Arbetslöshetsförsäkringen

Herr talman! Jag fick höra att Socialdemokraternas debattör i detta ärende nu hade åkt in på sjukhus, och jag vill framföra en hälsning till honom och hoppas att han kryar på sig så snabbt som möjligt. Vi saknar honom här i dag. Vi ska tala om arbetslöshetsförsäkringen, som behandlas i arbetsmarknadsutskottets betänkande 4. Det har gått undan ordentligt i arbetsmarknadsutskottet. Vi har kommit upp i fyra betänkanden under detta riksmöte. Med den här farten hinner vi säkert med ett eller två till under detta riksmöte. Herr talman! Arbetet präglas av kaos, byråkrati, kontroll och närmast total brist på tid för förmedlingsarbete, samtal och vägledning till arbetslösa och service till företagen. Många manipulerar med statistik och redovisning för att inte visa misslyckade resultat. Det handlar om att visa resultat uppåt mot ledningen, inte gentemot de arbetslösa. Om någon i gruppen "förberedande utbildning" ser ut att kunna få jobb, flyttas och klassificeras han eller hon snabbt om till arbetsmarknadsutbildning, och så uppnår man ytterligare en "placering i jobb" för Mål 3. Så nås målet lättare. Men de som bäst behöver utbildning, som står långt bak i arbetslöshetskön, sorteras bort och kommer sällan i fråga för arbetsmarknadsutbildning. Var det så det var tänkt? Vad är det egentligen som händer på arbetsförmedlingarna och hos Ams? Håller teoribygget "AF Sverige" helt enkelt på att implodera? Och vad gör regeringen - arbetslivsminister Hans Karlsson och statsminister Göran Persson? Herr talman! Detta är stycken tagna ur en ledare i Aftonbladet den 2 mars i år. Rubriken var: "Nu råder rädslans imperium på AMS." Nog tycks det finnas anledning att reformera Ams på ett väl fungerande sätt. Ja, vad gör regeringen, statsministern och Ams generaldirektör? Och vad gör arbetsmarknadsutskottets majoritet när Riksrevisionens styrelse, efter revisorernas granskning av arbetslöshetsförsäkringens hantering på arbetsförmedlingen, kommer med sina synnerligen välmotiverade rekommendationer? Jo, majoriteten beslutar att något tillkännagivande till regeringen enligt dess mening inte kan anses påkallat. Och Amschefen begär ytterligare 2 miljarder, och det snabbt. Och statsrådet Hans Karlsson är stolt som en tupp, men inte nöjd. Det var han i en interpellationsdebatt häromdagen som handlade om att få människor i arbete. Det påminner lite grann om tv-serien Slödder, jag menar Lödder. Är det så känsligt för utskottsmajoriteten att tala om för regeringen och Ams att de ska skärpa sig? Tydligen är det det. Majoriteten borde göra ett erkännande och ta till sig riksrevisorernas kloka och välgrundade synpunkter. Bocka och nig uppskattande i stället för att fogligt förutsätta att regeringen ska återkomma till riksdagen med redovisning. Regeringen har under de senaste tio åren inte visat någon större aktivitet på arbetsmarknadens område. Det utskott som vi representerar, arbetsmarknadsutskottet, är ett av de minst arbetstyngda i riksdagen. Utlovade propositioner lyser med sin frånvaro. Att tro att regeringen denna gång skulle visa på sitt misslyckande är nog en from förhoppning. Herr talman! Riksrevisionens granskning visar på flera brister i kontrollfunktionen avseende efterlevnaden av försäkringen. Det är alltför få platsanvisningar till lämpligt arbete, vilket gör det svårt att kontrollera arbetsviljan. Arbetslöshetsersättning utbetalas till individer som inte är berättigade till det. Och en rättvis och enhetlig tillämpning av reglerna sker inte. Statsbidraget till a-kassorna uppgick till ca 32 miljarder kronor år 2004. Det är i storleksordningen lika mycket som statsbudgetens utgifter för hälsovård, sjukvård och social omsorg år 2003. Det är alltså inga småsummor som utbetalas i arbetslöshetsersättningar. Tillämpningen av försäkringsreglerna har alltså stor betydelse för statsbudgeten. Herr talman! Att bekämpa den höga arbetslösheten är den socialdemokratiska regeringens största misslyckande. Under tio år har vi hört statsminister Persson högtidligt uttala sig om detta i olika regeringsförklaringar. År 1996 sade man: Arbetslösheten ska betvingas. Detta upprepades 1997. År 1998 lät det så här: Under mandatperioden ska förutsättningar skapas för full sysselsättning. År 2000 sade man: Alla som vill ska kunna få ett arbete. År 2001 sade man: För varje socialdemokratisk regering är kampen mot arbetslösheten den allt överskuggande uppgiften. Vid frågestunden i dag utbrast statsministern: "Vi ska fortsätta att pressa tillbaka arbetslösheten." "Vår främsta uppgift är kampen mot arbetslösheten." I dag arbetar inte var fjärde vuxen en vanlig vardag. Arbetslösheten uppgår till nästan 9 %. Sysselsättningen ökar inte trots högkonjunktur. Jämfört med februari förra året var 30 000 fler arbetslösa i år. I Svenskt Näringslivs nyligen utkomna rapport om det ekonomiska läget har antalet personer som ej var i arbete en vanlig arbetsvecka ökat med drygt 100 000 personer jämfört med för tio år sedan. Regeringen har nu haft mer än tio år på sig att betvinga arbetslösheten. Utan att överdriva kan jag säga: Resultatet har inte varit särskilt lyckat. För att få en striktare och mer ändamålsenlig tillämpning på arbetsförmedlingarna föreslår Riksrevisionen bland annat att en nämnd ska tillsättas för att minska det obehag som handläggarna upplever vid ifrågasättanden. Jag har stor förståelse för att det måste upplevas som en konflikt hos arbetsförmedlaren när denna både ska stötta den arbetslöse och samtidigt vara den kontrollerande. Särskilt svår måste situationen vara när hot och påtryckningar sker, vilket tydligen inte är ovanligt. Revisorerna pekar på problemet att arbetslöshetsersättning på grund av bland annat detta betalas ut till personer som inte är berättigade till det. En oberoende nämnd skulle säkert ge en bättre ordning och en mer enhetlig praxis. Alliansen instämmer i riksrevisorernas förslag. Riksrevisionen pekar även på brister med handlingsplaner. I dag gäller att en handlingsplan ska upprättas inom tre månader i samråd med den enskilde. När nu sökande får klara sig med självservice de första 100 dagarna och handlingsplanerna blir eftersatta eller inaktuella försvårar detta naturligt matchningen och anvisningarna. Det är synnerligen viktigt att den arbetslöse får omedelbart stöd i sitt sökande efter arbete. All erfarenhet tyder på att anställningsbarheten sjunker snabbt. Riksrevisionen konstaterar att arbetsförmedlingar som engagerar sig i de arbetssökande, har aktiv kontakt med potentiella arbetsgivare och snabbt upprättar individuella handlingsplaner lyckas bättre med att hitta arbeten som passar de arbetssökande. När vi pratar om handlingsplaner är det viktigt att vi ser arbetslöshetsförsäkringen som en tillfällig omställningsförsäkring. Med det menas att arbetslöshetsförsäkringens uppgift är att ersätta den arbetslöse för inkomstförlust under en omställningsperiod. Så fort som möjligt ska den arbetslöse kunna övergå i reguljärt arbete. Handlingsplanen ska klargöra för den arbetslöse vilka möjligheter och skyldigheter denne har. Tyvärr har det visat sig att kvaliteten på handlingsplanerna stundtals har varit låg. Enligt en studie som en grupp inom arbetsmarknadsutskottet utförde för något år sedan visade det sig att många förmedlare tyckte att arbetet med tidsplaner var tidskrävande och inkräktade för mycket på andra viktiga arbetsuppgifter. Handlingsplanen som ett medel har blivit ett mål, vilket har bidragit till bristande kvalitet och uppdatering. I riksrevisorernas rapport betonas vikten av att snabbt och individuellt upprätta något som kan liknas vid ett kontrakt mellan den arbetslöse och arbetsförmedlingen. De förmedlingar som har gjort detta har också fått de bästa resultaten. Därför bör någon form av åtgärdsinriktad plan eller avtal upprättas så snabbt som möjligt, så att de möjligheter som finns och de regler som gäller tydliggörs. Det kanske till och med är lämpligt att kalla denna överenskommelse för något annat än en handlingsplan, för att skilja det från det nuvarande förfarandet. Det ska vara ett snabbt, individuellt och åtgärdsinriktat omställningsavtal som talar om vad som gäller för parterna, där arbetslöshetsförsäkringen ses som en omställningsförsäkring. Herr talman! Det kanske inte är troligt att regeringens företrädare i dag skulle gå upp i talarstolen här i kammaren och med skammens rodnad på kinderna be svenska folket om ursäkt för sitt totala misslyckande med arbetslösheten. Det är väl heller inte särskilt troligt att Socialdemokraternas Anders Karlsson erkänner att den nuvarande regeringen inte kommer att klara det i framtiden heller - men nog hade det varit klädsamt. Åtminstone borde utskottsmajoriteten ha kunnat göra ett tillkännagivande och begära att regeringen skulle återkomma till riksdagen med en redovisning av de åtgärder som vidtagits med anledning av riksrevisorernas granskning. Vi i alliansen begär att regeringen får uppdraget att snarast möjligt återkomma med förslag som medför att Riksrevisionens styrelses rekommendationer uppfylls. Herr talman! I betänkandet har vi moderater även reserverat oss för förslaget att uppdraget som familjehemsförälder måste godkännas som ett arbete med rätt till arbetsrättslig trygghet. Här överlåter jag åt alliansens Annelie Enochson att framföra våra synpunkter. Med detta yrkar jag bifall till reservation 1. Jag står naturligtvis bakom också övriga moderata reservationer.

