Anställningsvillkor i bemanningsföretag

Fru talman! De bästa resultaten och de bästa produkterna kommer fram om den eller de som producerar tjänsten måste göra det så bra att den som efterfrågar varan eller tjänsten tycker att det som erbjuds är det bästa och det mest prisvärda. Konkurrens är med andra ord bra för konsumenten. Det piggar också upp producenterna så att de gör sitt bästa. Jag är väl medveten om att allting inte kan konkurrensutsättas och kanske inte heller bör göra det. Domstolar bör till exempel inte utsättas för konkurrens. Men en regering bör finna sig i att utsättas för konkurrens. Det finns i dagsläget ett utmärkt alternativ. Vi som representerar alliansen ska försöka visa väljarna att vårt alternativ är både bättre och mer prisvärt. Regeringen med stödpartier håller envist fast vid gamla monopollösningar och låsningar när det gäller det vi ska tala om i dag, nämligen bemanningsföretagen och deras villkor. Vi ska vara tacksamma för att vi över huvud taget har bemanningsföretag. Deras verksamhet var länge helt förbjuden. Regeringen vill fortfarande hålla fast vid särregleringar för att försvåra och förhindra deras verksamhet trots att de bevisligen gör mycket gott i samhället. Jag tror till exempel att många invandrare är tacksamma för att de via ett bemanningsföretag har kommit in på arbetsmarknaden. Det finns också många lågavlönade som genom ett bemanningsföretag har kommit mer till sin rätt och fått en bättre inkomst. Kära kolleger i regeringskoalitionen! Lyft er, och inse bemanningsföretagens förtjänster! Låt dem få lika villkor både när det gäller villkor på arbetsmarknaden och anställningsvillkor, villkor vid arbetslöshet och konkurrens om jobb. För att förtydliga mig: Vidta lämpliga åtgärder för att skapa en likvärdig konkurrenssituation mellan Lernia och övriga bemanningsföretag. Sälj helst ut Lernia. Se över regeltillämpningen vad gäller rätten till arbetslöshetsersättning så att inte anställda vid bemanningsföretag särbehandlas. Vidare bör karensregeln i arbetsförmedlingslagen slopas. Sist men inte minst bör bemanningsföretagen få möjlighet att konkurrera om arbetsförmedlingsuppdrag för ungdomar upp till 24 år. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Fru talman! Christer Skoog ställde sig frågan om vi befinner oss i olika verkligheter. Det är fullständigt uppenbart att vi gör det, Christer Skoog! Nu har Christer lämnat salen, men jag vill få detta fört till protokollet. Arbetslösheten fortsätter att ligga på enorma nivåer trots en högkonjunktur. Ändå fortsätter regeringen med sina samarbetspartier i samma gamla ullstrumpor. Det är märkligt hur man kan stå upp och med stolthet och emfas säga att arbetet går vidare precis som det alltid har gjort när man ser att resultaten går nedåt. Vi måste hitta nya vägar. Det kan väl inte vara så märkligt att erkänna det? Vi måste hitta nya vägar för att se till att få mer folk i arbete och för hur vi ska matcha dem som är arbetssökande med de nya arbetena. Jag brukar säga att oavsett vad vi har för politisk åskådning eller livsåskådning generellt är det ingen människa som ger sig in i politiken för att han eller hon vill ställa till med jäkelskap för någon annan. Vi är alla här därför att vi vill uträtta något gott. Men när det gäller Socialdemokraterna och vänstersidans inställning till bemanningsföretag så måste jag säga att jag ibland på min kammare ifrågasätter om vi faktiskt har det goda för ögonen. Vi ser ju att bemanningsföretagen gör ett bättre jobb med att förmedla människor till arbete i just de grupper som har det svårast att ta sig in på arbetsmarknaden. Vi talar om utlandsfödda, om människor som har ett annat namn och som ser annorlunda ut. Vi bär alla gubevars med oss diskrimineringsfunktionen, och arbetsgivare gör det definitivt. Vi är inte riskbenägna. Den andra gruppen människor som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden är ungdomar. Vi har en ungdomsarbetslöshet som