En EU-agenda för barns rättigheter

Fru talman! Utlåtandet handlar om en EU-agenda för barns rättigheter. Det är ett utlåtande där vi alla partier är överens. Men vi anser frågan så viktig att vi ändå vill ägna den en stunds debatt här i kammaren. Varje dag dör över 20 000 barn under fem år i världen. Över en miljon barn utnyttjas i människohandel varje år, och en miljon barn sitter i fängelse. 21 miljoner barn flydde från förföljelse i konflikter i världen. Konventionen om barns rättigheter, barnkonventionen, antogs av FN 1989. Sverige antog konventionen året efter. Praktiskt taget alla världens stater har anslutit sig till barnkonventionen, där länderna förpliktar sig att vidta lämpliga lagstiftningsåtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen. Men konventionen ställer inga krav på hur länderna genomför rättigheterna. Barnkonventionen är bra. Det är ett viktigt dokument som - om det följdes - skulle förändra livet för tusen och åter tusen barn i världen. Men det följs lite si och så. Vår syn på barn är väldigt olika. I Sverige och de övriga nordiska länderna har vi kommit långt, även om vi med våra mått mätt tycker att vi har oerhört mycket kvar att göra. När vi ser på hur barn behandlas i olika delar av världen kan vi knappt tro att det är sant, att det exempelvis är tillåtet med barnaga, att slå barn. Hur kan det vara förenligt med barnkonventionen? I EU-agendan tas det upp en rad viktiga saker, som att man i flera länder använder barn i krig som barnsoldater. Vi ser häpnadsväckande bilder på små pojkar som används i väpnade strider. Nu föreslås i agendan att åldersgränsen höjs till 18 år för att obligatoriskt kunna rekrytera pojkar till soldater. En annan viktig fråga som tas upp i agendan är försäljning av barn till prostitution och barnpornografi. Kraven måste höjas, så att staterna verkligen gör något som garanterar att alla flickor och pojkar skyddas mot denna vidriga hantering. Syftet med EU-agendan för barns rättigheter är att skydda barns rättigheter men inte bara att skydda dem utan också att omsätta detta i konkret handling med resultat, se till att det verkligen blir något gjort. EU-arbetet bygger på att länderna själva prioriterar och driver en effektiv politik för sina barns rättigheter. Fru talman! Frågan är här vilka ansträngningar Sverige gör när det gäller vår egen barnpolitik. Då vill jag särskilt ta upp frågan om barnfattigdomen. I Sverige ökar barnfattigdomen igen, och allt fler familjer har svårt att klara att ha mat på bordet varje dag. Många familjer vittnar också om att de måste ransonera maten: en ostskiva, inte två. För många blir det måltider med gröt och blodpudding och uppmaningen att äta ordentligt av maten i skolan, eftersom det inte är så mycket när man kommer helt enkelt. Rädda Barnen slår nu larm om att något måste göras. Vi vill sätta frågan om barnfattigdom i centrum. Här behövs en svensk politik som sätter minskad barnfattigdom som mål för politiken, med åtgärder som är konkreta. Man kan inte bara fortsätta att hänvisa till arbetslinjen, som man ständigt gör. Att växa upp i en familj som har så dålig ekonomi att man kallar dem fattiga är oerhört kämpigt: att inte ha råd med någonting, att inte ens kunna köpa nya gympaskor när de gamla går sönder, att inte ha några pengar till skolresan utan måste ljuga och hitta på varför man inte kan följa med, att inte ha råd med glass eller biobesök med kompisarna någon enda gång. Det är också bland de fattiga familjerna som vräkningarna ökar igen. Man har inte pengar som räcker till det dagliga, och man har aldrig någonsin råd att sätta någon enda liten guldkant på tillvaron. Att leva så år ut och år in och vara barn i en sådan familj är kämpligt. Det är nog något man behöver uppleva för att verkligen kunna förstå hur det är. Barnfattigdomen hör inte hemma i ett land som Sverige. Arbetet med detta måste alltid pågå. Vi tror att vi genom att göra barnkonventionen till lag får ytterligare möjligheter att förbättra barnens situation och då också kunna utkräva ansvar när principerna inte följs. Hittills har vi i vårt land jobbat med att följa barnkonventionen genom att gå igenom samhällsområde efter samhällsområde och ändra de lagar som berör barn så att lagstiftningen utgår från barns bästa. Men nu tycker vi att vi ska ta nästa steg. Vi har lyssnat på starka argument som har framförts av bland annat Rädda Barnen, Unicef och Unga Örnar. I Norge, som vi ibland har som föregångsland, har man genomfört barnkonventionen som lag, och deras erfarenheter är bra. Barnkonventionen används där med tyngd inom områden som hälsa, utbildning, övergrepp och straffrätt. Frågan om barns rättigheter är naturligtvis inte löst genom att göra barnkonventionen till lag. Men då har man ändå kommit en bra bit på väg. Vi måste arbeta både nationellt och internationellt. Genom agendan för barns rättigheter inom EU kan EU fortsätta stödja medlemsstaternas ansträngningar för alla barns rättigheter, som är en stor och viktig fråga. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utlåtandet.