Herr talman! Huvudpunkten i dag är den beklämmande situationen på arbetsmarknaden. Patrik Norinder gick delvis in på detta och på Riksrevisionens kritik. Jag vill börja med att ta upp en punkt i kritiken som jag tycker är helt central. Det finns ett problem med att arbetsförmedlare har dubbla roller. Liknande problem finns på många andra ställen i det offentliga livet, där man har att vara vän samtidigt som man är den som i sista hand måste säga nej. Läkaren är ett exempel. Bankmannen, som ska både vara god bankman och neka krediter, är ett annat. Jag tror att man måste lösa denna fråga mycket snabbt. Jag vet inte om en nämnd är den bästa lösningen, men själva problemet är ganska allmänt och lösningarna är av den karaktären att man måste flytta de negativa besluten till någon annan person än den som har det direkta ansvaret att också vara rådgivare och stöd. Huvudproblemet är dock situationen på arbetsmarknaden. Det är svårt att vara riktigt upphetsad så här sent i en relativt tom kammare, men jag känner en djup bedrövelse över den svenska situationen i dag. Efter tio och ett halvt år med regeringen Persson är den totala arbetslösheten i dag 8,4 %. Under dessa drygt tio år har regeringen haft makten över finanspolitiken, näringspolitiken och skattepolitiken. Man har ändå inte lyckats få ned arbetslösheten. Ekonomin har präglats av en god tillväxt det senaste året: + 3,7 % bnp-tillväxt. Under samma tid har den totala arbetslösheten ökat. Räntan är rekordlåg. Man kan tycka att den kanske är 0,25 procentenheter för hög eller kanske 0,5 procentenheter - där står striden - men sett till vad som är normalt i ett historiskt perspektiv är räntan ungefär hälften av vad den är i ett normalläge. I denna situation, med en rekordlåg ränta och hög bnp-tillväxt, kan vi ändå konstatera att arbetslösheten ligger över 8 % och att den växer. Ungdomsarbetslösheten har ökat med drygt 2 % till 13,8 % enligt Statistiska centralbyrån i dag. Antalet långtidsarbetslösa har ökat med 12 000 personer till 76 000. Den här utvecklingen på arbetsmarknaden sker trots att man har ökat antalet personer i åtgärder på senaste tiden. En central mening i reservation 1 är att arbetsmarknadspolitiken, eller regeringens ekonomiska politik som är inriktad på arbetsmarknaden, har kommit till vägs ände. Regeringen har inga recept för att få ned arbetslösheten. Man kan putta in 1 miljard eller 2 miljarder, och man kan få fler människor i olika typer av åtgärder. Men riktiga jobb kräver riktiga arbetsgivare. Ams är ingen riktig arbetsgivare. De jobb man får i arbetsmarknadspolitiken är i och för sig värdefulla i de flesta fall, fastän inte alla, men det är inga riktiga jobb. Det vore bra om vi i Sverige diskuterade de långsiktiga orsakerna till att arbetslösheten är hög och har bitit sig fast på en så hög nivå att den ligger över 8 % i en situation med rekordlåg ränta och hög ekonomisk tillväxt. Det finns ingen lösning i sikte med den politik som regeringen för. Vi måste få en annan politik, inriktad på att det ska löna sig att vara företagare och att det ska löna sig att expandera företaget så att vi får arbetsgivare som både kan anställa fler i privat sektor och betala skatter så att man kan anställa fler i den offentliga sektorn. Herr talman! Jag ber att få avsluta med att tillstyrka reservation 1.