gör att man blir ledsen varenda morgon som man slår upp tidningen. Bemanningsföretagen hjälper till här också - bättre än vad Ams gör. Bemanningsföretagen är duktiga på att förmedla arbete för akademiker. Regeringen vill att vi alla ska bli akademiker. Och vad utbildas de här akademikerna till? Ingenting. De har inget jobb att komma ut till. Bemanningsföretagen har ett bättre resultat. Den tredje gruppen, som inte på något sätt är en homogen grupp, är kvinnor. Där är det igen så att bemanningsföretagen hjälper till att förmedla kvinnor mellan jobben. Jag säger inte att bemanningsföretagen är en lösning, men de är ett komplement till det andra. Varför måste man återigen ha en modell från regeringens håll? Det ska tydligen vara en modell som passar alla, det vill säga att den passar ingen. Varför kan man inte se och erkänna att bemanningsföretagen har ett existensberättigande? Därför måste de också ha samma regler som andra bemanningsföretag, det vill säga Ams. Det är just detta som vi hänger upp vår reservation på, som jag för övrigt yrkar bifall till. Det är den gemensamma alliansreservationen. Den vilar på några olika saker. Det är den likvärdiga konkurrenssituationen. Det är självklart att bemanningsföretagen inte ska behandlas med den misstänksamhet som fortfarande finns. Precis som tidigare talare sade var det så sent som 1992 - tror jag - som man över huvud taget erkände att de fick lov att existera på svensk arbetsmarknad. I dag har de inte samma konkurrenssituation som till exempel Lernia. Vi säger också att karensregeln i dag gör att man stänger människor ute som har en anställning och som säger upp sig från den. De får helt plötsligt inte lov att via bemanningsföretag sysselsätta sig inom samma sektor. Vad är det för märkligt sätt att se på det hela? Är det bättre att de är arbetslösa? Den tredje grunden som vår reservation vilar på är ett problematiskt område; där kan vi vara helt överens. Det handlar om rätten till arbetslöshetsförsäkringen. Merparten av de anställda i bemanningsföretagen i dag omfattas av kollektivavtalen, vilket innebär att de har precis samma rättigheter som de som är anställda i något annat företag med ett enda undantag. Det är just arbetslöshetsförsäkringen. Det är svårt att hitta ett system som är rättvist. Därför säger vi från alliansens sida att det är nödvändigt med en översyn när det gäller arbetslöshetsförsäkringen för bemanningsföretagen. Det finns en fråga som ofta kommer upp när man pratar med bemanningsföretag. Man kan misstänkliggöra företagen på det här sättet, för frågan kommer från socialdemokratiskt håll. Det är auktorisationsfrågan. Som de upplysta människor vi är, vi som sitter i arbetsmarknadsutskottet, vet vi att 80 % av omsättningen inom bemanningsföretagen i dag kommer från auktoriserade företag. Men till antalet är det fortfarande färre som är auktoriserade än som inte är det. Vi vet också att bemanningsföretagen har poängterat detta och att de arbetar fokuserat och stenhårt på att få fler att bli det. De inser att den enda chans som de har till regler som är likvärdiga med andras är att se till att leva upp till de krav som vi har på rättvisa. Precis som min kollega från Moderaterna sade tidigare så är det konkurrenssituationen som får oss alla att skärpa oss och som bidrar till att fler arbetar och fler förmedlade arbeten. Det blir en hjälp för alla de grupper som i dag så effektivt av arbetarpartiet låses ute från arbetsmarknaden. Stolt men inte nöjd, eller hur var det? Nöjd men inte stolt, var det kanske. Jag minns inte hur det lät från Socialdemokraterna. Christer Skoog frågar om vi lever i samma verklighet. Jag hävdar bestämt att vi inte gör det. Alliansen vill ha en förändring. Vi vill släppa in folk på arbetsmarknaden. Vi vill inte låsa dem ute. Bemanningsföretagen är ett litet steg på vägen, en liten hjälp. Låt oss som politiker hjälpa dem.