Hyresrätt och bostadsrätt m.m.

Herr talman! Kristdemokraterna står bakom alla reservationer med kristdemokratiska förtecken, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 1. Jag ska i det här inlägget beröra några av de åtta punkter som är föremål för reservationer från kristdemokratiskt håll, i vissa fall tillsammans med andra partier. Socialdemokraternas politik har förmodligen mot de ansvarigas vilja och intention kommit att utgöra ett allvarligt hot mot hyresrätten. Senare års byggstatistik är en ganska dyster läsning, framför allt vad gäller hyresbostäder. En rad hinder finns för att fler hyresrätter ska kunna produceras. Regeringen har länge trott att tillfälliga investeringsbidrag kan råda bot på hyresrättens specifika problem. Så har inte varit fallet. Också förutsättningarna för hyresvärdar, framför allt privata, att behålla sina fastigheter i stället för att sälja till bostadsrättsföreningar är otillräckliga. Nu måste politiken inriktas mot att skapa förutsägbarhet och långsiktig lönsamhet för ägande av hyresfastigheter - annars riskerar hyresrätten att försvinna som boendeform i många områden. Positivt är att några saker är på väg att hända. För knappt ett år sedan nådde parterna på bostadsmarknaden, SABO, fastighetsägarna och hyresgästerna, en överenskommelse om bland annat hyressättning. Avtalet kunde slutas efter långvariga förhandlingar och visar, tycker jag, på ett stort mod och en konstruktiv anda hos de tre parterna. Överenskommelsen ligger till grund för ett utredningsarbete som bland annat har att pröva möjligheterna till särskilda hyressättningsregler vid nyproduktion, men också hur man i det befintliga beståndet bättre kan anpassa hyressättningen till tankarna bakom bruksvärdesprincipen. Utredaren ska också titta på möjligheterna att underlätta för hyresgäster att göra hyrespåverkande tillval och frånval. Uppdraget ska vara färdigt den 30 april nästa år. Kristdemokraterna och tre andra partier i utskottet anser att utredningen bör få tilläggsdirektiv som innebär att man också ska utreda hur de kommunala bostadsföretagens hyresledande roll ska ersättas med ett system där alla likvärdiga lägenheter ingår i jämförelseunderlaget. Kristdemokraterna deltar i en reservation mot majoritetens förslag som i praktiken innebär att man avstår från att ta ställning i frågan. När det gäller hyressättningen i nyproduktion anser Kristdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Centern att det finns anledning för riksdagen att trycka på regeringen för att snabbt åstadkomma de angelägna förändringar som ligger inom överenskommelsen mellan parterna. Utskottets majoritet säger nej till detta. I en motion har vi kristdemokrater tagit upp ett problem som inte gäller så många, men som för dessa får betydande konsekvenser. Det gäller de särskilda studentbostadsföretag som har fått ett särskilt ansvar för studentboende. De här företagen har haft en allmännyttig status och finansierats genom förmånliga lån och har varit skattebefriade. Eventuella överskott återinvesteras i verksamheten. Fram till april 2002 hade de här företagen en så kallad hyresledande ställning. Men genom en lagändring hamnade de i en helt ny situation, som i praktiken riskerar att leda till att nyinvesteringar på det området upphör för dessa företag. En del av lägenheterna finns i Stockholm. En del av dem är insprängda bland vanliga hyreslägenheter, och en del är tillfälligt upplåtna till exempel till följd av att saneringsarbete ska ske. De har alltså tillfälligt upplåtits och använts som uthyrningsbostäder till studenter. Företaget drivs i stiftelseform. Man betalar samma hyra som andra, men för att täcka kostnaderna för andrahandshyresverksamheten tar man ut ett pålägg som de studerande får betala. Detta har nu prövats i domstol, som har förbjudit uttaget av pålägget. Konsekvenserna för företagen blir att de får sluta att hyra ut lägenheter på detta sätt eller att andra hyresgäster inom deras bestånd, som ofta redan betalar en högre hyra, får betala ännu mer. I Stockholm handlar det om ungefär 500 lägenheter. I vår motion har vi lämnat förslag som skulle kunna lösa de här stiftelsernas problem. Utskottets majoritet väjer egentligen för att ta ställning till de faktiska problemen. Man hänvisar bara till tidigare bedömningar. Det gör att problemet kvarstår för stiftelserna, men framför allt för alla de studerande som inte kan få tag i en bostad. Vi kommer att få tillfälle att återkomma till den frågan igen. I en annan motion har vi kristdemokrater föreslagit att det i de fall där det kan bli aktuellt med vräkning - vi talar nu om hyresbeståndet i övrigt - ska genomföras ett samråd där hyresvärd, hyresgäst och en representant för kommunen, till exempel socialförvaltningen, deltar. Detta skulle syfta till att undvika vräkning. Detta förslag har avvisats av utskottsmajoriteten. För några år sedan ändrade riksdagsmajoriteten de bestämmelser som föreskrev att en majoritet av hyresgästerna i en fastighet måste biträda idén för att en ombildning till bostadsrätt ska vara möjlig till att i stället gälla en kvalificerad majoritet som måste vara för. Bakom denna ändring ligger en historisk ovilja mot ägande. Här finns två olika borgerliga reservationer. Det finns en motion där Kristdemokraterna och Centerpartiet beskriver varför vi anser det vara angeläget att underlätta för människor som vill äga sin lägenhet genom en bostadsrättsförening. Vi anser att det ska räcka med en enkel majoritet av dem som är skrivna i fastigheten för att en ombildning ska kunna ske. En sista fråga som jag vill ta upp i det här betänkandet gäller ägarlägenheter. Det finns ett utredningsbetänkande som var klart i mars 2002. Alla förslag om att införa den nya upplåtelseformen ägarlägenhet, som har väckts i riksdagen under de senaste åren och även i föreliggande betänkande, har avslagits av majoriteten med hänsyn till utredningen och att frågan bereds inom Regeringskansliet. Från oppositionshåll har vi förgäves försökt få besked från regeringen om hur man vill gå vidare. I gårdagens budgetdebatt meddelade den socialdemokratiske företrädaren att han för sin del var motståndare till den nya upplåtelseformen ägarlägenhet. Om detta är att betrakta som ett auktoritativt besked från Socialdemokraterna, varför skriver då inte utskottsmajoriteten det när man svarar på motionerna? Om gårdagens besked snarare är att betrakta som en personlig synpunkt från den socialdemokratiska företrädaren är det en sak. Därför tycker jag att det är angeläget att Leif Jakobsson, som är uppsatt på talarlistan, ger besked till kammaren i dag. Är inriktningen från regeringens sida ett ja till ägarlägenheter? Bereder man frågan med sikte på att lägga ett sådant förslag för riksdagen, eller har Leif Jakobsson och Socialdemokraterna samma uppfattning som i det besked vi fick i går, nämligen att det inte ska bli några ägarlägenheter? Gäller det senare svaret kan man ju ställa frågor varför man skriver som man gör i betänkandet, där man landar på att frågan bereds i Regeringskansliet. Är inriktningen ett ja eller nej till ägarlägenheter? Om besked anhålles.

Herr talman! Kristdemokraterna står bakom alla reservationer med kristdemokratiska förtecken, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 1. Jag ska i det här inlägget beröra några av de åtta punkter som är föremål för reservationer från kristdemokratiskt håll, i vissa fall tillsammans med andra partier. Socialdemokraternas politik har förmodligen mot de ansvarigas vilja och intention kommit att utgöra ett allvarligt hot mot hyresrätten. Senare års byggstatistik är en ganska dyster läsning, framför allt vad gäller hyresbostäder. En rad hinder finns för att fler hyresrätter ska kunna produceras. Regeringen har länge trott att tillfälliga investeringsbidrag kan råda bot på hyresrättens specifika problem. Så har inte varit fallet. Också förutsättningarna för hyresvärdar, framför allt privata, att behålla sina fastigheter i stället för att sälja till bostadsrättsföreningar är otillräckliga. Nu måste politiken inriktas mot att skapa förutsägbarhet och långsiktig lönsamhet för ägande av hyresfastigheter - annars riskerar hyresrätten att försvinna som boendeform i många områden. Positivt är att några saker är på väg att hända. För knappt ett år sedan nådde parterna på bostadsmarknaden, SABO, fastighetsägarna och hyresgästerna, en överenskommelse om bland annat hyressättning. Avtalet kunde slutas efter långvariga förhandlingar och visar, tycker jag, på ett stort mod och en konstruktiv anda hos de tre parterna. Överenskommelsen ligger till grund för ett utredningsarbete som bland annat har att pröva möjligheterna till särskilda hyressättningsregler vid nyproduktion, men också hur man i det befintliga beståndet bättre kan anpassa hyressättningen till tankarna bakom bruksvärdesprincipen. Utredaren ska också titta på möjligheterna att underlätta för hyresgäster att göra hyrespåverkande tillval och frånval. Uppdraget ska vara färdigt den 30 april nästa år. Kristdemokraterna och tre andra partier i utskottet anser att utredningen bör få tilläggsdirektiv som innebär att man också ska utreda hur de kommunala bostadsföretagens hyresledande roll ska ersättas med ett system där alla likvärdiga lägenheter ingår i jämförelseunderlaget. Kristdemokraterna deltar i en reservation mot majoritetens förslag som i praktiken innebär att man avstår från att ta ställning i frågan. När det gäller hyressättningen i nyproduktion anser Kristdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Centern att det finns anledning för riksdagen att trycka på regeringen för att snabbt åstadkomma de angelägna förändringar som ligger inom överenskommelsen mellan parterna. Utskottets majoritet säger nej till detta. I en motion har vi kristdemokrater tagit upp ett problem som inte gäller så många, men som för dessa får betydande konsekvenser. Det gäller de särskilda studentbostadsföretag som har fått ett särskilt ansvar för studentboende. De här företagen har haft en allmännyttig status och finansierats genom förmånliga lån och har varit skattebefriade. Eventuella överskott återinvesteras i verksamheten. Fram till april 2002 hade de här företagen en så kallad hyresledande ställning. Men genom en lagändring hamnade de i en helt ny situation, som i praktiken riskerar att leda till att nyinvesteringar på det området upphör för dessa företag. En del av lägenheterna finns i Stockholm. En del av dem är insprängda bland vanliga hyreslägenheter, och en del är tillfälligt upplåtna till exempel till följd av att saneringsarbete ska ske. De har alltså tillfälligt upplåtits och använts som uthyrningsbostäder till studenter. Företaget drivs i stiftelseform. Man betalar samma hyra som andra, men för att täcka kostnaderna för andrahandshyresverksamheten tar man ut ett pålägg som de studerande får betala. Detta har nu prövats i domstol, som har förbjudit uttaget av pålägget. Konsekvenserna för företagen blir att de får sluta att hyra ut lägenheter på detta sätt eller att andra hyresgäster inom deras bestånd, som ofta redan betalar en högre hyra, får betala ännu mer. I Stockholm handlar det om ungefär 500 lägenheter. I vår motion har vi lämnat förslag som skulle kunna lösa de här stiftelsernas problem. Utskottets majoritet väjer egentligen för att ta ställning till de faktiska problemen. Man hänvisar bara till tidigare bedömningar. Det gör att problemet kvarstår för stiftelserna, men framför allt för alla de studerande som inte kan få tag i en bostad. Vi kommer att få tillfälle att återkomma till den frågan igen. I en annan motion har vi kristdemokrater föreslagit att det i de fall där det kan bli aktuellt med vräkning - vi talar nu om hyresbeståndet i övrigt - ska genomföras ett samråd där hyresvärd, hyresgäst och en representant för kommunen, till exempel socialförvaltningen, deltar. Detta skulle syfta till att undvika vräkning. Detta förslag har avvisats av utskottsmajoriteten. För några år sedan ändrade riksdagsmajoriteten de bestämmelser som föreskrev att en majoritet av hyresgästerna i en fastighet måste biträda idén för att en ombildning till bostadsrätt ska vara möjlig till att i stället gälla en kvalificerad majoritet som måste vara för. Bakom denna ändring ligger en historisk ovilja mot ägande. Här finns två olika borgerliga reservationer. Det finns en motion där Kristdemokraterna och Centerpartiet beskriver varför vi anser det vara angeläget att underlätta för människor som vill äga sin lägenhet genom en bostadsrättsförening. Vi anser att det ska räcka med en enkel majoritet av dem som är skrivna i fastigheten för att en ombildning ska kunna ske. En sista fråga som jag vill ta upp i det här betänkandet gäller ägarlägenheter. Det finns ett utredningsbetänkande som var klart i mars 2002. Alla förslag om att införa den nya upplåtelseformen ägarlägenhet, som har väckts i riksdagen under de senaste åren och även i föreliggande betänkande, har avslagits av majoriteten med hänsyn till utredningen och att frågan bereds inom Regeringskansliet. Från oppositionshåll har vi förgäves försökt få besked från regeringen om hur man vill gå vidare. I gårdagens budgetdebatt meddelade den socialdemokratiske företrädaren att han för sin del var motståndare till den nya upplåtelseformen ägarlägenhet. Om detta är att betrakta som ett auktoritativt besked från Socialdemokraterna, varför skriver då inte utskottsmajoriteten det när man svarar på motionerna? Om gårdagens besked snarare är att betrakta som en personlig synpunkt från den socialdemokratiska företrädaren är det en sak. Därför tycker jag att det är angeläget att Leif Jakobsson, som är uppsatt på talarlistan, ger besked till kammaren i dag. Är inriktningen från regeringens sida ett ja till ägarlägenheter? Bereder man frågan med sikte på att lägga ett sådant förslag för riksdagen, eller har Leif Jakobsson och Socialdemokraterna samma uppfattning som i det besked vi fick i går, nämligen att det inte ska bli några ägarlägenheter? Gäller det senare svaret kan man ju ställa frågor varför man skriver som man gör i betänkandet, där man landar på att frågan bereds i Regeringskansliet. Är inriktningen ett ja eller nej till ägarlägenheter? Om besked anhålles.

