Apoteksomregleringen

Fru talman! Det är nu dags för socialutskottet att debattera betänkande SoU14 som behandlar Riksrevisionens styrelses redogörelse om förberedelsearbetet i apoteksreformen. I betänkandet behandlas två motioner som väckts med anledning av redogörelsen. Dessutom behandlas tre motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2010 och ett motionsyrkande som sedan tidigare har överlämnats av näringsutskottet. Den 7 april i år höll socialutskottet en öppen utfrågning för att informera sig i ämnet. Temat var Erfarenheter från den första tiden efter omregleringen av apoteksmarknaden, och inbjudna var ett antal aktuella aktörer. I betänkandet finns en reservation. Fru talman! Efter denna inledning ges nu tillfälle till debatt.

Fru talman! Försök aldrig laga något som inte är trasigt var ett argument som användes för att beskriva det i mitt och Socialdemokraternas tycke vansinniga beslutet att slå sönder Apoteket, en allt viktigare del av vår svenska hälso- och sjukvård. Det då av oss alla ägda Apoteket var dessutom i ett internationellt perspektiv ett för alla skattebetalare väldigt billigt system för att ge oss tillgång till de mediciner som vi då och då behöver ha under livets gång. Det fanns visserligen ett behov av att öka service och tillgänglighet i vissa delar, men det hade mycket väl kunnat ordnas inom ramen för det "gamla" Apoteket. Ibland försöker borgerliga politiker försvara sitt handlande med att man numera minsann kan köpa både nässprejen och huvudvärkstabletterna även i vanliga livsmedelsbutiker och på bensinmackar. Det är visserligen sant, men om den förändringen var vi i stort sett helt överens. Det är inte där som det stora problemet ligger. Receptfritt i dagligvaruhandeln är inte problemfritt på något sätt. Det är trots allt läkemedel det handlar om och de måste hanteras med en stor ansvarsfullhet av handeln. Det riktigt problematiska börjar när man går över till den receptbelagda sidan. Om de receptfria produkterna kan hävdas vara en del av en vanlig marknad, om än inte fullt ut, är de receptbelagda utan tvekan det inte. Din läkare bestämmer vilken medicin du behöver, samhället sätter priset och vi betalar alla tillsammans ca 80 procent av kostnaden genom skatten. Nu har den borgerliga majoriteten ändå bestämt sig för att vi inte ska äga och organisera saker gemensamt, även om det fungerar väldigt bra - kosta vad det kosta vill! För att vara säker på att locka utländska apotekskedjor att komma hit och öppna nya apotek trodde man att lönsamheten behövde ökas, därför gjorde man det med ca 500 miljoner, pengar som annars hade kunnat komma skattebetalarna till del. Fru talman! Tillgängligheten skulle öka. Det var ett av de viktigaste målen med omregleringen, avregleringen eller utförsäljningen, vilket ord man nu väljer att använda. Har den då gjort det? Antalet apotek har i alla fall ökat ganska kraftigt, men hur ser det ut med tillgängligheten? I många olika sammanhang rapporteras om problem med att få den medicin som man har fått recept på eftersom den inte finns i lager och för att det apotek man har gått till inte kan upplysa om på vilket apotek man skulle kunna få tag på den. En annan problematik är att om du går till flera apotek med olika ägare och har behov av att betala din medicin på avbetalning kommer du att finna att de inte använder sig av samma avbetalningssystem, vilket gör det både dyrare och besvärligare för den enskilde. Det var två av många exempel som gör att man i hög grad kan ifrågasätta om tillgängligheten verkligen har ökat. Det hjälper ju inte hur många apotek som finns om de inte har det du behöver. På Sveriges Apoteksförenings hemsida, som också finns citerad i det här betänkandet, kan man läsa att under monopoltiden kunde alla apotek se varandras lager. På så sätt fick kunden hjälp med att ta reda på vilket apotek den medicin de behövde fanns på. Det var en service som gav en hög servicenivå och som kunderna vande sig vid. Jag tänker på begreppet "vande sig vid". I mina öron låter det som om de tycker att kunderna är för bortskämda. Och så var det nog. Vi skämdes bort med en väldigt bra service. Men svenska folket har rätt att bli bortskämt när det handlar om hälso- och sjukvård. Alla ska behandlas lika och få den hjälp man behöver om man har haft oturen att drabbas av sjukdom. Här har den borgerliga majoriteten sedan de kom till makten inte bara slagit sönder ett väl fungerande apotekssystem utan också öppnat upp för att man ska kunna köpa sig före i kön på våra gemensamt finansierade sjukhus. Det här är en viktig anledning till att vi har kämpat för att få behålla våra apotek. Nu är skadan redan skedd och det gäller att försöka se till att de negativa effekterna blir så små som möjligt. I det jobbet spelar Riksrevisionens rapport en stor och viktig roll. Fru talman! Riksrevisionen framför en hel del kritik mot regeringen i sin granskning. De menar att det är anmärkningsvärt att regeringen inte säkerställde att det samlades in data som skulle kunna göra det möjligt att utvärdera hela omregleringen. De vill också se att våra skattepengar används på ett så bra sätt som möjligt och att apoteksverksamheten i glesbygden garanteras. Vi ställer i vår reservation oss bakom Riksrevisionens förslag i dessa delar och vill dessutom att det görs en snar uppföljning av problematiken med att det ofta är svårt att få tillgång till den medicin man behöver inom rimlig tid och slutligen också när det gäller avbetalningsproblematiken. Det är inte rimligt att den som är i behov av medicin inte ska få tillgång till den på ett snabbt och säkert sätt. Sedan skulle jag vilja rekommendera läsning av något som jag kom över alldeles nyligen. Det är tidningen Mitt i Vasastan som i går hade en artikel om just avregleringens effekter. Där skriver man: "Priserna skulle sjunka och det skulle bli lättare att få tag i medicin när apoteksmonopolet skrotades. Men läkemedlen har inte blivit billigare - och de flesta av länets 89 nya apotek har öppnat i rika områden och stora köpcentrum." Var det så tanken var? Jag yrkar bifall till reservationen och tackar för ordet.