Fru talman! Vi debatterar ett viktigt ämne, nämligen en EU-agenda för barns rättigheter. Detta är något som ligger mig varmt om hjärtat. Därför är jag oerhört glad över att ett enigt utskott välkomnar agendan, som är ett viktigt led i EU:s arbete för barns rättigheter. Våra barns uppväxt är en spegel av vårt lands välfärd och vår förmåga att ta till vara kommande generationer. EU-agendan är ett steg i rätt riktning mot ett samhälle som bättre tillvaratar barns intressen och rättigheter. Målsättningarna med denna agenda är att barnets rättigheter alltid ska beaktas i alla åtgärder på EU-nivå som rör barn. I detta dokument presenteras framför allt tre allmänna principer som ska tjäna som föredöme för att garantera efterlevnaden av bestämmelserna om barns rättigheter i stadgan och i barnkonventionen. I korthet innebär detta att den första principen är att barns rättigheter är en del av kommissionens strategi för EU:s tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna. Kommissionen måste därför i ett tidigt skede se till att lagstiftningsförslag är förenliga med de rättigheter som garanteras i stadgan. Den andra principen är att politik ska grundas på faktiska förhållanden. Kommissionen ska därför samarbeta med berörda organisationer och institutioner för att ta fram data och information som ska utgöra beslutsunderlag. Den tredje principen gäller samarbetet med berörda aktörer inklusive medlemsstaterna. Kommissionen ska stödja medlemsstaternas ansträngningar med och mellan de nationella myndigheter som ansvarar för att skydda och främja barns rättigheter. Utöver dessa generella principer aviseras även konkreta insatser för barn som handlar om att göra rättssystemen i EU mer anpassade till barns behov, liksom att bekämpa barnfattigdom, våld mot barn, barnarbete och förekomst av barn i väpnade konflikter. Fru talman! Det finns tyvärr gott om barn som lever under svåra omständigheter. Barn är särskilt utsatta då barn är beroende av de vuxna som står barnet närmast. Det finns mycket att berätta och mycket att diskutera om detta. Vi löser inte allt i denna församling. Däremot kan vi börja med att diskutera några konkreta åtgärder på ett problem som i allra högsta grad är aktuellt, nämligen barnfattigdom. Barnfattigdom - eller rättare sagt barn som lever under ekonomiskt svåra förhållanden - är tyvärr inget nytt fenomen, även om det i nyhetsflödet kan uppfattas så. Orsaken till barnfattigdom är till största delen att barnets föräldrar eller förälder är i avsaknad av arbete. Detta drabbar framför allt de grupper som inte har kommit in på arbetsmarknaden, nämligen familjer där föräldrarna är väldigt unga eller familjer med utländsk bakgrund. I tider efter ekonomisk kris, då nedskärningar på arbetsmarknaden sker, är det också dessa grupper som drabbas hårdast. Det är också bland dem som har svårt att bryta in på arbetsmarknaden som andelen som uppbär försörjningsstöd är som högst. Att långvarigt vara beroende av ekonomiskt bistånd är lika med en långvarig ekonomisk utsatthet. Det är något vi sett inte minst bland många familjer med invandrarbakgrund. Nästan vartannat barn till föräldrar med utländsk härkomst är ekonomiskt utsatt, något som mycket väl skulle kunna förklaras med höga trösklar för att komma in på arbetsmarknaden, en hårt reglerad arbetsmarknad där kompis- och nätverksrekrytering är vanligt förekommande. Därför är arbetslinjen och en politik för fler i arbete det bästa för att motverka att barn växer upp i ekonomisk utsatthet, dels för att fler kan försörja sig själva, dels för att fler ska kunna omfattas av de inkomstrelaterade försäkringarna. Vi gör riktade satsningar till barnfamiljer med små marginaler, där höjningen av flerbarnstillägget i barnbidraget och bostadsbidraget för barnfamiljer är två viktiga delar. Effekterna av dessa förstärkningar syns dock inte i dagens statistik eftersom förstärkningarna inte hade trätt i kraft 2009. Fru talman! Jag vill med