Aktuell debatt

Fru talman! Det är hög tid att vårddebatten åter- förs till att handla om rätt saker. Regeringen har misslyckats i vården men lyckats i debatten. Där har ett symtom, att fler tecknar privata försäkringar, blivit viktigare än orsaken, att många människor inte litar på vården. I debatten har de 10 % av vården som drivs i alternativa former pekats ut som ett jättepro- blem, medan de mycket större problemen inom de 90 % som drivs av landstingen negligeras. Nu måste debatten handla om de verkliga proble- men, dvs. allt längre vårdköer, inställda operationer, att det på flera håll tar långt över en vecka tills man kan få tid hos en läkare på sin vårdcentral, att männi- skor är sjukskrivna allt längre och att de som blir allra mest sjuka är vårdpersonal i landstingen. Flera patientorganisationer har slagit larm. Jag läste en skrivelse från Reumatikerförbundet. Jag hoppas att socialministern också har gjort det. De påpekar att det kan vara livsavgörande när man har en ledsjukdom att få komma till läkare i tid. Det kan ge livslånga funktionshinder om man inte gör det. Deras undersökning visar att man på färre och färre mottag- ningar får komma snabbt jämfört med förbundets undersökning för tre år sedan. Socialdemokraterna älskar naturligtvis inte vård- köer, men ni älskar det som skapar vårdköer, nämli- gen monopol, stora hierarkier, all makt till politikerna och byråkrati. Mot det sätter vi mer makt till patien- terna, många alternativa vårdgivare och valfrihet. Det är om detta som debatten nu måste handla.

Fru talman! Den svenska sjukvårdens historia är berättelsen om samverkan över de politiska block- gränserna. Tidigt insåg socialdemokrater, bondeför- bundare och folkpartister runtom i landet att sjukvår- den krävde tydlighet i sitt uppdrag och långsiktighet i fråga om ekonomi och finansiering. Som ansvarsfulla landstingspolitiker satte de samarbetet före demon- strationen och kompromissen före konfrontationen. Detta samarbete gav resultat. Den svenska sjukvården nådde världsklass och allemansrätten blev dess adelsmärke. 1990-talets ekonomiska kris tvingade den svenska sjukvården till dramatiska neddragningar. En hårt ansträngd personal kunde inte möta medborgarnas växande krav. Väntetiderna ökade. Under de senaste åren, när samhällsekonomin åter kommit i balans, har det sjukvårdspolitiska uppdraget framför allt handlat om att föra tillbaka sjukvården till den högsta inter- nationella klassen och att arbeta bort köerna. Också detta arbete har, glädjande nog, präglats av samarbete och samsyn över blockgränserna. För tre år sedan kunde Socialdemokraterna och Centerpartiet offentliggöra en överenskommelse om att under en treårsperiod, med start i år, flytta 8 mil- jarder kronor från försvaret till sjukvården. I förhand- lingarna om budgetpropositionen samma år kom Socialdemokraterna överens med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att förstärka satsningen med ytterli- gare 1 miljard. För två år sedan presenterade regeringen en hand- lingsplan för utveckling av sjukvården. I handlings- planen redovisades hur de sammanlagt 9 miljarder som staten förde över till landstingen skulle använ- das. Det handlade om att förstärka primärvården, de medicinska insatserna i äldrevården och psykiatrin. Handlingsplanen fick stöd i riksdagen av Centerparti- et, Folkpartiet och Miljöpartiet. Bara Moderaterna gick helt emot. De ansåg inte att det behövdes mer resurser till vården utan pläderade faktiskt för ett systemskifte. För ett år sedan presenterade regeringen en sär- skild satsning för att skapa bättre tillgänglighet i sjukvården. Ytterligare 3,75 miljarder kronor avsattes under tre år för att minska väntetiderna och arbeta bort köerna. I Västra Götaland, Jönköping, Kronoberg, Ble- kinge och flera andra landsting samverkar partierna över blockgränserna för att förverkliga handlingspla- nen och öka tillgängligheten. Arbetet har gett resultat. Antalet anställda i landstingens sjukvård har ökat markant. I dag arbetar 7 000 fler sjuksköterskor, 2 000 fler undersköterskor och 2 000 fler läkare i den landstingsstyrda vården än för fyra år