Herr talman! Kolleger i denna kammare denna sena timma! Bakom detta betänkande med rubriken Arbetslöshetsförsäkringen döljer sig många tragedier och öden i dagens Sverige. Det är alldeles för många som i dag är tvungna att leva på denna försäkring på grund av regeringens katastrofala företagarpolitik och dåligt skötta statliga finanser. Den socialdemokratiska regeringen har nu suttit över tio år vid makten, och Sverige har över 368 000 medborgare som är arbetslösa. Det är över 8,5 % av arbetskraften. Till detta ska läggas alla dem som är sjukskrivna, ca 250 000 personer, eller förtidspensionärer, ca 540 000 personer, som också är i arbetsför ålder. Det innebär att närmare 1 160 000 personer inte gick till, eller kunde gå till, ett jobb i morse. Bilden blir ännu värre när man till dessa höga siffror tillför alla de undersysselsatta, det vill säga de som vill arbeta mer men som inte får någon utökad arbetstid. Då tillkommer ytterligare 273 000 medborgare. Detta är Socialdemokraternas Sverige 2005, och enligt parollerna är man stolt. Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv i veckan kommer över 500 000 jobb att flytta utomlands de närmaste fem åren. Arbetslösheten kommer att nå katastrofala nivåer, och lösningen är inte att sjukpensionera bort ökningen för att frisera siffrorna. SSU:s frisering av sina medlemssiffror borde få moderpartiet att vara vaksam över hur man hanterar statistiken. Från regeringens håll har man också mage att kalla nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder för nya jobb. 50 000 medborgare i nya åtgärder är inga riktiga jobb - det är konstgjord andning! Nej, här måste till radikalare grepp och en kursändring. Kristdemokraternas arbetslöshetspolitik skulle innebära följande för Sverige: 1. Allt arbete kommer att uppmuntras och räknas den arbetslöse till godo i systemet. Vi föreslår att den ersättningsgrundande inkomsten ska beräknas på 80 % av genomsnittsinkomsten de senaste 24 månaderna, och det ska omräknas var sjätte månad. Det innebär att om man tar ett kortare jobb under sin arbetslöshetsperiod visar det sig direkt positivt när man får sin ersättning. 2. Ingen bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen och ett stopp på den kostnadsövervältring till kommunernas socialtjänst som i dag sker. 3. Förenklat och lättbegripligt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen. Dagens regler är till stor del utformade när flertalet hade fast heltidsanställning. Arbetsmarknaden är i stark förändring, och stelbenta system måste ändras. Här ska särskilt nämnas utformningen av arbetsvillkoret, som innehåller en mängd begränsande faktorer som strider mot devisen att allt arbete ska löna sig. Dagens system missgynnar dem som har säsongs-, projekt- eller deltidsarbete. Det ger felaktiga signaler om man inte får tillträde till arbetslöshetsförsäkringen därför att man har förlagt sin arbetstid mer fritt än vad regelsystemen tillåter. För många blir det ekonomiskt olönsamt att bryta en arbetslöshetsperiod med kortare arbete. 4. Med kristdemokratisk politik skulle studerande få möjlighet att få arbetslöshetsförsäkring under ferierna, och dessutom skulle studier räknas som överhoppningsbar tid. Vårt system skulle underlätta för de äldre med ett försörjningsansvar som studerar. 5. De anställda i privata bemanningsföretag får samma rättigheter och villkor som de anställda i offentligt organiserade bemanningsföretag. Enligt dagens orättfärdiga system betraktas en anställd i ett privat bemanningsföretag alltid som heltidsanställd oavsett vad den enskilde och företaget har avtalat. Vidare finns en regel som säger att man inte kan få arbetslöshetsersättning för en period mellan två uppdrag för ett och samma bemanningsföretag. Det är orimligt att dagens regelverk leder till att arbetslösa personer tvingas tacka nej till erbjudanden om arbete på grund av att de då kan mista sin arbetslöshetsersättning. 6. Företagarnas ersättningsrätt stärks och blir rättvis. Ett klart och rättvist regelverk skapas som ger trygghet för företagarna att klara sig under tider av arbetslöshet. Större rättvisa skapas för företagare som verkar inom kooperativa, ideella eller ekonomiska föreningar. Allt för att stimulera nya företag att bildas. Herr talman! Jag har här skissat på några av de förslag som Kristdemokraterna lämnat i sina motioner som sedan tyvärr har blivit reservationer och inga tillkännagivanden. Om de hade blivit tillkännagivanden hade det gjort att vi hade fått en bättre, uthålligare, enklare och mer solidarisk arbetslöshetsförsäkring än dagens lappverk. Herr talman! Jag vill nu övergå till en annan viktig reservation som vi har tillsammans med alliansen i detta betänkande. Det handlar om familjehemsförälderns utsatta situation när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Att vara familjehemsförälder är en viktig uppgift som inte bara tar mycket tid i anspråk utan även kräver stort känslomässigt engagemang. Kommunerna annonserar ofta efter familjehem, men det är tyvärr ofta svårt att hitta nya familjer som är beredda att öppna sina hem. Med alltfler splittrade och trasiga familjer med otrygga barn som far illa, behövs det fler trygga och omvårdande familjehem som orkar bära den extra arbetsbelastning det innebär att ta hand om ett barn vars föräldrar av olika skäl inte klarar sin föräldraroll. På grund av det stora engagemanget krävs i många fall att en av familjehemsföräldrarna stannar hemma på deltid eller heltid. Att ha ett familjehemsuppdrag räknas emellertid normalt inte som ett förvärvsarbete eftersom det inte är fråga om en anställning utan om ett arvoderat uppdrag. De utför ett heltidsjobb för samhället men får inte tillgodoräkna sig detta när det gäller möjligheten till arbetslöshetsförsäkring. Enligt min erfarenhet från vänner som är familjehemsföräldrar krävs det mycket såväl arbete, tid och tålamod som tårar för att rätt kunna fungera som ställföreträdande föräldrar. Att alla som utför ett arbete av något slag ska ha rätt till arbetslöshetsförsäkring är en självklarhet, men detta gäller inte för en familjehemsförälder! Arbetsdomstolen har slagit fast att familjehemmet inte presterar ett arbete för någon annans räkning, vilket är en generell utgångspunkt för ett anställningsförhållande. Kammarrätten fastslog så sent som 1999 att den praxis som utformats vid tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringen fortfarande gäller. Kristdemokraterna och alliansen anser att uppdraget som familjehemsförälder måste godkännas som ett arbete med rätt till arbetsrättslig trygghet. Jag ställer mig bakom alla våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 5.