Fru talman! Miljöpartiet var aldrig positivt till apoteksmonopolets upphörande. Nu som då förstår jag varför. Ett skäl till avreglering som ofta nämns är att tillgängligheten har ökat. På det kan man svara både ja och nej. Apoteksutbudet är större, åtminstone i större städer och fram till 2013 i glesbygden. Vad som händer med apoteken i glesbygden efter 2013 vet vi inte riktigt. Det som inte är lönsamt tenderar att bli tveksamt. Tillgänglighet handlar också om att få tillgång till det som apoteket i första hand är till för, nämligen medicinutgivning till kunder. En av frågorna runt avregleringen som diskuterats mycket är 24-timmarsregeln. Den tillgängligheten är viktig, men för många kunder fungerar den inte tillfredsställande i dag. Jag ska ge ett exempel på "överdriven" tillgänglighet till gagn för - ja, vem? I min hemstad Västerås finns tre nya apotek med några stegs mellanrum. Det verkar ganska överflödigt. Jag gick i vintras in på alla tre apoteken med ett recept. Inget av dessa tre apotek kunde hjälpa mig. De kunde inte heller berätta var medicinen fanns eller när jag kunde få den. Då gick jag ytterligare några steg, till det "gamla" Apoteket, och efter några minuter gick jag ut med min medicin. Den försvårande faktorn här är att man alltså inte kan hänvisa till ett annat apotek, eller den möjligheten är i alla fall begränsad, vilket är mycket negativt för kunderna. Tillgänglighet - ja, det är nog en smakfråga. En annan brist är att en del nya apotek har sommarstängt och då menar jag hela sommaren. Andra har lunchstängt. Tillgänglighet - ja, det är nog en smakfråga. PRO uttryckte sin tveksamhet vid en utfrågning den 7 april i år och sade: "När det gäller tillgänglighet är väl vår syn annorlunda än vad som redovisats här." Tillgänglighet - ja, det är, återigen, en smakfråga. Avslutningsvis vill jag säga att alla inte har råd att köpa mediciner. Den ekonomiska tillgängligheten fungerar inte hela vägen. För några år sedan var det runt 80 000 personer som inte hade råd att ta ut alla sina mediciner utan fick lov att ta dem på avbetalning. Det finns anledning att tro att antalet har ökat avsevärt från 80 000 i takt med alla utförsäkringar. Om mina mediciner finns på olika apotek ska det göras en ansökan på varje apotek för att få köpa dem på avbetalning, och en ny avgift tas ut för varje faktura. Det innebär att de som har det ekonomiskt svårast får betala ännu mer för sina mediciner. Motionen som Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet skrev inför avregleringen 2008 är så att säga överkörd men för den skull inte fel. Jag yrkar bifall till vår gemensamma reservation.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets, Socialdemokraternas och Miljöpartiets gemensamma reservation. Jag kan helt och fullt instämma i vad både Lennart Axelsson och Agneta Luttropp har sagt tidigare. Vi har i dag en debatt om vad som hänt efter regeringens utförsäljning av Apoteket som vi ägde gemensamt. Den bygger på Riksrevisionens redogörelse men har även fått input från den hearing för cirka en månad sedan som vi hade i socialutskottet. Riksrevisionen lyfter fram flera viktiga frågor när de tar upp vad som borde ha gjorts bättre och vad som borde tas tag i inför framtiden. Till exempel har man inte samlat in tillräckligt med grundläggande fakta för att kunna utvärdera reformen ordentligt. Det är bra att ha i minnet när sedan utvärderingarna kommer. Man pekar på att det behövs en effektivare tillstånds- och tillsynsorganisation samt att det är dags att ordentligt ta tag i frågan om apotek i glesbygden och apoteksombudens roll. De är säkrade för tre år, och vi får väl se om vi kan få några besked från regeringspartierna om vad som kommer att hända framöver. Som Lennart Axelsson sade pekar Riksrevisionen också på handelsmarginalen, det som man alltså bygger in för att det ska vara lönsamt att starta privata apotek. Hur ska det se ut i framtiden för att både vara transparent och för att vi inte i onödan ska satsa skattepengar på en tillgänglighet som egentligen inte behövs eller satsa så att priserna kommer att öka? Den borgerliga utförsäljningen av Apoteket var en rent ideologisk fråga. Det fanns ingen stor debatt i samhället om att Apoteket inte fungerade - inga protestmöten, inget folkligt tryck att sälja ut vårt gemensamma Apoteket AB. Tvärtom hade vi ett av världens mest patientsäkra och kostnadseffektiva läkemedelssystem. Apoteket var populärt. Den rapport som Konsumentverket gjorde kort före avregleringen visade att svenska folket gillade sitt apotek. 92 procent ansåg att Apoteket sköttes bra eller mycket bra. Nio av tio ansåg att närheten till Apoteket var bra, och 80 procent var nöjda med öppettiderna. De argument man utåt hört från regeringen har handlat om att öka tillgängligheten och servicen. Nu pekas det på att det tillkommit 200 nya apotek och ökade öppettider. Om det var det man verkligen ville hade det varit både enklare och billigare att ge det statligt ägda Apoteket direktiv om att starta fler apotek än shoppar och öka öppettiderna. Det var dock inte det som det egentligen handlade om utan om att skapa en marknad. Jag tycker att Lennart Axelsson på ett bra sätt beskrev att läkemedel inte är en marknadsvara. Vad du ska ha för receptbelagda mediciner bestäms av läkaren och betalas till stor del av staten. Patientsäkerheten och att du får din medicin enkelt och säkert är de allra viktigaste frågorna. De är en del av hela hälso- och sjukvården, och därför är det bra med ett kostnadseffektivt system. Nej, det handlade egentligen om att skapa en marknad för apotekskedjor och enskilda personer som ville starta privata apotek. Det var grunden till utförsäljningen. Jag kan inte låta bli att citera PRO:s representant Sten Broström som vid socialutskottets hearing sade följande: "Man har sagt att vi fått 200 nya apotek och det är riktigt. Förtätningen är viktig. Sedan kan man fråga sig om personer som bor runt Liljeholmstorget blivit lyckligare och friskare av att nu ha tre apotek istället för ett." Tillgängligheten handlar, precis som sagts här tidigare, om mycket mer än antalet apotek. Apoteken har en skyldighet att se till att kunden får sitt läkemedel inom 24 timmar efter att det efterfrågats. Undersökningar gjorda i början av 2011 visar att inget av de sju största apoteksföretagen klarar 24-timmarsregeln vid alla tillfällen. Det ska kunna finnas undantag vid beaktansvärda skäl, men vilka dessa skäl är har ännu inte prövats. Det handlar om att medicinen verkligen finns på apoteket när man kommer dit. Nu råkar människor ut för att medicinen inte finns när de kommer till ett apotek, och av konkurrensskäl kan personalen inte längre titta efter vilket som är det närmaste apoteket där medicinen finns. Eftersom lagerhållningen dessutom har minskat när många fler apotek ska dela på kunderna blir det allt vanligare att medicinerna inte finns. Man hänvisar till en branschöverenskommelse. Det var intressant att höra Farmaciförbundets ordförande Carina Jansson berätta från verkligheten. Hon sade bland annat: "Nu finns branschöverenskommelsen om att vi ska höra av oss till närliggande apotek. Det är inte så lätt alla gånger när det är otroligt många kunder som står och väntar. Vi ska lämna vår kund och gå till en telefon och försöka ringa upp det andra apoteket. Förmodligen har även det apoteket väldigt många kunder och har inte möjlighet att svara just då. Det är tyvärr alltså lite si och så med branschöverenskommelsen." Det som då händer är att människor tvingas komma tillbaka till apoteket senare eller kuska runt och leta efter rätt medicin på något annat av de apotek som finns. Detta ställer till problem för många. Det tror jag att vi alla förstår. Det gäller inte minst äldre människor som kanske anlitar färdtjänst eller behöver ha någon som följer med till apoteket. Men det rör även många andra. Riksförbundet för Social och Mental Hälsa lyfter fram hur det till exempel kan kännas för någon med en psykisk funktionsnedsättning, sjukdom, att gå in på ett apotek och hämta sin medicin. På grund av sjukdomen tycker man att det är jobbigt att springa runt och leta. Då är det lätt hänt att man i stället avstår, och det förstår nog alla vad det kan innebära. Är det verkligen bättre tillgänglighet? Åter till Pensionärernas Riksorganisation, som sade så här: "Vi har en annan fråga som uppmärksammats av våra medlemmar. Det gäller delbetalningen, alltså möjligheten till kredit och att dela upp inköpsbelopp på en längre period. Det innebär att vi när vi nu använder oss av flera apotekskedjor också får en räkning från varje kedja när vi gör våra inköp och har fått krediten accepterad. Det kan också ställa till besvär för de äldre. Man får flera räkningar på läkemedel. Det kan vara svårt att betala rätt. Man kanske betalar en och tror att man gjort rätt för sig, när man ska betala alla tre eller två eller hur många det nu kan vara. Man tycker att detta borde ses över. Det måste väl ändå uppfattas som en försämring mot det som var tidigare. Vad värre är, skulle jag vilja säga, är själva kreditprövningen. Jag fick ett samtal häromdagen från en medlem som hade drabbats. Man hade icke beviljat kredit från ett apotek därför att vederbörande ansågs ha för låg pension. Det måste väl ändå vara därför vi har infört ett kreditsystem, för att de som har låga inkomster eller låga pensioner ska få möjlighet till uppdelning av läkemedelskostnader över ett år? Det är alltför många i dag som beroende på sin inkomst inte kan hämta ut de läkemedel som är förskrivna. Man får en underbehandling av läkemedel som är lika allvarlig som den överförskrivning som finns inom läkemedelsvärlden." Jag vill återigen ställa frågan: Är detta bättre tillgänglighet för människor med dålig ekonomi och låga inkomster? PRO hade också fått signaler från sina medlemmar om att de fick mindre hjälp och service när det gäller utlämning av receptbelagda läkemedel. De funderade på om det kunde bero på stress hos personalen eller på att det är färre anställda. Svaret gavs av både Farmaciförbundet och Sveriges Apoteksförening: Vi har fler apotek, men det är något färre anställda på varje apotek. Farmaciförbundets medlemmar, de som jobbar ute på golvet på apoteket och lämnar ut recepten, upplever väldigt tydligt att det är mer stress och press och mer tryck på försäljningsresultat. De upplever också att de får mindre tid till kompetensutveckling och att följa upp och sätta sig in i nya läkemedel. Återigen ställer jag frågan: Ger detta bättre service och ökad patientsäkerhet? Om vi utgår från att tillgänglighet inte bara handlar om antalet apotek utan om att enkelt få tag på den medicin man ska ha, att få den medicin man behöver även när man har dålig ekonomi och att få de råd man behöver när man får läkemedlen, skulle jag vilja ställa frågan till er alla från de borgerliga partier som har drivit igenom utförsäljningen: Anser ni att tillgängligheten har ökat, och vad vill ni göra åt de brister som lyftes fram på den hearing vi hade?

