas av ministerrådet. Det är en förhandling som pågår. Europaparlamentet hade en annan uppfattning än ministerrådet. Det slutgiltiga resultatet kanske inte blir exakt så som det förslag som ligger i dag, vem vet. Jag skulle också vilja beröra arenarätt. Tasso Stafilidis har på ett bra sätt tagit upp en del invändningar mot det. Man måste dra gränsen någonstans. Det är klart att man skulle kunna ta in idrottsevenemang, akrobater, imitatörer och så vidare. Men frågan är hur man ska göra med föredragshållare och till och med politiker. Deras framföranden kanske skulle ha samma rättigheter så att man inte får fotografera och filma. Var går gränsen? Huvudprincipen är ändå friheten för medborgare och till exempel journalister att ta bilder på sin omvärld. Man kan i varje enskilt fall avtala att man när man besöker ett evenemang inte får ta bilder. Sedan kan man alltid bryta mot detta, och självklart görs det. Men det blir inte lättare att komma åt det för att man har arenarätt jämfört med om man har dagens avtalslösning i de situationerna. Det är samma svårigheter i båda fallen. När det gäller kopiering har Tasso Stafilidis också på ett bra sätt bemött den frågan. En annan fråga i betänkandet som lite liknar den är frågan om följerätt, det vill säga konstnärers möjlighet att få ersättning när man säljer deras verk vidare. Där var en liknande diskussion. Det gällde risken att vissa organisationer som hanterar inkassering av pengarna och utbetalningar skulle diskrimineras. Här finns ett fall från Högsta domstolen som visar att så inte är fallet. BUS är den stora organisationen för bildkonstnärer. Det finns ytterligare en organisation som heter DUR. HD-domen visar att båda organisationerna har rätt att sköta hanteringen av pengarna och utbetalning till konstnärer. Det är väldigt viktigt att skydda patenträttighetshavarna mot patentintrång. Därför har vi här i riksdagen beslutat om skärpta regler. Det gäller skärpta straff, skadestånd och civilrättsligt förfarande för att säkra bevis i fallen. Även på EU-nivå har man arbetat med miniminivåer för komma till rätta med bevis, vite och skadestånd. Utöver det finns ett direktiv för att säkerställa skyddet för immaterialrätten på EU-nivå som ska införas i svensk rätt. Vi vill avvakta vad det slutar i. Jag kan avslutningsvis säga att jag tycker att betänkandet innehåller många bra och intressanta motionsyrkanden. Men jag anser att de flesta av dem tillgodoses av gällande rätt och pågående arbete både här i Sverige och i EU. När det gäller det som inte är klart än får vi avvakta resultatet av det.

Fru talman, ledamöter och åhörare! Jag vill ägna mitt inlägg åt det som handlar om att skydda idéer och åt att tala om vems idéer det gäller. I betänkande LU7 vill jag sätta fokus på datorrelaterade uppfinningar och det osäkra rättsläget vad gäller patent på mjukvaror i Europa. I den europeiska patentkonventionen, EPC, liksom i medlemsstaternas patentlagar står uttryckligen att datorprogram inte är patenterbara uppfinningar. Trots detta utfärdas tusentals patent på datorrelaterade uppfinningar. Osäkerheten ligger främst i att eftersom en programmering eller ett datorprogram anses innebära ett tekniskt bidrag, eller vara en del av en teknisk uppfinning, anses det därmed inte utgöra ett datorprogram "som sådant" och faller därför under en undantagsregel. Detta är mycket förvirrande, och från Centerpartiets sida vill vi framföra att den svenska nationella hållningen i alla internationella förhandlingar bör vara att patent på mjukvara inte ska få förekomma. Därför vill jag yrka bifall till reservation nr 5. Vårt skäl för detta ställningstagande är följande. Det är mycket troligt att ett införande av programvarupatent i Europa skulle bromsa den tekniska utvecklingen, vilket i sin tur skulle medföra att kostnaderna för utveckling ökar och kvaliteten på programvarorna försämras. Risken med detta är att man låser och monopoliserar utvecklingen av nya tillämpningar och produkter. Dessutom stärker man de stora multinationella företagen på småföretagens och konsumenternas bekostnad. Det vill vi i Centerpartiet inte medverka till. Vi anser att det är mycket viktigt att patenträtten inte blir så vidsträckt att den inskränker på rätten att forska och utveckla nya metoder och program. En programmering eller ett datorprogram skyddas i dag av upphovsrätten. Det tycker vi ger ett tillräckligt skydd för dessa mjukvaruprodukter. Som skäl för att införa patent i Europa brukar man anföra att det handlar om att skydda utvecklingen av nya program och att stimulera nya idéer. Men i verkligheten förhåller det sig precis tvärtom. Patent på mjukvara har systematiskt använts för att förhindra de små företagen och entreprenörer att komma med nya innovativa lösningar. Det har ofta funnits ett vagt utformat patent som man har kunnat använda i en patentstrid. Av de företag som är verksamma i IT-branschen med att ta fram mjukvara är en mycket stor del småföretagare, ca 80 %. De små mjukvaruföretag som finns i dag har inte haft resurser, och kommer troligen inte att ha det heller i framtiden, att utmana stora företag då det gäller patent. De kommer i stället att tvingas bort från banan innan patenten ens prövats. Om man inför patent på mjukvara kan ingen som utvecklar datorprogram gå säker från att bli stämd för patentintrång. För många småföretag inom IT-branschen kan det innebära att de blir helt rättslösa. En patentprocess är mycket dyrbar för de små företagen. De har inte alls kapital och resurser att hävda att de har rätten på sin sida. Vi i Centerpartiet vill därför uppmana regeringen att inom EU föra fram riskerna med patent på datorrelaterade uppfinningar. Det är också viktigt att regeringen har en åsikt i frågan och inte bara avvaktar och böjer sig för rådets direktiv. Det var mycket klokt det Martin Andreasson sade här tidigare. En EU-parlamentariker från Folkpartiet har föreslagit att man behöver börja om på nytt i den här frågan. Jag hoppas verkligen att det går åt det hållet. Som det är nu håller vi långsamt på att glida över i helt fel riktning. Vi skulle önska att regeringen för fram en starkare åsikt från svensk sida. Regeringen har riksdagen bakom sig i det.

Fru talman! Jag har svårt att tänka mig att någon politiker skulle ha något att erinra mot att bli fotograferad och ivägskickad på en hemsida så att fler människor kan skaffa sig uppgifter och information om vad man har att säga, Hillevi Larsson. Men det var inte det jag egentligen skulle prata om här nu. Jag nämnde i mitt anförande att utskottsmajoriteten har ändrat sig lite grann när det gäller tidigare behandling och när man nu tar ställning. Förut ansåg man att det varken i motioner eller på annat sätt hade framkommit några bärande skäl för att man i Sverige skulle överväga införandet av ett nytt immaterialrättsligt skydd. Man stödde sig på den mening som jag läste upp förut: De antaganden som gjordes 1986 om möjligheter för utövare som saknar upphovsrättsligt skydd att avtalsvägen få till stånd garantier mot obehöriga upptagningar är såvitt utskottet kunnat bedöma riktiga. Det stödde man sig alltså på förra året. Det gör man inte längre. Nu verkar det inte som att man stöder sig på någonting. Menar man nu, Hillevi Larsson, att de antaganden som gjordes 1986 inte riktigt håller streck med tanke på de snart 20 år som har gått mot bakgrund av Internets utveckling och så vidare? Och hur bedömer Hillevi Larsson att man ska kunna fixa till avtal? Skulle det exempelvis stå skrivet någonting på biljetten om att fotografering eller översändning till webbsidor ej får förekomma och så vidare? Vad skulle det ha för verkan när det ändå inte finns ett upphovsrättsligt skydd för evenemanget och informationen om detsamma?

