En investeringsplan för Europa

Vi ska nu diskutera finansutskottets betänkande 16. Betänkandet är ett granskningsbetänkande av ett EU-förslag, något som vi inte har så ofta här i kammaren även om det trots allt förekommer. Vi är väldigt glada i finansutskottet över att vi har kunnat behandla detta, särskilt eftersom det har engagerat utskottet under lång tid.

Förslaget handlar om den så kallade investeringsplanen eller som den mer populärt kallas på EU-nivå, Junckerplanen. De handlingar som har granskats är dels kommissionens meddelande, dels regeringens faktapromemoria.

I korthet föreslår kommissionen att det inrättas en fond för strategiska investeringar, Efsi, som inordnas i Europeiska investeringsbanken. Vidare föreslår kommissionen åtgärder för att undanröja hinder och minska onödig byråkrati och förbättra affärsklimatet särskilt för små och medelstora företag.

Fonden ska kapitaliseras med 5 miljarder euro från Europeiska investeringsbanken och en garanti från EU så att det totalt blir 21 miljarder euro. Om man räknar med den så kallade multiplikatoreffekten 1:15 innebär det att fonden motsvarar 315 miljarder euro. En av de stora diskussionerna har rört just multiplikatoreffekten, huruvida den är relevant eller inte. Det återstår lite grann att se.

Beträffande subsidiaritetsprincipen är det såväl kommissionens som regeringens och även riksdagens bedömning att förslaget inte strider mot subsidiaritetsprincipen. Utskottet delar regeringens uppfattning att investeringsplanen med alla dess delar är välkommen, om än inte utan viktiga invändningar, som i allt väsentligt delas av regeringen.

Herr talman! Den finansiella och ekonomiska krisen har satt djupa spår i många av EU:s länder, och investeringsnivån är låg. Med anledning av det är det rimligt att förstärka förutsättningarna för ekonomisk tillväxt, minskad arbetslöshet och stärkt konkurrenskraft. Det är därför rimligt att planen fokuserar på privata investeringar. Utskottet stöder uppfattningen att det är viktigt att förbättra investeringsklimatet i hela EU. Utskottet stöder också uppfattningen att det är speciellt viktigt att undanröja hinder för att stärka affärsklimatet. Utskottet pekar särskilt på vikten av ökade strukturreformer i fler av medlemsländerna.

Herr talman! Utskottet betonar också vikten av att hålla fast vid att inga förändringar ska göras i de fleråriga budgetramarna. Jag kan inom parentes säga att det har varit den stora diskussion som vi har haft i utskottet och även EU-nämnden. Vi menar, liksom beträffande alla andra förslag som kommer från EU, att vi ska hålla en ansvarsfull och restriktiv linje när det gäller EU:s budget. Den är framförhandlad sedan tidigare, och då ska vi också hålla fast vid den och inte gå ifrån den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En investeringsplan för Europa

Skulle ett projekt fallera och garantin utlösas betonar utskottet mycket tydligt att det inte ska belasta medlemsstaternas avgifter, med betoning på Sverige. Det finns också en oro för så kallade marginaler i budgeten, som det talas om i kommissionsmeddelandet.

Vad gäller styrning och urval av projekt är det utskottets uppfattning att detta ska avgöras på objektiva grunder. Kommissionen anger att projekten ska ha en europeisk betydelse men anger särskilt infrastruktur, forskning, innovation och förnybar energi. Utskottet för sin del menar att investeringar ska bidra till en omställning mot en grön och resurseffektiv ekonomi.

När det gäller styrning av projekten vill utskottet att Europeiska investeringsbankens autonomi inte ifrågasätts, utan den ska vara kvar. Det är vidare viktigt att projekten bedöms på transparenta och objektiva grunder.

Herr talman! Slutligen vill utskottet betona vikten av att stabilitets- och tillväxtpakten värnas, inte minst med tanke på att hållbara finanser har avgörande betydelse för investeringsklimatet. Utskottet menar också att den stora ekonomiska kris som flera länder i EU genomgår visar betydelse av ett stabilt finanspolitiskt ramverk.

