Elever med funktionshinder

Fru talman! Jag kan faktiskt inte lämna något svar på den fråga som Inger René nu tar upp, hur långt man har kommit och vad man tänker göra framöver. Det enda svar som jag kan ge är att vi i utskottet är överens om att låta regeringen fortsätta detta arbete. Det är denna gång bara Centerpartiet som har reserve- rat sig just i denna fråga.

Fru talman! När jag i går kväll satt och summera- de vad regeringen har gjort var det nära att jag ångra- de att inte också jag hade avgivit en reservation i den här frågan. Jag tycker att regeringen inte har levt upp till det kraftfulla agerande som vi efterfrågat. Man har inte kommit i gång med de åtgärder som det gäller. Man ska försöka utforma ett förslag till ändringar i direktivet i oktober i år. Man ska dessutom försöka ena alla EU:s stater i frågan om vägriktningen. Jag tycker inte att regeringen har varit kraftfull i sitt agerande. Den har hängt upp mycket av sitt för- svar - om man kan tala om ett försvar - på den semi- narieserie som enligt de uppgifter som jag har fått ungefär mynnar ut i intet. Därför är jag gravt besvi- ken över regeringens hantering. Jag tycker att man borde kunna kräva en större kraftsamling från rege- ringens sida.

Fru talman! Det finns många länder inom EU som motsätter sig det som vi vill driva både när det gäller öppenheten och på den här punkten. Det är dock inte korrekt att regeringen inte arbetar med den här frå- gan. Den arbetar ju inom EU med den. Jag tycker att vi får avvakta vad som händer framöver, för det är inte korrekt att frågan inte är föremål för behandling.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re- servation 4. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag. Reservation 4 handlar om en Internetombudsman. Internet har öppnat världen för väldigt många och skapat fantastiska nya globala nätverk och nya kam- ratskap, som vi för några decennier sedan aldrig kun- de tänka oss. Våra egna kompisrelationer hemma på gården eller på granngården ersätts i dag med kamra- ter på andra sidan jordklotet, detta tack vare Internet. Det finns oerhört stora positiva värden i detta. Vi hade förr och har fortfarande internationella idrottsrö- relser och andra internationella sammanslutningar för uppgiften att skapa förståelse och fred i världen. I dag kan man säga att detta i hög grad har tagits över av Internet. Det finns alltså väldigt mycket gott att säga om Internet, men samtidigt är våra barn och ungdomar oerhört sårbara när de surfar på Internet. De är skyddslösa och ansvarsfria. Vi vet helt enkelt inte vad de kan utsättas för av våld och all sådan påverkan som vi annars är oerhört måna om att de ska slippa. Det florerar på en del hemsidor väldigt mycket både av pornografi och framför allt av våld. Där finns pedofiler och oerhört många skumma intressen. Här surfar våra barn och ungdomar fritt och är alltså oer- hört utsatta. Utskottet svarar väldigt välvilligt på min motion. Man räknar upp alla dessa fantastiska ansatser som håller på att göras. Men det är alltså mest fråga om ansatser. Man går inte särskilt mycket in för att fak- tiskt lösa de här problemen för föräldrar, skolpersonal osv. Anledningen till att jag väckte min motion var att jag fick så många propåer just från lärare och föräld- rar som var oerhört oroliga och inte visste hur de skulle klara det här. De såg vad barnen gör i skolan men visste inte hur de själva skulle hantera det. De kunde inte tekniken. Därför kom idén om en Interne- tombudsman. Vi har en barnombudsman, en konsumentom- budsman och andra ombudsmän som skyddar, hjäl- per, informerar osv. Jag såg framför mig en särskild Internetombudsman. Samtidigt har vi väldigt många ombudsmän, och man skulle kanske kunna slå ihop konsument- och barnombudsmännen och låta dem dela på det här ansvaret. Det finns också en ideell förening som heter In- ternetombudsmannen. Som Britt-Marie Lindkvist har sagt har den fått statsbidrag för två år, 2000 och 2001, men därefter har den inga pengar, och förmodligen upphör den därefter. En möjlighet är, som jag ser det, att ta till vara den kompetens som finns i den här föreningen - det är en fantastisk kompetens - och på något sätt koppla den till ett statligt engagemang. Det kan bli en bra kombination, som jag gärna skulle stödja, men innan vi provar den varianten vill jag att regeringen utreder frågan.