Fru talman! Den internationella utvecklingen och IT-teknikens framsteg eller fortskridande är lite vad som ligger över hela debatten. Det återkommer i de specifika frågorna. Det finns en utmärkt motion från Folkpartiet av Eva Flyborg om att vi ska följa den internationella utvecklingen och göra det möjligt för svenska företag att söka patent på europeisk nivå. Det är utmärkt, men det arbetet pågår redan. Det är på gång och därmed tillgodosett. Vi har haft två debatter hittills om dels biotekniska uppfinningar, dels datorrelaterade uppfinningar. De debatterna kan tyckas väldigt olika, men egentligen är de ganska så lika. Diskussionen om biotekniska uppfinningar handlar om gränsdragningar. Det handlar inte om att kunna ta patent på liv. Det handlar om: Var ska man dra gränsen? Det finns väldigt tydliga regler. Det handlar inte om hela gener. Det är gensekvenser som har avskilts från kroppen där man har en industriell användning och en funktion i genen. Likadant är det med datorrelaterade uppfinningar. Det är inte mjukvara som sådan utan den tekniska innovationen av mjukvara i vissa fall. Det som är intressant är att lika lite som det tidigare genomförda direktivet om biotekniska uppfinningar innebär en utvidgning av möjligheter till patent innebär det detta för datorrelaterade uppfinningar. Det är alltså inte någon utvidgning. Det finns redan i dag tusentals patent på området. Det är just för att det är så tvetydigt. Det finns inte specificerat just när det gäller datorrelaterade uppfinningar utan är en mer allmän patenträtt. Det är därför det är så viktigt att man drar gränsen. Det gäller att se till att det inte blir för långtgående patent. Man kan aldrig förbjuda forskning. Forskning är alltid tillåten. Det som man däremot kan reglera är kommersialiseringen av forskningens resultat. Det innebär att det är den som har patenträttigheten som får kommersialisera sitt resultat inom den tid patentet gäller. Skulle man använda uppfinningen till att vidareutveckla en ny uppfinning är detta också tillåtet. Det kan vara så att man får betala en liten del av det man får in kommersiellt till den ursprungliga rättighetshavaren. Men man kan inte stoppa forskning och nya uppfinningar. Det är viktigt att konstatera det. Det är inte alls så långtgående som den amerikanska modellen, vilket har kommit upp i debatten, och att allt i stort sett skulle kunna patenteras. Man skiljer väldigt noga. Det ska vara en teknisk innovation. Det får inte vara rena affärsmetoder som inte har med den tekniska datorfunktionen att göra. Som ett exempel kan nämnas att man kan gå in på hemsidan på nätet för något som heter Amazon och beställa böcker, cd, dvd och så vidare. Man kan beställa med en enda knapptryckning. Denna funktion, det vill säga att man kan beställa med en enda knapptryckning, är patenterbart i USA. Men det kan inte patenteras i den svenska och därmed europeiska lagstiftningen. Det är en affärsmetod mer än en teknisk lösning. Det är snarare en fördel för att inte få för breda och långtgående patent att man nu reglerar tydligt vad som ska gälla. Man måste också nämna att detta inte ens ligger på bordet här i riksdagen och i EU. Det kommer att behandlas av ministerrådet. Det är en förhandling som pågår. Europaparlamentet hade en annan uppfattning än ministerrådet. Det slutgiltiga resultatet kanske inte blir exakt så som det förslag som ligger i dag, vem vet. Jag skulle också vilja beröra arenarätt. Tasso Stafilidis har på ett bra sätt tagit upp en del invändningar mot det. Man måste dra gränsen någonstans. Det är klart att man skulle kunna ta in idrottsevenemang, akrobater, imitatörer och så vidare. Men frågan är hur man ska göra med föredragshållare och till och med politiker. Deras framföranden kanske skulle ha samma rättigheter så att man inte får fotografera och filma. Var går gränsen? Huvudprincipen är ändå friheten för medborgare och till exempel journalister att ta bilder på sin omvärld. Man kan i varje enskilt fall avtala att man när man besöker ett evenemang inte får ta bilder. Sedan kan man alltid bryta mot detta, och självklart görs det. Men det blir inte lättare att komma åt det för att man har arenarätt jämfört med om man har dagens avtalslösning i de situationerna. Det är samma svårigheter i båda fallen. När det gäller kopiering har Tasso Stafilidis också på ett bra sätt bemött den frågan. En annan fråga i betänkandet som lite liknar den är frågan om följerätt, det vill säga konstnärers möjlighet att få ersättning när man säljer deras verk vidare. Där var en liknande diskussion. Det gällde risken att vissa organisationer som hanterar inkassering av pengarna och utbetalningar skulle diskrimineras. Här finns ett fall från Högsta domstolen som visar att så inte är fallet. BUS är den stora organisationen för bildkonstnärer. Det finns ytterligare en organisation som heter DUR. HD-domen visar att båda organisationerna har rätt att sköta hanteringen av pengarna och utbetalning till konstnärer. Det är väldigt viktigt att skydda patenträttighetshavarna mot patentintrång. Därför har vi här i riksdagen beslutat om skärpta regler. Det gäller skärpta straff, skadestånd och civilrättsligt förfarande för att säkra bevis i fallen. Även på EU-nivå har man arbetat med miniminivåer för komma till rätta med bevis, vite och skadestånd. Utöver det finns ett direktiv för att säkerställa skyddet för immaterialrätten på EU-nivå som ska införas i svensk rätt. Vi vill avvakta vad det slutar i. Jag kan avslutningsvis säga att jag tycker att betänkandet innehåller många bra och intressanta motionsyrkanden. Men jag anser att de flesta av dem tillgodoses av gällande rätt och pågående arbete både här i Sverige och i EU. När det gäller det som inte är klart än får vi avvakta resultatet av det.

Fru talman! När det gäller den första frågan om politiker och om det finns ett behov där så tror jag generellt sett att vi politiker är glada när folk kommer och lyssnar och även fotografer. Ännu bättre är det kanske när vi kommer i tidningen! Men man ska inte dra alla över en kam. Det finns politiker som drar oerhörda mängder människor. Låt oss säga att till exempel Bill Clinton är på besök. Det kan också till och med vara någon svensk toppolitiker. I de fallen kanske det kan vara intressant. Jag tror säkert att man kan förhandla fram detta avtalsvägen, eller så kan man se till att biljettpriset till sådana evenemang täcker kostnaderna. Vad gäller den mening som skulle tas bort kan jag utläsa i betänkandet att den finns kvar under rubriken Bakgrund. Bakgrund är kanske inte detsamma som motivering, men jag tycker ändå att det är ett viktigt underlag för beslutet. Om vi i utskottet hade tagit avstånd från meningen så hade vi inte haft den kvar under rubriken Bakgrund. Där står precis det här om att man kontraktsvägen i allmänhet kan skapa sig garantier. Problemet i och med Internets utveckling gäller även för teaterföreställningar och för dem som har den så kallade arenarätten. Även om det är förbjudet så kan man ju även där ha med en kamera och sedan sända via webben. Det är egentligen ett annat problem. Hur ska man då konkret manifestera förbudet mot att ta bilder? Jag har ett exempel från när jag var på Broadway - för första och enda gången hittills, för jag brukar inte vara där så ofta - och såg The Producers . Då kom en person fram innan föreställningen började, krävde tystnad i lokalen och sade att det är förbudet med all fotografering. Så enkelt var det. Jag tror att man kan ha både den och andra lösningar i de här sammanhangen.

Fru talman! Jag har svårt att tänka mig att någon politiker skulle ha något att erinra mot att bli fotograferad och ivägskickad på en hemsida så att fler människor kan skaffa sig uppgifter och information om vad man har att säga, Hillevi Larsson. Men det var inte det jag egentligen skulle prata om här nu. Jag nämnde i mitt anförande att utskottsmajoriteten har ändrat sig lite grann när det gäller tidigare behandling och när man nu tar ställning. Förut ansåg man att det varken i motioner eller på annat sätt hade framkommit några bärande skäl för att man i Sverige skulle överväga införandet av ett nytt immaterialrättsligt skydd. Man stödde sig på den mening som jag läste upp förut: De antaganden som gjordes 1986 om möjligheter för utövare som saknar upphovsrättsligt skydd att avtalsvägen få till stånd garantier mot obehöriga upptagningar är såvitt utskottet kunnat bedöma riktiga. Det stödde man sig alltså på förra året. Det gör man inte längre. Nu verkar det inte som att man stöder sig på någonting. Menar man nu, Hillevi Larsson, att de antaganden som gjordes 1986 inte riktigt håller streck med tanke på de snart 20 år som har gått mot bakgrund av Internets utveckling och så vidare? Och hur bedömer Hillevi Larsson att man ska kunna fixa till avtal? Skulle det exempelvis stå skrivet någonting på biljetten om att fotografering eller översändning till webbsidor ej får förekomma och så vidare? Vad skulle det ha för verkan när det ändå inte finns ett upphovsrättsligt skydd för evenemanget och informationen om detsamma?