Herr talman! Vi socialdemokrater står självklart bakom detta granskningsutlåtande. Jag vill dock påpeka att delar av meddelandet innehåller en del frågetecken. Under de förhandlingar som inte minst Ekofinrådet har genomfört har frågetecknen successivt rätats ut ur svensk synpunkt. Planen ska beslutas i Europaparlamentet före sommaren. Därmed är behandlingstakten ganska hög. Som förhandlingarna nu fortskrider överensstämmer detta väl med den svenska ståndpunkten. Det gäller inte minst frågorna om budgeten och medlemsavgiften samt styrningen.

Jag vill slutligen slå fast att vi socialdemokrater värnar om budgetrestriktiviteten i EU:s budget. I den svenska riksdagen har det tidigare funnits en närmast total majoritet för att hålla den. Vi har inte fallit till föga för ibland högljudda krav på att EU:s budget ska öka eller på åtaganden från EU:s håll. Oavsett politisk majoritet har vi varit angelägna om att hålla fast vid en stram budget. Det har varit en styrka - oavsett om statsministern har hetat Reinfeldt, Löfven eller för den delen Persson - att veta att man har en mycket kraftig majoritet i riksdagen bakom sig när man åker till Bryssel och förhandlar. Det har verkligen inte alla länder.

Vi ska vara stolta över att vi har klarat det, även om det i dag inte finns en total majoritet. Jag vill påstå att det är det tydligaste svenska kännetecknet på den EU-politik som vi har bedrivit.

Jag vill, herr talman, yrka att detta granskningsutlåtande läggs till handlingarna.

Herr talman! Detta är ett utlåtande som alla partier är överens om. Men det innebär inte alltid att alla partier är så entusiastiska och positiva till det som är föreslaget.

I sak tycker jag att Börje Vestlund gjorde en bra redogörelse för vad det handlar om. Det är alltså fråga om en investeringsplan, populärt kallad Junckerplanen, för att öka entusiasmen och positiviteten i Europa. Framför allt i södra Europa har vi haft en situation där man har tvingats till kraftiga åtstramningar till följd av finanskrisen eller det som kom i finanskrisens spår i form av statsskuldskris. Vad jag har förstått finns det nu en stor entusiasm och tilltro till förslaget i södra Europa, att det för en gångs skull levereras förslag som innebär inte bara stramare tyglar utan också möjligheter till investeringar. Den positiviteten har också föranlett att Tyskland har varit pådrivande för att lätta lite på trycket i den europeiska debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En investeringsplan för Europa

Jag personligen och Moderaterna är tveksamma till att detta får någon egentlig, större effekt. Det är inte fråga om några nya pengar som tillförs systemet, utan precis som Börje Vestlund redogjorde för är det fråga om omprioriteringar från Europeiska investeringsbanken och att det utställs garantier genom EU-budgeten. Tittar man på forskningsläget ser man att det inte heller är särskilt mycket som talar för att den här typen av politiska initiativ har en stark påverkan på att öka investeringarna.

Det är med viss skepsis som vi ställer oss bakom detta. Men det är en viktig fråga för flera av våra europeiska partner, och det är inte en fråga där det är värt att Sverige sätter sig på tvären.

Däremot finns det en aspekt av detta som vi från Alliansen har varit starkt pådrivande för, och det är att detta inte ska kosta mer för Sverige. Här har finansministern kanske inte varit särskilt tydlig, förrän vi i EU-nämnden faktiskt tvingade fram en tydlighet.

Med anledning av detta kommer vi att följa frågan noga, för att se till att detta inte slutar med att EU inte klarar av att få ihop sin budget till följd av konsekvenser av att genomföra den här investeringsplanen och att det sedan slutar med att medlemsstaterna kommer att få betala mer. Vi vet ju att Sverige bär en tung börda för EU:s budget.

Detta är en fråga som vi får följa noggrant för att se till att det inte blir den typen av konsekvenser.

