Hyresrätt och bostadsrätt m.m.

Herr talman! I dag ska vi debattera civilutskottets betänkande rörande frågor om hyresrätt och bostadsrätt. Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna nr 2, 8 och 11, men samtidigt vill jag också påpeka att vi naturligtvis står bakom alla våra övriga reservationer. För snart ett år sedan skulle vi i kammaren ha en bred bostadspolitisk debatt om förslagen i utredningen om allmännyttans villkor. Då skulle bostadsminister Mats Odell vara med. Han hade sagt att om vi avstod från att ställa så många interpellationer i dessa viktiga frågor skulle han komma. Men några dagar innan debatten skulle vara lämnade han återbud, trots att vi hade hållit vår del av denna överenskommelse. Men han prioriterade annat i stället för att komma till riksdagen och debattera. Nu är vi här igen för att debattera bostadsfrågor och hur hyressättningsfrågorna ska hanteras framöver. Jag ser ingen Mats Odell i kammaren i dag heller. Därför får man prata mycket om Mats Odell när man inte kan tala till honom. Men jag hoppas att han kommer att läsa det här protokollet i alla fall. Men sedan väcktes förhoppningar hos oss när Odells statssekreterare skulle komma till oss i civilutskottet och informerade om den Kochska utredningen och om hur hyrorna skulle sättas framöver. Men till vår stora besvikelse fick vi inga besked, mer än att beredning av ärendet pågår. Vi fick alltså inte det minsta information av intresse, vilket var väldigt märkligt. Mats Odell har också sträckt ut sin hand för att få en blocköverskridande överenskommelse om bostadspolitiken. Det kan man tycka är behjärtansvärt. Men om vi ska greppa hans hand får faktiskt den borgerliga regeringen styra om sin politik och se till att det börjar byggas igen och att det byggs hyresrätter med rimliga hyror. För vi socialdemokrater, precis som flera av mina kamrater tidigare har sagt, vill ha en social bostadspolitik som är en del av den generella välfärdspolitiken. Nu återkommer jag igen till vad Mats Odell har gjort och sagt. Han har varit på ett företagarseminarium med Livets ord och uttryckt att han vill bygga oss ur den ekonomiska krisen eftersom det är bostadsbrist i flertalet av landets kommuner och att efterfrågan på hyresrätter är stor och att det aldrig har varit billigare att bygga. Efter detta uttalande trodde väl alla att det skulle komma ett förslag i vårpropositionen om vilka satsningar som regeringen vill göra för att få i gång byggandet. Men, ack nej, återigen var det mycket snack och lite verkstad. Herr talman! Under tiden som den borgerliga regeringen bereder och bereder lever många hyresgäster i stor ovisshet om vad som ska hända med just deras hyra om den Kochska utredningens förslag går igenom med efterfrågestyrda hyror som kan komma att innebära kraftigt höjda hyror. Det finns uträkningar som säger att det ska handla om höjningar på mellan 50 och 150 procent i de tre storstadsregionerna och om höjningar på mellan 20 och 50 procent i de mellanstora städerna. Då kommer säkert någon att säga att det ska finnas ett skydd och att det blir höjningar med bara 5 procent varje år tills man har uppnått dessa hyror. Men räkna då på en hyra på 5 000 kronor. 5 procent på det blir 250 spänn. Ska det vara sådana höjningar i all evinnerlighet kommer människor inte att ha råd att bo kvar. Om detta blir verklighet leder det till att storstädernas innerområden blir renodlade reservat för höginkomsttagare. I dag har hyresrätten i innerstäderna en ganska blandad befolkning, och det är bra. Men om efterfrågestyrda hyror går igenom finns det uträkningar som visar att mellan 50 000 och 70 000 hushåll med låga inkomster kommer att tvingas flytta från sina lägenheter som de har bott i länge bara för att de råkar bo i ett attraktivt läge där många vill bo. Vart ska de ta vägen med den bostadsbrist som vi har i dag? Nu har vi ett läge med en arbetslöshet som växer för varje dag och en a-kassa som ni som sitter här och som företräder den borgerliga regeringen har sänkt ersättningen från så att man kan få ut ungefär hälften av den inkomst man hade när man hade ett jobb. Sedan har ni också höjt avgiften. Det kommer att innebära att ännu fler kommer att tvingas avstå från att ha en försäkring när arbetslöshetens fula tryne visar sig. Hur ska de kunna betala dessa höga hyror? Vart de ska ta vägen skulle jag gärna vilja veta. Sverige har i dag den näst högsta arbetslösheten bland ungdomar. Om ungdomar ska kunna ta ett jobb där jobben finns måste det finnas en fungerande bostadsmarknad med neutrala villkor mellan upplåtelseformerna och en bostadsproduktion värd namnet. Det är en förutsättning för att folk ska kunna ta ett jobb eller påbörja en utbildning och för att rörligheten ska fungera. Att ge lägesfaktorn en särskild vikt innebär, som jag tidigare nämnde, med nuvarande bostadsbrist att hyrorna kommer att pressas upp till orimliga höjder. Läget på en lägenhet är bara en av flera faktorer som ska vara avgörande för hyran. Storleken och standarden på lägenheten är väl så viktiga för hyressättningen. En hyresgäst måste kunna känna sig trygg i sitt boende, och förändringar av hyran måste vara förutsägbara. Hyressättningssystemet måste innehålla regler som sätter en gräns för hur mycket hyrorna får höjas för att motverka ockerhyror och försäkra ett faktiskt besittningsskydd. Utredningens förslag om att hyran ska få höjas med 5 procent varje år är bara utredningens förslag. Men vad vill regeringen? Ingen hyresgäst ska behöva flytta bara för att hyresvärden godtyckligt driver upp hyran, vilket kan bli fallet om dessa marknadshyror införs. Vi socialdemokrater säger bestämt nej till förslagen om marknadshyror som centerpartisterna Annie Johansson och Fredrick Federley har framfört i sin motion. Herr talman! Vi socialdemokrater vill uppmana regeringen Reinfeldt och bostadsminister Odell att en gång för alla slänga förslaget om marknadshyror i papperskorgen och i stället börja bedriva en bostadspolitik värd namnet så att människor kan känna sig lugna i sitt boende. Vi ser positivt på det förslag om den framtida hyressättningen som Hyresgästföreningen och Sabo lagt på regeringens bord. Utan att gå händelserna i förväg kan vi ändå säga att deras förslag ligger någorlunda i linje med vår uppfattning. Men det är ingenting som säger att det blir gällande. Det finns ingen av er här som har uttryckt att det blir det. Ni säger bara att det är positivt att de har kommit överens. Men om regeringen tar till sig detta förslag och jobbar seriöst med detsamma är det en annan sak. Mats Odell och utskottsmajoriteten