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till den reservation som vi har tillsammans i alliansen. Detta betänkande behandlar ett tillkännagivande som arbetsmarknadsutskottets gjorde under riksdagsåret 1999/2000 och berör anställningsvillkoren i bemanningsföretagen. Bemanningsbranschen är en snabbt växande bransch på den svenska arbetsmarknaden. Branschen har bidragit till en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden. Den har dessutom varit bättre än genomsnittet på att anställa ungdomar och personer med utländsk bakgrund - grupper som av olika skäl haft svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Bemanningsbranschen har nu äntligen blivit en etablerad företeelse. Det finns dock ett antal problem som drabbar såväl företag som anställda i branschen. Vi har därför tagit upp detta i en motion. Kristdemokraterna har identifierat tre frågeställningar som måste lösas för att skapa trygga förhållanden för de anställda i branschen. Dem har vi redovisat i vår motion och i reservationen, som också de övriga i alliansen ställer sig bakom. Den första frågeställningen gäller de olika kollektivavtalsmodeller som finns inom branschen. På tjänstemannasidan kom parterna överens om ett avtal som gäller sedan den 1 maj 2004. Ett annat avtal har slutits med LO, och det gäller sedan den 1 januari 2005. Det är bra att parterna nu har kommit överens om avtal som gäller inom alla sektorer där bemanningsföretagen är verksamma. Men ett problem återstår dock. Det gäller det statliga bemanningsföretaget Lernia. Lernia har ett avtal som ligger utanför dessa två kollektivavtal. Kort förklarat så innebär avtalet att alla i Lernia får en fast månadslön eller timlön oberoende av hur mycket arbetstagaren varit uthyrd. Detta är en orimlig situation och snedvrider hela konkurrensen för de privata bemanningsföretagen. Regeringen skriver: Att Lernias avtal inte följer någon av huvudmodellerna beror på att dessa avtal slöts innan de stora avtalen kommit till. Kristdemokraterna anser att detta är en förenkling av problematiken. Vi anser att det knappast är en tillfällighet att det är just det statliga bemanningsföretaget Lernia som har separata avtal. Med staten som ägare har Lernia en helt annan förhandlingsposition än de privata bemanningsföretagen, särskilt som staten alltmer blivit synonymt med den socialdemokratiska rörelsen, som i sin tur står delar av den fackliga rörelsen mycket nära. Det enda rimliga är att sälja Lernia som då blir en aktör jämlik de övriga bemanningsföretagen. Det måste bli ett slut på dessa statliga företag som snedvrider konkurrensen för det privata näringslivet. Den andra frågeställningen gäller anställda i bemanningsbranschen och rätten till arbetslöshetsersättning. Det har båda de föregående talarna från alliansen, Henrik och Tina, tagit upp. Regeringen skriver i skrivelsen att man inte gör någon annan bedömning än den som framkommit i de meddelanden som lämnats av Arbetsmarknadsstyrelsen och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. Det innebär att dagens regler ska gälla också fortsättningsvis. Kortfattat innebär detta en särbehandling av anställda i bemanningsbranschen. De kan inte få arbetslöshetsersättning mellan återkommande engagemang. Skälen för dessa ställningstaganden är att den som arbetar för ett bemanningsföretag anses stå till företagets förfogande. Men detta är inte korrekt. Även för ett bemanningsföretag finns perioder när man inte har några uppdrag, och då har man inte heller några inkomster att betala lön med. Ams och regeringen anser också att det finns en risk att företag skulle försöka undvika kostnader för personal som inte erhållit uppdrag och i stället lägga kostnaden på det allmänna genom arbetslöshetsersättningen. Kristdemokraterna inser att det finns en risk för att oseriösa aktörer skulle kunna använda systemet på det sätt som Ams beskriver. Men det är inte tillfredsställande att personer som kan och vill jobba hamnar i kläm på grund av en regel som är tänkt att stoppa ett eventuellt