Handel med utsläppsrätter II

Fru talman! Allt oftare ser och hör vi om stora naturkatastrofer som härleds till ett förändrat klimat. Det är orkaner och översvämningar och nu senast var det en rapport från Arktis där det konstaterades att istäcket minskat med ca 25 % på bara några år. Det innebär att den negativa klimatpåverkan går betydligt fortare än vad de största pessimisterna har trott. I december 1997 hölls klimatkonventionens tredje partsmöte i Kyoto. Mötet resulterade i Kyotoprotokollet som undertecknades av 84 länder, däribland Sverige. Enligt protokollet åtar sig industriländerna att minska sina utsläpp av växthusgaser med drygt 5 % jämfört med 1990 års nivå under perioden 2008-2012. Medlemsländerna i EU har som grupp åtagit sig att minska sina utsläpp med 8 %. I enlighet med bördefördelningen mellan EU-länderna får Sveriges utsläpp av växthusgaser öka med högst 4 % under den aktuella perioden. Efter detta har vi i Sverige antagit ett nationellt mål som fastslår att de svenska utsläppen av växthusgaser ska vara 4 % lägre än 1990 års utsläpp. I Kyotoprotokollet ingår tre flexibla mekanismer, och handel med utsläppsrätter är en av dessa. År 2003 antogs ett direktiv i EU om ett system för att införa denna handel, och det ska vara etablerat i januari 2005. Perioden 2005-2007 är en försöksperiod och omfattar industri- och energisektorn. Utskottet föreslår i enlighet med regeringens proposition att lagen införs. I och med det får vi ett fullständigt regelverk för ett handelssystem för utsläppsrätter avseende koldioxid. Detta är det tredje betänkande som vi behandlar i år för kunna påbörja handeln den 1 januari 2005. Riksdagen har tidigare beslutat om riktlinjer för införandet av ett system för handel med utsläppsrätter. I dag ska vi debattera ett lagförslag som ska möjliggöra genomförandet av EG:s direktiv. Den nu föreslagna lagen avses ersätta den tidigare beslutade lagen vars bestämmelser överförs till den nya lagen. I betänkandet behandlas regeringens proposition 2004/05:18 Handel med utsläppsrätter II jämte en följdmotion med tre yrkanden. Därutöver behandlas tolv motionsyrkanden från allmänna motionstiden. I propositionen föreslås att en ny lag införs med bestämmelser om handel med utsläppsrätter för koldioxid. Den föreslagna lagen innebär att ett fullständigt regelverk för ett handelssystem skapas. Den nya lagen och övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2005.

Fru talman! Nu ska vi fortsätta med diskussionerna om klimatförändringar, som är en så viktig fråga för kommande generationer. Jag tycker att det är väldigt väsentligt att vi har det här långa tidsperspektivet även när vi fattar kortsiktiga beslut. Våra beslut måste fattas steg för steg i rätt riktning. Det här handlar om ett steg mot att minska koldioxidutsläppen under perioden från 1990 till 2010. Men vi ska ha också ha klart för oss att man måste fortsätta att minska utsläppen, och det görs kalkyler på vad som kan vara rimligt fram till 2050. Dessutom måste en utgångspunkt vara vetenskapliga fakta om miljön. Debatten bör inte handla om hur vi skyddar vår lokala industri om vi råkar vara beroende av torv eller någonting annat som påverkar sysselsättning och sådant i vår egen valkrets. Vi måste se till det globala miljöintresset i det här ärendet. Naturen skiljer inte på utsläpp som kommer från olika källor. All koldioxid som släpps ut är koldioxid för naturen. Det spelar ingen roll om koldioxiden kommer från den handlande sektorn, från trafiken, från hushållen eller någon annanstans ifrån. Problemet är att vi måste minska koldioxidutsläppen med minsta möjliga uppoffringar. Vi i Folkpartiet har sedan många år tillbaka hävdat att ekonomiska styrmedel är mest effektiva. Efter att vi har jobbat så många år med detta och mött motstånd från andra partier är det glädjande att de flesta numera är med på vagnen och anser att ekonomiska styrmedel bör användas. Jag deltog i Miljöskyddskommittén, och för över tio år sedan skrev jag en reservation för att vi borde använda utsläppsrätter. Nu kommer det, genom EU, att bli så även i Sverige. Det gläder oss mycket att utvecklingen av ekonomiska styrmedel går framåt. Det konkreta ärende som vi har på vårt bord nu gäller alltså vårt godkännande av regeringens lagförslag om utsläppsrätter. Vi i Folkpartiet håller med om ganska mycket av det som står i regeringens proposition. Men jag har ändå tre förslag i min motion. Det första gäller reservation 3 där vi talar om ett auktionsförfarande för att fördela utsläppsrätterna i stället för att ha en myndighetsprövning. Det bygger på yrkande 2 i min motion. Jag vill nämligen att Sveriges regering ska ta initiativ inom EU för att driva frågan om auktion. Utskottsmajoriteten tycker inte att det behövs, utan de tycker att det räcker med att vi sitter och väntar. Det finns en formulering i betänkandet där det står att vi ska utnyttja de här möjligheterna till auktionering så mycket som möjligt, men det sägs inte att regeringen bör ta initiativ inom EU. Det skulle jag vilja att man gör. Sedan har jag också reservation 4 som berör yrkandena 1 och 3 i min motion. Det första gäller att jag är orolig för att incitamentet för företag inte blir tillräckligt starkt med de regelsystem som man inför. Man får ingen långsiktig vinst av att sälja utsläppsrätter och i gengäld förändra sin produktion. Det finns risk för att det blir hackat i ettårsperioder. Man kanske inte får överföra det på ett bra sätt vid årsskiftet. Det blir inget starkt incitament. Det behövs ett starkare incitament. Dessutom har jag yrkande 3 i min motion som handlar om en helhetssyn. Innan den nationella fördelningsplanen gjordes borde regeringen ha angivit ungefär hur man har tänkt sig fördelningen mellan den handlande sektorn, hushållssektorn och trafiksektorn. Det är på dessa punkter som jag har att invända mot och delvis att tillägga till propositionen. Jag ser ingen anledning att ta upp kammarens tid med att yrka bifall till någon av de här reservationerna. Jag nöjer mig med att konstatera att vi står bakom det som anges i betänkandet.