säger att de är positiva till förslaget men att det finns delar i förslaget som behöver analyseras. Konkurrensverket har också lämnat ett förslag som ska jobbas in i det kommande förslaget. De förslag som de har lämnat är inga förslag som vi kan ställa upp på. Fastighetsägarna har inte, enligt vad jag har läst mig till, sagt ja till detta, utan de har lagt in passusar i detta förslag om att olika områden ska ses över. Det skulle därför vara roligt att veta vad ni tycker. Ni har inte sagt mer än att ni är positiva. Nu undrar jag hur länge det kommer att dröja innan landets hyresgäster får ett besked om bostadsministern tänker genomföra detta förslag eller om han tänker hålla fast vid marknadshyrorna. Jag vill också passa på att påpeka hyressättningens viktiga kopplingar till de ekonomiska förutsättningar som gäller för hyresrätten. Alla är vi överens om att vi vill värna hyresrätten, åtminstone när frågan debatteras här i riksdagen. Men regeringen har försämrat förutsättningarna för hyresrätten rejält för att kunna strö pengar över villaägarna i Djursholm, Örgryte och Limhamn. Är det att värna hyresrätten? Privata hyresvärdar med inriktning just på hyresrätter slutade bygga hyreslägenheter eftersom de nybyggda hyresrätterna inte längre kunde konkurrera med nybyggda bostadsrätter. Om den borgerliga regeringen verkligen menar allvar med att värna hyresrätten måste det skapas neutralitet mellan boendeformerna, annars kommer människor inte att ha råd att bo i hyresrätterna. Om Mats Odell och de som företräder den borgerliga regeringen inte lyssnar på oss socialdemokrater, lyssna då på Nils-Erik Emme, Christer Henriksson och Evert Olausson. De är ordförande för tre småländska bostadsbolag och partikamrater med Mats Odell och Yvonne Andersson. De uttrycker sin oro för hyresrättens framtid. Dessutom har Lennart Pettersson från Centern också ställt sig i kön och vill ha neutralitet mellan boendeformerna. Herr talman! Den borgerliga regeringen är inte enbart passiv när det gäller bostadsfrågor, för när det gäller att kunna hyra ut sin lägenhet i andra hand är regeringen väldigt aktiv. I slutet av förra året drev majoriteten igenom betydande förenklingar för andrahandsuthyrning trots att många remissinstanser var negativa. Det verkar som om de bestämt sig för att det är så de ska lösa den bostadsbrist som blir större för varje dag som går. Redan nu hyr många i andra hand till oskäliga hyror, och många tvingas stå med mössan i hand för att få någonstans att bo. Det drabbar särskilt ungdomar. Vi anser att det måste vara rimliga hyror även när man hyr i andra hand. Även i den boendeformen behövs det trygghet. Herr talman! När många i Sverige mister halva sin lön och arbetslösheten sticker upp sitt fula tryne drabbas människor hårt, så hårt att de till och med kan bli tvungna att lämna sin bostad. Enligt uppgift är 502 barn inblandade i dessa svåra processer med allt vad det innebär. Vart ska de människorna ta vägen? Den största bristen med dagens reglering vad gäller vräkning är att den inte ger någon tydlig vägledning beträffande den berörde och dennes familjs rättigheter. Med tanke på de fruktansvärda konsekvenser som ett vräkningsförfarande får måste den bristen rättas till. Det arbete som nu pågår måste skyndas på så att en översyn av utsökningsbalken snarast kommer till stånd, precis som Utredningen om vräkning och hemlöshet bland barnfamiljer har föreslagit. Dessutom krävs en genomgripande översyn av hur olika myndigheter hanterar dessa svåra frågor. Människorna i denna svåra situation måste få allt stöd och all hjälp. Herr talman! Jag vet att min talartid egentligen är slut, men jag hoppas ändå få säga några ord om kooperativ hyresrätt. Det är en boendeform som vi gärna vill lyfta fram, men den är tyvärr inte särskilt känd bland allmänheten. Därför kan inte hyresgäster som ställs inför utförsäljnings- och ombildningssituationer överväga den boendeformen som ett alternativ. För många äldre personer som bor i villa men som vill flytta till en lägenhet i samma kommun är kooperativ hyresrätt ett mycket bra alternativ. Genom att sälja sin villa kan de betala insatsen, som ofta är låg, och få ett bekvämt boende på äldre dagar. Därmed kommer flyttkedjorna i gång; andra kan flytta in i deras tidigare bostäder. Det är det som behövs för att man ska kunna ta ett jobb. Kooperativ hyresrätt är ett spekulationsfritt boende som många människor väljer framför den öppna boendemarknaden där man tävlar om vem som betalar mest. Vi anser att Boverket måste få i uppdrag att sprida informationen om kooperativ hyresrätt. Herr talman! Nu har jag inte hunnit ta upp alla frågor som jag skulle vilja diskutera eftersom tiden går fort, men jag återkommer i replikerna.

Herr talman! I föregående betänkande debatterade vi bostadsförsörjningsfrågor, allmännyttan och dess villkor samt behovet av hyresrätter. Även detta betänkande, Hyresrätt och bostadsrätt m.m. , berör allmännyttans villkor och en social bostadspolitik men då utifrån lagen om allmännyttiga bostadsföretag och bestämmelserna i hyreslagen. Inledningsvis vill jag säga att jag står bakom alla våra reservationer från Vänsterpartiet i detta betänkande men yrkar bifall till reservationerna 1 och 6. Vi ser mycket allvarligt på den borgerliga regeringens bostadspolitik. Redan hösten 2007 deklarerade regeringen en förändring av det bostadspolitiska målet. Förra riksdagsmajoritetens mål var att alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader. Den nuvarande högerregeringens mål är långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven. Vi ser det som ett tecken i tiden. Marknaden blir både målet och lösningen på bostadspolitiska problem, vilket i sin tur innebär att regeringen och majoriteten i riksdagen inte bryr sig om människors verkliga behov. Utredningen om allmännyttan, EU och hyrorna är en fortsättning på den av regeringen redan inslagna vägen. Nu vill regeringen ta steget fullt ut. Hyrorna ska höjas till dess att efterfrågan planar ut. Men vad betyder det egentligen? Det är bara ett annat ord för marknadshyror. Utredaren menar att höjda hyror kommer att leda till att bostadsköerna försvinner. Vart, frågar man sig, tar behoven vägen? Leder höjda hyror till att de 483 000 barn som i dag är trångbodda får mer plats att röra sig på? Leder det till att unga människor får bostäder, till att de som vill flytta till större eller mindre lägenheter, flytta isär eller ihop, skaffa barn, byta stad eller byta jobb får det lättare? Vi är många som redan reagerat negativt på regeringens och utredningens förslag och