Användning av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser

Herr talman! För en vecka sedan antog justitieutskottet ett utlåtande till EU-kommissionen med anledning av Europeiska kommissions meddelande den 15 juni 2010 till Europaparlamentet och rådet om användning av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser. Det handlar alltså om säkerhetsskannrar, om kroppsskannrar eller nakenskannrar - beroende på vad man vill kalla dem - som finns på flygplatser som en hjälp med säkerheten. EU-kommissionen vill så att säga höra runt om det kan behövas EU-gemensamma standarder för säkerhetsskannrar för att inte olika teknik och regler ska gälla på flygplatserna. Redan i dag finns det säkerhetsskannrar på flygplatser runt om i USA och även på ett antal flygplatser runt om i Europa på försök. De senaste veckorna har detta aktualiserats ännu mer genom att en proteströrelse i USA väckts till liv för medborgerliga rättigheter och mot onödiga integritetskränkningar. Bilderna på skannrarna i USA är detaljerade och visar allt från silikonbröst till stomipåsar på dem som skannas. På flygplatser i Europa finns i något fall säkerhetsskannrar som ger hälsofarlig strålning. Dessa faktorer är det självklart viktigt att beakta när ett utlåtande till EU-kommissionen ska göras. Utskottet har uttalat sig positivt till skanningstekniken, men utskottet vill se att EU tar hänsyn till integritets- och hälsoaspekter vid eventuella EU-gemensamma standarder. Detta är självklart lovvärt. Men hur mycket betyder det egentligen när utskottet ändå ställer sig positivt till tekniken? Herr talman! Jag anser att det är olyckligt att i detta tidiga skede ställa sig positiv till den teknik som säkerhetsskannrar innebär. Jag anser nämligen att Sverige bör vara ett föregångsland när det gäller att värna den personliga integriteten och medborgerliga rättigheter när alla andra EU-länder inte döljer sin övervakningsiver och terrorrädsla. Om Sverige ska ställa sig positivt till EU-gemensamma standarder när det gäller säkerhetsskannrar räcker det inte med hoppfulla skrivningar om hänsynstagande till integriteten eller människors hälsa. Sverige behöver vara tuffare än så. Sverige borde i så fall kräva att den teknik som används inte visar bilder utan endast streckgubbar. Sverige borde kräva att standarderna inte kommer att innebära farlig strålning. Sverige borde kräva att bilderna ej lagras och därmed riskerar att spridas och missbrukas. Först när dessa saker är garanterade borde Sverige ta ställning till att över huvud taget uttala sig positivt. Herr talman! Även när dessa saker är uppfyllda bör vi också fråga oss: Är mer övervakning och fler integritetskränkningar rätt väg att gå för att hejda terrorism? Är mer övervakning av medborgare det som kommer att göra världen tryggare och få människor att inte vilja begå terrorbrott? Eller är det så att det enda vi kommer att förlora när vi inskränker medborgerliga rättigheter och integritet för att skapa säkerhet är vår egen frihet? Oavsett vilket svar man kommer fram till när man har ställt sig dessa frågor bör riksdagen i detta skede inte vara positiv utan vara skeptisk till en teknik som är integritetskränkande och eventuellt också hälsofarlig. Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till reservationen från Miljöpartiet och Vänsterpartiet där vi ifrågasätter den principiellt positiva inställning till skanningstekniken som utskottsmajoriteten ställt sig bakom. I detta anförande instämde Jonas Eriksson (MP) samt Marianne Berg och Lena Olsson (båda V).

Herr talman! Jag instämmer i det Maria Ferm från Miljöpartiet sagt och även i yrkandet om bifall till reservationen. Det mesta är redan sagt av Maria så jag behöver inte på nytt ta upp det. Jag tycker att man i just det här ärendet ska ställa sig frågan om detta med härtill nödd och tvungen. Det är viktigt att bekämpa brottsligheten. Vissa saker måste man göra, speciellt när det gäller flygtrafiken med tanke på de skador som kan uppstå om människor bär med sig exempelvis vapen. Det blir ju en ganska hård smäll när man ramlar ned från några tiotusen meters höjd. Det får förödande konsekvenser. Precis som Maria sagt ska vi generellt när det gäller integritetsfrågor och kränkande åtgärder vara så försiktiga som möjligt. Det vi ifrågasatt är det som justitieutskottet skrivit: att man i princip ställer sig positiv till den nya tekniken i sig - så uttrycker man sig. Man skulle ha kunnat uttrycka sig på ett annat sätt, på ett neutralt sätt, tills man faktiskt vet. Vi har ju sett nyhetsinslag och fått information om bilder som tas och om hur den personal som ska jobba med de här kontrollerna handhar materialet. Det borde leda till eftertanke. Jag yrkar bifall till reservationen. I detta anförande instämde Marianne Berg (V).

