Årsredovisning för staten 2003

Fru talman! I det här betänkandet behandlar finansutskottet regeringens skrivelse Årsredovisning för staten och Riksrevisionens styrelses redogörelse angående denna. Utskottet lämnar vissa synpunkter på innehållet i årsredovisningen. Bland annat noterar utskottet att antalet revisionsberättelser med invändning fortsätter att öka och att en stor andel av invändningarna rör anslagsöverskridanden, felaktig redovisning mot anslag och inkomsttitlar samt överskridande av bemyndiganderamar. Utskottet ser allvarligt på den negativa utvecklingen och förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen och vid behov vidtar åtgärder för att bryta denna trend. Beträffande garantiverksamheten efterlyser utskottet en redovisning av vilka anslag som under räkenskapsåret omfattat garantiverksamhet, så kallade subventionsmedel. Utskottet föreslår att årsredovisningen och Riksrevisionens styrelses redogörelse angående denna läggs till handlingarna. Fem motionsyrkanden behandlas också i betänkandet. När det gäller yrkanden om redovisning av utgiftsbegränsande åtgärder och redovisning av extraordinära händelser förutsätter utskottet att regeringen kan lämna de önskade redovisningarna utan att riksdagen behöver ge regeringen detta till känna. När det gäller yrkandet om en redovisning av statsbudgeten i kostnads- och intäktstermer ser utskottet ingen anledning att föregripa det utvecklingsarbete som härvidlag pågår i Regeringskansliet och avstyrker därmed yrkandet. Utskottet avstyrker också yrkandet om redovisning av åtaganden och framtida finansieringsmöjligheter mot bakgrund av att liknande analyser i stor utsträckning redan görs. Slutligen avstyrker utskottet yrkandet om att redovisa skillnaderna mellan resultaträkningen och statens finansiella sparande på grund av de stora svårigheter som är förknippade med att få fram en sådan redovisning och att inget omedelbart behov av denna redovisning föreligger. I betänkandet behandlar finansutskottet även Riksrevisionens styrelses redogörelse angående den statliga garantimodellen. Utskottet föreslår att redogörelsen läggs till handlingarna. Till betänkandet har fogats en reservation och två särskilda yttranden.

Fru talman! Vid behandlingen av betänkandet har det visat sig att det är lite si och så med hur myndigheterna sköter sig. Antalet revisionsberättelser med invändningar ökar. Det handlar om anslagsöverskridanden, felaktiga redovisningar och överskridanden av bemyndiganderamar. Det här är naturligtvis inte acceptabelt, vilket utskottet också konstaterar som Carin Lundberg har redovisat. Fastställda ramar, regler och anvisningar ska följas, och det kan inte nog betonas. Det finns också en samsyn i utskottet om att statens redovisning ska vara tydlig och informativ. Vi är till exempel överens om att resultatet ska redovisas justerat för större engångseffekter. Vi förutsätter att regeringen återupptar redovisning av utgiftsbegränsande åtgärder i årsredovisningen. Utskottet uttalar också att arbetet att utveckla redovisningen ytterligare ankommer på regeringen. Men i en del är vi inte överens, och där föreligger en reservation då utskottsmajoriteten har avstyrkt förslaget att skillnaden mellan resultaträkningen och statens finansiella sparande ska redovisas. Motivet är att det är svårt. Motivet är också att man anser att omedelbara behov för en sådan redovisning saknas. Fru talman! Det faktum att en åtgärd är svår borde inte förta betydelsen av att redovisningen arbetas fram. Med anledning av det yrkar jag bifall till reservationen.

Fru talman! Statens årsredovisning är ett dokument som varje år får för lite uppmärksamhet i utskottsarbetet och i riksdagens arbete. Det är med detta som med så många andra saker att man fokuserar mycket mer, och kanske oproportionerligt mycket, på att lägga fram nya förslag och alldeles för lite på att utvärdera vad som hände med de beslut man redan har fattat. Det finns några punkter i årsredovisningen där vi har framfört synpunkter på att den jämförelsen inte är så lätt att göra som den skulle kunna vara och som den borde vara. En redovisning av åtaganden, framtida kostnader och skulduppbyggnad borde till exempel redovisas i årsredovisningen. Det borde redovisas vilka utgiftsbegränsande åtgärder som har vidtagits för att man ska kunna jämföra budgeten med utfallet på ett tydligare sätt. Man borde främst redovisa statsbudgeten i kostnadstermer, åtminstone i utgiftstermer, och inte bara i betalningstermer. Om man tar detta på vanligt bokföringsspråk är det ju så att i statsbudgeten redovisar man cash flow och inte utgifter eller kostnader. Samma sak gäller redovisning av extraordinära händelser. På de här punkterna har utskottet i god sämja skrivit att man förutsätter att detta kommer att ske under kommande år. Man förutsätter att arbetet med en förändring av redovisningen fortsätter. Det skulle ju vara bra om det blev så. Tyvärr har vi ju alltför många gånger varit med om att ett enigt utskott har framfört ganska kraftfulla synpunkter i den här typen av frågeställningar och förutsatt att regeringen kommer att följa det, men sedan har regeringen