Framtidens friluftsliv

Herr talman! I detta betänkande från kulturutskottet behandlas proposition 2009/10:238 Framtidens friluftsliv och tre motioner som väckts med anledning av propositionen. Regeringen föreslår i propositionen en ny lag som innebär att uppgiften att fördela statsbidrag till friluftsorganisationer delegeras till den ideella föreningen Svenskt Friluftsliv från och med bidragsåret 2011. I propositionen föreslås även en ändring i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen för att göra handlingsoffentligheten i tryckfrihetsförordningen tillämplig på de delar av Svenskt Friluftslivs verksamhet som avser fördelning av statsbidrag. Den nya lagen och ändringen i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2011. I propositionen föreslås även ett mål för friluftslivspolitiken. Målet är att stödja människors möjligheter att vistas i naturen och utöva friluftsliv där allemansrätten är en grund för friluftslivet. Alla människor ska ha möjlighet att få naturupplevelser, välbefinnande, social gemenskap och ökad kunskap om natur och miljö. De uppställda målen innebär att naturen ska vara tillgänglig för alla, att personligt och ideellt engagemang står i centrum, att allemansrätten värnas, att det hållbara brukandet tar hänsyn till friluftslivets behov, att kommunernas ansvar för den tätortsnära naturen är fortsatt stark, att friluftslivet bidrar till landsbygdsutvecklingen och regional tillväxt, att skyddade områden är en tillgång för friluftslivet, att friluftslivet har en given roll i skolans arbete och att fysisk aktivitet och avkoppling stärker folkhälsan. Regeringen framhåller i propositionen att friluftslivet är brett och spänner över flera politikområden. Friluftslivets folkhälsoaspekter och den förebyggande hälsovården anges liksom kulturlivet och samhällsplaneringen som centrala. Kulturutskottet föreslår att riksdagen bifaller propositionen. Utskottet föreslår även att riksdagen gör ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma med ett antal kompletterande mätbara mål för friluftslivspolitiken med anledning av motioner från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Samtliga motionsyrkanden, förutom de som rör tillkännagivandet, avstyrks av utskottet. I betänkandet finns sju reservationer. Nu lämnar jag vidare till mina kolleger.

Herr talman! Jag ställer mig bakom samtliga S-reservationer. Jag yrkar bifall till Socialdemokraternas reservationer 2,3 och 5. Vi ska i dag debattera en kär fråga, framtidens friluftsliv. Det är ett brett ämne som sträcker sig över flera politikområden. Jag känner att vi politiker är överens om frågans vikt. Vi är dessutom överens om behovet av mätbara mål. Vi är kanske inte helt överens om vägen dit. Sverige är en nation fylld av grönt guld, berg och vatten. Vi har även fyra tydliga årstider som vi kan njuta av. I det gamla bondesamhället vistades man dagligen många timmar ute i det fria. Man gjorde det för att förtjäna sitt levebröd. Tiderna har förändrats, och i dag arbetar merparten av oss i städer och i samhällen. Att vistas i naturen har för oss människor blivit en viktig källa för att samla tankar och kraft. Jag gillar personligen att jaga, fiska och åka skoter, men jag gillar även att åka pulka hemma i den kommunala pulkabacken. Det går bra därför att jag bor i Norsjö och är privilegierad. Så är det tyvärr inte för alla. Friluftslivet rankas högre och högre av moderna människor. Promenader och utflykter upplevs av de allra flesta ha väldigt stor betydelse för livskvaliteten, och hälsovärdet av friluftslivet kan inte nog värderas. Vi kan om vi vill skapa förutsättningar för att alla i hela Sverige ska erbjudas livsmiljöer som skapar förutsättningar för rekreation, stärkt folkhälsa, minskad stress och därigenom ökad gemenskap. Sverige är ett långt land med mycket natur, men allt fler bor i städer och har varierad förmåga att ta sig ut i naturen. Välutbildade rör sig mer än sämre utbildade. Tjänstemän rör sig mer än arbetare. Sjuka och arbetslösa orkar inte ta sig ut i naturen. Det moderna samhället visar att det delade samhället nu finns även i skogen. Herr talman! I tisdags läste jag en artikel i Västerbottens Folkblad om Marina som varit sjuk och utförsäkrad och som nu tack vare ett projekt mellan SLU och regionsjukhuset i Umeå har blivit ordinerad skogsbesök. Först trodde hon att det var ett skämt. Den första gången satt hon på ett liggunderlag ute i skogen och kunde inte tänka klart, för hon förstod inte vad hon gjorde där - hon kunde ju göra någonting annat viktigt. Efter 24 besök på två timmar kan hon nu sova om nätterna, och hon har för första gången på fem år fått möjligheten att arbetsträna. Folkhälsoinstitutet lyfter fram behovet av hälsofrämjande miljöer i sin rapport 2010. Den analys som Folkhälsoinstitutet gör visar att det finns behov av att stärka det hälsofrämjande inslaget i våra livsmiljöer. Bland annat föreslår man att kommunerna inför en mer hälsoinriktad samhällsplanering, till exempel genom att skapa säkra och attraktiva friluftsmiljöer som främjar fysisk aktivitet. Herr talman! Det är viktigt att kommunerna ger faktiska förutsättningar att planera och levandegöra stadsnära skogar och parker. Det är väl inte direkt en fråga för dagen, men väldigt många kommuner underlåter att uppdatera sina översiktsplaner, som enligt direktivet ska uppdateras varje mandatperiod. Det gör att kommunerna inte tar sitt uppdrag på fullt allvar. En grundförutsättning för rekreation och friluftsliv är tillgången till attraktiva och uppskattade naturmiljöer. Friluftslivet har en underskattad betydelse som samhällsnytta. Herr talman! Politiken måste ge tydliga signaler och stifta lagar om att hänsyn måste tas till friluftslivets behov. Människor rör sig i dag mindre än tidigare generationer. Spontanidrotten bland barn och unga har minskat. Det är viktigt att stärka förutsättningarna för barn och ungdomar att röra sig mer. Alla barn i alla skolor måste ges förutsättningar för mer spontana möjligheter till fysisk aktivitet. I vårt socialdemokratiska idrottspolitiska program föreslår vi att man ska stärka barns och ungas möjligheter att inom grund- och gymnasieskolan få ökad fysisk aktivitet med minst 30 minuter om dagen. Övervikten bland unga ökar, och diabetes ökar, vilket kommer att bli ett framtida stort folkhälsoproblem om vi inte gör någonting. En viktig förutsättning för ett aktivt friluftsliv är att det finns goda möjligheter till fysisk rekreation i närområdet. Detta måste tillgodoses redan i planeringen av skolområden och nya bostadsområden. Folkhälsan är ett viktigt mål för hela samhället, både personligt och framför allt ur ett samhällskostnadsperspektiv. Här får vi inte glömma den enskildes välbefinnande. Herr talman! Folkrörelserna och föreningarna har en ofantlig betydelse som inte nog kan värderas. Det är viktigt att vi ger förutsättningar för våra folkrörelser och föreningar att verka. I propositionen Framtidens friluftsliv bedömer regeringen att friluftspolitiken bör indelas i tio mål, eller snarare tio delar. Vi finner det positivt att friluftspolitiken uppmärksammas, men vi ställer oss samtidigt kritiska till dessa mål då de inte går att mäta. Det blir ju underligt om graden av måluppfyllelse inte kan mätas den dag regeringens friluftspolitik ska utvärderas. Dessa mål är närmast att anse som visioner för friluftspolitiken. Här ska jag berömma det goda samarbete som vi har haft i utskottet. Det är glädjande att vi har funnit enighet i utskottet genom att ett enigt utskott ger regeringen till känna att det föreslagna målet ska kompletteras med ett antal mätbara mål. När det nu är glädjande att vi har nått enighet om behoven av faktiskt mätbara mål blir det lite konstigt när utskottets borgerliga ledamöter avstyrker vår motion om fortsatt forskning på området samt att ge SCB i uppdrag att ta fram faktisk statistik för området. För mig känns det som att om vi ska ha mätbara mål är det bra att ha uppdaterad, färsk statistik också. Herr talman! Här anser vi att det måste föreligga ett feltänk från våra borgerliga ledamöter i utskottet. Regeringen har också lyft fram frågan då man i propositionen säger att beslut om friluftsliv ska fattas med god kunskap. Jag skulle gärna vilja höra hur våra borgerliga ledamöter har tänkt sig att mäta detta om man inte har färsk statistik, eller om man har tänkt ta fram statistik på ett sätt som för oss är okänt. I detta anförande instämde Peter Johnsson (S).