missbruk. Det är inte heller tillfredsställande att regeringen inte vill initiera ändringar av tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringen i detta avseende. Kristdemokraterna anser tillsammans med alliansen att det är angeläget att en översyn görs av den aktuella frågan. Översynsarbetet ska inriktas på att regeltillämpningen ska vara densamma oavsett om en person arbetar i ett bemanningsföretag eller i annan verksamhet. Den tredje frågeställningen som vi har tagit upp gäller karensregeln i arbetsförmedlingslagen. Där identifierar regeringen problemet men vidtar inte några åtgärder. Bestämmelsen att en löntagare som säger upp sig från en arbetsgivare och tar anställning i ett bemanningsföretag inte får hyras ut tidigare än sex månader efter att anställningen hos denne upphört är orimlig. Enda argumentet för att ha kvar denna regel är att en löntagare inte ska kunna höja sin lön genom att gå över till ett bemanningsföretag och att arbetsgivaren, på grund av brist på arbetskraft, då måste hyra tillbaka denna person. Det innebär alltså att löntagarens viktigaste skäl för att höja sin lön, oftast gentemot en arbetsgivare med monopolställning som till exempel landstinget, förnekas den anställde. Tala om ett arbetsgivarperspektiv och motsatsen till ett löntagarperspektiv. Denna regel måste slopas! Fru talman! I övrigt föreslår alliansen i reservationen att bemanningsföretagen bör få möjlighet att konkurrera om förmedlingsuppdrag, inte minst för ungdomar upp till 24 år. Bemanningsföretagens enorma kundregister och närhet till arbetsmarknaden måste utnyttjas. Vi kan inte fortsätta att ha en arbetslöshet bland ungdomar på över 13 %. Förändringen kan ske genom en upphandling från Ams. Därefter kan det finnas en form av eget val för ungdomarna där de kan välja bland de olika bemanningsföretag som Ams slutit avtal med. Detta stämmer helt med alliansens önskan om valfrihet för den enskilde, något som vi behöver mycket mer av i dagens Sverige.

Fru talman! Bemanningsföretagen har en viktig funktion i det svenska samhället. Man tar upp fluktuationen hos de olika företagen, hjälper till och stöttar där det fattas folk och ser till att fylla de luckor som finns på många ställen. Därför är de en viktig faktor som inte har funnits så förfärligt länge men som under senare år har utvecklats till någonting väldigt positivt och värdefullt i det svenska samhället. Därför är det väldigt viktigt att man ser över de regler och förordningar som gäller för bemanningsföretagen. Det första man kan säga är väl att staten borde sälja Lernia så att alla, det vill säga de privata företag som driver den här formen av verksamhet, får samma utgångspunkt. Det finns bemanningsföretag av olika dignitet. Det finns bemanningsföretag i aktiebolagsform, och det finns bemanningsföretag som också drivs som ekonomiska föreningar där företagare tillsammans driver dessa. Det innebär att man behöver ha en gemensam grund så att man har lika villkor när man ska konkurrera. Det är viktigt att också de anställda har samma villkor i ett bemanningsföretag som i någon annan form av företag. Jag och Centerpartiet tycker att samhället ska dra nytta av bemanningsföretagen i mycket större utsträckning än vad som sker i dag. Vi måste använda deras förmåga att placera ut unga människor, människor med invandrarbakgrund och människor med högre utbildning som i dag har svårt att komma in på arbetsmarknaden. De har fått pröva, och de har fått en chans i bemanningsföretagen. Använd också bemanningsföretagen för att jämna ut konjunktursvackor och arbetstoppar så att vi kan få den omsättning på arbetsmarknaden och den rörlighet som vi också behöver, i stället för att, som sker i dag, misstänkliggöra dem! De gör ett bra jobb, och vi behöver en så stor differens och en så stor spridning av arbetssätt som är möjligt i det svenska samhället. Då är bemanningsföretagen en viktig del. Fru talman! Därför yrkar jag bifall till reservationen.

