Bemanningen av marinens och flygvapnets stående insatsförband

Herr talman! Sveriges försvar fortsätter att förändras. Sedan snart tre år tillbaka är värnplikten vilande och ersatts av en frivillig rekrytering, med möjlighet att återta den ifall det skulle bli påkallat. Det är såklart en omfattande förändring som berör alla i Försvarsmakten, liksom naturligtvis också samhället i stort. Hela Sverige behövs för att få reformen på plats. Myntets andra sida är att reformen påverkar långt många fler än bara dem som är anställda i försvaret. Många orter runt om i Sverige är fortsatt präglade av en stor militär närvaro och påverkas av de beslut som vi fattar. Den här diskussionen tar sin utgångspunkt i en rapport från Riksrevisionen. Det är naturligtvis bra att Riksrevisionen kommer med synpunkter på dessa viktiga områden. Vi välkomnar det. Sedan kan man ibland landa i delvis olika slutsatser, men i grunden är det alltid bra att viktiga politikområden genomlyses och att vi får en diskussion om hur vi kan ta ansvar för reformen. I diskussionerna om bemanning och tillgänglighet kan det ibland vara lätt att tappa den övergripande bilden. Alliansen tillträdde regeringsmakten i ett läge där tidigare S-regeringar avvecklat fler än 60 militära förband och enheter över hela Sverige. Huvuddelen av förbanden i arméns insatsorganisation hade mellan ett och tre års beredskapskrav. Med låga eller alls inga inställelsekrav på dem som fullgjort värnpliktstjänstgöringen hade värnplikten i praktiken förvandlats till en rekryteringsbas för förbanden i utlandsstyrkan. Till detta ska läggas det faktum att den nationella försvarsplaneringen hade upphört att gälla. Så såg det ut. Det var ett försvar där bästföredatumet för länge sedan hade passerats, ett försvar som i praktiken inte kunde användas. Mycket har hänt sedan dess. Många beslut har fattats i den här kammaren som lägger grunden för någonting nytt och bättre. Vi är ännu inte framme vid målet; det ska vi heller inte vara enligt planeringen. Men trots att det finns gott om utmaningar, till och med problem ibland, ser vi nu att försvarsförmågan i Sverige faktiskt har ökat. Herr talman! Riksrevisionen pekar i sin rapport på bemanningssituationen inom de stående insatsförbanden hos marinen och flygvapnet. Det går inte att kommentera precis allting, och mycket av det som förs fram är ju känt sedan tidigare. Ett viktigt klargörande behöver dock göras: Sverige befinner sig inte i krig. Med andra ord har vi inte heller ett beslut om höjd beredskap. I stället har vi ett beredskapssystem som är anpassat efter den omvärld och de uppgifter vi ser i dag. Systemet innebär att delar av insatsorganisationen är omedelbart tillgängliga och möjliggör dessutom att huvuddelen av den kan vara tillgänglig inom några dagar efter att ett sådant beslut fattats. Med andra ord finns här en mycket viktig skillnad mellan den personaluppfyllnad förbanden har i fredstid och den uppfyllnad de kommer att ha efter ett eventuellt beslut om höjd beredskap. Varför finns då denna skillnad? Den finns därför att det inte skulle vara vare sig effektivt eller någon särskilt sund ekonomisk hushållning att lösa Försvarsmaktens fredstida uppgifter med den bemanning som gäller i krig. Det innebär att vissa befattningar kan befinna sig på utbildning för att utvecklas i sina respektive yrkesroller eller vara utlånade till andra förband där de behövs bättre. Det är i grund och botten en klok princip, som innebär att Försvarsmakten kan lägga sina resurser där de gör störst nytta. Det är också värt att understryka att de uppgifter som Försvarsmakten har i fredstid kan lösas med delar av insatsorganisationen. När tillgängligheten diskuteras bör också ett antal andra faktorer lyftas fram. Tillgängligheten kommer att förbättras i takt med att de värnpliktiga i krigsförbanden ersätts med anställda soldater. Införandet av ett tvåbefälssystem är en stor men positiv förändring för Försvarsmakten, och det kommer att ta viss tid innan den får fullt genomslag. Att Försvarsmakten nu genomför en sammanhållen försvarsplanering och krigsplacerar både personal och materiel ökar beredskapen och tillgängligheten. Till detta ska läggas att det pågår ett förbättringsarbete inom ramen för ordinarie bemanningsarbete. En sak som vi ofta påtalat är att grundrekryteringen måste öka. Det måste bli mer attraktivt att vara såväl skyttesoldat som stridspilot. Det är ett omfattande arbete som inte bara handlar om kronor och ören utan också om hur samhället i stort värderar arbete inom Försvarsmakten. Här kan vi bli bättre, och det finns fortsatt mycket att göra. Herr talman! Riksrevisionen påtalar också vikten av att försvarsutskottet får adekvat information om bemanningsläget med rekommendationer till regeringen att utveckla denna där så är möjligt. Det kan man ha förståelse för. Något märkligare är dock ansatsen i det tillkännagivande som S, V och MP har formulerat. Att kritisera regeringen för brister i bemanningen är en smula uppseendeväckande med tanke på det försvar som nämnda partier lämnat efter sig. När det gäller återrapporteringen till riksdagen ska först och främst konstateras att riksdagen har informerats löpande genom budgetpropositionerna. Därtill har det funnits många möjligheter för försvarsutskottet att begära in ytterligare information om dessa frågor. Såväl försvarsministern som ÖB har besökt utskottet löpande under året med gott om möjligheter också för oppositionen att ställa frågor. Med andra ord har utskottet kontinuerligt fått information om just utvecklingen inom insatsorganisationen. Vi vet också att regeringen har för avsikt att återkomma med en sammanhållen redovisning av personalförsörjningen i dess helhet i kommande budgetproposition. Det är med andra ord inte bara bemanningen inom Marinen och Flygvapnet som diskussionen gäller. Den gäller inte heller enbart personaluppfyllnad utan också det viktiga rekryteringsarbetet. Detta är naturligtvis ett arbete som måste ske noggrant och inte minst kopplat till den sekretess som omger frågorna. Det är rimligt att i det här läget invänta en sådan redovisning innan krav ställs på ytterligare fördjupningar. Det är i det här sammanhanget också viktigt att påpeka att här ligger ett visst mått av eget ansvar att ställa frågor och vara en aktiv ledamot. Som ledamöter fokuserar vi på olika frågor och har därmed också olika intressen av att få olika information. Det kan gälla rekrytering, materielplanering, internationella samarbeten eller något annat. Det perfekta informationsdokumentet som täcker samtliga faktauppgifter om varje aspekt av alla ledamöters olika intresseområden kommer nog att dröja. Det är då desto större skäl att ställa egna frågor vid något av de många tillfällen som givits utskottet och som fortsatt kommer att ges. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till vår gemensamma reservation.