Fru talman! I tisdags presenterade Kulturrådet den s.k. Kulturbarometern för år 2000. Det är statistik över svenska folkets kulturvanor. Glädjande nog är det många kurvor som pekar uppåt. Svenska folket läser mer och går mer på teater och bio än tidigare. Den tydligaste ökningen gäller biblioteksbesöken. 67 % av svenskarna har under det senaste året besökt ett bibliotek. Biblioteken har en självklar plats i män- niskors medvetande och är alltså en av våra mest anlitade kulturinstitutioner. Det finns all anledning att fortsätta värna om den unika plats för läsning, infor- mations- och kunskapssökning, folkbildning och möten som biblioteken är. När vi t.ex. talar om det livslånga lärandet borde biblioteken ha en betydligt mer uttalad roll än de tillskrivs i dag. Kulturbarometern gav inte enbart positiva besked. Även om så många som 80 % under det senaste året har ägnat sig åt nöjesläsning av böcker fortsätter nämligen läsandet bland barn och ungdomar att minska. Framför allt är det TV- och videotittandet som har ökat på bekostnad av läsandet. Internet och andra typer av multimedia påverkar också tiden för läsning. Den här utvecklingen tillsammans med de många krisrapporterna från skolan om att allt färre klarar grundläggande krav i läsning måste tas på stort allvar. Att barn och ungdomar ägnar stor tid åt den nya tek- niken är varken konstigt eller negativt. Men att kunna läsa och att förstå det man läser är en grundläggande färdighet som inte kan ersättas av aldrig så mycket teknik. Ju fler som inte kan läsa tillräckligt bra för att ta del av innehållet i t.ex. en dagstidning, desto sämre fungerar demokratin. Det går helt enkelt inte att vara en aktiv samhällsmedborgare utan att kunna läsa. Därför är det en gemensam uppgift för föräldrar, lärare, politiker och andra engagerade vuxna att hitta sätt att hjälpa barnen att upptäcka den glädje och de möjligheter det innebär att kunna läsa. I det arbetet spelar naturligtvis biblioteken och bibliotekarierna en viktig roll. Debatten om ifall det behövs en bibliotekslag för att slå vakt om biblioteken fortsätter. Det råder delade meningar om vilken betydelse lagen har haft. Besö- ken ökar som jag sade, men flera hundra biblioteksfi- lialer har lagts ned under 90-talet. Moderaterna, Folkpartiet och Centern drar slutsatsen att lagen bör upphävas, medan regeringen arbetar på att precisera den ytterligare. Vi kristdemokrater anser att det finns anledning att avvakta utvärderingen och regeringens proposition innan vi tar slutgiltig ställning i frågan. I försöken att hitta vägar för barn och ungdom att lock- as till läsning ska betydelsen av att äga en bok inte underskattas. Barn älskar som alla vet att höra samma berättelse om och om igen. Men möjligheten att äga böcker är inte alla förunnad. I Sverige är böcker för många i det närmaste en lyxprodukt. Jag är väl medveten om att frågan om bokmomsen redan har debatterats här i kammaren i skatteutskot- tets betänkande häromdagen. Men eftersom jag inte hade möjlighet att delta då vill jag lyfta fram den här frågan i dag också därför att det i högsta grad också är en kulturpolitisk fråga. Vi har världens i särklass högsta bokmoms. Måste vi verkligen fortsätta att ha det? En sänkning från 25 % till 6 % skulle betyda mycket både för barnfa- miljer med små ekonomiska marginaler och för stu- denter som vill kunna köpa sin kurslitteratur, för att bara nämna två grupper. Jag är övertygad om att en sänkning av bokmom- sen är en - inte alla men en - av nycklarna till att öka intresset för läsning. Jag beklagar verkligen att det inte gick att få enighet i skatteutskottet den här gång- en heller trots att alla partier utom socialdemokrater- na uttalar sig positivt om en sänkning i mer eller mindre tydliga ordalag. I ett särskilt yttrande till det här betänkandet som vi behandlar nu har vi kristdemokrater påmint om att vi anslagit medel för en sänkning av bokmomsen fr.o.m. år 2002. Fru talman! Det är många röster som slåss om vår uppmärksamhet i dagens samhälle. Mediebruset har aldrig varit så högt som i dag. De resursstarka hörs förstås tydligast. Men det är viktigt att också svagare röster med ett smalare utbud får hjälp att höras i sam- hällsdebatten, röster som tillför andra dimensioner och gör egna analyser av utvecklingen i samhället. Viktiga perspektiv kan på det sättet tillföras debatten. De idéburna organisationstidskrifterna är sådana röster. De har ofta svårt att komma in i det offentliga samtalet. Därför hade de tidigare statligt stöd. Varken presstödet eller det särskilda stöd som riktas till kul- turtidskrifter omfattar de här tidskrifterna. De faller helt enkelt mellan stolarna. Det har i några fall lett till nedläggning av tidningar och i andra fall till glesare utgivning, vilket verkligen är beklagligt. Därför har vi föreslagit att det ska göras en över- syn över de här tidningarnas situation för att försöka hitta vägar till bättre villkor för dem. Tyvärr har ut- skottets majoritet inte varit beredd att tillmötesgå ens det modesta kravet. Det är bara Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet som står bakom över- synskravet. Fru talman! Jag sade att biblioteken är viktiga kulturbärande institutioner. Det är också arkiven och museerna. Med en förkortning brukar de tre institu- tionerna kallas ABM-myndigheterna. De har ett ge- mensamt uppdrag när det gäller att bevara och sprida kunskap om vårt kulturarv. Detta gemensamma upp- drag förenar institutionerna och ger dem en central plats i svenskt kulturliv och i folkbildningen. En utökad samverkan mellan de här institutioner- na blir nödvändig i framtiden. Både institutionerna själva och de som använder sig av deras tjänster har mycket att vinna på att den tekniska utvecklingen med uppbyggnad av databassystem i ännu högre grad utnyttjas för samordning. Men det handlar inte enbart om teknisk samord- ning. Samverkan kan också handla om t.ex. gemen- sam fortbildning som leder fram till gemensamma synsätt på uppdraget, en större förståelse för och insikt om varandras verksamheter och ett gemensamt sökande efter nya vägar att sprida vårt kulturarv. Även om ABM-institutionerna delar ett uppdrag och ett ansvar har naturligtvis också varje institution sina unika särdrag som ska bevaras och stärkas. Att varje institution har en tydlig egen identitet kan snara- re stärka samarbetets genomslagskraft. På flera platser i landet pågår redan ett samarbete i projektform. Jag har just läst en utvärdering av ABM - Skåneprojektet, där medverkan i projektet har vär- derats som mycket positivt av de som deltagit. Samti- digt råder det tveksamhet om hur man ska gå vidare. Det är en åsikt som också har framförts från flera andra håll. För att driva på utvecklingen har nu ett enigt ut- skott på initiativ av bl.a. kristdemokraterna i ett till- kännagivande till regeringen begärt en kartläggning av de åtgärder som hittills vidtagits på det här områ- det och en utvärdering av de insatser som gjorts för att kunna använda de erfarenheterna inför det fort- satta arbetet. Ett utvecklat samarbete kan komma att få stor betydelse för framför allt användarna av de tjänster och den information som kan erbjudas av arkiven, biblioteken och museerna tillsammans. Fru talman! Vi står bakom samtliga våra reserva- tioner, men jag yrkar bifall bara till reservation 15 för att vi ska vinna lite tid till kammaren.