Fru talman! Detta betänkande om anställningsvillkor i bemanningsföretag har sin grund i att riksdagen som sagt har gett regeringen i uppdrag att göra just en förutsättningslös översyn av personaluthyrnings- och bemanningsföretagen. Frågeställningarna har bland annat handlat om auktorisation, diskriminering, anställningsvillkor och a-kassa. Jag menar att den här översynen är viktig och att den bör göras kontinuerligt, framför allt ur ett arbetstagarperspektiv. Fru talman! Den här branschen är ju relativt ny i Sverige. Jag kan faktiskt se på många sätt hur personaluthyrnings- och bemanningsföretag kan komplettera arbetsmarknaden i ett föränderligt arbetsliv. De här företagen har öppnat dörren för många av de människor som kanske har befunnit sig längst bort från ett arbete. Men jag vill samtidigt understryka att skyddet av arbetstagaren är lika viktigt, om inte viktigare, när man arbetar i ett sådant här företag, ett bemanningsföretag, eftersom ansvarsfördelningen mellan arbetsgivare och kundföretag kan bli väldigt otydlig. Ett exempel på en arbetsplats där virrvarret av olika arbetsgivare skapat stora svårigheter för arbetstagaren är Arlanda flygplats här i mitt hemlän, Stockholms län. Antalet anställda på Arlanda är svårt att ge en klar siffra på, men man pratar om mellan 15 000 och 20 000 personer. Förutom de företag som är stationerade på Arlanda opererar också många personaluthyrnings- och bemanningsföretag där. Många företag har utländska ägare som aldrig syns till. De skickar i stället ombud från svenska advokat- och revisionsbyråer om det blir aktuellt att förhandla med facket. Självklart skapar det här svårigheter, men det skapar också orättvisor. Jag tittade i min tidningshög, och LO:s tidning Alla rapporterade för några år sedan exempelvis om en anställd som blev uppsagd från en tidigare tillsvidareanställning på Arlanda och i stället blev erbjuden ett timvikariat hos ett bemanningsföretag för 4 000 kr mindre i lön. Det är väl kanske inte på det sättet vi vill att bemanningsföretagen ska komplettera arbetsmarknaden, nämligen genom att ge sämre förutsättningar för arbetstagare. Det har funnits och det finns, ur ett arbetstagarperspektiv, svårigheter inom den här branschen. Jag är glad över att bemanningsföretagen och de fackliga organisationerna har slutit en överenskommelse om auktorisation för att öka kontrollen. Jag är också tillfredsställd med att regeringen i sin skrivelse har konstaterat att man kommer att följa branschens utveckling noggrant. Jag är däremot mer förvånad över den reservation som de borgerliga partierna inkommit med, där man går till hårt angrepp mot Lernia. Lernia är ett välskött statligt företag med högre avkastningskrav än många andra bemanningsföretag. Det finns några punkter som jag vill ta upp där man går till angrepp mot Lernia. För det första vill de borgerliga partierna lägga sig i de kollektivavtal som har tecknats mellan parterna, och det tycker jag är jättemärkligt. Tror inte de borgerliga partierna att Lernia och de aktuella fackföreningarna vet bäst vilka olika förhållningsregler som ska gälla? För det andra undrar jag varför man tycker att Lernias avtal, som de facto är bättre för arbetstagaren, snedvrider konkurrensen. Jag förstår faktiskt inte det. Jag har försökt läsa på, men jag förstår inte var ni får det ifrån. För det tredje vill man att reglerna för a-kassa för anställda i bemanningsföretag ska vara desamma som för övriga på arbetsmarknaden. Här har Ams och IAF gjort en noggrann avvägning där man konstaterat att det finns en risk för att mindre seriösa bemanningsföretag utnyttjar a-kassan för att kunna använda den som en buffert mellan arbetstagarens olika uppdrag. Jag undrar varför de borgerliga partierna vill subventionera just den här branschen och varför staten ska gå in och ta den risken. Fru talman! Jag känner mig som sagt tillfredsställd med regeringens avvägningar vid den här översynen, men jag vill ändå avsluta med att säga att jag även i fortsättningen tycker att utvecklingen i branschen måste övervakas noggrant. Slutligen, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande i sin helhet.

Därmed är denna frågestund avslutad, och jag tackar deltagande statsråd och ledamöter.

Herr talman! Det blev många frågor i en och samma replik. Först och främst tycker jag att Lernia är ett välskött statligt företag som faktiskt hjälper människor ut på arbetsmarknaden. Och det stämmer att man har ett annorlunda avtal, till skillnad från de andra bemanningsföretagen i branschen. Men det gynnar arbetstagarna. Och Lernia har ett högre avkastningskrav än många andra bemanningsföretag, vilket gör att även staten får ta del av det goda arbete som man gör samtidigt som människor kommer ut på arbetsmarknaden. Och det finns också en koppling mellan utbildning och arbete inom Lernia. Jag förstår därför fortfarande inte varför vi ska avyttra ett så bra företag som staten äger. Det andra handlade om ungdomsarbetslösheten. Och som jag tidigare sade i mitt anförande tror jag att bemanningsföretag kan vara ett bra komplement på arbetsmarknaden. Däremot handlar väl Hans Karlssons invändning mot de borgerliga partierna om att det bara finns ett konkret förslag från era samarbetspartier om vad man ska göra för arbetslösa ungdomar, och det är att det ska bli lättare att säga upp oss som är under 26 år. Det är det som jag faktiskt inte riktigt förstår. Det handlar ju om att komma in på arbetsmarknaden, inte om att få ännu mer otrygga anställningar.