Herr talman! Utskottskolleger, personal och alla åhörare! Som vanligt står vi bakom alla de moderata reservationerna, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 1. Efter att ha lyssnat till gårdagens budgetdebatt kan jag konstatera att vi i alla fall är överens om en sak, nämligen att det byggs alldeles för lite i Sverige. Dessvärre har regeringens mål om att bygga 120 000 lägenheter under mandatperioden gått från att vara ett konkret mål till att bli en målsättning att sträva efter eller kanske i allra bästa fall uppnå. Lars-Erik Lövdén skyller på byggföretagen och kommunerna så fort han får chansen. Samtidigt talar han ofta och gärna om alla de kraftfulla åtgärder som regeringen sätter in. Hade det byggts en lägenhet varje gång Lövdén säger "kraftfulla insatser", hade regeringen med lätthet uppnått sina mål. Dessvärre är verkligheten en helt annan. Trots att efterfrågan på hyresrätter är stor i tillväxtorter, byggs det inte många hyresrätter. Man kan ju fråga sig vad det beror på. Naturligtvis finns det många orsaker till att det inte byggs. En ineffektiv planprocess, krångliga regler, höga skatter och bristande konkurrens är några exempel på orsaker. Men en riktigt stor bov i det här dramat är hyresregleringen, som får en hel rad negativa konsekvenser. Hyresregleringen hämmar byggandet av hyresrätter, framför allt eftersom det inte är lönsamt att bygga och förvalta hyresfastigheter. Vi vet att när byggföretagen får verka på en normal marknad, där det finns lönsamhet, vill de inget hellre än att bygga bostäder. Fler hyreslägenheter skulle byggas om hyressättningen var friare. Bostadsbrist och långa köer kommer som ett brev på posten när det byggs för lite. Stor efterfrågan samt det faktum att hyresregleringen medför att hyran i en förort till och med kan vara högre än hyran för en attraktiv lägenhet i stadskärnan skapar utrymme för en lukrativ svart marknad. Detta medför också kraftiga inlåsningseffekter. Den som har kommit över en billig lägenhet i centrum släpper inte den i första taget. Det leder naturligtvis till extremt låg omsättning av lägenheter. Lediga lägenheter kommer sällan ut på den vita marknaden. I Stockholms innerstad omsätts exempelvis vita förstahandskontrakt ungefär vart hundrade år. Lyssna på det: vart hundrade år! Det är förödande för rörligheten, för arbetsmarknaden här i Stockholm och för alla unga som är beroende av de flyttkedjor som rörligheten skapar. Dessutom skapar hyresregleringen en grogrund för en mycket skadlig mygelekonomi, där fiffel, skenbyten och svarta pengar tillhör vardagen och där fackpampar, Skandiachefer och andra potentater tilldelas värdefulla förstahandskontrakt, likt gamla tiders förläningar. Herr talman! Det blev med rätta en präktig skandal när Laila Freivalds ombildade sin allmännyttiga lägenhet till bostadsrätt, samtidigt som hon som justitieminister arbetade med ett lagförslag för att försvåra just sådana ombildningar. Hennes beteende var klart tveksamt ur ett moraliskt perspektiv, men det är inte min poäng just nu. Min poäng är i stället att hon sannolikt inte fick hyreskontraktet i den attraktiva Kungsholmenfastigheten genom att köa hos bostadsförmedlingen. Även vi riksdagsledamöter som sitter här har en gräddfil eftersom vi får hyra lägenheter i särskilda hus, som ägs av riksdagen. Annars skulle vi ha haft det mycket svårare att hitta övernattningslägenheter här i Stockholm. Herr talman! Hyresregleringen är också direkt orättvis. I tillväxtorter hålls hyrorna under marknadsnivån, vilket leder till att hyresskillnaderna mellan attraktiva lägen och mindre attraktiva lägen i många fall blir obetydlig. Vem tjänar respektive förlorar på det? I min hemstad Helsingborg skiljer det exempelvis bara ca 7 kr per kvadratmeter i årshyra mellan en centralt belägen etagelägenhet med sundsutsikt och en mindre attraktiv lägenhet i ett av de socialt tyngda ytterområdena. Det tycker jag är djupt orättvist. Hyresregleringen medför samtidigt att hyresnivåerna utanför de hetaste regionerna hålls på en för hög nivå. Trots att lägre hyror där skulle kunna skapa konkurrensfördelar tvingas många kommunala bostadsbolag att riva hyresbostäder i stället eftersom en sänkning av hyran skulle tvinga dem att sänka hyrorna även i det övriga beståndet. Hur vansinnigt det än låter har tusentals funktionsdugliga lägenheter rivits under de senaste åren. Herr talman! Vi moderater har under många år påtalat problemen med hyresregleringen. Därför är det glädjande att alltfler börjar inse att vi måste modernisera hyreslagstiftningen. I den så kallade trepartsöverenskommelsen mellan Hyresgästföreningen, SABO och Fastighetsägarna slår man fast att man måste göra någonting åt den bristande överensstämmelsen mellan dagens hyror och se till att hyresgästernas syn på vad som är rättvisa skillnader blir mer relevant. Vi tycker att den är ett stort och viktigt steg i rätt riktning. Särskilt glädjande är det att Hyresgästföreningen nu är drivande i denna process. När det gäller den fortsatta processen i dessa frågor är det också viktigt att regeringen lever upp till sitt ansvar och sätter fart på förändringsprocessen. Dessvärre tog det ganska lång tid innan en utredning tillsattes, och nu hör jag att denna utredning redan är försenad och har begärt en förlängd tid. Den vill helst inte redovisa sitt resultat förrän till hösten 2004. Om det är sant tycker jag att det är anmärkningsvärt med tanke på hur akut situationen på bostadsmarknaden är. Herr talman! Det finns många bra skäl till att successivt marknadsanpassa hyrorna. Det behövs bland annat för att få fart på byggandet, för att göra hyresmarknaden mer rörlig, för att skapa rättvisare hyror samt för att avveckla den svarta marknaden. Efter många år av politisk styrning och regleringar går det emellertid inte att ändra systemet över en natt. För såväl hyresgäster som fastighetsägare är det angeläget att se till att övergången sker successivt. En bra början är att ta bort de kommunala bostadsföretagens hyresnormerande roll. Då skapas förutsättningar för en hyressättning som tar större hänsyn till hyresgästernas och de bostadssökandes önskemål. Dessutom måste regeringen skyndsamt återkomma med förslag till riksdagen om en friare hyressättning i nyproduktionen. Herr talman! Ett annat sätt att stimulera byggande är att införa ägarlägenheter. Det skulle sannolikt öka tillgången på riskvilligt kapital för byggande. Enskilda hushåll har nämligen normalt inte samma avkastningskrav på eget kapital som professionella fastighetsföretag. Ägarlägenheter bör därför ge förutsättningar för ökad nyproduktion av bostäder, särskilt i områden där efterfrågan är större än utbudet. Om regeringen menar allvar med sitt mål om 120 000 nya lägenheter under mandatperioden bör regeringen snarast lägga fram ett förslag till ägarlägenheter. Tyvärr är det väl efter gårdagens besked ungefär lika sannolikt som att tomten skulle komma in här i kammaren och önska oss god jul. Tidigare har Socialdemokraterna hänvisat till att frågan bereds inom Regeringskansliet, men i gårdagens debatt fick vi ett klargörande från Anders Ygeman. Han sade klart och tydligt att Socialdemokraterna är emot ägarlägenheter. Som jag misstänkte redan tidigare är förmodligen rädslan för det privata ägandet utspridd inom rörelsen, och det tycker jag är synd. Herr talman! Avslutningsvis vill jag kommentera den kampanj som Socialdemokraterna och stödpartierna för i syfte att göra det svårare för hyresgäster att ombilda sina lägenheter till bostadsrätter. De har höjt majoritetskraven från majoritet till kvalificerad majoritet bland hyresgästerna. Dessutom har de infört krav på folkbokföring på fastigheten för att få rösta. Och inte nog med det: Man har också fattat beslut om en så kallad stopplag, som gäller sedan den 1 april 2002. Enligt den ska länsstyrelsen pröva alla överlåtelser av lägenheter som ägs av kommunala bostadsföretag. Denna mycket tveksamma lag har fått förödande konsekvenser för 1 171 boende i Östberga. Jag vill återigen citera Penka Kashmerova, som den 16 november förra året sade så här i Dagens Nyheter: "Det var jag - en invandrarkvinna - som för två år sedan satte igång arbetet med ombildningen i Östberga. Under dessa två år, för första gången i mitt nya liv, kände jag att jag kunde tillföra samhället något, välstånd, gemenskap och glädje." Jag kan inte förstå varför Socialdemokraterna är så angelägna att hindra de här människorna från att få köpa sina lägenheter. Varför förnekas Penka möjligheten att, som hon uttrycker det, tillföra samhället något? Vi moderater vill, i motsats till regeringen, underlätta och uppmuntra ombildningar. En bra början vore att dra tillbaka folkbokföringskravet, skrota stopplagen och återställa majoritetskraven i samband med ombildning till bostadsrätt till det enkla majoritetskrav som gällde före ändringen. Herr talman! I Sverige kan man i princip inte bli rik på eget arbete. Men på andras arbete kan man bli rik, likaså på spel, på spekulation och på bostäder, allra helst inom ramen för den mygelekonomi som jag tidigare talade om. I Stockholm kan man till exempel tjäna en halv miljon på den svarta bostadsmarknaden genom att råka bo på rätt ställe vid rätt tillfälle. För omkring 90 % av befolkningen av befolkningen skulle det ta 25 år att arbeta ihop den summan efter skatt. Mygelekonomin är bara en bland de många konsekvenser som bostadspolitikens totala haveri medför. Trots alla dessa haverisymtom vägrar majoriteten att ändra den gamla invanda politiken. Gårdagens budgetdebatt visar att man fortsätter att förespråka långtgående politisk styrning via intervention på hyresmarknaden och via subventioner och stimulanser. Jag kommer avslutningsvis osökt att tänka på ett citat av John Steinbeck, som sade så här: "Galenskap är att upprepa samma metoder, men förvänta sig ett annat resultat." Det tycker jag att majoriteten ska fundera på.

Herr talman! Jag vill börja med att för tids vinnande yrka bifall endast till reservationerna nr 2 och 20, men jag står självfallet bakom alla de reservationer där vi finns med. Herr talman! I dag har riksdagen möjlighet att direkt påverka bostadsbyggandet i Sverige. Det är lätt att i dessa tider, som präglas av statsbudgeten och debatter med anledning av budgetbehandlingen, tro att den enda tänkbara åtgärden för att öka bostadsbyggandet är kortsiktiga bidrag i olika former med krångliga regelverk, såsom utskottsmajoriteten förordar. Så är icke fallet. Vi i Folkpartiet tror att det finns en rad andra åtgärder som direkt skulle leda till ökat bostadsbyggande. Regeringen kunde ha återkommit för länge, länge sedan i hyresrättsliga frågor för att underlätta för ökat bostadsbyggande. Ett exempel är reformering av hyressättningssystemet. Bostadsutskottet anförde riksmötet 1998/99 att man förväntade sig att regeringen skulle ta de initiativ som behövdes. Inget händer. Och nu tiger utskottsmajoriteten. Vad anser utskottsmajoriteten? Vi vet alla att hyressättningssystemet samt dess tillämpning är ett stort hinder för nyproduktion. De tre stora aktörerna på den svenska bostadsmarknaden, SABO, Fastighetsägarna och Hyresgästernas riksförbund, har tagit initiativ till en överenskommelse, den så kallade trepartsöverenskommelsen. De har gjort det som politikerna inte har mäktat med. Tongångarna har ofta varit hårda. Alla förslag om friare hyressättning i nyproduktion har fått hårt motstånd med tongångar som gjort det omöjligt under en lång tid att föra en saklig diskussion om vilka åtgärder som behövs inom hyressättningssystemet för att få i gång byggandet och motverka svarthandel med bostäder. Vi i Folkpartiet har många förslag på hur byggandet kan komma i gång. I dag behandlar vi de hyresrättsliga frågorna och frågan om ägarlägenheter, men våra bostadspolitiska motioner omfattar ett helhetsgrepp med mängder av olika förslag som handlar om konkurrensfrågor, beskattning, planprocessen, markpolitik - även den statliga markpolitiken - och valfrihetsfrågorna, det vill säga vad bostadskonsumenterna efterfrågar, viktiga åtgärder och ett helhetsgrepp. Vi vill reformera hyressättningen och se en friare hyressättning i nyproduktion. Ett viktigt skäl till att det inte byggs är att det är svårt att räkna hem en ekonomiskt hållbar kalkyl. Avkastningen blir helt enkelt för dålig sett till investeringen. Friare hyressättning för nyproducerade lägenheter behöver införas. I dag formas hyrorna i skärningspunkten mellan tre avgörande faktorer: bruksvärdesprincipen, hyresförhandlingarna och de kommunala bostadsföretagens roll. Det är uppenbart att den nuvarande ordningen inte håller. Om Sverige ska få en fungerande bostadsmarknad som bättre tillmötesgår människors önskemål måste systemet reformeras. Bruksvärdesprincipen syftade ursprungligen till att skapa ett starkt besittningsskydd för hyresgästerna, men den hade också till avsikt att beakta marknadsmässiga inslag. En tydlig glidning har dock skett under de drygt 30 år som systemet har varit i bruk till att även ha som syfte att dämpa hyresutvecklingen. Av situationen på Stockholms bostadsmarknad kan vi dra slutsatsen att systemet förvisso har lyckats uppfylla målen vad gäller besittningsskyddet och hyresdämpningen, men bristen på anpassningsförmåga till människors värderingar har skapat avarter: bostadsbrist med långa köer, en stor andra-, tredje- och fjärdehandsmarknad och svarta lägenhetsaffärer. Bolagsdirektörerna på Strandvägen och Östermalm bor bättre och billigare än låginkomsttagarna i Rinkeby. Barbro Engman, ordförande för Hyresgästernas riksförbund, säger i Dagens Nyheter den 10 november 2003 att man inte förmått vårda bruksvärdessystemet: "Min uppgift är att se till att hyrorna upplevs som rättvisa, annars blir inte systemet trovärdigt. Dagens hyressättning drabbar folk i ytterstan, som redan betalat mer än vad man gör i innerstan. Vår trovärdighet som organisation i miljonprogramsområdena är snart nere på noll." Herr talman! Min fråga till utskottsmajoriteten är: Hur ser ni på hyressättningssystemet? Tar ni till er de signaler som kommer från marknaden? Vad är er uppfattning? Folkpartiet anser att en rad reformer behöver genomföras för att få fart på nyproduktionen av hyresrätter samt för att öka rörligheten och flexibiliteten på hyresmarknaden. Friare hyressättning för nyproducerade lägenheter behöver införas. Det skulle skapa förutsättningar att få fart på det bostadsbyggande som på många håll är mycket lågt. När byggföretagen inte kan ta ut sina kostnader eller när andra alternativ - att bygga bostadsrätter eller kontorsfastigheter - framstår som ekonomiskt fördelaktigare är det inte underligt att väldigt få nya hyreslägenheter byggs. Det är självklart att osäkerheten om vilka hyresnivåer som kan tänkas godtas i framtiden allvarligt försvårar både den privata och den kommunala nyproduktionen av hyresrätten och styr över till det mer lönsamma och regelmässigt stabila byggandet av bostadsrätter. Enligt Folkpartiet bör därför Hyresnämnden ha avgjort hyresnivån före byggstart. Vi vill också begränsa möjligheten att ompröva hyran efter sex månaders hyrestid. Vi vill ta krafttag mot svarthandeln med hyresbostäder. Vi tror att hyressättningssystemet har en viktig roll att spela här, men vi har också presenterat andra förslag som vi tycker att man ska utreda. Vi vill att de kommunala bostadsbolagens hyresnormerande roll förändras. Det ser vi som en mycket viktig del i detta. Vi vill se förändringar inom det kollektiva förhandlingssystemet och hyresgästföreningarnas roll. Vi vill öka den enskildes konsumentmakt. Vi vill införa ägarlägenheter. I mars månad 1999 beslutade riksdagen att tillkännage till regeringen att ett förslag om ägarlägenheter skulle tas fram i enlighet med bostadsutskottets förslag. Mer än fyra år har passerat. Vi tror att ägarlägenheter är oerhört viktiga och intressanta, dels för att öka nyproduktionen, dels ur ett integrationsperspektiv. Vi tror att många miljonprogramsområden skulle kunna få en ägarform som vore intressant. Det vet vi. Vi har hört från många håll, både i Stockholm och Malmö, att den möjligheten vore intressant. Ägarlägenheter kan dessutom hyras ut med förstahandskontrakt - observera: förstahandskontrakt! På så sätt slipper man ifrån flertalet komplikationer med andrahandshyresgäster. När det finns så många möjligheter och fördelar är det svårt att förstå utskottsmajoritetens passivitet. Herr talman! Ett ökat bostadsbyggande kan åstadkommas. Sverige behöver en liberal bostadspolitik. Det är synd att inte utskottsmajoriteten ser möjligheterna till ökat bostadsbyggande.