Herr talman! Det gäller alltså kulturutskottets betänkande nr 3 om framtidens friluftsliv. Friluftslivet griper in i många politikområden, och friluftsliv är ett samlingsbegrepp för aktiviteter som genomförs utomhus och inkluderar både organiserad och oorganiserad verksamhet. Ett särskilt begrepp är det rörliga friluftslivet. Om man backar lite grann och tittar på 80-talet skulle det främjas genom att man inrättade naturvårdsområden där tillgängligheten till naturen gavs särskilda resurser för att öka tillgängligheten till skog, mark och vatten, utan vissa inskränkningar som fanns i naturreservat och nationalparker. Friluftsliv har möjlighet att bidra till såväl ökad förståelse för natur och miljö som en förbättrad hälsa. En oroande utveckling som vi inte kan huka inför är vårt alltmer stillasittande liv med alla de konsekvenser det för med sig. Inte minst unga människor spenderar mer och mer tid vid datorer och tv, och barn ägnar mindre tid åt utomhuslekar. Man får mindre motion i skolan, och man minskar sitt engagemang i idrotts- och friluftsliv. Det är en tendens, även om inte alla gör så. Vuxna tar bilen även korta sträckor i stället för att gå eller cykla. De korta bilresorna, under fem kilometer, står för cirka hälften av alla bilresor totalt i Sverige, och i tätorter är det omkring 80 procent. Sjukdomar relaterade till dessa trender ökar. Det är också därför man behöver ha en politik som på allvar gör det lättare för människor att röra sig mer, att göra det möjligt att ta sig fram med cykel eller till fots. En sådan politik är vi inom De gröna kända för att driva. I staden hotas den stadsnära naturen ständigt av exploatering, och den krymper dess värre alltmer. Inte minst för friluftsliv och rekreation är det förstås mycket viktigt att skydda den stadsnära naturen i form av naturen i utkanten av staden, gröna kilar in i stadsområdena och städernas parker. Miljöpartiets vision är att ingen i Sverige ska ha speciellt långt till naturen, inte ens i en storstad. Fantastiskt här i Stockholm finner jag till exempel Lill-Jansskogen, som ger mig kraft och återhämtning bara genom att jag promenerar en stund och betraktar de mycket gamla träden, som förmodligen hyser en mångfald av udda insekter och som bara är otroligt vackra. Det är natur, ekosystem och levande historia i ett och samma. Väldigt avgörande för framtidens friluftspolitik är att det finns en helhet inom alla de politikområden som berör friluftslivets möjligheter och begränsningar. Jag vill i detta sammanhang ta tillfället i akt att påpeka just det som står i den motion som vi från Miljöpartiet väckt med anledning av propositionen. Det är också olyckligt att vi har en regering som inte kan klara av att koppla ihop alla dessa politikområden ordentligt. Då vill jag nämna strandskyddspolitiken som man har genomdrivit och som inte är till gagn för det rörliga friluftslivet utefter den mest attraktiva kusten i Sverige. Det alltmer intensiva skogsbruket som man har öppnat för leder inte till skogar som människor utnyttjar för friluftsliv och rekreation. Det är därför självklart för Miljöpartiet att värna allemansrätten i naturen och alla människors möjlighet att ta del av naturen, att det finns en natur att vistas i, en skog att kunna ströva i, en strand att kunna gå på och en sjö att kunna fiska i eller att bara sitta och meditera vid. Detta är även orsaken till att vi från Miljöpartiets sida anser att frågan om skötsel av skog för rekreationsändamål kan lyftas in i detta betänkande, att ökad kännedom om den biologiska mångfalden finns med och inte minst att forskning och statistik är en fortsatt viktig del för att följa och veta vad friluftslivet har för betydelse i framtiden. Namnet på denna proposition är också Framtidens friluftsliv . Propositionen om framtidens friluftspolitik handlar i hög grad om ett förändrat sätt att fördela statsbidragen till friluftsorganisationerna. Förslaget går ut på att den ideella föreningen Svenskt Friluftsliv får denna uppgift från och med den 1 januari 2011. Vi från Miljöpartiet säger att vi tycker att det är bra med en utveckling där stödet till friluftslivet får ett liknande system som stödet till idrotten. Vi skiljer oss i fråga om detta, liksom flera tunga remissinstanser, genom att vi inte anser att Svenskt Friluftsliv ska ha rollen att fördela statsbidrag till de organisationer som finns utanför paraplyorganisationen Svenskt Friluftsliv. Precis så är det också inom Riksidrottsförbundet. Mycket mer kan sägas om att se vikten av framtidens friluftspolitik. Men jag avslutar med att säga att Miljöpartiet ställer sig bakom alla de reservationer som vi har i betänkandet. Men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 4.