innehåll. När utredningen tillsattes ställde sig den tidigare majoriteten bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet bakom att den skulle slå vakt om kärnan i den svenska bostadspolitiken och se över utrymmet för att inom EU-medlemskapets ramar bedriva en nationell bostadspolitik. Sedan gav bostadsminister Mats Odell utredningen i uppdrag att anpassa svenska bostadslagar till EG-rätten: "Utredaren skall lägga de lagförslag som krävs för att den del av svensk lagstiftning som berör bostadssektorn skall bli förenlig med EG-rätten." Men det finns inget förbud mot dagens kommunala bostadsföretag i EG-rätten. Utrymmet för svensk bostadspolitik är i högsta grad en tolkningsfråga. Avgörande är vad den svenska regeringen faktiskt vill. Avgörande är fortfarande vad regeringen vill. När kommer det en proposition från regeringen som säkerställer kärnan i den svenska bostadspolitiken med en stark allmännytta utan vinstintresse, en social bostadspolitik? När kommer propositionen som säkerställer den svenska hyresförhandlingsmodellen baserad på ett hyrestak som bygger på allmännyttans hyresnormerande roll? När kommer propositionen som säkerställer tryggheten för hyresgäster med ett starkt besittningsskydd och med rimliga hyror som bygger på bruksvärdet och en långsiktig självkostnadsprincip? Bostadsminister Mats Odells andra stora nya uppdrag till utredningen var att komma med förslag som syftar till en väl fungerande hyresmarknad och att avveckla dagens hyrestak. Men det finns enligt utredaren själv ingenting i EU:s regler som framtvingar förändringar av dagens bruksvärdessystem. Att utredaren ändå lägger fram förslag om marknadshyror är en följd av högerregeringens egna direktiv. Utredningen föreslår införande av så kallad efterfrågestyrd hyra. I praktiken innebär det att hyrorna höjs i bostadsområden där det krävs flerårigt köande för att få en bostad medan hyrorna i bostadsområden med stora vakanser på sikt ska kunna bli lägre. Inflationen inräknad innebär det att hyreshöjningarna ska bli ca 5 procent årligen. På tio år kan det innebära en hyreshöjning på 62 procent, och enligt utredaren skulle det på lång sikt kunna innebära att människor får lämna sina hem för att de inte har råd att bo kvar. Kan regeringen ta ansvar för en bostadspolitik som tvingar hyresgäster att flytta från sina lägenheter? När kommer regeringen med en proposition som undanröjer frågan från EG-rätten och slår fast att bostadsfrågorna och hyresrätten är en nationell angelägenhet som ska utgå från den svenska hyresförhandlingsmodellen? Utredaren föreslår också att allmännyttan i alla lägen ska vara tvungen att gå med vinst. Allmännyttan ska sträva efter den hyresnivå som ger bästa lönsamhet, och den får inte ägna sig åt äldrebostäder, upprustning av miljonprogram eller lekplatser om dessa inte bidrar till en bättre lönsamhet. Utredningen lägger fram förslag som till och med går långt utöver vad EU-rätten kräver. Denna syn på affärsmässighet ställer definitivt inte jag upp på. Vänsterpartiet avvisar utredningens förslag. Vi kommer att utveckla våra argument ytterligare när regeringen lägger fram sin bostadspolitiska proposition. Vi vill driva en bostadspolitik där alla grupper har tillgång till bra boende med rimliga hyror och där segregationen minskar. Framtidens bostadspolitik löser vi inte genom att sälja ut allmännyttan, utan genom att utveckla den. Framtidens bostadspolitik löser vi inte genom marknadshyror eller efterfrågestyrda hyror, utan genom att slå vakt om en stark hyreslagstiftning med besittningsskydd, bruksvärdes- och självkostnadsprinciper och ett hyrestak som bygger på allmännyttans hyresnormerande roll. Herr talman! I detta betänkande berörs förslag från våra motioner för att stärka hyresgästernas trygghet och rättigheter på bostadsmarknaden. De gäller bland annat överprövning av en hyresvärds skäl att neka kontrakt, som vi skriver om i reservation 1. I den samhällsinformation som bland annat Kronofogdemyndigheten sprider brukar varnas för att en betalningsanmärkning kan leda till att man bland annat kan få svårt att få ett hyreskontrakt. Rätten till bostad är fastlagd i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och ingen människa ska behöva riskera att bli hemlös på grund av betalningsanmärkningar, i synnerhet om dessa inte är kopplade till en hyresskuld som bostadsbolaget har. Med denna motivering är det rimligt att verka för att allmännyttiga bostadsföretag förbjuds att neka människor hyreskontrakt på grund av betalningsanmärkningar om de inte är hänförliga till en hyresskuld som den sökande har till företaget. Det finns flera skäl till att ge en överprövningsrätt när en hyresgäst nekas kontrakt. Ett annan viktig fråga är andrahandshyresgästens rättigheter, trygghet, säkerställande av skälig hyra och besittningsskydd. Jag anser att boende som hyr i andra hand behöver starkare rättigheter. I dag kan ingen andrahandshyresgäst göra något för att få bo kvar om förstahandshyresgästens rätt upphör. Det spelar ingen roll vad som ligger bakom. Förstahandshyresgästen kan ha avlidit eller vräkts på grund av obetalda hyror eller av något annat skäl. Hur länge andrahandshyresgästen haft lägenheten och hur skötsam han eller hon varit ges inte den minsta betydelse. Enligt lag ska hyresnämnden anse en hyra oskälig om den är påtagligt högre än vad hyran är i en jämförbar lägenhet hos ett kommunalt bostadsföretag. Bruksvärdesregeln gäller också för den som hyr i andra hand i förhållande till den som har förstahandskontraktet. För att frågan om oskälig hyra ska kunna prövas ordentligt krävs att andrahandshyresgästen ges ett besittningsskydd och fullt ut kan driva sina rättigheter. Jag vill också nämna frågorna om vräkning och avhysning. Vräkningar sker ofta för skulder som är små i relation till kostnaderna för själva vräkningen och de negativa konsekvenser som enskilda och familjer drabbas av. Vi behöver ett starkare skydd för hyresgäster som riskerar att vräkas och avhysas. Vräkning och hemlöshet drabbar också barn. Detta är ett av de viktigaste skälen till en översyn av hyreslagstiftningens bestämmelser om vräkning och avhysning. Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta upp Socialdemokraternas reservation 13 som vi stöder. Ombildningsreglerna måste ses över. Detta har jag debatterat med justitieminister Beatrice Ask tidigare i en interpellationsdebatt. En översyn av reglerna för omröstningar och hur dessa resultat respekteras måste ske. Tryggheten för hyresgäster måste gå före en politisk ambition från regeringen att marknadsanpassa bostadsmarknaden.