Fru talman! Jan-Olof Larsson har förtjänstfullt redogjort för detta betänkandes både bakgrund och innehåll. Det är ju, som han säger, konkret lagstiftning till följd av tidigare debatter och beslut. Mycket kan ju sägas om handelssystemet, men jag tänker inte göra det nu. Det är redan avklarat, som jag ser det. Nu är det lagstiftningen det gäller. Vi kristdemokrater fullföljer tillsammans med Centerpartiet tidigare ställningstaganden angående torvens plats i energiproduktionen även när det gäller lagstiftningen. Därför vill jag yrka bifall till reservation 1 i betänkandet. Riksdagen fattade våren 2004 beslut om att torv ska ingå i EU:s system för utsläppshandel. Vid utskottets behandling av ärendet och i betänkandet förutsätts att regeringen löpande ska följa konkurrenssituationen för torveldade anläggningar. En studie har genomförts av Ångpanneföreningen. Den visar att det finns en risk att den svenska energitorven kommer att slås ut om torv omfattas av utsläppshandelssystemet. Det finns, fru talman, betydande fördelar med sameldning av torv och trädbränsle. Torvbranschen har också tagit egna initiativ till ytterligare miljöanpassning, framför allt när det gäller brytning, av det svenska torvbruket i syfte att minimera klimatpåverkan samtidigt som hänsyn tas till den biologiska mångfalden. Från och med den 1 april 2004 omfattas också torv för elproduktion i kraftvärmeverk av så kallade gröna certifikat eller elcertifikat på samma sätt som biobränslen och andra förnybara bränslen. Det är därför rimligt att torv inte omfattas av handelssystemet. Fru talman! I betänkandet tas också upp ett antal förslag från allmänna motionstiden som rör handel med utsläppsrätter. Reservationen i denna del, även här i samverkan med Centerpartiet, rör i första hand frågan om att fler områden och fler växthusgaser bör omfattas av handeln med utsläppsrätter. Framför allt menar vi att transportsektorn bör ingå. Dessa förslag har diskuterats i tidigare debatter om utsläppsrätter, så jag nöjer mig med att avslutningsvis återigen yrka bifall till reservation 1.

Fru talman! Det är glädjande att vi har kommit så långt med det här systemet att vi nu kan sätta det i sjön och få det att fungera. Precis som många andra är jag övertygad om att detta kommer att minska påverkan på miljön och på klimatet. Det är en bra metod att använda ekonomiska styrmedel och marknadskrafter för att få ett effektivt miljöarbete. Vi är glada över att det här systemet nu sätts i funktion i stor skala. Det finns brister i systemet, och dessa bör rättas till inför nästa treårsperiod. Det gäller det som Sven Gunnar Persson avslutningsvis tog upp, nämligen frågan om att lyfta in transportsektorn i handelssystemet. Det är ju så att transportsystemet har en betydande miljöpåverkan. I samband med detta yrkar jag bifall till reservation 2. Fru talman! Även jag vill följa upp frågan om att torven inte bör ingå i handelssystemet. Sven Gunnar Persson sade mycket kloka ord, men för oss är det tydligt att torven är en förnybar energikälla. Det är en resurs som växer. Dagens uttag är knappt en fjärdedel av årstillväxten, och det torvbruk som vi bedriver för närvarande har en gynnsam inverkan på vår omgivning. Vi kan också minska och börja fasa ut vårt importberoende av olja och kol genom att elda biobränslet torv. Det finns ju, som här har lyfts fram, ett nära samarbete och ett tydligt hushållningstänkande mellan myndigheterna, och torvindustrin är väldigt angelägen om att det ska bedrivas ett torvbruk på ett förnybart och ekologiskt hållbart sätt. Det är olyckligt att torven ingår i handelssystemet. Det riskerar både sysselsättning och en positiv miljöpåverkan. Det säger jag trots att jag inte har några större torvbruk i min valkrets, där det finns rätt mycket sten.