detta uppmärksamma att vi tar barns rättigheter och barnfattigdom på allvar. Denna debatt behandlar just barn, men jag vill poängtera att utanförskapet ofta följer med från barndom till vuxenliv. Möjligheten att på lika villkor få växa och utvecklas som individ är något som jag och Moderaterna anser måste vara grundläggande i vår politik. Som jag tidigare nämnde är våra barns uppväxt en spegel av vår välfärd och vår förmåga att ta till vara kommande generationer. Alla barn bör få goda förutsättningar att växa upp och göra det mesta av sina liv. Tyvärr begränsas alltför många individer tidigt i livet, och det är något vi jobbar emot. (Applåder)

Fru talman! EU:s agenda för barns rättigheter är ett viktigt ärende. En av grundvalarna i Miljöpartiets politik är solidariteten med kommande generationer. Mycket klokt har sagts av bägge talarna här före mig. Jag håller mest med Socialdemokraternas representant, men ovanligt mycket klokt sades även av Moderaternas representant. Det är helt sant att barnfattigdom inte är någonting nytt, men det är inget argument för att inte göra någonting mer. Barnfattigdomen går upp och ned, så att säga. Vi ska inte slösa bort en enda talang i det här landet. Vi måste ta vara på varje individs möjligheter att utvecklas. Även föräldrar finns i utanförskap, och många kanske har varit i långvarigt utanförskap. Då måste vi ha kompensatoriska åtgärder för att barnen faktiskt ska kunna utvecklas i en positiv inriktning, som nämndes här förut. Det handlar inte bara om bidrag, som man lätt kan få intrycket av en del av alliansföreträdarna. Det kulturella kapitalet är oerhört viktigt, till exempel kompensatoriska åtgärder i förskolan och skolan så att barn har möjligheter att vara med i kulturella aktiviteter och utvecklas. Har man inte de kulturella nycklarna blir man efter i hela personlighetsutvecklingen. Det är oerhört viktigt att få fart på en sådan utveckling. Sverige har varit en förebild i många sammanhang när det gäller barns rättigheter. Går vi före när det gäller barnfattigdom och tar tag i grundproblemen, om vi går före och visar att det leder till ekonomisk utveckling att ta vara på varenda unge har vi lättare att motivera länder som har en relativt sett värre situation än Sverige inom vår union och i världen över huvud taget att lyfta frågan. Varenda unge har en potential som samhället kan ta till vara och absolut borde ta till vara. Som ni kanske tagit del av i medier kommer vi från Miljöpartiet att lyfta upp barnfattigdomen ytterligare genom ett förslag till utskottsinitiativ. Att motverka barnfattigdomen är helt grundläggande för hela samhällets framtid egentligen. Jag hoppas verkligen att vi från alla politiska håll kan lägga undan den politiska prestigen. Det är mycket glädjande att enigheten är stor om utlåtandet. Jag hoppas att det blir samma sak när det gäller barnfattigdomen och att vi tittar på den väldigt brett: Vad kan vi gemensamt göra? Detta är ett exempel på den nya inriktning som efterlysts tidigare av Kristdemokraternas representant. Vi tar ett initiativ och har förhoppningen att vi ska kunna samlas över alla blockgränser. Sedan får vi se om det är möjligt. Jag kan lägga till att FN:s barnrättskommitté granskar hur väl en konventionsstat följer barnkonventionen. I sin senaste rapport skriver kommittén: "Kommittén rekommenderar att konventionsstaten vidtar alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att alla barn inte lever under fattigdomsgränsen. Kommittén rekommenderar också att konventionsstaten vidtar lämpliga åtgärder, inklusive särskilda stödåtgärder, för att se till att barn, framför allt de från socialt missgynnade familjer, inklusive ensamstående föräldrar och icke-svenskt etniskt ursprung, inte lever i fattigdom, oavsett var de bor. Sverige bör överväga att upprätta en handlingsplan för att bekämpa barnfattigdom i tider av ekonomisk kris." Det var fritt översatt från FN:s barnrättskommittés rapport.

