Allmännyttiga bostadsföretag, m.m.

Fru talman! Det är inte så länge sedan vi diskute- rade de här frågorna. Närmare bestämt var det i går kväll klockan halv 10 som vi kom in på de frågor som dagens ärende behandlar. Det var efter att journalis- terna sedan länge gått hem, ätit middag och lagt sig att sova och i övrigt haft det trevligt. Man kan ändå hoppas att den dramatik som det här ärendet bjuder på ska kunna väcka ett visst intresse. Det saknas minnsann inte dramatik. I det här ärendet har vi bl.a. anledning att förmoda att en majoritet av riksdagens ledamöter med grumli- ga motiv i bakgrunden ska komma att vällustigt tafsa på grundlagen. Det går också lätt att föreställa sig hur det vattnas i munnen på en del partistrateger inför tanken på att få våldföra sig på den kommunala själv- styrelsen. Föreställningen är mycket osmaklig, men den lämpar sig som sagt för en snaskig tidningsarti- kel. En något mindre klandervärd del av propositionen är kanske att regeringen föreslår att ett större admi- nistrativt system ska införas för klassificering av bostadsföretag som allmännyttiga och icke allmän- nyttiga. Den är mindre klandervärd, men det finns anledning att klandra en sådan här onödig administ- rativ omgång i alla fall. De två skilda företagstyperna har inte givits någon rättsverkan i den proposition som nu föreligger. Vad ska man då ha skillnaderna till? Det hade väl varit enklare och lättare att förstå om regeringen helt enkelt hade föreslagit att kommunerna inte får försälja sina bostäder eller bostadsföretag - punkt slut. Det är ju det som tycks vara det avgörande motivet för den här propositionen. Men så enkelt får det inte bli. Motivet för den förvillande omgången anges inte. Vi kan bara gissa och försöka analysera. Vad menar egentligen regeringen med det som sägs i propositio- nen, dvs. att "behovet av allmännyttiga bostadsföre- tag och särskilt kommunala bostadsföretag är således också i fortsättningen av grundläggande betydelse i den svenska bostadspolitiken"? Dessvärre är det ganska mörka och tveksamma motiv som uppenbarar sig vid försök till analys. Men de är inte på något sätt oförenliga med regeringens ambitioner - tyvärr, skulle jag vilja säga. Maktambi- tionerna för det bärande regeringspartiet är alltför tydliga i det här fallet. Men, fru talman, jag är en positiv och vänlig människa. Jag har i bästa avsikt försökt leta efter godtagbara skäl för att det skulle kunna vara motive- rat att så till den grad värna om de kommunala före- tagen att grundlagen och den kommunala självstyrel- sen måste trampas på. Det sägs i propositionens inledning att de kom- munala bostadsföretagen behövs för att klara bostads- försörjningen. Motivet är sympatiskt. Vi vill väl alla att bostadsförsörjningen ska klaras. Men kommunala bostadsföretag har knappast visat sig vara en garanti för att bostadsförsörjningen klaras. Den situation vi hade i Stockholm, exempelvis, under den socialdemokratiska majoritetsperioden ledde till att det stora kommunala bostadsföretaget i stället blev förutsättningen för att bostadsförsörjning- en skulle avstanna och alla bostadsföretag skrämmas bort från att bygga bostäder. Vi känner alla till hur de politiska besluten i det kommunala bostadsföretagets styrelse ledde till förlamning i bostadsbyggandet. Inte heller bostadsförsörjningen i glesbygden har klarats när de 42 500 tomma lägenheterna förväntas kosta uppåt 30 miljarder på grund av långsiktiga felsatsningar. Vem har gjort dem? Jo, det är de kom- munala bostadsföretagen. Det stämmer inte alls med motivet att man genom kommunala bostäder skulle få en effektivare bo- stadsmarknad. På vilket sätt är bostadsbristen i våra storstäder och överskottet av bostäder i glesbygden ett argument för att bostadsmarknaden blir effektivare på grund av de kommunala bostadsföretagens exis- tens? Vem har byggt de överflödiga bostäderna? Har de kommunala bostadsföretagen, oavsett politisk ledning, eliminerat bostadsbristen? Nej, det har de inte alls. Det sägs att de kommunala bostadsföretagen ga- ranterar att det byggs så billigt som möjligt. Men Hyresgästföreningen har med hjälp av SCB-data visat att det faktiskt kostar mellan 34 och 49 % mer att bygga bostäder i de kommunala bostadsföretagens regi. Det kostar exempelvis i Stockholm ca 13 000 kr per kvadratmeter att bygga bostäder i privata företags regi, medan det kostar ca 19 000 att bygga i de kom- munala bostadsföretagens regi, vilket har föranlett Hyresgästföreningen att uttala att det kan finnas både ineffektivitet och otillbörligt samarbete bakom siff- rorna. Det sägs, som sagt, att det kommunala bostadsfö- retagen garanterar att det byggs så billigt som möjligt, men det visar dessa siffror att det inte gör. Man kan fråga sig om de kommunala bostadsfö- retagen har varit en förutsättning för ett kvalitetsmäs- sigt bra byggande. Ibland har man byggt bra; det ska inte förnekas. Men miljonprogrammets misslyckande stod huvudsakligen de kommunala bostadsföretagen för. Vem påstår då att de kommunala bostadsföretagen är så bra? Är de verkligen så nödvändiga? Det är viktiga frågor, för svaren kan visa för vilka de kom- munala företagen är viktiga. Det kan ge en antydan om vad som egentligen är motivet för att ställa sig över både grundlag och ekonomi för att bevara de kommunala företagen intakta och förbjuda kommu- nerna att sälja sina fastigheter. Det är inte så svårt att avgöra vilka de främsta för- svararna är. Kammarens ledamöter vet mycket väl hur den bilden ser ut. Är dessa grupper de som har nytta av de kommunala bostadsföretagen? De brukar ju inte så ofta bo i de kommunala bostadsföretagens vanliga lägenheter. Hur anser sig dessa grupper ha nytta av de kommunala bostadsföretagen? Kammarens ledamöter har förmodligen även den bilden mycket klar för sig. Det är väl så att ett ömse- sidigt beroende har etablerats - ett beroende för vilket de kommunala bostadsföretagen är en nödvändig förutsättning. När ett kommunalt bostadsföretag inte längre går att motivera med bostadsargument hotas denna ömse- sidiga nytta. Då kommer kraven på att de kommunala bostadsföretagen till varje pris måste överleva, även om det leder till att grundlagen blir överkörd och den kommunala självstyrelsen i stora stycken offras. Egennyttan ljuger nämligen inte, har mina socialistis- ka vänner lärt mig. Så tycks det vara även i det här fallet. Vad betyder hyresgästernas önskemål om att få överta sitt hyreshus och bilda bostadsrätt när det gäl- ler att bevara basen för den socialdemokratiska makt- strukturen? Snabbt blir det största synd att Stock- holms stad säljer 10 000 lägenheter till de boende i dessa lägenheter, trots att socialdemokraterna i Stockholm sålde 9 000 lägenheter till vanliga privata storfastighetsägare under förra mandatperioden. Den socialdemokratiska majoriteten i Svenska Bostäders styrelse sålde snart sagt varje hyresrätt i Salems kommun i det svepet. Är det verkligen viktigt att man inte säljer till de boende? Hur blir det nästa gång Socialdemokraterna till äventyrs får leda en majoritet i de stora kommu- nerna? Vilka moraliska direktiv gäller då? Av den föreslagna lagtexten i förslaget till lagstiftning kan inte med säkerhet detta utläsas, vilket remissorgan av olika juridisk dignitet har konstaterat. Detta framgår också av propositionen. Den socialdemokratiska hållningen i denna fråga saknar moral. Det enda viktiga är uppenbarligen att kunna bevara ett av de viktigaste underlagen för makten. Det är det verkliga underliggande mörka och oacceptabla motivet. Förslaget till permanent stopplag är både uselt till sitt syfte och uselt till sin tekniska utformning. Fru talman! Jag ställer mig bakom de moderata yrkandena i detta ärende men vill bara yrka bifall till den första av våra reservationer.

Fru talman! När jag växte upp sjöng vi i skolan "Världen är så stor så stor, Lasse Lasse liten". Kanske kan det vara symbolen för de allmännyttiga bostäder- na, som stod för en social service, bostäder där alla kunde bo, också de mindre bemedlade. Nu har Lasse blivit stor och världen blivit liten. Allmännyttan hål- ler nu på att utvecklas till en stat i staten. Detta är sista minuten att vädja till riksdagen att inte fatta ett beslut om särskild lagstiftning för kommunala bolag. Ytterligare ett statligt ingrepp i den kommunala själv- styrelsen är på gång. När den i dag bristfälliga konkurrenssituationen ytterligare försämras snurrar den onda cirkeln runt och den enskildes val av bostad hämmas ytterligare. Förslaget om en lag för allmännyttiga bostadsföretag är ett slag i luften. Det kommer inte att leda till nya bostäder. Det handlar om klåfingrighet och brist på respekt för den kommunala självstyrelsen. De kommunala bolagen är viktiga för den enskil- des valfrihet när det gäller boende. Tillgången till bra och förhållandevis billiga hyresrätter är nödvändig för varje kommuns bostadsförsörjning. Många kommu- nala bolag tar dessutom ett aktivt ansvar för trygghe- ten i området och för hyresgästernas sociala välbefin- nande. Det kommer också i framtiden att finnas behov av ett allmännyttigt bestånd i våra kommuner, men det ska alltid vara kommunen själv som avgör hur myck- et eller hur lite av bostadsbeståndet som ska vara i det allmännas ägo. Kommunala bostadsbolag får heller inte ges förutsättningar att dominera på ett sådant sätt att mindre fastighetsägare blir undanträngda. Kom- munernas ansvar för bostadsförsörjningen innebär inte att kommunen själv behöver äga och förvalta ett bostadsföretag för att t.ex. tillgodose sociala behov. Vi kristdemokrater vill dock starkt betona kommu- nernas ansvar för att tillgodose möjligheten till bostad för alla. Bostaden måste ses som en social rättighet. Betänkandet om allmännyttiga bostadsföretag in- nehåller en ny lag för allmännyttiga bostadsföretag. Detta säger Kristdemokraterna nej till. Lagen behövs inte. För tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till vår gemensamma borgerliga reservation, nr 1 under punkt 1. Ställningstaganden om de kommu- nalt ägda bostadsföretagen måste göras i kommuner- na, mot bakgrund av förhållanden i det enskilda fallet och på det sätt den demokratiskt valda kommunmajo- riteten, liksom majoriteten i företagets styrelse, finner lämpligt. Det är på den lokala nivån man bäst känner behoven och förutsättningarna. Fru talman! Vi hade i går en intressant debatt om bostäder i Falköpings kommun. Det är en kommun med bostadsöverskott. Denna kommun har ingen nytta av vad vi beslutar här och nu. Lagen bakbinder de kommuner som har bostadsöverskott. Det finns i dag ca 30 000 vakanser i Sverige och 200 kommuner i balans eller inne i en befolkningsminskning. Jag anser att kommunalt förtroendevalda måste erkännas som myndiga av riksdagen. Andra stödformer måste till så att kommunerna själva kan planera långsiktigt. Här vore det mycket bättre att ta bort fastighetsskat- ten eller överväga en sänkning av förvaltningsmom- sen. Skatt på tomma lägenheter bör inte alls före- komma. Lagrådet har påpekat att det är otillfredsställande att tillskapa ett administrativt system för att godkänna företag när detta inte leder till några egentliga rätts- verkningar. Kriteriet för vägran av tillstånd som an- ges i lagförslaget är otydligt. Det kommer att bli mycket av subjektiva bedömningar. Fru talman! Det enda vägskäl statsrådet Lars-Erik Lövdén tycks stanna upp vid är vänstersvängen att införa särskilda likvidationsregler för de allmännytti- ga bostadsföretagen. Förslaget var helt oacceptabelt eftersom det skulle innebära en negativ särbehandling av alla privata fastighetsföretag. Ekonomiskt sunda företag skulle tvingas i konkurs helt i onödan. Det är inte sådana förslag som behövs för att hyresmarkna- den ska fungera bättre. Nya bestämmelser måste självfallet behandla privata och kommunägda företag lika. Betänkandet innehåller en ändring i hyreslagen. Denna säger vi nej till. Det är som att leka med elden, att stifta lagar som man inte vet hur många andra fastigheter de bränner ned, fastigheter som inte kan överleva genom att påverkan på hyressättningen försnävas. Effekterna är inte analyserade. De i lag allmännyttiga bostadsföretag som kommunerna inte har bestämmande inflytande över kommer att förlora sin hyresledande roll. Kommunerna blir ensam be- slutsmakt om hyrorna. Utrymmet för subjektiv hyres- sättning är för stort. Hyrorna måste sättas enligt nor- men. Det är enligt vår mening viktigt att bruksvär- desprincipen tolkas på det sätt den var avsedd att tolkas. Hyresnormeringens förenlighet med EG-rätten är inte klarlagd. Det kan inte vara förenligt med EG- rätten att endast kommunala bostadsföretag ska vara hyresnormerande enligt hyreslagens bruksvärdesregel § 55. Om ett kommunalt bolag erhåller någon form av subventioner och dessutom är hyresnormerande snedvrids konkurrensen. Vad kommer statsrådet Löv- dén att säga till de kommuner som direkt eller indi- rekt ger stöd till det egna företaget och därmed sned- vrider konkurrensen? En korrekt prissättning är en nödvändig förutsätt- ning för att man ska kunna använda ett allmännyttigt bostadsföretags lägenheter i en jämförelseprövning. För att undvika konkurrenssnedvridning måste kom- munen i sina ägardirektiv göra klart att det kommu- nägda bolaget måste drivas affärsmässigt så att kon- kurrensen inte snedvrids. Varför har Lars-Erik Löv- dén inte utrett överensstämmelsen med EG-rätten? Det mest stolliga i dagens beslut är att länsstyrel- sen ska ge godkännande om aktier eller andelar i ett bostadsföretag har en sådan omfattning att kommu- nens eller ett kommunalt företags bestämmande in- flytande över bostadsföretaget upphör eller vid över- låtelse av hela eller delar av ett kommunalt företags bestånd av bostadslägenheter. Vi riskerar att få sub- jektiva bedömningar. Fru talman! Det stora felet är att det saknas inci- tament att producera nya hyresrätter. Skatterna är alldeles för höga. Konkurrensen är obefintlig. De mindre byggherrarna kommer inte fram. Planeringen har lämnat mycket att önska. Jag har i januari 2001 tagit upp denna fråga med konkurrensminister Ulrica Messing. Vi kristdemo- krater anser att Byggkostnadsforum inte skulle ha placerats inom Boverket utan hos Konkurrensverket. Vad som nu hänt är att en byggkommission tillsatts som inte ska redovisa något förslag förrän efter valet, den 15 oktober. Det svar jag fick från Ulrica Messing den 28 feb- ruari är att en utredning ska tillsättas före sommaren med uppgift att se över plan- och bygglagen. Den förväntar vi oss en del av. Det är verkligen på tiden. Men den kommer först efter revisorernas kritiska skrivelse, beställd av bostadsutskottet, och riksdags- debatten efter den. Vill inte Lars-Erik Lövdén ta denna debatt i valrörelsen? Betänkandet handlar också om kommunernas bo- stadsförsörjningsansvar. Vi kristdemokrater motsatte oss inrättandet av lagen om kommunernas bostadsför- sörjningsansvar, som trädde i kraft den 1 januari 2001. Vi tycker fortfarande att detta regelverk är en onödig inskränkning av den kommunala självstyrel- sen. Stödet ska riktas till den enskilde. Socialtjänstla- gen ska garantera bostaden som en rättighet åt den enskilde. Bostaden och uppväxtmiljön är ett av de fyra hjulen på vagnen med vård, skola och omsorg som blivit en följetong i svensk valpropaganda. Ändå kan man räkna den text och den debatt som gäller för bostadspolitiken i promille av debatten om man bort- ser från Stockholm. I ett särskilt yttrande till Allbo- kommitténs utredning tog jag upp att det är lämpligt att kommunerna i översiktsplaneringen också be- handlar boendeplanering. Fru talman! Det förslag vi i dag beslutar om är en panikåtgärd från regeringens sida, som nu ett antal gånger lovat att upphäva stopplagstiftningen. Trots det upphävs den inte. Genom andra meningen i 3 punkten av övergångsbestämmelserna används be- stämmelser om aktieägartillskott och utdelning t.o.m. den 30 juni 2003. En stopplag som sägs upphöra upphör alltså inte. Givetvis ska en stopplag upphävas till alla delar. Eller hur, Lars-Erik Lövdén? Kristdemokraterna anser också att det är fel att en myndighet ska köpa och sälja fastigheter. Allmän- nyttans kostnader för tomma lägenheter anges till 29 miljarder fram till år 2010. Vi ifrågasätter att det statliga bolaget Vasallen AB i stor utsträckning för- värvar kommunala bostadshus med syftet att utveckla eller avveckla. Vasallen kan agera på bostadsmarkna- den med dumpade priser. Kommunerna förlorar kon- trollen över de lokala bostadsmarknaderna. Konkur- renssituationen för privata värdar försämras. Vi ifrågasätter rimligheten i att det kommunala fö- retaget får statligt riskkapital. Om staten ska ha en del lägenheter och kommunerna en del känns det som att vi är tillbaka till Fattigsverige och Frödings Äkten- skapsfrågan. Men, Maja du, Maja du, var ska vi ta t? Jag är för fattig och du är för lat! Du går på roten och jag går på stat! Erk du! Maja du! Var ska vi ta t! Jag får väl författa nästa vers. Jo, Maja du, Maja du, så ska vi ha t Länsstyrelsen ska tala om vem som ska ha t Blir vi ej överens, så får Boverket ta t! Erk du! Maja du! Så vill regeringen ha t!