Herr talman! Riksrevisionen är en viktig myndighet som regelbundet granskar bland annat det svenska försvaret och Försvarsmakten. I dagens debatt diskuterar vi den granskning som har gjorts av marinens och flygvapnets insatsförband. Riksrevisionen anser att det finns brister och bedömer att förbanden till skillnad mot vad som ska vara fallet inte har beredskap med hög tillgänglighet. Man menar att det finns allvarliga brister. Dock anser man att förbanden har goda förutsättningar att snabbt bli bemannade. Riksrevisionen menar att regeringen har ställt krav och vidtagit åtgärder så att en bättre insatsberedskap borde ha varit möjlig för Försvarsmakten att leverera. Riksrevisionen menar att informationen från Försvarsmakten och regeringen är komplex och i vissa delar motsägelsefull. Mot den bakgrunden rekommenderar Riksrevisionen Försvarsmakten bland annat att prioritera att bemanna förbanden fullt ut. Försvarsmaktens uppfattning är att den har informerat regeringen om bristerna och menar att man löser sina uppgifter givet - som Johan Forssell var inne på - den situation som i dag är i vår omvärld. Vi har en fredlig omvärld och långt till något annat. Regeringen delar den bedömningen och anser att Riksrevisionen har fokuserat på bemanningsgraden och inte på hur uppgifterna har lösts. Regeringen delar inte Riksrevisionens syn att Försvarsmakten ständigt ska ha full bemanning på samtliga enheter och förband, vilket enligt regeringen skulle vara ineffektivt och kostsamt. Allianspartierna delar regeringens bedömning och anser liksom regeringen att det är Försvarsmaktens ansvar att fullgöra insatsberedskapen inom de ramar som regeringen anvisar. Försvarsmakten och regeringen har också på olika sätt - inom de ramar som sekretessen kräver - informerat om dessa frågor. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet fick majoritet i utskottet för sin uppfattning att insatsberedskapen borde vara bättre. Man vill att riksdagen tillkännager regeringen att informationen till riksdagen varit för otillräcklig och kräver att regeringen måste garantera mer tillfredsställande information och insyn. Dock menar man samtidigt att det är svårt att veta vilken information som ska efterfrågas, särskilt eftersom mycket är omgärdat av sträng sekretess. Det blir en grannlaga uppgift för regeringen, men det går säkert att göra saker och ting ändå lite bättre. Det får vi se. Det vore intressant att veta hur långt de tre partierna vill förstärka insatsberedskapen i riktning mot ständigt full bemanning. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 2. Vår debatt i dag handlar om bemanningen inom marinen och flygvapnet. Riksrevisionen har gjort en granskning och kommit fram till att det finns allvarliga brister. Bemanningen är inte tillräckligt robust. När man sparar på försvaret kors och tvärs, och man gör det så gott som vid varje ny budget, är det naturligt att verksamheten till sist urholkas. Ett problem är att soldatlönerna är för låga så det är svårt att rekrytera och behålla kontraktsanställda. Ett annat problem är att materielbudgeten har ett stort underskott. Nu får vi veta att bemanningen är för tunn vid marinens och flygvapnets insatsförband. Detsamma gäller insatsstaberna vid högkvarteret. Bara en av dessa saker är nog problematisk, men tillsammans skapar de en mycket bekymmersam bild som vi politiker måste svara på. Närmast är det vi försvarspolitiker som måste kunna bedöma det effektiva utfallet av försvarsanslaget. Vi måste kunna bedöma den militära förmågan vi får ut för de pengar vi satsar. Då är det inte bara antal och typ av förband och deras beväpning som är nyckelfaktorer, utan bemanningen är naturligtvis också en faktor i ekvationen. För den politiska bedömningen i riksdagen allmänt och i budgetarbetet särskilt är riktiga underlag viktiga. Bemanning och personaluthållighet för marinen och flygvapnet är viktiga nyckeldata för bedömningen av Försvarsmaktens verkliga förmåga. För att inte riksdagen ska fatta dåligt underbyggda beslut är det avgörande att bemanningsdata tydligt, relevant och kontinuerligt tillhandahålls av Försvarsmakten och departementet. Den information som ges i dag ger inte hela bilden. Riksrevisionen konstaterar att det är resursslöseri när dyra materielsystem inte nyttjas fullt ut på grund av avsaknad av redundans i personalen. Marinens fartyg och stridsflygplanen är dyra materielsystem med hög militär effekt i krig och krislägen. Det är inte kostnadseffektivt att ha för lite personal placerad på dessa enheter och därigenom minska tillgängligheten. Marinens fartyg har bara en besättning och blir underutnyttjade. Enligt Riksrevisionen genererar marinens korvetter därför i dag endast 20-30 procent av den potential som finns av ett sjödygn i jämförelse med Kustbevakningen som genererar 70 procent. Särskilt begränsande är om personal med kritisk kompetens inte dubbleras. Herr Talman! Vi föreslår alltså två saker. För det första föreslår vi en utredning om ökad redundans för kritiska positioner inom marinen och flygvapnet. För det andra föreslår vi en bättre redovisning till riksdagen från Försvarsmakten och departementet av bemanningsläget.

Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till försvarsutskottets förslag till beslut i betänkande 2012/13:FöU9. Herr talman! Bakgrunden till det ärende vi debatterar här i kväll är en i raden av mängder av revisionsrapporter från Riksrevisionen. Revisionsrapporter tycks åtminstone för mig och mitt liv vara en gemensam nämnare oavsett var jag befinner mig just för stunden. Så har det varit från 1980-talets arbete på bank via min roll som ansvarig för familjens företag från 1992 till rollen som kommunstyrelseordförande hemma i Ljungby fram till uppdraget som riksdagsledamot här och nu. På banken gällde devisen att varje mening som förekom i revisionsberättelsen förutom standardmallen innebar en "oren" revisionsberättelse och i princip kraftiga åtgärder mot låntagaren eller företaget i fråga. På samma sätt är det när det gäller familjeföretaget, fast då med den egna framtiden som insats. Däremot blev min syn på revisionsrapporter med tiden annorlunda under min tid i kommunal verksamhet. Med betoningen på verksamhetsrevision tycker jag att ansatsen blir en helt annan. I stället för att man fastnar i vem som har gjort rätt eller fel kan rapporterna oftast med fördel användas för att bestämma vad vi tillsammans kan göra bättre. Man kan använda revisionen som en konsult i ständiga förbättringar i stället för att primärt leta syndabockar. Herr talman! Vilken inställning har då regeringen och allianspartierna till Riksrevisionen och dess rapporter? Rätta mig om jag har fel, men för mig låter det för det mesta som om även på detta område infinner sig den gren som åtminstone för närvarande vinns överlägset av Alliansen och dess regering. Vilken gren tänker jag då på? Jo, herr talman, jag tänker på "nånannanismen". Utgångspunkten i den är ungefär som följer. För det första: Det är inget problem. För det andra: Om det skulle råka vara ett problem är det förmodligen Socialdemokraternas fel från tiden före det borgerliga tillträdet hösten 2006. För det tredje: Om det nu skulle vara ett problem som inte kan lastas på Socialdemokraternas ansvarskonto, så är det förmodligen kopplat till den största ekonomiska krisen sedan den stora depressionen på 30-talet. För det fjärde: Om det inte kan skyllas på socialdemokrater eller på den ekonomiska krisen är det förmodligen fel som kan härledas till den myndighet som rapporten i fråga handlar om. För det femte: Åtminstone i det här fallet skulle man kunna använda förklaringsmodellen att riksdagens ledamöter själva borde ha förstått att de givetvis skulle ha ställt just de frågor som Riksrevisionen påpekar att bristen består av. Jag skulle kunna spä på listan med statsministerns senaste uttalande om att det är Husbyinvånarnas ansvar att ta tag i situationen med de upplopp som vi har sett den senaste veckan. Men jag lämnar det därhän så länge. "Nånannanismen" - det skulle vara klädsamt med en något mer ödmjuk inställning från den borgerliga sidan. Varför inte bejaka de rapporter som läggs på bordet framför oss med ansatsen att det här ska vi kunna förbättra eller tack för tipsen från läktaren och från coachen? Låt mig hellre förekomma än förekommas. Givetvis kommer mina kolleger i sina repliker att säga att så här var det också när sossarna regerade. Det är mycket möjligt. Men låt mig då i förväg be mina kolleger att när vi väl sitter vid rodret igen vara vänliga att påminna mig - om jag mot förmodan skulle glömt bort det - att ha en något mer ödmjuk inställning till Riksrevisionens synpunkter och förbättringsförslag. Kom ihåg: Det är inte någon annans ansvar. Det är ditt och mitt, och vårt ansvar tillsammans att förbättra de ansvarsområden vi har. Herr talman! Jag konstaterar att Riksrevisionen framför följande kritik och/eller förbättringspotential. För det första: Försvarsmaktens stående förband inom marin- och flygstridskrafterna saknar en tillräckligt robust bemanning. För det andra - och här kommer åtminstone lite av att stryka medhårs: Regeringen har förbättrat förutsättningarna för robust bemanning. Trots detta kvarstår brister. För det tredje: Riksdagen har inte fått en helt rättvisande samlad återrapportering. Förslaget till förbättring när det handlar om regeringens handhavande lyder: Se till att utveckla den öppna återrapporteringen om insatsförbanden, särskilt med hänsyn till bemanningen, inom ramen för vad som är möjligt i förhållande till vad sekretessen medger. Vår utgångspunkt är den vi har framfört i utskottets ställningstagande: Det är regeringens ansvar att garantera tillfredsställande information och insyn i frågor om bemanning av och tillgänglighet till de stående insatsförbanden.