Herr talman! Jag vill redogöra för hur vi socialdemokrater har resonerat om flygskanningen. Sverige har alltså fått en fråga från EU som ser behovet av en gemensam strategi och som bett om ett utlåtande från Sverige. Vi socialdemokrater har vägt in olika aspekter som vi tycker är viktiga. Vi kan yrka bifall till justitieutskottets förslag i utlåtandet. Som vi redan hört finns i dag flygskanning runt om i världen, också i Europa. Då detta redan är ett faktum ser vi att det finns en mycket stor poäng i att EU tar fram riktlinjer för hur skanningen ska gå till. Vi vill framhålla de bitar som känns viktiga för oss. Först och främst handlar det om det som flera gånger nämnts här, nämligen om integriteten. Skanningen ska utföras på ett sådant sätt att någon möjlighet att spara och sprida bilder inte finns. Vi har sett exempel på att det har förekommit. Det är väldigt viktigt och också självklart att det inte får förekomma. Vidare är det viktigt att den teknik som används är sådan att den inte medför hälsofaror för individen. Den typen av teknik finns. Självklart framhåller vi användningen av den tekniken framför användningen av andra tekniker. Den röntgenstrålning som i dag används på en del ställen är joniserande och kan alltså vara cancerframkallande. Sannolikheten för att den skulle utsätta oss för en sådan mängd skadlig strålning att den påverkar oss är ganska liten. Men försiktighetsprincipen ska alltid råda, alltså även här. Herr talman! För att flygpassagerare ska känna trygghet inför en resa ser vi att säkerhetskontroller behövs. Hur dessa går till och vad de innebär måste passagerarna på ett tydligt sätt informeras om så att man, om man så vill, har möjlighet att välja en annan metod. Ett alternativ till kroppsskanning är den gamla klassiska visiteringen, att någon fysiskt känner igenom kläderna. Vi människor är olika, och olika saker kränker vår integritet. Finns det olika alternativ ska dessa alltså redogöras för och göras möjliga. Med hänsyn tagen till hälsoaspekter och integriteten ser vi socialdemokrater att flygskanning är ett sätt att upprätthålla säkerheten vid flygresor. I detta anförande instämde Christer Adelsbo och Anna Wallén (båda S).

Herr talman! Dagens debatt handlar, vilket har nämnts flera gånger, om EU-kommissionens meddelande om användning av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser. Det är ett underlag för diskussion om ett eventuellt EU-gemensamt regelverk. Grunden för passagerarkontroll på våra flygplatser handlar om att förebygga brott och bekämpa terrorism. Ett sätt att göra det på kan vara, och är på några flygplatser i Europa redan i dag, att använda säkerhetsskannrar. EU-kommissionen lyfter fram olika aspekter att diskutera när det gäller det som även kommer att behandlas av Europaparlamentet och rådet. Kommissionen vill ha synpunkter på vilken väg man kan gå. En av grejerna gäller om vi ska ha ett EU-gemensamt regelverk för användning, och om så är fallet vad det är som ska regleras. Vad som lyfts fram i EU-kommissionens meddelande redan i dag gäller teknisk standard, integritetsfrågorna och hälsoaspekterna. Från utskottet har vi konstaterat att vi i grunden är positiva till att det införs ett EU-gemensamt regelverk, men det är några frågor som - och det har tidigare talare också varit inne på - måste vara lösta innan det ens kan bli aktuellt. De grundläggande rättigheterna måste respekteras. Integritetsfrågan är mycket viktig. Passagerarkontroll handlar i första hand om att öka säkerheten inom luftfarten och inte om att kunna använda detta i eventuella brottsutredningar. Det är ganska viktigt att slå fast, för det är grunden för vad det är man ska reglera och hur man reglerar det. Då blir frågan om uppgiftsskydd central. Ett eventuellt framtida regelverk måste förhindra att bilder lagras, kopieras, skrivs ut, tas fram eller skickas i väg. Dessutom är det viktigt att detta sköts av auktoriserad personal och att eventuell skärm där man tittar inte kan ses av andra än dem som är auktoriserade. Eftersom det redan i dag finns teknik som inte producerar kroppsbilder tycker vi att det är en ganska viktig utgångspunkt för kommissionen att ha med sig när den jobbar vidare med en sådan här fråga. Självklart får tekniken inte heller innebära hälsorisker. Även sådan teknik finns i dag, och det borde vara den självklara utgångspunkten att man jobbar med teknik som inte ger några skador på hälsan. Grunden för att utskottet är positivt