Herr talman! Vi debatterar den investeringsplan som kommissionen har presenterat för att få fart på investeringarna i Europa, så att den europeiska ekonomin kan få fart på nytt. Det är en investeringsplan som jag som vänsterpartist inte tycker är perfekt, men den är i alla fall inte dålig. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag om att lägga utlåtandet om kommissionens förslag till handlingarna.

Ännu en gång har det visat sig att det kapitalistiska systemet inte fungerar. Övertron på att marknaden fixar allt har fått ytterligare en knäck. Denna gång har högt risktagande i finanssektorn utlöst en finanskris som många gånger har jämförts med 30-talets kris. Men det har inte varit finanssektorns banker som har fått betala priset för finanskrisens effekter. EU-högerns tilltro till åtstramning som vägen ur krisen har visat sig vara en fasansfull väg för många européer. De som har straffats hårdast är det grekiska folket. Grekland var en nation som hade framtidshopp då OS 2004 skulle lyfta landet, men det som blev kvar var snarare dyra monument över ett OS som passerade.

När de grekiska politikerna skönredovisade statsfinanserna under flera år och de grekiska bankerna tog stora risker i sin utlåning fick det grekiska folket ta smällen i form av en raserad välfärd. Den politik som EU påtvingade Grekland har nästan halverat medelinkomsten och tvingat drygt en tredjedel av befolkningen i fattigdom. Landet befinner sig fortfarande i en humanitär krissituation.

Grekland är ett land där barn inte har rätt att bli vaccinerade, ett land där det är svårt för sjuka människor att få vård och ett land där barn svimmar i skolan därför att de är hungriga och undernärda. Det är ett land där gravida kvinnor inte får den mödravård som de behöver och ett land som många unga flyr för att söka jobb i andra delar av Europa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En investeringsplan för Europa

Internationella Röda Korset klargör att Grekland befinner sig i en humanitär krissituation. Och statistiken talar sitt tydliga språk: 3,5 miljoner människor lever i fattigdom - det är 35 procent av den grekiska befolkningen. 28 procent är arbetslösa, och 60 procents arbetslöshet råder bland ungdomar. Medelinkomsten har sjunkit med nästan 50 procent de senaste tre åren. Och 3 miljoner människor är nu utförsäkrade, eftersom de inte har haft arbete det senaste året. Det är 3 miljoner människor som inte längre har rätt till bra sjukvård, då ett läkarbesök kostar 200 kronor eller vaccin till barnen kostar 600. Gravida kvinnor skuldsätts då mödravård för en förlossning kostar ungefär 7 000 kronor.

Det är dock inte bara i Grekland som fattigdomen breder ut sig i Europa. Europas högerpolitiker har försökt svälta medborgarna ur krisen, vilket har visat sig vara fel medicin. Priset är i dag fattigdom och social oro. OECD presenterade förra året statistik som visar att ojämlikheten i Europa har ökat kraftigt. De skrev: Sociala utgifter och investeringar bör riktas till de mest behövande. Vidare skrev de: Generella nedskärningar i välfärdens transfereringssystem bör undvikas.

OECD har sett att den förda högerpolitiken har raserat välfärden. Den fungerar inte. När välfärden raseras drabbas särskilt kvinnor. Kvinnors rättigheter är på tillbakagång i EU. Den tydligaste tendensen är den åtstramningspolitik som håller på att förpassa jämställdheten tillbaka till 50-talsnivåer. I spåren av eurozonens krav på nedskärningar följer otrygga anställningar, påtvingad deltid och diskriminering på arbetsmarknaden. Många kvinnor är beroende av arbetstillfällen i den offentliga sektorn och drabbas dubbelt när den monteras ned. Kvinnor får ta mer ansvar för det obetalda arbetet. De som tvingas sluta jobba eller gå ned till deltid får ta hand om barn, gamla och sjuka när förskola och äldreomsorg har monterats ned.