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag enbart bifall till reservation 11 i betänkandet, även om Miljöpartiet naturligtvis står bakom också våra andra reservationer. Det här betänkandet innehåller till skillnad från det föregående betänkandet CU32, Bostadsförsörjningsfrågor , som vi nyss har debatterat, ett stort antal rättsliga konfliktområden mellan dem som bor och dem som i någon form upplåter bostaden. Några av de här frågorna ska jag ärligt säga att vi i Miljöpartiet inte har trängt in i tillräckligt djupt för att känna oss mogna att ta ställning. Precis som regeringssidan på några punkter kommenterar i betänkandet behöver vi också en fortsatt och grundligare beredning. I princip delar vi dock uppfattningen att de boendes besittningsskydd måste vara starkt. Men några av de konfliktsituationer som tas upp i betänkandet ifrågasätter också, menar vi, fastighetsägarens rätt på ett sätt som om en lösning hanteras på fel sätt kanske kan skapa större osäkerhet också för de boende. Det är mycket möjligt att gällande regler på vissa områden behöver förändras. Men vi i Miljöpartiet är alltså i behov av en mer fullständig genomgång, kanske i form av en utredning kring parternas rättssäkerhet och rättsosäkerhet med till exempel väl genomarbetade konsekvensbeskrivningar, för att vara beredda att genomföra större principiella förändringar. I det anförande jag höll i den föregående debatten om civilutskottets betänkande om bostadsförsörjningsfrågor försökte jag ge en allmän bakgrund till Miljöpartiets syn på boendet och dess betydelse för såväl den allmänna välfärden i samhället som den enskildes möjligheter att bygga sin egen trygghet, sin individuella välfärd och även sin identitet. Ett starkt besittningsskydd är naturligtvis en självklar förutsättning för en sådan grundsyn på boendet. Bostäder lämpar sig inte, som jag då påpekade, som handelsvaror eller spekulationsobjekt. Bostäder är till för att skapa höga bovärden för de boende, inget annat. Jag tänker inte ta så mycket av kammarens tid i anspråk den här gången för att behandla mer generella frågor, utan jag tänker hålla mig till den kooperativa hyresrätten. Den kooperativa boendeformen är knappast enhetlig till sitt slag. I första hand handlar det om en tanke och en vilja, om någon form av ökad gemenskap, om enkelhet, om öppenhet och samverkan. Sedan har de tankarna förverkligats genom historien på väldigt många olika sätt. Jag har själv under flera år bott i olika kooperativa boendeformer med olika grad av gemensamt ägande, förvaltande och nyttjande och olika typer av regler för ansvarsfördelning. I min hemkommun har ett projekt vid namn Tersen arbetats fram under många år. Det är ett mycket spännande och populärt kooperativt boende för 55-plussare. Man har där många nya idéer om hur man kan utveckla den kooperativa tanken på ålderns höst. Min högst personliga uppfattning är att många av de sociala och psykiska problem som vi har i vårt samhälle i dag egentligen har sin grund i att vi i västvärlden har odlat en kultur enligt idén "ensam är stark". Den individualismen passar väldigt bra i den konsumtionshysteriska epok som vi har avverkat under några årtionden. Kanske är det så att den globala ekonomiska krisen i kombination med klimatutmaningen är en form av signal om att den här överflödskonsumtionens tidevarv är över och att en återgång till någonting som mer kan liknas vid hushållning och gemensamma lösningar är nödvändigt. Men, herr talman, även om det nu skulle vara så att det inte är fallet, utan att vi med vår uppfinningsrikedom klarar oss ur den här situationen och åter kan sätta fart på köpfesten och prylvansinnet, menar jag att vi ändå skulle få väldigt mycket mer värde av vårt boende om kooperativa boendeformer fick ett större genomslag på bostadsmarknaden. Samhället kan, menar jag, göra stora vinster genom att med olika medel stödja en inriktning som innebär att olika former av kooperativt boende utvecklas. Jag ser naturligtvis fram emot det arbete som bedrivs på Boverket och som används i betänkandet från majoritetens sida som en anledning att vänta. Jag hoppas naturligtvis att Boverkets arbete ska kunna lyfta fram den kooperativa hyresrätten som det spännande alternativ den är. Jag hoppas också att det kanske kan leda till en renässans för den stora mångfalden av kooperativa experiment och stimulera nyfikenheten och lustan hos dem som söker bostad. Den mångfalden tycker jag var mycket spännande och utvecklade boendet mycket. Jag hoppas också att många kommuner i ökad uträckning ska våga överlämna ett större ansvar till de boende och på så vis också bidra till att stimulera ett mer kooperativt tänkande bland boendet även i allmännyttans mer traditionella bestånd av hyresrätter. Det finns några sådana mycket spännande boendeformer här i Stockholm som jag känner till och som jag tycker också utvidgar boendets kvalitet väldigt mycket. I den stora utmaning som vi har framför oss att förvandla 1960- och 1970-talets stora bostadsbestånd till långsiktigt hållbara och klimatanpassade bostäder finns det enligt min mening verkligen ett stort utrymme för att se till de boendes medverkan i förvaltningen för att nå målen. Med de boendes medverkan kan man få till förändringar i hur man använder bostäderna på ett annat sätt. Jag menar att det tveklöst är så att olika former av kooperativa lösningar där de boende har en ökad möjlighet att påverka och styra också kan leda till beteendeförändringar i hur vi konsumerar vårt boende. Jag tror att det finns en väldig potential där som kanske kan vara kraftfullare än det som vi kan åstadkomma med bara tekniska lösningar. Många förändringar i hur vi ska klimatanpassa vårt sätt att bo kanske kräver mer av förändrade vanor än ny teknik. Att på rätt sätt lämna mer makt till de boende kan vara ett sätt att även bedriva klimatarbetet. Med det vill jag påminna om att jag yrkar bifall till reservation nr 11.