Fru talman! I det betänkande som vi nu diskuterar föreslås en ny lag för allmännyttiga bostadsföretag. Centerpartiet sade redan i den utredning som föregått ställningstagandet nej till en ny lag och nej till att favorisera en speciell boendeform i Sverige. Vi yrkar avslag på det även i dag. Jag yrkar bifall till reserva- tion 1. Var och hur vi vill bo beror på våra olika önske- mål och behov. De skiftar avsevärt människor emel- lan. De skiftar också över levnadscykeln. Därför är Centerpartiets mål att skapa tillgång till en mångfald av boendealternativ och även att göra det möjligt att välja bostadsort. Rätten till en god bostad till rimliga kostnader ga- ranterar livskvalitet. Det är en del i välfärden. Därför måste det skapas rimliga boendekostnader och krav på ett hållbart ekologiskt tänkande i byggprocessen. Bostadspolitik och samhällsplanering bottnar di- rekt i de sociala aspekterna i människors vardag. Det handlar om möjligheten att finna en bostad då man t.ex. är ung och ska flytta hemifrån eller studera på en annan ort, upplevelsen ibland av segregation och utanförskap, känslan av trygghet i andra fall men dessvärre också av otrygghet i bostadsområdet. Bostadspolitik handlar inte bara om kronor och ören utan även om att utveckla den typ av samhälle som vi vill ha. Ett samhälle med neutralitet mellan olika boendeformer, mångfald i upplåtelseformerna, och möjligheten att få ett arbete på den plats där man önskar bo. Fru talman, ärade bostadsutskottskolleger och bo- stadsministern! Vi i bostadsutskottet borde samla oss kring en helhetssyn för människors boende i hela Sverige i stället för att som i detta betänkande ensi- digt ta fram en boendeform och favorisera den. Det gagnar inte invånarna i vårt land. I regeringsformen har vi redan en rättighetslag- stiftning. "Det ska särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö." Lagen finns där. Det gäller mer att se till att den efterlevs i stället för att forma en ny speciallag för allmännyttiga bostadsbolag. Kommunerna har ett tydligt ansvar för bostadsför- sörjningen. Låt dem ta det ansvaret fullt ut. Varför litar inte Socialdemokraterna på kommunalpolitikerna i den frågan? Centerpartiet inser, som alla ni andra i denna kammare, att det i dag råder obalans mellan upplåtel- seformerna. Det handlar om att äga eller hyra sin bostad, att bo i villa eller lägenhet. Fru talman! Det finns för få hyresrätter i de ex- pansiva områdena i Sverige medan det på andra håll finns outnyttjade bostäder. Det råder man inte bot på med en ny lagstiftning som leder till att den s.k. all- männyttan får en särställning. Centerpartiet anser att det är väldigt viktigt att allmännyttiga bostadsföretag får möjlighet till samma villkor som andra upplåtelseformer. Centerpartiet anser att det ska råda lika villkor. Det ska finnas ett neutralitetstänkande från statens sida till de olika boendeformerna. Staten har sin del i boendepolitiken. Med denna särskilda lag som Socialdemokraterna nu driver ige- nom riskerar man att krama ihjäl sin skyddsling. Det är ett farligt grepp, bostadsministern, om man vill värna något. Centerpartiet anser att allmännyttiga bostadsbolag är en tillgång i mångfalden av boendeformer. De fyller en viktig funktion. De erbjuder en boendeform som garanterar att det finns hyreslägenheter till rimli- ga kostnader för den som inte vill eller inte har råd att äga sin bostad. Men allmännyttans normerande funktion när man fastställer hyran - det som kallas bruksvärdessystem- et - passar inte in på dagens bostadsmarknad. Inga bostäder byggs om hyresnormerna tvingar fastighets- ägaren att ta ut en hyra som inte täcker byggkostna- derna. Centerpartiet efterlyser därför en förändring mot större flexibilitet i det nuvarande bruksvärdssys- temet. Låt även de privata bostadsföretagen bli en fullvärdig part i hyresförhandlingarna. Tillsammans med ett starkt besittningsskydd för hyresgästen handlar det om att reformera bruksvärdessystemet, inte om att införa marknadshyror. Fru talman! Ett av Centerpartiets centrala budskap är att den kommunala självstyrelsen ska stärkas i förhållande till staten. Demokrati betyder för Center- partiet närhet till beslut, inte avstånd. Nu föreslår Socialdemokraterna att om kommu- nen önskar överlåta sitt bostadsbolag på ett sådant sätt så att kommunens bestämmande och inflytande över bolaget upphör måste det godkännas av regeringens förlängda arm länsstyrelsen. Kommunpolitikerna får alltså en förmyndare och måste ha tillståndsplikt av länsstyrelserna. Regeringens förslag om en ny lag för allmännyt- tan är återigen ett tydligt exempel på hur beslutsfat- tandet ska inskränkas och beslut ska fattas långt ifrån kommunmedborgarna. Det är inte underligt att stats- ministern får namnet Rikskommunalråd. Förslaget att regeringen via länsstyrelsen ska ha insyn i och kontroll över kommunpolitikernas lagstadgade rätt att fatta beslut på sina invånares vägnar avstyrks från vår sida. Det är mycket illavars- lande beslut i ett demokratiskt modernt land, som Centerpartiet önskar att Sverige även ska få vara i fortsättningen. Man låter med detta förslag förstå att i hela landet, i alla kommuner, ska den vänsterstyrda politiken vara rådande. Detta är trots att, fru talman, man borde ha kunskap om att bostadssituationen i vårt land är helt olika. Det handlar inte bara om bostadspolitik i Stockholm, som några tycks tro. Bostadsmarknaden i vårt land är inte betjänt av centrala direktiv. Nej, det behövs i stället möjligheter till skräddarsydda lösningar som passar väl i varje enskild kommun. Fru talman! Samtidigt som regeringen vill hindra kommunerna att själva genomföra de förändringar för bostadsbolagen som de anser vara nödvändiga, före- slås att en ny myndighet ska inrättas med uppgift att ge fortsatt statligt stöd till omstrukturering av kom- munala bostadsbolag. Vari ligger rimligheten att Socialdemokraterna först hindrar kommunerna att genomföra något för att i nästa ögonblick med hjälp av statliga medel hjälpa dem ur den ekonomiska kni- pa man själv har försatt dem i? Det är väl ändå en politisk kullerbytta? Centerpartiet yrkar avslag på även detta förslag. Sist, fru talman, finns det glädjande nog förslag som vi i Centerpartiet kan yrka bifall till, nämligen det förslag som har bäring på den kooperativa hyres- rätten, som nu blir en permanent boendeform. En begäran från Centerpartiet kommer därmed att bifal- las. Tack för det.

Fru talman! Folkpartiet står bakom alla reserva- tioner i betänkandet utom två, dvs. nr 4 och nr 10. Men jag yrkar inte bifall till alla utan enbart till reser- vation 9. Jag ska inte heller gå in på alla reservationer eftersom de tidigare talarna har behandlat dem på ett utmärkt sätt. Många av reservationerna är gemensamma för samtliga fyra borgerliga partier, vilket visar att vi har en bra och gemensam politik på området. Vi delar uppfattningen att många av de förslag som regeringen har fört fram är orimliga. Den särskilda lagen om allmännyttiga bostadsföretag kan, enligt vår mening, inte på något sätt förbättra den brist på bostäder som i dag råder i storstadsregionerna och framför allt i Stockholm. Vi tycker att det är klåfingrigt av rege- ringen och ett ingrepp i den kommunala självstyrel- sen - som redan har framförts - att införa tillstånds- plikt för försäljning av allmännyttiga bostadsföretag. Därför yrkar vi avslag på hela propositionen. Vi vet också att det förmodligen, tyvärr, inte kommer att bli något bifall, och därför har vi en del andra reservatio- ner också. I reservation 5 framhåller vi att allmännyttans dominerande roll på bostadsmarknaden måste brytas. Vi vill i stället ha flera alternativ, ökad konkurrens, för att hyresmarknaden ska fungera bättre. Vi anser vidare att kommuner inte ska ägna sig åt att bedriva affärsverksamhet, varken i form av bostadsbolag eller i andra bolag. Invånarnas skattepengar måste i första hand användas till skola, vård och omsorg. Det är minsann svårt att i dag få dem att räcka till det. Där- för tycker vi inte att pengarna ska riskeras i olika bolagsengagemang. I stället för att stoppa överföring av bostäder till de boende vill vi se över hur man kan öka en sådan överföring. Ett regeringsförslag som Folkpartiet har vänt sig mot mycket kraftfullt och tidigt är förslaget att avsätta 3 miljarder kronor för stöd till kommunala bostadsfö- retag i kris. Vi debatterade denna fråga i kammaren redan i december när regeringens tillväxtproposition behandlades. Jag och mitt parti har tagit mycket be- stämt avstånd från det förslaget. Kommunala bostads- företag som har gjort allt för att sköta sin verksamhet får givetvis inget stöd och behöver inget, medan de som har fört en låtgåpolitik, som byggt alldeles för stora bostadsbestånd utan ordentlig analys av behovet och sedan inte vidtagit motåtgärder i tid, får miljon- belopp. För mig förefaller detta oerhört osunt. I Lycksele, där jag bor, har vårt kommunala bolag en mycket duktig vd, och där finns kloka politiker som i tid har gjort omstruktureringar, t.ex. genom att bygga om till äldreboende och sälja fritidsbostäder till norrmän som gärna kommer över till vårt län både sommar och vinter. I en mängd andra kommuner har man inte vidtagit några åtgärder alls, i varje fall inte i tid. Jag är medveten om att det ibland kan ha varit svårt att förutse de stora utflyttningar som har skett och sker. Men det är också många bolag som har byggt långt in på 90-talet trots fastighetskrisen. Ska vi nu verkligen ge stöd till dessa, och hur slår det i så fall mot privatägda fastigheter? Regeringen föreslår bl.a. att det statliga bolaget Vasallen ska förvärva bostadshus i syfte att utveckla eller avveckla bostä- derna. Det kan bl.a. ske genom att bostäder byggs om till lokaler för olika ändamål. Men de privata fastig- hetsägarna i dessa kommuner får inte ett öre till stöd, och de får en orimlig konkurrens från det allmänägda. Det är orättvist och osunt, och jag yrkar därför be- stämt avslag på de föreslagna åtgärderna och därmed bifall till reservation nr 9.

Fru talman! Till skillnad mot de talare som har va- rit före mig stöder Miljöpartiet merparten av de för- slag som finns i detta betänkande. Miljöpartiet vill bibehålla en mångfald av boendeformer, och just nu är det hyresrätten som hotas i vissa kommuner. Det finns ett överskott av bostäder i många kommuner, och det finns ett underskott av bostäder i alltfler kommuner - storstadskommuner och högskoleorter. Vi har fått dessa frågor belysta på flera sätt, bl.a. vid en hearing i bostadsutskottet tillsammans med företrädare från kommuner och bostadsföretag. Där var bl.a. en man som redogjorde för oss vad EG- rätten hade för betydelse i sammanhanget. Då fick vi klart för oss att det är varken vi i Sveriges riksdag, politikerna i kommunerna eller ens kommuninvånar- na, som jag tycker ska ha ett starkt inflytande, som har någonting att säga till om. Jag återkommer till det. Det är EG-rätten som bestämmer vilken hyresni- vå vi ska ha i landet. Det sätt att hålla hyrorna nere som vi förespråkar, med ett hyresnormerande inslag för allmännyttan, skulle då vara konkurrenssnedvri- dande och felaktigt. Det innebär att EU har en pris- höjande effekt på våra hyror som inte kan tilltala någon här - inte heller EU-anhängarna. Det är ett kraftigt åsidosättande av vårt nationella självstyre. Om hyror som flertalet kan betala inte täcker byggkostnaderna är det möjligtvis byggkostnaderna som är för höga. Detta torde vi återkomma till. Det kan inte vara något fel i att vi försöker hålla hyrorna nere. Jag deltog i den boendesociala beredningen och i Allbokommittén. Där fick vi tillfälle att besöka länder med social housing. Detta gjorde mig alltmer överty- gad om finessen med den bostadspolitik vi har i det här landet. Det är bra att alla människor, även den som har lite högre inkomster, kan bo i allmännyttan och att man t.ex. inte åker ut från den typen av boen- de om man inte är socialbidragstagare. Det är någon- ting som vi alla kan ta del av - och gör i olika skeden av livet. Mångfalden i boendet är oerhört väsentlig. Det jag vill komma fram till, bl.a. att jag kritiserar EU för att lägga sig i våra hyror, är att jag tycker att hyresgästen och, för all del, kommuninvånarna ska ha ett starkt inflytande. Vi föreslår att inflytandet ska ges med hjälp av en särskild beslutsform, som innebär att det fattas två beslut med mellanliggande val innan det görs genomgripande förändringar i det kommunala ägandet. I 5 kap. kommunallagen stadgar 43 § att "om inte något annat är föreskrivet, bestäms utgången genom enkel majoritet". Det gäller alltså kommunfullmäkti- gebesluten. Detta att "om inte något annat är före- skrivet" måtte i rimlighetens namn innebära att man kan föreskriva annat. Det var det vi ville göra genom att föreslå att man för så här omfattande beslut ska fatta beslut två gång- er, så att man får en viss fördröjning, att demokratin får fritt spelrum och att bostadsfrågorna kommer upp till debatt ordentligt. Detta har skett genom den s.k. stopplag som vi har haft. De har verkligen diskute- rats. På många ställen har partier som är företrädda här i kammaren svängt i vissa kommuner och tyckt att det kanske gått lite för långt med utförsäljning. Risken finns alltså att framtida generationer och framtida politiska majoriteter i kommunfullmäktige blir bundna av försäljningsbeslut som har visat sig vara förhastade. Det är inte bara som att höja och sänka skatten - det kan man göra en gång om året. Att köpa och sälja sitt bostadsbestånd låter sig inte göra så lätt. En ordning med statlig prövning av kommunala beslut är inte det mest lämpliga, tycker vi, och vi har därför en reservation på den punkten. Det är reserva- tion nr 4, som jag härmed yrkar bifall till. Allbo- kommittén tyckte inte heller att det var lämpligt utan förespråkade särskilda beslutsregler. Det rör alltså enskilda kommuninvånares hem, och då är deras åsikter särskilt betydelsefulla. De måste ha en reell möjlighet att påverka utgången av beslutet. De ska ha tid att skapa opinion och ta initia- tiv till folkomröstning. En beslutsform där man fattar två beslut i kom- munfullmäktige vid två tillfällen med mellanliggande val skulle garantera att frågan lyfts fram i valrörelsen och inte göms undan i styrelserummen och kommer som en överraskning för berörda hyresgäster. Det är precis det som har hänt nu. Därmed, fru talman, yrkar jag alltså bifall till re- servation nr 4 under punkt 8.