Herr talman! Jag vill först göra några korta kommentarer. Det är ju vackert att Peter Danielsson tycker att det är så synd att vi inte skriver in de närmare konkreta målen för bostadsbyggandet, som Peter Danielsson och hans parti inte vill ha. Jag har lite svårt att förstå resonemanget. I en motion som fanns med i gårdagens debatt i en motivreservation skrev ni att det inte ska finnas några konkreta mål för bostadsbyggandet. Att då dagen efter i en debatt sakna de konkreta målen gör att jag inte riktigt förstår resonemanget. Nina Lundström, Peter Danielsson och i viss mån Göran Hägglund vill riva sönder det mesta av hyresförhandlingssystemet. Jag vet inte vilken värld ni lever i. Folk klagar inte i någon större utsträckning på att hyrorna är för låga. Det normala för mig är att jag möter folk som tycker att hyrorna är för höga. Det är grunden. Man kan titta på bostadsrättsbyggandet. Ja, tro det! Jag kan tjäna 20 000 kr per kvadratmeter på att bygga bostadsrätter som byggare, vilket är ett överpris, och se det som avkastning på insatt kapital. Det finns ingen möjlighet i världen att bygga hyresrätter till de priserna. Jag tror nog att de stora jättarna som man pratar om i byggsektorn fortsätter att bygga bostadsrätter eftersom avkastningen är mycket högre. Det går inte att bygga hyresrätter om man vill ha den avkastningen. Herr talman! Till betänkandet har de borgerliga partierna lagt en rad förslag om förändringar av hyresförhandlingsordningen eller hyresförhandlingslagen, eller för att uttrycka det lite tydligare: en rad förslag som kraftigt kommer att försämra hyresgästernas möjligheter till förmån för fastigheterna. Det är inte särskilt underligt i sig självt med tanke på den övertro på marknadens kraft att lösa alla problem som de flesta borgerliga partier i dag omfattas av. I den så kallade trepartsöverenskommelsen mellan Hyresgästföreningen, SABO och Fastighetsägarna fastslogs bland annat att bruksvärdesprincipen skulle gälla och att allmännyttans hyresledande funktion skulle finnas kvar, men att man däremot skulle göra en rad andra förändringar vad gäller på vilka grunder som hyresnivåerna skulle sättas. För att säkra den reformering som parterna önskade tillsattes därför också en särskild utredare, den så kallade Hyressättningsutredningen, som skulle ha redovisat sitt förslag den 30 april nästa år. Möjligtvis kan man ha begärt en förskjutning. Det hade jag inte hört tidigare. I och för sig har jag full förståelse för denna otålighet, men man borde kunna avvakta resultatet av utredningen och i likhet med Vänsterpartiet vänta med att motionera och reservera sig i frågorna. Moderaternas mer fundamentalistiska hållning att helt avskaffa hyresförhandlingslagen är de lyckligtvis helt ensamma om. Däremot är det sorgesamt att läsa de reservationer som pekar ut hyresgästernas eget val av organisering som ett felaktigt val. Det finns ingen lag i dag som ger en enskild organisation ensamrätt att förhandla, vilket man skulle kunna tro när man läser de borgerliga reservationerna. Däremot finns en förhandlingsordning som ger den organisation rätten att förhandla som flertalet hyresgäster valt som företrädare. Det är en väldig skillnad. De flesta hyresgäster som organiserar sig har i dag valt att organisera sig i Hyresgästföreningen. Det är inget underligt i det. Att låta flera organisationer förhandla samtidigt tror jag däremot skulle leda till en betydligt försämrad position för hyresgästerna, och med all säkerhet också fördyra förhandlingarna, vilket både direkt och indirekt skulle leda till högre hyror. Herr talman! Jag vill gärna kommentera våra egna reservationer i betänkandet. Vänsterpartiet har en rad reservationer. De flesta, för att inte säga alla, har samma syfte, nämligen att stärka hyresgästernas position. Det gäller i detta betänkande framför allt dem som i dag bor på andrahandskontrakt. Våra reservationer kan ses som ett paket, som förutom att stärka andrahandshyresgästernas ställning också skulle fungera som ett medel att minska den snabbt växande andrahandsuthyrningen. I reservation 9 har vi ett förslag om rätten till förstahandsavtal för andrahandshyresgästerna när förstahandshyresgästens rätt upphört. Avslaget från majoriteten bygger på risken för planerade överlåtelser, trots att vi i både reservationen och motionen mycket nogsamt påpekat att den reglering som ska gälla måste se till att just detta inte kan ske. Självklart ska den tid man varit andrahandshyresgäst vägas in i möjligheten att ta över ett förstahandskontrakt. När vi sedan i reservation 10 försöker komma till rätta med ockerhyror och överhyror - vårt förslag går helt enkelt ut på att man vid ockerhyra eller överhyra ska kunna förlora rätten till sitt kontrakt och kontraktet därmed gå över till andrahandshyresgästen - blir majoritetens svar lite förbryllande. Eftersom man inte har kunnat bifalla vår reservation 9 kan man inte heller bifalla reservation 10, trots att man tycker att den är väldigt bra. Detta är politikens moment 22. Man avslår en reservation eftersom man inte bifallit en annan. Reservation 11 är en gammal klassiker, höll jag på att säga. Den handlar om blockuthyrning. När vi ändrade lagen om blockuthyrning kändes det initialt ganska bra. Det visar sig emellertid att blockuthyrning bara sker när en kommun eller någon annan hyr två eller tre lägenheter samtidigt för att sedan hyra ut dem. Det blev en styrka för alla dem som i dag lever som hemlösa och på sociala kontrakt att ha ett besittningsskydd som omfattas av blockhyresavtalet. Där avkrävs alla, eller de kommuner som hyr lägenheter av en och samma fastighetsägare fast inte på samma dag och vid samma tidpunkt, en blockhyresfunktion. Det skulle stärka dessa människors ställning. Reservation 12 handlar framför allt om de så kallade kommunala och sociala kontrakten. Det är den enda reservation som vi yrkar bifall till - inte för att vi inte står bakom alla våra reservationer utan för att spara tid vid voteringen på tisdag. Jag har ett antal gånger berättat hur dessa kontrakt fungerar, och jag tänker göra det en gång till, för det är värt att lyssna på flera gånger. Under den tid jag satt i Hemlösekommittén läste jag ett antal sådana kontrakt. Man avsäger sig i princip alla rättigheter. Jag kunde då konstatera att jag inte skulle kunna leva på ett sådant kontrakt utan att bli vräkt - och ingen annan i denna kammare heller, tror jag. Kontraktet innebär att man inte får ta en snaps till sillen på midsommarafton, inte får låta sina barn övernatta, inte ha hund och inte ha gäster. Så ser dessa kontrakt ut, och om man bryter mot dem vräks man. Om man mot all förmodan skulle kunna leva med dessa bestämmelser måste man också vara beredd på att socialtjänsten eller någon annan precis när som helst kan komma in i lägenheten utan att man själv behöver godkänna det. Allt detta står i de här kontrakten. Vi vill se till att dessa kontrakt blir så få som möjligt. Det finns naturligtvis människor som har behov av stöd och hjälp i sitt boende, men det ska inte behöva innebära att man förlorar rätten till integritet och till ett eget kontrakt. De flesta sjukdomar här i världen botas med sjukvård - inte genom att vi förlorar vår bostad. Slutligen, herr talman, vill jag ta upp reservation 15, som går ut på att man inte ska behöva förlora sin bostad enkom på grund av försenade inbetalningar. I dag kan man vräkas på grund av upprepade försenade inbetalningar, och "upprepade" kan i det här fallet vara två gånger. Vi har flera gånger tidigare föreslagit - och vi gör det igen - att det normala borde vara att ingen ska kunna vräkas i det fall man inte har en hyresskuld. Ingen ska heller kunna vräkas för att man inte fått en påminnelse om man glömt att betala in hyran, vilket ju i de flesta andra sammanhang är den normala ordningen. I dag använder man sig till och med av principen att inte skicka ut någon avi över huvud taget när det är dags att betala in hyran. Sedan kan man vräka folk för att de inte betalat i tid under några månader, trots att de inte ens fått en avi och än mindre en påminnelse.

Herr talman! Jag vill börja med att för tids vinnande yrka bifall endast till reservationerna nr 2 och 20, men jag står självfallet bakom alla de reservationer där vi finns med. Herr talman! I dag har riksdagen möjlighet att direkt påverka bostadsbyggandet i Sverige. Det är lätt att i dessa tider, som präglas av statsbudgeten och debatter med anledning av budgetbehandlingen, tro att den enda tänkbara åtgärden för att öka bostadsbyggandet är kortsiktiga bidrag i olika former med krångliga regelverk, såsom utskottsmajoriteten förordar. Så är icke fallet. Vi i Folkpartiet tror att det finns en rad andra åtgärder som direkt skulle leda till ökat bostadsbyggande. Regeringen kunde ha återkommit för länge, länge sedan i hyresrättsliga frågor för att underlätta för ökat bostadsbyggande. Ett exempel är reformering av hyressättningssystemet. Bostadsutskottet anförde riksmötet 1998/99 att man förväntade sig att regeringen skulle ta de initiativ som behövdes. Inget händer. Och nu tiger utskottsmajoriteten. Vad anser utskottsmajoriteten? Vi vet alla att hyressättningssystemet samt dess tillämpning är ett stort hinder för nyproduktion. De tre stora aktörerna på den svenska bostadsmarknaden, SABO, Fastighetsägarna och Hyresgästernas riksförbund, har tagit initiativ till en överenskommelse, den så kallade trepartsöverenskommelsen. De har gjort det som politikerna inte har mäktat med. Tongångarna har ofta varit hårda. Alla förslag om friare hyressättning i nyproduktion har fått hårt motstånd med tongångar som gjort det omöjligt under en lång tid att föra en saklig diskussion om vilka åtgärder som behövs inom hyressättningssystemet för att få i gång byggandet och motverka svarthandel med bostäder. Vi i Folkpartiet har många förslag på hur byggandet kan komma i gång. I dag behandlar vi de hyresrättsliga frågorna och frågan om ägarlägenheter, men våra bostadspolitiska motioner omfattar ett helhetsgrepp med mängder av olika förslag som handlar om konkurrensfrågor, beskattning, planprocessen, markpolitik - även den statliga markpolitiken - och valfrihetsfrågorna, det vill säga vad bostadskonsumenterna efterfrågar, viktiga åtgärder och ett helhetsgrepp. Vi vill reformera hyressättningen och se en friare hyressättning i nyproduktion. Ett viktigt skäl till att det inte byggs är att det är svårt att räkna hem en ekonomiskt hållbar kalkyl. Avkastningen blir helt enkelt för dålig sett till investeringen. Friare hyressättning för nyproducerade lägenheter behöver införas. I dag formas hyrorna i skärningspunkten mellan tre avgörande faktorer: bruksvärdesprincipen, hyresförhandlingarna och de kommunala bostadsföretagens roll. Det är uppenbart att den nuvarande ordningen inte håller. Om Sverige ska få en fungerande bostadsmarknad som bättre tillmötesgår människors önskemål måste systemet reformeras. Bruksvärdesprincipen syftade ursprungligen till att skapa ett starkt besittningsskydd för hyresgästerna, men den hade också till avsikt att beakta marknadsmässiga inslag. En tydlig glidning har dock skett under de drygt 30 år som systemet har varit i bruk till att även ha som syfte att dämpa hyresutvecklingen. Av situationen på Stockholms bostadsmarknad kan vi dra slutsatsen att systemet förvisso har lyckats uppfylla målen vad gäller besittningsskyddet och hyresdämpningen, men bristen på anpassningsförmåga till människors värderingar har skapat avarter: bostadsbrist med långa köer, en stor andra-, tredje- och fjärdehandsmarknad och svarta lägenhetsaffärer. Bolagsdirektörerna på Strandvägen och Östermalm bor bättre och billigare än låginkomsttagarna i Rinkeby. Barbro Engman, ordförande för Hyresgästernas riksförbund, säger i Dagens Nyheter den 10 november 2003 att man inte förmått vårda bruksvärdessystemet: "Min uppgift är att se till att hyrorna upplevs som rättvisa, annars blir inte systemet trovärdigt. Dagens hyressättning drabbar folk i ytterstan, som redan betalat mer än vad man gör i innerstan. Vår trovärdighet som organisation i miljonprogramsområdena är snart nere på noll." Herr talman! Min fråga till utskottsmajoriteten är: Hur ser ni på hyressättningssystemet? Tar ni till er de signaler som kommer från marknaden? Vad är er uppfattning? Folkpartiet anser att en rad reformer behöver genomföras för att få fart på nyproduktionen av hyresrätter samt för att öka rörligheten och flexibiliteten på hyresmarknaden. Friare hyressättning för nyproducerade lägenheter behöver införas. Det skulle skapa förutsättningar att få fart på det bostadsbyggande som på många håll är mycket lågt. När byggföretagen inte kan ta ut sina kostnader eller när andra alternativ - att bygga bostadsrätter eller kontorsfastigheter - framstår som ekonomiskt fördelaktigare är det inte underligt att väldigt få nya hyreslägenheter byggs. Det är självklart att osäkerheten om vilka hyresnivåer som kan tänkas godtas i framtiden allvarligt försvårar både den privata och den kommunala nyproduktionen av hyresrätten och styr över till det mer lönsamma och regelmässigt stabila byggandet av bostadsrätter. Enligt Folkpartiet bör därför Hyresnämnden ha avgjort hyresnivån före byggstart. Vi vill också begränsa möjligheten att ompröva hyran efter sex månaders hyrestid. Vi vill ta krafttag mot svarthandeln med hyresbostäder. Vi tror att hyressättningssystemet har en viktig roll att spela här, men vi har också presenterat andra förslag som vi tycker att man ska utreda. Vi vill att de kommunala bostadsbolagens hyresnormerande roll förändras. Det ser vi som en mycket viktig del i detta. Vi vill se förändringar inom det kollektiva förhandlingssystemet och hyresgästföreningarnas roll. Vi vill öka den enskildes konsumentmakt. Vi vill införa ägarlägenheter. I mars månad 1999 beslutade riksdagen att tillkännage till regeringen att ett förslag om ägarlägenheter skulle tas fram i enlighet med bostadsutskottets förslag. Mer än fyra år har passerat. Vi tror att ägarlägenheter är oerhört viktiga och intressanta, dels för att öka nyproduktionen, dels ur ett integrationsperspektiv. Vi tror att många miljonprogramsområden skulle kunna få en ägarform som vore intressant. Det vet vi. Vi har hört från många håll, både i Stockholm och Malmö, att den möjligheten vore intressant. Ägarlägenheter kan dessutom hyras ut med förstahandskontrakt - observera: förstahandskontrakt! På så sätt slipper man ifrån flertalet komplikationer med andrahandshyresgäster. När det finns så många möjligheter och fördelar är det svårt att förstå utskottsmajoritetens passivitet. Herr talman! Ett ökat bostadsbyggande kan åstadkommas. Sverige behöver en liberal bostadspolitik. Det är synd att inte utskottsmajoriteten ser möjligheterna till ökat bostadsbyggande.

Herr talman! Jag vill ställa två frågor till Vänsterpartiet. Den första är den som jag också ställde i mitt huvudanförande. Med tanke på att vi från olika håll på marknaden gång på gång fått höra att hyressättningssystemet förhindrar nyproduktion skulle jag vilja höra hur Vänsterpartiet tagit till sig de synpunkterna. Dessutom innebär trepartsöverenskommelsen att både Hyresgästernas Riksförbund, SABO och fastighetsägarna gemensamt ser behovet av en reformering. Var står Västerpartiet i den frågan? Den andra frågan handlar om andrahandskontrakten, de sociala kontrakten och möjligheterna på marknaden. Jag kan inte förstå varför Vänsterpartiet är så oerhört negativa till ägarlägenheter. De skulle öppna för en möjlighet att integrera den här typen av lägenheter där kommuner kan vara direkta ägare och hyra ut med förstahandskontrakt. Då skulle man komma ifrån många av de problem som Sten Lundström så föredömligt redogjort för. Det skulle nämligen innebära att människor då hade möjlighet att hyra i första hand. Varför detta enorma motstånd mot en upplåtelseform som skulle skapa stora möjligheter på marknaden?