Herr talman! Det är inte bara här i kammaren som vi diskuterar a-kassan. Den har också varit uppe på dagordningen i den allmänna debatten och i medierna. Då har det handlat om handläggningen av a-kassan och om kontrollen av de arbetssökande, vilket också har varit uppe här. Men det har också handlat om legitimiteten i a-kassan och om de problem som de fackliga organisationerna har pekat på när det gäller att allt färre får 80 % av sin inkomst i ersättning. Rent allmänt är det rätt symtomatiskt att ropen på hårdare tag gentemot de arbetslösa går hand i hand med samma krav när det gäller de sjukförsäkrade. Det är liksom lite inne att betona kontroll och övervakning. Och det är klart - ingen tycker ju att det här ska skötas slappt. Alla tycker vi att fusk och missbruk ska beivras. Jag tycker ändå att det är viktigt att peka på att man har fokus på bara en bild. I ett annat samhällsklimat hade det varit fullt möjligt att ha en helt annan diskussion. Det hade varit fullt möjligt att Uppdrag granskning hade visat en rad reportage med exempel där människor undviker att söka socialbidrag trots att de har rätt att få det. Man hade kunnat visa exempel på att människor kommer till arbetsförmedlingen och har en självklar rätt att få a-kassa men av olika anledningar blir ifrågasatta. Då hade vi fått den diskussionen - att vi har ett system som inte levererar de rättigheter som de arbetssökande eller de som är sjuka har. Alla de här bilderna är i och för sig sanna, men på det hela taget har vi en a-kassa, en hantering av den och ett regelverk som är rätt okej för den stora merparten som kommer i kontakt med den. Analysen som man kan göra blir inget annat än att det blir ett skifte i perspektiv. Det är individen som det fokuseras på, och det är individen som är problemet, inte att vi har problem på strukturell nivå och på samhällsnivå med att det finns för få arbeten. Vi har hört detta tydligt från moderat håll i dag. Jag menar att Patrik Norinders anförande genomsyras av en gedigen misstro mot de arbetssökande. Den människosynen har inte vi. Men det finns också inslag i regeringens förhållningssätt, där man i den senaste budgetpropositionen uttalar en ambition om att det ska finnas ett egenvärde i att fler ska ifrågasättas när det gäller rätten till a-kassa. Men om det nu beror på dålig regeltillämpning att människor går utan jobb eller om vi har för generösa bidragsregler måste man ställa sig frågan: Hur kunde det komma sig att vi ända fram till slutet av 80-talet hade full sysselsättning med ungefär samma system? Det är inte där problemet ligger. Vi ska inte lägga skulden på de arbetslösa. Om man utgår från att människor faktiskt vill arbeta - och det är min bestämda uppfattning - och att orsaken till den höga arbetslösheten finns att hitta på samhällsnivå och inte på individnivå blir debatten annorlunda. Då blir också slutsatserna annorlunda. Då är det logiskt att ställa sig frågan vad som är orsak och verkan. Riksrevisionen konstaterar att det finns ett samband. Arbetsförmedlingar som kontrollerar regelverket på ett bra sätt och som är aktiva i uppföljningen har också ett stort antal arbetssökande som får arbete. På den hearing som arbetsmarknadsutskottet ordnade om a-kassan ställde vi frågan: Vad är det som är orsak och verkan? Vet man att det inte förhåller sig på det rakt motsatta sättet? På en arbetsförmedling där man har en arbetsmarknad med lämpliga arbeten att anvisa är det kanske också enklare att vara hård i kontrollen. Jag menar att det är en stor brist att man rycker ut tillämpningen av a-kassereglerna ur sitt sammanhang. Man måste också väga in hur situationen ser ut på arbetsmarknaden och hur situationen ser ut för individen. En rättvis enhetlig tillämpning kan ju inte betyda att a-kassorna inte ska kunna variera i sin hantering utifrån hur arbetsmarknaden ser ut på de olika orterna. Därför är det bra att majoriteten i utskottet markerar vikten av helhetsperspektivet. När det gäller till exempel sökprocessen är det självklart att den är beroende både av den individuella situationen och av hur arbetsmarknaden ser ut. Det är kvalitet och träffsäkerhet i sökprocessen som är det viktiga - inte kvantiteten och att man säger till de arbetssökande att de ska visa att de har sökt x arbeten. Det är inte effektivt, och det är inte ett system som stärker individerna. Arbetslösheten är ett jätteproblem. Där har vi som deltar i regeringssamarbetet ett ansvar. Från Vänsterpartiets sida är vi beredda att ta det ansvaret. Det har påbörjats ett arbete. Vår förhoppning är att vi med den vårbudget som nu kommer ska påbörja ett arbete där vi med fog kan säga: Nu lägger vi fram en budget för jobb! I inledningen nämnde jag en annan diskussion, som också har förts i medierna. Det är den som de fackliga organisationerna har initierat. Där pekar man på att allt färre försäkrade får ut 80 % av sin inkomst. A-kassornas samorganisation SO kom med en rapport i december förra året där man konstaterar att fyra av tio är underförsäkrade. 40 % får alltså mindre än 80 % av sin inkomst i ersättning. TCO visar att två av tre heltidsarbetande TCO-medlemmar får mindre än 80 %. Det handlar om att vi ligger efter i nivån på taken. Det är inga högavlönade grupper som vi pratar om, utan det är grupper med rätt normala inkomster. Det är viktigt att se till att även de får 80 % därför att det är viktigt att behålla legitimiteten i systemet. Styrkan i att ha ett starkt omfördelande system är ju att systemet måste omfatta stora grupper av löntagarna, och det gör det inte när allt färre får 80 % av inkomsten i ersättning. Det är samma diskussion som man för när det gäller socialförsäkringssystemen och att försvara den generella välfärden. Vi måste påbörja ett arbete så att inte de högavlönade får ut för lite ur systemet, tecknar privata försäkringar och lämnar a-kassan. Det är akut och det är bråttom. Från Vänsterpartiets sida beklagar vi att vi inte i det här betänkandet har fått med utskottsmajoriteten ens på att göra en översyn och belysa konsekvenserna av detta. Men vi kommer att återkomma. Kanske kan vi också här ha förhoppningar om att vårbudgeten ska innehålla ett steg i rätt riktning. Det är viktigt och det är bråttom med att försvara legitimiteten i a-kassan. Jag avslutar med att yrka bifall till reservation 3.

Herr talman! Camilla Sköld Jansson gjorde en mycket egen tolkning av mitt anförande. Jag skulle vara emot individerna, tydligen. Camilla Sköld Jansson har av någon orsak inte förstått vad jag har sagt, eller så vill hon tolka det på sitt eget lilla sätt. Min huvudkritik gäller tre punkter. Den ena är att regeringen totalt har misslyckats med att bekämpa arbetslösheten under en lång följd av år trots att man har haft möjligheter att göra det. Man har pratat och pratat, men det har inte blivit några resultat. Man klarar inte av det. Min andra punkt var att riksrevisorerna har påpekat att organisationen fungerar dåligt och att de arbetslösa inte får den hjälp som de kan kräva. Jag tog exemplet med handlingsplanerna. Där tror jag att Camilla Sköld Jansson, som var med i samma utredning, vet att det var problem. Den tredje delen av min kritik gällde att jag tycker att det är dåligt att utskottsmajoriteten inte kunde ge ett tillkännagivande till regeringen att den ska återkomma med en redovisning. I stället hoppas man bara att den ska göra det. Vi har ju sett att regeringen inte är särskilt duktig på att återkomma med sådana redovisningar. Det var mina tre huvudpunkter. Hur Camilla Sköld Jansson kan få det till att jag var emot individerna förstår jag inte. Hon kanske kan förklara det.

Herr talman! Jag tror inte att jag uttryckte det så att Patrik Norinder var emot individerna, utan jag sade att hela anförandet, och för övrigt Moderaternas politik i de här frågorna, andas en misstro. Man utgår på något sätt ifrån att de arbetslösa inte gör rätt för sig. Varför är det annars så viktigt att sänka ersättningen i a-kassan? Varför är det annars så viktigt med en bortre parentes? Det är ju för att dra åt tumskruvarna därför att ni tror att de arbetslösa går arbetslösa i onödan. Det var en väldigt ensidig fokusering. När det gäller ett tillkännagivande är ju betänkandet fullt av exempel både från Ams och från regeringens regleringsbrev på hur man tar tag i denna fråga. Vi i Vänsterpartiet tycker till och med att man fokuserar för mycket på kontrollfunktionen och att man ska skärpa kraven på de arbetssökande även från regeringens sida. Det finns ingen anledning till detta. Regeringen har verkligen lyssnat på detta och tagit tag i den här problematiken och skickat signaler till Ams, som också jobbar med frågan. Där kan jag inte se att det finns något problem. Däremot finns det ett behov av att balansera debatten åt andra hållet.

Herr talman! Det som kritiken gäller är det som också står i majoritetstexten om att man delar riksrevisorernas uppfattning att det finns många saker som måste åtgärdas. Om man nu säger det i ord, tycker jag också att man skulle kunna våga ge ett tillkännagivande till regeringen att återkomma. Det finns en feghet här. Det verkar som man över huvud taget inte vågar göra någonting för att regeringen inte ska få någon klick på sig. Men texten andas ju - och det sade jag också - att majoriteten vill att det ska bli förändringar. Man är medveten om att det finns stora brister i organisationen. Den andra delen kan vi diskutera i ett annat sammanhang. Det gäller vår politik, och den utgår från att det ska löna sig att arbeta. Det är vår utgångspunkt. Sedan kan vi ta den diskussionen när det är lämpligt, men i dag diskuterar vi arbetslöshetsförsäkringen.

Herr talman! Jag har redan svarat att betänkandet innehåller en lång redovisning av olika initiativ som har tagits. För att väga upp det hela åt andra hållet är det också intressant att man konstaterar att de arbetsförmedlingar som har klarat detta bäst är de som kan redovisa tidiga insatser, har hög kvalitet på handlingsplaner och bra kontakter med näringslivet. Det är något annat än att diskutera olika metoder för att man ska våga ifrågasätta mer. Det är en helt annan infallsvinkel. Det jag som vänsterpartist kommer att skjuta in mig på är att bevaka att man inte fortsätter att skuldbelägga de arbetslösa. Ansvaret för att det finns arbetslöshet ska vi ta, och i kommande vårbudget ska vi visa att vi menar allvar med det.