Herr talman! Nej, Maryam, det gynnar inte bemanningsföretagen att ett statligt företag har andra villkor. Så är näringslivet inte uppbyggt. Att ett företag, ett statligt företag, har andra villkor gynnar inte näringslivet. Du har fel där - tyvärr. Vidare säger du att du bara har hört en enda sak, och då kommer centerförslaget. Vi kommer att klara av det här med Centern. Det är inga problem. Jag tycker att ni i stället kan börja titta på era samarbetspartner med sex timmars arbetsdag och allt vad ni har och ska försöka få ihop. Det blir svårare. Vårt förslag däremot går ut på att vi tycker att bemanningsföretagen kan ta över detta med ungdomar upp till 24 år och visa att de kan. Nu har man sagt från Ams: Vi inser att vi inte klarar av akademikerna. Alltså vill vi att bemanningsföretagen ska hjälpa oss med detta. Okej, de har insett detta. Men när kommer de, regeringen och ni att inse att ni inte klarar ungdomsarbetslösheten? Jag och vi i alliansen tror att bemanningsföretagen kommer att klara detta. Varför kan ni inte åtminstone försöka?

Herr talman! Det här är väldigt intressant. Det företag, Lernia, som bland annat Annelie Enochson vill avyttra är ett av de företag som faktiskt kompletterar det arbete som till exempel arbetsförmedlingarna gör genom att vara först ut med att säga: Vi är beredda att ta ansvar för praktik för unga arbetslösa akademiker till exempel. Det är ett sätt att ge ungdomar en chans på arbetsmarknaden. Det är, som sagt, bra att ni vill göra upp med Centern. Men att det ska bli lättare att avskeda är fortfarande det enda konkreta förslag som jag har sett om hur vi ungdomar ska få det lättare på arbetsmarknaden. Vad gäller vårt arbete har vi presenterat, tror jag, 15 budgetar tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, så jag tycker att vi tillräckligt har bevisat att vårt samarbete fungerar.

Herr talman! Jag tycker att vi kan förlåta Maryam Yazdanfar att hon inte kan alliansens arbetsmarknadspolitik. Jag förstår att hon inte kan den. Det blir så uppenbart när hon påstår att ett utkastat centerförslag utgör den arbetsmarknadspolitik som vi har för ungdomar. Uppenbarligen har hon inte läst motionerna. Det hade underlättat debatten. Branschen är ny. Branschen måste utvärderas. Branschen måste noga granskas. Jag slutade räkna efter, tror jag, fem gånger som Maryam Yazdanfar uttalat sig om detta - det står väl sedan i protokollet. Det blir så uppenbart att bemanningsbranschen är det som är faran. Bemanningsbranschen är ett stort hot så fort socialdemokrater talar. Man vägrar att se det faktum att den faktiskt hjälper ungdomar, invandrare, kvinnor och akademiker i högre grad än vad andra alternativ - ja, det enda alternativet, det vill säga Ams - gör. Maryam Yazdanfar sade att Lernia har ett annorlunda avtal som gynnar arbetstagarna. Men vet Maryam hur tillsvidareanställningsprocenten ser ut? Om man jämför med de privata bemanningsföretagen undrar jag hur många de har som är tillsvidareanställda. Och hur många tillsvidareanställda har Lernia?

Herr talman! Jag erkänner villigt att jag inte på rak arm kan den siffran. Däremot vill jag att Tina Acketoft svarar alla de ungdomar och invandrare som är anställda ute på Arlanda som jag nämnde som ett exempel på människor som kan fara illa i den här branschen när det är ett otydligt ansvar, när det är ett otydligt arbetsgivaransvar och det inte på samma sätt finns förhandlingar med facket. Vad svarar du dem? Ska inte de som arbetstagare ha rätt till samma skydd på samma sätt som de som är tillsvidareanställda i ett vanligt företag?

