En ny dansarutbildning m.m.

Fru talman! Scenkonsten, såsom dans, är speciell eftersom det är konst som skapas i ögonblicket och i samspel med en publik. Det är en kulturform som är direkt. Dess innehållsmässiga ramar är inte givna och låsta utan upplevelsen skapas under föreställningens lopp. Miljöpartiet vill värna den levande direkta kultur som scenkonsten är. Därför tycker vi att det är positivt att regeringen nu föreslår en ny dansarutbildning. Genom den nya utbildningen kan Sverige ge sina danstalanger möjlighet att utvecklas till en nivå som håller hög klass även internationellt. Vad vi däremot ser med stor skepsis på är att regeringen föreslår att en elev vid dansarutbildningen, det vill säga på den gymnasiala nivån av den nya dansarutbildningen, ska kunna slängas ut uteslutande baserat på vilka förutsättningar skolans rektor anser att eleven har att uppnå målen på utbildningen. Det blir en mycket godtycklig och inte rättssäker process som rimmar illa med hur vi i Miljöpartiet ser på elevers rättigheter. Jag anser att elever som är antagna till utbildningen ska få gå kvar så länge de uppnår målen på utbildningen. Elever som inte uppnår målen ska visserligen kunna avskiljas från utbildningen, men det ska vara baserat på färdighetsprov som visar att de inte når de uppsatta målen. Färdighetsprov som misslyckas ska kunna göras om. Vi menar att det är viktigt att elever ska ha den trygghet som behövs. Det är inte rimligt att elever ska leva med oro. Det är inte bra vare sig för eleverna eller för skolans personal. Därför yrkar vi från Miljöpartiet på att elever som påbörjar den nya dansarutbildningen ska ha rätt att fullfölja utbildningen så länge de klarar att uppnå de på förhand uppsatta målen. Jag yrkar bifall till vår reservation och avslag på förslaget i propositionen.

Fru talman! Här går det undan, kan vi konstatera, i en sprängfylld sal! Det är lite lagom tunt på folk. Men det är trevligt ändå, för det är en ganska intressant fråga vi ska debattera. Dansen och dess utveckling är och har varit en stark del av svensk kultur ganska länge. Men den blir alltför ofta lite bortglömd i de bredare folklagren. Målsättningen med den proposition som regeringen lägger fram är att dansen ska ha möjligheten att förbli en intressant kulturform även i framtiden. Svenska dansarutbildningar har gamla anor. Den första inrättades 1773 bara ett stenkast härifrån - borta vid Operan här i Stockholm. Det är alltså en lång tradition som vi fingrar på, vilket alltid gör saker och ting intressanta och problematiska. Dansarutbildningen är viktig för Sverige av ett flertal anledningar. Det är inte bara så att dansarutbildningen möjliggör för de klassiska scenerna i Sverige att ha dansare, utan den skapar dessutom möjligheten för svenskar som har ett genuint dansintresse att söka sig utomlands. Samtidigt skapar vi grogrunden för modernare dansformer i Sverige och även runt om i världen. När nu gymnasiereformen och den nya skollagen träder i kraft blir det aktuellt att även se över dansarutbildningen i år, hur den ser ut och fungerar. Samtidigt får vi chansen att höja kvaliteten på ett område där konkurrensen är stentuff. Kvaliteten i den svenska dansarutbildningen har varit kraftigt ifrågasatt på sistone. Inte minst syns det på att många av de dansare som fullgör utbildningen i dagsläget har svårt att få en anställning. Dansarutbildningen är av en extremt unik karaktär. Det finns ingen annan utbildning i det här landet som ställer så otroligt höga krav på både sina elever och sina lärare, om man ska vara ärlig. Målsättningen är att eleverna inte bara ska vara yrkesutbildade vid 19 års ålder, utan de ska vara yrkesutbildade vid 19 års ålder med högsta internationella kvalitet. En dansares karriär är kort, och en dansares karriär är ung. Det är alltså en extremt liten och smal utbildning vi talar om. Det är inte de stora och breda utbildningarna för dansare i allmänhet i det här landet. Regeringens förslag innebär en liten sänkning av antalet elever ned till ungefär 300. Det ska ses som ett tak. Målet ska alltså inte vara att fylla denna kvot till varje pris, utan tanken är att man ska ha en miniminivå för att alla elever som kommer in på utbildningen ska ha möjligheten att motsvara de extremt hårda krav som ställs. Dansarutbildningen delas in i tre delar: en omgång för årskurs 4 till 7, en omgång för årskurs 7 till 9 och ytterligare en omgång för gymnasiedelen. Detta görs helt enkelt för att man ska kunna göra en satsning tidigt. Det är det som behövs om man ska lyckas med dansen, där det dessutom blir successivt svårare för varje år som går. Elever på dansarutbildningarna tillgodogör sig en normal utbildning. De får alltså de grundläggande behörigheter som krävs för att