Herr talman! Betänkandet om arbetslöshetsförsäkringen behandlar dels en skrivelse från Riksrevisionens styrelse om arbetsförmedlingens hantering av arbetslöshetsförsäkringen, dels drygt 30 motionsyrkanden från allmänna motionstiden hösten 2004. För säkerhets skull vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande i dess helhet och avslag på samtliga reservationer. Riksrevisionen har i en rapport pekat på bristerna i arbetsförmedlingens kontroll när det gäller efterlevnaden av försäkringsvillkoren. Kritiken som framförs och de brister som påtalas kräver åtgärder. Vi socialdemokrater anser att det är viktigt att utvecklingen för att säkerställa rättssäkerheten och legitimiteten i försäkringen fortsätter. Det finns också en medvetenhet hos dem det berör om bristerna i tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringen och dess regelverk. Det bedrivs därför ett aktivt utvecklingsarbete på flera håll. Jag vill även peka på en mycket viktig slutsats i Riksrevisionens rapport där de skriver: De AF-kontor som har de bästa arbetsplaceringsresultaten utmärks av tidig individuell service till de sökande. Det handlar om snabbt upprättade individuella handlingsplaner. Det handlar om snabb matchning och mer anvisning till lediga platser. Det handlar om mer tid till företagsinriktat arbete och uppföljning av anvisningar. Herr talman! Jag vill också peka på att det finns situationer då insatser för att stärka individen kan vara mer effektiva eller nödvändiga än ökad kontroll. Vi anser att kontroll är viktig för legitimiteten, för lika behandling och för rättssäkerheten. Men behovet av kontroll får inte ta fokus från matchning och coachning, det vill säga stöd och hjälp. Vi diskuterar ofta behovet av individuella insatser. Låt mig därför ta ett exempel. Om skälet till låg sökaktivitet är dåligt självförtroende ligger lösningen i att stärka individen och öka motivationen. Men är skälet svag efterfrågan på arbetskraft bör lösningen vara en annan. I det här avseendet skulle jag vilja mig våga mig på en liten fundering här i talarstolen. Kanske är det så att vi har varit så inriktade på kontroll och risk för fusk att vi tappat fokus på de olika behov som finns hos de arbetslösa. En nybliven arbetslös person med högskolestudier bakom sig kan mycket väl hänvisas till datorer för att själv söka arbete. Men för den som arbetat ett långt yrkesliv utan kontakt med datorer och som har låg skolutbildning som ligger långt tillbaka i tiden kan samma hänvisning till en dator vara förödande. Jag ska beröra ytterligare ett problem. Kalle blev arbetslös i början av 90-talet och har därmed varit borta från arbetsmarknaden i mer än tio år. Hans kvalifikationer och meriter är från början av 90-talet. Bara att behöva säga det känns väldigt gammalt. Hur många arbeten tror ni att Kalle har sökt? Hur många nej tack tror ni att han har orkat med? Självklart behöver Kalle möta en arbetsmarknadspolitik som är inriktad på betydligt mer än kontroll. Låt oss kalla det humankapital eller varför inte omtanke. Därför får inte uppföljningen av Riksrevisionens rapport innebära en alltför ensidig kontroll. Herr talman! Jag ska nu övergå till att kommentera några av reservationerna i betänkandet. Kristdemokraterna har i en motion föreslagit att man bör förändra medlemsvillkor och kvalifikationskrav samt a-kassans anknytning till fackföreningarna. Medlemsvillkoret är till för att förhindra spekulation i försäkringen. Ett medlemsvillkor på tolv månader är enligt vår mening väl avvägt. Det förhindrar människor från att gå in i försäkringen när risken för arbetslöshet står för dörren. Det förstärker dessutom försäkringsändamålet i försäkringen. Kvalifikationskravet avser arbetsvillkoret. Arbetsvillkoret innebär ett krav på arbete av viss mängd utfört under en viss tid, 70 timmar i månaden i sex månader inom tolv månader före den första arbetslösa dagen oavsett anställningsform. Vi slår vakt om en inkomstförlustförsäkring på hög nivå som ger ekonomisk trygghet vid förändringar på arbetsmarknaden. Jag kan däremot konstatera att de förändringar som kd föreslår har inriktningen att förvandla inkomstförlustförsäkringen och omställningsförsäkringen till en medborgarlön på låg nivå. Låt mig också kommentera relationen mellan fackförening och a-kassor. A-kassorna och fackföreningarna är självständiga organisationer. A-kassorna är juridiska personer med anställd personal som ska fatta myndighetsliknande beslut enligt den lagstiftning som finns på området. A-kassorna har oftast stor kännedom om anställningsvillkor och anställningsförhållanden på den arbetsplats eller i den bransch den arbetslöse kommer från. Rättssäkerheten ökar, legitimiteten i försäkringen ökar, oklara frågor utreds och administrationen och handläggningen är mycket snabb och effektiv. A-kassorna omfattas av mycket granskning och tillsyn. IAF ska granska tillämpningen av lagen om arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassor. Riksrevisionen ska effektivitetsgranska kassorna på samma områden. En statlig representant sitter i varje a-kassas styrelse. Riksarkivet utövar tillsyn över arkiveringen. Därutöver finns auktoriserade och förtroendevalda revisorer. Kanske finns det risk för olika besked och dubbelarbete med så många olika tillsynsorganisationer, men det är ännu för tidigt att utvärdera detta. Frågan om familjehemsföräldrar och a-kassa, som berörs i en reservation från m, fp, kd och c, har tagits upp tidigare. Också Riksdagens revisorer har tagit upp frågan i form av ett förslag om tillkännagivande om ändring i reglerna i arbetslöshetsförsäkringen. I samband med förra årets utskottsbetänkande gjorde utskottet en hänvisning till en parlamentarisk kommitté och en promemoria. Även denna gång måste jag hänvisa till en pågående utredning på grund av att det i denna och liknande situationer finns en mängd olika stödformer med olika utbetalare. De har tillkommit vid olika tillfällen, och de behandlas olika när det gäller arbetsvillkorsalternativ och överhoppningsbar tid. En utredning arbetar med att ta fram en nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården. Förslag om förändringar i innehåll, utformning och organisation ska redovisas senast den 1 oktober i år. Samtidigt arbetar även en utredning med att göra en översyn av socialförsäkringarna. Frågan om sådan tid ska vara överhoppningsbar eller tillgodoräkningsbar i ett arbetsvillkor är således komplex och svåröverskådlig. Utredningsarbetet bör inte föregripas. Herr talman! Jag vill sedan säga några ord om studier och a-kassa. Den studiesociala utredningen lämnade sitt betänkande Studerande och trygghetssystemen , SOU 2003:130, i december 2003. Utredningen har remissbehandlats, och en sammanställning av remissvaren har gjorts. Nu bereds betänkandet. Frågan om arbetslöshetsersättning och studier för vuxenstuderande är angelägen att lösa. En utökning av antalet terminer kan vara en lösning. Att studiemedelssystemet täcker även sommarlovet för till exempel vuxenstuderande kan vara en annan. Ja, frågan har många dimensioner. Det är därför viktigt att bevaka beredningen av den studiesociala utredningen. Till sist, herr talman, kan vi konstatera att många anställda i vårt land kommer i beröring med en arbetslöshetsförsäkring. Det kan vara vid en tillfällig arbetslöshet under en omställningsperiod mellan två olika jobb eller när strukturrationaliseringens krav slår till i näringslivet. Därför tar vi avstånd från den allianspolitik som sätter sänkta skatter före bra arbetsförmedlingar och trygga ersättningar till sjuka och arbetslösa, och vi säger nej till att låta de ekonomiska orättvisorna växa och tryggheten urholkas. Det är genom trygghet och klara regler som människor frigörs och kan vara med och skapa ett samhälle där alla har en plats.