Herr talman! Jag svarar på den andra frågan först. Just för att boendebandet inte finns i ägarlägenhetssystemet är jag motståndare till det. I till exempel Oslo upphandlas framför allt de äldre ägarlägenheterna inte främst av dem som ska bo där utan framför allt av folk som vill bli hyresvärdar för ett mindre antal lägenheter. När jag diskuterade det här med en vän som är fastighetsskötare sade han att han då visste precis vilka fem sex lägenheter han skulle köpa. Sedan kunde han leva gott på dessa fem sex lägenheter. Jag vill inte ha en mängd små fastighetsägare som hyr ut. Marknaden mår inte bra av det. Det är klart bättre att man i stället förvaltar hela huset. Jag har också tittat på detta i England. Där har den enskilde andelsägaren stora problem att få lån till renovering. Jag har också sett hur delar av hus står och förfaller när man inte har någon gemensamhet. När ni diskuterar ägarlägenheter liknar det hela alltmer bostadsrätten, och då förstår jag inte varför vi över huvud taget ska skapa en ny form. Vi har ju redan bostadsrätten, som innebär ett kollektivt ansvar. När det gäller andrahandskontrakt har kommunerna mycket bättre möjligheter att gå in och hyra lägenheter i första hand. Kommunerna har ju stora kommunala bostadsbolag som de borde kunna använda i den sociala bostadspolitiken. Slutligen till frågan hur vi ställer oss till hyressättningssystemet. Vi har tacksamt tagit emot parternas trepartsöverenkommelse. Nu avvaktar vi Hyrelagstiftningsutredningen för att se vad den säger. Därmed inte sagt att vi kommer att köpa allt. En sak som vi inte kommer att köpa är fria inflyttningshyror. Det leder bara till en höjd hyresnivå. Däremot har vi motionerat ett antal gånger, vilket Folkpartiet inte stött, om färdigförhandlade hyror vid inflyttningen, där Hyresgästföreningen och fastighetsägarna i förväg gör upp om hyrorna så att man får vetskap om kostnaderna.

Herr talman! Svaret är alltså att det inte är bra för Sverige och bostadskonsumenterna att man har små fastighetsägare. Det är det huvudsakliga skälet, samt att Sten Lundström vid vissa tillfällen har kunnat konstatera att det finns exempel utomlands där man inte har skött sitt underhåll. Jag vill bara påminna om det enorma underhållsunderskott som finns i kommunala bostadsföretag. Om man nu ska diskutera underhåll tror jag att de problemen finns överallt även i Sverige. Det andra Sten Lundström kommenterar är att kommunen har så mycket större möjligheter genom de kommunala bostadsföretagen att få tillgång till kontrakten och hyra ut dem i andra hand. Varför är då ni i Vänsterpartiet så otroligt kritiska att ni till och med har reserverat er i betänkandet precis på den punkten? Ni anser att det inte fungerar. Det tycker jag är oerhört märkligt. Det tredje jag vill återkomma till är svarthandeln, som jag inte tog upp i min första replik. Vänsterpartiet menar att man möjligtvis kan tänka sig att ha lägenhetsregister. Men svarthandeln är de facto en marknadsanpassning av hyrorna. Vi har tre stora aktörer som menar att det krävs en reformering av hyressättningssystemet. Folkpartiet menar dessutom att om man har bra konkurrensförhållanden och ser till att man sköter markpolitiken kan man också se till att pressa produktionskostnaderna. Varför är Vänsterpartiet så skeptiskt? Varför ser ni inte möjligheterna?

Herr talman! När det gäller svarthandeln har Vänsterpartiet en rad förslag för att komma åt det bland annat via lägenhetsregister där man kan se byteskedjor och annat som förekommer. Det har Folkpartiet än så länge röstat emot. Det är en lite slarvig inställning att priserna i svarthandeln är en marknadsanpassning. Det är ungefär som att säga att hembränning är egentligen rätt okej. Det är också en anpassning till vad folk är beredda att betala för brännvin. Man kan inte resonera på det viset. Jag vill bara förtydliga mig. Med små fastighetsägare menar jag inte en fastighetsägare som äger en fastighet med åtta-tio lägenheter. Jag talar om fastighetsägare, eller i det här fallet ägarlägenhetsinnehavare, som äger ett hus därborta, ett hus därborta, det tredje eller fjärde i andra delen av staden och två i grannstaden. Det är de fastighetsägarna som jag inte alls tror på. Det vore direkt olyckligt. Sedan missade jag nästa fråga. Jag ber om ursäkt.

Herr talman! Ibland är det här med ironi lite svårt. Jag bara konstaterar att om Moderaterna fick skriva budgeten skulle vi inte kunna diskutera några mål för byggande över huvud taget. Ni vill inte sätta upp några sådana mål, till skillnad från oss som hade ett förslag på hur mycket som borde byggas och hur mycket som borde renoveras. Sedan får vi skapa medel för att göra det. Jag fick en fråga om vad Hyresgästföreningen har lyckats med i Tensta. Jag vet inte riktigt. Jag har inte någon särskild koll på hur det ser ut i Tensta. Hyresgästföreningen förhandlar naturligtvis med fastighetsägarna. Jag tycker att det är en bra ordning att fastighetsägare och konsumentintresset, som i det här fallet oftast företräds av Hyresgästföreningen, förhandlar fram hyra som man tycker är rimlig utifrån olika principer. Vi kan se olika tolkningar av det. I min egen hemkommun Malmö tycker jag att lägesfaktorn har fått alldeles för kraftigt genomslag i hyressättningen. Det ställdes en fråga om den ensamstående mamman som eventuellt subventionerar något boende. Nej, det gör hon nog inte. Hon subventionerar inget boende. Det gäller framför allt om man skulle använda marknadsprincipen fullt ut. Då har man en annan kapitalkostnad i ett hus som har stått i 100, 150 år. Det är avbetalt flera gånger om i förhållande till ett hus som fortfarande har lån och annat kvar. Någon subvention är det inte. Jag förstår inte principen. Skulle den ensamstående mamman kunna byta till lägenheten på Östermalm om det var så att Östermalmshyran blev satt efter de 10 000-15 000 kr i månaden som marknaden kanske efterfrågar? Självklart inte. Hon skulle fortfarande bo kvar i Tensta. Möjligtvis skulle hon få någon hundralapp lägre hyra. Men era förslag leder inte till lägre hyror. De leder tvärtom till högre hyror, högre kostnader, ökad segregation och minskade möjligheter till omflyttning på bostadsmarknaden.

Herr talman! Hade hyresmarknaden varit en normal marknad hade byggföretagen inte velat någonting hellre än att just bygga. Jag är rätt övertygad om att vi hade haft ett betydligt större utbud av hyreslägenheter då. Som bekant leder också ett större utbud till lägre priser. Inte minst i mindre attraktiva områden hade hyrorna sannolikt stått still eller kanske till och med minskat. Man kan fråga sig: Vem är det egentligen som tjänar på hyresregleringen? Många hävdar i dag, inte minst från vänstersidan, att det är låginkomsttagarna som tjänar på bostadssocialismen. Jag menar att det är precis tvärtom. Genom hyresregleringen sker en ganska stor resursöverföring från fattiga förortsbor till mer välbeställda innerstadsbor. En reglerad marknad gynnar nästan aldrig människor med tunn plånbok. När det är en oerhörd brist är det hundratals människor som vill hyra varje ledig lägenhet som finns. Då har en fastighetsägare utmärkta möjligheter att välja och vraka. Vem tror man egentligen att han väljer? Han väljer knappast en person med tunn plånbok. Han väljer den med den tjocka plånboken. Även på den svarta marknaden har de med tjocka plånböcker betydligt bättre förutsättningar. Dessutom har ofta de som är mer välbeställda de rätta nätverken för att skaffa sig en sådan eftertraktad hyreslägenhet. Jag är förvånad över att Vänsterpartiet och Sten Lundström kan försvara ett system som så uppenbart är en snedfördelning till nackdel för dem som är mindre beställda i samhället. Jag skulle vilja att Sten Lundström utvecklar hur det kan vara ett rättvist system. Man kan också lägga till att detta knappast är någonting som har lett till att man undvikit någon bostadssegregation. Ett argument som man har är att alla ska kunna bo överallt. Men vi vet i dag att Stockholm och många andra städer är mer segregerade än någonsin. Det gäller inte minst de områden där man har många allmännyttiga hyresrätter ute i miljonprogramsområdena.

Herr talman! Den värsta segregationen är naturligtvis inte mellan hyresrätter och hyresrätter. Den värsta segregationen har du säkert i de välbeställda villaområdena i Stockholms och Malmös utkanter. Det gäller till exempel Limhamn, Djursholm och lite andra områden. Där är det verkligen tal om segregation. Där har man lyckats segregera sig till den milda grad att i stort sett ingen annan har råd att bo där ute. Jag är lite intresserad av Peter Danielssons resonemang kring hur orättvist bostadsmarknaden fungerar. Efter att ha hört detta anförande, som jag mycket väl skulle kunna höra på ett av mina egna partimöten, utgår jag ifrån att Peter Danielsson vid nästa tillfälle kommer att rösta för både obligatorisk bostadsförmedling och en bostadsanvisningslag. Det är med de medlen vi kan bryta den här utvecklingen och se till att det inte bara är marknaden som styr och att bostaden är en rättighet för alla. Vill du bryta sönder segregationen på Östermalm och på andra ställen rösta då för Vänsterpartiets förslag om en bostadsanvisninglag och en obligatorisk bostadsförmedling. Då kommer vi till rätta med de problemen.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 20. Det är möjligt att man redan har yrkat bifall till dem, men jag vill understryka det hårt. Jag står naturligtvis bakom alla andra reservationer där Centerpartiet finns med. I dagens ämne, hyresrätt och bostadsrätt, väljer jag att fokusera på systemet för hyressättning samt på ägarlägenheter. Jag börjar med det sista. Majoriteten i utskottet avstyrker motionsförslag från oss alla andra om att införa just ägarlägenheter. Den gör det med motiveringen på s. 28 i betänkandet: "En modell för hur ägarlägenheter skulle kunna regleras i Sverige har föreslagits av 2000 års ägarlägenhetsutredning. Förslaget återfinns i betänkandet Att äga sin lägenhet (SOU 2001:21). Det bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. Riksdagen har nyligen tagit ställning till och avslagit ett flertal motioner som syftar till att ägarlägenheter skall införas (bet. 2003/04: BoU2). Utskottet avstyrkte dem med hänvisning till den beredning som pågår inom Regeringskansliet av det ovan nämnda utredningsförslaget. Utskottet avstyrker på samma grund de nya motionerna om ägarlägenheter." Herr talman! Jag vill med anledning av detta ställa två frågor direkt till vice ordföranden i bostadsutskottet, Anders Ygeman, eftersom han finns här i kammaren. Den första frågan är: Är bostads- och kommunministern fortfarande ute och reser? Den andra frågan är: Ditt svar vid gårdagens debatt var, och jag citerar ur snabbprotokollet från den 3 december: "Jag tror att jag varje gång jag varit i kammaren har sagt ett tydligt och klart nej till ägarlägenheter. Ägarlägenheter skulle inte ge ett ökat bostadsbyggande. Ägarlägenheter skulle skapa oreda på bostadsmarknaden." Är ditt svar ett officiellt svar från Socialdemokraterna och regeringen eller är det möjligen ditt personliga svar? Det är en viss skillnad; jag håller med Kristdemokraternas Göran Hägglund om det. Om det nu är så att Anders Ygeman är talesman för Socialdemokraterna och regeringen, förstår inte heller jag varför man i det här betänkandet avslår våra krav på ett införande av ägarlägenheter i Sverige, som är något som finns i alla våra grannländer. Man hänvisar till att en utredning pågår. Svaret i det här betänkandet håller dörren öppen - en utredning pågår. Det kan man ju godta. Men om du Anders Ygeman är talesman för Socialdemokraterna och i går sade helt klart nej, så kan du väl knappast ha ändrat dig i dag. Eller har du sovit på saken och insett att det finns goda skäl för att yrka bifall till vår reservation nr 20? Därför yrkar jag bifall till den, så att du har en chans att i handling visa var du och Socialdemokraterna står. Ni kan ju inte hålla på och lura oss och lura svenska folket med att hela tiden säga att det pågår en utredning och att ni därför avstyrker motionerna. Vi kräver faktiskt ett tydligt ja eller nej. Herr talman! Den andra principiellt viktiga frågan i det här betänkandet är hyressättningssystemet. För tydlighets skull, eftersom det brukar bli mycket misstolkningar och debatter om var Centerpartiet står i frågan om hyressättning, läser jag ur vår partimotion om hyressättning: Den i dag rådande principen om att hyror ska sättas efter det så kallade bruksvärdet leder till oönskade effekter när prissättningen avviker från det som den normala konsumenten är beredd att betala. Den trepartsöverenskommelse som är gjord mellan Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund och SABO är ett steg i rätt riktning i och med att läget får en större inverkan på hyressättningen. Inriktningen på reformeringen bör vara att göra bruksvärdessystemet mer flexibelt och fungera som det var tänkt när det infördes - ett system byggt på avtalsfrihet, men med ett starkt besittningsskydd. Allmännyttans hyresledande roll bör slopas och de privata fastighetsföretagen och deras organisation göras till en reell och fullvärdig förhandlingspart i det kollektiva förhandlingssystemet. För över ansvaret till de lokala hyreskommittéer, med företrädare från både hyresgästföreningen, fastighetsägarföretagen och kommunala bostadsföretag, som bildats efter trepartsöverenskommelsen. Uppgifterna för dessa lokala kommittéer ska vara att komma fram till hur hyresgäster värderar lägenheters olika egenskaper, det vill säga att bestämma objektiva bruksvärden i enlighet med de principer om bruksvärdet som gällde när bruksvärdessystemet infördes. Riksdagen bör besluta att slopa allmännyttans hyresledande roll och göra de privata fastighetsföretagen och deras organisation till en reell och fullvärdig förhandlingspart i det kollektiva förhandlingssystemet. Nyproduktion bör undantas från bruksvärdessystemet. Den nuvarande tillämpningen av bruksvärdessystemet gör att byggherrar inte är benägna att bygga hyreshus. En av orsakerna till detta är att bruksvärdessystemet ger hyresgästerna möjlighet att redan efter sex månader få till stånd en prövning av hyran. För en fastighetsägare är detta en stor osäkerhetsfaktor. Hela kalkylen kan spricka om en inflyttningshyra, som framstått som nödvändig och tillräcklig för ett projekt, kan komma att sänkas. Efterfrågan på de nya hyreslägenheterna kan vara stor, men risken för hyressänkning leder i många fall till att potentiella investerare i stället väljer en mindre riskfylld bostadsrättsproduktion. Detta syns tydligt i Stockholmsregionen där bara en bråkdel av de bostäder som byggs är hyresrätter. Så är det också i andra storstadsregioner. Om några nya hyreslägenheter ska byggas måste hyrorna på nybyggda lägenheter bättre spegla efterfrågan. Centerpartiet anser därför att de hyresavtal som tecknas vid nyproduktion inte ska kunna omprövas i efterhand. Tillsammans med ett starkt besittningsskydd för hyresgästen handlar detta om att reformera bruksvärdessystemet med större grad av marknadsanpassning, dock inte om att införa rena marknadshyror. Riksdagen bör dock besluta att undanta nyproducerade lägenheter från bruksvärdessystemet.