sedan. Och antalet anställda fortsätter att öka. Antalet allmänlä- kare i primärvården ökar i snabbare takt än vad som angavs i handlingsplanen. Enligt den planen skulle det vid årsskiftet nu senast finnas 4 520 allmänläkare, men det fanns 4 900. Utbildningsplatserna för läkare har ökat med 200 och för sjuksköterskor med 1 200. År 2004-2005 kommer det att råda balans mellan efterfrågan och tillgång på grundutbildade sjukskö- terskor. Behandlingarna har ökat. Den svenska sjukvården gör alltmer. Det mest slående exemplet är antalet starroperationer som under 1990-talet ökat från 30 000 operationer per år till 72 000 operationer un- der förra året. Sjukvården kan i dag behandla och operera allt äldre patienter. Antalet höftledsoperatio- ner har t.ex. ökat från nära 12 000 år 1994 till nära 16 000 år 2000. Det har skett en fördubbling när det gäller antalet opererade kvinnor över 75 år. Köerna minskar. Landsting efter landsting redovisar ett ef- fektivt arbete för att öka tillgängligheten. Det har lett till dramatiska förbättringar. Jag ska nämna några exempel. I Västra Götaland har köerna till kranskärlsopera- tioner minskat med 60 % sedan förra året. Köerna till prostataingrepp har minskat med över 30 %. Social- demokraternas, Centerns och Folkpartiets satsningar på att korta köerna till sjukvården ser vi nu resultatet av, säger Eva Eriksson, Folkpartiet, ordförande i hälso- och sjukvårdsstyrelsen, i ett pressmeddelande. Totalt gör vi en satsning på 1,2 miljarder under tre år för att korta köerna säger Alva Hjärth, Centerpartiet, gruppledare i hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Målet är att ingen patient år 2004 ska behöva vänta mer än tre månader på en behandling. Vid Mälarsjukhuset i Sörmland har väntetiden för utprovning av hörapparater minskat från 76 veckor för ett år sedan till 12 veckor i dag. I Värmland, som har mycket stora ekonomiska problem, har kötiden för att operera åderbråck halverats från 60 veckor till ca 30 veckor i dag. Köerna till kirurgmottagningarna har också halverats. I Jönköping har väntetiden till reumatologin, apropå just reumatikerna, på ett år minskat från 22 veckor till 5 veckor. Det arbete som nu sker i svensk sjukvård inriktas på att inom tre år nå ett mycket ambitiöst mål. Hela den svenska sjukvården ska präglas av 0-7-90-regeln. Den innebär att det ska vara noll väntetid för att komma i kontakt med sin vårdcentral, att man ska få träffa sin läkare inom sju dagar och att man ska er- bjudas behandling inom 90 dagar. För att nå detta ambitiösa mål krävs ökade resurser. Det krävs mer personal av alla kategorier. Det krävs ett fortsatt ut- vecklingsarbete där de gamla hierarkierna ersätts av ett ökat personalinflytande, där gammalt revirtänkan- de ersätts av teamarbete och där personalens arbets- förhållanden förbättras. Men det fordrar också att alla patienter har rätt att fritt välja vård på andra sjukhus eller i andra landsting. Landstingsförbundets rekommendation om fritt vårdval över hela landet ska gälla fr.o.m. nästa års- skifte. Med detta som grund kan vi skapa en vårdga- ranti värd namnet, en garanti som gäller hela vård- kedjan från kontakten med vårdcentralen till behand- ling på sjukhuset, en garanti som dessutom gäller alla behandlingar och inte bara ett fåtal diagnoser. I förhandlingar med Landstingsförbundet kommer regeringen att diskutera förutsättningarna och kraven för införande av en nationell vårdgaranti. I detta ar- bete hoppas vi på en bred samverkan såväl med landstingen som här i riksdagen. För att det ska vara möjligt krävs det emellertid att vi arbetar från en gemensam plattform. För oss socialdemokrater måste en sådan plattform innehålla entydiga besked om följande grundläggande värderingar: För det första: Den svenska sjukvårdens allemans- rätt ska bevaras och utvecklas. Vården ska ges på lika villkor. För det andra: Sjukvården ska finansieras gemen- samt och solidariskt via skatterna. För det tredje: Sjukvården ska grundas på ett de- mokratiskt och decentraliserat huvudmannaskap. För det fjärde: I den offentligt finansierade sjuk- vården ska det inte finnas några