Fru talman! I Astrid Lindgrens Lönneberga finns det en gumma som heter Krösa-Maja. Krösa-Maja springer omkring på bygden och talar om all olycka som ska komma, som finns eller som kanske faktiskt kan inträffa. I riksdagen finns det ett antal Krösa-Major. Ibland kan de finnas i alla partier. Jag kan ha förståelse för det till exempel före en avreglering av apoteket om man inte tror att konkurrens är bra, om man inte tror att företagsamhet är bra och att företagare gör allting för att deras kunder ska få bra service. Då kan jag förstå om det finns Krösa-Major. Tidigare i vår har vi fått höra den nye partiledaren i S kritisera avregleringen. De nya språkrören för Miljöpartiet kritiserar den. Det finns interpellationer från både V och S i den här frågan. Och här i dag får vi höra S-representanten prata om det vansinniga förslaget att slå sönder apoteket. Miljöpartiet pratar om att de aldrig var positiva - och det är de minsann inte nu heller - och instämmer helt och hållet i klagan. Vad var det då som hände? Ja, regeringen såg att det fanns ett problem. Tillgängligheten var inte så hög. Om man tittade ut i Europa var det lägre tillgänglighet till apotek per invånare i Sverige. Servicen var inte lika bra, och det var inte så stort tjänsteutbud. Hur skulle man då uppnå det här? Ja, man ville skapa en marknad som möjliggjorde fler aktörer, och ambitionen var också att både små och mindre företag skulle kunna äga och driva apotek. Och resultatet har inte låtit vänta på sig! Jag är själv rätt förvånad att vi så snabbt kunde se en sådan succé som det här faktiskt blev, men en ökad tillgänglighet och ett ökat serviceutbud. Rapporter och utredningar som gjorts efter bara ett år visar på en bransch som utvecklas snabbt och mycket positivt. Det har skett en stor förbättring både för kunderna och på arbetsmarknaden. Över 200 nya apotek har öppnats, vilket innebär en ökning på hela 22 procent. Apotek har öppnat i orter som tidigare inte hade något. I dag går det ca 1 700 färre personer på varje apotek, det vill säga att det är närmare till apotek för alla. Enligt undersökningar planeras i dag fler än 200 nya apotek inom de närmaste två åren. 99 procent av kunderna tycker att öppettiderna har förbättrats eller är lika bra som innan. Undersökningar visar tydligt att apoteken i dag anpassar sig till det kundbehov som finns på orten när det gäller utbud, tjänster och öppettider. Det finns mängder av nya tjänster, produkter och yrkesroller. Det underlättar för kunden och avlastar vården. Apoteken är i dag en alltmer betydande del av vårdkedjan när man kan få hjälp med provtagningar och läkemedelsrådgivning på apoteken av experter. Att ge kunden bättre service på apoteken var ett av de främsta argumenten för omregleringen. I dag visar flertalet Siforapporter och undersökningar gjorda på uppdrag av olika aktörer, som apoteksbranschen och Konkurrensverket, att dessa förbättringar har skett. Kundnöjdheten i dag är mycket hög. Det visar också att svenska folket uppskattar och uppfattar det som förbättrad service och utbud av tjänster. Hela 97 procent av dem som efter omregleringen besökt ett apotek bedömer sin upplevelse som utomordentligt bra eller bra. Hela 97 procent påstår sig också tycka att servicen har blivit bättre eller lika bra som förut. Kunderna är mycket nöjda med den specialistkunskap som personalen gett dem, och 85 procent av de tillfrågade uppger att de känner sig mycket nöjda med den. 90 procent av svenskarna anser att priserna är bättre eller lika bra som före omregleringen. Jag vet inte om ni har besökt apotek. Det har nämligen jag gjort, och jag har besökt apotekare som har startat eget företag. Det borde ni på vänsterkanten göra, för det är en fröjd att gå ut och träffa dem som med stolthet kan berätta hur de har startat och driver sitt eget och just vad som är det viktigaste för dem. Det finns en drivkraft att tjäna pengar, men hur gör man det? Det är naturligtvis att de nöjda kunderna kommer tillbaka. Kunden står i centrum - det är helt klart när man möter apotekare. De gör allt. Det finns en 24-timmarsregel som säger att man ska få medicin inom 24 timmar, en frivillig överenskommelse som apoteksbranschen själv har tagit fram. Naturligtvis gör varje apotek allt sitt bästa. Jag var ute och tittade på en kedja, och där fullföljs regeln till 96 procent i dag. I betänkandet från Riksrevisionen tas det upp en del frågeställningar, och det gäller bland annat handelsmarginalen. Priserna fastställs av TLV, och där sker hela tiden uppföljning och översyn. Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar har fått i uppdrag att följa prisutvecklingen. Det sker avrapporteringar som redovisas under tre perioder: december 2010, december 2011 och slutrapport december 2012. Man bygger upp en databas för att följa prisutvecklingen. Man följer upp och utvärderar även den geografiska tillgängligheten. Riksrevisionen har också kommenterat 24-timmarsregeln. Läkemedelsverket övervakar att överenskommelsen följs. Det finns i dag två leverantörer. Pratar man med apotekarna själva vill de ju följa den här regeln. Problemet ligger oftast i att de två leverantörerna inte kan leverera den medicin som finns. Man har också tagit upp frågan om delbetalning. Nu finns det en lag om handel med läkemedel som säger att man ska erbjuda delbetalning, och så sker även på apoteken. Läkemedelsverket är tillsynsmyndighet och gör särskild inspektion. Hela reformen ska också följas upp och utvärderas efter tre år avseende just effekter på tillgänglighet, service och tjänsteutbud. Därför yrkar jag avslag på den reservation som finns. Som fru talmannen förstår kommer jag att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Jag vill avsluta med att ställa några frågor till vänsterkanten. Blev det sämre på grund av att det blev lättare att köpa medicin till sina barn alla tider på dygnet? Raserades verkligen välfärden för att det blev närmare till apoteken? Drabbades folkhälsan för att man kan köpa nikotinläkemedel i handeln? Gick verkligen sjukvården under för att apoteken har öppet när man behöver medicin? (Applåder)

Fru talman! Jag får tacka Isabella Jernbeck för ett väldigt spännande inlägg. Att tillhöra Krösa-Majornas skara är inte dåligt. Jag hittade en annan Krösa-Maja. Det var en reporter på den tidning som Isabella i och för sig kommenterade i sitt inlägg. Man beskriver en kund som nyligen skulle försöka ta ut receptbelagda värktabletter till sin fru och som efter fyra besök på fyra apotek kom hem tomhänt. Inget apotek hade läkemedlet, och ingen kunde säga var det fanns. Jag vet inte om jag betraktar det som den succé som Isabella Jernbeck nu beskrev denna reform som. Jag vill nog ändå påstå att det finns ganska mycket problematik runt detta. Jag sade tidigare i mitt anförande att vi var emot själva omregleringen från början, men nu är det så. Omregleringen är gjord, och då måste vi naturligtvis se till att människor som har behov av medicin verkligen får tillgång till den så snabbt och smärtfritt som möjligt. Lite grann tycker jag att Isabella Jernbeck duckar för dessa problem och lyfter upp detta som något väldigt saliggörande och positivt i alla delar. Jag skulle vilja höra vad Isabella Jernbeck vill göra åt de problem som ändå finns.

Fru talman! När det gäller succén som jag lyfter fram måste man göra det, för alla rapporter visar på att det har blivit en ökad tillgänglighet, fler apotek, bättre för kunderna och att kunderna är nöjda med den service som finns. Det är det första man måste lyfta fram när man pratar om avregleringen. När det gäller 24-timmarsregeln är det klart att det möjligtvis går att hitta något enskilt fall, och det är beklagligt. 24-timmarsregeln är dock ingen nyhet; den fanns innan. Det var precis samma regler innan, att man skulle kunna ta fram medicin på 24 timmar. Det är denna regel jag sade att Tillväxtmyndigheten har i uppdrag att se till efterlevs. Det är det vi vill. Sedan har jag svårt att tro, i varje fall utifrån de apotek jag har varit på, att inte alla apotek gör allt de kan för att hitta medicin på ett annat apotek åt sin kund. Det är nämligen det de lever på, att kunden ska ha det bra. Jag kan också tala om att apoteken har sina egna system. Det finns en kedja som använder sig av mystery shoppers. Det är alltså en fiktiv kund - de vet inte vem det är - som kommer in på apoteket, handlar, beställer mediciner och gör allting och går därifrån. Sedan får apoteken en utvärdering av hur de har behandlat kunden. Var det bra, var det dåligt? Det är just för att de ska känna att de alltid gör sitt bästa. Jag har alltså en stark tilltro till detta. Sedan ska man komma ihåg att det faktiskt är en ganska stor sak att avreglera ett monopol. Det kan finnas saker som behöver finslipas, men det är det vi har satt i gång. Regeringen har redan satt i gång detta arbete.

Fru talman! En av tjugo kunder går tomhänta från apoteket. Isabella Jernbeck säger att det kan vara ett fåtal fall där det händer, men en av tjugo är ganska många. Det är många kunder som går in på apoteket och kommer ut utan den medicin de skulle hämta. Jag tycker alltså inte att man ska förminska detta problem. Det allra viktigaste med apoteket är att man får tillgång till den medicin läkaren anser att man behöver ha så snabbt som möjligt och till ett pris som gör att man har möjlighet att betala. Allt runt omkring kan visserligen vara positivt i vissa delar, till exempel att man får en service utöver det man hade förut. Det absolut viktigaste med apoteket över huvud taget är dock att man får den medicin man behöver. Det andra kan vara positivt i sig, men om den grundläggande delen inte fungerar fullt ut kan man inte kalla det en succé oavsett vilken ytterligare service man har kunnat få tillgång till. Jag tycker alltså att Isabella Jernbeck ska ta med sig detta hem och försöka komma fram till ett sätt att organisera detta så att alla människor verkligen får den medicin man behöver.