Fru talman! Vikten av ekonomiska styrmedel kan inte betonas tillräckligt mycket när man pratar om klimatfrågan. Jag tycker att Lennart Fremling beskrev det på ett bra sätt. Tyvärr är det så i miljöpolitiken att de mest effektiva styrmedlen ofta också är ganska kontroversiella, just därför att de fungerar. Två vanliga styrmedel som används på det här området är dels miljöskatter, dels utsläppsrätter. Man kan fundera lite grann över för- och nackdelar med de här systemen. Vad gäller effektivitet mot utsläppen och kostnadseffektivitet är båda precis lika bra. De är lika väl fungerande och lika effektiva. Men ett system med utsläppsrätter har ett par fördelar. Man kan sätta ett tak för utsläppen, så att man tydligare vet att man når målet. Med miljöskatter får man i efterhand se efter om man nått målet, och kanske måste skatten då justeras upp. Utsläppsrätterna har också en annan fördel, och det är att det borde kunna vara så att de ger politikerna i den rika delen av världen mer mod att göra det man behöver göra just för att ta sitt ansvar för hållbar utveckling, som vi tidigare diskuterade. Man slipper ju ta beslutet om kronor och ören eftersom det är något som marknaden sedan löser. Hur har då det här försökssystemet för utsläppsrätter blivit? Har politikerna varit modiga där, och har det fungerat? Nej, tyvärr har det inte gjort det. Den samlade tilldelningen inom EU är för hög. En väldigt tråkig effekt av det kan bli att det här handelssystemet inte kommer att fungera, fastän det i sig är ett jättebra system och en bra idé. Om tilldelningen är för hög visar det sig kanske inte fungera mot utsläppen, och då får måhända hela systemet med handel med utsläppsrätter dåligt rykte. Anledningen till att det inte fungerat är att det inte går när länderna underifrån ska föreslå hur mycket de själva ska ha, för då försöker ju alla roffa åt sig på de andras bekostnad. Felet var att kommissionen inte bestämde sig för vilka kriterier man skulle ha när man delade ut antalet utsläppsrätter. Då skulle man ha kunnat få en mindre tilldelning inom EU och ett bättre fungerande system. Vad har då miljöskatter för fördelar vid en jämförelse? En väldigt enkel fördel är ju att vi redan har ett skattesystem och att det är väldigt enkelt att justera i system som man har. Vidare får man in intäkter till statskassan som man till exempel kan använda för att sänka andra skatter. Men den fördelen skulle vi också kunna få via ett system med handel med utsläppsrätter, om man sålde utsläppsrätterna i stället för att dela ut dem gratis. Då skulle man ju få intäkter som kunde användas för att sänka andra skatter i stället. Det är därför väldigt tråkigt att det har blivit en gratisutdelning av utsläppsrätter. Det är då inte bara så att man missar den här intäkten. Det är också väldigt orättvist att det utifrån hur mycket det har släppts ut tidigare delas ut gratis utsläppsrätter. Man får ju lätt den effekten att de som har varit duktiga, använt ny teknik och inte släppt ut så mycket gynnas av ett sådant system och då får en förmögenhet som, om det blir ett pris på utsläppsrätterna, kan säljas på den öppna marknaden. Därför hoppas jag väldigt mycket och i enlighet med vår motion att det för nästa period blir en auktionering av utsläppsrätterna för större rättvisa och för att man ska kunna använda intäkterna till att sänka skatter i stället. Jag hoppas verkligen också att kommissionen jobbar med rättvisa kriterier för tilldelningen till de olika länderna, så att vi verkligen får ett system som också leder till att utsläppen minskar.

Fru talman! I dag ska riksdagen fatta beslut med anledning av betänkandet om handel med utsläppsrätter, så att systemet kan komma i gång vid årsskiftet. Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer. När man i juli förra året gjorde en överenskommelse om att starta denna handel på prov redan den 1 januari 2005 blev vi alla lite överraskade. Vi hade siktet inställt på att detta skulle starta först 2008, och en pågående utredning tittar just nu på hur vi ska kunna använda oss av så kallade flexibla mekanismer i arbetet på att få ned utsläppen av växthusgaser. Nu ska en provperiod inledas vid årsskiftet. Under denna period omfattar handeln endast koldioxid, inte de övriga fem gaserna. I dag tar vi det avslutande steget i arbetet med att genomföra handelsdirektivet i svensk lagstiftning. Det kommer att bli intressant att nu följa utvecklingen och se hur handeln kommer att fungera. En uppföljning kommer naturligtvis ständigt att ske under de aktuella åren för att vi ska kunna ta med de erfarenheter som vi nu skaffar oss till kommande diskussioner angående handelsperioden 2008-2012. En diskussion som kommer att komma upp gäller om tilldelningen ska vara gratis som den är i dag eller om tilldelningen ska ske genom ett auktionsförfarande. Frågan om auktionsförfarandet och hur det ska kunna utformas tittar Flexmexutredningen på. Den svenska linjen har hittills varit att det är att föredra, men vi har inte fått gehör för våra åsikter ännu i EU-sammanhang. En annan fråga som vi måste jobba med är transportsektorn, så att den kommer in i handelssystemet. Det är den sektor som mest ökar sina utsläpp, och här måste vi alla arbeta gemensamt för att få ned dessa. Fru talman! Under hösten har det kommit flera rapporter som visar att förändringar till följd av ökande utsläpp av klimatpåverkande gaser ökar. Den senaste kom från Arktiska rådet, som menar att isen i Arktis smälter fortare än vad man tidigare kunnat beräkna. Klimatförändringar har ju alltid skett, men det senaste århundradets förändringar har påskyndats av vårt eget leverne. Vi måste redan nu diskutera och komma med förslag till förändringar som gör att vi snabbare kan förändra våra egna beteenden så att vi släpper ut betydligt mindre växthusgaser framdeles. Den sänkning av växthusgaser som vi i dag har som delmål är ju bara början, ett första steg. Det handlar om två grader. Mer än två grader får inte jordens temperatur öka fram till 2050 - det är EU:s mål. Det innebär att vi fram till år 2050 måste minska utsläppen av växthusgaser med ungefär 80 %, och hur gör vi då? Det här måste vi komma ut och informera om, diskutera, fatta beslut om med mera tillsammans med kommuner, landsting, företag - ja, alla måste vara med för att vi ska få till stånd en varaktig förändring. Ryssland har nu ratificerat Kyotoprotokollet, och detta innebär att arbetet äntligen kan komma i gång på allvar. Nu måste vi dra nytta av varandras erfarenheter och kunskaper. Den svenska regeringen trycker nu på i EU och FN för att få en fortsättning på Kyotoprotokollet från 2013. Arbetet inriktas också på att fler ska vara med och jobba med frågan. Fru talman! För vår egen del här i riksdagen kommer en proposition om klimatmålet till våren. Då kommer vi att återkomma och debattera dessa frågor, och då har vi också kommit i gång med handeln med utsläppsrätter. Jag ser fram emot att då få fortsätta debatten.