Herr talman! Jag uppskattar Clas-Göran Carlssons personliga anekdoter om revision. Jag delar hans uppfattning att det är viktigt. Min uppfattning är däremot att också historien är viktig. Det går inte att komma runt det. Den situation som vi har i dag beror på beslut som har fattats tidigare. Den situation som vi kommer att ha i morgon beror på beslut som vi fattar i dag. Hur mycket man än vill går det inte att komma runt detta faktum. Så här var det tidigare också, säger Clas-Göran Carlsson. Nej, så var det inte. Jag har försökt göra en kort exposé av hur det var tidigare, med 60 nedlagda militära förband och enheter etcetera. Det var betydligt sämre - om man nu vill använda det uttrycket - förr. Tillgängligheten har också ökat. Det är inte jag som säger det, utan det har Försvarsmakten själv konstaterat. Det är ett viktigt medskick att ta med sig i diskussionen, och jag tycker att Clas-Göran Carlsson borde fånga upp det. Vi har tittat på Riksrevisionens rapport. Vi har analyserat den. Mycket av det som sägs kan vi hålla med om; vi tror att informationen kan utvecklas. Jag noterar att Clas-Göran Carlsson inte nämnde det, men vi erfar att regeringen kommer att utveckla detta i budgetpropositionen för 2014. Det handlar inte bara om de punkter som denna diskussion gäller, utan bemanningen och rekryteringen i sin helhet. Jag tycker att det kan vara en ganska rimlig inställning att vi inväntar den utvecklade rapporteringen och ser vad den för med sig. Efter detta kan vi eventuellt ta ställning till om den behöver utvecklas ytterligare. Om Socialdemokraterna är missnöjda med tillgängligheten och bemanningen i stort blir man nyfiken på vilka deras förslag är för att förbättra den ytterligare.

Herr talman! Johan Forssell påpekar vikten av att blicka bakåt i historien. Även jag skulle kunna blicka tillbaka i historien och exempelvis ta utgångspunkt i ett antal borgerliga regeringsår under början av 90-talet som sedan medförde att vi fick ta ansvar för att sanera statens ekonomi tillsammans med Staffan Danielssons centerparti under några år mot slutet av 90-talet. Men det blir en debatteknik som är ganska trist. Denna regering har haft regeringsansvaret sedan 2006 och är ansvarig för den situation vi har i dag. Jag tror att Johan Forssell missuppfattade vad det var jag kommenterade och där tidigare socialdemokratiska regeringar hade varit lika goda kålsupare. Det handlade nämligen om att även vi säkerligen bortsåg från Riksrevisionen och tog den inte till oss på samma sätt på samma sätt som den nuvarande regeringen gör. Det vanliga svaret för tillfället från allianspartierna är att man erfar att regeringen håller på att arbeta med att utveckla det ena området efter det andra. Det kommer att förbättras, säger de. Det är säkerligen så att man arbetar med att förbättra informationsgivningen till riksdagen. Men det är också viktigt att vi härifrån riksdagen understryker att det är vad vi förväntar oss. Det räcker inte att lova i utskottsbetänkanden och säga att man erfar att regeringen kommer att förbättra informationsgivningen. Vi vill se betydligt bättre underlag från regeringen.