Fru talman! Jag tycker inte att det finns några bärande skäl för utskottsmajoriteten att avslå det utökade skydd som vi vill införa. Vi kan till exempel ta en imitatör; vi kan tänka oss det uppskattade programmet Public Service som finns i Godmorgon, världen! Där finns imitatörer och lite trevlig satir om svenskt samhällsliv och så vidare. Säg att det skulle förekomma i en lokal där det skulle kunna komma in 1 000 människor. Det kan vara lätt att ha avtal om det gäller fem personer. Men om det är 1 000 personer har jag svårt att se hur man ska kunna fixa till ett avtal som skulle ha fog för sig och någon form av giltighet. Hillevi Larsson sade att det är likadant med en teaterföreställning; även där kan man bryta. Men det är inte riktigt på samma sätt, för den är upphovsrättsligt skyddad. Det är det inte om exempelvis någon eller några imitatörer gör föreställningar som upprepas dag efter dag. Då kan någon vara där och med videokamera och mobiltelefon få över det till en webbsida. Sedan kan otroligt många människor ta del av detta. Man behöver inte besöka lokalen nästa dag, dagen efter eller vad det nu kan röra sig om. Jag skulle vilja ha en förklaring till hur utskottsmajoriteten kan tänka sig att ett kontrakt eller avtal som har ordentligt fog för sig och något slags gällande rättsverkan skulle kunna vara formulerat.

Fru talman! När det gäller den första frågan om politiker och om det finns ett behov där så tror jag generellt sett att vi politiker är glada när folk kommer och lyssnar och även fotografer. Ännu bättre är det kanske när vi kommer i tidningen! Men man ska inte dra alla över en kam. Det finns politiker som drar oerhörda mängder människor. Låt oss säga att till exempel Bill Clinton är på besök. Det kan också till och med vara någon svensk toppolitiker. I de fallen kanske det kan vara intressant. Jag tror säkert att man kan förhandla fram detta avtalsvägen, eller så kan man se till att biljettpriset till sådana evenemang täcker kostnaderna. Vad gäller den mening som skulle tas bort kan jag utläsa i betänkandet att den finns kvar under rubriken Bakgrund. Bakgrund är kanske inte detsamma som motivering, men jag tycker ändå att det är ett viktigt underlag för beslutet. Om vi i utskottet hade tagit avstånd från meningen så hade vi inte haft den kvar under rubriken Bakgrund. Där står precis det här om att man kontraktsvägen i allmänhet kan skapa sig garantier. Problemet i och med Internets utveckling gäller även för teaterföreställningar och för dem som har den så kallade arenarätten. Även om det är förbjudet så kan man ju även där ha med en kamera och sedan sända via webben. Det är egentligen ett annat problem. Hur ska man då konkret manifestera förbudet mot att ta bilder? Jag har ett exempel från när jag var på Broadway - för första och enda gången hittills, för jag brukar inte vara där så ofta - och såg The Producers . Då kom en person fram innan föreställningen började, krävde tystnad i lokalen och sade att det är förbudet med all fotografering. Så enkelt var det. Jag tror att man kan ha både den och andra lösningar i de här sammanhangen.

Fru talman! Avtal har alltid en gällande rättsverkan om de är ingångna på rätt sätt, om parterna är överens och om man har informerat ordentligt. Jag ser inget större problem med detta. När det gäller att upplysa personer om vad som är tillåtet och inte så är det samma problem med teaterföreställningar, musikframträdanden och så vidare. Jag är övertygad om att inte alla i salongen - inte minst barn, men även vuxna - vet att det är förbjudet att ta bilder eller filma. Även i de fallen kan man gå åt andra hållet. Låt oss säga att ens barn eller någon som man känner framför ett stycke. Då kan man tillåta att det tas bilder och att journalister är där. Man ska inte glömma att man i många fall, både när det gäller idrott, teater och annat, vill sprida det som händer. Det kan ju till och med vara en fördel att tv sänder en liten snutt från en föreställning; det kan leda till en större publik nästa dag. All spridning är alltså inte av ondo. Det är inte heller alla som vill se en film som är tagen med en rörlig kamera som skakar när någon sitter i biosalongen och tar bilder. Det blir ändå en sämre kvalitet. Jag tycker inte att huvudfrågan gäller vad som ska vara reglerat eller inte. Den gäller hur vi ska komma åt dem som olagligen filmar eller fotograferar där inte den rättigheten finns - inom teatern får man ju inte göra det - eller där man avtalsvägen har kommit fram till detta. Hur kommer vi till rätta med det? Det är det som jag ser som huvudproblemet. Återigen gäller det gränsdragningarna. Det kan gälla en lysande föredragshållare som därmed inte är en konstnär, men som improviserar fram ett lysande föredrag om nya medicinska rön till exempel. Det kan vara samma situation där; det kommer kanske inte lika många nästa dag om man har fått se det på webben, eller så kommer det dubbelt så många för att man har spridit information. Jag tror att vi egentligen är överens om att huvudproblemet är att komma till rätta med dem som utnyttjar det här.

Fru talman! Jag tycker inte att det finns några bärande skäl för utskottsmajoriteten att avslå det utökade skydd som vi vill införa. Vi kan till exempel ta en imitatör; vi kan tänka oss det uppskattade programmet Public Service som finns i Godmorgon, världen! Där finns imitatörer och lite trevlig satir om svenskt samhällsliv och så vidare. Säg att det skulle förekomma i en lokal där det skulle kunna komma in 1 000 människor. Det kan vara lätt att ha avtal om det gäller fem personer. Men om det är 1 000 personer har jag svårt att se hur man ska kunna fixa till ett avtal som skulle ha fog för sig och någon form av giltighet. Hillevi Larsson sade att det är likadant med en teaterföreställning; även där kan man bryta. Men det är inte riktigt på samma sätt, för den är upphovsrättsligt skyddad. Det är det inte om exempelvis någon eller några imitatörer gör föreställningar som upprepas dag efter dag. Då kan någon vara där och med videokamera och mobiltelefon få över det till en webbsida. Sedan kan otroligt många människor ta del av detta. Man behöver inte besöka lokalen nästa dag, dagen efter eller vad det nu kan röra sig om. Jag skulle vilja ha en förklaring till hur utskottsmajoriteten kan tänka sig att ett kontrakt eller avtal som har ordentligt fog för sig och något slags gällande rättsverkan skulle kunna vara formulerat.

Fru talman! Jag vill ställa några frågor till Hillevi Larsson eftersom jag tolkade hennes anförande så att frågan som gäller mjukvarupatent inte skulle vara så aktuell. Det finns två bitar i det här. Den ena är att det är en så osäker tolkning av gällande lagstiftning och den andra är hur frågan hanteras. Före jul var detta inget ärende på EU-nämnden trots att det skulle tas upp på ministerrådet vid det sista mötet före ledigheten. Det blev ingenting av det, utan man flyttade fram frågan om mjukvarupatent till ministermötet den 24 januari. Det har främst varit polska ledamöter som genom olika aktiviteter lyckades förhindra att det fattades ett beslut på ministermötet. Nu har man skjutit upp detta. Den 24 januari sade man att man skulle skjuta på beslutet en vecka, det vill säga till den 31 januari. Det är alltså nu på måndag. Jag har en fråga till Hillevi Larsson som jag också tror är ledamot i EU-nämnden. Vi upplever att patent på datorprogram är en icke-fråga här i Sverige. Med tanke på Hillevi Larsson informationer från regeringssidan skulle jag vilja höra om detta över huvud taget kommer att diskuteras i EU-nämnden. Är det troligt att det kommer upp som planerat den 31 januari? I så fall är det ju verkligen en högaktuell fråga. Då kan man inte säga att den inte skulle vara aktuell för dagen.