söka sig vidare även till andra studier på grundskolan. När det gäller gymnasieskolan blir dansarutbildningen likställd med alla andra yrkesförberedande utbildningar, vilket gör att man har en jämförbar möjlighet med andra att söka sig vidare, även om dansen inte är målet. Då det är ett omedelbart inträdande på arbetsmarknaden som är målet med utbildningen är självfallet även arbetsmarknadsanknytningen viktig och en viktig del i det hela. En av de stora justeringar som görs i reformen är framför allt antagningsprocessen, där man lägger större vikt vid just dansen än som tidigare vid betygen. Man kommer att ha krav på ett grundprov, där eleverna kan visa upp sina färdighetskunskaper och klara av en miniminivå för att komma in. Om sållning sedan är nödvändig ska det ske genom uppdansning och inte genom betygsfördelning. Denna typ av utbildningar är alltid kantad av vissa problem och svårigheter då den som alla andra elitutbildningar av denna spetskaraktär ställer höga krav på eleverna. Därför ska inte bara ett färdighetsprov uppvisas för att man ska kunna ta sig in på skolan, utan det ska även göras medicinska prover som visar att man klarar av utbildningen hela vägen in i mål och klarar av att nå de mål som det rör sig om. Det är ett starkt åtagande man ger sig in på när man söker till dansarutbildningen. Åtagandet från vår och skolans sida slutar och upphör dock inte vid antagningen, utan sker även fortsatt därefter. Därför krävs det starka resurser och insatser när det gäller elevhälsan för att se till att eleverna klarar av utbildningen och klarar av en karriär därefter. Dansen är någonting som kan slita väldigt mycket på kroppen. Dansarutbildningen ska vara öppen för hela Sverige. Ett elevhem ska startas så att man har möjlighet att söka oavsett var i landet man lever. På det viset kan det bli en skola av toppkaraktär. Det har nämnts ett ifrågasättande, och det finns en reservation beträffande möjligheten för elever att sluta om de mer eller mindre anses som olämpliga för utbildningen under gymnasiedelen. Det kan kännas behjärtansvärt, och man kan tycka att om eleven har kommit in ska han eller hon få gå klart. Då har man dock tappat poängen med vad som är målet med utbildningen. Målet med utbildningen är att eleverna när de är färdiga ska vara av högsta internationella kvalitet. För utbildningens kvalitets skull men även för elevernas skull finns det en poäng med detta. Om man inte har möjlighet att fullfölja utbildningen är det lika bra att den kan avbrytas så tidigt som möjligt och överföras till en annan utbildning. På så sätt får eleven i rättvisans namn möjligheten att fullfölja en vettig utbildning som inte är baserad på dansen, om man inte bedöms ha en framtid i dansen. Viktigast av allt är att vi nu får en utbildning på plats som kan se till att skapa svensk konkurrenskraft och som framför allt ger svensk skola både bredd och spets. (Applåder)

Fru talman! Jag funderar lite grann på Miljöpartiets syn på elitsatsningarna. Vi lär väl återkomma i debatten, hoppas jag, till om Miljöpartiet möjligtvis har ändrat åsikt om elitsatsningar och spetsutbildningar. Fru talman! Det finns ett antal anledningar till att förslaget tas upp i kammaren. Kvaliteten på yrkesdansarutbildningen har varit eftersatt och dömts ut av professionen. Om vi ska erbjuda en utbildning av internationell klass krävs det en riktig elitutbildning inom dans på grundskolenivå och gymnasial nivå. Internationell arbetsmarknad ställer högre krav. Svensk skola behöver fler utbildningar där skolan har högre förväntningar på sig och bidrar till att elitutbildningar tillåts i större utsträckning, anser vi i Folkpartiet. Godkänt i betyg från grundskolan för att bli behörig att antas till denna utbildning är inte tillräckligt. Därför har man kompletterat med möjligheten att genomföra så kallade färdighetsprov. Men detta är endast ett komplement till urvalsgrunden där betyget fortfarande påverkar mest när man fördelar platserna. Elever kan söka och antas till en utbildning som syftar till dansaryrket utan att ha rimliga förutsättningar att uppnå målet med utbildningen, nämligen anställningsbarhet. Vi måste förstås fråga oss om de pengar som staten lägger på den här typen av utbildningar ger tillräckligt goda resultat. Fru talman! Vi måste bidra till en utbildning som resulterar i mer konkurrenskraftiga dansare. Utbildningen måste i större utsträckning anpassas till de elever som faktiskt har förutsättningar att klara av denna typ av utbildning. Internationell klass kräver elitutbildningssatsningar. Förslaget innebär dels en ökad statlig styrning, dels ett krav på mer resurser, som man pekar på i propositionen. Men de ska fokuseras mer på rätt elever. Kärnan i detta förslag är viktig att slå