Herr talman! Man måste ha respekt för att det här är komplicerad materia. Här finns också, vilket vi har varit inne på i den här diskussionen, ett visst mått av sekretess. En sådan här utvecklad rapportering är ingenting man trollar fram direkt, utan den kräver sitt analysarbete. Det ska göras grundligt, noga och samlat. Budgetpropositionen är ett lämpligt instrument för detta. Om den nu kommer att utvecklas på flera områden än vad det här tillkännagivandet gäller, kanske också när det gäller bemanningen och rekryteringen i sin helhet, tycker jag att det är en ganska lämplig gång att först invänta den. Sedan kan vi se vad det ger vid handen. Man kan naturligtvis hålla på hur länge som helst och prata om historien. Nu var det i och för sig inte statens finanser som vi diskuterade utan just Försvarsmakten och dess bemanning och rekrytering. Jag tycker att Socialdemokraterna gör det lite väl enkelt för sig när de låtsas att tiden startade 2006 och att det inte fanns någonting före det. Den organisation som vi ärvde då var resultatet av de beslut som hade fattats innan dess. Det fritar inte oss från ansvar, tvärtom. Vi tar det varje dag i försvarsutskottet. Regeringen tar det genom sina beslut. Men nog påverkas vi också av de beslut som har fattats tidigare. Det är inte konstigare än så. Jag undrar fortfarande om Socialdemokraterna är missnöjda med den bemanning som finns i dag. I så fall är jag väldigt nyfiken på att höra hur förslagen att förbättra den ser ut.

Herr talman! För mig hänger statens finanser intimt samman med möjligheten att finansiera Försvarsmaktens verksamhet. Om staten hade urusla finanser i början av 90-talet påverkade de förmodligen utformningen av Försvarsmakten åren därefter. När det gäller frågan om sekretess vill jag säga att vi bara några dagar efter larmrapporterna om att ryskt flyg närmade sig Sverige under påskhelgen och vi inte hade någon incidentberedskap fick en sekretessklassad dragning inför utskottet. Finns viljan att lämna sekretessbelagda uppgifter finns det säkerligen också ett utskott som är berett att lyssna på de redovisningarna. Det tror jag inte är något bekymmer. När det gäller bemanningen skulle jag vilja understryka att vi har träffat ett antal överenskommelser under de senaste åren med de borgerliga partierna för att förbättra exempelvis personalförsörjningen. Vilket avstamp vi kommer att göra framöver är för tillfället en fråga för den försvarsberedning som jobbar nu. Jag vill inte föregripa de resultat som den kommer fram till. Vi har ambitionen, och det tycker jag att vi har visat i akt och mening, att sträva efter breda överenskommelser för att lösa uppgifterna för Försvarsmakten in i framtiden.

Herr talman! Jag uppskattar att debattera med Clas-Göran Carlsson som har en konstruktiv debatteknik. Han kommer med kritik men motiverar den. Jag håller med om att verksamhetsrevision är något annat än revision i bank och familjeföretag. Revision ska självfallet syfta till att vi kan göra saker bättre. Men regeringen och Försvarsmakten har diskuterat Riksrevisionens kritik. Regeringskansliet för en kontinuerlig dialog med Försvarsmakten vad gäller löpande redovisning av bemanningsläget. Både Försvarsmakten och regeringen bedömer att man har tillräcklig information, vilket man redovisar här. Vad gäller bemanningen av stående förband har Försvarsmakten informerat regeringen om svårigheterna och de brister som finns. Försvarsmakten ser över grundrekryteringen. Det är regeringens bedömning att de åtgärder som myndigheten vidtar är tillräckliga. Man redovisar detta. Även vad gäller bemanningsnivå och om det ständigt ska vara full bemanning, som Riksrevisionen egentligen utgår ifrån, är det både Försvarsmaktens och regeringens uppfattning att det ligger på en godtagbar nivå. Försvarsmakten vidtar åtgärder för att förbättra det hela och anpassa det till eventuella nya ageranden från omvärlden. Regeringen bedömer att det är på gång, och man kommer att fortsätta att följa frågan. Visst har den här rapporten tjänat sitt syfte, och vi tycker att det kunde räcka med det. Jag vill fråga Clas-Göran Carlsson: Ska det vara en ständigt full insatsberedskap? Menar även ni tre partier detta i det fredliga läge som vi har i vår omvärld?