Fru talman! Avtal har alltid en gällande rättsverkan om de är ingångna på rätt sätt, om parterna är överens och om man har informerat ordentligt. Jag ser inget större problem med detta. När det gäller att upplysa personer om vad som är tillåtet och inte så är det samma problem med teaterföreställningar, musikframträdanden och så vidare. Jag är övertygad om att inte alla i salongen - inte minst barn, men även vuxna - vet att det är förbjudet att ta bilder eller filma. Även i de fallen kan man gå åt andra hållet. Låt oss säga att ens barn eller någon som man känner framför ett stycke. Då kan man tillåta att det tas bilder och att journalister är där. Man ska inte glömma att man i många fall, både när det gäller idrott, teater och annat, vill sprida det som händer. Det kan ju till och med vara en fördel att tv sänder en liten snutt från en föreställning; det kan leda till en större publik nästa dag. All spridning är alltså inte av ondo. Det är inte heller alla som vill se en film som är tagen med en rörlig kamera som skakar när någon sitter i biosalongen och tar bilder. Det blir ändå en sämre kvalitet. Jag tycker inte att huvudfrågan gäller vad som ska vara reglerat eller inte. Den gäller hur vi ska komma åt dem som olagligen filmar eller fotograferar där inte den rättigheten finns - inom teatern får man ju inte göra det - eller där man avtalsvägen har kommit fram till detta. Hur kommer vi till rätta med det? Det är det som jag ser som huvudproblemet. Återigen gäller det gränsdragningarna. Det kan gälla en lysande föredragshållare som därmed inte är en konstnär, men som improviserar fram ett lysande föredrag om nya medicinska rön till exempel. Det kan vara samma situation där; det kommer kanske inte lika många nästa dag om man har fått se det på webben, eller så kommer det dubbelt så många för att man har spridit information. Jag tror att vi egentligen är överens om att huvudproblemet är att komma till rätta med dem som utnyttjar det här.

Fru talman! Den här frågan är långt ifrån ny. Den har behandlats under lång tid. Jag är visserligen med i EU-nämnden, men jag vill påminna om att det är utskotten i riksdagen som huvudsakligen bär EU-politiken. Därför har vi i lagutskottet haft ordentliga föredragningar i den här frågan och dessutom bjudit in folk med olika ståndpunkter och naturligtvis även regeringen för att de ska få redovisa sin syn på de här frågorna. Detta hände alltså för länge sedan. Frågan kan ändå komma upp i EU-nämnden, speciellt om den inte har varit uppe i utskotten. Men i det här fallet har den ju varit uppe i utskottet. Jag vet inte om den här frågan kommer upp den 31 januari. Det får nog EU-nämndens kansli eller regeringen lämna besked om. Frågan är långt ifrån ny, och det måste finnas något nytt att presentera när frågan kommer upp. Ministerrådet håller på att förhandla nu. När beslutsunderlag föreligger måste man givetvis kunna ta ställning till det. Det är intressant att även lagutskottet, och inte bara EU-nämnden, tar ställning till det.

Fru talman! Jag vill ställa några frågor till Hillevi Larsson eftersom jag tolkade hennes anförande så att frågan som gäller mjukvarupatent inte skulle vara så aktuell. Det finns två bitar i det här. Den ena är att det är en så osäker tolkning av gällande lagstiftning och den andra är hur frågan hanteras. Före jul var detta inget ärende på EU-nämnden trots att det skulle tas upp på ministerrådet vid det sista mötet före ledigheten. Det blev ingenting av det, utan man flyttade fram frågan om mjukvarupatent till ministermötet den 24 januari. Det har främst varit polska ledamöter som genom olika aktiviteter lyckades förhindra att det fattades ett beslut på ministermötet. Nu har man skjutit upp detta. Den 24 januari sade man att man skulle skjuta på beslutet en vecka, det vill säga till den 31 januari. Det är alltså nu på måndag. Jag har en fråga till Hillevi Larsson som jag också tror är ledamot i EU-nämnden. Vi upplever att patent på datorprogram är en icke-fråga här i Sverige. Med tanke på Hillevi Larsson informationer från regeringssidan skulle jag vilja höra om detta över huvud taget kommer att diskuteras i EU-nämnden. Är det troligt att det kommer upp som planerat den 31 januari? I så fall är det ju verkligen en högaktuell fråga. Då kan man inte säga att den inte skulle vara aktuell för dagen.

Fru talman! Frågan är väldigt intressant därför att det är väldigt svårt att tolka var gränsdragningarna går. Den är också intressant därför att det finns meningsskiljaktigheter mellan EU-parlamentet och ministerrådet och därför att det finns lite olika synpunkter i de nationella parlamenten. Det är väldigt olyckligt att man i dag för fram lite olika budskap från det europeiska patentverket och från EU-kommissionen. Det visar verkligen att detta inte är så enkelt. Det finns oerhörda svårigheter i § 3 där man har skrivit in vissa undantag, och betecknar dem som sådana när det gäller matematiska metoder och dataprogram, och att det inte är patenterbara uppfinningar. Det är oerhört komplicerat när man lyssnar på dem som kan den tekniska biten och när man lyssnar på dem som följer hur det ska gå till lagstiftningsvägen. Sedan är det synd att säga att bara lagutskottet skulle ha ansvar för det här. Jag tycker i och för sig att det är riktigt, men som läget är nu borde det också vara en fråga som kommer på bordet i EU-nämnden inför att ministerrådet ska fatta ett beslut. Jag vill skicka med Hillevi Larsson det.

Fru talman! Den här frågan är långt ifrån ny. Den har behandlats under lång tid. Jag är visserligen med i EU-nämnden, men jag vill påminna om att det är utskotten i riksdagen som huvudsakligen bär EU-politiken. Därför har vi i lagutskottet haft ordentliga föredragningar i den här frågan och dessutom bjudit in folk med olika ståndpunkter och naturligtvis även regeringen för att de ska få redovisa sin syn på de här frågorna. Detta hände alltså för länge sedan. Frågan kan ändå komma upp i EU-nämnden, speciellt om den inte har varit uppe i utskotten. Men i det här fallet har den ju varit uppe i utskottet. Jag vet inte om den här frågan kommer upp den 31 januari. Det får nog EU-nämndens kansli eller regeringen lämna besked om. Frågan är långt ifrån ny, och det måste finnas något nytt att presentera när frågan kommer upp. Ministerrådet håller på att förhandla nu. När beslutsunderlag föreligger måste man givetvis kunna ta ställning till det. Det är intressant att även lagutskottet, och inte bara EU-nämnden, tar ställning till det.

Fru talman! Det är nu, som det är i dag utan den nya regleringen, som rättsläget är osäkert. Tusentals patent har redan beviljats, och då har man inte haft det här direktivet som grund. Då har man gått efter den vanliga patentlagstiftningen som inte är anpassad efter datorrelaterade uppfinningar. Det blir verkligen osäkert. Det är en tolkningsfråga i det enskilda fallet, mellan olika domstolar och länder om vad som är en uppfinning och vad som inte är det. Jag vet inte exakt hur det slutliga förslaget kommer att se ut, men så som förslaget hittills har sett ut är det en rimlig kompromiss. Det är inte så långtgående som den amerikanska modellen. Det skulle vara att gå alldeles för långt och innebära att rena affärsmetoder kan patenteras. Men vi ska inte heller ha patentlöshet. Jag tror inte att det bara är stora företag som skulle drabbas av detta, utan även mindre företag. Det finns inget som hindrar ett mindre företag från att göra en innovativ lösning, och då behöver man skydd på det området. Sedan vill jag också påminna om att ingenting hindrar forskning. Kommer man på en ny idé när man forskar får man kommersialisera resultatet av det. Jag ser snarare att det är välkommet ju snabbare de här reglerna kan införas. Sedan får vi se exakt hur utformningen blir. Jag uppfattar förslaget som det ser ut i dag som en väldigt bra kompromisslösning. Det är brännande hett, och jag är övertygad om att så fort förslaget kommer och ska upp på EU:s bord och fattas beslut om, kommer EU-nämnden att få titta på frågan. Ofta får vi papperna samtidigt som regeringen. Jag är övertygad om att det kommer att fungera.

Fru talman! Frågan är väldigt intressant därför att det är väldigt svårt att tolka var gränsdragningarna går. Den är också intressant därför att det finns meningsskiljaktigheter mellan EU-parlamentet och ministerrådet och därför att det finns lite olika synpunkter i de nationella parlamenten. Det är väldigt olyckligt att man i dag för fram lite olika budskap från det europeiska patentverket och från EU-kommissionen. Det visar verkligen att detta inte är så enkelt. Det finns oerhörda svårigheter i § 3 där man har skrivit in vissa undantag, och betecknar dem som sådana när det gäller matematiska metoder och dataprogram, och att det inte är patenterbara uppfinningar. Det är oerhört komplicerat när man lyssnar på dem som kan den tekniska biten och när man lyssnar på dem som följer hur det ska gå till lagstiftningsvägen. Sedan är det synd att säga att bara lagutskottet skulle ha ansvar för det här. Jag tycker i och för sig att det är riktigt, men som läget är nu borde det också vara en fråga som kommer på bordet i EU-nämnden inför att ministerrådet ska fatta ett beslut. Jag vill skicka med Hillevi Larsson det.