Herr talman! I detta betänkande behandlar vi motioner från allmänna motionstiden som gäller hyresrätt, kooperativ hyresrätt, bostadsrätt, ägarlägenheter och ombildning. Samtliga motioner är avstyrkta. Därutöver kan jag konstatera att oppositionen spretar, av 14 reservationer är den bara överens om en enda. Utifrån debatten om bostadsförsörjning som vi nyss förde kan jag bara konstatera att en av de viktigaste frågorna för nyproduktion av hyresrätter är utformningen av bruksvärdessystemet. Denna fråga har nu livligt debatterats under det senaste året, då utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna presenterades. I den utredningen föreslogs när det gäller hyressättningen en modernisering av bruksvärdessystemet som bland annat innebär att allmännyttans hyresledande roll avskaffas och att läget får slå igenom mer än i dagsläget. Vid prövning av hyreshöjningar ska den normerade nivån vara kollektivt avtalade hyror, bostadsefterfrågan, och en viss förändring av ortsbegreppet ska spela en större roll. Därutöver föreslås en spärr mot alltför täta hyreshöjningar. För att stärka besittningsskyddet för hyresgästerna föreslår utredningen att man lägger fram förslag om att hyran maximalt får höjas med inflation plus 3 procent, vilket då utredningen presenterades motsvarade ungefär 5 procent. Nyligen kom två av parterna på hyresmarknaden fram med ett förslag, Sabo och Hyresgästföreningen. De föreslår att allmännyttans hyresledande roll tas bort och att den normerande rollen i stället blir kollektivt avtalade hyror på orten vilka träffats med en etablerad hyresgästorganisation. För att värna besittningsskyddet föreslås en särskild skyddsregel. Den ska utformas så att om den nya hyran vid prövning vid hyresnämnd bestämts till ett väsentligt högre belopp än den tidigare gällande hyran ska hyresnämnden ange skälig tid under vilken en årlig anpassning av hyran ska ske till dess att hyran har uppnåtts. Skyddsregeln ska även kompletteras med en spärr mot för täta hyreshöjningar. Sabos och Hyresgästföreningens förslag har mottagits positivt av statsrådet Mats Odell, och Fastighetsägarna har ställt sig försiktigt positiva. Från utskottets sida ställer vi oss positiva till att två av parterna tydligt har lagt fram ett förslag om hur en framtida hyressättning skulle kunna utformas. Statsrådet Odell har ända sedan utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna presenterades haft som ambition att kunna samla parterna för att nå en överenskommelse. Vår utgångspunkt har hela tiden varit att ett moderniserat bruksvärdessystem självklart ska medverka till att garantera hyresgästers besittningsskydd, att hyresgäster ska känna trygghet i sitt boende och att de inte ska riskera oskäliga hyreshöjningar. För att vara övertydlig: Vi motsätter oss marknadshyror. Just nu vet vi att en beredning av frågorna pågår, och konkreta förslag kommer att presenteras. Det som är positivt är att det verkar finnas en någorlunda bred samsyn om hur förändringar skulle kunna se ut i framtiden för att få ett fungerande bruksvärdessystem, eftersom oppositionens ledamöter i ett pressmeddelande när parterna presenterade sitt förslag var positiva. Socialdemokraterna och Vänstern ställer sig i sin reservation om hyressättning också positiva till Sabos och Hyresgästföreningens förslag. Att ett brett stöd för frågorna finns är viktigt för att stärka just hyresrätten. Herr talman! Utöver frågan om bruksvärdessystemet skulle jag vilja lyfta frågorna om ombildning av fastigheter till bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt. I denna del blir ofta tonläget högt från oppositionen och Hyresgästföreningen. Jag skulle vilja börja med att fastslå att det är en fråga för dem som bor i ett specifikt hus. Om en majoritet av dem som bor i ett hus vill ombilda sin fastighet har jag inga synpunkter på det. Om de sedan vill ombilda till bostadsrättsförening eller kooperativ hyresrätt har jag heller inte synpunkter på det. Det är de själva som bestämmer. Moderaternas och alliansens ståndpunkt är att det är de boende själva som fattar dessa beslut och inte vi politiker. Däremot är det viktigt att de som funderar på frågan har korrekt och bra information. Utifrån vad som gäller med olika boendeformer har nu på regeringens uppdrag Boverkets och Konsumentverkets hemsida www.omboende.se startats. Där finns mycket information om olika upplåtelseformer och vilka regler som gäller. Jag tycker att den är mycket informativ. Här finns att läsa om att hyra, vanlig lägenhet eller i kooperativ hyresrätt, om att äga, indirekt via bostadsrätt eller genom att äga småhus eller ägarlägenhet. Man har ett avsnitt om ombildning och vad som gäller, och skillnaden mellan att bo i hyresrätt och att bo i bostadsrätt lyfts fram. Jag finner det mycket positivt. Därutöver vill jag understryka att de enskilda boende som inte vill ombilda sin lägenhet har rätt att bo kvar som hyresgäster enligt samma regelverk som gäller då hela fastigheten är en hyresfastighet. Detta är glasklart i lagstiftningen. Slutligen vill jag lite kort lyfta upp frågan om ombildning till ägarlägenhet, något som Moderaterna och alliansen ställer sig positiva till. Om det ska kunna bli möjligt krävs det ytterligare utredningar. Den frågan övervägs för tillfället av regeringen. Vi hoppas att förslag kommer så småningom. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Som jag tidigare sade hann jag inte med att säga allt i talarstolen. Jag har en fråga till Ewa Thalén Finné om ombildning. Vi har en motion i betänkandet som handlar om stärkt minoritetsskydd för boende vid ombildningar. Nu har Ewa Thalén Finné läst upp hur lagstiftningen fungerar. Vi har hela tiden vetat att det på vissa ställen i landet inte fungerar på det sätt som är önskvärt. I tisdagens Metro, som jag tror att ni kanske också har läst, står det: Så här fuskas det vid borättsombildningar. Det finns en rad olika exempel. På ett ställe kunde man få 25 000 om man röstar ja till en ombildning. Man ljuger om fullmakter på ett annat ställe. Man förfalskar datum. Ingen rösträkning var det på ett ställe, bara ja-rop. På ett ställe var det någon som hade sagt att det var 600 personer på ett möte i en fyrarumslägenhet, och alla hade röstat ja till ombildning. Listan kan göras lång. Det är till och med så att man har använt sig av avlidna personer och räknat in dem. Det här tror inte jag Ewa Thalén Finné tycker är bra. Men min fråga är: Har ni några planer på att förstärka den här lagstiftningen så att man inte kan göra sådana här fuskgrejer när man ska göra en borättsombildning? I betänkandet har ni ingenting som säger att ni vill göra något åt det. Ni tycker att det funkar bra som det är och att ombildningen ska vila på en princip om att det är de närmast berörda boende som ska få avgöra frågan.

Herr talman! Christina Oskarsson lyfter här ett reportage i tidningen Metro och undrar om jag skulle ställa mig positiv till att förstärka lagstiftningen. Jag måste i ärlighetens namn säga att jag tyvärr inte har läst den artikeln. Jag läser inte alltid Metro. Men självklart har vi lagstiftning för att lagstiftning ska följas. Det är därför vi har lagstiftning. Pågår det saker som är på gränsen till klart olagliga måste man naturligtvis se över de aspekterna. För lagstiftning ska följas. Punkt. Jag har en fråga till Christina Oskarsson utifrån det anförande som hon höll i talarstolen. Hon pratade om andrahandsuthyrning och oskälig hyra. Jag tänkte höra med Christina Oskarsson: Finns det några oklarheter i lagstiftningen om att få ta ut oskälig hyra vid andrahandsuthyrning? I sådana fall: Hur ser den oklarheten ut? Jag tycker nämligen att lagstiftningen är ganska tydlig.

Herr talman! Jag vill hålla mig till borättsombildningen nu. Vi har i tidigare debatter påtalat att det är brister i lagen och att det kan leda till sådana saker som jag nu har tagit upp här. Jag vill ha ett svar om ifall ni avser att göra någon skärpning i lagstiftningen. Sedan till frågan om andrahandsuthyrning: Vi debatterade den frågan i november, tror jag det var, förra året. Det finns hyresgäster som hyr ut sina lägenheter i andra hand och som tar ut oskäliga hyror. När det kommer till hyresnämnden måste de betala tillbaka det. Vi måste ha en lagstiftning som tydligt och klart talar om vad det är för hyror man får ta ut när man hyr ut. Som det har varit nu får man ta ut vissa procent över hyran om det är en möblerad lägenhet och så vidare. Men även här talar ni om att den Kochska utredningen kan få en inverkan på andrahandsuthyrningen. Vad det kan leda till vet vi inte i dag, eftersom ni inte ger några sådana besked.