Fru talman! Det är dags att dunka lite ryggar här och nu. Vi har gjort ett förbaskat bra jobb i regering och riksdag! Ta till er nu, socialdemokrater, för det är inte ofta jag berömmer er, så passa på! Den 22 juli 2003 antog Europaparlamentet och rådet ett direktiv om ett system för handel med utsläppsrätter, ett extremt komplicerat direktiv med ett stort ansvar för medlemsstaterna att fullfölja direktivet, i kombination med att så kallade guide lines från Europeiska kommissionen om hur länderna ska genomföra direktivet kommit mycket sent. En rad tekniskt komplicerade frågor har lämnats till medlemsstaterna att lösa. Tidsplanen - att på mindre än ett och ett halvt år ha genomfört ett mycket komplicerat direktiv från utredning till ikraftträdande - tedde sig närmast omöjlig när vi påbörjade arbetet. I detta svåra läge ställde sig riksdagen upp och valde att lägga partiskillnader åt sidan och att gemensamt arbeta mot samma mål. Näringsdepartementet och den statliga utredningen Flexmex 2, där vi är flera från utskottet som har suttit med, har arbetat hårt för att nå deadline. Vårt utskott har också ansträngt sig för att inte lägga onödiga hinder i vägen. Vi har fått arbeta okonventionellt och därmed frestat på Lagrådets nerver. För att hinna har vi arbetat i tre delar: först med nationell tilldelningsplan och principer för tilldelning av utsläppsrätter till företagen, sedan med en provisorisk lagstiftning och nu med den slutgiltiga lagen. Och trots ett pressat tidsschema har vi med dagens betänkande fullföljt vårt åtagande. Den 1 januari kommer den svenska lagstiftningen att vara på plats, och därmed har vi följt direktivets krav om genomförande. Vi har alltså alla skäl i världen att vara nöjda allesammans! Fru talman! Vi moderater har länge drivit frågan om handel med utsläppsrätter som en metod för att minska miljöskadliga utsläpp. Det är därför extra glädjande att vi har fått ett system på plats för att hantera ett av de miljöproblem vi har. Nu hoppas jag att systemet kan stå som modell för andra utsläppsområden, vilket vi kommer att fortsätta driva, bland annat här i kammaren. När det gäller detta system finns det en rad frågor som jag skulle ha velat se annorlunda, och som vi kan påverka inför nästa period från 2008. Jag vill se att den så kallade riktvärdesmetoden används vid tilldelning. Jag tycker att det är orimligt att vi tar ut koldioxidskatt på företag som vi nu tvingat att handla med utsläppsrätter. Det finns också en rad andra förslag som jag tror skulle kunna göra systemet bättre och effektivare. Men jag vill ändå säga att jag kan nöja mig med det utfall som ligger på riksdagens bord. Därför har vi valt att inte reservera oss, som några andra partier har gjort i dag. Många av de förslag som ligger i reservationerna kommer naturligt upp i den fortsatta behandlingen av handelssystemet. Flexmexutredningen ska som vi har hört leverera sitt slutbetänkande inom kort, och snart påbörjas diskussionerna om den så kallade åtagandeperioden mellan 2008 och 2012. Då lovar jag att återkomma med nya förslag som gör ett bra system ännu bättre. Jag vill passa på att trots allt kommentera Åsa Domeijs inlägg. Jag tyckte att Åsa hade ett intressant och ganska nyanserat inlägg om utsläppsrättssystemets för- och nackdelar, som jag kan instämma en hel del i. Men jag tyckte att det var lite onödigt att, som jag uppfattade det, döma ut systemet i förtid och säga att tilldelningsprinciper och den nationella fördelningen kunde ha gjorts annorlunda och kommer att få negativa konsekvenser. Det är faktiskt så att systemet kör i gång om 44 dagar. Låt oss bedöma utfallet efteråt. Dessutom är den första perioden, från den 1 januari, en testperiod, och vi ska sedan gå in och skruva i systemet så att detta kan köra i gång på riktigt från 2008 och framåt. Jag tyckte alltså att det var lite onödigt att på detta sätt döma ut effekterna innan detta startar. Jag har en betydligt mera positiv tro på systemets möjligheter.

Fru talman! Att helt döma ut den här försöksperioden vill jag faktiskt inte göra. Men jag ser väldiga risker med den höga tilldelningen. Vi kanske inte får någon handel. Genom att jag tycker att det här är ett sådant bra sätt att jobba med klimatfrågan skulle det vara tråkigt att man på grund av den höga tilldelningen sedan kommer att säga: Ja, men titta - handeln med utsläppsrätter fungerar ju inte. Sedan hoppas jag att vi ändå kommer att kunna se att detta fungerar, men vi får väl se. Jag tycker ändå att principen, att man har gemensamma kriterier för hela handelsområdet, är väldigt viktig. Annars kommer man varje gång man ska dela ut utsläppsrätter att få en väldig huggsexa då länderna är rädda att kräva för lite därför att man tror att andra plockar åt sig mer. Den principen vill jag alltså även fortsättningsvis driva, även om det skulle visa sig att det här fungerar.