Fru talman! På en väldigt stor kedja som jag har besökt är det 96 procent av kunderna som har fått den medicin de vill ha när de har kommit in till apoteket eller inom 24 timmar. Jag vill påstå att det är ett bra resultat. När du, Lennart Axelsson, i dag står och talar om det vansinniga förslaget att slå sönder apoteket skulle jag vilja att du talade om för svenska folket vad du vill göra. Vill du ta tillbaka apoteken, minska dem och minska utbudet? Vad har ni tänkt att ni ska göra med apoteken? Jag förstår att det känns jobbigt att tala om detta, men man kan också komma tillbaka och säga: Det blev faktiskt bra. Vi är glada för detta system. Vi tycker att det är bra och vill ha det kvar. Jag undrar vad ni vill göra när du talar om en vansinnig avreglering.

Fru talman! Jag tycker att det är lite symtomatiskt att Isabella Jernbeck när hon uppe i talarstolen talar om företag, att starta företag, branscher och hur roligt det är att starta ett apotek. Jag trodde att vi hade apoteken och receptbelagda läkemedel främst som en del av hälso- och sjukvården. Vi lägger mycket skattepengar på det, och det är väldigt viktigt för människors hälsa. Precis som Lennart Axelsson sade måste väl det viktiga vara att man får den medicin och rådgivning man behöver och inte blir utestängd av ekonomiska skäl. Det kanske inte är du och jag, Isabella Jernbeck, om har stora möjligheter att ta oss runt till andra apotek när vi behöver det, som är bekymret. Det är i stället dessa 4-5 procent, eller äldre människor som kanske inte har möjlighet eller ork att ta sig ut dagen därpå och komma tillbaka. Det kan också vara de personer som inte har råd och faktiskt inte går till socialkontoret utan avstår sin medicin. 80 000 människor som inte tar ut sin medicin av ekonomiska skäl tycker jag är många. Jag skulle alltså vilja höra vad du egentligen vill göra när det gäller detta att så många människor har svårt att ta ut sin medicin av ekonomiska skäl. Att man nu kan få öppna kredit och delbetalning på flera olika apotek för att få den medicin man behöver är besvärligare, dyrare och ger många olika räkningar - inte bara att hålla ordning på utan också att ha råd med. Vill du göra det bättre på något sätt för de människor som har dålig ekonomi? Det kanske inte är den kundkrets alla privata företag satsar på i första hand, men de har lika stor rätt till sin medicin som alla andra.

Fru talman! Apoteksmarknaden är fortsättningsvis strikt reglerad, eftersom det handlar om att garantera konsumenternas intressen och säkerställa hög kompetens och säkerhet i läkemedelsförsörjningen. Det är hela grunden. Det är inte lätt att få starta apotek, utan det är Läkemedelsverket som ger tillstånd och ställer dessa krav. Det fantastiska är dock att man just kan se företagsamheten och vad det faktiskt gör i kundnytta att människor driver sitt eget och sätter kunden i centrum. Fru talman! Eva Olofsson tar upp att det är 80 000 personer som av ekonomiska skäl inte kan ta ut sin medicin, men det har ingenting med avregleringen att göra. De fanns även innan, och det är inte bra. Nu har vi i Sverige ett högkostnadsskydd på 1 800 kronor per år för att ta ut mediciner. Apoteken har också en skyldighet att erbjuda delbetalning. Detta gör apoteken. Då betalar man 150 kronor i månaden.

Fru talman! Vi hörde från PRO:aren att till och med en pensionär hade blivit nekad kredit på grund av för låg pension. Apoteket hade ett system där man även gav kredit till människor som hade betalningsanmärkningar om de betalade Apotekets räkningar. Det är faktiskt skillnad mellan att ha kredit och få en räkning från ett ställe och att tvingas få det från tre ställen. Jag tycker inte att jag har fått något svar om hur människor med dålig ekonomi har fått en förbättring av utförsäljningen av apoteken. Den frågan vill jag alltså fortfarande ställa till dig: Behöver det göras något, eller är det bra som det är?

Fru talman! Det sker en översyn. Den översynen sattes i gång av regeringen redan i och med avregleringen. Statskontoret, Tillväxtanalys, Konsumentverket och Handelshögskolan i Göteborg kommer under de kommande två tre åren att komma med utvärderingar och översyner av hela avregleringen, där också det här kommer att finnas med. Jag påstår fortfarande att delbetalningen inte har med avregleringen att göra, för det finns en skyldighet hos varje apotek. Man gör också detta. Man tar inte kreditupplysningar. Jag har varit ute och pratat med apoteken. Det är just det som är grejen. Man kan inte gå efter en kreditupplysning om människor behöver pengar för mediciner. Sedan finns det faktiskt ett skyddssystem i Sverige både med högkostnadsskyddet och i försörjningsstödet, så att man får ut mediciner.

Fru talman! Jag vill fråga så här: Tror du inte på beskrivningarna av den faktiska brist på tillgänglighet som finns för kunderna när det gäller huvuduppdraget, att lämna ut medicin? Existerar inte allt det som vi har sagt, det som är skrivet och det som, så att säga, är framlagt av många kunder? Det är därför jag ifrågasätter att det här är en succé. Huvuduppdraget är ändå att lämna ut medicin. Man kan inte säga att det fungerar som det var tänkt, även om intentionerna fanns. Sedan gäller det priser och konkurrens. När det gäller recepten är det reglerat prismässigt. Vad gäller receptfria läkemedel gjorde också PRO en undersökning. De kunde inte se att konkurrensen spelade någon som helst roll.

Fru talman! Jag vill fortfarande påstå att det har varit en succé. Alla de undersökningar som har gjorts av Konkurrensverket och branschföreningar visar just på att tillgängligheten har ökat. Kundnöjdheten har ökat. 97 procent är nöjda, precis som jag sade tidigare, med det här. Jag kan ta ett exempel. I Stockholm är det faktiskt färre apotek per invånare än vad det är ute i landet. Och jag ska tala om för dig hur det var här i Stockholm när mina barn var små. Det fanns ett apotek i Stockholm, Apoteket Scheele, dit vi fick åka med barn i pyjamas på nätter, på helger och på kvällar. Det var det enda stället vi hade för att plocka ut medicin. Tror du att det fanns medicin där hela tiden? Ett apotek hade vi att välja på. I dag finns det väldigt många apotek som har öppet på helgerna och som har kvällsöppet. Vi kan också gå till andra försäljningsställen, 6 000 andra försäljningsställen, och köpa Alvedon, nässprej och så vidare. Jag säger absolut: Ja, tillgängligheten har ökat. Alla rapporter visar på det.

Fru talman! Nu är det ju inte den tillgängligheten som vi pratar om. Det är ingen av oss som förnekar att det finns fler apotek. Men den tillgänglighet som vi pratar om gäller receptbelagda mediciner, inte receptfria Alvedon som du kan köpa på Statoil eller var som helst. De receptbelagda medicinerna är inte lika tillgängliga i dag, enligt många av kunderna. Men du tycker fortfarande att medicinerna är precis lika tillgängliga som tidigare. Jag menar nu inte att det finns fler apotek, utan det handlar om att få ut den medicin man ska ha.