Herr talman! Jag skulle vilja veta vad som hände med riksdagens tillkännagivande om en översyn av bemanningsföretagen, som beslutades om 1999. Jag vet att det försiggår förhandlingar på EU-nivå, men jag undrar varför ingenting händer och varför Sverige måste vänta. Det innebär att många företag inte skapats och många jobb inte har kommit till, och vi har inte råd med detta i Sverige i dag. Det är den första frågan. Sedan vill jag ställa en till fråga till maktarrogansen: När ska ni förenkla regelverket så att det blir lättbegripligt och förståeligt och så att allt arbete lönar sig? Ni vet, liksom vi, i dag att det inte fungerar. Det är svåröverskådligt, och allt arbete lönar sig inte. Jag skulle vilja ha svar på de två frågorna.

Herr talman! Vad gäller bemanningsföretag pågår ett arbete inom EU. Vi har haft uppe diskussionen i utskottet och lagt den åt sidan på grund av det arbete som pågår där, och jag tycker att vi ska avvakta det direktiv som förhoppningsvis kommer fram ganska snart nu från EU. Det är mitt svar på den första frågan. Sedan, herr talman, gör det mig väldigt upprörd att höra Annelie Enochson säga "maktarrogansen". Är det så att Annelie Enochson upplever mig som maktarrogant så är det beklagligt. Det gör mig jäkligt upprörd att höra det ordet! Det vill jag säga. Det gör mig också fundersam på om jag över huvud taget ska svara på den fråga som Annelie Enochson ställer. Jag tycker att vi borde ha en annan debatt än den. Jag kan också hugga till om det behövs, men jag tycker inte att vi ska göra det här i denna kammare. Låt mig slippa sådana påhopp om maktarrogans i fortsättningen! Vad gäller lättförståelighet i a-kassans regler vill jag säga detta: Om man ska ha en försäkring som är rättssäker behövs det också ett regelverk. Det kan vi se på Sveriges rikes lag, denna tjocka bok med regler och lagar i vårt land. Det är en komplicerad skrift som behöver många tolkningar. Detsamma gäller om man ska ha en försäkring. När man har en bilförsäkring, en hemförsäkring eller en annan försäkring finns det ett regelverk kring den, och det finns det också kring a-kassan. Det är inte mer komplicerat än att man klarar av att hantera det, ganska väl, vill jag säga, ute i de olika a-kassorna.

Herr talman! Gör man besök ute i verkligheten kan man nog få höra ett och annat som man kan få säga i kammaren också. När det gäller verkligheten är det faktiskt så att arbetsförmedlingarna har stora problem med regelverket, och det borde Anders Karlsson veta. Det är svårförståeligt. Man har sagt ett antal gånger att man ska försöka, och man har lappat, och man har lagat, och ingenting görs. Jag tycker att det är beklagligt att man inte kan lyssna på de motioner som vi lämnar inom alliansen när vi kommer med bra förslag och när vi försöker komma med konstruktiva förslag, allt för att arbete ska löna sig. Det är vår ambition, och det gäller även i arbetslöshetsförsäkringen. Det ska synas när man tar ett arbete, och det ska också synas på vad man får i plånboken. På de senaste tio åren, sedan Socialdemokraterna kom till makten, har Sverige förlorat 28 000 företag, och 300 000 nya jobb har tillkommit - utomlands. Jag tycker att detta är oerhört beklämmande. Det ser vi i den här statistiken. Det ser vi också när det gäller att det är fler som uppbär arbetslöshetsförsäkring, och det är det vi diskuterar i dag.

Herr talman! Det är riktigt att det har försvunnit ett antal företag. Det är strukturförändringar i vårt samhälle. Det har vi bejakat i Sverige, parterna emellan. Svensk fackföreningsrörelse har sagt: Klarar vi inte av att producera varan till de kostnader som våra villkor ställer får vi flytta företagsamheten utomlands. Då vet de människorna att de går ut i en trygg försäkring med relativt hög ersättningsnivå. De bejakar det därför att de ska få utbildning så att de ska kunna ta de jobb som kommer i framtiden. Så har det sett ut på svensk arbetsmarknad. På västkusten, som Annelie Enochson kommer från, fanns ju flera stora skeppsbyggarvarv. Där finns inte ett enda kvar. Fartygen byggs i Kina, i Taiwan och så vidare. Det finns ett reparationsvarv men inga skeppsbyggnadsvarv av den omfattningen därför att vi inte kunde konkurrera. Men vi har skapat andra jobb åt de människorna, därför att de har bejakat strukturförändringarna. Det ska vi slå vakt om, tycker jag. Sedan säger Annelie Enochson att det ska löna sig att arbeta. Men det ska inte löna sig att bli arbetslös. Man säger att man ska ha 80 % av genomsnittsinkomsten. Det är den som ska vara beräkningsbar för a-kassa, 80 % av genomsnittsinkomsten på 24 månader. Det är stor skillnad mellan den försäkring som finns i dag och den som alliansen och Annelie Enochson vill genomföra. Det är tydliga signaler till dem som har försäkrat sig i a-kassan.

Herr talman! Jag vill börja med att instämma i Anders Karlssons resonemang när det gäller hur man ska se på den här debatten och på den diskussion som pågår om kontrollfunktionen. Det visar på både lyhördhet och respekt för de arbetssökande och de arbetssökandes situation. Det jag tänkte ta upp var den reservation som Anders Karlsson inte nämnde, som handlar om en översyn av att höja taken och att höja dagpenningen. Man kan läsa ut av utskottstexten att vi är överens om att det här är bekymmersamt och att karaktären på arbetslöshetsförsäkringen förändras och blir allt mindre en inkomstbortfallsförsäkring. Samtidigt är Anders Karlsson inte beredd att just nu förorda några förändringar. Då är min fråga om Anders Karlsson har några tankar på hur man ska ta tag i den här frågan, eftersom vi uppenbarligen är överens om att någonting måste göras.

Herr talman! Självklart är det så. Om man vill ha ett generellt välfärdssystem ska det också vara generellt. Det går inte att 40-50 % av dem som är med och betalar in till försäkringen inte får de 80 % som de egentligen är berättigade till. Det här är en högt prioriterad fråga när ekonomin så tillåter. Jag kan nog gå i god för att regeringen ska försöka rätta till det. Jag tror att det är angeläget om man ska behålla legitimiteten i försäkringen att de som får ut över fem och ett halvt basbelopp också ska vara med och betala till försäkringen. Det är risk att hela försäkringssystemet urholkas annars. Där är vi helt överens. När möjligheter ges ska man också se till att höja taket. Det tror jag att vi är överens om.

Herr talman! Man kan alltid hänvisa till att man vill göra saker när ekonomin så tillåter. Och det är klart att det stämmer. Men det stämmer också att saker och ting alltid handlar om prioritering. Det här är högt prioriterat, och det borde vara så att ju längre tiden går desto mer ökar prioriteringen så att man faktiskt gör någonting. Vi har chans att göra någonting redan i vårbudgeten. Går inte det har jag ändå förhoppningar om att arbetsmarknadsutskottet kan gå i bräschen och faktiskt vid nästa tillfälle vi behandlar detta ta tag i den här frågan. Det är viktigt, och det står på dagordningen. Vi får inte vänta för länge därför att det redan nu är så att de privata tilläggsförsäkringarna ökar. Både TCO och Saco känner sig tvingade att erbjuda sina medlemmar tilläggsförsäkringar. Det snabbar på processen. Det är angeläget, och det är bråttom.