Fru talman! Jag vill i mitt anförande framför allt ta upp två frågor som betänkandet berör. Det handlar om det som också har varit mycket diskuterat här tidigare i debatten, nämligen patent på mjukvara och genteknik. Miljöpartiet de gröna menar att den svenska regeringen ska verka för att patent på mjukvara inte införs i Europa genom att regeringen inom EU:s beslutande organ aktivt verkar för att databehandling inte uppfattas som tillhörande ett teknikområde i patenträttslig mening och att innovationer på databehandlingsområdet inte uppfattas som uppfinningar i patenträttslig mening. Vi säger ja till upphovsrättsskydd men inte till patent. Vi ska inte urholka grundtanken med patent. Utskottsmajoriteten avslår miljöpartimotionerna Fi261 yrkande 4 och L375 och hänvisar till pågående arbete inom EU. Hillevi Larsson tar också upp det i sitt anförande och säger att vi ska vänta på det som pågår. Men vitsen med motionerna är ju att ge ett tydligt mandat till regeringen i den pågående processen att verka för att mjukvarupatent inte införs på det sätt som ministerrådet och kommissionen har diskuterat. Då är det konstigt att utskottet motiverar sitt avslag med att man ska avvakta det pågående arbetet inom EU. Det verkar som om majoriteten inte vill att riksdagen ska ange en svensk hållning i frågan. I Holland har parlamentet tvingat sin regering att ändra hållning. Sveriges riksdag borde också ge ett tydligt mandat till regeringen att verka för att mjukvarupatent inte ska införas. Viviann Gerdin berörde de meningsskiljaktigheter som finns mellan EU-kommissionen och parlamentet. Det visar att det är viktigt att riksdagen ger regeringen ett mandat. Man kan undra om Hillevi Larsson och Socialdemokraterna, även om ni inte är beredda att bifalla motionerna, kommer att verka för att ta upp frågan i EU-nämnden innan det finns ett färdigt förslag för att diskutera hur Sveriges hållning ska vara här. Patentlagstiftningen har ursprungligen tillkommit för att stimulera ny utveckling och för att tillsammans med upphovsrätten utgöra ett skydd för innovatörer och kreatörer. Området databehandling har hittills i svensk patenträtt skyddats genom upphovsrätt, men starka krafter arbetar nu för att även detta område ska vara patenterbart. Det finns dock ett flertal oberoende studier från både Europa och USA som pekar på att patent på databehandling verkar hämmande på den tekniska utvecklingen. Framför allt är det de små och medelstora företagen som verkar inom mjukvarubranschen som hotas. Redan i dag beviljar Europeiska patentkontoret, EPO, patent på databehandling även om detta saknar stöd i lagstiftningen. Risken finns nu att dessa patent får lagstöd, vilket skulle innebära en kris för stora delar av IT-branschen, framför allt för öppen mjukvara. För att säkerställa att utvecklingen på IT-området inte hindras är det viktigt att Europa inte inför patent på databehandling likt det som redan finns i USA. Därför bör regeringen arbeta inom EU:s beslutande organ mot att patent på databehandling införs. Jag skulle till och med vilja säga att regeringen är nonchalant i IT-patentfrågan. Den 20 januari fick Miljöpartiet de grönas Gustav Fridolin skriftligt svar på en fråga till justitieminister Thomas Bodström angående patent på datorrelaterade uppfinningar. Frågan var varför EU:s ministerråd ansett att Tripsavtalet förbinder oss att tillåta patent på databehandling. Svaret blev att det mycket vidsträckta begreppet databehandling inte går att undantas som patentområde. Vi menar att det är en felaktig tolkning. Tripsavtalet kräver patent på alla teknikområden, men databehandling är inte ett teknikområde, och inget i Trips säger att det måste definieras som ett teknikområde. Att definiera databehandling som ett teknikområde är i själva verket lika felaktigt som att definiera matematik som teknikområde. Det omöjliggör inte patent på uppfinningar som är datarelaterade men talar tydligt om att själva databehandlingen inte är av teknisk natur och inte kan patenteras. Det är inte en omöjlig linje utan en som fått stöd av en majoritet i EU-parlamentet. Vi i Miljöpartiet ser med hoppfullhet på teknisk utveckling. En teknisk utveckling inom informationsområdet ger möjligheter till öppna informationsflöden, nya tankar och demokratisk utveckling. Med mjukvarupatent stannar den utvecklingen av inom EU, och branschen förvandlas till juridisk träskmark. Konsekvensen av regeringens linje blir ett EU där stämningar och hot om stämningar är tongivande för IT-utvecklingen. För oss är det solklart fel riktning. Varför regeringen och utskottsmajoriteten låtsas som att det inte finns några problem med det eller att vi inte skulle ha något egentligt val är däremot svårare att förstå. Jag vill fråga: Kommer moderater och socialdemokrater att gå hand i hand och stödja regeringen i att säga ja till patent på mjukvara, om nu frågan kommer upp i EU-nämnden? Miljöpartiet stöder reservation 5 i betänkandet, och jag yrkar alltså bifall till den. Sedan har frågan om arenarätt tagits upp. Jag kan inte se att det finns något uppenbart behov att lagreglera det. Frågan är också: Hur stort är problemet? Låt parterna själva hitta lösningar! Genpatent är också en stor fråga i det här betänkandet. När direktivet om patent och bioteknik diskuterades här i kammaren så lyfte Miljöpartiet fram att direktivet är oförenligt med viktiga, allmänt accepterade och djupt förankrade etiska värderingar. Det strider dessutom mot en vedertagen syn på vad som bör kunna patentskyddas. Miljöpartiet anslöt sig också till stora delar till den kritik som då riktades mot förslaget från miljörörelsen och även i de remissvar som fanns från Medicinsk-etiska rådet, Gentekniknämnden och Patentbesvärsnämnden. Vad gäller frågan om patent på biotekniska uppfinningar delar Miljöpartiet inte alls den syn som Kristdemokraterna ger uttryck för i sin reservation. Inte heller utskottsmajoritetens mjäkiga svar, att följa frågan, stämmer med vår syn. Jag är inte så positiv som Tasso gav uttryck för. Vi anser inte att genteknik ska patenteras. Det gäller upptäckter, ja, men inte uppfinningar. Därför kommer vi att lägga ned våra röster gällande punkt 2 i betänkandet. Angående upphovsrätt vill jag bara nämna att det ju kommer en senare debatt, men att Miljöpartiet har deltagit i arbetet med lagrådsremissen. Vi delar i stort de uppfattningar som kommer fram, men det finns vissa delar som vi är tveksamma inför, och därför står vi inte bakom lagrådsremissen, men vi kommer att återkomma i den frågan.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att alla frågor om vilka beslut ska tas i EU:s ministerråd kommer till EU-nämnden, även så kallade A-punkter, alltså sådana frågor som inte beräknas föranleda någon debatt. Vi kommer givetvis att få diskutera detta innan det kommer upp i EU. Jag vill än en gång påpeka att det hot som målas upp mot IT-branschen redan i så fall borde ha lett till katastrofala resultat med tanke på alla de tusentals patent som redan har beviljats, alltså där man har gått in på mjukvaruområdet och beviljat patent. Då undrar jag en sak. Med tanke på att det nya förslaget helt går i linje med nuvarande praxis i domstolar som beslutar i de här frågorna: Varför skulle detta då innebära en katastrof när det hittills inte har gjort det? Tvärtom gör man här en tydlig gränsdragning gentemot den amerikanska modellen, just för att det inte ska bli för långtgående patent. Jag kan också säga att den sysselsättning som hotas i mindre IT-företag lika gärna kan hotas i större företag, och likaså: De mindre IT-företag som har kommit på en ny idé på mjukvaruområdet, varför ska inte de skyddas mot intrång och därmed få sysselsättning och tillväxt i företaget hotad? Ytterst handlar det om att stimulera forskning och utveckling på det här området för att föra IT-tekniken framåt, och man kan inte stimulera forskning om intrång hur som helst är tillåtna, för då kan man inte kommersialisera resultatet av sina idéer. Jag tror alltså att det är viktigt att man har den här principen att man kan ta patent inom väldigt tydliga ramar, givetvis, liksom man i dag kan ta patent, fast det då är en tolkningsfråga från fall till fall vad som gäller. Jag tror att det här blir mycket säkrare för de enskilda.