Fru talman! Det är med glädje som vi kan konstatera att man på EU-nivå vill fokusera på barns rättigheter genom denna EU-agenda som vi debatterar i dag. Vi har ganska nyligen här i riksdagen antagit en strategi för att stärka barnets rättigheter. Man kan säga att målsättningen är densamma som för EU. Vi säger i strategin bland annat - jag säger det för att fräscha upp minnet lite - att all lagstiftning ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen, att barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras, att barn ska få uttrycka sina åsikter, att de ska få kunskap om sina rättigheter. Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter, och beslutsfattare och professionella ska också ha kunskap om barnets rättigheter. Kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn. Fru talman! Att nu en EU-agenda kommer om barnets rättigheter är verkligen ett steg i rätt riktning. Här har vi kommit olika långt i medlemsländerna. Från utskottet hade vi dock några synpunkter som vi ville skulle följa med den svenska ståndpunkten när vi diskuterade utlåtandet i utskottet. Det var bland annat att all information, data och statistik ska delas upp utifrån kön för att stärka pojkars och flickors rättigheter. Det fokuseras även på barn med funktionsnedsättning och deras behov. Det är absolut nödvändigt att fokusera på barn med funktionsnedsättning. Vi vet att barn med funktionsnedsättning har en större utsatthet vad gäller våld och psykisk ohälsa. I många länder i Europa räknar man inte med de resurser som barn med funktionsnedsättning utgör. Det finns en hel del att göra inom det området. Det poängterades från utskottet att det i arbetet med flyktingbarn är viktigt att arbeta med papperslösa barn. Utskottet vill vidare skärpa vikten av att undanröja barnaga i alla former och till sist poängtera vikten av att intensifiera arbetet med att implementera barnkonventionen i varje medlemsstat eftersom alla medlemsstater har ratificerat barnkonventionen. Det här är viktiga synpunkter att skicka med eftersom vi vet att trots att många länder har ratificerat barnkonventionen är det si och så med hur man efterlever den. Fru talman! Min och Folkpartiets förhoppning är att det blir handling av alla de här åtagandena. Vi vet att det inte alltid är så lätt. Slutligen vill jag återigen lyfta fram barnkonventionen och Folkpartiets önskan att den ska bli svensk lag. Varför? kan man undra. Jo, därför att trots att svensk lag anpassats till konventionen har den inte fått genomslag i praktiken. FN:s barnrättskommitté har kritiserat Sverige i fråga om just hur det ser ut i olika kommuner vad gäller barns utsatthet. Till sist, fru talman: Alla barn har rätt att leva, växa och ges möjligheter till egna val. Alla barn ska ges chanser i livet. Den utmaningen måste vi ta på allra största allvar både här hemma och i Europa i övrigt. Min förhoppning är nu att vi är en bit på väg. Fru talman! Jag yrkar bifall till utlåtandet.