Fru talman! Helena Hillar Rosenqvist sade vid den utfrågning vi hade att Miljöpartiet har ett alldeles eget förslag om vilka som ska bestämma, nämligen kommuninvånarna via valet. Men nu faller Miljöpar- tiet platt och låter regeringen bygga en stat i staten, alltså stick i stäv mot vad Helena Hillar Rosenqvist har sagt tidigare. Jag har en anmärkning till. Helena Hillar Rosen- qvist säger att EU bestämmer våra hyror. Det är inte alls fallet, utan snarare tvärtom. Lagrådet har inte ens fått pröva EG-rätten och förbudet mot konkurrensbe- gränsande avtal. Konkurrens kan både sänka hyror och höja hyror. Därför är det nyttigt med konkurrens. Hyrorna behöver inte alls stiga bara på grund av det, utan konkurrens kan också göra att hyrorna blir lägre. Jag förstår inte riktigt Helena Hillar Rosenqvists resonemang.

Fru talman! Det är alldeles utmärkt att Kristde- mokraterna tycker att hyrorna ska vara lägre. Det är bara det att de åsikter som vi har hört hittills är att allmännyttan skulle ha en prispressande effekt och att de stackars fastighetsägare som bygger inte kan ta ut de hyror som skulle täcka byggkostnaderna. Det står självfallet vem som helst fritt att sätta lägre hyror än i allmännyttan. Det är utmärkt om man kan få den konkurrensen. Den bristande konkurrens som jag pekar på gäller byggkostnaderna, och det är där som jag ser felet. Kan man inte täcka byggkostnaderna med hyror som folk kan betala är det fel på byggkostnaderna, anser jag.

Fru talman! Jag fick inget svar på den fråga som jag ställde om hur Miljöpartiet kan falla så platt och låta regeringen bygga en stat i staten. Sedan gällde det allmännyttans hyresnormerande roll. Om bruksvärdesprincipen hade tolkats så som den var avsedd att tolkas har vi kristdemokrater inga problems alls. Men det finns faktiskt vissa kommuner där allmännyttan måste höja hyrorna. I min hemkommun Skövde säger man att man skulle kunna hyra ut billigare men att man inte kan slå ut de andra företagen eftersom allmännyttan har den hyresnormerande rollen. Det här skulle vi alltså kunna diskutera länge. Helena säger också att demokratin ska ha fritt spelrum. Men vad beslutar vi om i dag? Är det att öka spelrummet för demokratin?

Fru talman! Ja, om man med demokrati menar att de människor som närmast berörs av besluten ska ha ett rimligt inflytande över sin situation. Det är faktiskt deras hem vi diskuterar här. Sedan tycker jag inte att vi i riksdagen ska tala om för dem i Skövde hur de ska sköta sin allmännytta. Ulla-Britt Hagström beskyllde mig för att lägga mig platt. Det skulle faktiskt kunna vara så att vi kunde få med oss fler partier på lösningen att besluten ska fattas på kommunal nivå, eftersom inte heller vi tycker att en tillståndsplikt hos länsstyrelsen skulle rädda Sveriges bostadssituation. Att vi måste ha en lagstiftning som gäller för hela landet är självklart. Men det här betänkandet ger en klar vink om att den kommer att tillämpas väldigt olika i kommuner med bostadsbrist och i dem med ett överskott av bostäder. Länsstyrelserna kommer inte att tvinga kommuner med bostadsöverskott att ha kvar bostäderna. Dessa kommuner ska naturligtvis hjälpas på ett eller annat vis. Sammantaget tycker jag att de förslag som kom- mit fram är väldigt bra. Det har haft det goda med sig att hela debatten om allmännyttan och bostäderna, och den stopplag som kommer att upphöra den sista mars, kommit upp på en hög och konstruktiv nivå. Det har dessutom medfört att en del kommuner av- stått från att sälja ut allmännyttan.

Fru talman! Jag noterar med visst intresse att här uppenbarligen föreligger en skillnad mellan regering- en och underlydande stödparti i riksdagsmajoriteten. Statsrådet Lövdén hävdar att det i de här avseendena inte finns några skillnader mellan EG-rätten och den svenska rätten, medan Helena Hillar Rosenqvist me- nar att vi i dessa frågor lyder under EG-rätten. Ännu mer intressant är att EU vill stoppa subven- tioner som kan snedvrida konkurrensen, på samma sätt som nu sker beträffande Continentals Gislaveds- fabrik. EG-reglerna finns för att minska snedvrid- ningen i konkurrensen. Vad har Helena Hillar Rosen- qvist emot den, fru talman? SCB och Hyresgästföreningen har nämligen tagit fram siffror som visar att de kommunala företagen bygger för ca 19 000 kr per kvadratmeter i storstads- områden, i det här fallet Stockholm, medan de privata bygger för 13 000 kr, dvs. 49 % mindre. Håkan Olson, fastighetsekonom på Hyresgästfö- reningen säger: "De privata byggherrarna är bättre på att pressa kostnaderna. De anlitar nog oftare mindre företag på orten och är noggrannare i upphandlingen än allmännyttan. - - - Det faktum att allmännyttan i huvudsak anlitar de tre stora byggföretagen gör att man kan fråga sig om det inte förekommer pris- samarbete." Vad finns det, fru talman, för skäl för Helena Hillar Rosenqvist att ytterligare vilja stötta de kom- munala bostadsföretagen?

Fru talman! Jag tror att jag utvecklade det i mitt första anförande, och jag ska nu svara på frågor som Skårman hade om EG-rätten. Jag har ingen aning om vad Lars-Erik Lövdén har sagt om EG-rätten. Vi har förmodligen olika uppfatt- ning om nyttan av att vara med i EU. Det jag tog upp på hearingen var att vi tydligen tror att vi ska bestämma via staten och kommunerna. Jag påstod faktiskt att jag var lite blåögd i den frågan, att det är kommuninvånarna som ska få bestämma. Nu får vi höra att det egentligen ska bestämmas i ett Europaperspektiv. Jag frågade den tillkallade experten på området rent ut om jag hade missuppfattat detta med EG. Eller är det på det viset att realistiska priser inte är vad som är realistiskt för hyresgäster att betala? Är det helt enkelt så att detta skulle ha en prisdrivande effekt? Jag ska läsa upp vad som sades vid hearingen. Alla har kunnat ta del av protokollet från denna hearing. Och det som jag sade i detta sammanhang är alldeles rätt återgivet i protokollet. Experten sade: "Du har i grunden uppfattat mig rätt, men vi gör inte samma politiska värdering." Det är rätt intressant, eftersom detta är just poli- tiska värderingar. Han säger vidare: "Vi har gått med i EG. Det centrala i EG är att skapa en gemensam marknad där företag från alla EG-länder får en chans att på lika villkor verka på varandras marknader." Det är väl intressant. Men varför fungerar det inte när det gäller byggkostnaderna? Vem har intresse av att byggkostnaderna hålls så höga?

Fru talman! Just det. Vem är det som har intresse av att byggkostnaderna hålls så höga? Varför ska vi behöva en hel proposition och ett riksdagsbeslut för att ytterligare skydda de kommunala bostadsföretagen mot konkurrens och ge de kommunala bostadsföreta- gen en hyresledande roll när det visar sig, som Hy- resgästföreningen och SCB visar med sina siffror, att det kostar 49 % mer att bygga i allmännyttans regi i Stockholm än i privat regi och i övriga landet 34 % mer? Vad finns det då för skäl att ytterligare skydda de kommunala bostadsföretagen?

Fru talman! Det är ju i de kommunala bostadsfö- retagen där vi som har intresse av dessa frågor kan utöva ett minimum av politiskt inflytande. Jag brukar träffa de bostadspolitiker som är intresserade av dessa frågor ungefär en gång om året. De är väldigt intres- serade av att höra att man ska utveckla boendeinfly- tandet. Såvitt jag vet är det endast i dessa former som det går att ha ett sådant ägarinflytande, annars är förhållandet mellan ägare och hyresgäster lite ensi- digt. Vi kommer vid behandlingen av nästa betänkan- de att diskutera att man ska tillföra mångfalden i boendet ytterligare ett alternativ. Jag skulle vilja framhålla ett företag i Linköping som har visat att det går att bygga lite billigare. Detta företag är faktiskt inne även på marknaden här i Stockholm. Så det kanske fixar sig med konkurrensen på något vis. Men det är alldeles riktigt att det ska vara flera aktörer. Jag säger inte att allmännyttan har varit exemplarisk. Allmännyttan har naturligtvis varit offer för den här väldigt ensidiga byggmarknad som vi har haft. Självklart har den det. Men låt oss hoppas att man med gemensamma krafter ska komma till rätta med detta. Men det gör man inte genom att ha en ensidig privat fastighetsmarknad. Det visar sig nämli- gen enligt en av våra drakar att de privata hyresrätter- na här i Stockholms kommun håller på att försvinna.

Fru talman! Bostadspolitiken berör oss alla, och boendet är en av de mest fundamentala byggklossarna i ett gott liv. Därför måste politiken lägga sig i, sätta ramar, styra och agera när det behövs. Det betänkande som vi nu behandlar handlar om detta. Vi socialdemokrater vill förstärka samhällets verktyg och insatser, medan de borgerliga säger nej och vill överlåta detta till marknadskrafterna som så kapitalt misslyckats under 90-talet att möta bostads- behoven. Vi vill införa en ny särskild lagstiftning för all- männyttiga bostadsbolag, en lag som klarar ut vad som är allmännytta och vilka regler som ska gälla. Egentligen handlar det om att fylla ett tomrum som har funnits i lagstiftningen sedan 1993 då den borger- liga riksdagsmajoriteten i stort sett avskaffade bo- stadspolitiken och i den vevan avskaffade möjlighe- ten för kommunala bolag att bli allmännyttiga. Nu handlar naturligtvis inte denna strid i grunden om huruvida denna lag ska finnas eller ej. Den hand- lar i stället om att vi socialdemokrater tycker att all- männyttiga bostadsbolag är en så god idé och betyder så mycket för landets hyresgäster att vi inte bara tänker se på när moderata marknadsfundamentalister i en del kommuner säljer ut de gemensamt ägda bostä- derna uppbyggda under decennier och samtidigt slår undan benen för bruksvärdessystemet och därmed möjligheten att hålla hyrorna även i privata fastighe- ter på rimliga nivåer. Det är en ekonomisk rensning som Moderaterna inlett i Stockholms innerstad när allmännyttiga hyres- rätter omvandlas till bostadsrätter. På sikt blir det endast människor med mycket höga inkomster som kan bo i Stockholm. Är det verkligen en sådan stad som stockholmarna vill ha, och är det en sådan hu- vudstad som vi svenskar vill ha? Förutom att segre- gationen skapar spänningar och osäkerhet är en sådan politik direkt tillväxthämmande. Vem ska till slut köra tunnelbanorna, vem ska jobba i hemtjänsten, och vem ska arbeta i butikerna när boendekostnaderna överstiger löneinkomsterna? En dag kanske folket från förorterna tröttnar på att vänta på pendeltågen och hittar bättre utkomstmöjligheter på närmare håll. Då kommer ni nog att ångra att ni gjorde det omöjligt för vanligt folk att bo i Stockholm. Fru talman! Allmännyttan är en särdeles god svensk uppfinning. Kommunen eller med denna lag även någon annan som i första hand är intresserad av att lösa bostadsproblemen bygger bostäder, förvaltar dem enligt självkostnadsprincipen, ger hyresgästerna ett stort inflytande och bidrar till jämlikheten i boen- det. I stället för vinstmaximering gäller att ägaren får ut ränta på insatt kapital. Bostadsbolaget fokuserar på ett bra boende i stället för höga vinster. De hyror som dessa bolag tar ut begränsar också vad privata fastig- hetsägare kan ta ut för sina fastigheter. Det är ett elegant system som ger hyreskontroll utan statlig inblandning enligt våra traditioner om fria förhand- lingar i Sverige. Själv tycker jag att allmännyttan som idé är så bra att den skulle kunna användas på andra områden i samhället. Jag har väckt en motion som vi behandlade för några veckor sedan om just detta. Glädjande var att Centerpartiet och Folkpartiet stöttade min motion i en speciell reservation. Det är lite konstigt, men ska man nu förstå er på ett sådant sätt att ni vill ha all- männyttiga bolag i allmänhet men absolut inte för bostäder? Fru talman! När de borgerliga partierna nu går till storms mot att länsstyrelsen ska pröva större försälj- ningar av allmännyttiga bostäder eller bostadsbolag tar man till den kommunala självstyrelsen som argu- ment. Det är riktigt att lagen innebär att kommunerna inte kommer att ha full förfoganderätt över sina bo- städer. Men det anser vi vara en rimlig ordning. För det första är detta ett gemensamt kapital som allmännyttan representerar uppbyggt av alla landets skattebetalare, inte bara skattebetalare i den kommu- nen. Staten har alltså ett legitimt intresse i dessa bo- städer. För det andra är vårt hyressättningssystem upp- byggt på att det finns allmännyttiga bostäder som jämförelseobjekt när hyresnämnderna ska pröva hy- resnivån vid tvister. Om allmännyttan säljs ut i hela kommuner eller stora delar försvinner också grunden för hyresnämndernas prövning. Därför är det fullt rimligt att staten tillståndsprövar sådana utförsälj- ningar som hotar vår nationella lagstiftning kring hyressättningen. För det tredje är det enligt vår uppfattning en väl- digt klok kommunal bostadspolitik att ha allmännyt- tiga bostadsbolag. Därför är det bra att det nu ställs stora krav på beslutsunderlag, konsekvensbeskriv- ningar och att hyresgästerna ska tillfrågas innan man säljer allmännyttan i stället för de kuppartade försälj- ningar i slutna styrelserum som vi sett exempel på under senare tid. Dessa krav på beslutsunderlag ger utrymme för lokal debatt och opinion att verka, unge- fär som när den borgerliga majoriteten i Malmö 1994 ville sälja ut vårt kommunala bostadsbolag men tvingades dra tillbaka förslaget efter den proteststorm som man fick möta. Fru talman! Med den här lagen lägger vi en grund för en utveckling av allmännyttan på 2000-talet. Det handlar om klara regler, om att begränsa vinstuttaget och öppna för andra ägare samt om att lagfästa hyres- gästernas rätt till inflytande. Nu fortsätter det med arbete i kommunerna för att formulera offensiva ägardirektiv i linje med lagens intentioner och använ- da allmännyttan i bostadspolitiken så att man kan leva upp till ansvaret för bostadsförsörjningen. Fru talman! I betänkandet behandlas också rege- ringens rapportering när det gäller det fortsatta arbetet med att hjälpa bostadsföretag där det finns många tomma bostäder. Det är beklämmande att de borgerli- ga, alldeles särskilt Centerpartiet, inte kan tänka sig att medverka här. Egentligen handlar det ju om ett gemensamt ansvar. De här kommunerna och deras bostadsbolag tog ett mycket stort ansvar när industri- företagen behövde mer arbetskraft och därmed fler bostäder. Syftet var inte att spekulera i nya bostäder. Inte heller var det fråga om en allmänt lättsinnig inställning till bostadsbyggandet, utan det var fråga om reella krav från vår exportindustri som ville ex- pandera. Det fanns inga privata fastighetsägare som ställde upp. I det läget träder samhället in. På det sättet byggdes många av de här företagen och bo- stadsbestånden upp. Nu när omstruktureringen slår hårt mot många av de här kommunerna kan det inte vara rimligt att skattebetalarna i de kommunerna eller, ännu värre, de kvarvarande hyresgästerna ensamma ska ta den eko- nomiska smällen. Det sker en omfattande omvandling av Sverige. Den ger hög tillväxt på vissa håll och orsakar kostna- der på andra håll. Vi ska solidariskt använda den tillväxt som genereras för hela landets omvandling, och vi ska solidariskt dela de kostnader som om- struktureringen medför. Fru talman! Jag yrkar bifall till bostadsutskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Leif Jakobsson, som genom sitt parti varit med och styrt i åtta år, vill fortfarande skylla på borgerlig politik och på borgerliga misslyckanden. Men felet är ju att ni socialdemokrater har byggt upp ett subventionssystem som ni sedan plötsligt har tagit bort och där ni egentligen har genomfört mycket radikala förändringar. Sedan vill ni gå tillbaka. Ni vill göra som Karl XI och ta tillbaka till Kronan. Ni vill skapa statliga myndigheter. Vasallen ska sälja, köpa och utveckla och kommer kanske att dumpa priserna på marknaden, så frågan är vem det är som verkligen kommer att misslyckas med bostadspolitiken. Dessutom vill ni att länsstyrelsen ska bestämma, men ni har inte gett länsstyrelsen tillräckliga direktiv. Hur ska det egentligen se ut? Hur kommer de olika länsstyrelserna att agera? Kan Leif Jakobsson redogö- ra för vilka riktlinjer de nu har framför sig?