Herr talman! Låt mig börja med att kvittera vänligheten. Jag uppskattar Staffan Danielsson på andra sidan i debatten. Staffan Danielsson säger att Försvarsmakten och regeringen har tillräcklig information, och det är just det som är pudelns kärna i revisionsrapporten. Försvarsmakten och regeringen har tillräcklig information, men utskottet har inte fått tillräcklig information. Det är just den bristen som Riksrevisionen framför i sin kritik. Om man har en positiv ansats till revisionsrapporterna tjänar de definitivt sitt syfte, men om ryggradsreflexen är att man slår ifrån sig kritiken och säger att arbetet med att rätta till det som kritiken framförs emot redan pågår tycker jag inte att det blir den eftertänksamhet som krävs när man läser revisionsrapporterna. Om regeringens besked är att den här redovisningen kommer att förbättras kommer vi att vara nöjda i den delen. När det gäller frågan om bemanningen tycker jag att det för närvarande är lämpligt att Försvarsberedningen slutför sitt arbete i båda delarna och kommer med de rekommendationer till den framtida organisationen som både Staffan Danielsson och jag ser fram emot.

Herr talman! Det är helt rätt att det är olika nivåer här. Det är Försvarsmakten som under ansvar svarar för beredskapen inom vissa ramar som regeringen sätter upp och som vi inte har full insyn i eftersom det måste vara en viss sekretess. Regeringen och Försvarsmakten har gemensamt uppfattningen att de har en bra dialog och vet om varandras uppfattningar. De bedömer att det är saker på gång för att förbättra det som behöver förbättras. Det finns motiv för varför man har haft den beredskapsgrad som man har haft. Jag tycker att det är bra att man klarar ut det. Regeringen menar att man redovisar detta i budgetpropositionen inom ramen för sekretess. Vi har träffar både med Försvarsmakten och med regeringen där det är ett ömsesidigt givande och tagande i frågor och dialog. Regeringen säger klart att man vill att återrapporteringen ska vara så öppen och bra som möjligt. Det har regeringen försökt att göra, och det kommer man att fortsätta att försöka göra. Jag tycker att det är bra att Riksrevisionen fokuserar på detta och för fram sina synpunkter. Det är också bra att vi får diskutera det här och att regeringen och Försvarsmakten får kommentera det. En viktig grundpoäng i Riksrevisionens kritik som regeringen kritiserar är att Riksrevisionen förutsätter att Försvarsmakten ständigt ska ha full bemanning på samtliga enheter och förband i beredskap. Det skulle kosta väldigt mycket pengar och vara en mycket stark åtgärd i den fredligare tid som vi har nu jämfört med kalla kriget. När Socialdemokraterna i det här förslaget säger att det är för dålig beredskap är frågan: Delar ni Riksrevisionens bedömning att det borde vara full insatsberedskap? Det vore kostsamt, Clas-Göran.

Herr talman! Vi konstaterar att Riksrevisionens granskning belyser tydliga brister i bemanningen, Staffan Danielsson. Det är så långt vi sträcker oss i den delen. Om Staffan Danielsson läser betänkandet ytterligare en gång kan han se att vi har riktat in oss på informationsunderskottet till utskottet i förhållande till regeringen. Det är där vi riktar in den kraftigaste kritiken. Låt mig citera vad Riksrevisionen skriver: "Riksrevisionen bedömer därför att riksdagen riskerar få ett otillräckligt beslutsunderlag när det gäller att besluta om Försvarsmaktens organisation och uppgifter. Om riksdagen inte får grundläggande och saklig information om ett område där riksdagen har ett beslutsmandat, leder detta till ett informationsunderskott. Underskottet i sig försvårar för berörda riksdagsledamöter att ställa relevanta frågor till företrädare för Försvarsmakten eller regeringen. Enligt Riksrevisionens mening riskerar därför riksdagen att fatta strategiskt betydelsefulla beslut för Försvarsmakten, utan att känna till tillståndet inom marinen och flygvapnet och förutsättningarna för att kunna nå en fullt bemannad insatsorganisation." Det är där vi riktar in vår kritik. Riksdagen har inte fått tillräckligt med information. Det är det kritiken handlar om.