gräddfiler. Plånboken ska inte få avgöra tillgången till vård. För det femte: Landstingens ekonomi ska vara i balans. Stora underskott undergräver framtidens sjuk- vård. Kring dessa principer borde det inte vara svårt att nå en bred samstämmighet över blockgränserna, åtminstone inte med de partier som står bakom hand- lingsplanen för svensk sjukvård. Men samtidigt som vi kan berätta hur samverkan över blockgränserna utvecklat sjukvården har vi ock- så en mörkare erfarenhet av en politisk utveckling de senaste årtiondena. Det är en erfarenhet som borde leda till eftertanke hos de politiska partierna i mitten. När mittenpartierna valt att i stället för samarbete över blockgränserna liera sig med den politiska hö- gern har det undantagslöst lett till ekonomisk van- skötsel. Den första borgerliga regeringen i slutet av 1970-talet lämnade efter sig stora underskott. Den senaste borgerliga regeringen lämnade efter sig en ekonomi i fritt fall och ett årligt underskott i statens budget om 200 miljarder. Mönstret upprepas i de landsting där Moderaterna fått en ledande roll. I Skåne blir det i år ett underskott om över 1 miljard och i Stockholms län som bekant nära 4 miljarder. De garantier man talar om i Stock- holm ställs således ut av ett landsting i bankrutt. Vem litar på garantier från ett konkursbo? Ingen vet vad som ska hända. Antingen ska man som moderaterna vill skicka räkningen till andra delar av landet, höja skatten med flera kronor eller lägga ned viktiga delar av vården. Kanske är det en med- veten politik från Moderaternas sida. De har inget intresse av att värna om en sund offentlig ekonomi. De ser underskotten som en motor för ett systemskif- te. De samarbetar intensivt med näringslivets kam- panj- och lobbyorganisationer för att marknadsanpas- sa vården. Tillsammans finslipar de argumenten och formulerar slagorden. Jag vill därför ställa några frågor till mittenparti- erna. För det första: De gigantiska underskotten i Stockholms läns landsting och i Skåne hotar det de- mokratiska huvudmannaskapet och hela den svenska hälso- och sjukvården. I Västra Götaland har Folk- partiet, Centern och Socialdemokraterna tagit ett gemensamt ansvar. Tillsammans har vi fått ekonomin på fötter. Är ni beredda att bryta blockpolitiken också i de landsting som nu har stora underskott, för att skydda en långsiktig utveckling av vården? För det andra: De uppmärksammade gräddfilerna inom vården hotar allemansrätten i den svenska sjuk- vården. Min fråga till Folkpartiet och Centern är: Vill ni fortsätta att värna om principen vård på lika vill- kor? Är ni beredda att samverka för att stoppa grädd- filerna i vården?

Fru talman! Socialministerns anförande innehöll framför allt ambitioner och löften men ganska få redovisningar av resultat. Resultaten var mest nedslag om hur kön till att få hörapparat hade kortats någon- stans, om att reumatologin fungerade bättre på något ställe och om att det går fortare att få åderbråcksope- rationer på något håll. Men låt oss i stället lyssna på Hörselskadades Riksförbund, som nyligen lagt fram en rapport om situationen i svensk hörselvård. Man anser att krisen har fördjupats. Man pekar på att väntetiden för hörapparat på vissa håll är tre år. Den som i Västerbotten får besked om att han måste operera sitt åderbråck och vänder sig till något av de tre sjukhusen i landstinget får då veta att vänte- tiden är cirka två år. Jag har redan nämnt Reumatikerförbundet, som hävdar att väntetiden i Västra Götaland för reumati- ker att få operation utförd även för förturspatienter är två och ett halvt år. Jag gör nu vissa nedslag, och socialministern gjorde vissa nedslag. Jag hänvisar ändå till ett par kartläggningar som riksorganisationer gjort. Det finns ett sätt att räkna köstatistik som är officiellt accepte- rat, nämligen det som Landstingsförbundet redovisar på sin hemsida. Enligt den statistiken har kösituatio- nen förvärrats för samtliga diagnoser i den gamla vårdgarantin utom en. Köerna har alltså växt, och det måste vara utgångspunkten. Socialministern flyr från verkligheten om han inte är redo att erkänna detta. Vårdpolitiken har