Fru talman! Först gäller det Kristdemokraternas agerande i den här frågan - och kanske inte bara i den här frågan. Det sägs mycket och det talas mycket om ansvar, men när det kommer till kritan hamnar ni gång på gång i den moderata buren. Nu står vi inför ett förslag som faktiskt handlar om att lägga en av de viktiga grundstenarna för en samhällelig bostadspolitik - detta för att vi faktiskt ska kunna leva upp till de krav som medborgarna har på bostäder. Jag har dock inte sett någonting från er som handlar om ett alternativ. I stället handlar det hela tiden bara om att säga nej. I den konkreta frågan om länsstyrelsen är det så att Lagrådets formulering vad gäller lagrådsremissen - vilka kriterier som länsstyrelsen skulle arbeta efter - ledde till att regeringen i sin proposition mycket klart preciserade vad som avses. Det handlar om att det ska finnas tillräckligt många allmännyttiga bostä- der i en kommun, i ett område, med varierande stan- dard, ålder och liknande för att bruksvärdessystemet ska kunna upprätthållas. Det är detta som till- ståndsprövningen handlar om. Som vi konstaterade i utskottet innebär detta en ganska restriktiv hållning till utförsäljning i många kommuner.

Fru talman! Jag får inte riktigt svar på mina frå- gor. Vi kristdemokrater har aldrig sagt nej till all- männyttan. Vi värnar allmännyttan, men på lika vill- kor. Det behövs ingen särskild lagstiftning. Hur ska Leif Jakobsson klara att tolka bruksvär- dessystemet rätt när allmännyttan inte förmår bygga nya bostäder? Vad ska man då jämföra mot? Vi står för subsidiaritet. Det handlar alltså om stö- det till den enskilde, om att myndigförklara kommun- politiker och om att sänka skatterna så att det går att bygga mer nya hyresrätter. Det här leder nämligen inte till nya hyresrätter, utan det leder till en krånglig lagstiftning som i stället förstör möjligheter för den enskilde och den enskildes val av boende.

Fru talman! Några direkta frågor från Ulla-Britt Hagström uppfattade jag nog inte, men låt mig säga så här. Den enskildes möjlighet att få en bostad är direkt avhängig att det finns bostadsföretag som pro- ducerar och förvaltar hyresbostäder. Nu tänker vi på människor som inte har ekonomiska möjligheter att själva köpa sin bostad. Jag undrar vad detta med att allmänt uttala att det är det egna partiets allmänna uppfattning att alla ska ha "rätt" och att det ska skrivas in i en lag är värt om det inte finns några bostäder. Mot den bakgrunden är det oerhört viktigt att politiken agerar också på det här området och ser till att det faktiskt byggs bostäder och att det finns hyresbostäder till rimliga kostnader. Det är precis vad som pågår i väldigt många av lan- dets kommuner. Det är riktigt att vi i den här debatten blev lite Stockholmsfixerade. Det finns mycket goda exempel på allmännyttiga bostadsbolag runtom i landet som bygger nya hyresrätter, till rimliga kostnader, så det går om den politiska viljan finns.

Fru talman! Det påstås här att de kommunala bo- stadsföretagen gör det lättare för vanligt folk att bo i våra samhällen. Såvitt jag vet har socialdemokraterna i Malmö kritiserat sitt eget kommunala bostadsföretag för att de bygger så dyrt. Det är inte bara i Stockholm utan uppenbarligen också i landet i övrigt som de kommunala bostadsföretagen är dyra. Inte blir det lättare att bo för vanligt folk om man bygger dyrare än det behöver vara. Är det politiska inflytandet så viktigt att det är värt att betala ett högre pris för boendet? Är det verk- ligen värt det - med tanke på att det för den social- demokratiska majoriteten var så lätt att sälja de kom- munalägda bostäderna i Salem till en privat byggare? Vad är egentligen det innersta motivet till att So- cialdemokraterna så hårt slåss för att till varje pris bevara de kommunala bostadsföretagen i kommunalt ägande?

Fru talman! När det gäller Carl-Erik Skårmans ar- gumentation kring försäljningen av hyresrätter i Sa- lems kommun var det väl så att kommunen först erbjöds att köpa men att man tackade nej till den möjligheten. De bostäder som man inte ville ha sålde Stockholms kommun vidare till en privat ägare. Skårmans resonemang om att det allmänt sett skulle vara dyrare organisationsformer för att bygga i allmännyttig regi förvånar mig oerhört mycket. Jag kan inte förstå varifån det resonemanget kommer. Om man ska göra jämförelser måste man natur- ligtvis i så fall jämföra likvärdig standard. Problemet de senaste åren har varit att det har byggts så oerhört få vanliga hyresrätter, och det gör att produktions- kostnadsjämförelser de senare åren är fullständigt omöjliga. Ofta handlar det om gräddhyllor eller spe- cialbostäder och liknande som även allmännyttan har byggt. Därför tycker vi att det är rätt så irrelevant. Snarare är det väl så att ett allmännyttigt bostadsbo- lag, som har den långsiktiga självkostnadsprincipen att följa, borde vara garanten för att kunna bygga på det billigaste, eller i alla fall det prisvärdaste, sättet.

Fru talman! Varifrån kommer siffrorna på att det skulle vara dyrare att bygga i kommunal bostadsregi? De kommer ur Bofast, SABO-företagens egen tid- ning, där hyresgästföreningens representant uttalar sig och där det visar sig att det exempelvis i Stockholm kostar 13 000 kr per kvadratmeter att bygga i privat regi och 19 000 kr per kvadratmeter i de kommunala bostadsföretagens regi. Man uttalar från hyresgästfö- reningen t.o.m. antydningar om att det här kan finnas otillbörligt samarbete med producenter. Det är inte jag eller några moderater som har hittat på detta. Hur man mot den här bakgrunden kan säga att det gör det lättare för vanligt folk att bo om vi har kommunala bostadsföretag är för mig en gåta.

Fru talman! Om situationen är sådan i Stockholm och om det är jämförbara bostäder tycker jag att det är en signal till Stockholms kommunpolitiker att titta över hur man förestår sina bolag.

Fru talman! Leif Jakobsson har förstått att Center- partiet slår vakt om de allmännyttiga bostadsbolagen. Jag tycker att det var väldigt bra att det har gått fram så tydligt. Jag önskar faktiskt att det skulle finnas en mycket bred politisk uppslutning kring de allmännyttiga bo- stadsbolagen. Det gör jag faktiskt. Men vad Social- demokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet dess- värre nu gör är att man cementerar en skiljelinje mellan det blocket å ena sidan och Moderaterna på den andra. Med det gör man faktiskt de allmännyttiga bostadsbolagen en otjänst, och det beklagar vi från Centerpartiet.

Fru talman! Jag vill nog påstå att det finns en be- tydligt bredare uppslutning kring de allmännyttiga bostadsbolagen än vad som kan dömas av debatten här i kammaren och av de reservationer som finns. Jag tänker på den dagliga kommunalpolitiken. Där har inte minst väldigt många centerpartister gjort förtjänstfulla insatser för att utveckla och värna all- männyttan. Därför tycker jag att det är så fruktansvärt tråkigt att Centerpartiet inte kan delta i det här som faktiskt handlar om att ordentligt klargöra vilka regler som gäller och vad som är allmännyttan.

Fru talman! Jag tror också att det finns en bred uppslutning. Historiskt hade de allmännyttiga bo- stadsbolagen en oerhört bra situationen och såg till att det fanns hyresrätter för människorna. Även i dag är det så. När vi hade den offentliga utfrågningen inför be- slutet sade Bengt Owe Birgersson från SABO sade bl.a. att det inte borde behövas en sådan lagstiftning mot bakgrund av de bestämmelser som finns i kom- munallagen, framför allt i stadganden om kommunal kompetens. Han pekade vidare på att det som skulle behöva förändras är bruksvärdessystemet. Det är vi med på också. Hyresgästernas riksförbund tycker också att det skulle vara väldigt bra om det fanns en politisk upp- slutning. De pekar på det som är svårt med hyresrät- terna, och det är att byggmarknaden inte fungerar. Vi hade den debatten i går kväll, så jag behöver inte upprepa den i dag, den går att läsa i snabbprotokollet. Fastighetsägarförbundet tycker inte heller att det är bra med den här lagen. Den behövs inte. De är inte heller så aviga till att de får konkurrens, de vill ha det. Men det här snedvrider ju konkurrensen och neutra- liteten mellan de olika boendeformerna. Återigen: Socialdemokraterna gör allmännyttan en otjänst med att införa en speciallag.

Fru talman! Det finns ingenting i den här lagen som på något vis snedvrider konkurrensen. Den här lagen talar om vad som är och vad som kommer att bli villkoren för att man ska kalla sig för ett allmän- nyttigt bostadsbolag. Men här finns inga former av ekonomiska eller något annat konkurrenssnedvridan- de inslag. Det är snarare tvärtom på det viset att de allmännyttiga bostadsbolagen har en konkur- rensnackdel i väldigt många frågor. Det är väl belyst från SABO att man har extra kostnader jämfört med privata fastighetsägare.

Fru talman! Leif Jakobsson talar här mest om Stockholm, men många av oss som bor i andra delar av landet vill att det ska vara den enskilda människan som bestämmer, inte staten. I t.ex. tillväxtpropositio- nen talar regeringen mycket om att flytta ned infly- tande och makt till lokal och regional nivå. Men i dag talar Leif Jakobsson om att här ska man stärka sam- hällets verktyg. Han tycker att det här är ett väldigt elegant system, och han betonar att omstrukturerings- stödet till kommunala bostadsföretag i kris är så väl- digt bra. Leif Jakobsson sade också i en replik till Rigmor Stenmark att det här inte är fråga om någon snedvri- den konkurrens. Men visst är det det. Hur ska de privata bolagen i de här kommunerna kunna kompen- sera sig när de inte får något stöd? Det är den fråga som jag vill ställa.

Fru talman! Jag talade om samhällets verktyg, och samhället är olika former av demokratiska institutio- ner. Vi här är en, och kommunerna är en annan. Vad det här handlar om är att se till att det finns en bra laglig plattform för kommunerna att agera med sina allmännyttiga bostadsbolag. Det handlar inte alls om att staten på något vis ska ha mer att säga till om i den aspekten. Däremot när utförsäljningar hotar att slå sönder vårt bruksvärdessystem och vårt hyressätt- ningssystem, tycker vi att det är rimligt att staten via länsstyrelsen och Boverket kan pröva om en sådan utförsäljning skulle slå sönder hyressättningssystem- et.

Fru talman! Det är bara att konstatera att vi har helt olika uppfattningar. Leif Jakobsson och hans parti tycker att det inte kanske bara är staten men i varje fall samhället som ska bestämma det mesta. I Folkpartiets värld är det den enskilda människan som bestämmer så mycket som det går, inte staten och kommunerna.

Fru talman! Då kan man fråga: Är det, i en kom- mun där kanske 20 % av befolkningen flyttar ut och en stor del av bostadsbolagens lägenheter står tomma, ett uttryck för den enskildes rätt att bestämma att få betala alla de kostnader som omstruktureringen fak- tiskt handlar om? Nej, då tycker vi att solidariteten är en bättre väg att gå. Därför säger vi också att vi soli- dariskt ska dela de kostnaderna i det här landet. Där- för föreslår vi det här stödet.