Fru talman! Arbetet med att förverkliga FN:s barnkonvention är något som måste ske på alla nivåer. I barnkonventionen slås fast att när åtgärder berör barn ska barnets bästa alltid komma i främsta rummet. Och vid alla åtgärder, oavsett om det handlar om ett beslut i Nordanstigs kommunfullmäktige eller i Europeiska parlamentet, måste det vara så. Den föreslagna strategin som vi diskuterar i dag är ett viktigt steg framåt för att skydda barn och främja deras rättigheter. Förra veckan besökte socialutskottet Bryssel och kunde då träffa kommissionär Reding. Det var mycket intressant att höra hennes beskrivning av hur arbetet nu ska gå vidare, att kommissionen kommer att presentera konkreta åtgärder för att förbättra situationen för Europas barn. Att det behövs åtgärder visar bland annat en europeisk enkät där 78 procent av de svarande barnen inte visste att de hade några särskilda rättigheter, och vad värre var är att 80 procent av barnen inte visste vart de skulle vända sig om de behövde hjälp. I listan från kommissionen med de elva konkreta förslag till åtgärder som nu följer i EU-agendans spår finns en tydlig inriktning på att hjälpa barn som har det särskilt svårt och där gränsöverskridande åtgärder krävs för att förändra deras liv. Det handlar bland annat om förslag syftande till att skydda ensamkommande barn som söker asyl i EU. Det handlar om tydliga regler för att vårdnadsbeslut efter en skilsmässa eller separation ska gälla i hela unionen och inte bara i ett land. En grupp barn och ungdomar som har det särskilt svårt i Europa är de romska barnen. Bara 42 procent av Europas romska barn går över huvud taget i skolan. Motsvarande siffra för barn generellt är närmare 100 procent. Nu ställs särskilda krav på alla Europas länder att presentera tydliga åtgärder och vad man avser att göra för att hjälpa den romska folkgruppen, och då framför allt de romska barnen. Som vanligt är det inte ett dokument eller ett papper som förändrar barns villkor, men EU:s Agenda för barns villkor är ett viktigt steg mot en bättre värld för våra barn. Fru talman! I debatten har också lyfts frågan om den svenska barnfattigdomen, och även där tror jag att vi är helt överens om att åtgärder måste vidtas. Sedan skiljer sig partierna åt när det gäller vilka åtgärder man vill vidta och vilka åtgärder man ser som faktiskt kan minska barnfattigdomen i Sverige. Från Alliansens sida ser vi det som det absolut viktigaste att deras föräldrar kommer i arbete, kanske inte i första hand att åtgärda med ytterligare bidrag. Det har också i den här diskussionen lyfts frågan om man ska inkorporera FN:s barnkonvention i den svenska lagstiftningen. Det är något som vi har diskuterat noggrant i utskottet. För min del är jag beredd att stödja det i ett läge där man faktiskt kunde se att det förbättrade situationen för de svenska barnen, men det är inte alls säkert att det är på det viset. En konventionstext framtagen under 80-talet är inte helt säkert något som våra domstolar kommer att kunna tolka med lätthet till barnens fördel. Jag tycker, fru talman, att det är en väldigt bra dag i dag då vi debatterar den här EU-agendan, beroende på att alla partier i riksdagen är helt eniga om utskottets utlåtande. Det är intressant att notera att sju av riksdagens åtta partier också tycker att frågan är så oerhört viktig att vi väljer att lägga ned tid på att ha en debatt här i kammaren om den. Jag tycker att det är betänkligt att bara sju av riksdagens åtta partier tycker att frågan är så viktig att vi faktiskt bemödar oss att vara närvarande här i kammaren. Det är, fru talman, talande för det åttonde partiet, Sverigedemokraterna, och dess syn på barn. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag till utlåtande.

Fru talman! Jag vill börja med att hålla med Anders W Jonsson här. Jag hade också önskat att Sverigedemokraterna hade stått här i talarstolen och sagt vad de tycker om barnkonventionen, barnfattigdomen, barnfrågorna och barns rättigheter, inte minst eftersom de har ställt sig bakom utlåtandet. EU-agendan för barns rättigheter är ett viktigt papper. Förhoppningsvis kommer det inte att vara bara ett papper utan, precis som man säger här, något som ska genomsyra EU:s politik på alla viktiga områden och som man ska följa upp, utvärdera och hålla levande. Det är en förutsättning för att EU-agendan ska få en betydelse. Jag vill tillägga att det inte minst är viktigt när det gäller de krispaket som nu tvingas på Grekland, Irland och Portugal med stora nedskärningar som följd att se hur barns rättigheter och liv i de här länderna kommer att påverkas av de åtgärderna, för självklart kommer