om frågorna om integritet och hälsorisker löses hänger ihop med att man utifrån ett säkerhetsperspektiv kan upptäcka mer genom den nya tekniken än man kan göra i dag när man går igenom en metallbåge. Man kan utöver metallföremål upptäcka plastiska föremål och vätskor som bärs under kläder. Alternativet i dag är en fullständig kroppsvisitation, och den innebär självklart också ett integritetstänkande. Med ny teknik kommer behovet av kroppsvisitation normalt inte att behövas. Från de flygplatser i Europa där säkerhetsskannrar används redan i dag har man konstaterat att genomströmningen av passagerare i säkerhetskontrollerna har ökat och köerna kortats, vilket naturligtvis också är till gagn för flygresenärerna. Avslutningsvis skulle jag vilja säga och återigen framhålla att vi från utskottets sida är försiktigt positiva, om den teknik som eventuellt kommer att användas skyddar integriteten och minimerar hälsoriskerna. Jag vill bara understryka - och det är vi väldigt tydliga med i vårt uttalande - att detta inte innebär att vi har tagit slutgiltig ställning, utan vi skickar med det vi tycker är oerhört väsentligt. Kommer frågan tillbaka får man pröva både subsidiariteten och vilka regelverk man de facto kommer fram till. Med det yrkar jag bifall till förslaget i utlåtandet.

Herr talman! Jag yrkar också bifall till utskottets förslag. Frågan om effektivare brottsförebyggande insatser har varit aktuell de senaste tio åren, inte minst efter terrordåden i USA 2001 men också de terrorattacker som faktiskt riktades mot europeiska länder 2005. Den organiserade brottsligheten har varit i fokus och också hur vi kan underlätta för brottsbekämpande myndigheter som polisen, tullen och säkerhetspolisen att förebygga terroristattacker. Jag vill påminna att fokus i detta ärende, som kollegerna har varit inne på tidigare, gäller om säkerhetsskannrar inom EU eventuellt ska införas. Ska de införas på våra flygplatser eller inte? Syftet är dock detsamma; vi ska förebygga brott och bekämpa terrorism. Bombhundar används exempelvis i dag för att undersöka bagage och söka explosiva medel på flygplan. För fyra år sedan inträffade ett antal allvarliga incidenter med försök att med flytande sprängmedel genomföra sprängningar i luften. Efter detta har reglerna skärpts för till exempel medhavande av vattenflaskor på flygplanen, men där finns ännu mer att göra med tanke på att man efter säkerhetskontrollen i dag faktiskt kan köpa sprit i taxfreebutikerna. I dag finns ändå en stor acceptans hos resenärerna för att man inte får ta med sig vätskor eller spetsiga föremål på planet. Instrumenten för att förebygga brott behöver alltid förbättras för att bli ännu mer effektiva i brottsbekämpningen. Herr talman! Metallbågar är ett viktigt inslag, men dessa spårar exempelvis inte sprängmedel eller andra föremål som inte är av metall. Inte heller är dagens lösningar ändamålsenliga när man fortfarande på många flygplatser inte enbart ska lämna ifrån sig datorn vid kontrollen utan även ta av sig jackor, väskor, bälten och skor. Det finns förstås effektivare metoder. Säkerheten vid EU:s flygplatser ser väldigt olika ut. Som nämnts tidigare finns säkerhetsskannrar på försök, med varierande teknik och regelverk. Vi tycker, herr talman, att det är bra att villkoren ses över. Sverige bör tidigt vara med i diskussionen när det gäller användningen av säkerhetsskannrar och påverka utformningen av ett eventuellt införande. Datatillsynsmannens synpunkt om att skannrar ska införas enbart om de anses vara nödvändiga och är förenliga med EU:s lagstiftning ska också beaktas. Av det material vi har tagit del av i justitieutskottet konstaterade datatillsynsmannen under våren 2010 att det finns teknik som är förenlig med EU-lagstiftningen. Herr talman! Folkpartiet och Alliansen har i justitieutskottet tydligt lyft fram vikten av att i framtida utformning beakta integritetsaspekterna vad beträffar framställning och lagring av kroppsbilder samt behandling av personuppgifter, och det tycker jag är viktigt att bevaka i det fortsatta ärendet. Avslutningsvis hade jag tänkt ställa en fråga till Lena Olsson, som tyvärr redan har avvikit. Maria Ferm är dock kvar i kammaren. Det handlar naturligtvis om hur vi ska tolka denna reservation, eftersom man i och för sig angriper eller kommenterar just tekniken men i övrigt i reservationen säger att man instämmer i de synpunkter som framförs av majoriteten. Frågan är hur det ska tolkas.