Herr talman! Det här betänkandet som specifikt handlar om marinens och flygvapnets stående insatsförband menar jag har kopplingar även till andra saker. Personalförsörjningen inom försvaret är och har länge varit ett pågående problem. Det har varit så sedan reformen som beslutades för fyra fem år sedan genomfördes där man gick från ett värnpliktsförsvar till en yrkesarmé. En sådan stor förändring måste man förbereda och jobba med ständigt för att hitta vägar när det gäller just personalförsörjningen. Att gå från ett värnpliktssystem där man nästan lite grann har ett gratis underlag för sin personal till en helt annan situation måste grundläggas på ett helt annat sätt. Ett av de uttryck som det tar sig är att man får problem även när det gäller flyget och marinen. Riksrevisionens rapport riktar in sig just på de bitarna. När det gäller punkt 1 är det något som Vänsterpartiet har påpekat i flera olika sammanhang och även här, nämligen att Försvarsmaktens stående förband inte har tillräckligt robust bemanning. "Robust bemannning" är ett rätt viktigt begrepp, för det innebär att man har ett antal olika varianter och har backup på olika sätt som gör att man kan se till att bemanningen är pågående. Jag menar att regeringen och de borgerliga partierna måste ta till sig det här och åtgärda det. Jag tycker att man här i debatten gärna slår ifrån sig och, som Clas-Göran Carlsson var inne på, talar om vems fel det är utom ens eget, för den ödmjukheten har man inte. Även när det gäller redovisningen och diskussionen med oss i oppositionen brister det, vilket Riksrevisionen påpekar. Det finns stora brister i redovisningen till andra partier i riksdagen än regeringspartierna. Det får konsekvenser för alla riksdagsbeslut som tas både i utskott och i kammaren när det gäller försvarspolitiken. Man rekommenderar att rapporteringen måste utvecklas inom ramen för vad sekretessen medger, som det står här. Det är ett viktigt påpekande, och det var vi inne på förut. Man kan ge bättre information oavsett om det är sekretessbelagt eller inte. Det är också en punkt. Clas-Göran Carlsson var inne på att det går att ge sekretessbelagd information i försvarsutskottet bakom stängda dörrar. Det går alltså att göra det på ett bra sätt ändå. Det måste man ta till sig. Jag vill som riksdagsledamot i försvarsutskotten kunna vara med och ta bra beslut. Kan jag inte det känns det otillfredsställande. Det måste man ta till sig från de borgerliga partiernas sida. I försvars- och säkerhetspolitiken har vi en ansats att göra breda lösningar och hitta en samsyn när det gäller de här problemen som finns just för att det är långsiktiga beslut som fattas. Även tidigare, tycker jag, har det funnits en tendens hos de borgerliga partierna och regeringen att ge en positiv bild som inte alltid stämmer. Man ger alltså en något falsk bild som är mer positiv än hur det egentligen är. Det är inte bara i det här sammanhanget man gör så utan även i många andra sammanhang. Det kanske är för att man vill skyla att vissa beslut går väldigt fort. Jag brukar säga att den här regeringen i olika sammanhang gör fort men också fel. Det är för att de har för bråttom och inte har is i magen att ta vissa riktiga beslut och vänta in saker för att få det att fungera. Så var det förra gången, då man inte väntade in Försvarsberedningens rapporter när det gällde ändringen av Försvarsmakten. Det är återigen ett bevis på att det här är något som man inte har tagit till sig, utan man borde fundera på hur man ska göra. Jag hoppas att rapporten från Riksrevisionen ger regeringspartierna en tankeställare och att man, framför allt när det gäller återrapportering, gör om och gör rätt och gör bättre i framtiden.

Herr talman! Jag konstaterar att Alliansen nyss fick kritik för att vi gör saker och ting för fort. Tidigare fick vi från ett annat oppositionsparti höra att det går för sakta. Det kanske säger en hel del om oppositionens hållning i de här frågorna. När det gäller Riksrevisionens rapport i just bemanningsfrågan har vi en delvis annan uppfattning. Vi tycker att det är rimligt att vi inte bemannar organisationen i fredstid med den organisation som gäller i krigstid. Det finns flera skäl till det. Dels kan de uppgifter som ska lösas i fredstid lösas med delar av insatsorganisationen, dels vore det inte ekonomiskt försvarbart eller ens effektivt att i fredstid ha den krigsorganisation som gäller efter beslut om höjd beredskap. Vi skiljer oss åt i synen på det. Torbjörn Björlund sade att han uppfattar att bemanningen inte är tillräckligt robust i de stående insatsförbanden. Jag kan ha full respekt för den uppfattningen, men följdfrågan till Torbjörn Björlund blir: Vilka förslag har du och Vänsterpartiet för att göra bemanningen mer robust i de stående insatsförbanden? Särskilt nyfiken blir man mot bakgrund av att Vänsterpartiet historiskt och alltjämt i dag möter väljarna med omfattande besparingar på Försvarsmakten.