Fru talman! Kulturen hävdar sig bra. Så lydde en rubrik i Västerviks-Tidningen för någon dag sedan. Tyvärr börjar man med någonting som jag tycker är väldigt negativt och som vi måste åtgärda och som också Inger Davidson tog upp, nämligen att barnen läser mindre. Jag refererar det som är mer positivt för oss alla: Kulturen håller ställningarna. Kvinnorna - ni herrar och killar som lyssnar - konsumerar som vanligt mest visar Kulturbarometern. Det är Kulturrådets regel- bundna rapport som Västerviks-Tidningen har hämtat det ur. Någon påfallande förändring i kulturvanorna har inte skett på de fem år som har gått sedan man förra gången gjorde den. Nästan hälften av de 2 000 tillfrågade besökte un- der det senaste året en teater eller en musikteater. Vem är då besökaren? Det är en välutbildad kvin- na i övre medelåldern. Dessa fakta känner vi ju till. Det är väldigt roligt att se kvinnor överallt i kulturen, men vi skulle gärna vilja åtföljas av flera män. Drygt hälften av personerna i undersökningen ha- de varit på konsert eller på annat musikaliskt evene- mang. Knappt hälften hade varit på museum eller konstutställning. 6 av 10 svenskar går till biblioteket. Det talade ju också Inger Davidson om. 8 av 10 läser en bok. Under en genomsnittlig vecka var det 5 av 10 som läste en bok. Jag kommer så tillbaka till det första jag nämnde, nämligen att barnen inte läser lika mycket som de tidigare har gjort. Naturligtvis har boken fått konkur- rens från andra medier, men jag kommer senare i mitt anförande att nämna vad Stockholm har försökt göra för att åtgärda detta. Med dessa ord som är positiva, vill jag gå över till dagens debatt om biblioteks- och litteraturfrågor. Betänkandet är ju ett s.k. motionsbetänkande och behandlar motioner både från 1999 och 2000. Vi moderater har tre reservationer av de 15 som ingår i betänkandet. Som vanligt begränsar jag mig till, vil- ket enligt min mening manar till efterföljd, att yrka bifall till en av de tre, nämligen reservation nr 1, Upphävande av bibliotekslagen. Den undertecknas också av Centern och Folkpartiet. Som vanligt står vi naturligtvis också bakom de övriga reservationer som har inlämnats av oss. De gäller ett nationellt depåbibliotek och litteraturpoliti- ken. Så några ord om de olika reservationerna. Nr 1 behandlar således ett upphävande av biblio- tekslagen. Vår uppfattning är fortfarande att den här lagen är vad man brukar kalla kontraproduktiv. Den motverkar således sitt eget syfte, nämligen att främja biblioteksverksamheten i kommunerna. Det är ju nu ett känt faktum i svensk politik att re- geringen och de socialistiska partierna anser sig veta bäst; bättre naturligtvis än kommunernas förtroende- valda, och - ännu värre - bättre än väljarna i kommu- nerna. Att köra över kommunala instanser och där- med kommuninvånarna riskerar att bli vanligt om vissa förslag på andra områden kommer att realiseras här i kammaren. Det är ju som majoriteten noterar i KrU5 att anta- let filialer har minskat. Det var vad vi varnade för redan första gången vi hade en reservation mot infö- rande av bibliotekslag. Bibliotekslagen hotar att bli ett golv för verksam- heten, sade vi redan då. Vi vet att i samband med införandet av bibliotekslagen såg även socialdemo- krater till att föra över bibliotek till sådan verksamhet som inte skulle bara berörd av lagen. Det var ju inte den effekten man eftersträvade, såvitt jag förstår. I reservation 1 vill vi således från Centern, Folk- partiet och Moderaterna upphäva lagen. Vi är överty- gade om att det blir till förmån för fler bibliotek och förstärkt kommunal självstyrelse. Reservation 3 behandlar ett moderat förslag om ett nationellt depåbibliotek. Ett sådant depåbibliotek skulle kunna ta emot bl.a. utgallrade exemplar av både svenska och utländska böcker och tidskrifter. Det skulle också fungera som fjärrlånebibliotek för samtliga bibliotekstyper i Sverige. Utskottet hävdar att det fjärrlånesystem som byggts upp i Umeå fungerar bra. Det är, såvitt jag vet, korrekt. Men, fru talman, vad är det som säger att ett nationellt depåbibliotek med den utvidgning som motionärerna föreslår skulle fungera sämre? Tvärtom, som vi ser det. Kostnaden för magasins- och arkivlokaler skulle minska för såväl staten som för kommunerna. Hante- ring, förvaring och inte minst gallring på det enskilda biblioteket skulle bli effektivare. Många böcker som i dag hamnar på tippen skulle kunna omhändertas. Alla bibliotek skulle här också kunna beställa och låna från ett ställe. Förutom dessa förbättringar skulle säkert ytterli- gare fördelar kunna vinnas. Men varför är då status quo det ideala? Varför är majoriteten ovillig att kon- statera det positiva i den här innovationen? Varför nöjer sig majoriteten med att kort konstatera att den befintliga organisationen när det gäller fjärrlåneverk- samheten i Sverige är väl utbyggd och väl fungeran- de? Skulle funktionen av ett depåbibliotek av den fö- reslagna dimensionen fungera sämre om det fick ansvar för bl.a. utgallrade exemplar av såväl svenska som utländska böcker och tidskrifter om det fick tjäna som fjärrlånebibliotek för samtliga bibliotekstyper i vårt land? Goda exempel på nyttan, tillgängligheten och ef- fektiviteten finns bl.a. att hämta i våra grannländer Norge och Finland som har ett depåbibliotek av den art som vi här föreslår. Reservation 4 behandlar litteraturpolitik. Det är ett väldigt vittomfattande begrepp. Det är en för stor rubrik för ett så viktigt område. Utskottets yttrande omfattar således bara en sida och berör faktiskt bara två moderata förslag. Beträffande En bok för alla kan jag fatta mig mycket kort, fru talman. Tidigare har vi föreslagit ett upphörande av utgivningen för den vuxna publiken eftersom man har fått alternativa utgivningar som väl kan mäta sig med En bok för alla. Boken är dock, enligt vår uppfattning, fortfarande den viktigaste kulturbäraren trots skarp konkurrens från nya medier. Det är viktigt, ja grundläggande, att redan i barnaåren få kontakt med bokens värld. Här vilar ansvaret på föräldrar, förskola, skola m.fl. I denna anda skulle jag vilja nämna projektet Läs- år i Stockholm. Starten går parallellt med att skolan börjar i augusti och kommer att löpa i första hand under ett år. Fem miljoner har Stockholms fullmäkti- ge satsat på detta. Det förtjänar också att nämnas att utbildningen av lärare till skolbibliotekarier pågår i vår huvudstad. Beträffande biblioteksersättningen begär vi en ut- redning och nya regler för densamma. Vi anser att reglerna i dagens läge är obsoleta och därför bör utredas. En större del av ersättningen bör tillfalla den enskilde författaren. Regeringen föreslår en höjning av bibliotekser- sättningen med 3 öre till 104 öre, men anser inte att någon ändring av reglerna är av nöden. I dag ligger 100 biblioteks utlåning till grund för fördelningen av 35 % av ersättningen som totalt uppgår till 112 miljoner. Resten utgör den s.k. fria delen, också kallad solidaritetsdelen. Vi anser inte att dessa regler är relevanta i dag. Systemet för solidariskt stöd till individer bör gå över socialförsäkringssystemet och därmed bekostas ge- nom skattesystemet i stort. Med dessa ord, fru talman, efterlyser vi en utred- ning och reserverar oss till förmån för denna när det gäller biblioteksersättningen. Tack, fru talman, för de extra minuterna.