Herr talman! Detta är ett intressant betänkande som har varit aktuellt länge, och det är dags att komma till skott med hanteringen av friluftslivet och kanske framför allt organisationen Svenskt Friluftsliv som har arbetat med denna fråga länge och väntar på något slags besked. Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2 som handlar om forskning och statistik. Jag ställer mig bakom alla Vänsterpartiets reservationer men yrkar bifall bara till denna reservation. Herr talman! Friluftsliv är en viktig del i de flesta människors vardag. I Sverige är vi också lyckligt lottade genom allemansrätten som vi har att luta oss mot. Det är en av de viktigaste delarna vi har att värna för att ge alla människor möjligheter till rekreation i naturen och undanröja orättvisor som kan uppkomma på grund av ägarförhållanden som i vissa fall kan vara hinder. Att ha konkreta mål för friluftslivspolitiken är viktigt. Det är därför bra att regeringen medger att de behöver arbetas fram och att riksdagens majoritet ställer sig bakom dem. Det ger också organisationen Svenskt Friluftsliv en bättre grund att stå på i sitt arbete när de har arbetats fram. Men för att kunna utveckla friluftsverksamheten behöver vi mer kunskap. Det är kanske det viktigaste att lyfta fram i dag. Egentligen behövs det ständig forskning för att verksamheten hela tiden ska kunna utvecklas. Det är därför inte tillfredsställande att regeringen inte kan ge besked om att forskningsprogrammet Friluftsliv i förändring kan få en fortsättning efter 2012. Vi anser att detta borde vara möjligt, och vi vill att det redan nu tas beslut om fortsatt forskning på detta område. När det gäller att mäta förändringar i vanor och verksamhet bland befolkningen borde ett specifikt uppdrag ges till Statistiska centralbyrån, SCB, för att ge friluftslivet ytterligare möjligheter att utvecklas. Inte minst tror jag att det ger de ideella organisationerna, som är grunden för denna verksamhet, en bekräftelse på att de gör rätt saker och lockar människor till sin verksamhet. Jämförelsen med idrottsrörelsen och Riksidrottsförbundet är ofrånkomlig. Vi borde kunna ha den verksamheten som modell och ge friluftslivet samma förutsättningar i sin utveckling som idrottsrörelsen har, som är något större men som också har en annan historia bakom sig. Herr talman! Det är också bra att det ekonomiska stödet ökar. Men jag tror att det behöver ökas ytterligare i framtiden för att ge friluftsverksamheten ännu mer skjuts. De allra flesta som är verksamma i friluftslivet är ideellt engagerade, och vi vet hur svårt det ofta kan vara att få verksamheten att gå ihop ekonomiskt. Precis som med idrotten är den bästa hjälpen att successivt öka stödet och därmed främja de ideella organisationernas verksamhet. Då kommer vi också att få en bättre folkhälsa, mer möjligheter till rekreation på rättvisa villkor för alla och fler som blir fysiskt aktiva. Det skapar också en bättre folkhälsa. När det gäller de övriga delarna som finns i betänkandet återkommer jag och tänker begära replik på framför allt de borgerliga ledamöternas anföranden.

Herr talman! När vi i dag samlas för att diskutera framtidens friluftsliv är det i ordets mening en riktig svensk företeelse som vi värnar. I en tid när Sverige och svenskheten debatteras och bitvis vulgariseras är det riktigt roligt att kunna lyfta fram något som sammanfattar begreppet svenskt, långt bortom alla begränsande och i många fall enfaldiga tankar om svenskheten kopplad till hudfärg, religion och språk. Vi svenskar - med andra ord alla vi som bor i Sverige - har under en lång tid haft en mycket intim och nära relation med natur och friluftsliv. Vår önskan att värna djur och natur, att vistas i skog och mark, att värna jaktkalenderns olika datum och att värna bär- och svampplockning är olika exempel på just detta. Våra skolor och förskolor försöker i möjligaste mån att bygga vidare på denna tradition i sin undervisning. Vi har under senare år sett hur bland andra Robinsonskolor, Ur och skurförskolor, naturförskolor etcetera som bygger på utepedagogiker har vuxit fram och efterfrågas av barn och deras föräldrar. I kölvattnet av den pågående och relevanta samhällsdebatten om många unga människors stillasittande tillvaro och allt sämre fysiska status växer en marknad fram där utevistelse är en naturlig del av pedagogiken. Denna pedagogik efterfrågas också av allt fler. En stor del av vårt förhållande till naturen bygger på vår unika allemansrätt, vårt strandskydd och våra stränga lagar om djurskydd. Ett tidstecken är att det visas smakfullt producerade tv-produktioner och ges ut böcker med kända kockar som Per Morberg om hur man tillagar delikata rätter hämtade från skog och mark. Vi älskar vår natur, våra skogar och vår hembygds marker. Det är verkligen inte ofta som jag som moderat känner mig hågad att citera den förre statsministern Göran Persson. Men i dokumentärfilmen om slutet av sin statsministerperiod uttryckte han sig i följande termer: "Ivrigt längtar jag tillbaka till markerna där som barn jag lekte." Då slog han an något djupt liggande hos oss alla. Hans sätt att hantera denna längtan - att bygga en mindre herrgård - var sedermera en helt annan historia. När vi i dag diskuterar framtidens friluftsliv har vi att ta ställning till ett antal förslag som både skyddar något unikt och viktigt men som också skapar nya regler som säkerställer framtidens friluftsliv för våra barn och barnbarn. Jag vill i detta sammanhang särskilt lyfta fram Svenskt Friluftslivs nya roll som en paraplyorganisation för hela friluftssektorn med långtgående frihet under ansvar. En motsvarande modell finns redan, som omtalats av tidigare talare, på idrottssidan genom Riksidrottsförbundet. Svensk idrotts resultat, elit och bredd talar för att denna modell har varit framgångsrik, ja, så framgångsrik att den är väl värd att framhäva och pröva även när det gäller friluftslivet. Som en konsekvens av detta höjer regeringen dessutom anslaget med 3 miljoner kronor, från 25 miljoner till 28 miljoner. Sammanfattningsvis visar förslagen att alliansregeringen försvarar friluftslivets status och ser dess potential inför framtiden. Det finns en outnyttjad sådan potential i hela friluftssektorn. Ju stressigare och ju mer högpresterande samhället blir, desto viktigare blir friluftslivet både som rekreation och som arbetsgivare. Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkande KrU3. I detta anförande instämde Anne Marie Brodén (M).