Fru talman! Jag menar att tillgängligheten när det gäller mediciner är god. Jag har också sagt att det pågår en översyn och en utredning som regeringen har tillsatt. Man har gett tillväxtmyndigheten i uppdrag att se över att den här överenskommelsen, om att människor ska få ut sin medicin inom 24 timmar, hålls. Det finns bara två - det kanske är det som är felet - leverantörer av mediciner. De har inte alltid mediciner när apoteken hör av sig. Jag har sagt att den översynen pågår. Regeringen startade den här avregleringen för att det skulle bli mycket bättre. Man såg att det fanns brister. Regeringen kommer naturligtvis att göra allt i sin makt för att se till att det ska bli bättre. Vi ser redan nu avsevärda förbättringar. Det finns en liten bit till att gå, men det var inte så längesedan det här monopolet slogs ut och vi fick en friare marknad. Man måste också förstå att det kan finnas saker som tar lite längre tid. Men att det kommer att bli bra är jag övertygad om. Och den här översynen är redan igångsatt.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen. Fru talman! Lite historia kan vara på sin plats. År 1971 bildades Apoteksbolaget. Apoteken fick då inte bara uppgiften att leverera läkemedel över disk, utan de skulle också informera om hur vi kan åtgärda hälsoproblem utan läkemedel. Apoteken blev också Folkhälsoinstitutets förlängda arm när det gällde arbetet med folkhälsan. Naturligtvis vill Folkpartiet att de här uppdragen fortsättningsvis ska finnas kvar i apotekens uppdrag. Fru talman! Andra uppgifter som Apoteksbolaget fick var bland annat utgivningen av Läkemedelsboken och Giftinformationscentralen. Man kan ju undra varför de här uppgifterna hamnade på apoteken. Ja, det fanns inga andra som ville ta på sig de här uppdragen. Nu har Läkemedelsverket tagit på sig båda de här uppgifterna. För mig och Folkpartiet är det utmärkt. Läkemedelsboken 2011-2012 , 18:e utgåvan, har alldeles nyligen kommit ut. I den utgåvan har läkemedel till barn fått ett större utrymme än tidigare med bland annat två nya kapitel. Annat nytt handlar om läkemedelsbehandling av äldre på särskilt boende och inom hemsjukvården, läkemedel och trafik samt olagliga läkemedel. Giftinformationscentralen är en viktig verksamhet, och det är bra att den ligger under en myndighet. Fru talman! Apoteksomregleringen, som trädde i kraft 2009, är en stor reform och därmed långt ifrån enkel att genomföra. En reform av det här slaget kräver hela tiden utvärdering och uppföljning. Därför är Riksrevisionens redogörelse av hur arbetet kring förberedelserna inför omregleringen förlöpt mycket viktig och lärorik inför framtiden. Folkpartiet tar den på stort allvar, och vi anser att det är nödvändigt med alla de utrednings- och tillsynsuppdrag som regeringen nu satt till för att så tidigt som möjligt hitta brister som behöver rättas till. Fru talman! Jag kan tycka att oppositionen med sin reservation i betänkandet slår in redan öppna dörrar. Handelsmarginalen är föremål för överväganden. Flera myndigheter arbetar med frågan just nu, Statskontoret, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser samt Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. Alla har frågan på sitt bord. Vi är överens med oppositionen om 24-timmarsregeln för tillhandahållande av läkemedel. Det har inte fungerat, och det fungerar inte. Det måste rättas till, och det måste hållas. Branschen har lovat att klara ut detta men har inte lyckats fullt ut. Vår skrivning i betänkandet visar tydligt att vi förutsätter att regeringen vidtar åtgärder om man inte klarar av den här frågan. Vad gäller möjligheten till delbetalning kan vi bara konstatera att det i lagen om handel med läkemedel framgår att den som har tillstånd att bedriva detaljhandel med läkemedel till konsument på begäran också ska erbjuda konsumenten delbetalning. Det finns alltså redan ett krav på att ett apotek ska erbjuda konsumenten delbetalning, oavsett i vilken form det drivs. Erbjudandet om delbetalning omfattas också av Läkemedelsverkets tillsyn. Till sist, fru talman, kan vi konstatera att en stor reform har genomförts. Det finns förbättringsområden, men vi kan också konstatera att erfarenheterna så här långt är positiva. Målet med omregleringen var ökad tillgänglighet, bättre service och större tjänsteutbud. Vi kan konstatera att tillgängligheten har ökat. Vi har fått fler än 200 nya apotek runt om i landet. 750 nya arbetstillfällen har skapats. Receptfria läkemedel säljs på omkring 6 000 försäljningsställen - det har jag faktiskt ofta fått hejarop kring. De län som har bäst apotekstäthet är bland annat Västernorrland, Västerbotten, Norrbotten och Kronoberg. Kostnaderna för läkemedel har inte ökat - det har man konstaterat. För mig och Västerbotten har apoteksombuden en mycket viktig roll, och det är ett absolut måste i ett län som har stor yta och som dessutom har mycket glesbygd. Apoteksreformen ska därför följas upp efter tre år bland annat vad gäller apoteksombuden och tillgänglighet, service och tjänsteutbud över lag. Fru talman! Tillgängligheten till läkemedel och apoteksservice måste garanteras i hela landet. Detta måste garanteras även efter den här övergångsperioden på tre år. Såväl Kittelfjällsbor som Hemavansbor måste kunna känna trygghet i detta.

Fru talman! Jag tänkte börja med att använda en liten del av min tid till att svara på det förra inlägget. Det går ganska snabbt. Vi är positiva till receptfritt i handeln. Vi tycker att det är bra att det finns möjlighet att köpa de här medicinerna när man behöver dem på ett smidigare sätt än förut. Men vi vill att man använder de skattepengar som vi tar in från svenska folket på ett så bra sätt som möjligt, och det tycker vi inte att man gör genom det system som ni nu har genomfört. Det är faktiskt så att alla de apotek som kommer hit och naturligtvis gör det i syfte att tjäna pengar på den här verksamheten måste få pengarna någonstans ifrån. De 500 miljoner som ju i första skedet ökade handelsmarginalen är naturligtvis någonting som någon i slutändan kommer att betala. Så är det alltid, och det blir i de allra flesta fall kunden. Sedan skulle jag vilja fråga Maria Lundqvist-Brömster angående just de 500 miljonerna. Jag tror att alla är överens om att det var den ökningen av handelsmarginalen som man gjorde i inledningsskedet. Vad har man fått ut av det? Vad är det som har blivit bättre av att man har satsat dessa pengar? Den andra frågan har vi inte kommit in på så mycket, men det är en väldigt viktig sak och det gäller apoteksverksamheten i glesbygd. Hur har ni tänkt garantera att den kommer att finnas kvar efter 2013? I dagsläget känns det som att det är ett väldigt stort frågetecken för hur man kommer att lösa detta.

Fru talman! Lennart Axelsson ställer ungefär samma fråga om handelsmarginalerna som han ställde på vår hearing den 7 april. Det konstaterande som de som var insatta då gjorde var att hur skulle vi annars ha fått ett intresse för att få fler apotek? Det är en viktig del. Vi vill ju ha en mångfald av apotek och en god tillgänglighet och ett bättre serviceutbud. Det finns en del frågetecken kring hur inköpspriser och försäljningspriser kommer att se ut och skillnaden däremellan, men det är en fråga som man tittar på och utreder och som vi naturligtvis måste följa upp. Där har vi tagit till oss Riksrevisionens synpunkter om att verkligen belysa och få en struktur på hur det ser ut kring handelsmarginalen och hur detta ska användas och styras. När det gäller glesbygden och apoteken i hela landet var det precis det jag sade i mitt anförande: Det är oerhört viktigt, och av de interpellationsdebatter som vi har kunnat ta del av, i betänkandet och i den diskussion vi har i Alliansen sägs ju att alla har rätt till apoteksservice. Det kan vara i form av ombud eller apotek på plats. I mitt län och i Norrbotten, som Lennart Axelsson vet är ett stort glesbygdslän, har apotekstätheten ökat. Det är ett steg i rätt riktning, och jag känner faktiskt ingen oro för detta. Jag tycker att det är bra att vi i det här läget har gett dessa uppdrag till myndigheterna för att titta på hur apoteksnäringen ser ut i hela landet och hur de uppfyller de krav vi har på dem eftersom Läkemedelsverket ju har tydliga direktiv för hur apotek ska skötas.

Fru talman! Jag är helt övertygad om att alla som jobbar på både de gamla och de nya apoteken gör det i förhoppningen om att man ska kunna ge så bra service som möjligt till de kunder som kommer in. Det är klart att det kanske är ännu viktigare för vissa att göra det eftersom man nu är konkurrensutsatta och del förmodligen kommer att slås ut. Men det som oroar mig lite grann i Maria Lundqvist-Brömsters svar när det gäller glesbygden är att hon inte är oroad. Det tycker jag nog att det finns alla skäl att vara. Det finns liksom inte någon plan efter 2013 för hur man ska lösa det här. Att marknaden skulle lösa alltihop utan att man på något sätt skulle få kompensation om man inte får verksamheten att gå runt är lite naivt att tro, tycker jag.

Fru talman! Jag tycker att vi har fått de garantierna i hela prospektet med omregleringen av apoteksmarknaden. Det är självklart att vi ska ha apotek i hela landet och att glesbygdsborna ska kunna känna en trygghet i detta. De har rätt till sina läkemedel och sin medicin. Förutsättningslöst är det bara det som gäller. Man jobbar med detta från tillväxtmyndigheten. Även Statskontoret har fått uppdraget från regeringen att verkligen göra en bra kartläggning av hur det ser ut geografiskt och av hur vi ska fortsätta efter övergångsperioden. Omregleringen trädde i kraft 2009, Lennart Axelsson. Nu är det 2011. Det är helt klart så att det finns mycket att göra, men det finns också mycket som är positivt. Sedan kan man tycka att de angreppspunkter som Lennart Axelsson har är utifrån de källor som han tycker är viktiga och som visar på det han vill se. Men jag kan också redovisa källor som säger något helt annat i positiv riktning.