barnens välfärd och rättigheter att påverkas i de länder som får göra så stora besparingar. När det gäller barnfattigdomen här i Sverige publicerade Rädda Barnen Tapio Salonens rapport om den ekonomiska familjepolitikens betydelse. Och jag tror inte att man ska racka ned på omfördelande bidrag, för i rapporten sägs att utan en ekonomisk familjepolitik och utan de insatser, bidrag och omfördelningar som vi har hade en fjärdedel av Sveriges barn, 25 procent, levt under den fattigdomsnivå som EU räknar på, alltså under 60 procent av medianinkomsten. Vi har nu över 200 000 barn som lever i fattiga familjer i Sverige, och där har vi alla ett ansvar. Här finns det olika syn. Vänsterpartiet tycker att det är oerhört viktigt att bekämpa arbetslösheten, att satsa på utbildning och jobb. Men vi tycker också att barn som råkar leva i en familj där föräldrarna är arbetslösa, sjuka eller tillfälligt inte har ett jobb inte ska behöva leva i fattigdom med de konsekvenser som det får. Det kanske är där den ideologiska skillnaden går mellan oss och de borgerliga partierna. EU-agendan tar upp flera viktiga frågor. En fråga som togs upp här av talaren före mig var de romska flickornas och pojkarnas situation. Det är en oerhört viktig fråga, för de förföljs och diskrimineras i många EU-länder, också i vårt eget land - jag skulle tro i alla EU-länder egentligen. De lever i många länder i mycket stor fattigdom, utsatta för grov diskriminering, med dåliga bostadsförhållanden och utan möjlighet till en ordentlig skolgång. Jag tycker att vi också ska ta med oss frågan om hur det ser ut för romerna i Sverige, eftersom vi vet att det är en låg utbildningsnivå och hög arbetslöshet bland romerna i Sverige och att av de barn i Sverige som har det tufft med skolgången är de romska barnen en alldeles för stor andel. Jag vill också lyfta fram hur viktigt det är att vi har varit överens om de synpunkter vi lagt till. För Vänsterpartiet är det viktigt att vi också följer upp frågan om att flickor och pojkar behandlas olika beroende på kön. Det är inte självklart att man alltid tycker att det är lika viktigt med hög utbildning för flickor som för pojkar och att de i lika hög grad ses som blivande familjeförsörjare eller att de ska vara självständiga och oberoende. Därför är det viktigt att titta på hur det ser ut för flickor respektive pojkar, för vad vi vill är att både flickor och pojkar ska kunna ha ett bra liv och lika rättigheter. Det har också varit viktigt för oss att ta upp de ensamkommande flyktingbarnens situation. Vi pekar på att i vissa länder i EU ser det helt bedrövligt ut. På Malta bor ensamkommande flyktingbarn tillsammans med barn med helt annan problematik, till exempel olika funktionsnedsättningar, psykisk sjukdom och annat. Man sätter alltså alla barnen i gemensamma boenden. Vi har också all anledning att titta på hur vi hanterar ensamkommande flyktingbarn i Sverige. I samband med det är det viktigt att se på de papperslösa barnens situation. Det finns tusen och åter tusen papperslösa barn som lever mitt ibland oss i Europa. Det ser väldigt olika ut med dessa barns rättigheter till hälso- och sjukvård och skolgång och vad de har för rätt enligt barnkonventionen. Det är viktigt att man tittar på papperslösa barns rättigheter, och jag hoppas att utredningens förslag om full rätt till hälso- och sjukvård och tandvård upp till 19 år också blir ett beslut i riksdagen - och att det även blir ett beslut om laglig rätt till skolgång. Det är viktigt att Sverige lyfter upp att aga också är våld mot barn. Där skiljer sig synsättet i många länder, och Sverige har där en viktig roll. Att barnkonventionen ska bli lag är något som Vänsterpartiet länge har drivit. Jag är övertygad om att det skulle förbättra barns rättigheter och ställning. Vi bör göra som i Norge där man har gjort barnkonventionen till lag och samtidigt tittat över lagstiftningen för att se hur det står till med barns rättigheter i den. Barnkonventionen är skriven på ett sådant sätt att man mycket väl kan gå längre. Tycker man att barnkonventionen inte går tillräckligt långt har vi full frihet att gå längre. Det finns alltså ingen anledning att inte ta barnkonventionen som lag. I dag finns det en majoritet för detta bland partierna i Sveriges riksdag, så låt oss göra det. Barns rättigheter måste ständigt bevakas och lyftas fram. Alla beslut ska ha barnperspektiv och barnets bästa för ögonen. Det låter självklart, men i verkligheten ser det inte ut så. Därför är det viktigt att EU-agendan blir en konkret handling som utvärderas och följs upp. Kampen för barns skydd och rättigheter måste ständigt pågå och hållas levande.