Herr talman! Som jag sade har vi lagstiftning för att lagstiftning ska följas. Jag skulle ändå vilja börja med att slå fast att i de allra flesta fall med ombildningar går det till på ett helt sjyst sätt. Det finns avarter. Jag har sett avarter i Malmö på några håll. Det tycker jag är mycket olyckligt. I dagsläget har vi ingen översyn på gång av regelverken, men självklart är det alltid så att lagstiftning följs på Justitiedepartementet. Visar det sig att det sker väldigt mycket övertramp av lagstiftningen får man överväga om man ska göra förändringar i lagstiftningen. Så är det. Jag måste komma tillbaka till om det var oklarheter i lagstiftningen när det gäller att ta ut oskälig hyra. Jag tyckte ändå på Christina Oskarssons svar att det nog inte fanns oklarheter, för om man tog ut oskälig hyra fick man betala tillbaka. Det bedömde hyresnämnden. Då är det alldeles utmärkt. Tyvärr finns det människor som bryter mot lagen. Ibland är de oinformerade, ibland funderar de på om de kan göra ett klipp. Även här har vi lagstiftning, och lagstiftning, som jag sade, ska följas.

Herr talman! Jag vill fråga Ewa Thalén Finné som företrädare för det största partiet i den högerledda regeringens stöd här i riksdagen hur man kan göra så stor sak av förslaget från Hyresgästföreningen och Sabo. Det borde väl vara genant för regeringsföreträdarna här att vi har en sådan brist på ledning och styrning av bostadspolitiken i landet. Först har vi Fastighetsägarna som via en anmälan till EG-domstolen kan blockera den framtida hyrespolitiken och bostadspolitiken i Sverige. Sedan kommer två av bostadsmarknadens aktörer som får hjälpa regeringen att komma med ett förslag för att man över huvud taget ska fortsätta att diskutera hyrespolitiken och bostadspolitiken i Sverige. Det här tar regeringsföreträdarna som intäkt för att man är aktiv i bostadspolitiken. Det är ju genant för regeringsföreträdarna och bostadsminister Mats Odell att man inte ens tar ansvar för ledning och styrning av de här frågorna. Andra aktörer får ta ansvar för brister som regeringen har och undfallenhet när det gäller att över huvud taget vara aktiv i frågan. Jag tycker att Jan Lindholm på ett mycket bra sätt när det gäller det förra betänkandet försökte föra en seriös debatt om vad de här frågorna innehåller, vad de står för och vilken ställning vi ska ta till detta. Det är den här konstruktiva diskussionen som vi ska fortsätta att föra. Vilka grunder ska finnas i en långsiktig bostadspolitik, i en långsiktig hyressättningspolitik, i en hyresmarknadsmodell där parterna på ett bra sätt ska kunna ta beslut om hyresgästernas besittningsskydd, trygghet och rättvisa hyror?

Herr talman! Man kan ha olika aspekter på saker. Statsrådet Mats Odell med uppbackning av alliansens ledamöter i utskottet deklarerade väldigt tidigt att han väldigt gärna ville kunna presentera ett förslag om framtida hyressättning som vilar på idéer som alla tre parter står bakom. Därför tycker vi att det är positivt när två av parterna har kommit fram med ett förslag och den tredje parten åtminstone har ställt sig lite försiktigt positiv till detta förslag. Arbetet med att samla parterna för att därigenom kunna lägga fram ett hållbart förslag tycker vi är oerhört väsentligt. Jag skulle vilja ställa en fråga till Vänsterpartiet. I er reservation 2 om hyressättningen skriver ni ihop med Socialdemokraterna att ni ser positivt på Sabos och Hyresgästföreningens förslag. Det förslaget innebär att allmännyttans hyresledande roll tas bort. I reservationen skriver ni att deras förslag ligger i linje med vad ni tycker. Hur är det nu med det? I talarstolen säger Egon Frid helt andra saker. Jag tycker att det vore intressant att veta vad Vänsterpartiet egentligen vill.

Herr talman! Det är enkelt att svara på det. Vi vill ha en hyressättningspolitik som grundar sig på en långsiktig självkostnadsprincip, ett bruksvärde som styrs av andra faktorer än dem som regeringen styrs av och den bostadspolitik som regeringen hittills har fört. Den ligger som grund för dess passivitet och de aktiva förslag som kommer från utredningen. Det är mot utredningens förslag, mot regeringens passiva hållning och den efterfrågestyrda hyressättning, den marknadsanpassning av hyressättningen där det finns ett jättestort efterfrågeunderskott av bostäder som driver upp hyrorna till den grad som vi ser i dag. Det är ett alternativ till den utvecklingen som är det positiva. Ewa Thalén Finné sade själv att Fastighetsägarna är försiktigt positiva. Vi har uttryckt att vi är försiktigt positiva till den process som det här förslaget har satt i gång och att vi kan fortsätta att diskutera en hyresmarknadsmodell som kan leda till att hyresgästernas trygghet på bostadsmarknaden blir tydlig. Regeringens passivitet och brist på bostadspolitik och de förslag som har kommit från regeringen riskerar att driva upp hyrorna så att folk får flytta från sina hyresbostäder. Det här förslaget har vissa centrala delar som vi ska fortsätta att ha en konstruktiv debatt om. De är grunderna för hur ett hyressättningssystem ska bli. Vi har sagt att vi inte kan ta ställning till detaljerna förrän vi har en proposition från regeringen. Den väntar vi på. När kommer den, Ewa Thalén Finné?

Herr talman! Jag kan konstatera att Vänsterpartiet tydligen inte står bakom sin reservation 2 i betänkandet. Här pratar man om att man vill ha en hyressättningspolitik som drivs av långsiktig självkostnad. Det är ju inte det som Sabo och Hyresgästföreningen skriver om. En annan reflexion jag kan göra är att Vänsterpartiet tycker att det är negativt att regeringen försöker samla de tre parterna på hyresmarknaden för att nå ett konsensusförslag som alla tre parterna kan stå bakom. Det är olyckligt. Jag tycker personligen att det är oerhört positivt.