Herr talman! Dagens debatt handlar alltså om användningen av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser. Det är en fråga som engagerar många och berör många människor, inte minst oss riksdagsledamöter som tvingas flyga väldigt ofta. Under ett antal år har fler och fler länder och flygplatser börjat använda denna typ av säkerhetskontroller. I Sverige finns de inte, men de finns i till exempel vårt grannland Finland. De finns i Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och Italien och också i ett stort antal länder utanför EU, till exempel USA och Kanada. För närvarande finns det, som vi har hört, inget gemensamt EU-regelverk för hur den här tekniken ska se ut och hur säkerhetsskannrarna ska fungera. Som det är nu kan enskilda EU-länder och flygplatser använda tekniker som är långt mycket mer integritetskränkande och hälsofarliga än vad de skulle behöva vara. I det läget har kommissionen tagit initiativ till en diskussion om vi ska införa ett gemensamt EU-regelverk. Detta välkomnar, såvitt jag förstår, alla partier i justitieutskottet, även vi i Centerpartiet. När vi som resenärer ska flyga från någon flygplats inom EU är det bra om vi kan veta att den kontroll vi går igenom inte innebär strålning på vår kropp som skulle kunna vara skadlig. Det är bra med en tydlig skyltning om vilken sorts kontroll det är man går igenom. Är man gravid kan det vara högst väsentligt att veta vad det är för sorts strålning i skannern. Dessutom är det fråga om min integritet: Hur vet jag att det inte lagras några bilder efter det att jag har gått igenom apparaten? Vilket skydd finns det för att bilderna senare inte kan spridas? Frågan om säkerhetsskannrar ska användas i stället för dagens metallbågar och fysisk kroppsvisitering är inte enkel, det måste jag säga. Det finns många aspekter att ta hänsyn till. Integritetsfrågan är en fråga. Kommer det att skapas det som i pressen har kallats för nakenbilder, bilder där eventuella proteser, implantat, blöjor, trosskydd kanske syns? Kommer bilderna att lagras? Kan de spridas? Vi har hälsofrågan. Är det farligt att gå igenom en säkerhetsskanner? Vad händer om man flyger ofta, om man ofta utsätts för en sådan strålning? Vad gäller för personalen som jobbar i närheten av de här kontrollerna? Men vi har också säkerhetsfrågan. Är det en teknik som gör att farliga sprängämnen och även annat kan avslöjas bättre? Är alltså den här tekniken effektivare och bidrar den till större luftfartssäkerhet än den teknik vi använder i dag? Effektivitetsfrågan är viktig. Kan säkerhetsskannrarna göra att kontrollerna går snabbare? Vi är rätt många som har stått i köer väldigt lång tid när vi ska igenom en säkerhetskontroll. Så har vi kostnaden. Är de här dyra säkerhetsskannrarna värda sitt pris? Vi har många små flygplatser i Sverige. Vad skulle det innebära för dem om de blev tvingade att använda den här tekniken? Herr talman! Jag tänkte prata lite om de här aspekterna, som alla är viktiga, och börja med den aspekt som jag tycker är allra viktigast, nämligen integritetsskyddet. Den skanningsteknik som flitigt debatterats i medierna och som har kallats för nakenskanning är, som tekniken ser ut i dag, enligt mig och Centerpartiet inte acceptabel. Det vill jag göra klart redan nu. Att skapa bilder där en närvarande flygplatskontrollant tydligt kan se kroppskonturerna som om personen vore naken är en så pass integritetskränkande teknik att den inte bör användas. Vi vet att bilder från den här typen av säkerhetsskanning har läckt ut. En kommande EU-strategi för säkerhetsskanning bör slå fast att den typen av skanningsteknik inte ska få användas. Betyder det alltså att vi säger nej till säkerhetsskannrar över huvud taget? Inte alls, vi säger att den bästa tekniken kan ge andra tydliga fördelar. Det finns i dag teknik som gör att det inte behöver skapas några kroppsbilder. Enligt kommissionens meddelande är det tekniskt möjligt att i stället för att det blir en bild på mig, där man eventuellt ser om jag i fickan har någonting med vätska i, blir det en modellgubbe som ser likadan ut för alla och som går igenom. På den modellgubben ser man om det finns någonting i fickan eller om det finns någonting i skorna som det är värt att kontrollera vidare. Det som konstitutionsutskottet