Herr talman! Jag börjar med ett förtydligande eftersom jag kanske uttryckt mig lite otydligt: Vi socialdemokrater yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 4. Göran Montan hade här ett väldigt fint föredrag om förutsättningarna i Sverige när det gäller att vara ute i naturen och när det gäller det behovet i förskolorna. I det instämmer jag helt och hållet. Däremot besvarade Göran Montan inte dessa mina frågor: Hur ska vi kunna mäta om vi nu bestämt oss för att ha mätbara mål? Hur vill Moderaterna samla in statistik som är trovärdig? Hur har ni tänkt er detta? För mig och för oss socialdemokrater känns det här lite konstigt så vi skulle vilja att ni lite tydligare lyfte fram detta. En annan fråga som du, Göran Montan, också gärna får besvara är hur de stadsnära skogarna ska värnas, hur Moderaterna vill värna dessa? Andelen privat skogsmark ökar, medan andelen kommunal skogsmark minskar. Hur vill alltså Moderaterna på ett trovärdigt sätt lyfta fram detta?

Herr talman! Isak From lyfter här fram en fråga som vi har behandlat i utskottet och där vi kommit fram till att be regeringen återkomma med mer preciserade mål - mål som även är mätbara. Det finns olika områden i samhället där det är mer eller mindre svårt att mäta och att föra statistik. Den forskning som pågår nu ska fortsätta drygt två år till så det finns tid för att vinna ökad kunskap om hur vi kan hämta in den statistik som skulle behövas. Det är inte så enkelt som att i ett skogsbryn sätta upp ett vändkors som alla måste passera så att man vet hur många som vid varje givet tillfälle är i skogen. Det finns säkert andra och bättre sätt. Vi utgår från att vår uppmaning till regeringen kommer att följas. När det gäller statsnära skog och natur både i och nära tätorter vill vi inte medverka till att ytterligare inskränka den privata äganderätten. Däremot finns det andra möjligheter. Genom upplysning och kanske andra positiva åtgärder kan privata skogsägare uppmuntras att också ta hänsyn till alla som vill vistas i de här skogarna. Jag vill återkomma till det absolut självklara värnandet av den i vårt land hävdvunna allemansrätten. Jag kan inte föreställa mig att den ytterligare kommer att hotas. Om så skulle ske kommer vi att finnas där.

Herr talman! Fortfarande tycker jag inte att Göran Montan gett alla svar. Jag tror att vi alla är ganska överens om att SCB är ett trovärdigt institut när det gäller att ta fram statistiskt säkerställda uppgifter. Om vi nu är medvetna om frågans betydelse även i framtiden blir det här dagsaktuella fakta som kontinuerligt behöver uppdateras. Jag känner mig alltså inte nöjd med Göran Montans svar. Göran Montan säger tydligt att man inte vill inskränka den privata äganderätten. Det kan väl också jag till viss del skriva under på. Men nu är det så att det privata ägandet ökar medan det kommunala ägandet minskar. Det kan medföra att det blir sämre förutsättningar för nämnda möjligheter i stadsnära och samhällsnära miljöer. Vi har också lyft fram att vi skulle vilja ha en del stimulansmedel som privata skogsägare skulle kunna ta del av om de sköter sina skogar. Vi tror till och med att det här kan vara självfinansierande. Människor vill röra sig i välskötta och välgallrade skogar med väl upptrampade stigar och där det finns blåbärsris. Man vill inte ha igenväxta skogar och inte heller en massa ris och bråte att gå omkring i. Vi tror alltså väldigt mycket på att använda samma metoder som de som använts till exempel när det gällt biotopskydd och andra skyddsvärda skogar. Vi tror alltså att det vore bra även för friluftslivet om vi fick till stimulansmedel här.

Herr talman! Jag är inte förvånad över att Isak From inte nöjer sig med mina svar; det ligger väl i sakens natur. När det gäller områden närmast tätorterna talar Isak From först om stimulanspaket av olika slag - exakt preciserade är de inte - för att sedan tala om biotopskydd och så vidare. Den typ av lagstiftning som på flera områden har inskränkt just förfoganderätten för dem som äger skogen är precis sådant som vi ska försöka vara väldigt restriktiva med. När det gäller stimulanser i form av upplysning vill inte jag heller blunda för det tryck som finns också hos allmänheten. Isak From har verkligen rätt i att det är bra mycket trevligare att gå i skogar med upptrampade stigar och med lingon- och blåbärsris än att gå på ett kalhygge. Möjligheten att på ett ekonomiskt sätt sköta sin skog är inte inskränkt till det privata ägandet. De kommunala skogarna sköts faktiskt på samma sätt. Det är inte så att man struntar i dessa. Att uppmuntra skogsägare exempelvis till att experimentera med blädning i stället för kalhyggen och till att när skog planteras också plantera den typ av träd som gör att det blir trevligare att vistas i skogen - granskog är inte särskilt lättframkomlig - så visst finns det möjligheter. Men jag tror fortfarande att frivillighetens väg samt upplysning och stimulanser i form av kunskap ger bästa resultatet.

Herr talman! Troligtvis blir inte heller jag nöjd med Göran Montans svar. Vi har nog lite olika synpunkter. Jag har tre konkreta frågor som jag skulle vilja ha svar på om det går att få det. Min första fråga gäller forskningen. Ni har inte i det avseendet tagit ställning för en fortsättning. Detta är oroande, tycker jag. På alla områden, inte minst inom idrotten, finns det här fastlagt. Det finns mycket och väl inarbetad forskning kring att ta reda på verksamheter och hur bra det är för olika människor, befolkningsgrupper och sådant. Det behövs också i det här sammanhanget. En statusuppdatering och en fortsättning på den positiva utveckling som vi har på området borde vara givet. Då behöver man nog ge ett besked i dag om att man tänker fortsätta med detta, att man inte tänker lägga av med detta år 2012 och låta forskarna sväva i ovisshet. Det kan ju drabba forskare som sedan undrar: Var hamnar den här statusen? Var kommer jag att hamna? Kommer jag att få fortsätta med min forskning? Det här är rätt viktigt, tycker vi. Jag menar att det finns kopplingar till Riksidrottsförbundet - en erfarenhet som man kanske kan använda. Min andra fråga gäller om riksdagens majoritet och regeringen är beredda att öka det ekonomiska stödet. I ett första steg har man lagt till 3 miljoner. Men för att få en stabil ekonomi och en stabil verksamhet där Svenskt Friluftsliv får ordentligt på fötterna för att kunna göra saker behövs ett rejält ekonomiskt stöd just därför att detta rätt mycket bygger på ideellt engagemang. Detta föranleder min tredje fråga. Hur ser Göran Montan på just ägarförhållanden och en eventuell framväxt av kommersiell verksamhet på området? Jag menar privata företag som försöker göra saker och därmed försöker stänga av för att själva tjäna pengar på detta och kanske inte alltid respekterar allemansrätten. Det finns nämligen en sådan fara, och det har vi diskuterat förut i de här sammanhangen. Hur ser Göran Montan på detta? Det handlar kanske om turism.