Fru talman! Den stora generositet som präglar oss ledamöter i kulturutskottet gör att jag ska försöka korta ned mitt anförande motsvarande de minuter som Elisabeth Fleetwood drog över. Vänsterpartiet försvarar gällande bibliotekslag, som stadgar att det ska finnas ett folkbibliotek i varje kommun. Vi ser med oro på att antalet biblioteksfili- aler minskar och ser gärna att bibliotekslagen för- stärks för att värna biblioteksverksamheten ytterliga- re. Av någon outgrundlig anledning tror tydligen Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet att verk- samheten säkras om bibliotekslagen i stället avskaffas helt, enligt den inlämnade reservation 1. Fru talman! Det läses fortfarande mycket i vårt land, men tyvärr minskar läsandet i alla åldersgrup- per. Boken är en av de viktigaste kulturbärarna och kulturyttringarna vi har. Det finns redan i dag en rad positiva stödformer inom litteraturområdet. Detta till trots tenderar antalet läsare att minska, och det läses alltså mindre även i den s.k. läsgruppen, de som tyck- er att det är kul och intressant att läsa böcker. Det finns dessutom, och det är speciellt oroväck- ande, en stor grupp människor som står helt utanför bokläsandet över huvud taget. I reservation 7 ställer vi därför krav på ytterligare läsfrämjande åtgärder, vilket tyvärr avvisas i utskottet. Vi vill se ett brett anslag som analyserar alla de faktorer som påverkar benägenheten att läsa. I det avseendet går det inte att komma runt frågan huruvida en sänkt bokmoms skulle få fler att kunna gå med i "läsklubben". Vi vänsterpartister menar att en sänkt bokmoms, som på kort och lång sikt får ett fullt ge- nomslag i form av sänkta bokpriser ut till kund, skulle bidra starkt till att fler böcker inköptes av fler männi- skor, bl.a. av tidigare bokköpare och bokläsare. Men vi utesluter inte heller att även nya bokköpare kan tillkomma, speciellt om sänkta bokpriser kombineras med andra kvalitativa och läsfrämjande åtgärder. Frågan om sänkt bokmoms har nyligen debatterats här i kammaren och beslutats med anledning av ett skattebetänkande. I den debatten framgick tydligt att samtliga partier, utom Socialdemokraterna, vill se en sänkt bokmoms. Vänsterpartiet förordar en allsidig utredning, som belyser både ekonomiska och kulturpolitiska konsek- venser av bl.a. sänkt bokmoms. Vi ser fram mot upp- rättandet av ett bokprisindex och en formalisering av den avgiftsförklaring som bokbranschen uttalat vad gäller viljan att se till att en eventuellt sänkt bok- moms också kommer bokköparna till del. Frågan om sänkt bokmoms lär alltså återkomma fler gånger i kammaren. Jag vill bara hänvisa till dagens ledare i Aftonbla- det, som har rubriken "Straffskatt på läsning". Där konstaterar man följande: "Staten beskattar konsum- tion av öl, vin och sprit för att begränsa drickandet och minska alkoholskadorna. Det är en välmotiverad straffbeskattning. Den gagnar folkhälsan. Men läs- ning ger inga skador. Läsning utvecklar. Men ändå vill statsmakterna begränsa läsningen genom att hålla fast vid Europas högsta bokmoms. Avskaffa den och gör böcker billigare!" Jag rekommenderar speciellt alla socialdemokrater att läsa hela den ledaren. Fru talman! Många kulturtidskrifter lever under mycket tuffa villkor. Detta är oroande, eftersom vi anser att en mångfald av kulturtidskrifter har mycket stor betydelse för den allmänna debatten i kulturella, politiska och sociala frågor. De har därför också stor betydelse för och ingår som en ingrediens i den de- mokratiska processen i landet. Vi konstaterar att distributionen utgör en stor flaskhals när det gäller spridningen av kulturtidskrif- ter. Vi ser därför folkbiblioteken som en mycket viktig distributionskanal och dristar oss att föreslå att regeringen borde överväga att införa ett system med friexemplar av tidskrifter till biblioteken liknande det som finns för böcker. Vi konstaterar också att samma kulturtidskrifts- nummer läses av många personer på våra olika bibli- otek. Böcker som utlånas genererar bl.a. inkomster till författarna. I reservation 9 har vi lämnat förslaget att Statens kulturråd borde ges i uppdrag att utreda möjligheten att införa ett system med "följdupphovsrätt" till tid- skrifter, dvs. att kommunerna ger ersättning till de tidskrifter som utlånas och läses. De ökade kostna- derna bör kunna kompenseras genom vårt förslag om friexemplar av tidskrifter till bibliotek. Det är alltså ingen ökad kostnad totalt sett för kommunerna. Jag vill också nämna att vi föreslår att vi ska infö- ra ett kulturporto som gör det billigare att sända tid- skrifter och böcker. Det kostar i dag alltför mycket trots de möjligheter till rabattering som finns. Fru talman! Vänsterpartiet står givetvis bakom samtliga de reservationer vi har lämnat in, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 7 avseende Förslag om läsfrämjande åt- gärder.

Fru talman! Peter Pedersen beklagade att inte för- slaget om läsfrämjande åtgärder i reservation 7 har tillstyrkts. Anledningen till att vi kristdemokrater inte är med på den reservationen, som innehåller en hel del bra saker, är just att den skulle begrava bokmoms- frågan ytterligare några år framöver, eftersom Väns- terpartiet vill lägga in också den frågan i utredningen om läsfrämjande åtgärder. Om det är något vi inte behöver när det gäller bokmomsen är det fler utred- ningar. Vi har ett antal rapporter och utredningar på våra bord om detta. Precis som Peter Pedersen sade finns det också avsiktsförklaringar från bokbranschen, där man talar om att man vill att prissänkningen slår igenom om bokmomsen sänks. Jag tycker att det är mycket motsägelsefullt av Vänsterpartiet att plädera för att man vill ha sänkt bokmoms, både i skatteutskottets debatt och i kultur- utskottets debatt. Samtidigt har man en reservation som begraver den. Jag kan inte låta bli att misstänka att det beror på samarbetet med just de socialdemo- krater som vill ha bokmomsen. Ni har ju en del andra problem som ni ska lösa, och då får man den tanken att det här kanske bara används som ett slags inlägg i debatten och att man när det gäller detta ger sig gans- ka lätt i förhandlingarna med regeringen. Jag skulle gärna vilja höra lite mer om varför ni inte driver frågan, när faktiskt både Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill ha sänkt bokmoms, enligt det ni uttrycker.

Fru talman! Jag tänker inte försvåra förhandling- arna ytterligare genom att recensera hur hårt Vänster- partiet, Miljöpartiet eller Socialdemokraterna driver olika frågor. Jag konstaterar bara att vi inte är överens i den här frågan, men att det finns en stor majoritet i kammaren för sänkt bokmoms. Det vi har sagt är att vi tycker att det är rimligt att kunna veta vad det rör sig om. Trots att det har kom- mit en lång rad olika utredningar och rapporter är man fullständigt oense om hur mycket pengar det faktiskt handlar om. Hur stort bortfallet blir när vi sänker bokmomsen tycker jag att man ska kunna kräva av oss politiker att vi vet. Det är också rimligt att kunna kräva att detta verkligen kommer bokköparna till godo. Jag är inte intresserad av en bokmomssänkning som enbart går ned i fickorna på förläggare och bokhandlare. Då är avgiftsförklaringen ett första steg, men problemet är att förläggarna inte bestämmer priserna ut till kund. Det gör varje enskild bokhandlare. Men en sak som jag själv har framfört, att ett bok- prisindex vore önskvärt, ser jag nu i olika rapporter framföras från förläggarsidan. Det skulle vara ett bra steg för att man verkligen skulle kunna följa upp att sänkt bokmoms leder till sänkta priser, inte bara i morgon och övermorgon, utan det ska vara en varak- tig sänkning under lång tid om det ska få någon ef- fekt. Jag tror att bokbranschen numera är medveten om att det krävs prestationer från deras sida också för att kunna ställa kravet på staten att dra undan de här skatteintäkterna. Jag hoppas att det i framtiden ska kunna finnas en bred gemensam reservation eller kanske en majoritet i skatteutskottet för den här frågan.