Herr talman! Camilla Sköld Jansson och jag är säkert rörande överens om att det här är väldigt angeläget. Det är en angelägen fråga om man ska behålla legitimiteten i försäkringen. Det är alldeles riktigt. Vi får väl hjälpas åt att försöka knuffa frågan framåt så att vi kan nå ett resultat där också den stora gruppen kan få ut sina verkliga 80 %. Det är för många i den gruppen som står utanför, så det är väldigt angeläget.

Herr talman! Socialdemokraterna brukar i den talarstol Anders Karlsson nu står berömma sig av att allt går så oerhört bra här i Sverige. Jag kan omigen påminna om att under 2004 utbetalades 32 miljarder i statsbidrag till a-kassorna. Det är oerhört mycket pengar. Jag har två frågor till Anders Karlsson. När ska alla som vill kunna få ett arbete enligt statsministerns löfte år 2000? Anser Anders Karlsson att man lyckats bekämpa den höga arbetslösheten under den tid man har haft makten, sedan mitten på 90-talet?

Herr talman! För att börja med den sista frågan vill jag säga att vi självklart inte är nöjda med den arbetslöshet som finns i dag. Vi vill ha ned den, och vi ska göra allt för att få ned den. Det är klart att om man jämför med den arbetslöshet som vi övertog 1994 är det betydligt mycket bättre. Den är nästan halverad om man ser till det resultat som den borgerliga alliansen lyckades skapa och det kaos som fanns på arbetsmarknaden då. I det hänseendet har vi väl lyckats ganska väl. Men vi är långt ifrån nöjda med det. Arbetslösheten ska ned, och den ska ned under 4 %. Den ska ned till full sysselsättning. Det är målsättningen, och den ska vi jobba med. Den första frågan Patrik Norinder ställde var: När ska alla som vill få ett arbete? Svaret på den frågan har jag gett. Så fort det finns möjlighet ska man så klart se till det. Självklart ska ingen människa som står vid sidan av arbetsmarknaden behöva göra det om man vill arbeta. Det är en del av rättigheterna i vårt samhälle och har varit så under lång tid. Nuläget är beklagligt. Här måste vi alla hjälpas åt så att människor kan komma ut i sysselsättning. Strukturförändringen i samhället går betydligt mycket fortare i dag än den gjorde tidigare, liksom förändringen av industrierna, som flyttar utomlands, och den snabba omställningen. Där är jag villig att erkänna att arbetsmarknadsutbildningen inte har hängt med. Där har vi missat i arbetsmarknadsutbildningshänseende. Vi skulle med facit i hand ha lagt mycket mer resurser på att utbilda människor så att de hade kunnat gå in i arbete på ett annorlunda vis. Då hade vi inte riskerat att det uppstår flaskhalsar.

Herr talman! Det är en trovärdighetsfråga, Anders Karlsson, om man ska klara att få ned arbetslösheten. Ni har nu under tio år stått i talarstolar och sagt att det är vår främsta uppgift, vi ska göra allt, och så vidare. Men i dagens läge har vi mellan 8 och 9 % arbetslöshet. Och det är ett stort misslyckande. Statsrådet Hans Karlsson erkänner det också: Vi har misslyckats. Trovärdigheten ligger i att ni inte har några åtgärder som gör att vi kan se att man kommer att få ned arbetslösheten i framtiden heller. Det finns ingenting i er politik som gör det trovärdigt att arbetslösheten kommer att minska. Det är det här som är problemet. Det går inte att stå i talarstolen och med ord säga att man ska göra allt, och sedan händer ingenting. Vi har hög arbetslöshet år ut och år in. Tyvärr har företagsklimatet också försämrats i Sverige. Det finns undersökningar där fyra av tio internationella företag anser att svenska företag har blivit sämre under de senaste fem åren. Självklart får Anders Karlsson och hans partikamrater ta på sig en del av den skulden. Vi ser ingen förbättring på det området heller. Det här är en trovärdighetsfråga, Anders Karlsson. Försök att bringa lite klarhet i hur ni tänker göra för att få ned arbetslösheten. Kom med några förslag så att det verkligen syns att ni har viljan som ni står och pratar om.

Herr talman! Vi lever nog inte i riktigt samma värld, Patrik Norinder. Det vidtas massor av åtgärder inom arbetsmarknadspolitikens ram. Nu pratar Patrik Norinder om näringspolitikens ram också, men den tänker jag inte kommentera mer än att jag träffade en företagare från min hemkommun i går kväll. Vi träffades och åt middag och hade ganska trevligt. Han har tillika varit moderatpolitiker. Han sade att det inte är några problem med arbetskraften i Sverige. Det är inte där problemen ligger. Problemen ligger i att investeringarna går så oerhört snabbt att kapitalet inte finns för att utveckla företagen. Det var hans bild av hur svårt det är. Det finns inte kapital för att hjälpa till med investeringarna vid start av nyföretagande. Det är hans bild. Jag kan inte detta, men han förklarade det så för mig. Däremot på arbetsmarknadspolitikens område har vi, Patrik Norinder - erkänn det - genomfört förändringar sedan 1994 års kaos. Vi har fått ned arbetslösheten från 12-13 % till 8, om man räknar in de människor som finns i åtgärder också. Det är viktigt att de människor som finns i åtgärder får den utbildning som verkligen behövs för den framtida arbetsmarknaden. Det är oerhört viktigt. Det gäller att alla hjälps åt - politiker, fackföreningsrörelse, företagare. Vad är det för typ av utbildningar som ska erbjudas de människor som har slagits ut på grund av strukturförändringarna i näringslivet?