Fru talman! Det är dags att dunka lite ryggar här och nu. Vi har gjort ett förbaskat bra jobb i regering och riksdag! Ta till er nu, socialdemokrater, för det är inte ofta jag berömmer er, så passa på! Den 22 juli 2003 antog Europaparlamentet och rådet ett direktiv om ett system för handel med utsläppsrätter, ett extremt komplicerat direktiv med ett stort ansvar för medlemsstaterna att fullfölja direktivet, i kombination med att så kallade guide lines från Europeiska kommissionen om hur länderna ska genomföra direktivet kommit mycket sent. En rad tekniskt komplicerade frågor har lämnats till medlemsstaterna att lösa. Tidsplanen - att på mindre än ett och ett halvt år ha genomfört ett mycket komplicerat direktiv från utredning till ikraftträdande - tedde sig närmast omöjlig när vi påbörjade arbetet. I detta svåra läge ställde sig riksdagen upp och valde att lägga partiskillnader åt sidan och att gemensamt arbeta mot samma mål. Näringsdepartementet och den statliga utredningen Flexmex 2, där vi är flera från utskottet som har suttit med, har arbetat hårt för att nå deadline. Vårt utskott har också ansträngt sig för att inte lägga onödiga hinder i vägen. Vi har fått arbeta okonventionellt och därmed frestat på Lagrådets nerver. För att hinna har vi arbetat i tre delar: först med nationell tilldelningsplan och principer för tilldelning av utsläppsrätter till företagen, sedan med en provisorisk lagstiftning och nu med den slutgiltiga lagen. Och trots ett pressat tidsschema har vi med dagens betänkande fullföljt vårt åtagande. Den 1 januari kommer den svenska lagstiftningen att vara på plats, och därmed har vi följt direktivets krav om genomförande. Vi har alltså alla skäl i världen att vara nöjda allesammans! Fru talman! Vi moderater har länge drivit frågan om handel med utsläppsrätter som en metod för att minska miljöskadliga utsläpp. Det är därför extra glädjande att vi har fått ett system på plats för att hantera ett av de miljöproblem vi har. Nu hoppas jag att systemet kan stå som modell för andra utsläppsområden, vilket vi kommer att fortsätta driva, bland annat här i kammaren. När det gäller detta system finns det en rad frågor som jag skulle ha velat se annorlunda, och som vi kan påverka inför nästa period från 2008. Jag vill se att den så kallade riktvärdesmetoden används vid tilldelning. Jag tycker att det är orimligt att vi tar ut koldioxidskatt på företag som vi nu tvingat att handla med utsläppsrätter. Det finns också en rad andra förslag som jag tror skulle kunna göra systemet bättre och effektivare. Men jag vill ändå säga att jag kan nöja mig med det utfall som ligger på riksdagens bord. Därför har vi valt att inte reservera oss, som några andra partier har gjort i dag. Många av de förslag som ligger i reservationerna kommer naturligt upp i den fortsatta behandlingen av handelssystemet. Flexmexutredningen ska som vi har hört leverera sitt slutbetänkande inom kort, och snart påbörjas diskussionerna om den så kallade åtagandeperioden mellan 2008 och 2012. Då lovar jag att återkomma med nya förslag som gör ett bra system ännu bättre. Jag vill passa på att trots allt kommentera Åsa Domeijs inlägg. Jag tyckte att Åsa hade ett intressant och ganska nyanserat inlägg om utsläppsrättssystemets för- och nackdelar, som jag kan instämma en hel del i. Men jag tyckte att det var lite onödigt att, som jag uppfattade det, döma ut systemet i förtid och säga att tilldelningsprinciper och den nationella fördelningen kunde ha gjorts annorlunda och kommer att få negativa konsekvenser. Det är faktiskt så att systemet kör i gång om 44 dagar. Låt oss bedöma utfallet efteråt. Dessutom är den första perioden, från den 1 januari, en testperiod, och vi ska sedan gå in och skruva i systemet så att detta kan köra i gång på riktigt från 2008 och framåt. Jag tyckte alltså att det var lite onödigt att på detta sätt döma ut effekterna innan detta startar. Jag har en betydligt mera positiv tro på systemets möjligheter.

Fru talman! Att helt döma ut den här försöksperioden vill jag faktiskt inte göra. Men jag ser väldiga risker med den höga tilldelningen. Vi kanske inte får någon handel. Genom att jag tycker att det här är ett sådant bra sätt att jobba med klimatfrågan skulle det vara tråkigt att man på grund av den höga tilldelningen sedan kommer att säga: Ja, men titta - handeln med utsläppsrätter fungerar ju inte. Sedan hoppas jag att vi ändå kommer att kunna se att detta fungerar, men vi får väl se. Jag tycker ändå att principen, att man har gemensamma kriterier för hela handelsområdet, är väldigt viktig. Annars kommer man varje gång man ska dela ut utsläppsrätter att få en väldig huggsexa då länderna är rädda att kräva för lite därför att man tror att andra plockar åt sig mer. Den principen vill jag alltså även fortsättningsvis driva, även om det skulle visa sig att det här fungerar.

Fru talman! Det är mycket glädjande att höra Åsa Domeij värna om handeln med utsläppsrätter. Det tycker jag är väldigt positivt. Det är det som kritiken handlar om i mångt och mycket. Samtidigt känner vi ju inte till priset, vad utsläppsrätterna kommer att kosta, om det är så att företagen behöver köpa. Vi vet inte vilka effekter det kommer att få på elpriset. Det finns indikationer på att elpriset kan gå upp ganska mycket med det här systemet. Det finns ett antal sådana konsekvenser som vi inte riktigt har analyserat eller har på papper förrän vi har sett hur det fungerar ett tag. Det finns ju också indikatorer som visar i en annan riktning än den som du pekar på. Med facit i hand så att säga, utifrån det resonemanget, var ju också tanken att man inte skulle lägga tilldelningen för lågt, för vad blir då konsekvenserna för våra företag, eftersom det fortfarande är en försöksperiod och vi ju inte vet hur systemet slår? Det var det som var skälet. Jag tror nog att det är ganska vettigt att inte ta i för mycket. När vi kör i gång 2008 håller jag däremot med om att vi måste ha möjlighet att eventuellt gå in och kunna skruva i systemet för att se till så att vi, som du också varmt pratade om, sätter ett gemensamt tak för vad vi anser att naturen ska tåla och att marknaden och politiken får rätta sig därefter, så att säga. Det är det som är det viktigaste målet. Men jag är inte riktigt lika orolig vad gäller de delarna som Åsa är.