Fru talman! Vi är överens om att vi vill att bok- momssänkningen ska komma konsumenterna till del, självklart. Det måste vi verka för på olika sätt genom de här avsiktsförklaringarna och kanske genom något annat också. Men jag anser alltså inte att vi har en majoritet i kammaren för sänkt bokmoms. Att ni går ut och talar på det sättet ställer till väl- digt stor förvirring. Människor utanför det här huset förstår inte detta. Finns det en majoritet så finns det en majoritet, och då röstar man fram ett förslag. Då ger man ett tillkännagivande till regeringen om att man vill ha ett förslag tillbaka till kammaren. Om man inte kan samsas om hur stor utgiften ska vara kan man alltså tillkännage för regeringen att man vill ha tillbaka ett förslag om sänkt bokmoms. Men det har inte partierna enats om. Därför finns det ingen majoritet i riksdagen för sänkt bokmoms, anser jag. Bortfallet kommer aldrig att exakt kunna beräk- nas. Det är sant att de olika utredningarna har kommit fram till lite olika siffror. Men vi vet att det handlar om mellan 800 miljoner och upp till kanske 1 miljard som man får anslå. Sedan kanske det ger en del tillbaka också. Det är det som är så svårt att beräkna. Men det blir bara någonting positivt i så fall.

Fru talman! Med den budgetprocess vi har i riks- dagen - om jag inte har förstått fel är Vänsterpartiet det enda parti med kritiska ståndpunkter mot den - fungerar det inte så att det går att bryta loss vissa saker för att sedan rösta om dem. De ingår i ett paket som kallas för budget. Även Kristdemokraterna måste hålla med om att budgeten påverkas, men inte i den bemärkelsen att några utgiftstak höjs utan att det blir intäkter och inkomster till staten genom att höja eller sänka skat- ter, t.ex. bokmomsen. Därför är det rimligt att detta ska ingå i den stora överenskommelse vi gör med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det är bara att erkänna att vi hittills inte har lyckats speciellt bra.

Fru talman! För Centerpartiet är den kulturella allemansrätten viktig. Bokens roll har en hög prioritet där. Genom det skrivna ordet kan känslor, tankar, erfarenheter och idéer delas och spridas. Ordet ger oss kunskap och sätter i gång fantasin. Biblioteken har haft och har en stark grund att stå på beträffande möjligheten att komma i kontakt med litteraturen. Biblioteken har stor betydelse för folk- bildningen och demokratin, och dessutom är de en viktig mötesplats för människor - inte minst för män- niskor av olika nationaliteter. Antalet bibliotek i en kommun är en kommunal angelägenhet. De allra flesta kommuner är väldigt rädda om sina bibliotek. För några år sedan kom en bibliotekslag som av somliga kommuner har tolkats som ett tak beträffande antalet bibliotek. Många fili- aler har lagts ned runtom i landet. Centerpartiet ser med förfäran på det inträffade, och av den anledning- en anser vi att det inte behövs någon bibliotekslag. Kommunerna måste själva få besluta om sin biblio- teksverksamhet. Böckerna är viktiga. Vi har kunnat se att så många som 67 % av svenskarna besöker biblioteken, som tidigare har nämnts i debatten. Ett danskt ordspråk säger att bokhyllan är en stege med vars hjälp du blir din övermans like. Jag yrkar bifall till reservation 1. Böckerna bevarar och utvecklar vårt språk! Det har motionerats en hel del om vårt svenska språk. Det har varit alltifrån att bruket av lånord i svenskan ska öka, att de inte ska försvenskas till behovet av en ny stavningsreform. Som ni vet arbetar just nu en språkkommitté som bl.a. har ett uppdrag att se till att alla i Sverige får en möjlighet att tillägna sig det svenska språket. För att kunna göra det, dvs. tillägna sig det svenska språket, är det givetvis viktigt att stimulera läsandet och läs- främjande verksamheter. Språkkommittén måste därför uppmärksamma detta. Jag hoppas att det finns tid till det trots att tiden för kommitténs arbete är kort. Det är bara cirka åtta månader kvar till dess kommit- tén ska vara klar med arbetet. Läsandet har en stor betydelse för ordförrådet, och eftersom vi vill bevara svenskan som modersmål och eventuellt få till stånd en lagstiftning i frågan behöver vi stödja läsfrämjande åtgärder. Vi i Centerpartiet har skrivit en hel del under många år om detta i våra kultur- och utbildningsmotioner. Bokläsandet minskade under 90-talet enligt en rapport från Skolverket. Var femte pojke i årskurs tre i grundskolan läser nästan aldrig för nöjes skull. En tiondel av eleverna har mycket låga resultat på förstå- elseprov. Det krävs därför olika åtgärder för att öka läsandet. Kampanjer som t.ex. Läs 2000 måste bli permanentade verksamheter. Samverkan mellan lan- dets kommuner, skolor och bibliotek måste stärkas, och den lustfyllda läsningen måste betonas. Genom att ge eleverna goda och positiva läsupplevelser sti- mulerar det till fortsatt utforskning på egen hand. Fru talman! För att ytterligare skapa ett intresse för att stimulera läsandet är det ett måste att vi ska sänka bokmomsen. Det ger klara signaler om att vi anser att det är angeläget att alla människor ska kunna köpa böcker utan att en fjärdedel av bokpriset ska gå till skatt. Förra veckan, den 21 mars, debatterade flera av oss ledamöter från kulturutskottet bokmomsen i sam- band med debatten om skatteutskottets betänkande om mervärdesskatt. Därför ämnar jag inte säga så mycket om det i dag. I vår reservation i skatteutskot- tet sade vi bl.a. att man bör enligt vår mening pröva tanken att bestämma mervärdesskatten på böcker till samma nivå som gäller för övriga lågbeskattade kul- turvaror och kulturarrangemang. En sådan åtgärd är också tillåten enligt EG-rätten. Sverige och Danmark har den högsta bokmomsen i hela världen. Den drabbar många grupper väldigt hårt. Flera har tagit upp barnfamiljerna, där många får vända på slantarna. De kan känna sig tvungna att avstå från att köpa böcker till sina barn på grund av att de måste prioritera andra saker. Det är synd. Det är som barn man behöver få ta del av ordets makt och känna att man äger boken där de magiska orden står. Studenterna drabbas också av de höga bokpriser- na, vilket leder till att de ofta kopierar böcker. Det är knappast stimulerande att ha tjocka böcker kopierade på lösblad. Centerpartiet har ett stämmobeslut från stämman i juni 2000 om att sänka bokmomsen till 6 %, och vi har även budgeterat för det i 2002 års budget. Fru talman! Tekniken utvecklas som bekant väl- digt snabbt. Den ger oss ökade möjligheter till sam- verkan mellan olika verksamheter, och den kan hjälpa oss att på ett smidigt sätt bevara kulturarvet. Vi har i utskottet framhållit vikten av att arkiv, bibliotek och museer samverkar. Det ger historieintresserade män- niskor ökade möjligheter att finna sina rötter, och inte minst underlättar det forskares och studenters möjlig- heter att ta fram fakta om historien. Den föreslagna översynen av samverkan inom ABM-området bör komma i gång så snabbt som möj- ligt. I detta ärende finns en motion om var man ska påbörja verksamheten. Utskottet är inte villigt att peka ut något aktuellt område som ska få bedriva försök med ABM-samverkan. Det har jag förståelse för. Men jag kan ändå inte låta bli att påminna om att Västernorrland - som föreslås i s-motionen Kr320 - är ett län som har drabbats enormt hårt av nedlagda verksamheter. Försvaret utplånades helt i Väster- norrland, och i veckan kom regeringens beslut om att lägga ned tingsrätter. Även där drabbades Sollefteå. Där läggs tingsrätten ned. Det skulle med andra ord vara en väldigt fin gest mot Västernorrlands län att påbörja ABM-samverkan där. Jag tänker inte yrka bifall till motionen, utan jag nöjer mig med att dessa åsikter kommer med i dagens protokoll. Jag yrkar bifall till reservation 1, men jag står naturligtvis bakom våra andra reservationer.