Vänsterpartiet menar att ett mycket effektivt sätt att motarbeta detta är att EU helt enkelt byter åtstramningskostymen som man har haft på sig till en investeringskostym. I dag tar vi ett litet steg i den riktningen. Satsningar på den offentliga sektorn är en förutsättning för att kvinnor ska kunna frigöras och delta på arbetsmarknaden, både i privat och offentlig sektor, för att få ekonomisk frihet och större möjligheter att påverka sina liv.

Dessutom måste EU bli bättre på att motarbeta könsstereotyper och förespråka kvinnors mänskliga rättigheter. Frihet att bestämma över sin kropp och sexualitet och att växa upp utan stigmatiserande stereotyper skulle ge Europas flickor helt andra förutsättningar och möjligheter att vidareutbilda sig och etablera sig på arbetsmarknaden.

Rätten till bostad, utbildning, arbete och ett liv fritt från diskriminering måste drivas i såväl enskilda medlemsländer som i EU i sin helhet. Tyvärr ser verkligheten inte ut så i dag. På grund av fattigdom tvingas människor lämna barn och familj för att sätta sig på kalla gator i Europa och be förbipasserande om en krona eller euro till mat. Tiggarens utsträckta hand är en akut påminnelse om dagens ojämlika Europa.

Fattigdom och diskriminering kan endast bekämpas med rättvisa och jämlikhet, inte med förbud och hat. EU-migranterna blir inte rikare av att vi jagar bort dem till andra gator i Europa. Som medmänniskor kan vi inte låta detta fortsätta. Det är dags att bekämpa fattigdom, inte de fattiga. EU:s budget och i detta fall EU:s investeringsplan ska i större utsträckning användas till fattigdomsbekämpning genom utbildning, sysselsättning och bostäder. Det är viktigt att de som berörs också får inflytande över hur projekten utformas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En investeringsplan för Europa

Vi människor har samma grundläggande behov. Vi behöver alla tak över huvudet och en varm säng att krypa ned i om natten. Vänsterpartiets långsiktiga mål är ett rättvist och jämlikt Europa. Men i väntan på det kan vi inte slå bort tiggarens utsträckta hand. Därför måste vi trygga situationen för hemlösa i EU, oavsett var man är född. Det handlar om solidaritet med människor i behov av akuta lösningar.

Det är i dag ett enigt utskott som står bakom utlåtandet om kommissionens förslag. För Vänsterpartiets del beror det främst på att vi under lång tid har krävt en investeringsfrämjande politik i stället för den nyliberala åtstramningspolitik som hittills har förts i EU. Nu svänger äntligen pendeln, och fler förstår att Europa inte blir rikare av att man gör de som har det sämst ställt ännu fattigare.

Trots detta är inte allt i investeringsplanen toppen. Många frågor har under resans gång ställts om hur klimatsmarta de nya investeringarna blir. Den svenska regeringen har varit tydlig med att det ska vara hållbara projekt som prioriteras. Men EU-kommissionen och har inte alls varit lika tydlig då man anser att det är underförstått och att investeringar i motorvägar och flygplatser kan ingå i investeringsplanen.

I planen ska också små och medelstora företag prioriteras. Men definitionen av vad som är ett litet företag är med svenska mått sett stora. Ett företag med hela 3 000 anställda räknas som ett litet företag. Som Börje var inne på kan man också undra om EU:s bedömningar om en multiplikatoreffekt på 15 gånger verkligen kommer att hålla.

Till slut har vi finansieringsfrågan som fortfarande är oklar. Det är bra att vi från svenskt håll, både Socialdemokraterna och Moderaterna, tydligt pekar på att den finansiering som vi ska ha ska komma från medel som redan har tillsatts, att den ska ske genom omprioriteringar och att det spår som kommissionen har varit inne på när det gäller att ta medel i anspråk för oförutsedda utgifter inte kommer att vara bra. Om det blir slutresultatet eller inte får vi se, men jag hoppas att EU inte skickar räkningen till medlemsstaterna.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag att lägga utlåtandet till handlingarna.