Fru talman! Först lite kort om debatten. Det finns en del myter. En av myterna kom från Carl-Erik Skårman, när han i någon sorts ambition om att misstänkliggöra allmännyttan påstår att man i utflytt- ningsorter har byggt bostäder bara för att man i största allmänhet tyckte att det var roligt. Allmännyt- tan har haft en avgörande betydelse för den tillväxt som fanns i de här områdena och som tyvärr har vikit undan. Tomma lägenheter har uppstått som följd. Ingen annan var beredd att bygga en allmännytta, men allmännyttan tog det ansvaret. Carl-Erik Skårman påstår att allmännyttan har skapat bostadsbrist och att den aldrig har löst proble- met med bostadsbristen. Med den bostadsbrist som fanns efter andra världskriget var allmännyttan full- ständigt avgörande för att lösa problemen med bo- stadsbristen. Under 60- och 70-talet tog allmännyttan det största ansvaret för att komma till rätta med bo- stadsbristen. Allmännyttan är och har alltid varit en förutsättning för en social bostadspolitik där alla har rätt till en bostad. Vi har också i debatten hört flera partier - i varje fall Kristdemokraterna och Centern - uttala sig om fördelen med och vikten av en allmännytta. Samtidigt är man inte beredd att på någon som helst punkt stifta en lag som reglerar vad som är allmännytta. Ulla-Britt Hagström säger i sitt anförande att vi genom socialtjänstlagen vill se till att rätten till en bostad förverkligas för alla människor. Den motionen har vi lagt fram från Vänsterpartiet under alla år som jag har suttit i riksdagen, och säkert också långt innan jag kom in i denna kammare. Kristdemokraterna har vid varje tillfälle röstat emot ett sådant lagförslag. Fru talman! Vi från Vänsterpartiet hälsar med till- fredsställelse att vi äntligen får en tydlig definition av allmännyttiga bostadsföretag. Det lagförslag som föreligger och som vi har ställt oss bakom är i stora stycken en bra lagstiftning. Vi har länge krävt en lagstiftning som bl.a. med automatik definierar kommunalägda bostadsföretag som allmännyttiga med begränsningar i vinstuttag och med självkostnadsprincipen som styrande för verksamheten. Vi har också krävt ett tydligt regelverk för försäljning av allmännyttan där hyresgästerna ska ha ett avgörande inflytande. Det här förslaget är ett led i detta. Förslaget, som det nu föreligger, är för oss helt acceptabelt utan att det - som det alltid är i förhand- lingar - helt tillfredsställer våra önskemål. Vi skulle t.ex. helst ha sett att regler om turordning och förköpsrätt för andra allmännyttiga bostadsföretag och hyresgäster hade presenterats samtidigt med det här betänkandet. Tyvärr har tiden inte medgett detta, men vi utgår ifrån att ett tydligt regelverk kring förköpsrätten kommer att utredas skyndsamt och leda fram till att hyresgästernas ställning ytterligare stärks. Likaså är jag fullständigt övertygad om att försla- get skulle ha tjänat på regler om sanktioner mot kommuner som bryter mot de allmänna principerna kring försäljning och vinstuttag. I de här fallen är stopplagstiftningen egentligen att föredra. Fru talman! I betänkandet framhålls att upprätt- hållandet av bruksvärdesprincipen och förhandlings- systemet är helt avgörande för behovet av en regle- ring av allmännyttan. Vi kan tänka oss att det finns andra skäl för en behovet av en stor och väl funge- rande allmännytta, och jag förstod av Leif Jakobssons inlägg att även han är av den uppfattningen. Att det finns en demokratiskt styrd bostadssektor som dess- utom är fri från spekulationer är ur en bostadssocial synvinkel oerhört betydelsefullt. För att kommunerna ska kunna leva upp till det som anges i regeringsformen 1 kap. 2 § - nämligen att det särskilt ska åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god lev- nadsmiljö - är en väl utvecklad allmännytta en nöd- vändighet. På lite längre sikt är det nödvändigt, tror vi, att det i alla kommuner finns en spekulationsfri bostads- marknad som bygger på självkostnadsprincipen. Vi kommer att i de kommuner där det finns bostadsbrist och saknas allmännytta driva på för att bygga upp ett allmännyttigt bostadsbolag. Fru talman! Bostadspolitiken har varit en grund- bult i välfärdens utveckling under 1900-talet. Den sociala bostadspolitiken har vuxit fram parallellt med industrisamhället och har varit en betydelsefull del av infrastrukturens utbyggnad. Under 1900-talets första decennier fanns det två parallella samhällsutvecklingar, industrisamhället och brukssamhället, och jag tror att det är nödvändigt med en historisk tillbakablick för att man ska förstå för- svaret av allmännyttan. Gemensamt för båda dessa samhällssystem var arbetarnas underordning och kapitalets makt. Industrimagnater och brukspatroner byggde hyresbostäder för arbetarna för att hålla i gång sin verksamhet. För att frigöra sig från beroen- det bildades redan under 1910-talet den första all- männyttiga bostadsstiftelsen med målsättningen att bygga hygieniska och rymliga bostäder till alla. Detta klarade marknaden själv inte av. För att ytterligare frigöra sig från beroendet av kapitalet startade de fackliga organisationerna under 1920-talet de första hyresgästorganisationerna. Kam- pen för ett värdigt boende ledde under dessa årtion- den även fram till bildandet av de kooperativa bo- stadsföretagen, HSB, Riksbyggen och SKB. Alltsedan 1946, då de första kommunala allmän- nyttiga bostadsföretagen bildades, har det gemen- samma ansvaret mellan kommun och stat utgjort ett fundament i den sociala bostadspolitiken. De statliga subventionerna och lånevillkoren var betydelsefulla för både byggandet av flerbostadshus och av egna hem. För att komma till rätta med den bostadsbrist som fanns medverkade kommunerna genom bildandet och uppbyggandet av allmännyttiga stiftelser, en välvillig markpolitik och en omfattande service för egnahems- byggare. Den statliga och kommunala bostadspoliti- ken var tydligt inriktad på att med hjälp av allmän- nyttan, subventioner, utveckling av hyreslagen och bruksvärdessystemet skapa goda bostäder till rimliga kostnader, och den politiken har också varit ganska framgångsrik. Rätten till ett gott boende var en själv- klar del av byggandet av alla välfärdssamhällen. Under en ganska lång tid var denna politik inte särskilt ifrågasatt, och inte förrän under 1990-talet bröts den tidigare så framgångsrika politiken och ersattes av en återgång till en mer marknadsstyrd utveckling där både stat och kommun i långa stycken abdikerade från sitt bostadssociala ansvar. Följderna har blivit en ökad segregation, bostadsbrist och kraf- tigt ökade boendekostnader. Fru talman! För oss är det en politiska huvudfråga att återupprätta och utveckla den sociala bostadspoli- tiken, och i denna uppgift utgör de allmännyttiga bostadsföretagen en hörnsten. Därför ställer vi oss bakom betänkandet i dess helhet och kommer fram- gent att verka för en förstärkning av den lagstiftning som vi i eftermiddag kommer att rösta igenom här i kammaren. Fru talman! Bara lite kort om en del andra frågor som behandlas i betänkandet. I motion Bo12 föreslås att försäljning till annat allmännyttigt bostadsföretag borde omfattas av till- ståndsplikt. Utgångspunkten för förslaget är det förfa- rande som Solna kommun har använt sig av när man, för att kringgå lagen om begränsad avkastning, sålt sitt kommunala bolag till en egen ägd kommunal stiftelse. På det viset har man automatiskt kunnat öka avkastningen till kommunen. Vi har i betänkandet ännu inte varit beredda att ställa oss bakom motionen, men vi från Vänsterpartiet tänker återkomma med en liknande motion, om det visar sig att fler kommuner använder sig av samma eller liknande metoder för att bryta mot lagstiftning- ens intentioner och försvåra upprätthållandet av bruksvärdet utifrån självkostnadsprincipen. I för- handlingarna med regeringen kommer vi också att ta upp en förändring av lagstiftningen på den här punk- ten. I betänkandet skrivs också in att kommunerna minst en gång per mandatperiod ska upprätta en bo- stadsförsörjningsprogram. Detta var precis det som vi krävde när lagen om bostadsförsörjning antogs. Vi ser detta som en framgång för det samarbete som vi har haft under denna mandatperiod, och jag är övertygad om att vi på sikt kommer att få framgång för vårt krav på att bostadsförsörjningsplanen ska ersättas med obligatoriska boendeplaneringsprogram. Fru talman! Avslutningsvis: Samtidigt som bo- stadsbristen växer i tillväxtorterna är behovet av stöd till kommuner med bostadsöverskott stort. Det är därför nödvändigt att, som vi föreslår i betänkandet, även under flera år framöver tillse att det finns ett ekonomiskt stöd för dessa kommuner för omstruktu- rering av de kommunala bostadsföretagen för att kostnaderna för de tomma lägenheterna inte ska ur- holka skola, vård, utbildning och annan kommunal service. På längre sikt är vi övertygade om att stödet ska riktas direkt till bostadsbolagen och inte som i dag knytas till den totala kommunala ekonomin. Jag vill också här passa på att tacka för ett gott samarbete mellan de partier som står bakom betän- kandet, och jag utgår ifrån att erfarenheterna av detta samarbete kommer att leda fram till fler kloka och gemensamma beslut.

Fru talman! Sten Lundström säger att det är vik- tigt med brukarinflytande. Jag är förvånad över att Vänsterpartiet inte fullföljde idéerna, som vi var eni- ga om i Allbokommittén, om särskilda beslutsregler vid utförsäljning av allmännyttans bostäder. Vi hade Hyresgästföreningen med oss på det här. Vi hade liknande synpunkter, och jag ska återge Hy- resgästföreningens särskilda yttrande: Hyresgästföre- ningen delar kommitténs bedömning att det bör krä- vas kvalificerad majoritet vid försäljning men anser att brukarna bör få en möjlighet att kräva mellanlig- gande val. Jag hade faktiskt förväntat mig att vi gemensamt skulle utveckla hyresgästernas inflytande och inte, som det nu blev, att det förhånades av företrädare för ert parti, medan er representant i Allbokommittén liksom Socialdemokraterna var helt överens om att det här var en modell som vi skulle fullfölja.

Fru talman! Vi har naturligtvis noga övervägt även de här idéerna och konstaterat att det är en liten främmande fågel i svensk politik, normalt sett bara omfattande grundlagstiftningar, och riktigt så stor har vi inte velat göra den här frågan. Däremot är det ganska vanligt att man enligt svensk lagstiftning kan överpröva kommunala beslut i länsrätter och annat och att länsstyrelserna har det här inflytandet. Vi vill prova den här formen först. Visar det sig att den inte fungerar kanske vi kan komma tillbaka och titta närmare på det. Men, som sagt var, det här har än så länge varit förbehållet förändringar av grundlagar. Jag tror att vi ska akta oss för att göra frågor större än vad de är. Dessutom finns det skäl även för kommuner där majoriteten sitter kvar efter ett val att värna den en- skilde hyresgästen. Då tror vi att en tillståndsprövning hos länsstyrelsen med möjlighet att överklaga till Boverket är ett bättre system.

Fru talman! Att det finns möjlighet till regional överprövning eller att det åtminstone sker en regional samordning av bostäderna är helt nödvändigt, efter- som man på högskoleorter och även i den här kom- munen är väldigt beroende av hur bostadssituationen ser ut. Det är bra och det stöder jag fullt ut. I kommunallagen, både i den gamla och i den nya när den ändrades, sägs att om inte annat är föreskrivet bestäms utgången genom enkel majoritet. Det är alltså en klar vink om att det är möjligt att föreskriva en annan beslutsordning utan att det för den skull skulle vara fråga om en lagändring av grundlagska- raktär. Jag emotser en utveckling av det här. Jag ser att det finns en viss öppning.

Fru talman! Det finns ingen öppenhet i dag för att vi skulle stödja Helena Hillar Rosenqvists reserva- tion, därför att vi tror som sagt att detta är en liten främmande fågel. Jag är medveten om att kommu- nallagen tidigare har inneburit en möjlighet att an- vända det här sättet. Det strider i och för sig inte mot någon lagstiftning, och det är inte det jag försöker säga, men vi har förbehållet att beslut med två tredje- dels majoritet med mellanliggande val ska gälla frå- gor som rör grundlagen direkt. Än så länge är vi inte beredda att gå så långt som att föreslå att samma prövning ska ske här som när det gäller förändringar i grundlagen, utan vi ser nog länsstyrelsernas tillståndsprövning med Boverket som överklagningsinstans som en ganska bra form. Med de skrivningar som vi har fått in om de be- dömningar som ska göras och om en restriktiv tolk- ning från länsstyrelsernas sida känner vi en viss till- fredsställelse över det här, men vi får naturligtvis återkomma om det visar sig att detta inte är tillräck- ligt.

Fru talman! Sten Lundström säger att de kommu- nala bostadsföretagen har tagit sitt bostadsförsörj- ningsansvar. Det må så vara, men nog är det väl ändå ett systemfel även för en hängiven centralplanerare när man plötsligt finner sig stå med 42 500 tomma lägenheter till en kostnad som beräknas gå upp till ca 30 miljarder kronor. Ett systemfel måste det ändå vara på något sätt i en sådan verksamhet, och det är det de kommunala bostadsföretagen som har gjort. En annan företrädare för majoriteten sade till mig alldeles nyss att om det är så att allmännyttan bygger dyrare än övriga, får Stockholms stad se över sina kommunala bolag. Men vad majoriteten just försöker göra är att förhindra oss från att vidta relevanta åtgär- der. Dessutom gäller de högre kostnaderna för hela landet, även om det där är bara 34 %. Varför ska man mot grundlagen och genom att trampa på den kommunala självstyrelsen till varje pris ge de kommunala bostadsföretagen en konserve- ring i gräddfil? Vad är majoritetens egentliga motiv? Jag utgick lite provokativt i mitt inledningsanförande från att det var socialdemokratisk maktpolitik. Efter- som det inte finns några andra motiv, är det verkligen så att det är socialdemokratisk maktpolitik som är det bärande skälet för den här propositionen?

Fru talman! Låt oss börja med de tomma lägen- heterna. Carl-Erik Skårman, det gjordes en del felpla- neringar, framför allt när det gäller bostadsrätter, när bostäder byggdes i hopp om att varje kommun skulle öka befolkningen samtidigt i hela landet. Om man ägnar sig lite grann mer åt något annat än Stockholm, kan man konstatera att det mesta byggdes därför att industrin, gruvan, fabriken, bruket på orten behövde mer arbetskraft. Då ställde allmän- nyttan upp och byggde bostäder. Det är kapitalets logik som gör att man flyttar en fabrik vilken dag som helst från Gislaved till Portu- gal, framför allt när man får samhälleligt stöd för verksamheten. Då står vi plötsligt där med arbetslös- het och tomma bostäder. När vi har ett samhälle som inte klarar av att reglera kapitalets logik, får vi tomma lägenheter på vissa ställen. Uppenbarligen är det Skårmans ärliga uppfattning att det här ska bekostas av skattekollektivet eller, än värre, av de hyresgäster som bor kvar i bostäderna. Av det enkla skälet behö- ver vi allmännyttan. Det här handlar mycket sällan om felplanering utan om ett behov som har funnits men som tyvärr inte längre finns kvar. Ingen hade varit gladare än jag om utflyttningsorterna hade fått behålla sina arbetstillfällen. Carl-Erik Skårman frågade vad som är det egent- liga motivet. Jag hade en viss förhoppning om att Carl-Erik Skårman lyssnade på mitt anförande. Hela mitt anförande handlade om motivet till att vi värnar allmännyttan. Vi värnar allmännyttan därför att den erbjuder en spekulationsfri boendeform, därför att den bygger på självkostnadsprincipen och därför att den kommunala politiken och medborgarna får en möjlighet att via sitt ägande faktiskt styra och bygga upp ett bostadsföre- tag till sina egna fördelar. Om Moderaterna och andra partier i Stockholms kommunfullmäktige inte har tillräcklig kraft att skapa ägardirektiv som tvingar de egna bostadsbolagen att bygga vettiga bostäder, så är det ett problem för Mo- deraterna och inte för mig.

Fru talman! Jag har visat på att det faktiskt inte finns några bärande argument för de motiv som redo- visas här när det gäller de kommunala bostadsföreta- gen. Varför inte lära sig av systemfelen? Varför inte lära sig av de felgrepp som har gjorts här? I stället sticker man huvudet i sanden och vill till varje pris bevara det här systemet som leder till de här felen.

Fru talman! Jag har tidigare försökt förklara moti- ven. Ryktena att det inte finns några bärande skäl för att bevara allmännyttan, som Carl-Erik Skårman har rabblat upp, har vi försökt att bemöta på varje punkt. Jag konstaterar bara att Carl-Erik Skårman har fel. Vi har lärt oss bara under 90-talets historia vad en marknadsanpassad bostadsmarknad innebär. Vi har sett en ökad segregation. Vi har sett att alltfler männi- skor får svårt att komma in på bostadsmarknaden. Vi har sett hur boendekostnaderna har ökat. Vi har sett hur vinstuttagen i bostadsföretagen ökar. Vi har sett hur oligopol inom byggnadssektorn växer fram. Vi har sett olaglig kartellbildning. Vi har sett de höga chefslönerna och annat som en marknadsanpassad ekonomi innebär. Av det enkla skälet behövs det allmännyttiga, samhällsägda bostadsföretag där vi som politiker, kommunala politiker, kan skriva de ägardirektiv som gör att vi på de orter där de i dag inte fyller den funktion som de borde fylla faktiskt ser till att de fyller den funktionen.

Fru talman! Sten Lundström uttrycker en viss för- våning. Han säger att Kristdemokraterna pratar och ingeting gör och förvånas över att vi inte röstar ja till Vänsterns bostadsanvisningslag vad jag förstår. Verkligheten är att Sten Lundström sätter likhetsteck- en mellan bostadsanvisningslag och bostad som en social rättighet. Det finns många andra vägar. Sedan vidhåller jag att den här lagstiftningen är onödig. Huvudregeln i kommunallagen är att verk- samheten bedrivs utan vinstsyfte. Det finns en spe- kulationsförbud, så kommunallagen räcker i fråga om spekulationsdelen, som Sten Lundström tar upp. Om man skulle vilja precisera vad man vill med ett allmännyttigt bostadsföretag skulle man bara kun- na gå in i hyreslagen § 55 och justera den. Vad vi nu sysslar med är alltså en onödig lagstiftning. Nu und- rar jag: Är det så att Sten Lundström anser att all- männyttan ska klara hela segregationen, att allmän- nyttan ska serva alla sociala behov? Eller kan de privata få konkurrera om att hjälpa till med detta? Annars försvårar vi ju möjligheten att få en bostad. Det låter på Sten Lundström som om det bara är all- männyttan som klarar allt det här.