Fru talman! Jag tyckte att det var intressant när Maria Lundqvist-Brömster började med att berätta om att Apoteket AB hade haft ett samhällsuppdrag tidigare som nu var flyttat till andra. Det är nämligen en av de saker som jag saknar med utförsäljningen. Naturligtvis måste man reglera, för det handlar om läkemedel. Det är farligt med för mycket, och det är farligt med för lite, så naturligtvis måste det vara reglerat även när man har privata apotek. Men man kan inte lägga på dem ett så tydligt samhällsuppdrag, och jag tror ändå inte att man kan flytta det på det sättet som Maria Lundqvist-Brömster sade. Apoteken är en väldigt tydlig mötesplats och en kontaktyta mot många fler människor än vad till exempel Läkemedelsverket är. Regeringen har alltså sett till att vi har blivit av med den viktiga aktör som vi kunde ha använt för att lägga ett utvecklat samhällsuppdrag på när det gällde folkhälsan. Det här med glesbygden skulle jag vilja återvända till. Jag skulle gärna vilja veta när det kommer något förslag på hur man ska hantera glesbygden. Det är inte så himla lång tid kvar. Jag har också läst interpellationssvaren. Där hänvisar Göran Hägglund till att man ska titta på distansförsäljning, och jag tolkar det som att det kanske inte är nödvändigt med lika många apotek och apoteksombud i glesbygden. Då funderar jag också lite kring hur detta kommer att drabba olika kategorier människor, till exempel äldre för vilka kanske apoteket varit väldigt bra. De kanske inte är vana vid distansförsäljning och annat, och just det här samtalet om medicinen och hur man använder den har varit väldigt viktigt. Jag skulle gärna vilja höra hur man ser på apoteksombud och apotek i glesbygd. Kommer vi att kunna ha dem kvar i samma utsträckning som vi har haft, och när kommer vi att få se förslag på hur det ska vara?

Fru talman! Eva Olofsson talar till att börja med om folkhälsan och apotekets roll i historien, vilket jag tog upp inledningsvis. Den rollen finns kvar hos de apotek som vi har även i dag. Det finns många exempel på hur man nischar sig med egenvård, coacher, personlig handledning, blodtryckstagning, vaccinationer och det ena med det andra. När det gäller glesbygdsapoteken känner jag ingen oro för att de ska försvinna. Jag är övertygad om att vi kommer att ha lika god service ute i glesbygden som tidigare. Däremot tycker jag att det är oerhört viktigt att man kartlägger hur det ser ut geografiskt kring apoteken, med kvalitetskrav, tillgänglighet och sådant som ligger i det uppdraget. Det är svårt för mig att föregå vad en sådan kartläggning kan säga, Eva Olofsson, men däremot har inte alliansregeringen någon tanke på att försämra apotekstillgängligheten eller möjligheten till ombud och försäljning för personer som bor i glesbygd. Något sådant har i alla fall inte nått mig.

Fru talman! Vi kan väl säga att så olyckligt som det blev på det där apoteket som använde samma nål när man tog blodprov på ett antal personer för några månader sedan hoppas jag att det inte blir på andra ställen. Jag tror aldrig att något sådant hade hänt på Apoteket AB, måste jag säga, men jag tror heller inte att det kommer att hända på de flesta andra ställen. Det visar att det kan hända saker som annars inte hade hänt eftersom man har anställt personal som inte har den kompetens och erfarenhet som man hade på Apoteket AB. Jag har tre frågor till Maria Lundqvist-Brömster. Det kom farhågor från Farmaciförbundet om kompetensutveckling. Man upplever att apoteken har mindre personal och att stressen ökat. Personalen har för närvarande inte tid att sätta sig in nya läkemedel. Är det något som ni i Folkpartiet vill ta tag i? Den andra frågan gäller delbetalningssystemet. När vi hade Apoteket AB som en sammanhållen utförare behövde man bara ha kredit på ett ställe. Man hade ett system där man, även om man hade betalningsanmärkningar kunde få delbetala. Nu kan man ha kredit på flera ställen, och det blir betydligt krångligare. Är Folkpartiet anhängare av att försöka hitta ett enklare system för människor med dålig ekonomi? Förut kunde apoteket titta i sina datasystem för att se vilket som var det närmaste apoteket där en medicin fanns, om den inte fanns på det egna apoteket. Då visste man att den fanns där när man åkte dit. Så ser det inte ut i dag. Att ringa runt tror jag inte kommer att fungera på samma sätt. Ska man hitta ett bättre system som underlättar att få tag på den medicin man behöver? Vill Folkpartiet göra något konkret åt det?

Fru talman! Kompetensutveckling är oerhört viktigt. Vi vet ju vilka yrkeskategorier som ska finnas på apotek. Det är tydligt deklarerat. Det är apotekare, apotekstekniker, receptarier och farmaceuter. Jag var med på hearingen och hörde att det finns stressituationer på apoteken. Det är en fråga som man tar på största allvar. Om vi ska kunna hålla hög kvalitet måste man se till att kompetensutveckla personalen och dessutom se till att de känner mindre stress. Det fanns stress även före omregleringen. Jag hade ganska mycket kontakt med apoteken då eftersom jag var engagerad i landstingspolitiken. Det är inte något nytt fenomen, men det ska absolut tas på största allvar. Delbetalningssystemet ska fungera. Det är viktigt att följa upp att det verkligen gör det. Det finns en lag som tydligt deklarerar att man har den rätten. När det gäller 24-timmarsregeln för lagerhållning finns det en strategi från Svensk apoteksförening om hur man ska lägga upp arbetet för att människor inte ska behöva springa runt till olika apotek. Vi följer detta noga. Det är ett avtal som vi har ingått, och det ska också fungera. Jag har tittat på statistik från Svensk apoteksförening. Man kan tycka att det är en partsinlaga, men vi använder ju partsinlagor på olika sätt här. Statistiken för kundnöjdhet och så vidare ser väldigt bra ut. Men det finns alltid områden som går att förbättra.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen. En av många stora förändringar som har genomförts på hälso- och sjukvårdens område sedan maktskiftet 2006 är omregleringen av apoteksmarknaden där apoteksmonopolet har avskaffats. Det var en mycket stor reform med många inblandade. Ett antal fallgropar fanns, och erfarenheten av att omreglera en läkemedelsmarknad var av naturliga skäl begränsad. Viss erfarenhet kunde dras av Island som var näst näst sist i Europa med av avskaffa sitt apoteksmonopol. Det skedde i mitten av 90-talet. En hel del erfarenhet kunde också dras av Norge som avskaffade sitt apoteksmonopol vid millennieskiftet. Förhoppningsvis kommer Nordkorea och Kuba att kunna dra nytta av våra erfarenheter då de avskaffar sina monopol. Under förberedelsearbetet kände jag mer än en gång en viss oro för hur processen skulle gå. Socialdemokraterna drev tillsammans med PRO en kampanj, Rör inte mitt apotek. Äldre skrämdes med att utan monopol skulle de kanske inte få sina läkemedel. Min oro rörde inte att läkemedelsförsörjningen skulle slås ut, vilket Socialdemokraterna förebådade, utan att man skulle råka ut för allvarliga bakslag på grund av reformens omfattning. Jag lugnades dock när jag i samtal med en erfaren norsk politiker som var väl förtrogen med den norska processen ställde frågan: Är det inte många i Norge som nu när monopolet har avskaffats vill återgå till monopoltiden? Hans svar löd: Du får gå mycket länge på Karl Johan och fråga, innan du finner någon som vill ha det som det var förr. Fru talman! Jag är övertygad om att våra socialdemokratiska vänner får gå länge på Drottninggatan och fråga innan de hittar någon som tycker att vi ska gå tillbaka till monopoltiden. Flera mil måste nog Socialdemokraterna vandra, frågandes på den svenska landsbygden innan man hittar någon som vill gå tillbaka till apoteksmonopolet. På monopolets tid stängde Apoteket AB ned apotek efter apotek på den svenska landsbygden. Kälarne, i östra Jämtland, som jag kommer från, hade tidigare ett apotek, men det stängdes. Inte en enda socialdemokrat hördes protestera. När ett offentligt monopol bestämmer sig för att försämra servicen på landsbygden, oavsett om det är den socialdemokratiskt styrda kommunen som stänger en skola eller ett ålderdomshem, landstinget som stänger en vårdcentral eller det statliga apoteksmonopolet som stänger ett litet apotek i Kälarne, då tycker Socialdemokraterna att det är helt okej. Men när det offentliga monopolet i apoteket avskaffas räds man inte att använda glesbygden som slagträ. I Centerpartiet vet vi att det är precis tvärtom. Vi vet att det är offentliga monopol som är glesbygdens fiende. Det är när monopolen rivs och entreprenörerna släpps fria som det öppnas möjligheter till kloka lösningar utanför tätorterna. Vi ser det så tydligt när det handlar om avskaffandet av apoteksmonopolet. Jag läste en artikel i Falu-Kuriren i helgen. Där stod att läsa: Nu kan Sonja Marander, 79 är, promenera till apoteket. Hon behöver inte längre ta bussen in till Leksand, utan kan handla sin medicin hemma i byn. Fru talman! Jag har svårt att förstå varför socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister är negativa till att flera byar som inte hade apotek under monopoltiden nu har fått apotek. Dalarna har fått fem nya apotek sedan monopolet upphörde. Sonja Maranders nyöppnade apotek hemma i byn är ett. I Sverige har, som vi har hört från talarstolen, mer än 200 nya apotek öppnats. Jag fick själv inviga ett apotek hemma i Sandviken. På det apotek jag invigde berättade man att man hade valt en butikslokal utefter den väg de flesta i Sandviken går till och från jobbet. Dessutom hade man bestämt sig för att öppna redan klockan åtta så att människor skulle kunna handla sina läkemedel på väg till jobbet eller efter det tidiga läkarbesöket på morgonen. Jag har svårt att förstå varför socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister är så negativa till att öppettider nu är anpassade till när människor vill handla sina läkemedel. Helg- och kvällsöppna apotek har blivit resultatet. Under monopolets tid behövde inte öppettiderna anpassas efter kundernas behov. Kunderna fick anpassa sig efter apotekets behov. Nu vet exempelvis Kronans droghandel att om man inte har öppet när kunden vill handla sina läkemedel väntar inte kunden till nästa dag utan går till Doc Morris. I artikeln i Falu-Kuriren berättar småbarnsmamman Johanna att om barnen nu blir sjuka under helgen behöver man inte längre vänta till måndagen för att köpa medicin. Fru talman! Jag har svårt att förstå varför vänsteroppositionen är negativ till att småbarnsföräldrar ska kunna köpa Alvedon och näsdroppar nära och på hemmaplan. Under den här processen är det två aspekter som har varit viktiga för oss i Centerpartiet. Det är för det första att garantera att läkemedelstillgången är god i glesbygden. Erfarenheterna från den norska omregleringen visar att tillgången snarast ökade efter att monopolet avskaffades. Närmare 20 norska kommuner som inte tidigare hade apotek fick ett apotek efter att monopolet försvann. Vi kan nu se motsvarande utveckling i Sverige. Därtill kommer att krav har ställts på att det hundratal apotek som har avyttrats i glesbygden inte får läggas ned av de nya apoteksaktörerna. Systemet med apoteksombud fyller en viktig funktion i många gles- och landsbygder. Det får inte avvecklas innan noggranna analyser av framtida behov har gjorts. Dessutom har staten valt att behålla Apoteket AB för att kunna kompensera om behov skulle uppstå. Den andra viktiga aspekten från Centerpartiets sida var att vi inte skulle hamna i den norska situationen där man gick från ett monopol till ett oligopol. Vi ville att apoteksmarknaden skulle vara en väl fungerande marknad med goda möjligheter för småföretagare. Vi kan nu konstatera att även den aspekten är väl tillgodosedd. Ett stort antal mindre aktörer har kunnat etablera sig på marknaden. Få reformer har likt apoteksomregleringen omgetts av så många utvärderingar. Riksrevisionens rapport som vi i dag debatterar är en. Alla dessa utvärderingar kommer med all sannolikhet att leda till korrigeringar och förändringar. Men jag är fullständigt övertygad om att det inte kommer att leda till det som Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet så hett eftertraktar, nämligen en återgång till hur det var förr. (Applåder)