Herr talman! Man kan ha respekt för trepartsöverenskommelsen. Jag har det. En av grunderna i trepartsöverenskommelsen var att allmännyttan skulle fortsätta att vara hyresledande. Varför kan inte ni ha samma respekt för trepartsöverenskommelsen som vi har? Sedan måste jag ställa en fråga när det gäller nyproduktion. Vi har ett konkret förslag om förhandlad hyra så att både hyresgäster och fastighetsägare vet vad som är en rimlig kalkyl. Ni föreslår en förförhandlad hyra. Någon har föreslagit att man rättsligt ska pröva det, men jag tycker att vi ska behålla det svenska systemet med förhandlingar. Nyproduktionen är undantagen från bruksvärdesprincipen och har i stället fått en marknadssatt hyra. Hur länge ska det här pågå? Jag har förstått att efter sex månader ska man inte kunna ompröva hyran. Men när ska man då kunna göra det, om fyra år? Och vad händer om hyran är alldeles för högt satt i det läget? Är det inte bättre att redan från början sätta ett bruksvärde även på de nybyggda lägenheterna som hyresgäster och fastighetsägare är överens om? Det här kommer att ställa till med oerhörda problem på sikt, för förr eller senare ska väl de här lägenheterna in i förhandlingssystemet. Eller ska de för all tid framöver ligga utanför förhandlingssystemet?

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 20. Det är möjligt att man redan har yrkat bifall till dem, men jag vill understryka det hårt. Jag står naturligtvis bakom alla andra reservationer där Centerpartiet finns med. I dagens ämne, hyresrätt och bostadsrätt, väljer jag att fokusera på systemet för hyressättning samt på ägarlägenheter. Jag börjar med det sista. Majoriteten i utskottet avstyrker motionsförslag från oss alla andra om att införa just ägarlägenheter. Den gör det med motiveringen på s. 28 i betänkandet: "En modell för hur ägarlägenheter skulle kunna regleras i Sverige har föreslagits av 2000 års ägarlägenhetsutredning. Förslaget återfinns i betänkandet Att äga sin lägenhet (SOU 2001:21). Det bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. Riksdagen har nyligen tagit ställning till och avslagit ett flertal motioner som syftar till att ägarlägenheter skall införas (bet. 2003/04: BoU2). Utskottet avstyrkte dem med hänvisning till den beredning som pågår inom Regeringskansliet av det ovan nämnda utredningsförslaget. Utskottet avstyrker på samma grund de nya motionerna om ägarlägenheter." Herr talman! Jag vill med anledning av detta ställa två frågor direkt till vice ordföranden i bostadsutskottet, Anders Ygeman, eftersom han finns här i kammaren. Den första frågan är: Är bostads- och kommunministern fortfarande ute och reser? Den andra frågan är: Ditt svar vid gårdagens debatt var, och jag citerar ur snabbprotokollet från den 3 december: "Jag tror att jag varje gång jag varit i kammaren har sagt ett tydligt och klart nej till ägarlägenheter. Ägarlägenheter skulle inte ge ett ökat bostadsbyggande. Ägarlägenheter skulle skapa oreda på bostadsmarknaden." Är ditt svar ett officiellt svar från Socialdemokraterna och regeringen eller är det möjligen ditt personliga svar? Det är en viss skillnad; jag håller med Kristdemokraternas Göran Hägglund om det. Om det nu är så att Anders Ygeman är talesman för Socialdemokraterna och regeringen, förstår inte heller jag varför man i det här betänkandet avslår våra krav på ett införande av ägarlägenheter i Sverige, som är något som finns i alla våra grannländer. Man hänvisar till att en utredning pågår. Svaret i det här betänkandet håller dörren öppen - en utredning pågår. Det kan man ju godta. Men om du Anders Ygeman är talesman för Socialdemokraterna och i går sade helt klart nej, så kan du väl knappast ha ändrat dig i dag. Eller har du sovit på saken och insett att det finns goda skäl för att yrka bifall till vår reservation nr 20? Därför yrkar jag bifall till den, så att du har en chans att i handling visa var du och Socialdemokraterna står. Ni kan ju inte hålla på och lura oss och lura svenska folket med att hela tiden säga att det pågår en utredning och att ni därför avstyrker motionerna. Vi kräver faktiskt ett tydligt ja eller nej. Herr talman! Den andra principiellt viktiga frågan i det här betänkandet är hyressättningssystemet. För tydlighets skull, eftersom det brukar bli mycket misstolkningar och debatter om var Centerpartiet står i frågan om hyressättning, läser jag ur vår partimotion om hyressättning: Den i dag rådande principen om att hyror ska sättas efter det så kallade bruksvärdet leder till oönskade effekter när prissättningen avviker från det som den normala konsumenten är beredd att betala. Den trepartsöverenskommelse som är gjord mellan Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund och SABO är ett steg i rätt riktning i och med att läget får en större inverkan på hyressättningen. Inriktningen på reformeringen bör vara att göra bruksvärdessystemet mer flexibelt och fungera som det var tänkt när det infördes - ett system byggt på avtalsfrihet, men med ett starkt besittningsskydd. Allmännyttans hyresledande roll bör slopas och de privata fastighetsföretagen och deras organisation göras till en reell och fullvärdig förhandlingspart i det kollektiva förhandlingssystemet. För över ansvaret till de lokala hyreskommittéer, med företrädare från både hyresgästföreningen, fastighetsägarföretagen och kommunala bostadsföretag, som bildats efter trepartsöverenskommelsen. Uppgifterna för dessa lokala kommittéer ska vara att komma fram till hur hyresgäster värderar lägenheters olika egenskaper, det vill säga att bestämma objektiva bruksvärden i enlighet med de principer om bruksvärdet som gällde när bruksvärdessystemet infördes. Riksdagen bör besluta att slopa allmännyttans hyresledande roll och göra de privata fastighetsföretagen och deras organisation till en reell och fullvärdig förhandlingspart i det kollektiva förhandlingssystemet. Nyproduktion bör undantas från bruksvärdessystemet. Den nuvarande tillämpningen av bruksvärdessystemet gör att byggherrar inte är benägna att bygga hyreshus. En av orsakerna till detta är att bruksvärdessystemet ger hyresgästerna möjlighet att redan efter sex månader få till stånd en prövning av hyran. För en fastighetsägare är detta en stor osäkerhetsfaktor. Hela kalkylen kan spricka om en inflyttningshyra, som framstått som nödvändig och tillräcklig för ett projekt, kan komma att sänkas. Efterfrågan på de nya hyreslägenheterna kan vara stor, men risken för hyressänkning leder i många fall till att potentiella investerare i stället väljer en mindre riskfylld bostadsrättsproduktion. Detta syns tydligt i Stockholmsregionen där bara en bråkdel av de bostäder som byggs är hyresrätter. Så är det också i andra storstadsregioner. Om några nya hyreslägenheter ska byggas måste hyrorna på nybyggda lägenheter bättre spegla efterfrågan. Centerpartiet anser därför att de hyresavtal som tecknas vid nyproduktion inte ska kunna omprövas i efterhand. Tillsammans med ett starkt besittningsskydd för hyresgästen handlar detta om att reformera bruksvärdessystemet med större grad av marknadsanpassning, dock inte om att införa rena marknadshyror. Riksdagen bör dock besluta att undanta nyproducerade lägenheter från bruksvärdessystemet.

Herr talman! Jag tror att Sten Lundström förstår att den situation som i dag råder i Sverige helt klart är att vi inte har tillgång till hyreslägenheter. Det är ett jätteproblem i Sverige. Då måste vi kunna diskutera hur vi ska kunna komma till rätta med det. När vi är ute och tittar på hur verkligheten ser ut och när vi diskuterar här i kammaren är just bruksvärdessystemet det som de flesta tar upp som ett hinder för att bygga. Hur länge det sedan ska gälla kan vi inte säga riktigt säkert i dag. Det beror alldeles på hur situationen ser ut. Vi måste kunna vara flexibla. Men med takten i riksdagen och de ordningar som gäller här är det så att om vi fastställer en princip så lär den nog gälla några år framöver. Det är ju självklart.

Herr talman! Jag fick tyvärr inget svar på varför man bryter mot trepartsöverenskommelsens idéer om att allmännyttan i grunden fortfarande ska vara hyresledande och varför borgerligheten inte kan acceptera trepartsöverenskommelsen utan tvunget dessutom ska ta bort dess funktion. Jag fick inget svar på den andra frågan heller, herr talman. Min fråga gällde de icke-förhandlade hyressättningarna och de hyressättningar som ligger utanför bruksvärdesprincipen i nybyggnationen. Hur länge ska de ligga utanför förhandlingssystemet? När ska de tillföras? Och vad tror Rigmor Stenmark då kommer att hända när hyrorna är satta alldeles för högt?

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en motfråga till Sten Lundström, herr talman. (STEN LUNDSTRÖM (v): Det går inte.) Förlåt - ordning och reda. Det är bra. Det är sent på kvällen, så man har börjat tappa koncentrationen lite grann. Jag skulle vilja veta vad Vänsterpartiet tänker göra åt den situation som vi har i Sverige för att kunna få i gång hyresbostäderna. Det måste ändå vara intressant för Sten Lundström att jobba med den frågan. Vad kommer Sten Lundström att föreslå på den punkten?

Herr talman! Nu är vi framme vid det betänkande som vi berörde lite grann igår. Vi började prata om hyresrätter, bostadsrätter och ägarlägenheter redan i går. Kooperativ hyresrätt är också någonting som jag tycker är oerhört intressant och som jag dessutom har ställt en fråga om till Lars-Erik Lövdén på en frågestund en gång. Så jag är också lite besviken över att han inte är här i dag så att vi hade kunnat utveckla det. Vi har skrivit lite om det i det här betänkandet. Man har dock inte kommit så långt som åtminstone jag hade önskat med de här pilotprojekten. Jag vill att den kooperativa hyresrätten verkligen ska få en chans att utvecklas. Jag håller faktiskt den formen före ägarlägenheter, som vi beslutade om i utskottet. Jag gick ju ihop med borgarna så att det blev en majoritet för att vi skulle utreda de här frågorna. Utredningen har kommit. Nina Pripp har skrivit den. Den är lättläst och trevlig. Jag har inte tagit itu med den tidigare, måste jag säga. Men nu har jag fått låna den av kanslichefen. Vi får se vem som först blir färdig, Justitiedepartementet eller jag, med att ta ställning. Utredningen tar ingen ställning i frågan. De väger för- och nackdelar. De visar på fördelar och nackdelar och gör jämförelser med andra länder. Det är en del av det som ni andra redan har berört. Det är ju alltid så när jag kommer upp i talarstolen att allting redan har berörts på ett eller annat vis - väldigt sakkunnigt och väldigt initierat, tycker jag. Det är roligt att lyssna. Det betyder ju att jag får använda min tid för anförande till att ta replik på er andra. Jag tycker att det är väldigt konstigt att man pratar så mycket om den här trepartsöverenskommelsen och att man betonar lägesfaktorn så mycket. Jag har väldigt stor respekt för Hyresgästföreningen, SABO, Fastighetsägarföreningen och alla andra. De kan sina saker. Men här tycker jag att man handlar lite över huvudet på en hel hoper med hyresgäster. Det är inte så att det bara finns Skandiadirektörer och rika människor i Stockholms innerstad. Det finns även ensamstående mammor. Det finns änkor. Det finns alla möjliga människor som är väldigt angelägna om att få behålla besittningsskyddet för sina lägenheter. Går man för långt i det här förslaget börjar man sätta hyror över huvud på folk. Jag tänker bland annat på det som Sten tog upp, att en del fastigheter är väl avbetalda sedan länge. Det finns inga lån. Man har inte så himla mycket kostnader. Ska de fastigheternas ägare också få del av de höga hyror som lägesfaktorn ska rendera? Det blir ju förfärligt egendomligt. Jag vet många hyresgäster som har kontaktat mig - och säkert er andra också - i de här frågorna och som är väldigt oroliga. Besittningsskyddet urholkas ju på det här viset. Och vart ska hyrorna gå? Ska de gå in i någon allmän pott för att bekosta byggandet av nya hyresrätter, nya hyresbostäder? Eller ska de gå till de fastighetsägare som råkar vara så välbeställda att de har hundraåriga fastigheter här inne i staden som de inte har några särskilda kostnader för? Reparationer och underhåll, javisst. Men allt annat, det som alla andra fastighetsägare får dras med, har de inte. Det skulle jag vilja att ni som är sådana kramare av den här trepartsöverenskommelsen förklarar för mig. Som det nu är verkar det som att jag är den enda som inte tycker att det här är bra och som jublar över förslaget. Nu finns det en utredning på området, och det ska bli mycket intressant att se. När det gäller ägarlägenheter är jag väldigt mån om att framhålla, för det står i vårt partiprogram, bo- och brukarplikten. Den hävdar vi i alla andra sammanhang, när det gäller förvärv av skogsfastigheter och annat, och det gäller här också. Äger jag en bostad så ska jag väl bo där om det inte direkt är en fritidsbostad? Det är en viktig princip för mig. Annars skulle jag kunna vara den där tomten som Peter efterfrågar och säga att javisst, jag tycker att ägarlägenheter är jättebra. Sedan skulle vi kunna enas om att vi genomför det. Men nu vill jag ta del av det här. Jag är inte så kategorisk som Anders Ygeman var i går och säger att det här inte är något att ha, vilket lägger en kall hand över Justitiedepartementets handhavande av frågan. Jag nöjer mig med det som står om att detta verkligen bereds i departementet. Det hoppas jag att det görs. Det har det kanske gjorts i hundra år hittills, men vi får väl se vad som händer. Jag tycker att ett långsiktigt hållbart byggande måste förenas med förvaltande. Jag blir hemskt besviken när jag hör hur branschens företrädare alltid pratar om att vi bygger och någon annan får ta hand om förvaltningen. Det betyder, det har vi sett otroligt många exempel på, att man faktiskt - jag måste säga det - skiter i kvaliteten. Jag bor själv i ett hus som har stått i 250 år. På den tiden kunde man bygga hus. Det är ju märkligt att det inte går att göra det nu för tiden. Jag tror faktiskt att det här med byggande och förvaltande hänger ihop. Vi har jättefina exempel på det, bland annat Duvkullen. Det är en byggmästare som heter Cocozza i Linköping. Han har fått möjlighet att bygga här i Stockholm också. Han är precis den typ av fastighetsägare som jag skulle vilja se mer av, en byggare och fastighetsägare som också månar om sina hyresgäster. Om det nu är brist på färdiga planer, som det också klagas över, som gör att man inte bygger tycker jag faktiskt att det är viktigast att man bygger hyresrätter. Det är samma sak med ombildningen. Det är min anledning till att jag säger nej till de förslag som finns här, att vi måste koncentrera oss på hyresrätterna. Och om inte byggsektorn fattar det? Ja, man skär kanske inte längre guld med täljkniv i byggbranschen. Man kanske inte behöver ha ett sådant otroligt vinstuttag som man har haft. Man har de här lite mer långsiktiga och ansvarskännande byggmästarna som också vill förvalta. Nu ser jag att min talartid har gått ut med god marginal. Jag ska bara tillägga en sak. Ni pratar om att vi har en stopplag. Vi hade en stopplag, men den har vi faktiskt avskaffat. Nu har vi ersatt den med en annan lag, där det är förbundet med vissa villkor att ombilda. Men det är missledande att kalla det för en stopplag. En sådan hade vi, och då var det totalstopp.

Herr talman! Jag har även två frågor till Helena Hillar Rosenqvist. Först är det naturligtvis frågan om ägarlägenheter, inte minst med tanke på att Miljöpartiet stödde det här så att det var möjligt att få till stånd en utredning. Ser Helena Hillar Rosenqvist och Miljöpartiet inga som helst möjligheter med ägarlägenheten som upplåtelseform? Jag var tidigare inne på att det finns ett spännande integrationsperspektiv. Det finns en möjlighet att använda det här för exempelvis sociala bostäder med förstahandskontrakt. Det är också så att själva ägandet i sig fyller en viktig funktion för väldigt många människor. Om man nu ändå har den här formen på andra ställen i Europa, och det trots allt fungerar väldigt väl och är en eftertraktad form - varför detta enorma motstånd? Det vore intressant att höra lite mer om det. Det andra är trepartsöverenskommelsen, som Miljöpartiet uppenbarligen är oerhört tveksamt till. Trepartsöverenskommelsen berör dels nyproduktion, dels det befintliga beståndet, men den berör även frågor som från- och tillval. Jag har lite svårt att hänga med i Miljöpartiets resonemang här. Vi kan konstatera att det finns ett facit: Det byggs inga hyresrätter. Inte minst i storstadsregionerna är detta mycket bekymmersamt. Det byggs ingenting. Vart vi än kommer på våra resor med utskottet eller när man kontaktar oss som ledamöter kan vi konstatera att det finns en entydig signal: Det beror på hyressättningssystemet. Det måste reformeras. Har alla dessa människor fel? Har aktörerna fel? Har Miljöpartiet något annat recept för hur man ska få i gång bostadsbyggandet? Varför märks det då inte i betänkandet? Jag ser ingen reservation från Miljöpartiet som tyder på att man har hittat ett annat sätt att bygga fler hyresrätter. Jag skulle vilja veta vad alternativet är, om det nu är så att Miljöpartiet vill ha hyresrätter.