Herr talman! Eftersom det är uppenbart att Maryam Yazdanfar inte vet de här siffrorna kan jag upplysa henne om att inom bemanningsföretagen är 80 % tillsvidareanställda. Inom Lernia är 70 % inte tillsvidareanställda. Den trygghet som Maryam Yazdanfar, och också jag, håller så högt tillgodoses alltså faktiskt bättre av privata bemanningsföretag än av det statliga företaget Lernia.

Herr talman! Jag vill tacka Tina Acketoft för den fantastiska undervisning hon gav mig.

Herr talman! Att mäkla är egentligen inte en direkt ovanlig syssla. Mäklare förekommer på många olika marknader och varuområden. Det mäklas olja, aktier, värdepapper, fastigheter med mera. En förhållandevis ny företeelse i mäklarbranschen är bemanningsföretagen som har som sin affärsidé att mäkla arbetskraft. Det är därför som det här blir lite problematiskt. Det är ju lite skillnad mellan att mäkla aktier och att mäkla arbetskraft som bemanningsföretagen men naturligtvis också i viss utsträckning arbetsförmedlingarna sysslar med. Arbetskraften som vara är lite speciell i och med att det inte går att separera arbetskraften från dess ägare, det vill säga den enskilda individen. Just därför har vi den här debatten om bemanningsföretagens vara eller icke vara. Det finns tveksamheter. Många upplever att hot och problem är förknippade med bemanningsföretagen. Och just därför är det förstås så viktigt att på olika sätt reglera den här verksamheten för att se till att mäklandet sker med hänsyn till det faktum att det som mäklas i grund och botten är människor. När det gäller arbetsförmedlingarnas uppdrag och verksamhet kan man väl säga att det kravet är uppfyllt, med råge till och med. Det finns väl ingen verksamhet som är så genomreglerad som arbetsförmedlingen - vill jag påstå - och kanske till och med för mycket. När det gäller bemanningsföretagen finns det egentligen väldigt lite av lagregleringar. Jag tror att anledningarna till detta är flera. Dels är bemanningsföretagen en förhållandevis ny företeelse, åtminstone i Sverige, och än så länge av relativt liten omfattning, dels har vi inväntat en aviserad gemensam EU-reglering av verksamheten - det gäller sedan flera år tillbaka. Men nu ser det ut att dröja med ett EU-direktiv som reglerar verksamheten. Det borde tala för att vi i stället gör något på hemmaplan. Detta har jag, och säkert många med mig, funderat en hel del på. Men under tiden har saker hänt. Vi har sett hur parterna har tagit egna initiativ och hur de initiativen har resulterat i överenskommelser bland annat om ett särskilt auktorisationsförfarande. Men även arbets- och lönevillkoren har reglerats i kollektivavtal. På gång är faktiskt också avtal vad gäller kompetensutveckling och avtal om villkoren för föräldraledigheter. Detta är naturligtvis oerhört glädjande, samtidigt som det minskar behovet av att lagreglera verksamheten. Parterna ser faktiskt ut att klara av att hantera de här frågorna på egen hand. Jag tror dock att det är väldigt viktigt att noga följa utvecklingen just därför att det som mäklas är människor. Därmed inte sagt att det inte finns problem som kan komma att kräva både en ny och en förändrad lagstiftning. Det har att göra med att bemanningsföretagen passar rätt illa i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Företagen kuggar liksom inte automatiskt i våra institutionella lösningar. Kollektivavtalssystemet och hela arbetsrätten vilar ju på förutsättningen om en tvåpartsrelation. Det är klart att komplikationer uppstår när bemanningsföretagen kommer in i bilden. Som redan har påtalats här från talarstolen löper anställda i bemanningsföretag som arbetar i kundföretag en större risk att hamna i ett slags ingenmansland i den meningen att man inte representeras av den fackliga organisationen i kundföretaget. Därmed löper man också risken att utestängas bland annat från viktig information som rör den egna arbetsplatsen och det egna jobbet. Det finns också en del oklarheter kring arbetsmiljöansvaret och var det ska ligga, kring skyddsombudsbefogenheter, villkor med mera i förhållande till inhyrd personal. Det här är tyvärr problem som inte är alldeles lätta att lösa. Vad gäller frågetecknen kring