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära någon replik på detta euforiska inlägg. Avregleringen av de receptfria läkemedlen kom först, och vi har aldrig någonsin haft någonting emot att man har möjlighet att köpa Novalucol, som jag för egen del behöver ibland, huvudvärkstabletter och liknande i den vanliga dagligvaruhandeln. Därför kan vi en gång för alla slå fast att det är så. Vi behöver inte stå och slå på varandra om någonting som vi är överens om. Isabella Jernbeck gjorde också det i sitt anförande tidigare och lyfte fram detta som någonting som skiljer oss åt. Men i den delen är vi inte oense. Det som vi är oense om är om det är klokt att använda skattepengar för att utöka antalet apotek i stället för att använda dem i det gamla systemet för att öka effektiviteten i det system där vi hade våra egna apotek och där vi använde skattepengarna effektivt. De nya apoteken vill naturligtvis göra ett så bra arbete som möjligt. Jag ifrågasätter inte det. Men de har ett behov av att ha vinster, och de har ett behov av att ha personal som ska jobba på alla de extra tider som man säger att man ska ha öppet. Det är klart att det kostar, annars vore det knepigt. Man kan fundera lite grann på öppettiderna. Jag har hört berättelser om att vissa apotek har stängt på luncherna och att de har sommarstängt. Bilden är alltså inte likadan överallt, alltså att man har nya öppettider. Men de som väljer att inte ha öppet lika mycket kanske kommer att slås ut. Det viktigaste som jag ville ta upp gällde de receptfria läkemedlen.

Fru talman! Jag utgår från att det som Lennart Axelsson säger i talarstolen stämmer. Han inledde sitt anförande med att säga att hela apoteksomregleringen var vansinnig. Han använde ordet vansinnig. Jag ser fram emot en valrörelse 2014 när Socialdemokraterna ska åka land och rike runt och försöka övertyga svenska folket om att detta var vansinnigt och att vi måste återgå till det gamla. Sedan sade Lennart Axelsson att försäljningen av receptfria läkemedel över disk var långt ifrån problemfri. Där var det Lennart Axelsson själv som pekade på stora svårigheter just i den reformen. Det var det som jag tog fasta på. Sedan är den beskrivning som Socialdemokraterna och Lennart Axelsson ger intressant. Det sägs att vi har tagit skattepengar för att det ska bli fler apotek. Men statens och samhällets kostnader för läkemedel minskar nu för första gången. Handelsmarginalen har ökat med 500 miljoner kronor, men det är inte skattepengar, utan man har pressat marginalen gentemot läkemedelsindustrin. Jag kan inte förstå att Socialdemokraterna kan se det som ett problem att vi pressar priserna hos läkemedelsindustrin för att öka tillgängligheten på den svenska landsbygden och runt om i Sverige så att det blir rimligare öppettider. Jag tycker också att det är så fascinerande att från Miljöpartiets representant i talarstolen höra att det har blivit så fruktansvärt eftersom ett apotek hade lunchstängt och ett annat apotek hade semesterstängt. Då undrar jag vilken värld som oppositionen lever i. Så har det varit i alla tider. Apoteket i Hedesunda där jag bor har alltid haft lunchstängt en timme beroende på att det är en person som jobbar där, och då måste man få stänga när man har lunch. Det är fyra mil till närmaste andra apotek. Semesterstängda apotek har förekommit i alla tider på orter där apoteket har haft ett mindre kundunderlag. Jag förstår därför inte vilken värld som man utgår från när man hela tiden säger att det var bättre förr.

Fru talman! Jag sade inte att det var långt ifrån problemfritt. Jag sade att det inte är problemfritt att man säljer receptfria läkemedel i dagligvaruhandeln eftersom det är fråga om läkemedel. Det läggs ett stort ansvar på dem som hanterar läkemedel, och det ska man vara noga med att betona. Man kan inte ha dessa läkemedel i korgar vid kassan, precis som lösgodis, som man i vissa fall kunde se i början. Nu tror jag att dessa avarter har försvunnit. Men det är ändå viktigt att se till att detta hanteras på ett så klokt sätt som möjligt.

Fru talman! Jag känner mig mycket nöjd över att Socialdemokraterna välkomnade regeringens förslag om att tillåta försäljning av receptfria läkemedel på andra ställen än apoteken. Jag har också en stark förhoppning om att när Socialdemokraterna nu använder tiden fram till valet 2014 och faktiskt går ut och pratar med människor kommer inte den beskrivning som Socialdemokraterna ger i valrörelsen 2014 att vara att rivandet av apoteksmonopolet var ett fullkomligt vansinnigt beslut. Den uppfattningen finns nämligen inte ute på gator och torg.

Fru talman! I dag debatterar vi apoteksomregleringen. Vi har under debattens gång hört att det finns olika åsikter om hur det har blivit, alltifrån katastrof till succé. Sanningen ligger nog mitt emellan med en viss övervikt för succé. I ärlighetens namn ska jag säga att vi var delvis skeptiska till denna omreglering från början och såg en del farhågor. Men lyckligtvis besannades de inte, vilket vi naturligtvis är mycket glada för. En ökad tillgänglighet var ett av huvudsyftena med apoteksomregleringen. I stort sett har man lyckats med detta mål. Vid tiden före omregleringen gick det ett apotek på ca 10 000 invånare. Efter omregleringen har antalet ökat till ett apotek på ca 8 300 invånare, vilket innebär att det finns ca 1 200 apotek i Sverige i dag. Det är en ökning med 20 procent på lite mer än ett år. Även öppettiderna på svenska apotek var ett problem före omregleringen. Få apotek var öppna på helger och sent på kvällen. Detta har nu förbättrats betydligt. Dessutom har apotek etablerats på orter som tidigare var helt utan, till exempel Älmsta och Insjön. Men vi har påpekat att allt inte är positivt. Vi kan inte blunda för de problem som finns, för det finns fortfarande problem, och här måste det till en förbättring. Före omregleringen hade apoteken gemensam lagerhållning. På det sättet fick kunden hjälp med att lokalisera på vilket annat apotek som läkemedlet fanns om det inte fanns på besöksapoteket. I och med omregleringen har varje apotekskedja sitt eget lager, och då kan man inte se var varan finns. Det finns dock en frivillig överenskommelse i branschen om att hjälpa kunden att lokalisera på vilket apotek som varan finns. Men detta fungerar inte alltid i praktiken, och vi har sett alltför många sådana fall. Detsamma gäller den så kallade 24-timmarsregeln. Här bör man se över de så kallade stopptiderna och kanske göra dem mer generösa. Man bör kanske också ha snabbare och tätare leveranser till apoteken. På dessa två områden måste det till en förbättring. I förlängningen utesluter vi inte att man kanske får införa tvingande åtgärder. Men vi kommer att följa denna fråga noga framöver så att patienterna ska få sin medicin på ett tryggt och säkert sätt.