Herr talman! Vi debatterar alltså i dag EU-agendan för barns rättigheter. Det är med glädje vi konstaterar att barnens situation lyfts fram på det här sättet på EU-nivå. En flerårig dialog mellan medlemsstaterna mynnar ut i konkreta förslag till åtgärder. Glädjande är också att EU-agendan för barns rättigheter överensstämmer med vår egen strategi för att stärka barns rättigheter i vårt land. En viktig del i EU-agendan är att stärka barnens rättsskydd. Det handlar bland annat om att fortbilda personer inom rättsväsendet så att barnen bättre kan delta i rättssystemet och bättre hänsyn tas till deras behov. En mängd åtgärder föreslås, bland annat vill man införa journumret 116 000 för försvunna barn - här har barn- och äldreminister Maria Larsson redan arbetat fram ett förslag för Sverige - motverka nätmobbning och bekämpa våld mot barn, barnarbete och barnsexturism. Herr talman! Den svenska strategin som vi antog här i Sveriges riksdag den 1 december förra året har som mål att barn och unga ska respekteras och ges möjlighet till utveckling, trygghet, delaktighet och inflytande. Som jag ser det finns i den svenska barnrättspolitiken några delvis nya perspektiv som jag tror kommer att betyda en hel del för barns rättigheter: Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem. Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad de innebär i praktiken. Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap. Detta överensstämmer med den EU-agenda som vi i dag debatterar. Det går också hand i hand med FN:s barnkonvention där andemeningen är att barn ska respekteras och att barndomen är värdefull och därför ska värnas. Barnkonventionen har kommit upp i ett par anföranden, och de flesta vet nog att vi kristdemokrater gärna ser att den blir till svensk lag. Kristdemokraterna är det parti som främst av alla lyfter fram familjens betydelse. Det är i de nära relationerna som tryggheten skapas. Familjen är den viktigaste sammanhållande länken i vårt samhälle - även om det från vissa håll görs försök att eliminera familjens betydelse. Därför vill vi politiskt prioritera barns och ungas uppväxtvillkor. Man kan naturligtvis inte gå förbi det faktum att det finns något som kallas barnfattigdom. Det är ett lite märkligt uttryck eftersom det handlar om familjer som lever under fattiga omständigheter. Barnfattigdom finns i vårt land och i hela Europa och är kopplat till den ekonomiska krisen. Vi är i stort överens om EU-agendan. Men när det gäller barnfattigdom, som är ett hett ämne i dessa dagar, vill vänstersidan gärna lägga all skuld på regeringen, och det blir inte helt sanningsenligt. Barnfattigdom har funnits under såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar stödda av Vänsterpartiet. Den ökning vi ser från 2007 sker från en nivå som var den lägsta sedan 1991. Går man tillbaka till 1997, när Göran Persson regerade, var barnfattigdomen dubbelt så hög som 2007. Barnfattigdomen är en realitet för många. Den primära orsaken till ekonomisk utsatthet är avsaknad av arbete. Därför är arbetslinjen viktig. Det hjälper dock föga att säga det till den som är utsatt i dag. Vi kristdemokrater kommer inte att svika de personer som lever i utsatthet. Det är själva grunden i vår ideologi. Jag mötte häromdagen en dam som sa att hon växte upp i ett hem där de saknades pengar. Med dagens mått mätt levde hon i fattigdom. Men hon sade att hon var rik på andra sätt. Det finns andra värden som är viktiga. Gemenskap, en kärleksfull mor och ett fundament av goda värderingar har format många stora män och kvinnor. Det handlar inte bara om pengar. Det handlar om ett gott liv, och då finns det många andra aspekter att ta med. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Alliansen försöker måla upp en motsatsställning mellan arbetslinje och bidrag. Roland Utbult talar sig varm för familjepolitiken och dess betydelse, men Rädda Barnen släppte en rapport i går som visar att familjepolitiken fått sämre och sämre träffsäkerhet när det gäller att utjämna skillnader, vilket är den grundläggande ansatsen för att över huvud taget ha transfereringssystemet. Man ska kunna vara ledig med sina barn när de är små och få barnbidrag, underhållsstöd med mera. Delar inte Roland Utbult analysen att det finns ett problem och att det finns ett behov av att utvärdera hur politiken fallit ut och hur jämlikheten i samhället har påverkats av hur politiken är utformad? Är det så enkelt att man bara kan lyfta fram arbetslinjen och framhålla jobben som Alliansen brukar göra? Miljöpartiet delar inte denna antingen-eller-politik. Visst är arbetslinjen viktig; det är viktigt att ha jobb. Det finns dock alltid en andel som inte kommer att ha jobb, och då måste vi ha kompensatoriska åtgärder för de barn som annars hamnar i kläm. Delar Alliansen inte den synen?