Herr talman! Nu är det dags för bostadspolitisk debatt nummer två i dag, och här går frågorna mer på djupet. Jag vill repetera en sak från den förra debatten, nämligen regeringens bostadspolitiska mål att utbud och efterfrågan ska mötas. Det målet är helt avgörande för en fungerande bostadsmarknad. När vi når det målet faller huvuddelen av de problem bort som motionärerna pekar på. Jag kan börja med motionen om överprövning av rätten för en hyresvärd att välja hyresgäst. På en marknad där det finns gott om lägenheter är detta inte något större problem. Då är det inte lika enkelt att försöka välja bort hyresgäster. Däremot vill jag vara tydlig med att det inte ska finnas någon acceptans för diskriminering. Hyressättningssystemet behöver förändras. Det är självklart att allmännyttans hyresnormerande roll ska bort. 45 procent av hyresrätterna ska inte få bestämma över de övriga 55 procenten. Det är dålig demokrati och dålig socialistisk politik. Sabos och Hyresgästföreningens gemensamma förslag är däremot bra. Jag ser det som ett steg på vägen. Det räcker inte för att öka nyproduktionen. Det behöver förädlas ytterligare. Herr talman! För mig som villaägare är hyran någorlunda förutsägbar. Jag kan inte påverka till exempel räntenivåerna, akuta reparationer och byte av maskiner, men därutöver kan jag göra mycket själv för att hålla hyran nere. Jag trivs med den möjligheten och vill därför att hyresgäster ska känna ungefär samma trygghet. Därför är det naturligt för mig att välja bort rena marknadshyror som alternativ. Det finns för många oseriösa fastighetsägare för att det ska fungera. Det bör också finnas gränser för hur mycket hyrorna ska kunna höjas per år. En modell som jag kan tänka mig är att det ska vara möjligt att ha olika hyror för samma typ av lägenhet i samma hus och i samma trappa, beroende på när man har flyttat in. Detta har fungerat på villa- och bostadsrättsmarknaden i alla år, så varför skulle det inte fungera på hyresmarknaden? Man går ju in i ett avtal med öppna ögon och vet ungefär hur hyresutvecklingen kommer att se ut. Med en hyresmarknad där utbud och efterfrågan möts behöver man definitivt inte vara orolig för att det går snett, men det skulle fungera även i dag. Dessutom skulle en sådan hyressättning kunna hålla nere hyresnivåerna för dem som bor länge i en lägenhet. Det är samma sak med andrahandsuthyrningar. Med utbud och efterfrågan i balans försvinner i stort sett hela marknaden för andrahandsuthyrning. Då försvinner också de flesta av de problem som finns i dag. Motionen om att kunna bo in sig till ett förstahandskontrakt kan tyckas sympatisk vid ett första ögonkast, men om man analyserar den närmare är det inte någon särskilt smart idé. Som förstahandshyresgäst skulle man då i praktiken bli den som styr över vem som ska bli nästa hyresgäst. Det blir ju helt fel. Självklart ska fastighetsägaren få besluta över sin egendom. Förslaget om bostadsrättsregister är bra. Det är nödvändigt att få till stånd ett register så snart som möjligt. Frågan bereds för närvarande på Justitiedepartementet. Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan det kommer ett förslag. Förr var det inte lika vanligt som i dag att bostadsrätterna var belånade; nu är det mer regel än undantag. Det finns ett antal små bostadsrättsföreningar där det kan vara svårt med kontrollen av pantsättning. Det finns behov av ett register även för de större bestånden. Det skulle underlätta oerhört mycket för både föreningarna, mäklarna och kreditgivarna om det fanns ett centralt register, liknande fastighetsregistret, på Lantmäteriverket. Det är synnerligen lämpligt att lägga det där eftersom det finns synergieffekter med befintligt fastighetsregister. Utformning och finansiering är detaljfrågor. Kravet på att Boverket ska samla och sprida kunskap om kooperativa hyresrätter är redan tillgodosett. Det finns en handbok som Boverket har gett ut. Den finns också på webben. Den informerar om bildande och ombildning till kooperativ hyresrätt. Jag vet inte riktigt vad motionärerna efterlyser. Eftersom några av dem finns här i kammaren går det kanske att få svar på det. Det finns också en motion om ombildning till kooperativ hyresrätt med förslag om att man som hyresgäst ska kunna anmäla intresse av att köpa en hyresfastighet för att snabba på förfarandet vid den tidpunkt då det eventuellt blir aktuellt med en försäljning. Det är en intressant tanke. Det kan jämföras med arrendelagstiftningen. En arrendator kan anmäla sitt intresse för köp av fastigheten till lantbruksenheten på länsstyrelsen. På så sätt kan inte en försäljning ske över huvudet på arrendatorn. Det är möjligt att förslaget kan kopplas med motsvarande förutsättningar för ombildning till ägarlägenheter som Centerpartiet och alliansen planerar att genomföra under nästa mandatperiod. Till sist, herr talman, en reflexion över en formulering i reservation 1. "En person som tidigare blivit vräkt har mycket svårt att komma in på den reguljära bostadsmarkanden igen." Menar ni att detta är konstigt och anmärkningsvärt? Om någon av er säljer en vara eller en tjänst och inte får betalt, fortsätter ni då att sälja mer till den kunden? Säkert inte. Så gör inte heller fastighetsägare. Ni måste förstå att en fastighetsägare förvaltar ett kapital och tillhandahåller tjänster i form av bostäder. Då både vill och behöver man få in pengar. Även här är det dags att släppa de gamla socialistiska tankarna om att bostaden är en rättighet där sådana simpla skyldigheter som att betala sin hyra inte är så viktiga. Alla har rätt till tak över huvudet. En del har svårt att få pengarna att räcka. Jag tror att många skulle må bra av att lära sig mer om hur viktigt det är att betala sina räkningar och i synnerhet sin hyra. Det gäller att försöka prioritera rätt för att inte hamna i ekonomiskt och socialt besvärliga situationer. Detta har jag inte vid något tillfälle kunnat läsa i några förslag från Vänsterpartiet. Jag yrkar bifall till förslagen i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner och reservationer.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Som ni märker hänger den här debatten väldigt tätt ihop med den förra. I stora stycken diskuterar vi samma sak. Det kanske kommer att bli så från min sida också, men jag ska ändå försöka att inte upprepa mig för mycket. Vi diskuterade allmännyttans villkor förut. Nu har vi kanske kantrat över åt att mer diskutera rena hyressättningsfrågor. Jag tycker att det är intressant att de enda som egentligen nu diskuterar marknadshyror är oppositionen. Från alliansens sida har vi varit väldigt tydliga med att det inte är något parti som driver marknadshyror. Det är oppositionen som lyfter fram detta gång på gång. Det hjälper tydligen inte att vi från alliansens sida säger att det inte är aktuellt. Folkpartiet och alliansen har varit väldigt tydliga med att lika lite som en småhusägare skulle drivas från hus och hem på grund av skenande fastighetsskatter skulle en hyresgäst drivas från hus och hem på grund av oförutsägbara och orimliga hyreshöjningar. Det är ju den politiken vi står bakom, inte den politik som oppositionen tydligen försöker beskriva, som ingen står för. Det förhållandet är inget alibi för att man inte måste ta tag i hyressättningssystemet. Det har med rörlighet, nyproduktion och många saker att göra. Det är naturligtvis en nödvändighet. Dessutom finns det stora möjligheter att utveckla hyresrätten som upplåtelseform. Alla partier är faktiskt väldigt positiva till hyresrätter. Det har inte så mycket