Herr talman! I det här betänkandet har jag inte lagt några reservationer, utan jag yrkar bifall till utskottets förslag i dess helhet - även om jag har synpunkter på en del av innehållet. Jag börjar med Riksrevisionens styrelses framställning. Jag kan instämma i mycket av den kritik som man riktar mot arbetslöshetsförsäkringen. Det som sägs är allvarligt, och det krävs åtgärder. Men till skillnad från de fyra borgerliga partierna tror jag inte att det viktigaste är att göra ett tillkännagivande om detta i dag, utan det viktigaste är att vi koncentrerar oss på de åtgärder som redan är igångsatta. Det pågår ett arbete, som vi har hört Anders Karlsson berätta om. Jag ingår i regeringsunderlaget, och jag är medveten om att vi tittar över de frågor som har framställts. Det handlar om legitimitet. Ja, där ingår kontroll och att se över de brister som finns. Men det handlar minst lika mycket om att se arbetslösa som individer och inte som en stor klump. Det måste finnas individuella handlingsplaner, det måste vara lika behandling och vi måste ha en respekt för de arbetslösa. Det är inte skoj att vara arbetslös. Ibland när jag hör på borgerliga politiker får jag uppfattningen att det är fråga om att "sätta dit" de arbetslösa, precis som om de har gjort något brottsligt. Jag tycker inte det. Därför kan jag inte heller instämma i den skarpa kritik som de borgerliga har fört fram i dag om att det måste vara ett tillkännagivande. Jag vill sedan lyfta upp en fråga som handlar om krav på medlemskap i arbetslöshetskassorna. Där finns ett särskilt yttrande från Camilla Sköld Jansson. Förra året hade vi en gemensam reservation i detta betänkande på det området. Jag tycker fortfarande att frågan är viktig, och jag vet också att frågan kommer att utredas - förhoppningsvis - framöver. Därför har jag i år inte gjort något särskilt åt detta. Man måste vara medveten om att den kritik och de farhågor som finns från bland andra Miljöpartiet handlar om att det för vissa grupper i samhället är svårt att uppfylla inträdesvillkoren, inte minst för kvinnor, invandrare och ungdomar. Då måste vi på något sätt se över de inträdesvillkor som finns. Därför vet jag att frågan är viktig. När det gäller företagarnas ersättningsrätt gjorde vi i Miljöpartiet, med stöd av de fyra borgerliga partierna, förra året den 15 april, ett tillkännagivande för en utredning som skyndsamt ska se över företagares ekonomiska situation vid arbetslöshet. Det är givetvis med tanke på småföretagarna. Småföretagarna är utsatta, och deras intressen tas dåligt till vara i socialförsäkringssystemet - trots att de i vissa fall kan vara mer sårbara än anställda. I vissa fall är regelverket direkt diskriminerande mot småföretagare. Jag är ganska trött på regeringens senfärdighet i denna fråga. Vi gjorde ett tillkännagivande om en parlamentarisk utredning, och hittills har regeringen inte lyckats ens ta fram ett direktiv för denna parlamentariska utredning. På en fråga i höstas, herr talman, till Hans Karlsson om hur arbetet gick och när det skulle presenteras, fick jag ett intetsägande svar från statsrådet om att frågan bereds inom Regeringskansliet. Det var det enda svaret jag fick från statsrådet Hans Karlsson. Jag tycker att det är beklagansvärt att statsrådet inte har större respekt för riksdagens tillkännagivanden. Nu har vi ett särskilt yttrande om detta. Det tycks vara meningslöst att göra ett till tillkännagivande om denna fråga. I betänkandet finns ett tillkännagivande till regeringen i fråga om Berit Högmans motion om förtroendevalda och a-kassa. Jag vill poängtera att riksdagen säger att denna fråga bör ses över igen eftersom det ur demokratisk synpunkt är viktigt att förtroendevalda också har rätt till a-kassa.

Herr talman! I mitt anförande kom jag med ett antal förslag som jag skulle vilja stämma av med Miljöpartiet. Vi kristdemokrater föreslår att det inte ska finnas någon bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen. Hur ställer sig Miljöpartiet till det? Vidare föreslår vi att man ska arbeta aktivt för att förenkla regelverket och göra det mer lättbegripligt. Vidare ska studerande få möjlighet att få ut arbetslöshetsersättning under ferierna och att studierna ska räknas som överhoppningsbar tid. Vidare nämnde jag att anställda i privata bemanningsföretag ska få samma rättigheter och villkor som de som är anställda i offentligt organiserade bemanningsföretag. Hur ställer sig Miljöpartiet till de förslagen?

Herr talman! Visst kan man skriva under på att det borde vara ett förenklat regelverk. Det kan man givetvis ställa upp på utan problem. Men vad innebär det i praktiken? Det är klart att vi försöker göra det så enkelt som möjligt, men samtidigt måste det vara rättssäkert och tydligt kring vad som händer. Visst kan man skriva under på att det ska vara så, men vad innebär det i praktiken? Det saknar jag i kd:s förslag, hur det ska gå till att göra dem enklare. När det gäller bemanningsföretagen kan jag instämma i det som Anders Karlsson sade, att frågan bereds inom EU. De hanterar det på sitt vanliga byråkratiska, omständliga sätt, vilket lär ta ytterligare några år. Vi kan väl låta dem syssla med det. Jag ser ingen panik med att vi måste genomföra någon förändring i Sverige i dag kring dessa frågor. När det gäller den sista frågan, om studier som överhoppningsbar tid, måste jag erkänna att jag inte har någon åsikt om det just nu.

Herr talman! Det är alltid roligt att ta repliker på dig, för du är så ärlig. Det är mycket bra. Under den hearing vi hade den 28 oktober pratade man just om att det var kö i aktivitetsstödet. Därför undrar jag över det här med bortre parentesen en gång till. Jag vill klämma dig lite grann här, för jag vet att du ingår i maktunderlaget, som du kallar det. Kan man inte tänka sig att ta bort detta? Det innebär att man inte behöver ha den här kön till aktivitetsgarantin, utan det skulle finnas ett annat system. När det gäller regelverket: Om du hade läst vår motion mer ordentligt hade du sett vårt förslag om hur man skulle kunna göra. Där finns många konkreta förslag.

Herr talman! Ja, man ska väl vara ärlig. Det lönar sig i längden, även om det inte är så roligt att stå i talarstolen och säga att man inte kan svaret på en fråga. När det gäller aktivitetsstöd och de reglerna har jag väldigt många åsikter om det. Mitt parti och jag har varit väldigt kritiska till aktivitetsgarantin såsom den ser ut i dag. Jag är fortfarande inte helt övertygad om att det är det bästa sättet vi har i dag. Därför ingick det också när vi beslutade om detta för två år sedan att det ska göras en översyn av aktivitetsgarantin, för att se över vissa delar av den, som bland andra jag och Miljöpartiet hade synpunkter på. Den frågan låter jag bero tills den utvärderingen kommer.

Herr talman! Möjligheterna till studier på kvällar och helger vid arbetslöshet är en viktig rättvisefråga. Vi socialdemokrater arbetar aktivt och konstruktivt för att förbättra förutsättningarna för integration genom att aktivt angripa hindren. Det största hindret är rätten till arbete. Vi talar i dag om livslångt lärande och att man som arbetslös måste vara aktiv och söka arbete. Men arbetslösa bemöts många gånger när de söker arbete med att de inte har tillräcklig kompetens eller kunskaper i svenska språket och därför ej kan få arbete. Tar de arbetslösa i dag egna initiativ för att förbättra sin kompetens och sina kunskaper i svenska språket under kvällar eller helger, när arbetsförmedlingarna är stängda, personalansvariga på företagen har slutat för dagen eller det är helg och alla är lediga, är risken stor att man som arbetslös begår brott mot a-kassornas regelsystem och blir återbetalningsskyldig samt även kan bli åtalad för bedrägeri. Regelsystemet för rätt till a-kasseersättning säger att den arbetslöse ej får studera svenska för invandrare mer än 10,8 timmar per vecka oavsett om detta äger rum på kvällar eller helger, när arbetsförmedlingarna är stängda och inga personalansvariga på företagen finns tillgängliga. Dessa begränsningar gäller även komvux, där man endast får studera 216 poäng på hösten och 264 poäng på våren, samt högskoleutbildningarna, som är maximalt 12 poäng per termin. Dessutom finns det ytterligare hinder. Man har inte rätt till studiestöd eller studielån från CSN om man har fyllt 50 år. Begränsningar av nämnda slag bör genast tas bort. Vi bör i stället stimulera arbetslösa att ta egna initiativ till utveckling och utbildning som underlättar för dem att få arbete. Givetvis får studier inte inkräkta på den tid då den arbetslöse aktivt kan och bör söka arbete. Detsamma gäller om den arbetslöse blir erbjuden ett heltidsarbete, att han eller hon omedelbart bör kunna ta erbjudet arbete. Det är viktigt att trygghetssystemen inte är utformade så att personer avstår från studier. Detta vill jag ändra på, och därför har jag skrivit motion A293 angående studier på kvällar och helger vid arbetslöshet. Av utskottets betänkande framgår att utskottet i princip delar min uppfattning men vill avvakta pågående beredning och utredning. Herr talman! Min förhoppning är att beredningen och utredningen snarast blir färdiga så att regelsystemet snarast kommer att ändras.