Fru talman! Vi debatterar just nu ett reformområde där det handlar om läkemedel och apotek - ett reformområde där syftet är att öka tillgängligheten och att få till stånd en bättre service till allmänhet och patienter. Den apoteksomreglering som vi genomfört var föremål för många och ganska långa debatter innan det blev ett beslut. En sak är uppenbar: Det krävdes en alliansregering för att komma till skott, för att komma till handling. Hade det varit så att vi fått leva med en rödgrön majoritet i riksdagen även efter 2006 är jag alls inte säker på att Lennart Axelsson här i talarstolen hade kunnat hylla möjligheterna när det gäller receptfria läkemedel på bensinmackar och i mataffärer. Han hade inte ens fått den chansen, för i den rödgröna regeringssituation som vi levde med fram till 2006 förmådde man aldrig att lägga fram en proposition för riksdagen. Det krävdes ett valresultat innebärande att vi i allianspartierna visade att vi vågade gå före, att vi vågade visa att Sverige inte skulle bli det eftersläpande landet som försummar tillgänglighet och service och som nonchalerar patienters krav på god tillgänglighet och på service och kvalitet. Därför är de receptfria läkemedlen inte så oväsentliga. Jag tycker att det är lite spännande att gång på gång i både repliker och anförande lyssna till socialdemokraten Lennart Axelsson som intygar att han står bakom försäljningen av receptfria läkemedel till pensionärer och barnfamiljer på bensinmackar och i mataffärer. Det är välkommet, Lennart! Om några år kommer, tror jag, din ersättare eller möjligen du själv, Lennart, att stå här i talarstolen och säga: Visserligen var vi lite kritiska till en utökning och till att ge möjlighet till en omreglering som gett oss 200 nya apotek med en helt annan servicesituation när det gäller öppettider. Vi hade en del debatter där det var en oro. Det var nog lite av inte Kajsa Kavat från Bullerbyn höll jag på att säga men väl av Krösa-Majas olyckskorpar som kraxade. Men nu när ytterligare fyra år gått konstaterar vi att frågorna hanterats på ett klokt sätt. Därigenom kommer också Socialdemokraterna att sälla sig till kören och tycka att det är ganska bra - ungefär som för de receptfria läkemedlen. Situationen för den svenska allmänheten är att alliansregeringen hela tiden måste ploga i de här frågorna. Om vi inte gör det stannar utvecklingen upp. Socialdemokraterna har även i denna debatt visat att man är ett bakåtsträvande parti som bara talar om att det var bättre förr. Det är dags att syna korten. När det gäller talet om att det var bättre förr är det precis så som Anders W Jonsson beskriver: Apotek stängdes under sommaren. Det var lunchstängt. Öppettiderna var inte anpassade till patienternas situation och livsförutsättningar. Det var en situation om vilken socialdemokrater och övriga oppositionspartier alltså säger att det var bättre förr. Jag är övertygad om att ingen här på Drottninggatan egentligen vill tillbaka till den situationen. Inte heller någon på bygatan runt om i de småsamhällen som fått en förbättring vill, tror jag, tillbaka dit. Vi kan nu se att vi har fått en ökad tillgänglighet med 6 000 olika möjligheter att få receptfria läkemedel i mataffärer och på bensinmackar. Det har skett en utökning med 200 nya apotek runt om i landet. Det intressanta att konstatera är var i landet vi fått flest nya apotek. Om man tror på och lyssnar på Vänsterpartiet och Socialdemokraterna måste det nästan vara vid Stureplan. Men flest nya apotek procentuellt har man fått i Norrbotten. När det gäller att ha den bästa tillgängligheten - antalet apotek per invånare - kan man fråga sig om den finns i Stockholm. Nej, den finns i Jämtland. 5 200 invånare per apotek i Jämtland ska jämföras med Stockholms 9 600 invånare per apotek. Chansen till täthet i fråga om apotek är alltså nästan dubbelt så stor i Jämtland, ett av landets glesbygdslän. Efter Jämtland kommer Norrbotten och Västerbotten när det gäller att ha många apotek per invånare, så snacka inte om att det var bättre förr! Det är dags att syna korten. När vi gör det avslöjas att omregleringen med regler för att skapa kvalitet och tillgänglighet har syftat till att patienterna ska få tillgång till läkemedel. Man ska få service utifrån sina förutsättningar och sina behov. Därför välkomnar vi detta. Det är också därför vi kan se att det i långa stycken är en framgångsrik reformering som påbörjats. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet luftar gärna sin kritiska hållning. Det var bättre förr är, som jag här uttryckt, deras snack. Trots den redogörelse som vi fått från Riksrevisionen och trots Konkurrensverkets rapport och den tydliga redovisningen vid utskottets hearing finns det de som inte riktigt vill se framgångarna utan mest målar allt i ett ifrågasättande. Men det är inget nytt utan snarare något att vänta sig när någon från Vänsterpartiet och Socialdemokraterna står i talarstolen. Min fundering gäller egentligen hur Miljöpartiet har resonerat. Det är kanske inte så enkelt att fråga om det när ingen miljöpartist finns i kammaren. Jo, nu har en miljöpartist kommit hit. Agneta Luttropp som tidigare talade här i debatten ser jag tyvärr inte här just nu. Min fundering gäller om det är en lapsus att Miljöpartiet finns med på reservationen. Hände inget på den kongress som var för ett par veckor sedan och då Miljöpartiet sade att man skulle bli ett tydligt självständigare parti? Är det inte dags till och med för en företrädare för Miljöpartiet att inta talarstolen och efter mitt inlägg ge besked om att det med majoritetens skrivningar och med det jag och andra här redovisat inte finns några skäl att vara med i det gamla socialistiska testuggandet med ständig kritik mot allt som gäller sjukvårdens utveckling? Jag tror att Miljöpartiet skulle må väl av att låta Vänsterpartiet och Socialdemokraterna stå ensamma som bakåtsträvare i apoteksfrågan och när det gäller patienters möjligheter till tillgänglighet i sjukvården. Vi får se om ett besked kommer eller om man har låst upp sig trots sina fina deklarationer och kongressbeslut. Fru talman! Vi i Alliansen tvekar inte att påpeka att förbättringar bör och kan göras. Det gäller tillhandahållandeskyldigheten och den så kallade 24-timmarsregeln. Vi utgår från att regeringen, om så krävs, vidtar de åtgärder som behövs för att säkerställa tillhandahållandeskyldigheten. Den är lika viktig nu som förr. Det bekymmersamma är att den inte alltid gällde förr. Vi vill att den ska gälla nu och i framtiden. I utskottsbetänkandet beskriver vi hur vi tänker följa och ange eventuella behov av åtgärder för att garantera tillgänglighet till läkemedel och apoteksservice i alla delar av landet, även efter övergångsperiodens utgång. Som jag här beskrivit är det Jämtland, Norrbotten och Västerbotten som har fått den stora utvecklingen när det gäller antalet apotek. Själv bor jag i en del av landet som ofta betraktas som glesbygd, så jag kan lova dem som lyssnar på debatten här i kammaren att jag som kristdemokrat kommer att följa frågan och att ha den i fokus för detta med tillgänglighet över hela landet. Min lilla fråga till Miljöpartiet handlar om den självständighet som man så tydligt har deklarerat. När man den 29 april 2009 röstade om en omreglering av apoteksmarknaden var Miljöpartiet sammansvetsat med de två andra röda partierna i en ambition att bilda regering. Nu är det en ny tid. Inte minst miljöpartisterna själva talar om ett nytänkande. Frågan är om det nytänkandet innebär att man inte delar Vänsterpartiets ideologiska låsningar, för om det är någon som har en ideologisk låsning är det just Vänsterpartiet som hyllar monopolet framför allt annat. Vi hyllar dels patientens möjligheter och patientens rätt att få tillgång till kvalificerad service, god tillgänglighet och närhet, dels att patientens behov på olika sätt tillgodoses och att man inte är inlåst i ett monopolsystem. Jag har uppfattat att det var Miljöpartiets nya signaler. Det hade varit spännande om man i handling hade vågat visa att kongressbesluten betyder någonting och att man lämnar Vänsterpartiet och Socialdemokraterna åt sin eviga vänsterretorik. Fru talman! På område efter område i betänkandet redovisar vi i socialutskottet det arbete som regeringen gjort och det som planeras när det gäller utrednings- och tillsynsuppdrag. Därför yrkar jag bifall till socialutskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen. (Applåder)