Herr talman! Nu ska jag förvåna Torbjörn Björlund med att faktiskt försöka svara på hans frågor. Det är inte helt vanligt i denna kammare, har jag förstått. Vad gäller forskningen är det så att det fortfarande dröjer två år innan denna forskning formellt ska avslutas. Regeringen har fortfarande möjligheter att se över, men jag tror att det ligger ett värde i att den forskning som har pågått sedan 2003 och haft en mellanstation också får närma sig slutet så att vi får en summering och ser i vilken riktning forskningen eventuellt skulle kunna fortsätta. Jag är inte absolut motståndare till att man ska fortsätta att forska; tvärtom är det alltid av godo. Men när det gäller hänvisningen till idrotten, som naturligtvis har en helt annan historia, dröjde det faktiskt också ganska länge inom detta område innan denna typ av forskning fick fäste. Vad gäller mer pengar har jag än så länge inte träffat på någon instans som inte vill ha mer pengar. Så är det ju. Nu insåg regeringen att det behövdes mer pengar, inte minst av administrativa skäl eftersom Svenskt Friluftsliv får en ny uppgift som de måste sköta. Om det i framtiden visar sig att dessa pengar inte är tillräckliga får vi naturligtvis pröva det i vanlig ordning. Vad gäller risken för allemansrätten talade jag tidigare om det också. Vi har haft flera fall av ekoturism som har inskränkt i första hand äganderätten. Om det blir tvärtom, alltså att denna typ av verksamhet skulle inskränka på allemansrätten, är det allvarligt. Det måste vi i så fall ta itu med.

Herr talman! Ja, jag är lite förvånad, för jag fick faktiskt lite svar på de frågor jag hade. Bara en fråga till, för att utveckla detta med forskningen: Med tanke på att vi har erfarenhet av idrottsrörelsen, som har en forskning som har funnits ett tag och som vi är viktig, borde det vara en indikation på att man även på detta område ska ha forskning för att fortsätta utveckla den delen. Denna del, just när det gäller vanor, hur människor tar till sig det som erbjuds och hur man kan hantera friluftslivet på ett bra sätt finns inte riktigt med i idrottsforskningen på det sättet. Det gäller också ett folkhälsoperspektiv - det finns inom idrotten också och borde finnas här - och att människor får bra vanor och möjligheter. Det finns även ett rättviseperspektiv på hur vi jobbar med friluftslivspolitiken för att ge alla människor möjlighet. Då finns dessa bitar i detta. Det är mer forskning, mer pengar till ideella organisationer där människor på något sätt behövs för att utveckla detta och, dessutom, att man faktiskt värnar och begränsar de privata företagen. Jag kan tycka att det finns en fara i den turism som i dag blir kommersiell om vi inte värnar detta. Jag hoppas verkligen att Göran Montan kan påverka både riksdagens majoritet och regering att värna detta så att vi inte får en utveckling som går åt fel håll.

Herr talman! Jag är väldigt glad för tron på min förmåga att hindra alla dessa strömningar, och jag ska göra mitt yttersta för att vi ska kunna bevara en allemansrätt som verkligen är en allemansrätt, det vill säga där människor obehindrat kan ta sig ut i naturen och njuta av det som naturen har att erbjuda. Det finns naturligtvis en folkhälsoaspekt. Jag talade tidigare om alla dem som idrottsrörelsen ibland har svårt att ta hand om - alla de som inte blir valda till laget eller av olika skäl inte känner att de hör hemma i en organiserad idrott. De har möjligheter att ta sig ut just inom friluftslivet. Dessa initiativ ser vi runt om i landet. Svenskt Friluftsliv är dock i jämförelse med idrottsorganisationen en relativt ny företeelse i sin organiserade form. Det blir allt fler som söker inträde i Svenskt Friluftsliv. Många är också dubbla medlemmar, det vill säga med i både RF och Svenskt Friluftsliv. Det är något vi välkomnar. I och med att denna paraplyorganisation som sådan växer till sig kommer naturligtvis också behovet av forskningen att öka. Det är som jag sade; den har pågått sedan 2003. Det kommer också att öka intresset för hela den biten. Nu ska vi akta oss för att överorganisera och överplanera någonting som i grunden ska vara en spontan handling, nämligen att gå ut och njuta av den natur vi har runt omkring oss. Vi svenskar är lite väl duktiga ibland på att organisera, planlägga och reglera - till vanvettets gräns ibland. När det gäller att värna måste vi dock ständigt vara vaksamma så att det inte sker överträdelser och att enskilda människor inte blir lidande av intressen. Vi ska dock inte heller glömma att det är viktigt att värna de pengar som ekoturismen drar in.