arbetsmiljöansvaret och skyddsombuds arbetsvillkor utreds frågan nu. Jag hoppas verkligen att utredningen, som jag tror ska vara klar i mars nästa år, lägger fram förslag som förbättrar situationen och löser de här problemen för de anställda i bemanningsföretag. Ett annat aktuellt problem är hur företrädesrätten till nytt jobb ska kunna garanteras i förhållande till arbetsgivarbeslut om att hyra in arbetskraft under tider då företrädesrätt till nytt jobb enligt LAS gäller. Här finns en uppenbar risk att arbetsgivare kan komma att utnyttja inhyrd arbetskraft för att sätta företrädesrätten ur spel. Det är inte tillåtet, men svårigheterna för såväl tidigare anställda som har företrädesrätt som deras fackliga organisationer är att leda i bevis att arbetsgivarens beslut har tillkommit i syfte att kringgå LAS, och det är minsann ingen lätt uppgift. Så här har vi ett eventuellt problem. Några enkla lösningar finns inte heller här. Därför menar vi att det finns väldigt starka skäl att noga följa upp detta. Skulle det visa sig att det blir problem har vänstermajoriteten efter valet definitivt en uppgift att ta sig an. Personligen tror jag inte alls att vi från vänstermajoriteten är fullständigt emot bemanningsföretag. Bemanningsföretagen har kommit för att stanna, de har accepterats, de sluter kollektivavtal och så vidare. Jag tror att bemanningsföretagen kan spela en roll på arbetsmarknaden. Det är inte så frågorna står. Det är mera fråga om hur vi ska se till att de som arbetar för bemanningsföretagen får likvärdiga villkor med andra arbetstagare och vilka åtgärder som är nödvändiga att vidta. Det är så problemet står, och det är den diskussionen som den här debatten egentligen ska handla om, inte huruvida vi ska ha bemanningsföretag eller inte. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Jag har tidigare, måste jag erkänna, varit väldigt skeptisk och negativt inställd till bemanningsföretag. Det var i början då det kanske inte fungerade riktigt bra med de svenska bemanningsföretagen som jag grundlade den åsikten. Men jag måste erkänna att jag ser många fördelar med just bemanningsföretag, inte på grund av regelförenklingar som riksdagen har beslutat eller som pågår inom EU utan därför att bemanningsföretagen har visat sig vara väldigt duktiga på att få in två grupper på arbetsmarknaden som jag ömmar särskilt för, och det är ungdomar och utlandsfödda. De har flera gånger bevisat - det finns statistik på det - att de kan förmedla jobb och få folk in på arbetsmarknaden i större utsträckning än vad många arbetsförmedlingar lyckats med. Det måste faktiskt tala till deras fördel. Därför är det inte så svart och vitt som man kunde tro tidigare när man hörde debatten före frågestunden. Det var att antingen ska bemanningsföretagen ta över allting eller, som Socialdemokraterna å den andra sidan säger, ska det helst inte finnas några bemanningsföretag och ska det finnas ska de absolut vara i statlig regi, statliga företag, för det är det absolut bästa. Jag tror att det ska vara något slags grön medelväg där vi ser positivt på bemanningsföretag men samtidigt, som Anders Wiklund var inne på, ser till att det finns trygga anställningsförhållanden för dem som jobbar för bemanningsföretagen. Det tror jag är en framkomlig väg som jag tror att vi ska fortsätta med även nästa mandatperiod. Vi har tagit initiativ i den rödgröna majoriteten till att använda bemanningsföretagen mycket mer aktivt på det de är bra på. Ta förslaget i budgetpropositionen förra hösten om att vi ska låta bemanningsföretagen förmedla jobb när det gäller arbetslösa akademiker. Det är ett sätt att försöka få bemanningsföretagen att utnyttja den kompetens som de har. Jag tror att vi ska fortsätta på den banan framöver. Auktoriserade bemanningsföretag har tagit egna initiativ, som vi ska vara glada för, för att framstå som bättre och ha ett bättre regelsystem. Därför tror jag att den gyllene medelvägen går mellan förslaget i betänkandet och reservationen. Men jag har inte ens ett särskilt yttrande, så i det här läget yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. Jag tror att framtiden kommer att se ljus ut för de svenska bemanningsföretagen.