Herr talman! Det är intressant på många sätt att man tar upp ett land, som om det vore det enda exemplet på ett land i Europa som har genomgått ekonomisk kris. Det är inte bara det grekiska folket som har haft problem i samband med att man har fått göra något åt sin budget.

Det svenska folket fick också genomgå en del umbäranden i samband med att vi hade ett stort underskott, och då fanns det inget EU som kunde hjälpa oss. Vi var tvungna att göra allt själva.

Jag tror att man ska lägga fast några saker. Håkan Svenneling säger att det finns olika definitioner av små och medelstora företag på europeisk nivå och svensk nivå. Det är helt riktigt. Företagen i Europa är helt enkelt mycket större i genomsnitt. Det är hela skälet. Inga företag alls skulle omfattas om vi skulle använda vår definition av småföretag, som är på upp till tio anställda. Här har väldigt många företag trots allt bara en till två anställda. Det är en väldigt stor skillnad, och man måste ha respekt för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En investeringsplan för Europa

Det är även viktigt att man står bakom budgetrestriktiviteten. Det har kommit fram tydligt i betänkandet och nu också i regeringens ståndpunkt.

Då är min fråga till Håkan Svenneling: Är det också Vänsterpartiets bestämda uppfattning att det ska vara en ordentlig budgetrestriktivitet? För ett par år sedan förhandlade vi fram en budget, och när den var klar måste vi hantera den.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tog upp Grekland som ett exempel på ett land som jag tycker har blivit hårdast drabbat inom EU på grund av den åtstramningspolitik som har förts. Grekland är inte det enda landet, utan det är framför allt Europas kvinnor och Europas fattiga som har det sämst ställt som har drabbats hårdast. Sedan är grekiska folket ett väldigt hårt prövat folk som har fått ta den stora smällen. Om man jämför de välfärdsförsämringar som vi har fått i Sverige med dem som har skett i Grekland har Sverige ändå klarat sig bra. Det tackar jag fortfarande det svenska folket för som röstade emot EMU 2003.

Så är det med EU-politik hela tiden. Man anpassar sig efter vad som är rätt och riktigt i EU:s olika definitioner. Vi har sett många gånger hur EU har infört mycket märkliga definitioner. Senast i dag fick vi reda på att Öland inte är en ö, det har EU bestämt. Att det inte skulle vara en ö när det till och med heter Öland känns ju väldigt märkligt för en svensk.

Så är det också med små och stora företag. Det blir väldigt konstigt att prata om små företag när det rör sig om 3 000 anställda, men det är så det ser ut i EU.

Du ställde en rak fråga till mig, Börje, och det var om jag står bakom budgetrestriktiviteten. Jag ska göra det enkelt för dig genom att svara ja. Jag tycker att det är extremt viktigt att man har en budgetrestriktivitet, och jag är glad över att den svenska hållningen är så skarp för att stå emot medlemsstater som vill vara mer slösaktiga i planen.

Det är också bra att många medlemsländer i de södra delarna av Europa nu får visa att man är beredd att satsa på den här planen och leverera in pengar så att den kan komma på rull. Då visar de också att de tror på planen och inte bara vill omfördela pengar inom EU.

Herr talman! Jag kan bara konstatera att vi har sparat och gnetat i Sverige. Senaste gången som det var ett allmänt sparbeting på alla myndigheter var inför budgetåret 2006. Visserligen hade det gjorts en rad satsningar, men det fanns hela tiden ett sparbeting - jag kommer inte ihåg hur många procent det var på.

Under den tiden kostade andra länder på sig att ta ansvar för ett större och större underskott. Då måste man fråga sig: Varför skulle svenska folket, det estniska folket och det lettiska folket göra en massa åtstramningar om man nu inte ställer samma krav på grekerna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En investeringsplan för Europa

Jag håller med om att det är en humankatastrof i Grekland, och att det är viktigt att man gör någonting också där, och det här kan vara ett steg på vägen. Men man kan inte säga att det är förskräckligt synd om grekerna. De har fått varning på varning hela tiden. Visserligen finns det också andra länder som har fått varningar, men där har man åtminstone haft en ambition att försöka rätta till situationen. Tyvärr har inte Grekland visat sådana ambitioner. Det är väl därför som det har gått så långt som det har gjort i Grekland.