Herr talman! I den europeiska idédebatten sägs det ofta att stadsluft ger frihet. I Sverige är det dock annorlunda; här brukar vi snarare i litteraturen hänvisa till skogen, naturen, ängen och havet som det som symboliserar frihet i den svenska kontexten. Det är ute i naturen människan är sig själv. Därför sätter vi också, som Göran Montan var inne på tidigare, allemansrätten på en sådan central position i svensk politik. Ivar Lo-Johansson skrev till och med att svenskarna är ett märkligt folk, som ivrar så mycket för djurskydd och naturskydd men strängt taget inte bryr sig om människor. Det är ett intressant citat, tycker jag. Det är inte heller någon slump att vi har just den prydnad vi har i riksdagens plenisal, Minnet av ett landskap , som också har ett tydligt budskap om hur viktig naturen är för Sverige. Det finns en stark känsla för och en stark kärlek till naturen i vårt land, och det ska vi på alla sätt främja. I propositionen Framtidens friluftsliv , som vi nu diskuterar, tas ytterligare steg för att stärka politiken på detta område. Vi får nya mål för friluftspolitiken, och vi kommer äntligen i hamn med tanken att fördelningen av statsbidraget i friluftsorganisationer ska flyttas till den ideella föreningen Svenskt Friluftsliv. Utskottet föreslår att riksdagen bifaller propositionen men skickar också ett tillkännagivande till regeringen angående målen för politikområdet. Om detta är vi överens; man ska försöka komplettera målen med ett antal mätbara mål. Vi är överens om detta, men det finns ändå anledning att stanna kvar något vid denna fråga. Det är nämligen viktigt, tycker jag, att regeringen när den överväger de mätbara målen, är mycket noggranna med att undvika politisk ingenjörskonst. Friluftslivet ska vara fritt. Friluftslivet är som starkast när det är fritt, och det finns ett centralt värde i denna frihet. Statliga mål får inte innebära dirigering. Jag måste säga att det i en del av de reservationer som finns i betänkandet finns ett snuddande vid dirigering och ingenjörskonst från oppositionen. Det är en viktig och svår balansgång utskottet nu ber regeringen göra, och jag tycker att det är viktigt att vi följer detta mycket noga. Friluftslivet mår bäst av att vara just fritt. Herr talman! I diskussionen har det hittills handlat mycket om statistik och forskning. Jag tänkte ändå anmäla någonting till detta. Det är viktigt att det finns forskning och ett ordentligt kunskapsunderlag för den politik vi ska driva på detta område. För det första är det dock så att det redan nu finns ett forskningsprogram som tittar på området. Det finns inga beslut om att det ska läggas ned och heller inga beslut om att det ska finnas kvar, men vår bedömning är att det fortsatt behövs mycket forskning och kunskapsinhämtning på området. För det andra finns redan i dag SCB:s så kallade ULF-undersökningar, undersökningar om levnadsförhållanden, där man varje år bland annat ställer 7 500 personer frågan hur ofta de är ute och strövar i naturen, fritidsfiskar och mycket annat. I propositionen slås också fast att regeringen ger SCB i uppdrag att fundera på hur man förbättrar statistiken för att bättre motsvara behoven. För det tredje - och det hänvisar vi till i betänkandet - har regeringen i sin politik för det civila samhället kraftigt ökat forskningsinsatserna på detta område. När det sistnämnda behandlades för ett år sedan - det kan vara bra att erinra sig det - var oppositionen väldigt kritisk mot det. Det var till och med så att man i ett särskilt yttrande kritiserade regeringen för att regeringen lade för mycket pengar på forskning kring det civila samhället. Man tyckte att "nivån var orimligt hög". I det särskilda yttrande skrev man: Vi menar att detta forskningsprojekt kan inledas på en finansiellt betydligt lägre nivå än den regeringen föreslår. Kanske kan man ursäkta sig med att det var ett helt år sedan man tyckte på det viset och att man i dag har en annan åsikt. Ett passande uttryck för att sammanfatta det med kan vara att oppositionen verkar ha svårt att orientera sig i denna terräng. I detta anförande instämde Anita Brodén och Nina Lundström (båda FP).

Herr talman! Jag minns min uppväxt - hur man gav sig ut i de västgötska skogarna och de västgötska platåbergen med föräldrarna i ungefär sådant väder som vi upplever i dag. Tillgängligheten, att som barn få gå ut och möta det fantastiska som finns i den svenska naturen, den svenska naturupplevelsen, är något unikt, och jag tror att det ligger väldigt djupt i den svenska folksjälen. Jag tror att det finns ett djup och ett engagemang hos det svenska folket för att vi ska ha tillgång till det fantastiska landskapet. Det gör att det finns all anledning att ha en samlad friidrottspolitik, vilket regeringen med sin proposition leder i bevis. Naturupplevelserna och friluftsupplevelserna kombineras med folkhälsan utifrån både den fysiska folkhälsan och den psykiska hälsan. Naturupplevelserna och friluftslivet ger möten som gör det möjligt för människor att uppleva en andlighet och få tid till kontemplation på allehanda sätt. Därför är allemansrätt så oerhört viktig och unik. Jag kommer tillbaka till det strax. Jag tycker att de möjligheter vi har genom det skydd vi har av våra stränder är en viktig del i detta. Här har vi naturrikedomar som bäddar för en stark besöksnäring. Jag bor själv på en ö i Göteborgs skärgård. Det är öar som var militära skyddsområden till drygt tio år sedan. Då var det inte så många människor som besökte dem. Det har nu blivit områden som är intressanta både för turister och för många människor som har kommit till vårt land, flytt från förhållanden där de har varit förföljda och kommit till ett land där de får uppleva någonting helt unikt och nytt och har tillgång till detta. Det gör att vi kan se detta som en hälsofråga men också som en näringspolitisk fråga, eftersom det är en del i det som vi kan marknadsföra. Det lyfts fram i den här propositionen. Jag tror att det är viktigt med den kommunala planeringen - vi kan många gånger planera oss till döds - men det är viktigt att det finns en tillgänglighet oavsett om naturområdena är offentligt ägda eller privat ägda. Jag tror inte att problemet ligger i vem som äger. Det handlar snarare om attityder, möjligheter och incitament till att bevara de marker, till exempel skogar, som finns. Propositionen trycker på hur viktigt det är att vi värnar allemansrätten. Den är skyddad i grundlagen. Propositionen trycker vidare på Svenskt Friluftslivs betydelse som paraplyorganisation för att faktiskt tillvarata våra intressen. Jag tycker att det är en viktig del i det hela. Det finns en annan del som jag menar är viktig att ta upp. Det är jordbrukets betydelse för att upprätthålla det öppna odlingslandskapet, något som i många stycken är unikt i vårt land. Det målas många gånger upp en bild av att det skulle vara en konflikt mellan dem som är markägare och andra intressen. Jag vill snarare hävda att är det någon som många gånger är garanten, vilket står i propositionen, för att bevara det öppna odlingslandskapet är det de som samtidigt lever på det och har intresse av att bevara det. Vi har varit överens i utskottet, Socialdemokraterna och allianspartierna, om de mätbara målen. Jag tycker att det är bra. Vi vill alla kunna mäta mål på olika sätt. Men det är också viktigt, som sades tidigare, att man inte blir för klåfingrig i ivern att mäta allting. Det handlar naturligtvis om att landa på ett antal konkreta lätt mätbara mål. Det tror jag är jätteviktigt. Ibland är det en bild som sprids i detta sammanhang, och det är att man gärna vill gå in och peta i detaljer. Jag tror att lagom är bäst även här. Vi har en proposition som lyfter fram något som är unikt och viktigt för Sverige. Jag är av den uppfattningen att man i propositionen har tagit ett samlat grepp över det framtida friluftslivet och gjort det ur ett hälsoperspektiv, ett bevarandeperspektiv och ur ett näringspolitiskt perspektiv.