Fru talman! Det har väl inte undgått någon i kammaren att det inte är så många dagar sedan vi hade en kulturdebatt i anslutning till debatten om skatteutskottets betänkande, nämligen den mest litte- raturbefrämjande frågan som finns, dvs. bokmomsen. Tyvärr innebar voteringen av skatteutskottets betän- kande att än en gång avfärdades förslaget att sänka bokmomsen till 6 %. Än en gång har majoriteten missat chansen att förbättra villkoren för läsandet, för bildningen och för de vuxenstuderande. Det blev en riktig kulturdebatt vid slutet av behandlingen av be- tänkandet, men tyvärr utan socialdemokratiskt delta- gande. När vi har hört inläggen i dag kan vi förstå varför. Vi vet att det inte finns någon reservation i det här betänkandet eftersom frågan är en skattefråga. Men det skulle ändå vara intressant att få höra argumenten mot sänkning eftersom det otvivelaktigt är både en kulturell och en litterär fråga. Även om jag inte får något svar i dag heller kan jag lova att vi kommer tillbaka i frågan. Jag tror faktiskt att i sinom tid kommer förslaget att gå igenom. Jag är av naturen optimist. Dessutom är maktens korridorer nog så attraktiva, att både Vänstern och Miljöpartiet snart sitter i budgetförhandlingar igen. Då har ni chansen! En annan mycket viktig del i läsfrämjande och tillgänglighet till litteratur är givetvis biblioteken. Jag har tidigare i kammaren sjungit bibliotekens lov. Det tänker jag fortsätta med. Det är få institutioner - eller ingen - som finns så djupt förankrade i folksjälen som just biblioteken. Det är intressant att följa ut- vecklingen av biblioteken. Där är nätet oslagbart för att få en bra bild. Mycket av den entusiasm som finns bland personalen på biblioteken förmedlas också via deras hemsidor. Ta t.ex. Kungsbacka, där man talar om biblioteket som ett samhällets öppna vardagsrum. I vinjetten till Varbergs bibliotek står det: "En god roman tar alltför häftigt slut. En härlig dikt ger glans åt en minut. Ett ståtligt drama varar väl en vecka. En enda kokbok räcker livet ut." Det är ett citat av Alf Henrikson. I Halmstad talar man bl.a. om att den 23 april är det världsbokdagen - något som vi alla borde vara med och uppmärksamma. Det finns väldigt mycket gott att säga om biblio- teken och deras filialer. När jag läser utskottets be- tänkande finner jag dock att vi inte tar upp bokbus- sarna någonstans. Inte heller i motioner eller i proto- koll finns de omnämnda. Ändå finns de ute i kommu- nerna och har mycket stor betydelse för landsbygden. Ofta har de upp till 4 000 volymer och tar dessutom med sig det som beställts, numera också via nätet. Allt detta, plus filialer plus huvudbibliotek och all annan kringverksamhet, finns och kommer att finnas oberoende av om vi har en bibliotekslag. Det finns ingen anledning för riksdagen att gå in i det kommu- nala självstyret med pekpinnar att det måste finnas ett bibliotek i varje kommun. Den här verksamheten är så mycket mer. Det måste vara upp till varje kom- mun, varje kulturnämnd och varje kulturchef att uti- från sina förutsättningar utveckla verksamheten. Vi behöver inte generalkommunalråd i statsminister Göran Persson eller överkommunalråd i kulturminis- ter Marita Ulvskog. Folkpartiet har tilltro till kommu- nalpolitikerna, framför allt de folkpartistiska, att de tar ansvar även för kulturen i kommunen. Om de till äventyrs inte gör det, är jag övertygad om att invå- narna kommer att säga sitt i nästa val. Så går jag över till några andra reservationer från Folkpartiet. Vi förordar en statlig kampanj för att främja läsning. Tyvärr har undersökningar visat att läsandet bland ungdomar minskar, och också läsför- ståelsen, detta trots att det ändå görs en hel del, vilket utskottet också skriver. Inte minst läsrörelsen bidrar till detta. Vi vill ändå trycka på ytterligare. Ökad läsförståelse och mer läsning har betydelse för liv- skvalitet och inte minst också för demokratin. Apropå läsförståelse finns det en motion från Kristdemokraterna om kategoriseringssystem för böcker med hänvisning till läsbarhetsindex. Det är visserligen bara för barnböcker, men det kanske skulle behövas för vuxenlitteratur också. LIX-tal är inget nytt, men ändå intressant att ta fram. Då räknar man antalet långa ord och långa meningar och sätter dem i förhållande till antalet ord totalt. Ett index på 20-30 är enkel text, som barn- böcker, 35-45 medelsvår text och 50-55 svår text för fackfolk av fackfolk. Över 55 är, som det står i den sammanställning jag har läst, en nästan omöjlig text att begripa, och den är för tekniker, jurister och Vår Herre. Jag har plockat ut två texter under rubriken Ut- skottets ställningstagande i KrU5 och funnit LIX- talen 59 och 61. Jag behöver kanske inte ge några ytterligare kommentarer. Det är nog inte så många som läser betänkanden eller förstår dem. En annan nyhet på nätet sedan några år är elektro- niskt publicerade tidskrifter. Vi har motionerat i frå- gan tidigare. Jag gläder mig nu åt att Kulturrådet sedan 1999 verkligen följer utvecklingen och också i fortsättningen kommer att följa den. Så långt är det bra, men vår motion handlade också om att ta fram en plan för hur utvecklingen kan stimuleras och kvalite- ten höjas. Det är alltså inte ett ekonomiskt stöd som vi förespråkar, utan idé- och kvalitetsstöd - därav vår reservation. Slutligen, fru talman, gäller det stödet till organi- sationstidskrifterna. Folkpartiet har i sig en avog inställning till presstöd när det gäller dagstidningar, men det finns andra tidskrifter som inte alls har sam- ma kommersiella möjligheter men som gör ett viktigt arbete för att ge händelser i vår närhet och i omvärl- den en mer eftertänksam nyansering. Det är tidskrifter som inte slår upp den mer eller mindre sanna bras- kande rubriken för att fånga lösnummerköpare. Här finns de idéburna organisationernas tidskrifter, som Inger Davidson tog upp. Därför är vi med på begäran om en översyn av dessa tidskrifters villkor och om det finns möjligheter till ett stöd för att säkerställa den kvalitativa utvecklingen. Fru talman! Jag står givetvis bakom alla våra re- servationer men nöjer mig med att yrka bifall till reservation 11 under punkt 22.