inte levt upp till det. Vid det här laget är det ganska många år sedan som både regeringen och riksdagen sade att man skulle gå över till en mer kostnadsmässig redovisning, och det är ju uppskjutet. Jag tycker inte att det känns helt klarlagt att det faktiskt kommer att ske. Vad finns det då för anledning att misstro regeringen på den här punkten? Ja, det hänger ihop med den diskussion som vi nyss hade. Om man går över till en mer kostnadsmässig redovisning kan man inte det ena året klara utgiftstaket i någon sorts teknisk bemärkelse genom att strunta i att betala sina räkningar. Då kommer inte det att spela någon roll, och den smitvägen kommer att försvinna helt och hållet. Det gör att man kanske vill sätta en liten randanmärkning av misstänksamhet mot regeringen på den här punkten. Vi har ändå valt att markera den enighet som finns i utskottet. Vi hoppas och tror att det betyder att regeringen kommer att vara mer benägen att följa utskottets vilja. Fru talman! Av den här årsredovisningen framgår bland annat att ett otal myndigheter inte alltid följer de regelverk som man ska följa. Även där är kritiken enig. Eftersom de inte är närvarande här och debatten normalt sett främst brukar föras kring de frågor som vi själva är oense om, betyder väl det att de här frågorna riskerar att få för lite uppmärksamhet. Jag hoppas att vi till nästa år kan få en sådan behandling av årsredovisningen för staten i tid att vi i utskottet, både i utskottsarbetet och i kammaren, kommer att ha möjlighet att lägga lite mer tid och kraft på denna utvärdering. Jag står givetvis bakom alla ståndpunkter som framförs i vår motion och yrkar bifall till reservationen.

Fru talman! När krubban är tom bits hästarna. Det är en mycket tydlig liknelse som man kan göra i samband med den här redovisningen. Resultaträkningen för 2003 visar ett underskott på 13 miljarder kronor. Det är en försämring med 40 miljarder i förhållande till 2002. Balansräkningen för nettoförmögenheten visar upp en försämring med 22 miljarder. Statsskulden uppgick vid utgången av 2003 till 1 186 miljarder kronor, en ökning med 23 miljarder i förhållande till tidigare år. Så här kan det givetvis inte fortsätta hur länge som helst. En årsredovisning är ett viktigt instrument för kommande års verksamheter. Det är alltså ett underlag för att rätta till felaktigheter. Hur ser det då ut i dag? Ja, statsskuldens saldo 2003 var 46,3 miljarder kronor, alltså ett 32 miljarder större underskott än vad som budgeterats. Beräkningen för innevarande år uppgår till drygt 65 miljarder kronor, och det innebär, som vi tidigare diskuterat, att budgettaket spräcks. Har man då tagit till sig de signaler som en årsredovisning ger? Jag tycker att det klart kan svaras att man knappast har gjort det. En positiv bedömning av situationen kan kanske vara att svårigheterna att jämföra resultaten för de olika åren bidrar till den prekära ekonomiska situationen. Det borde vara naturligt att plus och minus balanserar och att man inte ska låna till drift. Kommuner och landsting åläggs krav på balans i sina räkenskaper, och från Centerpartiet ser vi det som ett renlighetskrav att samma anspråk ska ställas på staten själv eller på den regering som för tillfället är statens förvaltare. Politiken måste därför läggas om så att statens finansiella sparande kommer i balans över en konjunkturcykel. För att det ska kunna göras krävs ett förtydligande i redovisningssystemet. Majoriteten i finansutskottet delar uppfattningen att det föreligger stora svårigheter att jämföra årets resultat med statens finansiella sparande, men trots det anser majoriteten inte att det finns något skäl för att göra några förändringar. Mot bakgrund av den ekonomiska situationen och den utveckling som vi kan se framför oss är detta ställningstagande något förvånande. Nu är, som tidigare sagts, skrivningarna i det här förslaget rätt kritiska, men jag vill i likhet med mina borgerliga kamrater också ytterligare betona vikten av förändringar. Därför yrkar jag bifall till reservationen under punkten 6.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslagen i betänkandet. Det innebär att skrivelsen Årsredovisning för staten 2003 och Riksrevisionens styrelses redogörelse över denna läggs till handlingarna. Detta betyder i sammanfattning att de väckta motionerna, som har olika innebörd och olika styrka, ska avslås. I ett par fall har utskottet ansett sig ha anledning att göra anmärkningar och att lämna synpunkter till regeringen på redovisningen. Flera talare har varit inne på detta. En av anmärkningarna gäller att antalet revisionsberättelser med invändningar fortsätter att öka, från 14 året 2002 till 19 året 2003. Det handlar bland annat om myndigheter som överskrider sina anslag. För att skapa lite uppmärksamhet kring detta vill jag, även om flera andra talare redan har sagt det, upprepa att utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen på det här området, vidtar åtgärder och för riksdagen redovisar såväl åtgärderna i de enskilda fallen som de åtgärder som man vidtar för att förebygga framtida överskridanden. Det blir här många upprepningar trots att vi