Jag är väldigt glad över att man inte omnämnde Södertörn som en ö. Men ibland blir definitionerna lite konstiga. Det håller vi nog alla med om, och det är inte alltid de passar in i det som vi uppfattar som nationellt viktigt. Ibland ligger glesbygd ganska nära större städer, och ibland ligger glesbygden jättelångt ifrån de större städerna. Det är lite olika hur man uppfattar saker och ting. Det är likadant när det gäller regionerna i Sverige som vi ibland diskuterar och har synpunkter på.

Herr talman! Börje inledde med att fråga om man ska tycka synd om Grekland eller om grekerna får skylla sig själva för att de har varit slösaktiga. Man ska nog skilja på det grekiska folket och den grekiska staten och dess politiker som har styrt landet. Grekerna har också väldigt tydligt gjort avtryck i det val som hölls i januari i Grekland då man röstade fram en ny vänsterregering. Det är det första steget för att förändra den förda politiken.

Jag tycker ändå att det grekiska folket har blivit väldigt hårt drabbat av den politik som EU-trojkan med EU, ECB och IMF har fört mot det landet. Den statliga skuldsättningen i Grekland har ökat från ungefär 120 procent till 180 procent. Det gör att skulden inte har blivit mindre trots att man genomgår något slags skuldsaneringsprogram. Det gör att grekernas välfärd har raserats steg för steg. Det tycker jag inte att man kan beskylla det grekiska folket för, utan ansvaret får läggas på det politiska systemet i Grekland. Det har nu de grekiska medborgarna gjort genom det sätt på vilket de har röstat.

Nu är det en ny regering i Grekland. Jag hoppas att den ges förutsättningar att bedriva en bra välfärdspolitik som många får ta del av, och det gör man bäst genom att EU intar en mer positiv inställning till den grekiska regeringen än vad man har i dag. Grannländerna bör också sluta med att stoppa knivar i ryggen på varandra på det sätt som Medelhavsländerna håller på med. Det är väldigt olyckligt för den europeiska utvecklingen.

Herr talman! När jag kom hit trodde jag att skulle debattera den europeiska investeringsplanen. Nu känns det nästan som att jag begärde replik för att kommentera det kommunistiska manifestet.

Jag har tre frågor till Håkan Svenneling.

För det första: Var ska pengarna komma ifrån? Vänstern har ständigt samma utläggning om mer pengar. Man behöver inte ta ekonomiskt ansvar för att få budgeten att gå ihop. Vi som har lämnat 70-talets vänsterpolitik bakom oss vet att den offentliga sektorn och privata sektorn måste gå hand i hand i en modern ekonomi. Om det finns en god tillväxt i den privata sektorn får vi resurser för att satsa på den offentliga sektorn. Ni är emot arbetskraftsinvandring och frihandel. Ni är för protektionism och allt det som Europeiska unionen har bidragit till för att stärka tillväxten i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En investeringsplan för Europa

För det andra: Vad bottnade finanskrisen i egentligen? Kommer du ihåg suprimelånen? Det var där som det sprack därför att politiker hade tvingat banker att låna ut pengar till människor som inte var kreditvärdiga. Det började ju med Fannie Mae och Freddie Mac. Här i Sverige pressade SBAB ränteläget på ett sätt som har ökat den svenska skuldsättningen. Det är politisk påverkan och inverkan som i grunden är roten till problemen.

För det tredje: Du gör här en fruktansvärd beskrivning av hur det ser ut i Grekland, och situationen där är mycket beklämmande. Men det var också väldigt beklämmande att se hur det såg ut i Baltikum för några år sedan. Men man tog sitt ansvar och genomförde de strukturreformer som behövdes för att komma till rätta med problemen, trots att man i Baltikum har det sämre ställt än vad man har i Grekland. Ditt budskap är alltså att människorna i Baltikum, som är fattigare än grekerna, nu ska vara med och betala för att grekerna inte vågar ta det ansvar som man borde ta.