Fru talman! Ulla-Britt Hagström! Segregationen deltar de privata bostadsföretagen i allra högsta grad i. De konkurrerar så det bara visslar om det. Segrega- tion förutsätter alltid två sidor. En människa kan bara vara segregerad från någon annan. Man är segregerad för att det finns två motpoler. Framför allt är det så att de mycket dyra bostadsrätterna och de mycket höga priserna på egna hem har en mycket starkt segrege- rande effekt. Det krävs helt andra saker än speciella ägarreformer för att bryta segregationen. Det krävs en kraftfull, gemensam, samhällelig planering där man ser till att det inte går att bygga isolerade öar för överklassen och isolerade öar för dem som ingenting alls har. Jag pratar inte alls om bostadsanvisningslagen i det här fallet även om jag tycker att detta hade varit klädsamt av Kristdemokraterna, som ofta pratar om de svagas möjlighet att få bostad med vackra ord. Tyvärr är det väldigt tomt i innehållet. Men vackra ord är vackert nog. Jag pratade faktiskt om bostaden som en social rättighet. Under de år som jag har varit här i alla fall, och jag är säker på att det även var så tidigare, har Vänsterpartiet krävt att rätten till bostad ska skrivas in i socialtjänstlagen, som en rätt till bistånd. Och varje gång hittills - men det är aldrig för sent att ändra sig här i livet - har Ulla-Britt Hagström tryckt på knap- pen för avslag till det yrkandet.

Fru talman! Jag tror inte att jag har tryckt på några knappar för avslag till det yrkandet. Jag har drivit frågan att det är oerhört viktigt med det här stödet som riktas till den enskilde och med det här med socialtjänstlagen. Det är viktigt att detta finns inskri- vet i grundlagen. Sten Lundström säger att de privata fastighets- ägarna bidrar till segregationen. Vad borgerligheten vill, och vad borgerligheten i Stockholm nu vill, är att man ska kunna skapa blandade bostadsområden i de segregerade områdena. Man ska alltså kunna skapa olika karriärformer för boende inom alla områden så att människor kan bo och leva tillsammans på ett mycket bättre och trevligare sätt. Det är det ju bor- gerligheten som driver, men det stöter på motstånd. Sten Lundström har inte svarat mig. Menar han att det alltså är allmännyttan som ska stå för att klara alla sociala behov eller behöver man stöd av de privata fastighetsägarna? Med denna lagstiftning försvårar vi alltså möjligheten för de privata fastighetsägarna så att det blir ett tyngre ansvar på allmännyttan att tillva- rata de sociala behoven. Det har Sten Lundström inte svarat på.

Fru talman! Jag ska försöka svara. Jag trodde inte att vi hade en bostadssocialpolitisk debatt utan att vi i huvudsak hade en debatt omkring en lagstiftning om allmännyttan. Nej, det räcker naturligtvis inte att allmännyttan tar sitt ansvar - och jag tycker att de har ett mycket stort ansvar. Det krävs en bostadsanvisningslag. Det krävs obligatorisk bostadsförmedling. Det krävs en förstärkning av socialtjänstlagen om allas rätt till en bostad. Bostadsanvisningslagen ger kommunen en möjlighet att faktiskt gå in och få bostäder även inom det privata beståndet. Sedan blir jag lite orolig när Ulla-Britt Hagström säger att de borgerliga ska se till att bygga blandat i de segregerade områdena. Jag hoppas att mitt förra inlägg i alla fall klargjorde att man är lika segregerad i Djursholm som man är i Botkyrka. Det är ingen skillnad i fråga om segregationen. Man är segregera- de från varandra. Det måste väl i så fall innebära att Ulla-Britt Hagström kommer att uppmana sina borgerliga kam- rater i kranskommunerna runt Stockholm och Malmö att se till att bygga hyresbostäder i villareservaten för mångmiljonärerna - och i och för sig också att man bygger villor och bostadsrätter i områden där det i dag bara finns hyresrätter. I det fallet kan vi nog föra en gemensam kamp, och det skulle också kunna leda fram till att man vid nästa tillfälle som ges röstar för obligatoriska boendeplaneringsprogram som tar upp just det här med hur man socialt bygger ett samhälle och som kommunerna ska underställa sig. Men som jag ser det röstar ni t.o.m. emot att kommunerna ska ha en bostadsförsörjningsplan. Ni bara pratar. Ni vill absolut ingenting när det kommer till skott.

Fru talman! Jag undrar också varför Sten Lund- ström bara pratar. Vi har ju faktiskt sett att vi har fått ett väldigt sårbart samhälle under den tid då Vänster- partiet har varit med och haft möjlighet att påverka regeringen. Det skriver jag under på. Vi har sett att vi har fått en social och regional klyvning i landet. Då kan man naturligtvis fråga sig: Varför vill inte Vänsterpartiet se till att det skapas nya arbetstillfällen där man har lagt ned stora fabri- ker? Varför satsar man också ensidigt på den här biten när det gäller bostäder? Varför vill man bara reparera i efterhand? Varför är inte Vänsterpartiet med och bygger upp samhället? Varför pratar bara Sten Lundström? Jag tycker att det är att skjuta fel när man sitter i glashus.

Fru talman! Det var tur att det inte gällde att kasta sten i glashus i alla fall. Varför vill inte Vänsterpartiet se till att det ska skapas jobb? Överallt där fabriker läggs ned, överallt där folk blir arbetslösa, överallt där detta sker, slåss vänsterpartister med näbbar och klor för att rädda de arbetsplatser som finns. Överallt där det står tomma lägenheter och där det är brist på arbetstillfällen finns det vänsterpartister som kämpar stenhårt för att skapa nya arbetstillfällen. Det är lite grann ett skott ut i luften.

Fru talman! Jag tycker faktiskt att det är väldigt trist att se att det är Vänsterpartiets ensidiga, över- drivna, centralistiska lösningar som tycks vara rådan- de i en regering som vad jag förstår enbart består av socialdemokrater. Att Socialdemokraterna låter Vänsterpartiet agera så hade jag inte ens i min vil- daste fantasi trott skulle vara möjligt. Jag hoppas att väljarna inser detta i årets val och röstar fram något som ger mer valfrihet, något som ger mångfald i boendet och som inte skjuter allmän- nyttan i sank.

Fru talman! Det var väl egentligen snarare en frå- ga till Lars-Erik Lövdén eller till Leif Jakobsson än till mig personligen. Beträffande detta med valfrihet är vi för de bostadsformer som finns - egnahem, bostadsrätter, hyresrätter. Dessutom är vi aktivt för den kooperativa hyresrätten. Vi är för en mångfald. Vi är också för att männi- skor i olika skeden ska kunna välja den bostadsform som passar dem bäst. Men vi vill också skapa ett samhälle där det inte är plånboken som styr männi- skors möjligheter att ta del av valfriheten. Vi vill se till att alla får möjlighet att förverkliga sina livsdrömmar.

Fru talman! Sedan den sociala bostadspolitikens genombrott på 1940-talet har de allmännyttiga bo- stadsföretagen tillsammans med bostadskooperatio- nen haft en avgörande betydelse för tillkomsten av sunda och bra familjebostäder. Vi byggde upp ett allmännyttigt bostadsbestånd, präglat av självkostnadsprincipen och fritt från spe- kulation. Det var ett stort sådant bostadsbestånd som skulle vara attraktivt för breda grupper på bostads- marknaden. Det var därmed också ett ideologiskt vägval. Vi valde inte den kontinentala metoden - så vanlig i Europa - att bygga socialbostäder för dem som har det allra sämst ställt. Vi valde ett stort all- männyttigt bostadsbestånd som skulle vara attraktivt för breda grupper, för att man inte skulle få stämplat i pannan att man kom från ett kommunalt bostadsföre- tag och hade det svårt socialt. Det var ett ideologiskt väldigt viktigt vägval som också har lett till att vi på den svenska bostadsmark- naden har en bra standard på bostäder generellt sett. Det ska vi vara stolta och glada över. Denna politik var i stort sett samtliga partier i den här kammaren överens om, inklusive Moderaterna. Det har funnits väldigt gott om duktiga och dugli- ga moderata kommunalpolitiker runtom i landet. Det finns fortfarande några enstaka sådana som inser att allmännyttan är ett mycket viktigt bostadspolitiskt instrument och som förstår att det inte går att över- lämna till marknaden att fullt ut sköta uppgifter inom ramen för den sociala bostadspolitiken. Jag vill för Carl-Erik Skårman nämna ett exempel på det, nämli- gen det förra moderata kommunalrådet i Huddinge, Seved Petrén. Han hade en väldigt djup ideologisk övertygelse om vikten av att ha allmännyttiga bo- stadsbolag. Det är att beklaga att vi sedan 10-15 år har haft en utveckling där borgerliga partier, i synnerhet Mode- raterna, alltmer ifrågasätter allmännyttans roll och ställning. Utförsäljningen av de allmännyttiga bo- stadsbolagen till privata fastighetsägare och omvand- lingen av deras bostäder till bostadsrätter är kanske det främsta uttrycket för den tendensen. Att inte med full kraft utnyttja de starka och välkonsoliderade kommunala bostadsföretagen för bostadsbyggande är en annan negativ konsekvens av denna inställning till allmännyttan. Jag måste säga att jag blir lite orolig när jag läser den gemensamma borgerliga reservationen. Jag blir lite orolig - även om det kan vara en lapsus - när jag läser att Centerpartiet och Kristdemokraterna skriver under följande formulering: "Kommuner skall princi- piellt inte ägna sig åt att driva affärsverksamhet." Det tolkar Yvonne Ångström som att kommuner inte ska äga bostadsbolag. Jag undrar hur Rigmor Stenmark tolkar den formuleringen i den gemensamma reserva- tionen. Fru talman! Möjligheterna att skaffa den bostad man behöver för att leva ett gott liv är olika för olika hushåll. Det finns de som klarar sig bra på egen hand. De har resurser så att de kan tillfredsställa sina behov i konkurrens med andra. Men så är det inte för alla. Därför behövs en aktiv bostadspolitik hos både stat och kommuner. Staten måste ta sitt ansvar. Men om vi ska klara uppgiften att se till att alla får tillgång till en god bostad måste även kommunerna ta sitt ansvar. Det är här allmännyttan kommer in. Vi står inför flera viktiga frågeställningar om all- männyttans långsiktiga betydelse för den lokala bo- endepolitiken och bostadsförsörjningen. Och då handlar det inte bara om möjligheten att sälja ut eller inte sälja ut allmännyttan och dess lägenheter. Nej, frågan måste ses i ett vidare perspektiv. Det handlar om vilken roll de allmännyttiga bostadsföretagen ska spela i framtiden. Jag ser följande uppdrag för allmännyttan: · Allmännyttan ska tillhandahålla goda hyresbostä- der till långsiktig självkostnad. · Allmännyttan ska genom sin ställning i bruksvär- dessystemet vara en prispress på alla hyresbostä- der. · Allmännyttan ska motverka bostadsbristen genom att bygga i tid. · Allmännyttan ska erbjuda hyresgästerna reellt inflytande i förvaltningen, vara en part i integra- tionsarbetet och en part i det boendesociala arbe- tet. Fru talman! Det är mot denna bakgrund som rege- ringen har lagt fram propositionen om allmännyttiga bostadsföretag. I propositionen föreslår vi en lagreg- lering och en definition av allmännyttiga företag. Jag vill gärna säga att en sådan här lagreglering, hur viktig den än är, inte ensam är tillräcklig för att de allmännyttiga bostadsföretagen ska fylla sin uppgift inom ramen för en social boendepolitik. Det är också viktigt att ägaren, kommunen, ser allmännyttan som ett viktigt instrument för att klara uppgiften att ge kommunens invånare goda bostäder till rimliga kost- nader. Genom att vara självkostnadsbaserade, genom att inte sträva efter högsta möjliga vinst och genom att förvalta, bygga nytt och bygga om, kan de kommu- nala bostadsbolagen utgöra en stark konkurrensfaktor på bostadsmarknaden när det gäller såväl bygg- och boendekostnader som boinflytande och kamp mot segregation och utanförskap. I propositionen föreslår vi också att det ska infö- ras en tillståndsplikt vid överlåtelse av allmännyttiga företag och deras fastigheter. Skälet till det är väldigt enkelt. Syftet med tillståndsplikten är att vi ska kunna bevara ett så stort bestånd av allmännyttiga lägenhe- ter att det blir möjligt att upprätthålla ett väl funge- rande bruksvärdessystem för hyressättning. Vi i Sverige har ju inte valt metoden med statlig hyresreglering, som man har i många andra länder. Där fastställer man på statlig nivå hur mycket hyran får höjas. Vi har valt ett bruksvärdessystem med allmännyttan som jämförelseobjekt och överlåtit till parterna på bostadsmarknaden att förhandla om hy- ressättning. Jag tycker att det är ett bättre och mer flexibelt system än om staten skulle sätta hyrorna och varje år bestämma hur hög hyreshöjningen skulle bli i hyresfastighetsbeståndet. Den vägen har många län- der valt för att undvika kraftiga hyresexplosioner, framför allt i områden med bostadsbrist. Fru talman! Situationen på bostadsmarknaden med bostadsbrist i ett ökat antal kommuner, framför allt i storstadsområdena, kan komma att utgöra ett allvarligt hinder för en fortsatt tillväxt. Men samtidigt som vi har bostadsbrist i många kommuner är det bostadsöverskott i många andra kommuner. Flertalet tomma lägenheter finns hos de allmän- nyttiga bostadsföretagen. Även om antalet tomma bostäder har minskat kraftigt under de senaste åren är situationen i många kommuner fortfarande mycket besvärlig. Det gäller särskilt de kommuner och regio- ner där näringslivets omvandling och andra struktu- rella förändringar i samhället har lett till stora föränd- ringar i befolkningsstrukturen och till utflyttning av människor och företag. Utvecklingen i dessa kommu- ner innebär som regel en svår ekonomisk belastning för såväl bostadsbolagen som kommunerna. Jag menar att dessa problem inte kan lösas enbart av de berörda bostadsbolagen eller kommunerna. Då riskerar vi att andra viktiga välfärdsuppgifter som skola, vård och omsorg inte kan upprätthållas i dessa kommuner. Staten har ett tydligt ansvar för att situationen hanteras på ett ekonomiskt ansvarsfullt sätt och för att medverka till en ekonomisk sanering i dessa bostads- företag. Det är ett uttryck för solidaritet, och det är ett uttryck för regeringens bestämda vilja att se till att vi runtom i landet kan upprätthålla någorlunda likvärdig service när det gäller vård, skola och omsorg. Vi har det nationella ansvaret. Det förvånar mig att Centerpartiet inte är berett att ta detta nationella ansvar. Vi ser framför oss ett behov av att under de när- maste tre åren gå in med 3 miljarder kronor för att stödja omstruktureringen av de kommunala bostads- företagen. Det är en etapp i ett program som kommer att sträcka sig över längre tid, en tioårsperiod. Vi inrättar en bostadsmyndighet för att hantera de här ärendena. Syftet är att se till att vi klarar om- struktureringen på ett ansvarsfullt sätt, ett sätt som inte går ut över övrig kommunal verksamhet. Jag hoppas att Centerpartiets företrädare i riksda- gen går ut och möter centerpartistiska företrädare i de kommuner som sitter i rävsaxen och har stora kostna- der för sina kommunala bostadsföretag. Då kan ni säga till dem: Vi är inte beredda att medverka till att på statlig nivå lätta den ekonomiska bördan. Jag und- rar vad ni får för reaktion tillbaka då.