är överens. I presentationen av ärendet sades att antalet motionsyrkanden som nu behandlas är fem och att det nu yrkas avslag på dessa. I ett par fall sker det med hänvisning till att motionsyrkandena kan anses tillgodosedda i betänkandet. Det gäller till att börja med kraven i motion Fi31, där man tar upp frågan om redovisning av vilka begränsningsbelopp eller andra utgiftsbegränsande åtgärder som regeringen har beslutat om. En sådan redovisning har tidigare gjorts 2000 och 2001 men har sedan upphört. Utskottet förutsätter att regeringen återupptar redovisningen och att den också, i akt och mening att bilden ska bli komplett, redovisar beslutade begränsningar för 2002 och 2003. I motion Fi30 ställs krav på att det med förebild i pensionssystemet skapas mått som mäter beslutade åtgärder och de åtaganden som de leder till mot framtida finansieringsmöjligheter. Jag kan föreställa mig att man bland annat tänker på socialförsäkringssektorn. Det handlar om att försöka prognostisera vilken effekt olika politiska beslut får på sikt för kostnaderna för exempelvis arbetslöshet eller sjukskrivningar. Det tunga skälet för att avslå den motionen är, som jag ser det och som vi skriver i betänkandet, att den sortens analyser redan görs, faktiskt dagligen och stundligen. Vi åberopar inte minst på olika sätt här i kammaren sådana analyser. De görs i budgetprocessen, av Långtidsutredningen, av andra utredningar, av myndigheter och av oberoende samhällsdebattörer och företrädare för olika intressen. Man kan säga att den materia som därvid kommer fram är ett väldigt viktigt underlag för den politiska diskussionen och inte minst för debatt och beslut här i kammaren. Man kan dock även efterlysa någonting ytterligare, nämligen att det upprättas balansmått och kanske till och med insätts bromsar för varje enskild sektor i samhället vilka slår till automatiskt. Det är mer avancerat, och vi har den uppfattningen att ett sådant system skulle leda till att vi låser in finanspolitiken i ett alltför litet rum. Detta är också skälet till att vi avstyrker det aktuella motionsyrkandet. Det har här också nämnts att det pågår ett arbete inom Regeringskansliet som syftar till att utforma en statsbudget på i huvudsak bokföringsmässiga grunder, det vill säga en redovisning i kostnads- och intäktstermer. En sådan förändring skulle ha flera fördelar, och det är därför som det här arbetet pågår. Den skulle göra det lättare att bedöma den statliga verksamheten, i vad mån målen uppnås och vad verksamheten egentligen kostar. Den skulle dessutom göra det lättare att jämföra olika ekonomiska dokument med statsbudgeten, med den redovisning som vi diskuterar i dag och med nationalräkenskaperna. I motion Fi30 föreslås att staten snarast ska lägga fram en redovisning av statsbudgeten i kostnads- och intäktstermer. Utskottets skäl för att avstyrka motionskravet är att det redan pågår ett aktivt sådant arbete på Regeringskansliet, som vi förutsätter kommer att leda till resultat. I samma motion ställs det också krav på en resultaträkning som gör det möjligt att urskilja extraordinära intäkter och kostnader. I det avseendet är vi överens. Det är ett av de yrkanden som avstyrks, dock med hänvisning till att vi anser att andan i förslaget redan är tillgodosedd. Vi tycker att det är rimligt att regeringen, som redan sker vad gäller statsbudgetens saldo, i en särskild upplysning redovisar årets resultat, justerat för större engångseffekter. Vi tycker att en sådan ordning bör kunna inrättas utan att riksdagen fattar något särskilt beslut. Det har författats en reservation med anledning av det här betänkandet i vilken det föreslås att staten ska redovisa skillnaderna mellan resultaträkningen och statens finansiella sparande. Som flera talare varit inne på är det problem förenade med att göra en sådan redovisning. Det tycks vi vara överens om. Det finns en rätt stark invändning innebärande att det förhållandet att det är problem med någonting inte behöver innebära att man avstår från att göra det. Nej, det är sant. Om det finns ett starkt behov av att införa en sådan ordning måste man naturligtvis ta sig förbi problemen. Men bakgrunden är ju att vi inte anser att det föreligger ett, som det uttrycks i betänkandetexten, omedelbart behov av det, och det i sin tur beror på att bakgrunden till kravet i motionen är att motionärerna vill slå fast ett saldomål också för staten. Vi har det redan för den samlade offentliga sektorn. I grunden har vi - det kommer upp i diskussionen i morgon mera noggrant - en annan syn på detta. Det viktiga motivet för vårt avslagsyrkande på den här punkten är ju att majoriteten i motsats till reservanterna inte ser det här omedelbara behovet. Vi ser inte behovet av ett saldomål för staten, därför att det är bättre att ha ett saldomål för hela den offentliga sektorn, och dessutom är det tillräckligt. Om man inrättar för många saldomål för olika sektorer med täta skott låser man in finanspolitiken i ett alltför litet rum, menar vi, på ett sätt som inte gagnar den politiska rörelsefriheten. Fru talman! Därmed yrkar jag än en gång bifall till förslaget i utskottets betänkande.