Herr talman! Nu är vi framme vid det betänkande som vi berörde lite grann igår. Vi började prata om hyresrätter, bostadsrätter och ägarlägenheter redan i går. Kooperativ hyresrätt är också någonting som jag tycker är oerhört intressant och som jag dessutom har ställt en fråga om till Lars-Erik Lövdén på en frågestund en gång. Så jag är också lite besviken över att han inte är här i dag så att vi hade kunnat utveckla det. Vi har skrivit lite om det i det här betänkandet. Man har dock inte kommit så långt som åtminstone jag hade önskat med de här pilotprojekten. Jag vill att den kooperativa hyresrätten verkligen ska få en chans att utvecklas. Jag håller faktiskt den formen före ägarlägenheter, som vi beslutade om i utskottet. Jag gick ju ihop med borgarna så att det blev en majoritet för att vi skulle utreda de här frågorna. Utredningen har kommit. Nina Pripp har skrivit den. Den är lättläst och trevlig. Jag har inte tagit itu med den tidigare, måste jag säga. Men nu har jag fått låna den av kanslichefen. Vi får se vem som först blir färdig, Justitiedepartementet eller jag, med att ta ställning. Utredningen tar ingen ställning i frågan. De väger för- och nackdelar. De visar på fördelar och nackdelar och gör jämförelser med andra länder. Det är en del av det som ni andra redan har berört. Det är ju alltid så när jag kommer upp i talarstolen att allting redan har berörts på ett eller annat vis - väldigt sakkunnigt och väldigt initierat, tycker jag. Det är roligt att lyssna. Det betyder ju att jag får använda min tid för anförande till att ta replik på er andra. Jag tycker att det är väldigt konstigt att man pratar så mycket om den här trepartsöverenskommelsen och att man betonar lägesfaktorn så mycket. Jag har väldigt stor respekt för Hyresgästföreningen, SABO, Fastighetsägarföreningen och alla andra. De kan sina saker. Men här tycker jag att man handlar lite över huvudet på en hel hoper med hyresgäster. Det är inte så att det bara finns Skandiadirektörer och rika människor i Stockholms innerstad. Det finns även ensamstående mammor. Det finns änkor. Det finns alla möjliga människor som är väldigt angelägna om att få behålla besittningsskyddet för sina lägenheter. Går man för långt i det här förslaget börjar man sätta hyror över huvud på folk. Jag tänker bland annat på det som Sten tog upp, att en del fastigheter är väl avbetalda sedan länge. Det finns inga lån. Man har inte så himla mycket kostnader. Ska de fastigheternas ägare också få del av de höga hyror som lägesfaktorn ska rendera? Det blir ju förfärligt egendomligt. Jag vet många hyresgäster som har kontaktat mig - och säkert er andra också - i de här frågorna och som är väldigt oroliga. Besittningsskyddet urholkas ju på det här viset. Och vart ska hyrorna gå? Ska de gå in i någon allmän pott för att bekosta byggandet av nya hyresrätter, nya hyresbostäder? Eller ska de gå till de fastighetsägare som råkar vara så välbeställda att de har hundraåriga fastigheter här inne i staden som de inte har några särskilda kostnader för? Reparationer och underhåll, javisst. Men allt annat, det som alla andra fastighetsägare får dras med, har de inte. Det skulle jag vilja att ni som är sådana kramare av den här trepartsöverenskommelsen förklarar för mig. Som det nu är verkar det som att jag är den enda som inte tycker att det här är bra och som jublar över förslaget. Nu finns det en utredning på området, och det ska bli mycket intressant att se. När det gäller ägarlägenheter är jag väldigt mån om att framhålla, för det står i vårt partiprogram, bo- och brukarplikten. Den hävdar vi i alla andra sammanhang, när det gäller förvärv av skogsfastigheter och annat, och det gäller här också. Äger jag en bostad så ska jag väl bo där om det inte direkt är en fritidsbostad? Det är en viktig princip för mig. Annars skulle jag kunna vara den där tomten som Peter efterfrågar och säga att javisst, jag tycker att ägarlägenheter är jättebra. Sedan skulle vi kunna enas om att vi genomför det. Men nu vill jag ta del av det här. Jag är inte så kategorisk som Anders Ygeman var i går och säger att det här inte är något att ha, vilket lägger en kall hand över Justitiedepartementets handhavande av frågan. Jag nöjer mig med det som står om att detta verkligen bereds i departementet. Det hoppas jag att det görs. Det har det kanske gjorts i hundra år hittills, men vi får väl se vad som händer. Jag tycker att ett långsiktigt hållbart byggande måste förenas med förvaltande. Jag blir hemskt besviken när jag hör hur branschens företrädare alltid pratar om att vi bygger och någon annan får ta hand om förvaltningen. Det betyder, det har vi sett otroligt många exempel på, att man faktiskt - jag måste säga det - skiter i kvaliteten. Jag bor själv i ett hus som har stått i 250 år. På den tiden kunde man bygga hus. Det är ju märkligt att det inte går att göra det nu för tiden. Jag tror faktiskt att det här med byggande och förvaltande hänger ihop. Vi har jättefina exempel på det, bland annat Duvkullen. Det är en byggmästare som heter Cocozza i Linköping. Han har fått möjlighet att bygga här i Stockholm också. Han är precis den typ av fastighetsägare som jag skulle vilja se mer av, en byggare och fastighetsägare som också månar om sina hyresgäster. Om det nu är brist på färdiga planer, som det också klagas över, som gör att man inte bygger tycker jag faktiskt att det är viktigast att man bygger hyresrätter. Det är samma sak med ombildningen. Det är min anledning till att jag säger nej till de förslag som finns här, att vi måste koncentrera oss på hyresrätterna. Och om inte byggsektorn fattar det? Ja, man skär kanske inte längre guld med täljkniv i byggbranschen. Man kanske inte behöver ha ett sådant otroligt vinstuttag som man har haft. Man har de här lite mer långsiktiga och ansvarskännande byggmästarna som också vill förvalta. Nu ser jag att min talartid har gått ut med god marginal. Jag ska bara tillägga en sak. Ni pratar om att vi har en stopplag. Vi hade en stopplag, men den har vi faktiskt avskaffat. Nu har vi ersatt den med en annan lag, där det är förbundet med vissa villkor att ombilda. Men det är missledande att kalla det för en stopplag. En sådan hade vi, och då var det totalstopp.

Herr talman! Jag har en känsla av att Nina Lundström har skrivit sina repliker i förväg. Oavsett vad jag pratar om ställer hon sina frågor som om jag inte har berört precis de sakerna i mitt anförande. Jag glömde faktiskt att anmäla att jag yrkar bifall till reservation 9, som handlar om andrahandsuthyrning och rätt till förstahandsavtal. Det här hänger ihop med frågan om ägarlägenheter. Precis som ni andra redan har beskrivit är ägarlägenhet ett sätt att äga en lägenhet. Man behöver inte bo där utan man kan hyra ut den till någon annan. Jag vill precis det motsatta. Jag vill stärka rätten för den hyresgäst som av någon anledning har blivit tvungen att bosätta sig i en lägenhet med andrahandskontrakt att få ett förstahandskontrakt på den lägenheten. Det är en av anledningarna. Jag tycker att jag var tillräckligt utförlig i mitt anförande om varför jag inte vill ha ägarlägenheter. Det hänger ihop med bo- och brukarplikten. Men jag ska läsa utredningen väldigt noga och se hur man föreslår att man ska komma till rätta med det och hur man gör jämförelser. När vi höll på med Boendesociala beredningen och Allbokommittén var vi på väldigt många ställen där jag fick se avigsidorna av det, som jag inte riktigt kände till när jag var nytillträdd riksdagsledamot. Det var mycket lärorikt och mycket intressant. Jag är inte säker på att det är något att ta efter. Jag prioriterar hyresrätterna. Om nu byggmästarna sitter och väntar på att vi äntligen ska släppa det fritt och att de ska bygga bostadsrätter - för det är vad de gör - så måste vi vara envisa. Om vi är envisa med att det är hyresrätter som gäller så kommer det att byggas hyresrätter.

Herr talman! Jag frågade därför att Helena Hillar Rosenqvist för någon minut sedan var uppe i talarstolen och sade att allt redan hade sagts av tidigare talare. Då kände jag att det finns ett antal angelägna frågor, som jag också ställde till Sten Lundström. Det centrala för dagen är just hyressättningssystemet, alltså hyresrättsliga frågor, och frågan om ägarlägenheter. Vi i Folkpartiet ser detta som oerhört viktiga och stora möjligheter för att se till att det byggs bostäder. Det är egentligen det som har varit i fokus både i går och i dag. Hur ska vi få i gång bostadsbyggandet? En tidigare talare sade att det faktiskt finns en sak som vi är överens om, och det är att det behövs fler bostäder. Nu är vi inne på metoder för hur vi ska öka bostadsbyggandet. Vi i Folkpartiet menar att det är viktigt att fånga upp signalerna när nu alla påpekar att detta är grundfaktorerna för att öka bostadsbyggandet. Vi menar också att man genom att nyproducera bostäder också frigör bostäder i det gamla beståndet - bostäder som är både mindre och billigare. Vi tror inte att precis alla kommer att kunna efterfråga nyproducerade bostäder, men om vi också har med själva konkurrensfrågorna och ser till att pressa produktionskostnaden så ökar möjligheterna. Det är detta som jag efterlyser hos Miljöpartiet. Det är jättebra att även Miljöpartiet vill ha fler hyresrätter, men vilken är metoden för att skapa dem? Det är det vi är ute efter. Här i riksdagen fattar vi beslut om lagar. Det är här vi kan skapa möjligheterna. En annan aspekt är naturligtvis att det finns en mängd avarter på marknaden - svarthandel med mera - som också visar på att det här inte fungerar. Jag skulle också gärna vilja höra från Helena Hillar Rosenqvist hur Miljöpartiet ser på det. Helhetsbilden är ju att någonting är generalfel på den här marknaden.

Herr talman! Jättebra, Nina! Det har jag ansett länge: Någonting är generalfel. Tidigare trodde jag att felet var att alla som över huvud taget var inblandade i branschen var så sammanblandade med varandra. Jag tror faktiskt att det har en hel del med frågan att göra. Folkpartiet säger sig vilja öka den enskildes konsumentmakt. Men uppenbarligen gäller det bara de rika. Alla era idéer handlar ju om att få höja hyrorna och att det är det enda sättet att få i gång byggandet. Man lockar med det: Ja visst, ni får era hyror! Bygg hur dyrt som helst - det är självklart att ni måste få ta ut den hyra som det kostar! Man säger att det är det som ska gälla. Som om inte hyrorna är höga nog, både i det befintliga beståndet och framför allt i det som byggs nu! Tyvärr måste vi ta till sådana medel som investeringsbidrag. Jag tycker faktiskt inte att det är särskilt kul. Vi hade alldeles för mycket bidrag på den här marknaden, och det blev väldigt svajig - först byggde man för mycket, sedan byggde man för lite och så vidare. Det var inte så kul. Men tyvärr måste man ta till investeringsbidrag. Det var tydligen det enda sättet att locka byggföretagen att bygga. Det finns mycket annat man skulle kunna göra för att bringa ned byggkostnaderna. Återigen får jag ta till min käre Michael Cocossa och Duvkullen. Han har visat på att detta är möjligt. Det är förmodligen därför som han har fått en hel del kontrakt och möjligheter att bygga. Han kan visa att det faktiskt går att bringa ned byggkostnaderna i branschen.

Herr talman! Det var intressant att höra att Helena Hillar Rosenqvist nu har tagit till sig den debatt som vi hade förra gången när det gäller ägarlägenheter. Då anförde Helena Hillar Rosenqvist som skäl att hon inte skulle kunna gå med på det, att bostäderna som vi hade tittat på ute i Europa såg så gräsliga ut, åtminstone var det en vägg som såg alldeles förskräcklig ut. När Helena Hillar Rosenqvist nu ändå är i gång och läser en utredning skulle jag vilja att hon också tog till sig och läste en rapport som boverket har gett ut. Kanske har hon redan tagit del av den. Den heter Bättre koll på underhåll , och den är från juli 2003. Hon kan ta bort biten om att det ser så förskräckligt ut även i Sverige men ändå ta till sig att 500 000-1 300 000 lägenheter i flerbostadshus i Sverige behöver renoveras under de närmaste 15-20 åren. Här skulle ägarlägenheter enligt den modell som Nina Lundström har redovisat - ägarlägenheter insprängda i de miljonprogramsområden som nu behöver renoveras - kunna göra underverk. Det går inte att komma ifrån att om man äger en sak så är man väldigt rädd om den. Då ser man till att underhållet sköts bra. Kommer Helena Hillar Rosenqvist att verkligen läsa igenom allting och ta till sig allting?

Herr talman! Ja, det kommer jag att göra. Hittills har jag mest fäst ögonen vid sådant som bekräftar mina egna farhågor. Det är väl ganska typiskt att man läser saker på det sättet. Man tar upp en mängd frågetecken: risk för spekulation, blir det verkligen ökad valfrihet. Det är många frågetecken som rör ägarlägenheter. Jag vidhåller fortfarande att jag inte tycker att argumentet att det redan finns så mycket bostäder som kräver underhåll i Sverige skulle bättras på av att man inför en ny ägarform. Det kommer inte att ha någon dramatisk effekt. Om det finns brister i underhållet av 500 000 lägenheter skulle det inte förändras särskilt mycket om man inför ägarlägenheter som boendeform. Det tror jag inte så mycket på. Jag tycker inte heller att man behöver raljera över mina erfarenheter av hur bostadsbeståndet ser ut i andra länder, därför att de erfarenheter som jag har de har jag, och det som jag har sett det har jag sett. Jag har också sett att det finns mycket positivism och framtidsanda i de länder som vi har varit i. Jag säger inte att de på något sätt är sämre än vi, snarare tvärtom. Det finns en sådan entusiasm i att restaurera och bygga upp. Men jag tycker inte att det så mycket hänger ihop med vilken boendeform det handlar om. Jag har nämligen också sett många bra företag som har restaurerat bostadshus.

Herr talman! Det är mig främmande, Helena Hillar Rosenqvist, att raljera. Det vill jag verkligen inte göra. Jag blev bara glad över att Helena Hillar Rosenqvist var så allvarsam och verkligen tog till sig saker och ting och läste på. Det tycker jag är bra. Då tycker jag att Helena Hillar Rosenqvist också ska ta till sig det som handlar om SABO, Hyresgästföreningen och Fastighetsägareföreningen. Helena Hillar Rosenqvist undrade varför vi var så väldigt entusiastiska över att dessa tre parter sätter sig ned vid ett förhandlingsbord. Detta är ändå tre parter som har stått ganska långt ifrån varandra och som faktiskt har kommit överens om att sätta sig vid ett förhandlingsbord och diskutera. Nu tror jag att det gäller att vi som politiker verkligen uppmuntrar den förhandlingen. Jag är nämligen inte så säker på att den håller. Det måste till en stabilitet om vi ska få en ändring i hyressättningssystemet som alla frågar efter. Det är inte något lockbete som våra fastighetsägare och entreprenörer behöver ute i samhället, utan de vill ha åtgärder som de själva lägger fram som förslag. Överallt där man träffar människor som har med byggbranschen att göra så tar de upp just hyressättningssystemet som en viktig fråga.