har påpekat i sitt yttrande till justitieutskottet och vi från majoriteten i justitieutskottet säger är att den teknik som i minsta möjliga utsträckning påverkar den personliga integriteten bör förordas. Vi vet i dag inte vilken teknik som kommer att vara den som ger minsta möjliga integritetspåverkan. Därför kan vi inte peka ut en viss teknik. Men det är den minst integritetskränkande som ska användas. I dag är det inte speciellt integritetskränkande att gå igenom en metallbåge, och i en framtid när den bästa tekniken används tror jag inte att det kommer att bli speciellt integritetskränkande att gå igenom en säkerhetsskanner heller. Vad som är integritetskränkande i dag och som jag hoppas att vi i framtiden kan slippa är den typen av kroppsvisitationer som vi utsätts för allt som oftast. Jag är en flitig flygresenär, ibland ofrivillig därför att det inte finns andra alternativ. Jag skulle vilja påstå att kanske var tredje, fjärde eller femte gång piper den här metallbågen, antingen för att man själv har glömt någonting, bältet eller annat, eller att man är slumpmässigt uttagen för kontroll. Då får man stå där bredbent, och en man känner och klämmer på ens kropp. Det skulle vara rätt skönt att slippa det. När det gäller hälsofrågan finns det olika tekniker som ger olika mycket strålning. Det finns det som kallas passiv millimetervåg som inte ger någon strålning alls. Sedan finns det flera olika tekniker till den konventionella röntgenstrålningen, som ger en ganska hög dos av strålar. Utöver de tekniker som används i dag finns det andra som håller på att prövas. Eftersom tekniken långt ifrån är färdigutvecklad säger vi i justitieutskottet att vi inte kan uttala oss för någon specifik teknik. Däremot säger vi att den teknik som i minsta möjliga utsträckning påverkar hälsan bör förordas. Beträffande säkerhetsaspekten måste vi ha som bakgrund att dagens metallbåge bara tar en liten del, metall och inte vätskor. Fastän det inte är tillåtet att ta med sig vätskor genom kontrollen finns det egentligen ingen ordentlig kontroll av att man inte gör det. Det är bara vid slumpmässiga kontroller som man kan se om någon har någonting med sig. Vi vet av erfarenhet, det har gjorts försök, att det finns människor som försöker ta med sig sprängämnen på planet. Givetvis är det angeläget att på något sätt med teknikens hjälp stoppa de här personerna. Vad gäller effektiviteten hävdar de flygplatser som har säkerhetsskanning på försök att passagerargenomströmningen ökar med säkerhetsskanner i stället för metallbåge och kroppsvisitation. En användning av säkerhetsskannrar i stället för dagens säkerhetskontroll skulle alltså öka flödet, vilket skulle vara välkommet. Det är en aspekt som trafikutskottet tar upp i sitt yttrande. Till slut kommer jag till kostnaden. För en stor flygplats som Heathrow i London som har den här tekniken eller för den delen för Arlanda tror jag inte att det här är någon allvarlig kostnad som kommer att betyda speciellt mycket. Men i Sverige har vi en hel lång rad små flygplatser. Kostnaden på 1-2 miljoner kronor plus kostnaden för utbildning, installation och underhåll skulle vara ett svårt slag för den typen av små flygplatser. Det måste man ha i beaktande. Herr talman! I utskottets betänkande tar vi också upp subsidiaritetsfrågan, det vill säga om frågan bör ligga på EU-nivå eller nationellt. När det gäller de flygplatser inom EU som redan har säkerhetsskannrar menar vi att gemensamma normer sannolikt inte skulle strida mot subsidiaritetsprincipen. Däremot skulle ett införande av tvingande bestämmelser för övriga flygplatser kännas betydligt mer tveksamt. Vi tar inte ställning i betänkandet, men för egen del kan jag säga att det skulle kännas högst tveksamt. På reservanterna från Miljöpartiet och Vänsterpartiet lät det som att vi som tillhör majoriteten i det här utlåtandet säger ja till säkerhetsskannrar oavsett vilken teknik som ska användas. Så är inte fallet. Vi är generellt positiva till teknikutveckling. Kan luftfartssäkerheten höjas utan större integritetskränkningar, utan fara för hälsa och med ökad effektivitet och utan orimliga kostnader är vi positiva till den här nya tekniken. Med det yrkar jag bifall till justitieutskottets förslag i utlåtandet och avslag på reservationen.