Herr talman! Jag tror att det finns en tanke bakom det att det går fort och fel. Det handlar inte bara om försvarspolitik, utan det handlar om andra saker också. Men även när det gäller reformen som har genomförts finns den här tanken. Man genomförde en reform som man inte hade stöd för i befolkningen eller på annat sätt, utan man gjorde det med enkel majoritet i förra riksdagen. I dagens riksdag finns inte det stödet. Jag menar att det är tecken på att man har bråttom att göra saker för att man vill ha dem på ett visst sätt. Man lyssnar inte, och man är inte beredd att göra en bred lösning. När det gäller det här med robust - vi har använt det ordet i Vänsterpartiet rätt mycket - handlar det om att man ska ha reserver och möjlighet att vidta åtgärder så att man faktiskt får personal på plats. Jag menar inte att man alltid ska ha täckning för något slags incidentberedskap, vilket jag har sagt i olika sammanhang, i till exempel tidningar. Det här handlar inte om det, utan det handlar mer om att man måste bygga en organisation som fungerar även utifrån vardagliga uppgifter. Det är det inte säkert att det här gör. Man ska öva, och man ska göra andra saker också. Det menar jag är Riksrevisionens poäng när det gäller de här bitarna. Vad handlar det om när jag säger att det ska vara robust? Jo, att man har en uppbackning. Man kanske till exempel har flera besättningar på båtar som kan gå in och ta det här för att man ska öva och man ska ha något slags förberedelse inför det som kommer, om det kommer några kriser och sådant. Det är inte bara ryssarna som kan komma, utan andra kan också komma. Det menar jag är den ena, stora biten. Den andra biten är just att om vi ska fatta beslut i försvarsutskottet och sedan i kammaren och ha en bred uppslutning där vi i oppositionen ställer upp på det som ska göras - för jag menar att vi behöver ha en bra personalförsörjning oavsett vilket system vi har - måste man ge oss rätt information, fyllig information och information som vi kan använda i debatten, i diskussionen och i beslutsunderlaget. Riksrevisionen pekar på att det inte är så.

Herr talman! Torbjörn Björlund beklagar sig över att vi inte fattar besluten i full enighet. Jag kan hålla med om att det vore väldigt trevligt om vi alltid kunde göra det i den här kammaren. Problemet är bara att Vänsterpartiet står för en linje som de är ensamma om. Den linjen innebär till exempel att vi ska återinföra värnplikten, göra kraftfulla reduceringar av försvarsanslagen, avbryta viktiga materielprojekt, försämra försvarsindustrins förutsättningar att verka i Sverige och så vidare. Det är Vänsterpartiets politik. Jag kan som sagt ha full respekt för att Vänsterpartiet driver den linjen. Men det blir lite märkligt att man gör det samtidigt som man står i riksdagens talarstol och försöker ge sken av att man har högre ambitioner på en massa områden. Då tycker jag att en mer ärlig linje från Torbjörn Björlunds sida hade varit att säga: Vi står för tydliga reduktioner. Det kommer att medföra en sämre bemanning. Vi jobbar på ett delvis annorlunda sätt, vi avbryter materielprojekt, etcetera. Det går faktiskt inte att både äta kakan och ha den kvar. Om vi ska ta ytterligare en historia när det gäller det personalförsörjningssystem som vi har i dag var det faktiskt så att man i den förra Försvarsberedningen ändå formulerade sig gemensamt om att man framöver bör bemanna insatsorganisationen på frivillig grund. Att det har drivits igenom med strid på kniven stämmer faktiskt inte riktigt. Återigen vill jag föra tillbaka frågan till Torbjörn Björlund. Om det är så att man har högre ambitioner kring bemanningen, var är då förslaget till det?

Herr talman! Vi har som sagt en annorlunda syn på det här. Vi var emot att man tog bort värnpliktsförsvaret. Vi vet att det finns företrädare inom regeringspartierna som förespråkar en återgång till kanske en partiell värnplikt för att lösa problemen. Det finns de som säger det. När det gäller pengar har vi också ett annat sätt att se. Vi lägger inte 100 miljarder på JAS. De pengarna skulle kunna användas till personal till exempel. Vi har ett bra flygförsvar med de plan vi har, och vi behöver ha pengarna till annat än JAS E. Det är en sådan sak som vi definitivt har varit tydliga med. Det här gör vi i stället för att lägga så mycket pengar på JAS. Det gör inte regeringen, för de lägger pengarna på sådana saker och ser till att det inte finns folk att flyga planen. Det är en sådan sak som är uppenbar. När det gäller materielprojekt tycker jag nog att Johan Forssell ska vara försiktig med att uttala sig, för också där har det förts fram väldigt mycket kritik mot hur regeringen har hanterat saken. Man har haft beställningar som man har avbrutit för att ta upp igen. Det har vi också haft uppe i riksdagens kammare förut. Hur ser det ut i den biten? Det har varit fördyringar och många sådana saker som har påverkat ekonomin även för Försvarsmakten och de förband som finns där. Det menar jag är någonting som man ska vara väldigt noga med. Lägger man materielbeställningar är det på lång sikt, utifrån en plan som man har. När riksdagsbeslutet togs var det faktiskt med enkel majoritet. Det är det vi går på. Att Försvarsberedningen föreslår saker som sedan ska bli verklighet är en annan sak, men riksdagsbeslutet var just det. Där menar jag att man gjorde fel. Man skulle ha grundat beslutet på ett helt annat sätt, väntat in en utredning, väntat in mycket mer av vad som krävs för att bland annat få en personalförsörjning som funkar i en yrkesarmé. Därigenom menar jag att man igen har gjort fort, och det har blivit fel.