Herr talman! Det är mycket som förenar Anders Flanking och mig: Vi bor bägge på en ö på Västkusten, vi gillar natur och friluftsliv och vi ser många fördelar med att ha ett jordbruk som håller landskapet öppet. Jag läste i DN om friluftslivet som omsätter många miljarder. Det har kommit en rapport som visar att vi svenskar lägger 12 000 kronor per vuxen och år på friluftsliv. Längre ned i texten står det att det i mycket handlar om att vi konsumerar prylar. När vi samtidigt vurmar för friluftslivet och rörligheten blir det lite skevt. Men det kan vara en tendens som vi får ta till oss i den här diskussionen. Det handlar mycket om tillgängligheten, och då tycker jag att det känns lite oroande om vi inte får klara signaler om att vi fortsätter att ha en forskning på området. Vi är överens i utskottet om att vi ska ha mätbara mål för friluftspolitiken. Då behövs det något slags forskning som vi vet följer upp detta. Jag tänkte bolla den frågan till Anders.

Herr talman! Som det har sagts tidigare av mina kolleger i Alliansen tycker vi att det är viktigt att det forskas, och det finns forskare, på det här området. Skulle det visa sig att man behöver göra något ytterligare för att klara av ambitionen om mätbara mål utgår jag från att regeringen i så fall kommer tillbaka, eller så får vi ta upp det här i kammaren och gå vidare. Det är som med mycket annat att när man lägger fram en proposition och fattar ett beslut är alla detaljer kanske inte klara. Vissa saker kommer att visa sig under resans gång, och då får vi komma tillbaka.

Herr talman! Det tar jag lite grann som ett löfte om att ni följer upp det och ser vad det leder till. Det är spännande om vi får bra forskningsmaterial för våra mätbara mål - vad det nu kommer att bli för mätbara mål. Vi kommer att följa den frågan, den är jätteintressant. Vi har hört hur man i många anföranden här pratat varmt om allemansrätten och om äganderätten. Bägge de här rättigheterna sitter starkt i den svenska folksjälen, om man säger så. Samtidigt känner jag att under den mandatperiod som passerade, fyra år med en alliansregering, har man fokuserat på äganderätten ur ett perspektiv där jag inte alla gånger känt att det är allemansrättigheter som lyfts fram. I mitt anförande lyfte jag fram bland annat frågan om strandskyddet. Jag tänkte att jag skulle kunna ta upp det med Anders. Vi bägge två bor i ett mycket attraktivt område. Du nämner att många människor vill utnyttja vår kust. Enligt statistiken är det ett otroligt tryck nerifrån Europa att få komma till Bohuslän och där få båtplats och möjlighet att utnyttja den fantastiska skärgården. Det ska vi se som en möjlighet, då är det viktigt att vi har tillgång till natur och att vi inte privatiserar våra stränder i alltför hög grad. Jag är väldigt mån om att man jobbar utifrån de konflikter som finns och tycker att det skulle vara bra att få den här frågan lyft.

Herr talman! Vi har ett strandskydd som ligger väldigt starkt fast förankrat. Det är vi alla överens om. Jag har suttit i kommunfullmäktige i Göteborg, där vi har hanterat översiktsplaner och diskuterat just strandskydd. Det skulle aldrig ha fallit mig in att utifrån den positionen försöka bidra till att urholka det. Snarare använder vi kunskapen som finns på den lokala och regionala nivån till att faktiskt påverka det. Och vi vet också att det på en del håll i landet finns enormt outnyttjade områden som nu kan användas. Men det handlar naturligtvis fortfarande om att ta hänsyn till kraven som är förenade med både allemansrätt och det strandskydd vi vill ha för att bevara stränderna. Jag tycker snarare att debatten många gånger har handlat om att man misstror dem som är beslutsfattare på lokal eller regional nivå och tror att de inte har ett intresse av att bevara den natur som vi alla är så rädda om. Jag skulle vilja säga att det många gånger är tvärtom. De har dessutom en kunskap om detta. Dessutom tycker jag att det är ett problem att man ofta målar upp det som att en privat markägare inte ska vara intresserad av att skydda sin mark, till exempel. Jag säger inte att du har sagt så nu, men det är trots allt ofta så i debatten att bara det är offentligt så vet vi att det är skyddat. Det här är ofta ägare som har ett seriöst intresse av att det som de har ska förvaltas och lämnas över till generation efter generation, precis som det har varit och också kommer att vara.

Herr talman! Sverige är ett vackert land med rika och varierande natur- och kulturmiljöer. Vår historia som ett litet och utspritt folk i ett stort land som urbaniserades förhållandevis sent har gjort att de starka och nära banden till naturen från förr har följt med oss in i modern tid. Svenskarnas varma känslor för naturen manifesteras bland annat i bevarandet av den unika sedvanerätt som vi alla har fri tillgång till i naturen och i ett aktivt och omfattande friluftsliv. Friluftsrörelsen är genom sin betydelse för folkhälsan, ekonomin och besöksnäringen och inte minst det materiella och immateriella kulturarvet bärare av mycket stora samhällsvärden. Att bevara de svenska natur- och kulturmiljöerna och försvara de rättigheter som ligger till grund för friluftslivets starka ställning är en nödvändighet för och en skyldighet mot kommande generationer. Inte minst är det viktigt att i framtiden tydligt sätta ned foten mot den alltmer klåfingriga och överstatliga Europeiska unionen, som bara de senaste två åren genom reglerna för gårdsstöd har kommit att hota de unika svenska hagmarkerna och också varit snubblande nära att sätta stopp för det fria svenska kustfisket. Det är också av stor vikt att vi från statens sida slår vakt om det breda inhemska stödet för allemansrätten genom att upprätthålla en balans mellan friluftslivets intressen och den privata äganderätten. I det avseendet anser Sverigedemokraterna att propositionen som vi nu har att behandla är väl avvägd. Något som vi dock inte är nöjda med är de mål för den framtida friluftspolitiken som presenteras i propositionen. Här delar vi den rödgröna kritiken att målen är alltför yviga och okoncisa och att de mer påminner om allmänna visioner. Att kunna följa upp, mäta och utvärdera utvecklingen på detta viktiga område anser vi vara nödvändigt. Därför är det glädjande att även de borgerliga partierna nu ansluter sig till det här förslaget. Angående den största nyheten i propositionen, det vill säga att Föreningen svenskt friluftsliv från nästa år ska fördela de statliga bidragen på området, ser vi ett stort värde i det ökade brukandeinflytande och den förbättrade närhet mellan bidragsgivare och bidragstagare som detta kan innebära. Vi är dock inte helt utan oro när det gäller ansvarsfördelningen och hur den kommer att påverka väljarna. Vi kommer att följa utvecklingen noggrant. Jag vill yrka bifall till förslaget till beslut i kulturutskottets betänkande. Eftersom jag inte hade någon replikrätt här tidigare kan jag inte låta bli att kommentera det som Göran Montan sade. Han kritiserade de som menar att det finns skillnader i synsätt och attityder som kan påverka samhället på olika sätt, även bland människor med olika bakgrund i Sverige. Speciellt det som han senare lyfte fram, att det skulle finnas en gemensam syn på allemansrätten och samma attityder och känslor inför natur och friluftsliv oavsett vilken kulturell och religiös bakgrund man har som boende i Sverige, ger upphov till några frågor hos mig. Jag undrar till exempel om Göran Montan menar att det är sannolikt att de datum i jaktkalendern som han nämnde är kända av nyanlända invandrare från till exempel utomeuropeiska länder och om han tror att attityderna till allemansrätten, till natur- och friluftsliv är desamma över hela jorden. Varför har man då inte likadan lagstiftning eller likadant synsätt i alla länder? Blir det i så fall per automatik så att man anammar samma syn som den som finns i Sverige den stund som man sätter sin fot i det här landet? Och varför behövs det i så fall särskilda projekt för att få personer med invandrarbakgrund att lära sig mer om den svenska naturen och anamma de känslor och attityder som finns i det svenska samhället i förhållande till natur och friluftsliv? I detta anförande instämde Per Ramhorn (SD).