Herr talman! Jag uppmanades att redogöra lite för vår reservation. Det var lite otydligt även från Johan Linanders sida så jag vill ha en förklaring. Jag tror att det vi är överens om i utskottet handlar om att beakta integritetsaspekter och hälsoaspekter. Däremot ser vi inte att Sverige i det här läget bör säga ja till skanningstekniken i sig eller till att införa gemensamma EU-standarder, därför att det helt enkelt inte är tillfredsställande enligt vårt synsätt att man endast ger en uppmaning till EU att ta de här sakerna i beaktande, men det är inget krav från Sverige. I alla fall enligt dig är ni negativa och skulle aldrig acceptera att det blir sådana bilder som man har sett i till exempel USA. Där kan man se hela konturerna. Samtidigt kan jag inte se någonstans i utlåtandet att det finns ett sådant krav och att det är ett krav för att Sverige sedan ska acceptera det. Det står förvisso att man ska ta integritetsaspekter i beaktande på ett tillfredsställande sätt, men det är inte närmare specificerat, vilket jag tycker att det rimligtvis borde vara. Det handlar så klart alltid om en avvägning mellan integritetsaspekter, säkerhetsaspekter, effektivitet, proportionalitet och så vidare. Men jag tycker att vi alltid bör ha en hållning från Sveriges sida som innebär att vi inte åsidosätter medborgerliga rättigheter till förmån för en terroristjakt som vi inte är säkra på kommer att leda någon vart. Jag blir också osäker när jag hör saker som att det är en ganska viktig utgångspunkt att tekniken inte avgör bilder och så vidare. Jag tycker att det borde vara ett krav från Sveriges sida.

Herr talman! Vi är inte i det läget att vi ska fatta beslut som det är nu, utan detta är ett meddelande från kommissionen, och vi som nationellt parlament ska svara på hur vi ser på de här frågorna. En sak tar vi ställning till i utlåtandet, och det är subsidiaritetsprövningen huruvida vi är positiva till att vi ska ha ett gemensamt reglemente för dem som redan har säkerhetsskannrar. Vi uttalar ganska tydligt att för de flygplatser som redan har säkerhetsskannrar skulle vi gärna se gemensamma standarder, så att man kan veta att när man flyger Heathrow är det ingen farlig teknik som man tvingas gå igenom därför att det inte är den typen av strålning. Det tycker jag är väldigt viktigt, och det förvånar mig om inte Miljöpartiet kan vara med på det. Vad vi säger är att vi är positiva till teknikutveckling och om vi kan höja luftfartssäkerheten utan att det innebär sämre integritetsskydd. Det kanske till och med blir bättre integritetsskydd om vi slipper kroppsvisiteringarna. Om inte hälsoriskerna ökar och om det inte blir för höga kostnader och påverkar genomströmningen negativt är vi positiva till den här typen av teknikutveckling. Det förvånar mig också att Miljöpartiet inte kan ställa upp på det. Vi tar inte i det här läget i utlåtandet ställning till huruvida vi skulle vilja se en gemensam EU-standard för alla flygplatser, alltså om alla flygplatser varifrån man kan flyga inom EU ska ha den här typen av teknik. Men för min och för Centerpartiets del ser vi en stor fara med att tvinga fram den här tekniken även på småflygplatser i Sverige. Vi ser det helt enkelt inte som nödvändigt. Det skulle bli en alldeles för hög kostnad som skulle kunna riskera att de små flygplatserna inte skulle kunna finnas kvar, och det är det inte värt för att öka säkerheten på det här sättet.