Fru talman! Det är nu, som det är i dag utan den nya regleringen, som rättsläget är osäkert. Tusentals patent har redan beviljats, och då har man inte haft det här direktivet som grund. Då har man gått efter den vanliga patentlagstiftningen som inte är anpassad efter datorrelaterade uppfinningar. Det blir verkligen osäkert. Det är en tolkningsfråga i det enskilda fallet, mellan olika domstolar och länder om vad som är en uppfinning och vad som inte är det. Jag vet inte exakt hur det slutliga förslaget kommer att se ut, men så som förslaget hittills har sett ut är det en rimlig kompromiss. Det är inte så långtgående som den amerikanska modellen. Det skulle vara att gå alldeles för långt och innebära att rena affärsmetoder kan patenteras. Men vi ska inte heller ha patentlöshet. Jag tror inte att det bara är stora företag som skulle drabbas av detta, utan även mindre företag. Det finns inget som hindrar ett mindre företag från att göra en innovativ lösning, och då behöver man skydd på det området. Sedan vill jag också påminna om att ingenting hindrar forskning. Kommer man på en ny idé när man forskar får man kommersialisera resultatet av det. Jag ser snarare att det är välkommet ju snabbare de här reglerna kan införas. Sedan får vi se exakt hur utformningen blir. Jag uppfattar förslaget som det ser ut i dag som en väldigt bra kompromisslösning. Det är brännande hett, och jag är övertygad om att så fort förslaget kommer och ska upp på EU:s bord och fattas beslut om, kommer EU-nämnden att få titta på frågan. Ofta får vi papperna samtidigt som regeringen. Jag är övertygad om att det kommer att fungera.

Fru talman! Jag vill i mitt anförande framför allt ta upp två frågor som betänkandet berör. Det handlar om det som också har varit mycket diskuterat här tidigare i debatten, nämligen patent på mjukvara och genteknik. Miljöpartiet de gröna menar att den svenska regeringen ska verka för att patent på mjukvara inte införs i Europa genom att regeringen inom EU:s beslutande organ aktivt verkar för att databehandling inte uppfattas som tillhörande ett teknikområde i patenträttslig mening och att innovationer på databehandlingsområdet inte uppfattas som uppfinningar i patenträttslig mening. Vi säger ja till upphovsrättsskydd men inte till patent. Vi ska inte urholka grundtanken med patent. Utskottsmajoriteten avslår miljöpartimotionerna Fi261 yrkande 4 och L375 och hänvisar till pågående arbete inom EU. Hillevi Larsson tar också upp det i sitt anförande och säger att vi ska vänta på det som pågår. Men vitsen med motionerna är ju att ge ett tydligt mandat till regeringen i den pågående processen att verka för att mjukvarupatent inte införs på det sätt som ministerrådet och kommissionen har diskuterat. Då är det konstigt att utskottet motiverar sitt avslag med att man ska avvakta det pågående arbetet inom EU. Det verkar som om majoriteten inte vill att riksdagen ska ange en svensk hållning i frågan. I Holland har parlamentet tvingat sin regering att ändra hållning. Sveriges riksdag borde också ge ett tydligt mandat till regeringen att verka för att mjukvarupatent inte ska införas. Viviann Gerdin berörde de meningsskiljaktigheter som finns mellan EU-kommissionen och parlamentet. Det visar att det är viktigt att riksdagen ger regeringen ett mandat. Man kan undra om Hillevi Larsson och Socialdemokraterna, även om ni inte är beredda att bifalla motionerna, kommer att verka för att ta upp frågan i EU-nämnden innan det finns ett färdigt förslag för att diskutera hur Sveriges hållning ska vara här. Patentlagstiftningen har ursprungligen tillkommit för att stimulera ny utveckling och för att tillsammans med upphovsrätten utgöra ett skydd för innovatörer och kreatörer. Området databehandling har hittills i svensk patenträtt skyddats genom upphovsrätt, men starka krafter arbetar nu för att även detta område ska vara patenterbart. Det finns dock ett flertal oberoende studier från både Europa och USA som pekar på att patent på databehandling verkar hämmande på den tekniska utvecklingen. Framför allt är det de små och medelstora företagen som verkar inom mjukvarubranschen som hotas. Redan i dag beviljar Europeiska patentkontoret, EPO, patent på databehandling även om detta saknar stöd i lagstiftningen. Risken finns nu att dessa patent får lagstöd, vilket skulle innebära en kris för stora delar av IT-branschen, framför allt för öppen mjukvara. För att säkerställa att utvecklingen på IT-området inte hindras är det viktigt att Europa inte inför patent på databehandling likt det som redan finns i USA. Därför bör regeringen arbeta inom EU:s beslutande organ mot att patent på databehandling införs. Jag skulle till och med vilja säga att regeringen är nonchalant i IT-patentfrågan. Den 20 januari fick Miljöpartiet de grönas Gustav Fridolin skriftligt svar på en fråga till justitieminister Thomas Bodström angående patent på datorrelaterade uppfinningar. Frågan var varför EU:s ministerråd ansett att Tripsavtalet förbinder oss att tillåta patent på databehandling. Svaret blev att det mycket vidsträckta begreppet databehandling inte går att undantas som patentområde. Vi menar att det är en felaktig tolkning. Tripsavtalet kräver patent på alla teknikområden, men databehandling är inte ett teknikområde, och inget i Trips säger att det måste definieras som ett teknikområde. Att definiera databehandling som ett teknikområde är i själva verket lika felaktigt som att definiera matematik som teknikområde. Det omöjliggör inte patent på uppfinningar som är datarelaterade men talar tydligt om att själva databehandlingen inte är av teknisk natur och inte kan patenteras. Det är inte en omöjlig linje utan en som fått stöd av en majoritet i EU-parlamentet. Vi i Miljöpartiet ser med hoppfullhet på teknisk utveckling. En teknisk utveckling inom informationsområdet ger möjligheter till öppna informationsflöden, nya tankar och demokratisk utveckling. Med mjukvarupatent stannar den utvecklingen av inom EU, och branschen förvandlas till juridisk träskmark. Konsekvensen av regeringens linje blir ett EU där stämningar och hot om stämningar är tongivande för IT-utvecklingen. För oss är det solklart fel riktning. Varför regeringen och utskottsmajoriteten låtsas som att det inte finns några problem med det eller att vi inte skulle ha något egentligt val är däremot svårare att förstå. Jag vill fråga: Kommer moderater och socialdemokrater att gå hand i hand och stödja regeringen i att säga ja till patent på mjukvara, om nu frågan kommer upp i EU-nämnden? Miljöpartiet stöder reservation 5 i betänkandet, och jag yrkar alltså bifall till den. Sedan har frågan om arenarätt tagits upp. Jag kan inte se att det finns något uppenbart behov att lagreglera det. Frågan är också: Hur stort är problemet? Låt parterna själva hitta lösningar! Genpatent är också en stor fråga i det här betänkandet. När direktivet om patent och bioteknik diskuterades här i kammaren så lyfte Miljöpartiet fram att direktivet är oförenligt med viktiga, allmänt accepterade och djupt förankrade etiska värderingar. Det strider dessutom mot en vedertagen syn på vad som bör kunna patentskyddas. Miljöpartiet anslöt sig också till stora delar till den kritik som då riktades mot förslaget från miljörörelsen och även i de remissvar som fanns från Medicinsk-etiska rådet, Gentekniknämnden och Patentbesvärsnämnden. Vad gäller frågan om patent på biotekniska uppfinningar delar Miljöpartiet inte alls den syn som Kristdemokraterna ger uttryck för i sin reservation. Inte heller utskottsmajoritetens mjäkiga svar, att följa frågan, stämmer med vår syn. Jag är inte så positiv som Tasso gav uttryck för. Vi anser inte att genteknik ska patenteras. Det gäller upptäckter, ja, men inte uppfinningar. Därför kommer vi att lägga ned våra röster gällande punkt 2 i betänkandet. Angående upphovsrätt vill jag bara nämna att det ju kommer en senare debatt, men att Miljöpartiet har deltagit i arbetet med lagrådsremissen. Vi delar i stort de uppfattningar som kommer fram, men det finns vissa delar som vi är tveksamma inför, och därför står vi inte bakom lagrådsremissen, men vi kommer att återkomma i den frågan.