Herr talman! I dagar som dessa när snö och kyla upptar våra samtalsämnen och inte bara våra samtalsämnen blir vi påminda om att vi bor i ett land som ligger i norr. Oavsett hur vi vänder och vrider på kartan kan vi inte förändra den situationen. Och varför skulle vi vilja göra det? Det tillhör inte vanligheterna, herr talman, att jag citerar Mikael Wiehe, men i en av hans sånger radar han upp flera av de fantastiska geografiska områden som vårt land har att erbjuda. Jag ska inte sjunga, men lyssna här: Det här är ditt land Det här är mitt land från Ales stenar till norra Lappland från Bohus klippor till Gotlands raukar Landet, det tillhör dej och mej Sedan fortsätter visan om mörka skogar, röda stugor, fält och åkrar, ljusa hagar och blånande berg i fjärran. Varför då inleda mitt anförande med denna hyllning till Sveriges geografiska läge? Jo, herr talman, vi lever i ett land som uppmuntrar till friluftsaktiviteter, och vi är många som ägnar tid i skog och mark. Själv kommer jag från Mullsjö i Jönköpings län, där kommunen har registrerat varumärket Friluftsriket. Med vandringsleder, skidspår och djupa skogar finns det där utrymme för ett rikt friluftsliv. Den situationen och de berättelserna upprepar sig när vi ser över vårt land med 290 kommuner. 90 procent av befolkningen ägnar tid åt friluftsaktiviteter - 90 procent! De timmar som människor väljer att lägga på friluftsaktiviteter motsvarar 130 000 arbetstillfällen inom de ideella friluftsorganisationerna, och det reella antalet jobb som genereras av friluftslivet uppgår till mer än 75 000. Friluftslivet är en viktig del av vår ekonomi, som vi har nämnt tidigare i debatten. Låt oss ta den här positiva kraften i vårt samhälle på allvar! Låt oss stödja och uppmuntra det svenska friluftslivet! Låt oss därför i dag rösta igenom det förslag om att ge friluftsorganisationerna själva ett större ansvar och en större frihet! I det förslag som vi här i riksdagen har att ta ställning till i dag är Kristdemokraterna särskilt nöjda med den förändring som sker när friluftslivets aktörer själva får hantera bidragsgivningen. Inom idrotten har Riksidrottsförbundet fördelat offentliga medel under lång tid. Nu är det dags att organisationen Svenskt friluftsliv får ansvaret att dela ut de medel som finns tillgängliga till våra friluftsorganisationer. Det starka skälet för att göra denna förändring är att stärka det civila samhället. Jag är helt övertygad om att de aktörer som finns inom friluftslivet har den kompetens som krävs för att fördela bidragen. Det ska inte detaljstyras uppifrån. Förändringen tillmäter friluftsorganisationerna större betydelse, och friluftslivet jämställs i högre grad med exempelvis idrottsorganisationerna. De organisationer som är verksamma inom friluftslivet fyller en mycket viktig funktion i samhället, som jag hoppas att ni har förstått av mitt anförande så här långt. Det gäller inom områden som fritid, miljövård och miljöintresse, landsbygdsutveckling, folkhälsa och barn- och ungdomsaktiviteter. Oftast sker verksamheten utan tävlingsinslag, vilket är positivt för många personer. Låt mig stanna upp lite vid det jag sade om folkhälsa. Enligt Björn Lindgren, professor i hälsoekonomi vid Lunds universitet, kostar brist på motion samhället 6 miljarder kronor om året. Inte minst här har friluftslivet en positiv effekt för att motverka ohälsa, herr talman. Det är positivt att vi nu tar ett samlat grepp om den svenska friluftslivspolitiken. Den här propositionen är den första som lämnas, och den lämnas av en alliansregering. Jag yrkar bifall till kulturutskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! När jag hör ordet friluftsliv tänker jag på vistelse i naturen. Jag tänker på att friluftslivet ökar fysisk hälsa och psykiskt välbefinnande. Det jag däremot inte tänker på är att friluftslivet bidrar till samhällsekonomin. Det borde jag göra, för det bidrar en hel del. Svenskt Friluftsliv har nyligen gjort en undersökning som visar att svenskarna spenderade 72 miljarder kronor på friluftsaktiviteter i Sverige under 2009. Pengarna lades på vardagsnära aktiviteter som boende, utrustning, transporter och livsmedel. Pengarna bidrog till 75 600 arbetstillfällen enligt undersökningen. Man kan vara ute i naturen på flera olika sätt. Man kan gå en skogspromenad för sig själv, köpa ett färdigt paket till ishotellet i Jukkasjärvi med hundspannsåkning och skoteråkning eller köpa en fiskeresa med helikoptertransport till fjällen. Detta bidrar till landsbygdsutveckling och regional tillväxt som är ett av målen i propositionen. Propositionen är bra och har många olika mål för friluftslivet. Regeringen har med propositionen visat att detta är viktigt. Friluftslivet ska främjas och utvecklas och därmed bidra till ökad fysisk hälsa och psykiskt välbefinnande men också till att starta företag så att det blir lättare att leva och arbeta på landsbygden. Detta kommer att bidra samhällsekonomiskt. Jag yrkar bifall till kulturutskottets förslag i betänkandet.