att göra med om vi som partier är positiva till hyresrätten utan hyresrätten är en absolut nödvändig upplåtelseform på bostadsmarknaden. Arbetsmarknaden skulle inte ha fungerat om man inte hade haft en sådan flexibel lösning så att människor har kunnat flytta. Det är inte någon meningsskiljaktighet i den frågan heller. Jag tycker, om man reflekterar lite över det som har sagts tidigare, att Egon Frid från Vänsterpartiet argumenterade väldigt mycket utifrån en utredning, men positionerna har flyttats sedan dess. Utredningen finns naturligtvis med i beslutsunderlaget, men beslutsunderlaget kompletteras hela tiden. Vi kan inte fastna i att diskutera just den utredningen. Det är ändå inte ett argument för att kasta den i papperskorgen, för det finns ju vissa saker där också naturligtvis som går att använda och ta ställning till. När det handlar om hur vi ska skapa det nya systemet blir jag lite förvånad över att regeringen blir anklagad för att vara passiv när man faktiskt visar stor lyhördhet. Jag vill påstå att det är en väldig styrka i ett politiskt resonemang att man har lyhördhet och kan samla och föra en dialog. Jag blir väldigt förvånad när man beskriver något slags ovanifrånperspektiv och ska presentera lösningar innan man har lyssnat på de aktörer det berör. Med den utgångspunkt som statsrådet Odell hela tiden har haft, att vi faktiskt ska skapa en bred lösning med samsyn, är det naturligtvis en förutsättning att vi låter aktörerna på marknaden göra inspel och tar hänsyn till dem. Det kan inte vara så att vi utgår från en lösning och sedan låter andra reagera hela tiden. Det kallar jag inte dialog. Det är den typ av politik där man faktiskt har ett ovanifrånperspektiv. Om det är ett ledarskap som förordas är jag väldigt glad att alliansregeringen inte har det ledarskapet. Det har nämnts många gånger i dag, och det har varit tydligt hela tiden, att ambitionen har varit att skapa en fungerande bostadsmarknad i samförstånd med bostadsmarknadens aktörer. Att det här är en svår fråga beror mycket på att hyresmarknadssidan har varit genomreglerad under så pass många år. Det är klart att man måste föra en lång diskussion om hur man ska lösa upp de knutar som har bildats under de år som har gått. Herr talman! Det fantastiska tycker jag är att det nu går att se att det faktiskt finns stora möjligheter att nå den här samsynen. Det talas här om och riktas lite kritik mot att uppgörelsen mellan Sabo och Hyresgästföreningen lyfts fram. Jag tycker att de är värda att uppmärksammas därför att de tar ett så stort ansvar och lyfter fram ett konstruktivt förslag. De biter sig inte fast vid att driva en självkostnadsprincip utan de börjar diskutera utifrån affärsmässiga principer att kunna slopa den hyresnormerande rollen. Är man inte beredd att ta det steget sitter vi fast i skyttegravarna och kommer inte vidare. Därför tycker jag att det är berättigat att lyfta fram det som en viktig sak här i dag. Om man läser reservationen från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet under rubriken Hyressättning kan man få intrycket att det finns meningsskiljaktigheter som jag anser i grunden inte finns. Det finns nyckelord i reservationen. Vi pratar om bruksvärdessystem, besittningsskydd, trygghet och skydd mot orimliga och oförutsägbara hyreshöjningar. Det är bara att notera oppositionens samsyn med regeringen när det gäller den politiken. Om vi diskuterar bruksvärde kan jag säga att definitionen på bruksvärde faktiskt är att lyfta fram hyresgästernas värderingar av sitt boende. Det är grunden för bruksvärdet. Sedan är frågan hur man ska kunna få bruksvärdet översatt till en hyressättning. Det kanske i och för sig är lite konspiratoriskt tänkt av mig, men när man läser vidare i reservationen finner man ett räkneexempel som pekar på att tiotusentals människor skulle behöva flytta från sina lägenheter. Det finns naturligtvis ingen som driver en sådan politik att det skulle bli resultatet. Man kan ju kritisera hur det räknas, men det blir bara sifferexercis. Jag kan inte se något annat än att reservanterna utnyttjar det räkneexemplet som ett rent skrämselargument som egentligen inte har någon förankring i verkligheten. Lägesfaktorn har tagits upp här. När man kommer från en annan del av landet än Stockholm, som jag gör, reflekterar man ofta över att bostadsdebatten handlar om Stockholm, inte om oss andra. Det må vara hänt, i alla fall ur en synpunkt. Det är att i övriga landet har man faktiskt lyckats att differentiera hyrorna utifrån precis de saker som lyfts upp här. Det är storlek och standard, men man har även lyckats att lyfta in lägesfaktorn i diskussionen. Det beror inte på lagstiftningen utan det beror på att parterna har tagit sitt ansvar. Det är glädjande att alla parter även i Stockholm har tagit tag i det arbetet och insett att det är ett absolut nödvändigt arbete att göra. Som jag sade betyder bruksvärdesystemet ju i grunden att man måste kunna lyfta fram hyresgästernas värdering av sitt boende. Herr talman! Ewa Thalén Finné ställde en fråga om oklarheterna kring andrahandsuthyrning. Jag hade också tänkt ta upp det, för det är ganska intressant när man läser den motion som reservationen bygger på. Det står att lagstiftningen för andrahandsuthyrning är oklar framför allt när det gäller hyressättningen. Precis som det sades tidigare är det ju solklart vad som gäller för andrahandsuthyrning i hyressättningssystemet. Herr talman! Något som har återkommit i år igen och som vi har diskuterat tidigare är kooperativ hyresrätt. Det är säkert en alldeles utmärkt upplåtelseform för många människor som vill ta tag i detta. Men det är samma sak där. Det är ingenting som vi behöver värdera politiskt. Precis som Lennart Pettersson sade finns det kunskap om detta som sprids både på nätet och i skrifter. Jag har svårt att tro att det är brist på kunskap. Om människor tycker att det här är en bra upplåtelseform kan man jobba vidare med den. Det kan inte vara statens sak att via sina myndigheter driva en viss upplåtelseform och tycka att den är bättre än någon annan. Återigen måste det vara de enskilda bostadskonsumenterna som står för de valen.

Herr talman! Jag vill allra först yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Jag tänkte avgränsa mig till att säga några ord om ägarlägenheter, den nymodighet som kom för fjorton dagar sedan, en ny bostadsform. Vid sidan av hyresrätt och bostadsrätt ska vi kunna ha ägarlägenheter, vilket innebär en större mångfald och valfrihet i boendet. Förmodligen kommer det också att öka bostadsbyggandet. I det betänkande som vi har debatterat under dagen behandlar vi motioner som handlar om hyresrätt, kooperativ hyresrätt, bostadsrätt och ombildning. Ägarlägenheterna är ett ytterligare alternativ på bostadsmarknaden. Herr talman! För att öka utbudet av lägenheter och bidra till ökad bostadsproduktion har riksdagen efter förslag från regeringen också med den nya upplåtelseformen fört in från den 1 januari 2009 att man höjer schablonavdraget för andrahandsuthyrning från 4 000 kronor till 12 000 kronor per år. Det är för att bättre utnyttja bostadsbeståndet. Det är en bra reform i förhållande till det vi talade om i den förra debatten, nämligen bostadsbristen. Herr talman! Det har tagits upp en hel del i den debatt som har varit, bland annat om hyressättningssystemet. Jag tycker att mina kamrater på alliansbänken har fört fram den kunskapen på ett seriöst och bra sätt. Efter den här relativt långa debatten kan jag bara yrka bifall till förslaget och tacka för ordet.