Herr talman! Jag tycker att Fredrik Schulte försöker att göra en grej av att det verkar som att vi står längre ifrån varandra än vad vi gör i dessa frågor. Du misstolkar den vänsterpartistiska politiken när du till och med kallar den för kommunistisk. Där är du fel ute.

Din stora fråga är var pengarna kommer ifrån. Jag håller helt med dig om att det privata och det offentliga behöver gå hand i hand, och det står också i utskottets utlåtande. Vi säger väldigt tydligt att vi tror att den här investeringsplanen kan ge en viss effekt, men de stora reformerna kommer om det blir enklare att investera för investerare i hela Europa.

Vi vet också att med en sådan bra offentlig välfärd som vi har haft i Sverige har kvinnorna kommit ut på arbetsmarknaden. Det har man inte sett till på samma sätt ute i Europa, vilket gör att kvinnors arbetskraftsdeltagande är mycket lägre. Därför får man en lägre produktivitet genom att man kan producera mindre.

Det är väldigt viktigt att förstå att det offentliga fyller en väldigt viktig roll för vilken välfärd man kan bygga genom att man får fart på näringslivet. Om vi gör hållbara investeringar i en bra tåginfrastruktur i Europa blir det också fart på den europeiska ekonomin. Då måste man anlita olika företag som gör jobbet åt det offentliga, men då får vi också snabbare kommunikationer. Och därigenom kan det bli fart på ekonomin. Infrastruktur är många gånger nyckeln till detta.

Fredrik Schulte säger en del roliga saker, som att vi är emot frihandel och arbetskraftsinvandring. Är det någonting vi är för så är det rättvis handel. Problemet är att vi i dag är på väg in i något slags fulhandelssystem där de stora företagen ska kunna stämma stater. Jag tycker inte att den diskussionen riktigt hör hemma här, men jag vill ändå påpeka att vi är för frihandel och är inte protektionistiska. Det är inte så vi löser Sveriges utmaningar.

Jag tycker, till skillnad från Fredrik Schulte, att politiken bryr sig för lite. Jag tycker att politiken ska bry sig om hur vi skapar en bra marknad i Europa och Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En investeringsplan för Europa

Herr talman! Jag måste säga att det är intressant att lyssna på Håkan Svenneling. Det är väl talande för det nya Vänsterpartiet. Först får vi höra ett inledningsanförande där det kapitalistiska systemet beskrivs som ett misslyckande. Han talar om nästan samhällsomvälvande förändringar och ger beskrivningar av nyliberal inhuman politik, som det grekiska politiska systemet nu utsätts för. När han sedan får kritiska frågor blir det lite mer nyanserade, nästan socialdemokratiska, utläggningar. Det är intressant.

Intressant är också nyspråket, hur Håkan Svenneling säger att han minsann är för frihandel. Däremot vill han inte ha fulhandel. Det han egentligen försöker säga är att frihandel, såsom det generellt beskrivs, det vill säga att det inte finns handelsbegränsningar, är någonting som han antagligen inte ställer sig bakom. Det vore revolutionerande ifall Vänsterpartiet helt plötsligt skulle vara för frihandel, för den inre marknaden och för arbetskraftsinvandring. De har röstat mot det i vartenda annat sammanhang, och jag är rätt säker på att det står i deras politiska handlingsprogram.

Det är även intressant hur Håkan Svenneling kastar ut beskrivningar om hur mycket det grekiska folket får utstå, utan att svara på frågorna om rättvisan i att de baltiska folken fått genomlida någonting värre. Nu står han och argumenterar för att de ska vara med och betala det grekiska lidandet och säger att det är det kapitalistiska systemets misslyckande som ligger bakom finanskrisen. Däremot väljer han att inte kommentera frågorna om den politiska inblandning som ledde till subprimekollapsen och det som därefter följde.