Fru talman! Just för att vi inte vet vad priset på utsläppsrätter blir tycker jag inte att vi nu ska bestämma oss för att ta bort koldioxidskatten. Jag håller med Lars Lindblad om principen att ett system med utsläppsrätter egentligen helt och hållet kan ersätta koldioxidskatter. Men om vi tar ett hypotetiskt exempel och säger att priset blir noll innebär det att man också tar bort styrningen ifall man tar bort koldioxidskatten på den handlande sektorn, vilket Lars Lindblad gärna vill göra redan nu. Det logiska måste vara att i så fall justera ned skatten i motsvarande mån som vi får ett pris på utsläppsrätter. Om vi ser på framtiden med ett fungerande system ska vi ju inte behöva ha både utsläppshandel och koldioxidskatt eftersom styrmedlen är precis lika effektiva för att minska utsläppen och har samma kostnadseffektivitet för samhället.

Fru talman! Orsaken till att jag driver linjen att koldioxidskatten ska bort är att utredningar visat att flera styrmedel för samma problem ger dubbelstyrning och skapar mindre effektivitet i systemet. Egentligen tror jag att om vi har ett så kraftigt verktyg som handelssystemet faktiskt är, eller som jag tror att det blir, kommer det att vara mycket effektivare om det får leva ensamt. Det är därför jag så ofta jag kan driver frågan om att koldioxidskatten ska bort för den handlande sektorn.

Fru talman! Det är en verklig utmaning att på global nivå enas om och genomföra de omfattande utsläppsminskningar som krävs för att vi ska nå klimatmålet. Arbetet har precis påbörjats, och jag tror att det är viktigt att lagstiftningen inte blir för komplicerad så att den kan tillämpas i verkligheten utan alltför många hinder. Klimatförändringar kan innebära stora risker för människor och miljö i utsatta delar, och även om vi nu vidtar åtgärder vet vi inte om de räcker. Eftersom vi i mitt parti inte haft några reservationer i detta ärende går jag inte in på några specifika detaljer i betänkandet. I betänkandet sägs att regeringen senast i juni 2006 ska överlämna den nationella fördelningsplanen för åtagandeperioden 2008-2012 till kommissionen samt att en utgångspunkt för detta arbete enligt regeringen bör vara att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja möjligheten till auktionering. I Vänsterpartiet välkomnar vi denna skrivning, eftersom auktionering överensstämmer med principen om att förorenaren betalar. Det är bra att Sverige driver den linjen. Vi kommer säkert att upptäcka problem och brister under försöksperioden. Det är en ganska kort period tills regeringen ska överlämna den nationella fördelningsplanen. Därför gäller det att snabbt utvärdera försöksperioden, försöka vara flexibel och rätta till eventuella brister. Det är också viktigt att, precis som i Flexmex 2-utredningen, framhålla vikten av en överordnad konsekvensanalys och koordinering av olika befintliga och föreslagna styrmedel. Fru talman! Klimatarbetet är mycket viktigt. Samtidigt är det mycket svårt att bedöma hur det internationella samarbetet kring klimatfrågan kommer att utvecklas i ett längre tidsperspektiv. Det krävs med all säkerhet att vi gör ytterligare insatser i de sektorer som står för en stor del av utsläppen och där utsläppen fortsätter att öka. I Sverige gäller det i första hand transportsektorn. Förutom en bra lagstiftning behövs även handlingsberedskap för de förhållanden som kan uppstå vid ett förändrat klimat. I Kyotoprotokollet förbinder sig världens industriländer att minska utsläppen av sex växthusgaser så att den totala utsläppsmängden minskar med minst 5,2 % jämfört med 1990. Detta ska klaras av åren 2008-2012, som är den första åtagandeperioden. Förpliktelserna har i Kyotoprotokollet fördelats på särskilda mål för olika länder. EU är till exempel skyldigt att minska sina utsläpp med 8 %. Inom EU varierar dock fördelningen kraftigt. Extremerna på skalan representeras av å ena sidan Portugal, som kan öka sina utsläpp med 27 % och å andra sidan Luxemburg, där en 28-procentig minskning behövs. Exempelvis Finland har en skyldighet att behålla utsläppen på den nivå där de låg 1990. Det mest beklagliga med Kyotoprotokollet är att USA, som har mycket stora utsläpp, inte skrivit på protokollet, vilket är en motgång för miljöarbetet även globalt. Eftersom växthusgaser bidrar till uppvärmningen bör försiktighetsprincipen gälla för att med den som bakgrund minska utsläppen. Klimatdebatten har precis bara börjat och det är viktigt att vi håller den vid liv. Avslutningsvis vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag kom så sent till kammaren. Jag brukar infinna mig redan vid den första talepunkten. Anledningen till förseningen var att jag inte nåddes av den signal som är nödvändig när man befinner sig på annan plats i riksdagen. På grund av förseningen har jag också missat en del av det som sagts i debatten, vilket kan vara på gränsen till oförskämt när man ger sig in i en debatt om en motion som man undertecknat. Därav följer naturligtvis ett mer återhållsamt tonläge än vad måhända annars vore fallet. Till skillnad från Lars Lindblad är jag inte alls så entusiastisk över handeln med utsläppsrätter. Det beror dels på att den till och med är mer komplicerad än handeln med elcertifikat, dels för att den är mer svåröverblickbar och mer svårkontrollerad. Dessutom har vi haft ett väl beprövat system med olika typer av miljöskatter som koldioxidskatt och energiskatt. Och de branscher som anses vara prioriterade har också kunnat gå till skattekontoret i till exempel Ludvika med en så kallad restitutionsansökan i händelse av att man kunnat få pengar tillbaka. Det har varit ett ganska framgångsrikt system eftersom det långsamt, men dock, styrt över Sverige från ett stort oljeberoende till ett betydligt mindre oljeberoende. Vi har utvecklat nya branscher, till exempel torvbranschen. Den gamla beprövade torvbrytningen, som var en viktig del av Sveriges energiförsörjning på 1800-talet och en bit in på 1900-talet, har under de senaste 20 åren återkommit. En helt ny näring har tagit säte i Sverige. På 20 år har näringen vuxit från i princip noll till att i dag omfatta 600 årsarbeten, företrädesvis i glesbygd. Näringen omsätter miljarder och betyder mycket för många kraftvärmeverk och fjärrvärmeverk runtom i landet, både medelstora och stora. Det gäller inte minst i södra Norrland, Mellansverige och långt ned i södra Sverige. Ett 40-tal av de klassificerade 60 kraftvärmeverken som har torv som en del av bränslet använder det i dag. Torven betyder också mycket som spetsvärme och framför allt för att stabilisera olika slag av träbränslen så att de brinner bättre och ger mindre restfraktioner. I ett läge när torven visat sig ha högt energivärde, ge ifrån sig mindre miljöpåverkande växthusgaser än kol och olja och dessutom anses långsamt förnybar har jag mycket svårt att begripa varför vi i Sverige klassificerar torv som en del av de miljöbelastande bränslen som ska in i handelssystemet med utsläppsrätter. Tyvärr delar jag inte utskottets skrivning på den här punkten. Jag vidhåller att motionerna från s är riktiga vägvisare i denna fråga, och jag tycker också att man borde påverka regeringen till att utnyttja den opt out -möjlighet som EU-direktivet ger, det vill säga att under tre års tid skapa en respit för åtminstone ett antal anläggningar som är beroende av torv. Nu hör det till saken att man har tillsatt en interdepartemental beredning, möjligen utredning, på Näringsdepartementet mellan Näringsdepartementet och Jordbruksdepartementet där man ska se över torvens roll i ett vidare perspektiv. Det kan innebära att torvens andel i elcertifikatssystemet också upphör eller beskattas. Då har vi skapat en dubbel belastning för användningen av den inhemska svenska torv vi har sett framgångsrikt växa fram de senaste 20 åren. Det vore intressant att veta om miljö- och jordbruksutskottet känner till hur långt detta interdepartementala arbete har utvecklats, hur mycket som återstår och vilka överväganden man gör. Hur det än är finns i dag torven med i elcertifikatssystemet som ett icke beskattat bränsle medan den i systemet för handel med utsläppsrätter beskattas ungefär som olja och kol. Den olikheten kan föranleda någon att tycka att man ska jämställa det. Men det behöver inte få negativa konsekvenser för torven. Det kan faktiskt vara positivt. Det vore därför intressant att veta hur långt utredningen har gått och vilka slutsatser den har kommit fram till. Fru talman! Jag kommer från Hälsingland. I mina trakter såg vi den första torvtäkten brytas för 20 år sedan i Ljusdals kommun. Den är värd att studera. Den är återställd till sitt ursprungliga skick. Den är delvis fylld med vatten, delvis beskogad. Det är ett utomordentligt exempel på god miljövård. Alla vet att landets samlade torvmossar släpper ut 25 gånger mer växthusgaser per molekylenhet än vad man gör när man bränner torven. Därför har jag otroligt svårt att förstå och acceptera att torven nu klassificeras som en icke-förnybar råvara när den ändå finns i Sverige och växer till i större omfattning än vi förbränner.