Herr talman! Jag kan hålla med om det. Jag vet också att Rigmor Stenmark sitter i SABO:s styrelse - jag tror att hon fortfarande gör det. Jag har väldigt stor respekt för Fastighetsägareföreningen, för Hyresgästföreningen och för SABO i detta sammanhang. Man har tidigare gjort saker så att vi har sluppit att gå in med lagstiftning på vissa områden. Jag gratulerar dem till att de har kommit överens. Men jag tycker ändå att dessa tre stora förbund har hamnat lite över huvudet på vissa hyresgäster. Och det förvånar mig lite grann att inte ni andra tar upp det eftersom ni också måste ha blivit kontaktade av hyresgäster som i stället för att ha Hyresgästföreningen som förhandlingspart har valt att förhandla själva, och den möjligheten finns. Tyvärr har man varit tvungen att framhålla att detta inte ser ut att bli riktigt bra för alla. Då handlar det återigen om de farhågor som jag har tagit upp, nämligen vart pengarna för de jättehöga hyrorna tar vägen som den ensamstående tonårsmamman här i Stockholms innerstad skulle få betala.

Herr talman! Betänkandet som vi diskuterar i dag behandlar motioner från allmänna motionstiden och spänner över en lång rad frågor. Jag ska försöka kommentera de största frågorna och motivera majoritetens ställningstagande. Därav följer också att jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Innan jag går in på det ska jag passa på att yrka bifall till Anders Ygemans uttalande i går om ägarlägenheter och reda ut formalian i detta. Om debattörerna här i dag är intresserade av vad Socialdemokraterna tycker i den frågan är en lämplig åtgärd att gå tillbaka till voteringsprotokollet då man fattade beslut om en lagstiftning och en utredning begärdes. Vi röstade nej. Och jag har inte ändrat åsikt. Jag har väldigt svårt att se något som skulle bli bättre på bostadsmarknaden om man införde ägarlägenheter. Men det som kammarens majoritet har begärt har man begärt av regeringen. Man har inte skickat en begäran till det socialdemokratiska partiet. Jag vet att en del av er odlar hypotesen att staten och socialdemokratin är samma sak. Men så är det inte. Vi har ett parlamentariskt system, och vi har en regering som har fått ett uppdrag. Och det är alldeles korrekt beskrivet i betänkandet. Utredningen är genomförd - precis den utredning som kammarens majoritet fattade beslut om - och frågan bereds i Regeringskansliet. Precis så är det. Det är respekt för riksdagsmajoriteten att vi socialdemokrater i ett betänkande inte upprepar våra ställningstaganden som vi hade när vi tryckte på nejknappen i fråga om detta. Tänk lite i dessa banor så blir det kanske inte så konstigt. Herr talman! Hyressättningssystemet tas upp i motioner och i reservationer. Här känner vi igen positionerna från tidigare debatter. De borgerliga partierna vill i varierande grad stärka hyresvärdarnas möjligheter att ta ut högre hyror än i dag. Längst vill väl Moderaterna gå. Om jag förstod rapporteringen i medierna rätt beslutade moderatstämman att man nu ska sluta hymla och rakt av förorda marknadshyror. Men i dag talades det om att man successivt skulle marknadsanpassa hyrorna. Det kanske är det politiskt korrekta uttrycket i kammaren. Men om jag förstod stämman rätt så var det ett tydligare budskap där. Vi socialdemokrater ser hyressättningen på följande sätt: Bostaden, alltså hemmet, är inte en vara bland andra. Bostadsmarknaden, även om den benämns marknad, fungerar inte och kan inte fungera som andra marknader. Framför allt är det långsiktigheten i investeringar och underhåll som gör att en sund bostadsmarknad måste befinna sig miltals från dagens kvartalskapitalism. Därför kan inte heller prismekanismerna vara utan spärrar och utan socialt motiverade ingrepp. Till skillnad från de flesta andra länder har vi däremot ett system som inte innebär statlig reglering av hyrorna. I stället bildas hyresnivån i fria förhandlingar lokalt och med hänsyn till de lokala förhållanden som råder. Men som alla andra system behöver de ständigt ses över, förändras och utvärderas så att de speglar de aktuella värderingarna. Därför tycker vi att det är mycket bra att den här trepartsöverenskommelsen kunde nås mellan SABO, Fastighetsägarföreningen och Hyresgästföreningen. De förslag till justeringar i tillämpningen som där föreslås har tagits om hand av regeringen, och en utredning om eventuella lagändringar ska komma. När vi har det kan det finnas anledning att vi går i klinsch med vad den verkligen föreslår. Jag är övertygad om att det här kommer att leda till en ännu bättre tillämpning av bruksvärdessystemet. Jag ska ange några övergripande synpunkter. De borgerliga motionerna och reservationerna och inte minst inläggen här i dag utgår ifrån att en annan tillämpning av bruksvärdessystemet med någon naturlags kraft skulle leda till högre hyror och ännu högre hyror i nybyggda och citynära fastigheter. Det är inte alls så säkert att det blir resultatet. Och förvänta er inte att vi här i riksdagen ska ta ställning och besluta om att det ska vara dyrare att bo mitt inne i staden och att det ska vara billigare att bo i en förort. Så är inte systemet. Systemet bygger på att man på lokal nivå gör de värderingar som man vill göra och som speglar de lokala förhållandena. Men i debatten här låter det som om det som ska hända är att bruksvärdessystemet lagstiftningsmässigt ska ändras så att det ska bli större skillnader mellan hyrorna i city och hyrorna i förorterna. Det finns ingenting sagt om att det kommer att bli så. Det kommer säkert att bli så på många orter. Kom ihåg en sak till. Det viktigaste med det som vi nu talar om, det vill säga den del som handlar om lägesfaktorn och hur man bruksvärderar, är redan i gång. Det är ingenting som det behövs någon lagstiftningsändring för att göra. Det har gjorts till exempel i Stockholm, och det har gjorts i väldigt många kommuner. Det som lagstiftningen behövs för är för att man ska kunna hitta ett sätt för att besittningsskyddet ska kunna ha ett reellt innehåll på de ställen där man kommer överens om att trappa upp hyrorna. Det är det som man begär av oss. Man begär inte av oss att vi ska berätta om var det ska vara billigt och var det ska vara dyrt. Ni kan gärna på hemmaplan studera hur långt man har kommit i det jobbet och vad det jobbet har inneburit. Då får ni en bild av hur bruksvärdessystemet antagligen kommer att tillämpas i framtiden. Man måste hela tiden fråga vad högre hyror ska vara till för nytta. Ligger det i samhällets, i statens eller i kommunernas intresse att vi ska höja hyrorna? Handlar det bara om argumentet att kraftigt höjda hyror är enda sättet att motivera börsnoterade byggföretag att intressera sig för hyresrätten? Det är det enda argumentet som jag kan läsa ut av debatten här. I och för sig är jag den förste att välkomna fler aktörer på hyresrättens område. Men om priset är att vi ska öka hyresnivån generellt både i det befintliga beståndet och för de nya lägenheterna för att några börsbolag ska vara intresserade av att sätta sina pengar här, då är priset för högt. Det finns ju en massa privata fastighetsägare som gör en god affär på att äga och förvalta hyresfastigheter, och även på att bygga i dag. När jag lyssnar på debatten här låter det som om det inte byggs några hyresrätter. Jag rekommenderar er att gå in och titta på Byggkostnadsforums hemsida. Vi socialdemokrater i bostadsutskottet ska ut och åka och besöka en lång rad projekt där det byggs. Är de privata fastighetsägare dumma som i dag bygger hyresrätter med hjälp av investeringsbidrag och sänkt byggmoms? Tror ni att de gör dåliga affärer? Nej, det tror inte jag. Men det är heller inte fråga om börsnoterade företag som varje kvartal måste redovisa en orimlig avkastning på sitt kapital, för då kan man inte bygga hyresrätter. Herr talman! En annan nagel i ögat på de borgerliga partierna tycks hyresgäströrelsens styrka vara. Jag vet inte vad det är för ryggradsreflexer som hela tiden framkallas när borgerliga bostadspolitiker kommer in på frågan om hyresgästernas rätt att organisera sig och förhandla om hyrorna. Hela tiden pågår en form av krypskytte mot hyresgäströrelsen. Nu angriper de borgerliga partierna vad de kallar för ett monopol - något som inte finns. Kristdemokraterna och Centern skriver i sin reservation om monopol omgärdat av citattecken. I Folkpartiets och Moderaternas reservation används följande uttryck: i stort sett monopol. Men det finns inget förhandlingsmonopol. Uppenbarligen tycker de allra flesta hyresgäster att de bäst företräds av Hyresgästföreningen. Någon frågade tidigare här vad hyresgästerna får ut av det. Ja, fråga dem som varje månad betalar medlemsavgiften till Hyresgästföreningen! Det är verkligen en massa hyresgäster som tydligen uppskattar sitt medlemskap och som får ut något av det. Ni som borgerliga politiker tycker jag faktiskt skulle respektera hyresgästernas individuella fria val när det gäller att låta Hyresgästföreningen företräda dem på de ställen där så sker. Vidare anser jag att vi ska vara glada över den utveckling som har skett, att hyresgäströrelsen har visat en vilja till ett ännu större samhällsansvar och till samhällsnytta. Tänk er situationen där alla är fokuserade bara på lägsta möjliga hyra! Om det gick ut över underhållet, miljöanpassningen eller nybyggnationen skulle det långsiktigt inte tjäna vare sig hyresgästerna eller samhället. Hyresgäströrelsen har tagit ett utökat ansvar. Men det krävs också att motparten, fastighetsägarna, är mycket öppnare i sin redovisning och verkligen kan visa på kostnaderna och visa att de belopp man kräver används till beståndets förvaltning och inte till andra ändamål - om än aldrig så behjärtansvärda i kommunens eller koncernens verksamhet. Herr talman! Jag konstaterar att det finns problem på bostadsmarknaden. Det behöver byggas mer, och det tycker jag att vi faktiskt arbetar framgångsrikt med. Men de alternativ till vår bostadspolitik som presenteras i motionerna och reservationerna här handlar om högre hyror, om otryggare hyresgäster och om en svagare hyresgäströrelse. Jag har svårt att se hur något sådant skulle kunna leda till en bättre situation för landets hyresgäster.

Herr talman! Först och främst skulle jag vilja reagera på det som Leif Jakobsson säger om Hyresgästföreningen. Leif Jakobsson säger att vi kan fråga alla dem som betalar sin medlemsavgift till Hyresgästföreningen om de är så missnöjda. Såvitt jag minns är det åtminstone när det gäller förhandlingsavgiften nästintill kollektivanslutning. Hyresgästerna har egentligen inget reellt val. De allra flesta orkar inte ringa till Hyresgästföreningen och säga att de inte vill att Hyresgästföreningen ska förhandla för dem. I praktiken blir således de allra flesta meddragna, vare sig de vill eller inte vill. När det gäller den moderata partistämman och vårt beslut där tänkte jag ta tillfället i akt att lämna en liten redogörelse för vad som hände. Jag var ju där men Leif var inte där. Det är inte alltid som mediernas rapportering är korrekt. Det beslut som stämman fattade var att vi ställde oss bakom en successiv övergång till marknadsbaserad hyressättning. Vi skickade också med ett antal punkter som vi vill ska bakas in i ett sådant här nytt system: att man ska behålla bytesrätten, att man ska behålla besittningsskyddet - det ska finnas en rätt till prövning så att det inte blir oskäliga hyror i förhållande till den marknadsnivå som kan tänkas finnas - och att det ska vara en trygg övergång så att ingen över en natt, eller ens över ett antal år, ska behöva flytta från hus och hem. Jag blev lite förvånad över att höra Leif Jakobsson tala om att vi i denna kammare inte ska sätta hyrorna och hyresnivåerna. Efter vad jag kommer ihåg brukar Anders Ygeman vara den som frågar alla om allt här: Vad ska en trerummare i centrala Stockholm egentligen kosta? Hur hög ska hyran få lov att vara? Detta var alltså lite förvånande. Jag tror inte att det alltid handlar om högre hyror. Tvärtom är det på många håll så att en marknadsanpassning skulle kunna leda till lägre hyror, inte minst i förorter och på landsbygden. Avslutningsvis har jag en fråga: Tycker Leif Jakobsson att det är rättvist att det ibland till och med kan vara dyrare att bo i en hyreslägenhet i Tensta än att bo inne på Östermalm?

Herr talman! Jag börjar med att svara på frågan: Det är inte min sak att avgöra det. De som finns, som bor och verkar, i området tycker jag är de som i lokala förhandlingar ska avgöra den saken. Jag kan ha personliga åsikter och kan ha det ännu mer hemma. Men jag tänker inte uttala mig om det, för jag är bostadspolitiker och ska sätta spelreglerna. De spelregler som jag vill ha handlar om att det är i de lokala förhandlingarna som det ska avgöras vilken nivå hyrorna ska ligga på. När det gäller Hyresgästföreningen och avgifterna tror jag att Peter Danielsson blandar ihop förhandlingsavgiften med medlemsavgiften. Men det är två olika saker. Medlemsavgiften är något som man får betala varje månad - om man gör det valet men det är ett alldeles fritt val. Väldigt många människor tycker att de får ut så pass mycket av sitt medlemskap att man gör det valet. Det finns ingenting som handlar om att man automatiskt blir med eller så, utan det pågår ett mycket brett folkrörelsebaserat medlemsvärvningsarbete från hyresgäströrelsen. Det är på det sättet som medlemmar kommer till. Sedan betalar man sin avgift. Det är alltså en helt annan sak. Det är riktigt att jag inte var med på moderatstämman. Jag var inte bjuden, utan jag baserar mina iakttagelser på pressuttalanden från dig, Peter Danielsson. Det var därför mycket bra att du nu fick en möjlighet att här i kammaren ge en redogörelse, för det hela har framförts på ett annat sätt. Jag vet också hur det kan vara att försöka få ut något via medierna. Såvitt jag förstår är det ett långsamt införande av marknadshyror som Moderaterna har bestämt sig för att genomföra - med lite dimridåer när det gäller att man kanske kan lagstifta bort de lite negativa effekterna, eller?

Herr talman! Det är mycket riktigt att vi vill ha en hyressättning som på sikt är betydligt mer marknadsbaserad än vad den är i dag. Vi vill att allmänhetens värderingar ska återspeglas också i hyressättningen, det vill säga att hyran ska vara rättvis. Alla människor kör inte Porsche i dag. Inte heller kan alla bo på Östermalm. Leif Jakobsson säger här att förändringar redan är på gång inom ramen för systemet. Ja, man kan konstatera att verkligheten hinner i kapp. I dag i Stockholms city håller redan en utveckling på att ske. Man säger att i Stockholm hålls hyrorna tillbaka i mindre attraktiva områden - om man får säga så - och höjs mer i innerstan. Det är en sådan utveckling som vi vill se. Man kan väl konstatera att vi kanske är överens. Det är den här utvecklingen som just nu verkar vara gällande. Efter vad jag förstår på Leif Jakobsson motsätter ni er inte den här utvecklingen heller, eller?