Herr talman! Tyvärr, Fredrik Schulte, är min repliktid i kammaren bara två minuter, och därför har jag bara den tiden till att göra de utläggningar jag gör.

Jag tycker att vi i grunden gör någonting bra i dag. Vi tar av oss åtstramningskostymen, som suttit tajt på de europeiska högermännen, och sätter i stället på oss investeringskavajen, som säger att vi nu ska satsa. Genom att satsa på bra investeringar kommer vi att kunna ta Europa ur krisen. Jag tycker att det är mycket bra att man lyssnat på Vänsterpartiet och på vänsterregeringar och andra vänsterpartier runt om i Europa som tyckt att den vägen hade varit bättre att gå. Nu slår pendeln tillbaka och man går den vägen.

Jag tycker inte att vi ställer folk mot folk, Fredrik Schulte. Det är en dålig väg framåt för Europa. Nu är vi med i EU. Vi är 28 medlemsstater. För Europas bästa behöver vi samarbeta för att komma framåt och utveckla Europa. Då ska vi inte ställa folk mot folk och säga att vissa ska betala för vissa andra och tvärtom. Det vi behöver göra är att satsa på Europa och bygga för framtiden.

Vi är inte emot allting bara för att det står EU eller Bryssel på det. Vi är för saker och ting, men det ska vara rättvist och ske på sjysta villkor. Så är det inte med många av de förslag som i dag kommer från EU-kommissionen. De bygger på storföretagens lobbyism och på hemliga förhandlingar på ett sätt som gör att NGO:er och medborgare i Europa inte kan påverka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En investeringsplan för Europa

Jag tycker att EU-kommissionen i stället ska lyssna på alla dem som vill gå en annan väg, på alla de 150 000 människor som hört av sig till EU-kommissionen och till exempel inte tycker att stater ska kunna bli stämda av företag. Det är en bättre väg att gå.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Samtidigt kan jag inte låta bli att reflektera över Håkan Svennelings tal om bland annat Grekland, det land jag är född i. Jag kan en hel del om situationen för människorna i Grekland.

Vänsterpartiet har inte direkt prisat marknaden så som aktiva i sin inställning till EU och definitivt inte prisat privat företagsamhet. Vi kan konstatera att de på sitt sätt bekämpar EU och naturligtvis allt som handlar om företagande. De är inte anhängare av det fria företagandet och entreprenörskapet. Snarare är deras melodi att allt och alla ska förstatligas. Det är Vänsterpartiets recept.

När det gäller Grekland och övriga länder som lever i den situation de nu lever i vill jag citera en annan politikers välriktade konstaterande: "Den som är satt i skuld är icke fri." Allt-till-alla-politiken gäller för exempelvis Grekland, Portugal, Irland, Frankrike och Italien. Det intressanta är att man måste skilja mellan att investera i Europa, mellan den investeringsplan som lett till ökad sysselsättning och allt gott för de samhällen där investeringarna gjorts, och behovet av reformer. Det Grekland och flera andra skuldsatta länder för närvarande är i behov av är reformer, något som Grekland, i det här fallet, tydligen inte vill göra.

Senast i dag läste jag i en tidning att den nya regeringen, som i princip består av vänstern, eller näst intill kommunister, och extremhögern - det är den kombinationen som styr Grekland - vill återanställa hela 40 000 nya medarbetare i den statliga sektorn. De som är väl insatta i detta vet att expansionen av den offentliga sektorn i Grekland lett till det som vi ser i dag.

Jag sympatiserar och lider med grekerna, portugiserna och irländarna, men behovet att återställa och finna rätt väg till den riktiga utvecklingen står fast. Jag kan även ta upp det som redan talats om i kammaren, nämligen varför andra länder hittat rätt väg. Till exempel har Portugal klarat det, liksom Irland, men inte Grekland. Reformer är nödvändiga för att komma fram till goda lösningar.

Jag vill avsluta, herr talman, med att säga: Folket är medansvarigt. Folket väljer de politiker de önskar ska styra landet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)