Fru talman! Jag antar att vi är ense om att vi ska minska våra koldioxidutsläpp. Naturen skiljer inte på koldioxid som kommer från förbränning av olja, torv, gas eller någonting annat. Utsläppsrätterna relateras just till den mängd koldioxid som släpps ut i det aktuella fallet. Därför skulle jag vilja fråga Kenth Högström om han anser att vi ska begränsa utsläppen från torveldningen på något annat sätt och i så fall hur. Det är ganska intressant. Det blir gärna en skillnad mellan oss liberaler som vill sätta ett pris. Om företagen själva ska anpassa sig efter det pris som är kommer marknaden med en viss automatik att ordna det så att det blir på bästa sätt. Många socialdemokrater tycker att det är politiker som ska gå in och bestämma tekniken och om det eller det företaget lämpligen ska använda torv, gas eller någonting sådant. Det är därför jag ställer frågan. Jag tror att vi har något av en ideologisk skillnad här mellan oss.

Fru talman! Uppenbart har vi en ideologisk skillnad mellan oss. Det är alldeles klart. Jag lyssnade på Lars Lindblad, och jag har nu lyssnat på Lennart Fremling. Ni är oerhört entusiastiska över att marknadsnotera miljöförstörande substanser. Jag är mycket tveksam till det. Det finns andra mer beprövade och effektiva metoder att få ned olika typer av växthusgaser och till exempel miljöstörande kemikalier. Vanlig politisk lagstiftning och vanliga beskattningsåtgärder är minst lika effektivt. Det har vi bevisat här i Sverige. Vi vet inte vad som kommer ut av det här systemet. Det riktades en andra invändning till mig. Det är bättre om marknaden själv och företagen själva väljer energislag. Naturligtvis är det så. Där behöver vi inte någon annan politisk pekpinne än att tala om vilka som är de mest miljöförstörande. Det är därför användningen av torv har växt fram. Det har inte skett på grund av politiska beslut utan på grund av att en samlad näring har utvecklat densamma. Det är också därför som användningen av oljan har gått ned. Vi har lagt skatt på olja, och oljepriset har ökat i världen. Därför försvinner oljans andel i värmesystemet successivt. Skulle vi önska en ytterligare åtgärd ska vi naturligtvis stimulera alla de människor som fortfarande har kvar oljepannor runtom i Sveriges glesbygd. Det är 300 000 hushåll som har oljepannor. Hur ska vi få dem att byta från olja till annat? Kanske genom ett antal stimulansåtgärder som det fattas politiskt beslut om här i riksdagen. Många av dem kan inte låna 120 000 kr till ny bergvärmeanläggning. De har inte säkerheter nog i svensk glesbygd.