Fru talman! Det är bra att du säger att frågan kommer upp i EU-nämnden, men det gäller också att den kommer upp i så god tid att det inte finns ett färdigt förslag utan att man under resans gång också kan påverka i processen, så att det inte uppfattas så att man bara har valet att anta eller inte. När det gäller principen för vad som ska vara patent eller inte och det du säger om att det är en idé som det ska gå att kommersialisera finns det en gränsdragning. Vi menar att det är upphovsrätten som är skyddet, inte patentet. Som jag sade i mitt anförande: Det är som att jämföra med matematik. Man använder ett system, inte en teknisk lösning, och man kan inte enligt Tripsavtalet se det som en teknisk lösning.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att alla frågor om vilka beslut ska tas i EU:s ministerråd kommer till EU-nämnden, även så kallade A-punkter, alltså sådana frågor som inte beräknas föranleda någon debatt. Vi kommer givetvis att få diskutera detta innan det kommer upp i EU. Jag vill än en gång påpeka att det hot som målas upp mot IT-branschen redan i så fall borde ha lett till katastrofala resultat med tanke på alla de tusentals patent som redan har beviljats, alltså där man har gått in på mjukvaruområdet och beviljat patent. Då undrar jag en sak. Med tanke på att det nya förslaget helt går i linje med nuvarande praxis i domstolar som beslutar i de här frågorna: Varför skulle detta då innebära en katastrof när det hittills inte har gjort det? Tvärtom gör man här en tydlig gränsdragning gentemot den amerikanska modellen, just för att det inte ska bli för långtgående patent. Jag kan också säga att den sysselsättning som hotas i mindre IT-företag lika gärna kan hotas i större företag, och likaså: De mindre IT-företag som har kommit på en ny idé på mjukvaruområdet, varför ska inte de skyddas mot intrång och därmed få sysselsättning och tillväxt i företaget hotad? Ytterst handlar det om att stimulera forskning och utveckling på det här området för att föra IT-tekniken framåt, och man kan inte stimulera forskning om intrång hur som helst är tillåtna, för då kan man inte kommersialisera resultatet av sina idéer. Jag tror alltså att det är viktigt att man har den här principen att man kan ta patent inom väldigt tydliga ramar, givetvis, liksom man i dag kan ta patent, fast det då är en tolkningsfråga från fall till fall vad som gäller. Jag tror att det här blir mycket säkrare för de enskilda.

Fru talman! Ja, det spelar kanske inte så stor roll vilket ord man använder, men med idé menar jag givetvis uppfinning. Jag tycker inte att en upptäckt är detsamma som en idé. Jag menar uppfinning. Det räcker alltså inte att man hittar något som är nytt, utan det handlar också om att man ska finna en industriell användning för detta. Det är det som gör det till en uppfinning. Det är det som är så viktigt när det gäller datortekniken: Här räcker det inte ens att det är en uppfinning, utan det ska vara en teknisk uppfinning. Det får inte vara en affärsmetod eller något annat. Frågan om genpatent har vi diskuterat tidigare. Där är det ju så att man kan ta till tvångslicens om det skulle vara så att företag har fått för långtgående skydd och kanske därmed hindrar att sjukvården får tag i billig medicin. Därför kan man alltså inom patenttiden ta till detta medel för att få ut till exempel medicinen till patienterna. Jag tycker att det är en bättre lösning än att man generellt inte har något skydd alls, för då är risken att företag men även det offentliga känner att man inte har råd att utveckla nya uppfinningar eftersom det rör sig om enormt resurskrävande forskning som tar lång tid - detta om någon annan helt plötsligt kan göra ett patentintrång. Jag tror alltså att det är viktigt att ändå befästa både upphovsrätten och patenträtten även inom de här områdena. Datortekniken är framtiden, men givetvis är medicinutvecklingen och sjukvården också framtiden, och mycket av detta ligger inom genpatentområdet. Hittills har man ju kommit på fantastiska lösningar. Jag hoppas att detta ska fortsätta, men det kräver att det finns någon form av rättighet för dem som har tagit patent.

Fru talman! Det är bra att du säger att frågan kommer upp i EU-nämnden, men det gäller också att den kommer upp i så god tid att det inte finns ett färdigt förslag utan att man under resans gång också kan påverka i processen, så att det inte uppfattas så att man bara har valet att anta eller inte. När det gäller principen för vad som ska vara patent eller inte och det du säger om att det är en idé som det ska gå att kommersialisera finns det en gränsdragning. Vi menar att det är upphovsrätten som är skyddet, inte patentet. Som jag sade i mitt anförande: Det är som att jämföra med matematik. Man använder ett system, inte en teknisk lösning, och man kan inte enligt Tripsavtalet se det som en teknisk lösning.

Fru talman! Det finns en oro kring den här utvecklingen. Du målar upp det som om det inte skulle vara något problem, utan med det här skulle det komma en reglering. Vad jag vet finns det ett upprop med över 350 000 underskrifter där man påtalar behovet av att man inte tecknar patent för mjukvarubranschen. Du säger idé lika med uppfinning. Det är ju det som är frågan. Om det är en idé som är en ny uppfinning, en teknisk lösning, då är det patent. Men när det handlar om att man använder en del av en teknik, en matematisk lösning som inte är en uppfinning, då är det inte patent som är aktuellt utan upphovsrättslagstiftningen. Vi bejakar den tekniska utvecklingen men vi ser att det finns en risk att det här hämmar den snarare än främjar den. Vi vill framför allt se till att det blir en teknisk utveckling där man jobbar på att hitta nya lösningar. Man kan mycket väl patentera de tekniska lösningarna men inte den del som handlar om användandet. Där är det snarare frågan om upphovsrättsskydd.

Fru talman! Ja, det spelar kanske inte så stor roll vilket ord man använder, men med idé menar jag givetvis uppfinning. Jag tycker inte att en upptäckt är detsamma som en idé. Jag menar uppfinning. Det räcker alltså inte att man hittar något som är nytt, utan det handlar också om att man ska finna en industriell användning för detta. Det är det som gör det till en uppfinning. Det är det som är så viktigt när det gäller datortekniken: Här räcker det inte ens att det är en uppfinning, utan det ska vara en teknisk uppfinning. Det får inte vara en affärsmetod eller något annat. Frågan om genpatent har vi diskuterat tidigare. Där är det ju så att man kan ta till tvångslicens om det skulle vara så att företag har fått för långtgående skydd och kanske därmed hindrar att sjukvården får tag i billig medicin. Därför kan man alltså inom patenttiden ta till detta medel för att få ut till exempel medicinen till patienterna. Jag tycker att det är en bättre lösning än att man generellt inte har något skydd alls, för då är risken att företag men även det offentliga känner att man inte har råd att utveckla nya uppfinningar eftersom det rör sig om enormt resurskrävande forskning som tar lång tid - detta om någon annan helt plötsligt kan göra ett patentintrång. Jag tror alltså att det är viktigt att ändå befästa både upphovsrätten och patenträtten även inom de här områdena. Datortekniken är framtiden, men givetvis är medicinutvecklingen och sjukvården också framtiden, och mycket av detta ligger inom genpatentområdet. Hittills har man ju kommit på fantastiska lösningar. Jag hoppas att detta ska fortsätta, men det kräver att det finns någon form av rättighet för dem som har tagit patent.

Fru talman! Med anledning av att Gunvor Ericson tyckte att utskottets motivering är mjäkig och nämnde mitt namn måste jag ändå reagera. I övrigt tycker jag att vi har en samsyn när det gäller datorrelaterade frågor, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och även Centerpartiet. Här är det alltså frågan om utskottets så kallade mjäkighet vad gäller biotekniska uppfinningar. Anledningen till att utskottet inte har utvecklat sitt ställningstagande mer än man har gjort är framför allt att man har pekat på det som Gunvor inte nämnde. Det tycker jag att utskottet har gjort tydligt. Det går inte att ta patent på enbart upptäckter. Det är precis det som propositionen och den nya lagen faktiskt gör tydligt. Det står också tydligt i betänkandet att det handlar om uppfinningar och att det ställs krav på så kallad uppfinningshöjd. Det finns en rad olika krav. När man sedan har fått patent ska det offentliggöras. Man får fortsätta forska. Framför allt möjliggör det inte de breda patent som var fullt tillåtna förut, till exempel Myriad Genetics patent med alla de negativa konsekvenser som det innebar. Det är helt rätt att det fortfarande finns stora farhågor. Vi hoppas att det kommer att synliggöras genom den brett sammansatta kommitté som regeringen ska tillsätta. Jag hoppas att Gunvor Ericson inte tycker att utskottet är så mjäkigt.