Fru talman! Jag kommer att ställa en liknande frå- ga till Lars-Erik Lövdén som jag ställde till Sten Lundström förut om just hyresgästernas inflytande. Naturligtvis är jag mycket väl medveten om att det för närvarande är Miljöpartiet som står närmast Hyresgästföreningen och tar till vara dess intressen. Det visar sig i att vi tillsammans, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, var eniga med hyresgästerna i Allbokommittén om att stärka hyres- gästernas inflytande. Jag läser ur Hyresgästförening- ens särskilda yttrande till Allbokommittén att staten och inte minst hyresgästerna-brukarna har haft an- ledning att förvänta sig att de kommunala bostadsfö- retagens engagemang skulle vara långsiktigt och politiskt stabilt. Hyresgästerna har valt att bo i ett kommunalt bostadsföretag och i högsta grad medver- kat till att finansiera verksamheten genom sina hyror. Det betyder att hyresgästerna-brukarna har rättmätiga intressen av inflytande över beslut om försäljning. Det här föll sedan bort i hanteringen, till hyres- gästernas och min besvikelse. Avser statsrådet att på något vis uppmärksamma den här frågan i kommande behandling av svensk bostadspolitik?

Fru talman! Även jag tycker att det är utomor- dentligt angeläget att hyresgästerna har ett inflytande. I lagstiftningen har vi också fört in regler om att hy- resgästorganisationernas och hyresgästernas uppfatt- ningar ska höras som ett underlag inför den till- ståndsprövning som länsstyrelsen ska göra. Man kan gå ett steg längre än så och fundera på - och där är samarbetspartierna överens - att titta när- mare på möjligheterna att vi, om länsstyrelsen skulle bevilja tillstånd till försäljning, ska ha ett förfarande med förköpsordning för att se till att hyresgästerna i ett sådant läge får möjlighet att ta över fastigheten med förtur framför andra intressenter. Vi i samar- betspartierna är överens om att ta tag i den frågan och göra det relativt snabbt för att försöka få fram be- stämmelser om ett sådant förköpsförfarande. Det tycker jag har varit en viktig del. Sten Lundström berömde samarbetet i den här frågan, och jag tycker att det har varit en viktig ingrediens i samarbetet att vi har kommit fram till den positionen.

Fru talman! Javisst, det är väldigt bra. Men jag hade nog förväntat mig att vi skulle ha hunnit få fram även den frågan. Men den kommer. Att samarbetet inte har varit bra säger jag inte, men i just det här särskilda avseendet skulle hyres- gästerna ha ett mer direkt inflytande på frågorna. Man nämner t.o.m. i likhet med det vi säger att om en kvalificerad majoritet av hyresgästerna begär det skulle det således krävas två likalydande beslut med kvalificerad majoritet och mellanliggande val för att en försäljning mot hyresgästernas-brukarnas vilja ska få genomföras. Det som en del hyresgäster ser nu är att deras hem säljs ut utan att de har det minsta inflytande över frågan. Det är väldigt sorgligt för dem.

Fru talman! Vi har varit negativa till att ta steget mot att införa särskilda röstregler och särskilda förfa- randeregler när det gäller de kommunala besluten för de allmännyttiga bostadsföretagen, alltså systemet med mellanliggande val. Det är nämligen en fråga som har lite vidare konsekvenser än så. Ska man överväga den typen av bestämmelser får man fundera på hur regelverket i kommunallagen ska se ut när det gäller andra typer av förfaranden i kommunerna. Jag kan mycket väl föreställa mig att det innebär mycket stora påfrestningar för många barnfamiljer som har barn i skolåldern när man helt plötsligt får veta att skolan läggs ut på entreprenad eller när man får veta att daghemmet läggs ut på entreprenad. Det som Miljöpartiet förespråkar är ett stort ge- nombrott i den praxis som vi har när det gäller de kommunala beslutsreglerna. Vi har inte varit beredda att tillgodose det önskemålet i det här sammanhanget.

Fru talman! Lars-Erik Lövdén säger sig vara för- vånad över borgerlighetens gemensamma reservation, där vi säger att kommunen i princip inte ska bedriva affärsverksamhet. Jag har aldrig hört att Lars-Erik Lövdén vill ändra på kommunallagen. Det spekula- tionsförbudet finns ju redan i kommunallagen, och vi försöker i alla fall att följa de lagar som är stiftade. I stället kommer nu en lag utan särskilda rätts- verkningar, utan några sanktioner, och Lagrådet be- dömer att det blir subjektiva värderingar från länssty- relsens sida. På den utfrågning som vi hade inför det här be- tänkandet och i enlighet med regeringens proposition säger partikamraten till Lars-Erik Lövdén som också har suttit med i Allbokommittén, nämligen Peter Persson, kommunalråd: Däremot är vår förtjusning över länsstyrelsen som organ något begränsad, om min bänkgranne ursäktar. - Han vänder sig alltså till länsstyrelsen. - Vi tycker att prövningar och restrik- tioner inte ska ligga på tjänstemannanivå. Om rege- ringen vill pröva försäljning av viss omfattning ska den prövas politiskt och ligga på regeringen. Varför lägger Lars-Erik Lövdén ut detta ansvar på tjänstemannanivå?

Fru talman! Jag tyckte att det var någon borgerlig företrädare som i den inledande rundan uttryckte en glädje över och ett beröm för att det fanns en gemen- sam borgerlig uppfattning som ges uttryck i den här reservationen; vi har en gemensam politik, om man uttrycker det så. Jag måste ställa den frågan till Ulla-Britt Hagström: Delar Ulla-Britt Hagström den uppfattning som Yvonne Ångström gav uttryck för och som up- penbarligen var kopplad till meningen om att kom- munerna principiellt inte ska ägna sig åt att driva affärsverksamhet? Delar Ulla-Britt Hagström upp- fattningen att kommunerna inte ska äga kommunala bostadsbolag? Det är ett viktigt klargörande som jag efterlyser för att tränga igenom den tillkämpade bor- gerliga fasad som det ges uttryck för i reservationen.

Fru talman! Nej, Lars-Erik Lövdén, jag delar inte Yvonne Ångströms uppfattning i den frågan. Vi kristdemokrater vill ha allmännyttan. Vi vill ha kom- munala bolag inom det här området. Men det vi har skrivit i reservationen är i princip det som står i kommunallagen, och den ställer vi upp på. Jag skulle också vilja ta upp ytterligare en fråga med Lars-Erik Lövdén. Det talas väldigt mycket om ombildningarna i Stockholm, utförsäljningar m.m. I Stockholm var det 4 700 lägenheter 2001. Men redan 1998 var det i Göteborg, som är socialdemokratiskt styrt, 3 805 lägenheter. Dessutom gjorde man så när man byggde Maskinkajen att man pumpade in 70 miljoner från skattebetalarna för att få ned kostnader- na från 22 500 kr per kvadratmeter till 16 000 kr per kvadratmeter. Mellan 1992 och 1998 gick 7 000 privata bostads- företag i konkurs. Finns det inte någon oro och ingen vett och sans när det gäller att den lagstiftning vi i dag inför kan leda till problem för de privata fastighetsägarna i konkurrensen, och därmed ytterst för den enskilde som vill välja en bostad?

Fru talman! Svaret på den frågan är ett enkelt nej. Jag vill återknyta till den diskussion som vi förde här och som jag tyckte var ganska spännande, dvs. diskussionen om det ställningstagande som Ulla-Britt Hagström nu gör. Ni är inte överens! Nu säger ju Ulla-Britt Hagström att de borgerliga partierna inte är överens. Jag tycker att det är glädjande att Kristde- mokraterna nu så frankt förklarar att vi behöver de allmännyttiga bostadsbolagen. Se då till så att ni också tar konsekvenserna av det ute i kommunerna! Se till att ni tar konsekvenserna av det i Stock- holmsområdet i de kommuner där ni samarbetar med Moderaterna! Använd allmännyttan som ett offensivt bostadspolitiskt instrument för att bygga nytt och se till att vi klarar bostadsförsörjningen också för de grupper som har svårt att hävda sig av egen kraft på bostadsmarknaden! Det var ett bra och tydligt konstaterande från Ul- la-Britt Hagström. Då är det ingen gemensam reser- vation, i varje fall inget gemensamt som ligger bakom reservationen.

Fru talman! I motion Bo12, som vi gemensamt har avslagit i betänkandet, tar man upp problemen kring Solna och bostadsföretaget Signalisten. Där lyckas man på olika sätt inom lagens ramar slå sönder både hela bruksvärdessystemet och självkostnads- principen och berika sig på hyresgästernas bekostnad - som vi ser det i alla fall - för att se till att man får större avkastning på sina bostadsbolag. Vi har sagt att det än så länge kanske inte finns någon anledning att införa tillståndsplikt för försälj- ning till annat allmännyttigt bostadsföretag. Men den fråga som jag skulle vilja ställa till Lars-Erik Lövdén, fru talman, är: Om detta skulle visa sig ske på fler orter - är socialdemokratin då beredd att trots allt se över lagstiftningen ganska snart och införa tillstånds- plikt även för försäljning till annat allmännyttigt bostadsbolag?

Fru talman! Vi kommer naturligtvis att noga följa lagstiftningens tillämpning och utvecklingen när det gäller kommunerna. Det finns alltid kommuner som är uppfinningsrika och vill kringgå olika lagstift- ningsintentioner. Vi kommer därför att följa denna fråga väldigt noga, och vi får väl se om det finns ett behov fram- över av att göra ytterligare förändringar för att kom- ma bort ifrån olika försök att kringgå lagstiftningen.

Fru talman! Jag tar det som ett löfte om att vi till- sammans ganska nogsamt ska bevaka vad som sker framöver. Om detta utvecklas i fler kommuner så finns det med all sannolikhet anledning att se över även den här typen av försäljning och även att införa tillståndsplikt för den. Fru talman! Jag skulle också vilja ställa en annan fråga, som hänger samman med det replikskifte som tidigare pågick och där Lars-Erik Lövdén på något sätt trots allt lyckades få det till att kd vill driva kommunala bostadsbolag. Jag har lite svårt att förstå hur man kan tolka Ulla-Britt Hagström på det viset, när Kristdemokraterna har skrivit under en reserva- tion där det står: Argumenten för att sälja ut en större eller mindre del av de kommunala bostadsbolagen är flera. Kommuner ska i princip inte ägna sig åt att driva affärsverksamhet. Det riskerar att dränera kommunernas ekonomi och därmed att minska ut- rymmet att koncentrera sig på huvuduppgiften skola, vård och omsorg. Fru talman! Jag undrar om Lars-Erik Lövdén kan tolka det på något annat sätt än att både kd och Cen- terpartiet i fortsättningen inte är beredda att driva kommunala bostadsföretag.

Fru talman! Jag är en positiv och vänlig person, precis som Carl-Erik Skårman. Jag tolkar Ulla-Britt Hagströms inlägg så att hon tar avstånd från det som ligger bakom formuleringen i reservationen, nämligen Yvonne Ångströms uppfattning om att kommunerna inte ska äga kommunala bostadsföretag. Formule- ringen indikerar riktningen att kommunerna inte ska syssla med sådant här, och Ulla-Britt Hagström för- klarar nu i kammaren att Kristdemokraterna har upp- fattningen att kommunerna ska äga kommunala bo- stadsföretag. Det tycker jag var glädjande. Ju fler vi är med om den insikten, desto bättre är det. Jag är övertygad om att Vänsterpartiet noga kommer att följa hur lagstiftningen tillämpas. Rege- ringen kommer också att göra det, och jag förutsätter att vi kan prata med varandra framöver precis som vi gjorde inför tillkomsten av denna proposition.

Fru talman! Vi skriver, vilket nu flera stycken har sagt, i vår reservation att kommuner principiellt inte ska ägna sig åt att driva affärsverksamhet. Vi skriver också, vilket Sten Lundström har läst upp men som jag ska ta upp en gång till, så här: Det riskerar att dränera kommunernas ekonomi och därmed minska utrymmet att koncentrera sig på huvuduppgifterna skola, vård och omsorg. Detta leder till minskad de- mokratisk insyn och det medför att konkurrensen på marknaden snedvrids. Den meningen läste inte Sten Lundström upp. Statsrådet säger att jag menar att kommuner inte ska äga kommunala bolag, och det är min principiella uppfattning. Jag och Folkpartiet anser inte att kom- munala bolag över huvud taget behövs, men - och det är ett viktigt undantag - vi tycker inte att det är vi i riksdagen som ska bestämma det. De kommunalpoli- tiker som vill ha ett kommunalt bostadsbolag, som har ett och vill ha det kvar eller som vill bilda ett ska naturligtvis få det. Det finns ju faktiskt också andra möjligheter för kommuner att äga bostäder. Man måste inte ha ett bolag, utan kommunerna kan äga bostäderna själva. Då ökar man insynen. Beträffande de tre miljarderna för att stödja kom- munala bostadsföretag i kris vill jag fråga statsrådet Lövdén: Hur ska de privata fastighetsägarna kompen- seras för den här snedvridna konkurrensen? Det är för mig den viktigaste frågan.

Fru talman! Låt mig ta upp detta med statens an- svar för de kommunala bostadsbolagen. Det var ju det som den sista frågan tangerade. Det är precis som Sten Lundström sade - när in- dustrisamhället byggdes upp, när expansionen skedde i Bergslagen och i andra kommuner i norra Sverige och industrin behövde mer arbetskraft så knackade man på kommunalrådets dörr och bad kommunalrådet sätta i gång bostadsbyggandet. Det var ingen privat som gjorde det, utan det var kommunen som fick ta ansvar för att se till så att arbetskraften till bruket eller till industrin fick bostäder. När sedan bruket packade ihop och industrin försvann så stod kommu- nen där med tomma lägenheter. För mig är det alldeles självklart att vi inte kan överlåta och överlämna ansvaret för det enbart till kommunerna. Då drabbas ju vården, skolan och om- sorgen. Många kommuner är inte mäktiga att hantera den ekonomiska uppgiften på egen hand. Därför krävs det ett statligt engagemang och ett statligt an- svar. Vi går nu in med omstruktureringsåtgärder - inte så att vi går in och förhandlar med det kommunala bostadsföretaget, utan vi går in och ser till så att äga- ren, kommunen, har möjligheter att hantera situatio- nen för det kommunala bostadsföretaget. Det är en väsentlig skillnad. Vi kommer att göra detta i sam- verkan med kommunerna. Jag ser inte att detta innebär någon konkurrenss- nedvridning, framför allt inte i perspektivet av det stora statliga stöd som utgick till många privata fas- tighetsägare och privata bolag i början på 1990-talet, under finanskrisen.

Fru talman! Jag känner naturligtvis inte till hur det är i samtliga kommuner. Men exempelvis där jag bor har även privata fastighetsägare byggt, och en del av dem har också spekulerat fel. Min uppfattning är fortfarande att om man riktar stödet enbart till de kommunala bostadsbolagen så kommer de privata att bli utsatta för snedvridande konkurrens. Vi har olika uppfattning, och det lär inte gå att ändra på.

Fru talman! Kommunerna har ett ansvar för sina kommunala bostadsföretag. Kommunerna kan inte försätta sina kommunala bostadsföretag i konkurs. Det skulle få återverkningar på hela den kommunala kreditgivningen. Kommuner i en avfolkningsbygd som befinner sig i en ekonomiskt svår situation och inte kan hantera det kommunala bostadsbidraget på egen hand utan att det får allvarliga konsekvenser för skolan, vården och omsorgen måste ha ett statligt stöd för att kunna ta ett ansvar för en sanering och om- strukturering av sitt kommunala bostadsföretag. Yvonne Ångström måste gå ut och möta väljarna i de här kommunerna och säga att Folkpartiet inte är berett att ta ett ansvar på nationell nivå. Folkpartiet menar att skattebetalarna eller de kvarvarande hyres- gästerna i kommunen ska betala för de tomma lägen- heterna. Folkpartiet menar att för att rädda det kom- munala bostadsföretaget måste kommunen skära ned på skolan, omsorgen och vården. Det är det beskedet som Folkpartiet ger till medborgarna i de här kom- munerna.