fast: Principen är att enbart de elever som i vissa åldrar har uppnått en på förhand angiven färdighetsnivå bör få fortsätta utbildningen med det tydliga målet att verka som yrkesdansare på internationell elitnivå. Jag måste avsluta mitt inlägg, fru talman, med att fråga Jabar Amin och Miljöpartiet vad de menar med att man ska få gå klart kursen oberoende av kunskapsnivå. Och som jag inledde mitt anförande med att fråga: Har Miljöpartiet ändrat åsikt i synen på elit och spets? Om det hade varit Vänsterpartiet som hade anfört detta skulle jag kunna förstå det, men min erfarenhet av Miljöpartiets skolpolitik är tvärtom att man har bejakat denna typ av utbildning. (Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till regeringens proposition Ett steg framåt - en ny dansarutbildning . Den nya dansarutbildningen syftar till att möjliggöra en elitsatsning inom grundskolans förberedande dansarutbildning och gymnasieskolans yrkesdansarutbildning. Det är en satsning som regeringen välkomnar för att Sverige ska kunna hävda sig i den internationella konkurrensen. Dansarutbildning är en dröm för många unga människor, speciellt unga flickor. Det är drömmen om att bli den fjäderlätta prima ballerinan. Det är drömmen som så många har men som så få är kallade till. Det är en dröm som är så långt ifrån den mycket tuffa verklighet som både utbildningen och framtiden innebär för dessa elever. I detta sammanhang är det viktigt att vi politiker tar ansvar för att utbildningen bevarar drömmar men ändå ger eleverna fast mark att stå på. Det är få som tas in på utbildningen, men det är ännu färre som uppfyller sin dröm. Denna bakgrund måste ständigt finnas i utbildningarnas utgångspunkter. Fru talman! Den klassiska baletten är ett mycket viktigt inslag i det svenska kulturlivet, och dansen som konstart är också ett prioriterat område inom kulturpolitiken. Förutsättningen för att den klassiska baletten ska kunna utvecklas är att det finns kvalificerade dansare att tillgå, och det är här utbildningspolitiken kommer in. Den svenska yrkesdansarutbildningen har under lång tid kritiserats av dansprofessionen. Det har varit oklart om utbildningen ska leda till fler dansare i största allmänhet eller om utbildningen ska leda till yrkesdansare på elitnivå. Man kan vad gäller kvaliteten så här långt konstatera att den inte har hållit tillräckligt hög nivå då allt färre av dessa elever motsvarade kraven för att antas till Kungliga Operan, Göteborgsoperan och Cullbergbaletten. Dansare på elitnivå har en internationell arbetsmarknad och måste konkurrera på densamma. Vi måste alltså bestämma oss för om vi ska utbilda yrkesdansare i Sverige eller om vi ska hämta denna kompetens från andra länder. Regeringens synpunkt är att utbildningen definitivt ska finnas i Sverige, och då måste den hålla så hög kvalitet att våra dansare kan konkurrera på en internationell marknad. Eleverna ska efter avslutad gymnasieutbildning direkt kunna anställas inom professionen. Detta är en önskad utveckling som denna proposition kommer att hjälpa till att möjliggöra. Fru talman! Jag vill också lyfta fram den särskilda satsningen på elevhälsan som propositionen omfattar. Visserligen finns det redan i nya skollagen krav på att det ska finnas elevhälsa som ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Men eftersom dansarutbildningen ställer mycket höga krav på eleverna är det viktigt med den extra satsningen på elevhälsa just för dessa elever. Det är då inte enbart medicinska satsningar vi talar om, utan det är framför allt de psykosociala insatserna som efterfrågas. Dansarutbildningen är enormt pressande psykiskt. Det finns problem med prestationsångest, och ätstörningar är inte heller ovanligt. Vi välkomnar att det för dansarutbildningen finns ett extra statsbidrag för elevhälsa. Fru talman! En liten del i propositionen men en mycket viktig del är att kostnader för landstingsdrivna naturbruksprogram ska kunna ingå i underlaget för riksprislistan. Alla kommuner är skyldiga att anmäla sina kostnader för respektive gymnasieprogram till Skolverket. Enligt vissa formler beräknas sedan ersättningen till de fristående skolorna enligt riksprislistan med dessa uppgifter som grund. Landstingen som bedriver naturbruksgymnasier omfattas inte av dessa skyldigheter. Eftersom deras naturbruksgymnasier är mer kostsamma än de kommunala blir ersättningen enligt riksprislistan för låg för fristående skolor som bedriver naturbruksutbildning. De fristående utbildningarna är mer lika de landstingsdrivna. Genom att även naturbruksprogrammet nu får ingå i underlaget för beräkningarna kommer ersättningen att motsvara den faktiskt kostnaden för att driva dessa program. Jag yrkar bifall till propositionen i dess helhet. (Applåder)