Herr talman! Nej, återigen: Vi lägger inte på några synpunkter på hur man värderar det. Om man i Stockholmsområdet har kommit överens med de lokala hyreskommittéerna om att det är den förändring man vill göra på hyresstrukturen måste det vara det bästa måttet. Men det är någonting helt annat än att använda marknadshyror. Marknadshyror skulle innebära att man vägde in brister också. Det är det vi ser när det gäller lokaler. Finns det god tillgång på lokaler ligger priserna lägre, men finns det brist på lokaler stiger de väldigt. Vad det här handlar om, och det som trepartsöverenskommelsen och det nuvarande bruksvärdessystemet handlar om, är att hyressättningen ska spegla de värderingar som hyresgästerna har. Det är vi helt med på. Vi är försvarare av det här systemet, men vi vill inte släppa in den typen av marknadsmekanismer som innebär att man kan berika sig på brister. Det är det som är den viktiga skillnaden. Konsekvensen kan bli att man långsiktigt sänker hyrorna i ytterområdena. Det kan bli ett rätt stort problem eftersom det ofta är där som det finns byggbar mark. Det får vi ta lärdom av. Allt det här återkommer vi till när vi får förslaget. Jag tycker att Peter gott kan avvakta ett par månader till, för det finns ingen annan ambition än att försöka se till att trepartsöverenskommelsen kommer att genomföras.

Herr talman! Jag vill fråga: Varför skriver inte Socialdemokraterna en reservation när man så tydligt och klart i kammaren säger nej till ägarlägenheter? Varför gör man inte det, åtminstone med en motivreservation i betänkandet? Vi andra redovisar klart våra åsikter på ett mycket öppet sätt.

Herr talman! Jag håller med Leif Jakobsson om att vi inte på något sätt ska sträva efter att få ökade hyreskostnader. Vad vi ska sträva efter och ge förutsättningar för från riksdagen är att se till att kostnaderna för allt boende blir lägre. Det är för dyrt i dag, det är helt enkelt så. Det finns många åtgärder som man kan vidta. Om vi håller oss till hyreshusen har vi från Centerpartiet föreslagit att man ska ta bort fastighetsskatten på hyreshusen och att också se på momssatsen. Jag tycker att det är bra att Socialdemokraterna är ute och åker och möter väl bostadsministern på någon färd också, hoppas jag. Det är nödvändigt att man är ute i verkligheten och ser. Titta då och fråga om kartellbildningar. Dessvärre hör vi om det fortfarande. I min hemstad uppdagades det häromveckan kartellbildningar igen. Se på hur det är med svarthandeln. Det är oerhört viktigt. Titta också på behovet av nya bostäder. Vi står ganska nära varandra, och jag tror att Leif Jakobsson kan se den bild jag visar. Den visar hur många färdigställda lägenheter det finns i Sverige per tusen invånare och i andra länder. Vår stapel är fortfarande jättelåg. Det behövs fler bostäder. Det byggs - jag håller med om det. Det börjar byggas också hyreshus. Men titta på det, var väldigt kritisk och kom gärna och redovisa i bostadsutskottet. Förresten, varför skulle vi inte kunna göra gemensamma resor?

Herr talman! Vi ska till Svedala och Staffanstorp på måndag. Rigmor är välkommen dit. Det finns möjlighet att ta kontakt med byggkostnadsfirmor. Jag menar faktiskt att vi har en roll som de rikspolitiker som sysslar med boendet. Jag blir lite orolig när man hör från er borgerliga politiker - jag undantar Rigmor, hennes inlägg var nyanserat - att det inte byggs någonting och att det inte går att bygga någonting. Det kanske är så att folk lyssnar på er. Det kan vara så att byggherrarna tror på er, att det är omöjligt att bygga. Vi har faktiskt lite ansvar själva också. Det går även om ni vill bevisa tesen att hyresförhandlingssystemet innebär att det inte går att bygga. Men det går att se att runtom i landets kommuner finns det både privata och allmännyttiga bostadsföretag som beter sig så korkat att de bygger hyresrätter. Ni kan ändå titta på hur de har tänkt. Vi är ju överens om att det måste byggas mer. Så det kanske vi kan hjälpa till med och inte alltid vara sådana dysterkvistar.

Herr talman! Det byggs överallt, säger Leif Jakobsson och att vi i oppositionen skulle skicka ut signaler om att det inte skulle vara så. Jag blir väldigt förvånad när jag hör det. Är det någonting som man får uppleva som ledamot i bostadsutskottet är det oerhört många kontakter från dem som står i bostadskö. Det är studerande som inte har någonstans att bo. Det är föräldrar som åter har gått till att sova i utdragssoffan i vardagsrummet därför att de är så trångbodda. Det är de som flyttar från Stockholm därför att de inte hittar någon bostad, och det är de som inte kan ta sig an ett arbete eller en studieplats därför att det inte finns några bostäder. Så ser det ut i många storstadsregioner. I 100 av Sveriges kommuner är det bostadsbrist. 60 % av befolkningen bor i de kommunerna. Jag blir som sagt väldigt förvånad. I det betänkande som vi behandlade i går kunde vi läsa att majoriteten tillstår att man inte har nått det mål som man hade satt upp. Man har faktiskt all anledning att stimulera bostadsbyggandet. Jag undrar om Leif Jakobsson har allt intresse av att skapa en bild av att läget ser mycket bättre ut än vad det gör. Nyckeltalen visar precis det motsatta. Trepartsöverenskommelsen - ja, det verkar som att det initiativ som har tagits är fullständigt ointressant. Allting handlar om de lokala hyresförhandlingarna. Men det finns skäl till att man har tagit det initiativet. Då vill jag höra med Leif Jakobsson: Varför skrivet ni inte i det här betänkandet att det är helt ointressant att gå vidare med det här. Det sägs att det bara handlar om tillämpningen av det som finns i dag. Vad ser Leif Jakobsson för möjligheter att reformera hyressättningssystemet utifrån trepartsöverenskommelsen? Eller är den helt ointressant? Jag har uppfattat att den är helt ointressant.

Herr talman! Vad jag sade var att det byggs. Jag sade inte att det inte var bostadsbrist. Det är två olika saker. Jag sade att det faktiskt går att bygga, och att det byggs på väldigt många håll i landet. Det byggs väldigt mycket just i Skåne, även om jag inte kan ta åt mig äran av det. Det är väldigt mycket på gång. Jag rekommenderar återigen Byggkostnadsforums hemsida. Samtidigt sade jag att det byggs för lite. Vi måste bygga ännu mer. Men det är på rätt väg. Kanske också Nina Lundström kunde göra en insats genom att någon gång inte bara prata om att det inte går att bygga. Hon kunde kanske berätta för en och annan politiker, ett och annat kommunalt bostadsföretag eller privat bostadsföretag att det finns de som kan bygga. Det byggs 1 200 nya lägenheter i Bunkeflostrand i Malmö som kommer att hamna på högst rimliga hyreskostnader. Det byggs i kommun efter kommun. Sedan hade vi också SABO-tävlingen. Försök att se lite grann av det som är möjligt. Annars kanske vi bara pratar om mer produktion. Den andra frågan handlade om trepartsöverenskommelsen. Nina Lundström har kanske missförstått mig. Jag tycker att den är jättebra. Vad den fokuserar på är vad parterna har kommit fram till, att man under de senaste åren antagligen inte har vårdat bruksvärdessystemet på det sätt som man borde ha gjort. Det finns många lokala avvikelser, och det ser väldigt olika ut i landet. Det man har kommit fram till nu är att det är dags att göra en ordentlig revision, men den ska göras lokalt, vilket man gör. För att detta ska kunna fungera om man ska genomföra större hyresförändringar över tiden säger parterna: I så fall måste vi ha ett system där vi kan se till att det inte slår ut människor direkt. Det kräver en lagändring, och den är jag beredd att vara med på om det går att genomföra på ett vettigt sätt. Jag negligerar inte alls överenskommelsen, men det är inte vi här i kammaren som ska bestämma om hyresnivåerna.

Herr talman! Den offentliga utredning som tittade på bruksvärdessystemet konstaterade att samspelet mellan bruksvärdessystemet, hyresförhandlingslagen och allmännyttans roll är väldigt centralt och utsatt för spänningar som har lett till minskad nyproduktion och allmänt förändrade ekonomiska förutsättningar för byggandet. Man diskuterade förslag om att avskaffa allmännyttans roll som förstahandsnorm och att bruksvärdesregeln inte ska gälla för nyproduktion. Sedan kom trepartsöverenskommelsen som belyste delar av den lagstiftningsproblematik som finns i grunden. Vi har även gjort gemensamma utskottsresor - dock inte många - och senast häromveckan till ett av byggföretagen som påtalade att vi som lagstiftare hade möjlighet att förändra. Därför tycker jag att det är väldigt märkligt att Leif Jakobsson gör detta till en fråga om lokala förhandlingar, att det egentligen är där som de stora möjligheterna finns. Sedan skulle jag vilja kommentera detta med ägarlägenheterna. Kanske det är så att Leif Jakobsson själv bidrar till att det blir väldigt förvirrat. Å ena sidan sade Leif Jakobsson i det tidigare replikskiftet att han vill avvakta utredningen. Å andra sidan sade han i anförandet: Det vi tycker står i protokollet. Vi säger nej. Men då får väl Leif Jakobsson och Socialdemokraterna bestämma sig. Det är faktiskt ganska väsentligt vad ni tycker eftersom det är ni som styr det här landet. Det finns ett stort intresse av att höra vad Socialdemokraterna tycker. Vilket är det? Ja eller nej till ägarlägenheter?

Herr talman! Vårt partis inställning till frågan om nybyggnadshyror är väl känd. Vi har sagt att om man förhandlar om en nybyggnadshyra ska den kunna gälla för fyra år framåt. Det gäller alltså om hyresgästföreningen och fastighetsägaren har förhandlat om den. Det tror vi skulle kunna lösa en hel del av det problemet. Men det finns ingen anledning att driva fram den ena eller den andra lösningen, eftersom också trepartsöverenskommelsen handlar om dessa frågor och det är en utredning på gång. Där finns ett problem som vi har identifierat eller i alla fall lyssnat på. Jag är inte så säker på att problemet är så stort. Till syvende och sist handlar det om att människor ska ha råd att betala hyra. Om alla förslag till att bygga flera lägenheter handlar om att det ska bli dyrare för dem som i slutändan ska bo där tror jag att det slutar med att det inte blir någonting byggt. Vi måste också ta på oss rollen att se till att inte bristsituationen utnyttjas till att ta ut ohemult höga hyror och plocka av folk pengar i boendekostnad. Det är ett ansvar som jag som bostadspolitiker känner i allra högsta grad. När det gäller ägarlägenheter har kammaren gjort en beställning. Det är inte så att vi väntar på en utredning. Utredningen tog två år, och den är klar. Nu pågår det en beredning.

Herr talman! Det känns ganska hoppfullt framöver. Vi har samma motstånd till ägarlägenheter. Vi har samma tilltro till förhandlingssystemet när det gäller hyressättningen. Men det som gör mig lite orolig är att Leif Jakobsson under sitt anförande inte med ett ord berörde de reservationer som Vänsterpartiet har avgett. Hur förstärker vi det så väl omhuldade besittningsskyddet för hyresgästen som är grunden för bruksvärdesprincipen när det gäller andrahandshyresgäster. Som jag sade i mitt anförande innebär majoritetstexten för oss närmast ett moment 22. Å ena sidan tycker ni att vår reservation är bra, men eftersom ni tidigare har avslagit en motion kan ni inte tillstyrka den här motionen. Det är svårt att veta hur vi ska klara ut det här. Jag skulle vilja att Leif Jakobsson på ett par minuter reder ut på vilket sätt Socialdemokraterna är beredda att stärka besittningsskyddet för andrahandshyresgäster. Jag kan ännu inte se något sätt.

Herr talman! Vi kanske fokuserar på olika frågor. Jag tror att Vänsterpartiet och en del av de borgerliga partierna borde fundera på det. När man tar del av motionsfloden får man ibland känslan av att det handlar om att administrera en extrem situation samtidigt som det råder brist. Väldigt många av dessa problem är direkt relaterade till att det finns för få lägenheter lediga för uthyrning. Naturligtvis ska vi vidta kraftfulla åtgärder mot ocker, mot svarthandel och annat sådant, och det görs hela tiden. Men så länge vi inte får bukt med den grundläggande frågan - att det är brist på lägenheter - kommer smarta entreprenörer att hitta nya sätt att berika sig på människor som inte får en bostad den vanliga vägen. Att över huvud taget använda andrahandskontrakt, som många av reservationerna handlar om, som ett sätt att skaffa sig ett förstahandskontrakt tror jag inte är rätt väg. En hel del av dessa förslag handlar också om att vi ska tala om hur kommunerna ska agera och hur kommunernas andrahandskontrakt ska se ut. Jag tycker att vi ska överlåta till kommunalpolitiker att avgöra hur de vill jobba med hemlösa och med bostadslösa. I den ena kommunen är man kanske betjänt av en viss typ av kontrakt, och i den andra kommunen är man betjänt av en annan typ. Men låt det lokala verkligen få avgöra det.

Herr talman! I en decentraliserad demokrati har statsmakterna - i det här fallet riksdagen och regeringen - till uppgift att skydda individerna. Om kommunerna inte tar det ansvaret, vilket de inte gör när det gäller dem som har andrahandskontrakt, då är det riksdagens sak att fastställa spelreglerna på ett sådant sätt att det blir rimligt för människor som bor på dessa villkor. Sedan är det lite lustigt när det pratas om fokusering. Än så länge vet jag inget förslag för att få fart på byggandet där vi inte har gått fram gemensamt. Vi i Vänsterpartiet brukar till och med vilja lite mer, vilket inte är särskilt underligt med tanke på mitt parti. Än så länge finns det ingenting av investeringsstöd eller andra insatser där vi inte har varit överens. I de fallen har vår fokusering varit lika skarp. Vid tidigare riksmöten när vi i Vänsterpartiet har krävt investeringsstöd har vi fått höra att vi har varit opportunistiska. Jag tycker att vi i Vänsterpartiet har lyckats att driva er framåt och att vi är väl överens om att det viktigaste är att bygga bort bostadsbristen. Det är vi fullständigt överens om. Om man åker landet runt och ser sig omkring även på de orter där det i dag rivs lägenheter finner man att det där finns sociala kontrakt och människor som är hemlösa. Det är alltså en attityd mot människor som det handlar om. Det är den attityden som finns ute i kommunerna. Det har visat sig att man inte har klarat av detta, och då går det inte att vänta. Individens rättigheter är större än kommunens rättigheter att själv forma sin politik. Det är därför vi har LSS, det är därför vi har socialtjänstlagen, det är därför vi har skollagen och så vidare. Riksdagen ska tillse att individerna ute i kommuner och landsting har rätt till en hel rad saker. En av de saker som vi tycker att socialdemokratin borde förstå är att de människor som i dag bor utan besittningsskydd också måste ha en förstärkt position på bostadsmarknaden.

Herr talman! Det finns ingenting som hindrar en kommun att göra detta när det gäller de kontrakt som Sten Lundström drar. Det finns inget tvång för en kommun att agera på det sättet, att drogtesta varannan timme eller vad det nu handlar om. Jag ifrågasätter bara vad man uppnår för resultat med att gång på gång lagstiftningsvägen säga att detta har kommunerna ansvar för och så här ska de göra. Jag tror att det är mycket nog, framför allt i de ekonomiska tider vi har nu, att vi faktiskt är lite försiktiga med vad vi talar om att kommunerna ska göra inom ramen för den ekonomi som de har. Mycket av detta bygger på någon form av misstroende mot kommunalpolitiker. De drivs ju av samma sak som vi. Vi vill bättre, och vi vill förbättra för människor. Vi vill göra det på olika sätt, men vi vill förbättra. Varför kan vi inte tro att de kan klara av det? Och varför inte låta de lokala förhållandena få lov att spela in? Och varför inte lyfta upp kommuner? Kan inte Sten Lundström till nästa gång vi har den här debatten lyfta upp en kommun som har bra förhållanden för sociala kontrakt, och säga: Här är ett fint exempel? Då kan vi gemensamt gå ut och propagera för att man kan arbeta så här.