Herr talman! Men det står inte i utlåtandet att ni är positiva till teknikutveckling över huvud taget, utan det handlar just om skanningstekniken som ni i princip ställer er positiva till. Då tycker jag att man måste ställa sig frågan: Vad är det för sorts skanningsteknik? Går det att garantera att den inte kommer att använda sig av bilder som kan lagras, spridas och missbrukas och även garantera att den inte kommer att vara hälsofarlig? Det som sägs i utlåtandet är att man hoppas att den i minsta möjliga mån ska kränka integriteten och att den inte ska vara hälsofarlig. Men man ställer inte upp några garantier, och det tycker jag borde vara en rimlig hållning. Visst kan man vara positiv till teknikutveckling och till skanningsteknik så länge den inte är integritetskränkande och så länge kraven är uppfyllda vad gäller hälsa och integritet.

Herr talman! Nej, i det här utlåtandet står det inte att vi är positiva till den här tekniken oavsett vilka förutsättningar som kommer. Precis som tidigare talare också har sagt tar vi inte ställning till om den ska införas eller inte i nuläget. Däremot pekar vi på i utlåtandet till kommissionen att om de tänker ta fram den här typen av gemensamma standarder för EU är det viktigt att de tänker på det här och det här. Det är inte läge att säga: Tar ni fram de här standarderna ska det absolut vara så här och så här, annars är vi inte med. Då sätter vi oss på backen. Det är i och för sig vanligt förekommande att Miljöpartiet och Vänsterpartiet bedriver den typen av politik inom EU. Men om 27 länder ska komma överens kan man inte innan man börjar förhandla säga: Våra absoluta krav är de här. Om vi inte får igenom dem sätter vi oss ned och är inte med. Det är ingen bra förhandlingsingång. Det står heller ingenting i betänkandet om att vi hoppas det ena eller det andra. Det är inte den typen av önskemål här, utan detta är hur vi ser på kommissionens meddelande. Detta är viktigt för hälsan: Den bästa tekniken ska användas. Vad som är viktigt med integritetshänsynen är att den bästa tekniken ska användas utifrån integritetsperspektiv. Det står väldigt tydligt. Om inte Maria Ferm och Miljöpartiet har upptäckt det får ni gärna läsa det en gång till. Som jag ser det är en vanlig skillnad mellan Centerpartiet och Miljöpartiet att vi i Centerpartiet ser positivt på teknikutveckling. Vi ser att tekniken kan hjälpa mänskligheten att komma framåt och ser inte, som Miljöpartiet, en fara i att saker och ting förändras och tekniken utvecklas och hellre ställer oss vid sidan om och väntar och säger att allting var bra förr. Tvärtom kan saker och ting faktiskt bli bättre med teknikutveckling.

Herr talman! Vi i justitieutskottet har behandlat ett meddelande från Europeiska kommissionen om användning av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser. Vi har i utlåtandet vägt samman användningen av säkerhetsskannrar ur flera olika aspekter. Syftet med säkerhetsskannrarna är att förebygga brott och bekämpa terrorism. Säkerhetsskannrar är den allmänna termen för sådan teknik som i en säkerhetskontroll kan upptäcka metallföremål och andra föremål, inklusive plastiska och flytande sprängämnen, som bärs under kläderna. På detta vis skulle säkerhetsskannrar kunna vara en väg till att passagerarna inte utsätts för onödiga extra säkerhetskontroller. Till exempel efterföljs i dag metalldetektorer av kroppsvisitation. Det alternativ som i dag står till buds för att uppnå samma resultat är att säkerhetskontrollanterna genomför en fullständig kroppsvisitation. Något som tydligt framkommit är att kroppsvisitationer i dag sker relativt godtyckligt. Det har framkommit att vilka som visiteras beror på säkerhetspersonalens dagshumör. Det finns i dag ingen gemensam strategi inom EU rörande teknisk standard eller regler för användning. Vi har därför tyckt att det varit viktigt att yttra oss och att om detta ska införas framöver är det väldigt viktigt att vi har tydliga villkor och gemensamma regler. Likaså är det viktigt att det redan nu finns en diskussion om lagringstid, och vi i utskottet är överens om att denna ska ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta diskussionen. Det har varit av vikt för oss kristdemokrater, och kommer att vara så hela vägen, att integritetsaspekter och bedömning av hälsorisker står i fokus. Det har därför varit av vikt att systemet utformas på ett sätt som förhindrar att bilder lagras, kopieras, skrivs ut, tas fram eller skickas i väg. Herr talman! Jag delar mycket av det som tidigare sagts i debatten och skulle därför vilja passa på att tala lite mer om vikten av den personliga