Fru talman! Socialdemokrater med bostadsminis- tern i spetsen vet mycket väl var Centerpartiet står när det gäller de allmännyttiga bostadsbolagen. Vi är överens med de partier som slår vakt om mångfald och valfrihet. Vi är överens med de partier som vill ha neutralitet mellan boendeformerna. Vi är överens med Socialdemokraterna om Socialdemokraterna också vill ge lika villkor till de allmännyttiga bo- stadsbolagen och behandla dem på ett bra sätt. Vi ser ju hur det är i dag. Vi vet att människor vill ha tak över huvudet, mat i magen och ett arbete. Det är grundläggande förutsättningar för att man ska ha ett drägligt liv. I dag råder det brist på bostäder i storstadsregionerna och överskott i andra delar av landet. Att bostadspolitiken inte håller måttet måste vi väl ändå vara helt överens om, herr bostadsminister. Däremot tror jag att vi skiljer oss i synen på hur pro- blemen kan lösas. Vi kan inte fortsätta med en gam- maldags bostadspolitik. Vi måste ha en bostadspolitik som är anpassad till dagens moderna samhälle.

Fru talman! Om vi nu, som Rigmor Stenmark sä- ger, är överens om vikten av att ha allmännyttiga bostadsföretag, varför skriver ni då under en sådan här reservation? Den kan tolkas - och ska egentligen med rätt tolkas - så att ni inte vill ha kommunala bostadsföretag. Det kan ha varit en lapsus, och det är bra att Rigmor Stenmark så tydligt nu i kammaren markerar att ni ställer upp bakom de kommunala bostadsföretagen. Jag skulle vilja ge ett råd till Centerpartiet. Liera er inte för mycket med Moderaterna i bostadspoliti- ken, för det blir ofta fel! Lika fel blir det när ni i re- servationen skriver att hyresregleringarna skapar inlåsningseffekter. Vad vill ni? Vill ni ha kvar bruksvärdessystemet eller inte? Håll Moderaterna på långt avstånd i bostadspolitiken! Det har ni gjort förr i Centerpartiet, och jag tror att det vore bra om ni gör det nu också.

Fru talman! Jag är helt överens med bostadsmi- nistern i den frågan. Sanningen ligger i mitten. Jag skulle också vilja ge ett råd. Liera er inte med Väns- terpartiet och Miljöpartiet i bostadsfrågorna! Försök att närma er oss som finns i mitten! Det är så det har fungerat förut, och då har det gått bra. Nu är det all- deles åt skogen, skulle jag vilja säga. Vi tycker att entreprenörverksamhet är bra. Därför behöver kommunerna inte ägna sig åt sådan affärs- verksamhet som andra i samhället klarar bättre. Alla kommuner har inte egna bostadsbolag. Det tycks finnas hyresrätter i de kommunerna i alla fall. Jag skulle vilja ställa en fråga till bostadsminis- tern. Vad är viktigast? Är det viktigast att människor får bra bostäder till rimliga kostnader? Är det viktigt att det finns hyresrätter för människor att tillgå i den här regionen också? Eller är det viktigast att det är kommunen som är ägare?

Fru talman! Det är väldigt viktigt att kommunerna har ett stort bestånd av allmännyttiga lägenheter. Det är viktigt för att vi ska ha långsiktiga förvaltare av bostadsbeståndet som bygger på självkostnadsprinci- pen. Det är också viktigt för att vi ska kunna tillämpa hyressättningssystemet på det sätt som vi gör i dag. Därför måste vi se till så att vi bevarar allmännyttan. Sedan ser jag det självfallet som väldigt positivt att det finns andra aktörer på bostadsmarknaden ock- så. När regeringen har gått in med investeringsbidrag för hyresrättsproduktion, som har blivit en stor fram- gång, har det också stimulerat ett antal lokala aktörer till att vara med på vagnen när det gäller att bygga fler hyresrätter. I går kväll i en debatt med Carl-Erik Skårman nämnde jag Duvkullen i Linköping och Jakri i Hjärup, och jag kan ta flera andra exempel på hur de privata företagen har sett en chans med inves- teringsbidraget att vara med och bygga bra bostäder till rimliga kostnader. Men än en gång, Rigmor Stenmark, det är inte jag som vill regera tillsammans med Moderaterna. Det är Centerpartiet som vill regera tillsammans med Mode- raterna. Jag har tolkat uttalandena i den allmänpoli- tiska debatten på det sättet. Jag vill varna för det när det gäller bostadspolitiken, och även på andra områ- den. Skriv inte sådana här gemensamma reservationer med Moderaterna längre! Och liera er framför allt inte i konkret politisk handling med Moderaterna när det gäller bostadspolitiken!

Fru talman! Seved Petrén, som åberopades tidiga- re, var en duktig moderat aktör i en dominerande socialdemokratisk omgivning i Huddinge. Han var säkert överens med sina socialdemokratiska vänner där under sin aktiva tid om att värna om den kommu- nala självstyrelsen. Det hade väl förmodligen upprört statsrådet Lövdén lika mycket som det nu upprör statsrådet Lövdén att de borgerliga partierna i kam- maren är så eniga om att försvara det kommunala självstyret. Själv vill han tafsa på grundlagen och våldföra sig på det kommunala självstyret, trots att bostadspolitiken under 50 år, som statsrådet själv angav, har präglats av socialdemokratiska värderingar med de kommunala bostadsföretagen som huvudsak- liga aktörer. Har det gett en god bostadsförsörjning som har åberopats som ett alternativ? Det finns 42 500 lediga lägenheter i landet till en kostnad av 30 miljarder kronor. Det gynnar minsann inte den regionalpolitik som bl.a. Centern har värnat om, och som skulle vara bra, att man sitter med de skulderna i de här kommu- nerna. De kommunala bostadsföretagen ska bygga i tid. Själv skrev jag ett brev till det dåvarande socialde- mokratiska fastighetsborgarrådet Billström redan den 1 april 1995 för att få i gång en planering. Vad hän- de? Jo, socialdemokraterna i det kommunala bostads- företaget fattade beslut så att all planering och allt byggande förlamades. Är det en anledning att ha kommunala bostadsföretag?

Fru talman! Jag efterlyste och uttryckte en saknad av den moderata, praktiska, handfasta kommunalpo- litik som präglade Sverige långt fram på 70-talet. Då fanns det många kommunalmän runtom i landet, även moderater, som slöt upp bakom principen att vi skulle ha allmännyttiga bostadsföretag. Sedan trädde något nytt in i samhällsklimatet. Nyliberalismen, den råa marknadsfundamentalismen, tog överhand. Då blev stolligheter som utförsäljning och privatisering hu- vudtemat och huvudingrediensen i den moderata politiken. Seved Petrén i Huddinge gav uttryck för ett ansvarskännande även utifrån moderata utgångs- punkter. Men den politik som har präglat många borgerliga och framför allt moderatstyrda kommuner i Stockholm under senare år är inte uttryck för ett ansvarskännande socialt ansvarstagande. Det är också därför som lagstiftningen behövs. Hade vi bevarat den gamla enigheten kring att allmännyttan var en viktig ingrediens i den sociala bostadspolitiken, hade vi inte behövt någon lagstift- ning. Då hade vi inte haft partier som av princip före- språkar att kommuner inte ska äga kommunala bo- stadsföretag.

Fru talman! Jag vill uttrycka min tillfredsställelse över att vi nu har fått i gång bostadsbyggandet i Stockholm. Det ligger 20 000 bostäder i pipeline som den borgerliga majoriteten är ense om, detta trots att socialdemokraterna genom sin hantering av de kom- munala bostadsföretagen förlamade planeringen. Det sägs också att de kommunala bostadsföreta- gen skulle minska segregationen. Men den socialde- mokratiska regeringen ville inte ens gå med på att använda överskottet från de kommunala bostadsföre- tagen för att slitna stadsdelar skulle kunna rustas upp. Vad är detta för inställning till de kommunala bo- stadsföretagens ambitioner att förbättra de sociala förhållandena och minska segregationen i Stockholms omgivningar? Fru talman! Jag måste återigen fråga: Vad är det egentliga motivet för att till varje pris konservera de kommunala bostadsföretagen i ett slags gräddfil? Vad är det underliggande motivet? Allt som dras fram visar sig ju vara felaktigt. Det egentliga motivet till att till varje pris bevara de kommunala bostadsföreta- gen har vi ännu inte fått klart för oss.

Fru talman! Jag vet inte om Carl-Erik Skårman lyssnade på mitt anförande. Jag gjorde en lång och utförlig beskrivning av motivet till att vi måste ha allmännyttiga bostadsföretag och det synsätt som har präglat efterkrigstidens bostadspolitik för att klara bostadsförsörjningen för breda grupper i samhället. Jag trodde vidare att Carl-Erik Skårman hade läst propositionen, där det också finns en utförlig motive- ring till att vi måste ha allmännyttiga bostadsföretag. Vi genomför lagstiftningen nu primärt utifrån det nationella intresset av att bevara och skydda ett hy- ressättningssystem som vi tycker i stora drag fungerar bra. Vi vill bevara de allmännyttiga företagen och genomför - låt mig uttrycka det så - lagstiftningen för att undvika marknadshyror, det som moderaterna förespråkar. Carl-Erik Skårman är ju en positiv och vänlig per- son. Det hade kanske varit bra om Carl-Erik Skårman hade läst de här motiven och trott på vad jag säger i stället för att använda uttryckssätt som egennytta, maktstruktur och bevarande av maktambitioner. Vi har en övertygelse att de allmännyttiga bostadsföreta- gen behövs för att vi ska kunna upprätthålla en social bostadspolitik. Jag förstår att Carl-Erik Skårman och Moderaterna har en annan övertygelse, men Carl-Erik Skårman bör respektera den övertygelse som jag har även om han inte delar den.

Fru talman! Jag tycker att det beslut som riksda- gen i dag ska fatta i grunden bygger på en myt - my- ten att allmännyttan håller på att försvinna. I debatten framhåller Socialdemokraterna, Vänstern och Miljö- partiet att den kommunala hyresrätten håller på att ta slut. Ser deras företrädare hur många kommunala hyresrätter som finns i Sverige? Dagens förslag är i stället uttryck för en klåfing- righet som mer skadar än värnar de kommunala bo- stadsföretagen, eftersom man begränsar kommuner- nas inflytande över sin egendom. Jag skulle kanske som moderat egentligen tycka att det är bra. Men eftersom Sten Lundström anför att vi under 1900-talet har sett ökad spekulation, höjda kostnader, större segregation, kartellbildning, ökade vinstuttag m.m. måste jag ställa frågan: Minskar dagens föreslagna lagstiftning kostnaderna, segregationen, kartellbild- ningen och hyresnivåerna? Självklart inte. Fru talman! Jag vill också belysa dagens ärende utifrån den kommunala självstyrelsen och den kom- munala äganderätten. Under de senaste åren har det av regeringen väckts återkommande förslag som allvarligt inskränker den kommunala självstyrelsen. De senast framförda förslagen har alltid varit en re- aktion på den politik som kommuner med borgerlig majoritet bedriver. Det är en allvarlig utveckling. För att komma in lite närmare på dagens förslag vill jag säga att det innebär en begränsning i en kom- muns möjlighet att hantera bostadsfrågan i enlighet med en väljarmajoritets i val uttryckta mening. För- slaget innebär nämligen att ett politiskt beslut som i sin tur är ett resultat av en politisk diskussion, ett val och ett valresultat överprövas av i första hand länssty- relsens tjänstemän och i andra hand tjänstemän i Boverket. Därmed inför man faktiskt något nytt i den svens- ka lagstiftningen och i vårt rättssystem. Vi moderater vill höja ett varnande finger för den utveckling som vi kan se för den kommunala självstyrelsen med fler och fler inskränkningar för de kommunala förtroendeval- da. Är det så vi i framtiden vill att vårt land ska sty- ras, att de kommunala politikerna blir någon sorts nickedockor som enbart genomför beslut som tagits i Sveriges riksdag? Jag tycker att det vore mycket olyckligt. Förslaget innebär också att kommunerna inte får råda och ansvara över sin egendom. Det innebär att äganderätten inskränks. Kommunerna ingår sedan inte under Europakonventionens äganderättsskydd, men det gör de kommunala bostadsföretagen, för de är egna juridiska personer. Därför anser vi moderater att det här förslaget strider mot Europakonventionens rättigheter. Det förslag som vi i dag ska besluta om står inte i proportion till de ingrepp i det kommunala självstyret och i Europakonventionens rättigheter som det innebär. Det löser inga problem som i dag finns på bostadsmarknaden. I slutänden kommer detta förslag i stället att mot- verka sitt syfte. Det kan inte efter det att vi har fattat detta beslut finnas många kommuner i landet som känner att Socialdemokraterna, Vänstern och Miljö- partiet nu har stått upp och försvarat de kommunala bostadsföretagen för att göra dem starkare. I stället har man troligtvis minskat det ekonomiska värdet på fastigheterna, ökat risktagandet och omyndigförklarat de kommunala förtroendevalda och ytterst väljarna. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva- tion 1.

Fru talman! Jag måste fråga Ewa Thalén Finné om det verkligen är så att i nästa läge också skolla- gen, barnomsorgslagen, sjukvårdslagen osv. ska bort. Det är inte särskilt ovanligt i vårt land att den kom- munala kompetensen och beslutsrätten regleras ge- nom lagar. Häri reglerar vi kommunernas skyldighet att tillse att medborgarna har tillgång till bostäder, och vi ger med denna lagstiftning kommunerna en ganska vettig reglering av deras åtaganden när det gäller invånarnas rätt till egna bostäder. Är det inte också så, Ewa Thalén Finné, att staten faktiskt har ett övergripande ansvar för att tillse att det finns goda bostäder åt alla medborgare i landet?

Fru talman! Naturligtvis måste vi ha lagstiftning i detta land som innebär att alla medborgare har rätt till t.ex. skola och barnomsorg. Vi har redan lagstiftning om att alla har rätt till en bostad. Det står både i kommunallagen och i grundlagen, såvitt jag vet. Att denna lag skulle göra att vi fick fler bostäder är en utopi. Det kommer inte till en enda bostad för att vi fattar ett beslut som faktiskt begränsar ägande- rätten för de kommunala bostadsföretagen. Jag tror snarare att ännu färre kommer att bygga.

Fru talman! Det får vi se. När vi får tydliga spel- regler blir det kanske intressantare för kommunerna att bygga lite mer. Men jag tror att det viktigaste är att komma till rätta med byggkostnaderna. Jag kan konstatera att moderaterna i alla samman- hang hävdar äganderätten som en viktig princip, men aldrig är beredda att begränsa den. Man är inte beredd att begränsa äganderätten med en bostadsanvisning- slag eller med obligatorisk bostadsförmedling eller genom att införa rätten till bistånd för bostad vad gäller socialtjänsten. Man hävdar det kommunala självstyret som en grundprincip. Det är därför jag ställer frågan. Ska det kommu- nala självstyret också sättas över barns rätt att gå i skolan? Handlar det bara om människors rätt att ha någonstans att bo? När det inte duger med det kommunala självstyret går man över på det överstatliga och talar om EG- rättens eventuella invändningar mot detta. Varför använda sig av argument om kommunalt självstyre när det helt enkelt handlar om det som Yvonne Ångström talar om? Ni vill inte att kommu- nerna ska äga bostadsföretag. Ni vill inte ha ett of- fentligt ägande. Ni vill föra över allt ägande till marknaden. Det vore enklare att säga det, för det är det som är er politik.

Fru talman! Jag sade i min förra replik att jag tycker att vi ska ha en generell rätt att gå i skolan och att det redan nu i lagstiftningen anges att alla har rätt att bo. Detta löser inte problemet. Det är självklart att man måste försvara ägande- rätten. Äganderätten är det som gör att samhällen går framåt. Vi kan titta på grannarna österut och se vilken utveckling det var i de länderna. Det kan man inte precis påstå var lysande. Jag tycker att det blir en pseudodebatt om denna lagstiftning, som jag inte ser fyller minsta funktion. Sten Lundström sade själv att det behövs långsiktiga förslag på denna marknad. Vi ser inte röken av något sådant. Det kommer förslag om ett litet investerings- bidrag som ska löpa på något år eller två, osv. Det är sådant man förmår. Se till att ta tag i de stora frågorna, så att vi får i gång ett byggande. Då behöver vi inte fatta beslut om lagar som inte fyller minsta funktion.