Fru talman! Det finns en oro kring den här utvecklingen. Du målar upp det som om det inte skulle vara något problem, utan med det här skulle det komma en reglering. Vad jag vet finns det ett upprop med över 350 000 underskrifter där man påtalar behovet av att man inte tecknar patent för mjukvarubranschen. Du säger idé lika med uppfinning. Det är ju det som är frågan. Om det är en idé som är en ny uppfinning, en teknisk lösning, då är det patent. Men när det handlar om att man använder en del av en teknik, en matematisk lösning som inte är en uppfinning, då är det inte patent som är aktuellt utan upphovsrättslagstiftningen. Vi bejakar den tekniska utvecklingen men vi ser att det finns en risk att det här hämmar den snarare än främjar den. Vi vill framför allt se till att det blir en teknisk utveckling där man jobbar på att hitta nya lösningar. Man kan mycket väl patentera de tekniska lösningarna men inte den del som handlar om användandet. Där är det snarare frågan om upphovsrättsskydd.

Fru talman! I sitt anförande gav Tasso uttryck för en väldigt positiv syn. Det var därför jag reagerade. Jag tycker också att det som utskottet skriver är ganska lamt. Anledningen är det direktiv som Miljöpartiet ansåg att Sverige inte skulle anta. Vi tyckte i stället att man skulle ha fortsatt förhandling för att få en bättre reglering som också tillgodosåg de remissvar som fanns, till exempel från Medicinsk-etiska rådet, Gentekniknämnden och Patentbesvärsnämnden. Jag hör att Tasso har en mer positiv syn på det än vad jag kanske har. Jag känner en större oro. Visst är det bra att man tillsätter en bred kommitté. Men man kanske ändå skulle lyfta fram de problem som finns ur det etiska perspektivet när det gäller genteknik och patentering av genteknik.

Fru talman! Med anledning av att Gunvor Ericson tyckte att utskottets motivering är mjäkig och nämnde mitt namn måste jag ändå reagera. I övrigt tycker jag att vi har en samsyn när det gäller datorrelaterade frågor, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och även Centerpartiet. Här är det alltså frågan om utskottets så kallade mjäkighet vad gäller biotekniska uppfinningar. Anledningen till att utskottet inte har utvecklat sitt ställningstagande mer än man har gjort är framför allt att man har pekat på det som Gunvor inte nämnde. Det tycker jag att utskottet har gjort tydligt. Det går inte att ta patent på enbart upptäckter. Det är precis det som propositionen och den nya lagen faktiskt gör tydligt. Det står också tydligt i betänkandet att det handlar om uppfinningar och att det ställs krav på så kallad uppfinningshöjd. Det finns en rad olika krav. När man sedan har fått patent ska det offentliggöras. Man får fortsätta forska. Framför allt möjliggör det inte de breda patent som var fullt tillåtna förut, till exempel Myriad Genetics patent med alla de negativa konsekvenser som det innebar. Det är helt rätt att det fortfarande finns stora farhågor. Vi hoppas att det kommer att synliggöras genom den brett sammansatta kommitté som regeringen ska tillsätta. Jag hoppas att Gunvor Ericson inte tycker att utskottet är så mjäkigt.

Fru talman! Det var precis vad som gjordes. Det var de krav som många av oss ställde i debatten och som också påtalades i propositionen. Det handlade om de risker som finns och de farhågor som många av oss har uppmärksammat redan tidigare. Vänsterpartiet röstade emot direktivet i EU-parlamentet i frågan. När det väl blev ett direktiv handlade det för oss i Sverige, enligt de regler om direktiv som finns, om att det ska implementeras i svensk lagstiftning. Jag försökte ge en bild av att det trots allt, med den här regleringen, äntligen blev en tydlig reglering i den svenska lagstiftningen vilket inte fanns förut. Den skillnaden får vi inte glömma bort, Gunvor Ericson. Innan direktivet antogs hade inte Sverige några som helst regler som talade om var gränsen skulle gå. Innan den lagstiftningen kom kunde man ta patent på nästan vad som helst, om olika gentekniknämnder och annat sade okej till det. Det var inga som helst problem. Tack vare direktivet och den svenska lagstiftningen har vi nu fått en tydlig gränsdragning. Men det är viktigt, som du påtalar, att vi med det inte ska slå oss till ro. Tvärtom ska vi hela tiden uppmärksamma utvecklingen och försöka följa det arbete som kommer att göras av den brett sammansatta kommitté som har till uppgift att följa det här området. Det är just med anledning av vår oro som kommittén tillsätts.

Fru talman! I sitt anförande gav Tasso uttryck för en väldigt positiv syn. Det var därför jag reagerade. Jag tycker också att det som utskottet skriver är ganska lamt. Anledningen är det direktiv som Miljöpartiet ansåg att Sverige inte skulle anta. Vi tyckte i stället att man skulle ha fortsatt förhandling för att få en bättre reglering som också tillgodosåg de remissvar som fanns, till exempel från Medicinsk-etiska rådet, Gentekniknämnden och Patentbesvärsnämnden. Jag hör att Tasso har en mer positiv syn på det än vad jag kanske har. Jag känner en större oro. Visst är det bra att man tillsätter en bred kommitté. Men man kanske ändå skulle lyfta fram de problem som finns ur det etiska perspektivet när det gäller genteknik och patentering av genteknik.

Fru talman! Det är bra att Tasso Stafilidis nu instämmer och nyanserar sitt tidigare inlägg genom att medge att det finns problem och på det sättet också nyansera den bild som fanns i utskottsbetänkandet. Vi får väl återkomma i kommittéarbetet. Jag tycker att det är viktigt att de problem som faktiskt finns kommer fram i debatten.

Fru talman! Det var precis vad som gjordes. Det var de krav som många av oss ställde i debatten och som också påtalades i propositionen. Det handlade om de risker som finns och de farhågor som många av oss har uppmärksammat redan tidigare. Vänsterpartiet röstade emot direktivet i EU-parlamentet i frågan. När det väl blev ett direktiv handlade det för oss i Sverige, enligt de regler om direktiv som finns, om att det ska implementeras i svensk lagstiftning. Jag försökte ge en bild av att det trots allt, med den här regleringen, äntligen blev en tydlig reglering i den svenska lagstiftningen vilket inte fanns förut. Den skillnaden får vi inte glömma bort, Gunvor Ericson. Innan direktivet antogs hade inte Sverige några som helst regler som talade om var gränsen skulle gå. Innan den lagstiftningen kom kunde man ta patent på nästan vad som helst, om olika gentekniknämnder och annat sade okej till det. Det var inga som helst problem. Tack vare direktivet och den svenska lagstiftningen har vi nu fått en tydlig gränsdragning. Men det är viktigt, som du påtalar, att vi med det inte ska slå oss till ro. Tvärtom ska vi hela tiden uppmärksamma utvecklingen och försöka följa det arbete som kommer att göras av den brett sammansatta kommitté som har till uppgift att följa det här området. Det är just med anledning av vår oro som kommittén tillsätts.

Fru talman! Lagutskottets beredningsområde är mycket brett och varierande. Det visar inte minst dagens tre ärenden. Vi går från sjöfylleri till immaterialrätt, och nu övergår vi till utskottets betänkande nr 9 som ägnas åt ett antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden angående arvsrättsliga frågor. Yrkandena rör Allmänna arvsfonden, arvsrätt för kusiner, efterlevande makes och särkullbarns arvsrätt samt efterarvingars rätt till arv. Majoriteten i utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden med hänvisning till tidigare ställningstaganden och pågående beredningsarbete. I betänkandet finns tre reservationer.

Fru talman! Det är bra att Tasso Stafilidis nu instämmer och nyanserar sitt tidigare inlägg genom att medge att det finns problem och på det sättet också nyansera den bild som fanns i utskottsbetänkandet. Vi får väl återkomma i kommittéarbetet. Jag tycker att det är viktigt att de problem som faktiskt finns kommer fram i debatten.