Fru talman! Jag skulle gärna vilja fråga om reser- vationen Upphävande av bibliotekslagen som mode- rater, centerpartister och folkpartister står bakom. Där ger man intryck av att man är emot bibliotekslagen därför att den i stället för att ange en ambitionsnivå lägger ett golv. Min fråga är då: Vart tar då er tilltro till kommunpolitikerna vägen, om det är det som är orsaken till att ni vill avskaffa bibliotekslagen? Det är, underförstått, att kommunpolitikerna snabbt skulle hänvisa till att de bara behöver ett bibliotek t.ex. i Halmstad. Det finns andra kommuner som är betyd- ligt mindre än Halmstad där man får vara väldigt nöjd om man kan ha ett bibliotek och en biblioteksfilial. I besparingstider finns det en uppenbar risk för att man skulle fortsätta att dra in, därför att det är ingen lagstyrd verksamhet jämfört med skolverksamhet osv. Jag skulle vilja fråga: Om ni nu tycker att det här inte räcker för att värna biblioteksverksamheten, varför kan ni inte tänka er ytterligare genomarbetning av bibliotekslagen för att göra den mer tydlig? Jag tänker bl.a. på filialverksamhet, vilken kvalitet som ska finnas osv. Man skulle kunna säga så här: Det är 70, men många kör 80 - vad gör vi då? Jo, då avskaffar vi 70- skylten, så har vi löst problemet. Det är en väldigt lättsinnig modell. Jag skulle vilja veta på vilket sätt vi får bättre biblioteksverksamhet om bibliotekslagen avskaffas. Får vi då mer pengar i kommunerna att lägga på bib- liotek? Kommer vi att få mer pengar att lägga ute i filialerna? Hur tänker Folkpartiet, Centern och Mode- raterna i den frågan?

Fru talman! Jag kan inte tala om hur Centern och Moderaterna tänker - jag kan tala om hur Folkpartiet tänker. Vi har alltså tilltro till kommunpolitikerna. Det här är en principiell fråga för mig, att det inte ska finnas så mycket nationella lagar som styr kommu- nernas verksamhet, inte vara så detaljstyrt. Jag har sett de förslag som har kommit från bl.a. fackförbun- det DIK, där man t.o.m. i lagstiftningen vill ha en befattningsbeskrivning för chefen för biblioteken. Det är horribelt att riksdagen ska lägga sig i det. Det är på samma sätt om man byter en filial mot en bokbuss, som kanske har betydligt fräschare litteratur med sig än vad filialen har. Det kommunala självstyret är alltså en principfrå- ga i oerhört hög grad. Dessutom har jag alltså tilltro till kommunpolitikerna. Peter Pedersen nämnde skolorna. Jag kan ta ett annat exempel, som låg mig nära innan jag kom hit till riksdagen. Jag var ordförande för sjukhusen i Halland. Det finns ingen lag som säger att det måste finnas ett sjukhus i varje landsting, men jag lovar att det ändå finns. Skulle man försöka lägga ned det sista sjukhuset i ett landsting lovar jag att invånarna kom- mer att säga sitt i nästa val. Det tror jag att de gör också om man försöker lägga ned ett bibliotek.

Fru talman! Jag uppfattar ändå, trots en viss reto- rik, att det är mer principen som avgör detta att vi inte ska ha någon bibliotekslag, att vi inte ska bestämma vissa saker från riksdagen, utan man ska avgöra själv. Även om det finns en risk för att ett antal kom- muner kommer att mista biblioteksverksamhet på grund av kärva ekonomiska tider - det finns många kommuner som har det oerhört kärvt och där man ska värdera kultur i förhållande till skola, vård och om- sorg, som alla partier pratar om - är det här riksdags- beslutet en väldigt liten markering. Det är att det i varje kommun ska finnas åtminstone ett folkbibliotek. Jag har väldigt svårt att förstå den stora upprördheten, av rent principiella skäl, mot det här.

Fru talman! Nu gled onekligen Peter Pedersen på det här, för han sade att bibliotekslagen skulle handla om ett folkbibliotek. Alldeles nyss sade han att lagen också skulle garantera filialer. Det var en bra reträtt i sig. Men jag tycker att man ska ta hela reträtten, nämligen att avskaffa bibliotekslagen, av de skäl som jag talade om tidigare. Här är det uppenbart att vi har olika uppfattningar om vad kommunalt självstyre innebär och om vi på nationell nivå ska gå in och peta i detaljer i kommu- nernas verkliga självstyre. Annars behöver vi ju inte ha så mycket kommunal politik, om allting ska tas härifrån. Jag kan ge ett antal exempel, men det tillhör inte denna debatt.