Herr talman! Det är helt klart så att vi har en arbetslinje som vi driver. Jag tycker, som jag sade i mitt anförande, att den viktigaste orsaken till ekonomisk utsatthet är att man inte har något arbete. Därför är det viktigt för oss att människor kommer i arbete, och det är därför vi har denna arbetslinje. Det gör också att fler får det bättre. Fler familjer får det bättre. Men jag delar Magnus Ehrencronas uppfattning att det är ett problem att människor lever i fattigdom. Som jag har sagt är fattigdom kanske ett relativt begrepp. Det finns också andra värderingar. Det är lite svårt att se vad fattigdom är ibland. Det kan handla om någon som bor på landsbygden som har ärvt ett hus och som inte har några kostnader för sitt boende över huvud taget, till exempel, men som ändå har små inkomster. Det kan alltså vara ganska relativt vad fattigdom är. Jag delar känslan av vanmakt när det gäller barn som inte har råd att följa med på resor och så vidare därför att man inte har råd, som vi har hört i vissa anföranden här. Jag minns min egen barndom. I vår familj, i alla fall, fick man vara noga med hur man använde sina pengar. Jag menar att Alliansen tar ansvar. Vi gör vad vi kan. Barnfattigdomen, om vi kallar den så, har sjunkit rejält under 2000-talet. Den ökade med 2 procent under den senaste mätningen, vilket är relativt lite. Jag står för arbetslinjen - absolut!

Herr talman! Det är oerhört intressant att Kristdemokraternas representant lite grann relativiserar begreppet barnfattigdom. Det är olyckligt att göra det. De flesta - eller åtminstone många - i barnfattigdom är boende i större städer och i utsatta stadsdelar. Jag har själv vuxit upp i en av dessa stadsdelar i Helsingborg, och där har det knappast blivit bättre genom åren. Det är inte min bild, och det tycker inte heller de som fortfarande bor kvar där. Jag har sett på nära håll vad det innebär att ha så pass lite resurser i hushållet. Och jag var inte bland dem som hade det sämst ställt - inte på långa vägar. Men för dem som inte kan följa med på utflykter och måste komma med undanflykter eller rent av skolka i vissa sammanhang för att komma undan skammen att inte kunna betala avgiften är detta någonting förskräckligt. Jag hoppas att vi inte ska relativisera detta, för det är en reell verklighet som människor lever i. Även om inte fattigdomen är absolut på det vis som det är när människor svälter i Afrika och så vidare är det med svenska mått mätt angeläget att ta itu med detta. Utanförskapet lever kvar. Som Moderaternas representant sade här tidigare lever det kvar upp i vuxen ålder. Det står också i EU-agendan att dessa barn löper större risk att hamna i konflikt med rättvisan, till exempel. Det är oerhört angeläget att ta itu med detta. Vi har en ökande brottslighet på många plan, och det har många gånger sin grund i denna fattigdomsproblematik. Vi i Miljöpartiet tycker i vår analys att det är helt klart.

Herr talman! Tapio Salonen, som vi hörde nämnas här, är den professor som kom med Rädda Barnens rapport. Han säger att det är viktigt att politiker håller sig till fakta. Det tycker jag också. Det som vi kallar barnfattigdomen är nu hälften så stor som den var under Göran Perssons regim 1997. Den har minskat och sedan ökat något, vilket naturligtvis är allvarligt. Nu finns det inte rätt till fler repliker här. Men Miljöpartiet talar mycket om pengar. Jag trodde att ni hade mer av en värdegrund. Det tycker jag är viktigt, och det är viktigt att vi också tar in andra aspekter i detta. Ni vill, vad jag har förstått, höja skatten. Åtminstone vill vänstersidan göra det. Jag vet inte hur det kommer att förbättra för barnfamiljer. Vad vi gör är bland annat att höja bostadsbidraget för familjer från 350 kronor upp till över 600 kronor beroende på hur många barn man har och vilken situation man befinner sig i. Vi vidtar också flera andra åtgärder. Jag menar att Alliansen arbetar hårt för de här barnen. Vi har hört Maria Larsson, vår barn- och äldreminister, uttala sig i medierna om de åtgärder som vi vidtar. Jag känner trygghet i vad Alliansen gör och den inriktning som vi har.