Fru talman! Vi har i dag att behandla en proposition som har kommit från regeringen och handlar om vissa förändringar i lotterilagen. Fru talman! Svenska Spel och ATG har i dag flera tusen spelombud i hela landet som förmedlar deras spel och lotterier. Spelbolagen har ett stort ansvar för att se till att dessa ombud följer de lagar som reglerar spelandet i Sverige. Det är det första jag vill understryka i den här debatten från Kristdemokraterna. Flera undersökningar har visat att det tyvärr fortfarande finns brister i tillsynen av spelombuden. Det finns också rapporter om spelombud som tyvärr har misskött sitt åtagande framför allt när det gäller förbudet för minderåriga att spela. Nu vet jag att spelbolagen i dag arbetar mycket med denna fråga. Det ska också sägas inledningsvis. Man ser problemet och arbetar med det. Kristdemokraterna anser att varken Lotteriinspektionen, Svenska Spel eller ATG är färdiga med sitt arbete här. De har ett stort arbete kvar att göra. Efterlevs inte de lagar som finns kan vi aldrig hävda att vi har en sund spelmarknad, även om spelandet kontrolleras av staten. Det är viktigt att Lotteriinspektionen har en stark ställning så att den kan utföra sitt uppdrag. Tillsynen måste vara stark, och den måste förbättras. Ombud som missköter sitt ansvar ska omedelbart få sitt tillstånd indraget. Det är Kristdemokraternas uppfattning. Det ska gälla både spelombuden och de restauranger som har värdeautomater. Vi kristdemokrater delar propositionens förslag att föra över tillståndsgivningen från kommunerna till Lotteriinspektionen och att berörd kommun utöver polismyndigheten bör ges tillfälle att yttra sig. Spel- och Tobakshandlarnas Riksförbund har i ett remissvar till Lotteriutredningen själv framhållit att det för närvarande är svårt att hålla isär alla regler beträffande automatspel. Man har med andra ord tillstyrkt att Lotteriinspektionen får ansvaret. Ute i kommunerna finns en värdefull kunskap om de tilltänkta spelplatserna och andra lokala förhållanden av betydelse för en tillståndsgivning. Därför är det bra att det anges tydligt i propositionen att polismyndigheten och kommunen ska höras i frågan. Denna del av propositionen är ett steg framåt. Men det finns också förslag som, som vi ser det, mycket väl kan innebära två steg tillbaka - sett i ett spelberoendeperspektiv. Vi motsätter oss bestämt att man låter den negativa trenden på bingomarknaden resultera i möjligheten att beakta avkastningen från spel på värdeautomater vid prövningen av tillstånd att anordna bingospel. Det kom en rapport den 20 september från en sociolog, Philip Lalander på SoRAD, Stockholms universitet. Han hävdar i sin rapport att apparatspel är den farligaste spelformen när det gäller risken att utveckla ett överdrivet spelande. Det förs en diskussion om det i dag, men i den rapporten hävdas alltså detta. Sju gånger så många Jack Vegas-spelare beskrivs som problemspelare om man jämför med andra spelargrupper. Miss Vegas är Jack Vegas kusin sedan 1999, och det är det värdeautomatspel som i dag finns på ca 100 av landets bingohallar. Fru talman! Det finns alltså all anledning att befara att regeringens förslag i propositionen ytterligare spär på redan existerande problematik. Samtidigt görs inga ytterligare statliga satsningar på spelare som har fastnat eller riskerar att fastna i ett beroende. Vi Kristdemokrater anser, liksom Spelberoendes Riksförbund i sitt remissvar, att ett accepterande av propositionens förslag är att riskera en ökning av en ur spelberoendesynpunkt mycket negativ spelform. Det är därför inte rimligt att nya tillstånd ska vara beroende av fler värdeautomater på bingohallar och det lidande som det medför för dem som genom dessa utvecklar ett spelberoende. Kristdemokraterna avstyrker propositionen i denna del. Det andra steget tillbaka är förslaget att Lotteriinspektionen ska ges möjlighet att i enskilda fall medge undantag från lotterilagens förbud att ge kredit för insatser i lotterier om det finns synnerliga skäl. Bakgrunden till förslaget är enligt propositionen att vissa så kallade rikslotterier, det vill säga lotterier som anordnas i flera län, under en längre tid har förmedlat sina lottsedlar via postförsändelser mot postförskott. Detta förslag avstyrker vi kristdemokrater. För de lotterier som åberopas finns i dag andra sätt än postförskott för att göra det praktiskt och ekonomiskt för både anordnaren och lottköparen utan att kredit lämnas. Det finns exempelvis förskottsbetalning, Internetbetalning, autogiro med mera. Här har vi också hänvisat till ATG:s remissvar inför propositionen. Det är inte rimligt att införa undantag från lag, menar jag, då det redan finns alternativa möjligheter att lösa den uppkomna problematiken. Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att spelberoendeaspekten inte heller har genomlysts tillräckligt i propositionen. Den lilla, utsatta människans perspektiv glöms bort. Möjligen kan det vara en konsekvens av att spelfrågorna hanteras inom Finansdepartementet och kanske i för stor utsträckning och alltför ofta ses som en intäkt till statskassan. Staten blir på det sättet spelberoende, och risken finns att det upplevs som att det bara finns en ambition - att öka statens intäkter. Spel är ett nöje och ska så vara, men vi får aldrig glömma bort ansvaret för den grupp som fastnar i ett beroende och som har svårt att ta sig ur detta. Vi får inte heller glömma de närstående i en sådan situation. Mot denna bakgrund, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 2.