Fru talman! Först vill jag säga lite grann om tid- skrifter - både tryckta och på Internet. Tidskrifternas betydelse för det kulturella klimatet får inte underskattas. Den rika flora av artiklar och texter som tidskrifterna producerar i dag är den kan- ske största källan till mer ingående kunskap om svenskt och internationellt kulturliv. Trots det kämpar många av de etablerade tidskrifterna för att överleva. Många drivs helt ideellt eller av ett litet antal under- betalda eldsjälar. Det här är skandalöst. Ett bra sätt för tidskrifterna att låta höra av sig och locka till sig nya läsare är att ordna kulturella evene- mang som t.ex. Gläntans filosofibarer och 00-tals lyrikkvällar. Evenemang som Gläntans filosofibar visar inte bara på exempellös framgång med fullsatta hus och långa köer utanför, utan de har också visat att de drar en helt ny publik. Därför borde regeringen överväga ökat stöd till de årliga återkommande eve- nemang som kulturtidskrifterna så framgångsrikt arrangerar. När bokmomsen sänks till 6 %, vilket vi hoppas inte ligger alltför långt fram i tiden, är det rimligt att även tidskrifterna omfattas av denna momssänkning. Sedan undrar jag om det verkligen finns en stor majoritet i riksdagen för en sänkt bokmoms i dag. Vad jag vet är det bara tre partier som står för det beslutet. Övriga vill utreda, och man vet aldrig vad en utredning kan komma fram till. Miljöpartiet vill ha ett tillkännagivande om att re- geringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag till sänkt bokmoms. Det är inget budgetbrott att be regeringen återkomma med ett förslag. Nog om det. En ny form av kultur- och kunskapsspridning i dag är tidskrifter på Internet. I ett antal artiklar i dagspressen har de Internetbaserade tidskrifternas växande betydelse inte minst för den unga generatio- nen framhållits. Antalet elektroniska tidskrifter ökar hela tiden. Särskilt glädjande är att notera att det i många fall är politiskt aktiva ungdomar som med Internet funnit ett nytt tidskriftsmedium som de har råd med för att sprida sin kultur och sina idéer. Av denna anledning vill vi att det upprättas ett produk- tionsstöd för elektroniskt publicerade tidskrifter. Med det yrkar jag bifall till reservation 12 under punkt 23. Sedan flera år råder ett avtalslöst förhållande mellan Svenska Förläggareföreningen och Sveriges Författarförbund. Det råder delade meningar om författarnas elektroniska rättigheter. Författare ska inte behöva förlora kontrollen över sina verk och med det även gå miste om ersättning för nedlagt arbete. Vi hoppas att regeringen beaktar denna problematik. Så, fru talman, vill jag säga att invandrar- och mi- noritetsmedier är professionella språkrör för sina respektive språk och etniska grupper. Men det är många olika språk och grupperna vet väldigt lite om varandra, och de vet inte vad som står i de olika tid- skrifterna. De vet inte heller vad som sägs i radio- och TV-program. Debatterna som förs förblir oftast en intern angelägenhet inom den egna gruppen - detta trots att integrationsfrågor i dag har en mycket fram- flyttad plats i det offentliga samtalet och i det svenska samhällsbygget. Integration i ett mångkulturellt samhälle betyder inte endast integration mellan majoritets- och mino- ritetsgrupper utan i allra högsta grad även integration minoritetsgrupper emellan. Denna uppenbara brist i det offentliga samtalet medför att åsikter inte bryts mot varandra och att det inte blir någon kommunika- tion. I Miljöpartiets partimotion om kultur har vi därför lyft fram detta demokratiskt mycket svåra problem att invandrare med olika kulturella och språkliga bak- grunder inte kan läsa varandras kulturtidskrifter där- för att de inte förstår varandras språk. Vi betonar också att det är omöjligt för svenska tidningar att snappa upp viktiga debatter i dessa tidskrifter och göra dem till allmängods i svenska tidningar, radio och TV just för att man inte kan läsa innehållet. Fak- tum är att detta leder till ytterligare segregation. Ett sätt, fru talman, att öka tillgängligheten till dessa medier kan vara att öronmärka pengar för pro- fessionell översättning av låt oss säga mellan 15 och 20 % av materialet som referat eller som pressrelea- ser. Tidskrifterna behöver också stöd för utveckling av pressetik och journalistik och kunskap om det fria ordet och demokratins grundprinciper. Med det yrkar jag bifall till reservation 10 under punkt 21. Så går vi vidare till distribution. I dag råder all- varliga problem med distributionskanaler i Sverige. Vi har en tryckfrihet som garanteras i lag, men när det tryckta ordet ska nå ut till läsaren råder det mono- polsituationer. Distributionskanalerna har blivit allt färre och kontrolleras av några enstaka dominerande aktörer. Små förlag har ingen plats och slås lätt ut, vilket hindrar det fria meningsutbytet och drabbar både kulturtidskrifter och serieförlag. Ett folkstyre byggt på fri åsiktsbildning borde också se till att det blir reellt möjligt för materialet att nå ut. Därför vill Miljöpartiet att distributionskana- lerna för tidskrifter utreds ur just ett mångfalds- och konkurrensperspektiv. Så till sist tar jag upp bibliotek. Flera har tidigare varit inne på att antalet biblioteksfilialer har fortsatt och minska sedan vi införde bibliotekslagen. Mellan 1989 och 1999 har 376 filialer lagts ned. Denna okunskap om behovet av närhet till bibliotek och bibliotekets betydelse som mötesplats är alarmerande. Då är det viktigt att lyfta fram de goda exemplen. I Katrineholm, t.ex., bygger de ut nya biblioteksfilialer, och i Stockholm ska en biblioteksplan presenteras under våren. Att planera sin verksamhet är inte dumt, det. Hur når nu dessa goda exempel ut? När tänker re- geringen komma med ytterligare förslag om hur ned- läggningar kan förhindras? Vi hoppas på besked alldeles strax. Till slut: Varför annonserar män efter kvinnor i tidningar? Det är ju bara att besöka våra kulturinsti- tutioner, för det är ju där vi finns.

Fru talman! I den reservation som Miljöpartiet röstade för i skatteutskottets betänkande angående bokmomsen står det att Miljöpartiet vill sänka bok- momsen fr.o.m. 2002. Detta blir ännu mer motsägel- sefullt än Vänsterns agerande. Trycket och förvänt- ningarna på er i Miljöpartiet blir väldigt stora nu när ni sitter och förhandlar med regeringen om just bud- geten för 2002. Min fråga är: Hur hanterar ni de för- väntningarna?

Fru talman! Jag förväntade mig faktiskt att Inger Davidson skulle ställa precis just den frågan, så att jag skulle ha möjlighet att svara utan att gå in i en bokmomsdebatt, för det hör inte till detta ärende. Jag har möjlighet att säga att ett fastställande av ett årtal är en mycket viktig viljeinriktning. Det tarvar åtgär- der, och jag lovar att vi tar vårt ansvar. Sedan får våra systerpartier tala om vilket ansvar de tar.

Fru talman! Jag anser att detta är en bokmomsde- batt, för vi hade ett särskilt yttrande - det har jag för mig att också Miljöpartiet har - till detta betänkande. Då har vi all anledning att ta upp det. Jag tycker att hanteringen är en allvarlig fråga, därför att människor utanför Riksdagshuset ifråga- sätter vad det är vi håller på med. Dels säger vi att vi har en majoritet, men majori- teten röstar på ett annat sätt. Dels är det ett parti som säger i en reservation att man vill att bokmomsen ska sänkas från 2002, men man gör ingenting åt det och har inte med det i sitt budgetförslag. Jag tycker att vi måste börja bli lite mer ärliga om hur vi hanterar frågorna i riksdagen, så att folk utan- för kan tyda vad det är vi håller på med. Det gäller i allra högsta grad bokmomsfrågan, för den har förvir- rat väldigt många. Det tycker jag att Miljöpartiet har ett ansvar för.