integriteten i lagstiftningsprocessen. Hur mycket får den personliga integriteten inskränkas i jakten på terrorister? Vi har i vårt betänkande uttryckligen skrivit att integritetsaspekterna särskilt ska beaktas. När jag skulle förbereda mig inför mitt anförande tänkte jag på att det är viktigt att de kritiska glasögonen aldrig försvinner. FRA, kreditupplysningslagen, PUL, Ipredlagen, offentlighetsprincipen, Ratzit och samkörning av register - vi har diskuterat den personliga integriteten i förhållande till dessa, men var går gränsen? På vilket sätt ska vi se över lagar och regler i förhållande till den nya tekniken? Den personliga integriteten måste skyddas och får inte försvagas, men är så alltid fallet? Personlig integritet har aldrig varit så mycket på tapeten som under de senaste fyra åren, vilket är bra. Vi måste fortsätta synliggöra integritetsfrågan i vårt samhälle. Mer är 20 förslag som påverkar den personliga integriteten lades fram under 2008. Datainspektionen skrev i sin rapport: "Vilket blir det samlade 'trycket' mot den personliga integriteten när man väger samman alla stora myndighetsregister och hur dessa utbyter information?" Jag har bland annat ett Icakort för att få erbjudanden och rabatter. Jag är nöjd med det, men hur används denna information vidare? Under valrörelsen fick jag ett väljarriktat valmaterial. Var hade informationen om mig, mitt hushåll och min hushållsinkomst kommit från? Den informationen gjorde antagligen att avsändaren kom fram till att jag eventuellt skulle rösta på ett visst parti. Frågorna blir många när man börjar fundera, och det är viktigt att vi tar med oss detta framgent i debatten. Det är viktigt att en eventuell reglering för användning av säkerhetsskannrar innehåller bindande regler som innebär högt ställda krav på skyddet av grundläggande rättigheter, såsom skydd för privatliv och personuppgifter och förbud mot diskriminering. Det är också därför vi har bett konstitutionsutskottet att yttra sig. Vi ska använda den teknik som är bäst. Jag hoppas att den diskussion vi för i dag om säkerhetsskannrar gör att vi får en bred debatt framöver om säkerheten på våra flygplatser. Är en vattenflaska verkligen så farlig? Säkerhetsskannrar ska om de införs vara en huvudregel, men man ska aldrig känna sig tvingad. Det ska självklart finnas alternativ. Vi kristdemokrater menar att den teknik som i minsta möjliga utsträckning påverkar hälsa och personlig integritet bör förordas. Som konstitutionsutskottet påpekar i sitt yttrande finns det inte bara av hälsoskäl utan även av integritetsskäl anledning att i den fortsatta debatten förorda den teknik som innebär minsta möjliga risk för skador. Är säkerhet och integritet verkligen motpoler till varandra? Jag tror inte det. Göran Gräslund, generaldirektör på Datainspektionen, avslutade Datainspektionens årliga skrift om integritetsåret 2009 med meningen: "Det finns inga lösningar men problemet behöver angripas." Jag kan bara hålla med. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Jag har begärt ordet dels för att jag är suppleant i justitieutskottet - även om jag inte har dykt upp i utskottet - och därmed indirekt är delaktig i ställningstagandet, dels och framför allt för att jag är ordinarie ledamot i konstitutionsutskottet som justitieutskottet bad om ett yttrande. Det är med glädje jag ser hur justitieutskottet har följt upp bland annat det yttrande som konstitutionsutskottet gav till justitieutskottet. Utskottet har tydligt skrivit att man särskilt vill understryka vikten av att de grundläggande rättigheterna respekteras. När jag läser reservationen och sedan denna mening ser jag inget behov av reservationen på detta område eftersom utskottet särskilt understryker detta. Utskottet skriver att det är särskilt viktigt att integritetsaspekter och eventuella hälsorisker beaktas på ett tillfredsställande sätt. Här pekar utskottet just på hälsoskäl och personlig integritet. Det känns tillfredsställande, för vi hade en diskussion i konstitutionsutskottet om hur integriteten kan bevaras och vägas mot säkerheten. Den avvägning som justitieutskottet har gjort i dessa skrivningar, som Johan Linander och Caroline Szyber på ett förtjänstfullt sätt lyfte fram i debatten nyss, garanterar att Sveriges röst blir entydig. Vi slår vakt om integriteten och hälsan och kommer att se till att det blir de säkraste skannrarna som används. Vi ska också se till att det bara blir modeller av människokroppen så att till exempel blöjor, proteser, inplantat och så vidare inte kan ses ens för ett kort ögonblick. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.