misskötts i Sverige. Jag kan se socialministern i ansiktet och säga att jag anser att vårdpolitiken har skötts lika illa som skolpolitiken under Ingegerd Wärnerssons tid. Alla kurvor pekar åt fel håll. Trots ökade resurser försämras resultaten. Statsministern säger att vi nu ska ta itu med de stora sjukskrivningarna precis som vi under den förra mandatperioden tog itu med arbetslösheten. Man ska då komma ihåg att ni delvis har tagit itu med - eller, som ni säger, "löst" - arbetslösheten genom att hälf- ten av de nya jobben är sjukvikarier. Ni låtsas inte om att det är på grund av den dramatiska ökningen av sjukfrånvaron som många nya jobb har tillkommit. Detta har också mycket stor relevans i vårddiskussio- nen. Det är just i landstingen, bland de människor som ska ta hand om de sjuka, som man allra mest har blivit sjuk. Detta förvärrar problemet eftersom sjukti- derna förlängs genom att människor inte får vård i tid. Statsministern säger att landstingen nu ska bli mönsterarbetsgivare, men det har ingen som helst trovärdighet. Denna debatt har vi haft i åratal. Jag förde exakt samma debatt med Margot Wallström före förra valet, och hon lovade så mycket. Det skulle bli bättre i landstingen och kortare vårdköer. Men vårdköerna har blivit längre, och människor i lands- tingen mår nu ännu sämre än de gjorde då. Margot Wallström hoppade av efter valet, och hennes löften har inte alls infriats. Det är samma sak när ni nu plötsligt säger att ni är för vårdgarantin. Det är strålande så långt - det kan väl ha något värde att ni åtminstone godtar själva ordet - men vårdgarantin blir en verklighet bara om det finns vårdgivare som kan leverera vård i tid. Vad hjälper det att säga att ni får gå till vem ni vill, men det finns ingen som är snabbare? Det är ungefär som när Henry Ford sade: Ni får välja vilken färg ni vill på T-forden, bara ni väljer svart. Här sägs det: Ni får gå till vem ni vill, bara ni väljer landstinget. Detta är socialdemokraternas grundattityd. Ni lägger ned en oerhörd energi på att förtala de 10 procenten privat vård. Tänk om ni lade ned lika mycket energi på att förbättra de 90 % som landsting- et svarar för som ni ägnar åt att förtala de 10 % som privata aktörer svarar för! För att era löften på vårdområdet ska vara trovär- diga måste ni öppna er för nya aktörer. Ni måste släppa in försäkringskassorna i vårdfinansieringen. Det skulle kunna ge 4 miljarder kronor till vården för avkortning av köer. Men därvidlag slår ni vakt om landstingspolitikernas totala makt. Ni måste släppa in nya vårdaktörer när det gäller operationer och be- handlingar. Bara om ni är beredda att bryta upp från social- demokratiskt monopoltänkande kan det här problemet lösas. Vi är helt överens när det gäller gräddfiler i vården: Sådant har inte i svensk sjukvård att göra. Vi slår vakt om den solidariska finansieringen. Men ni säger nej till de metoder som verkligen kan ge vård i tid.

Fru talman! En spade ska kallas för en spade - en kris är en kris. Det är kris i vården i Sverige. Låt det stå alldeles klart vari ansvaret för denna kris egentligen ligger. Lars Engqvist bär det yttersta ansvaret för vårdkrisen i Sverige, sekonderad emel- lertid av en räcka socialdemokratiska landstingsord- förande runtom i vårt land. Det är där ansvaret för vårdkrisen ska utkrävas. Det kan inte döljas av någon kaskad av anklagel- ser gentemot det landsting som effektivare än andra har kortat vårdköerna efter den socialdemokratiska landstingsledningens avtåg, och som dessutom har en sund ekonomi, intill dess att Lars Engqvists regering tar pengarna ifrån det. Köerna, fru talman, är längre där Socialdemokra- terna styr jämfört med hur de är där bl.a. Moderaterna har ansvaret. En jämförelse mellan det moderatledda Stockholm och de socialdemokratiska landstingen ger en mycket tydlig bild: För höftledsoperationer är väntetiden tre gånger så lång där Lars Engqvists par- tikamrater har ansvaret. För utprovning av hörappa- rater är den nästan fyra gånger så lång. För operation för livmoderframfall är den tre gånger så lång. För gråstarrsoperation och för operationer av åderbråck är den sex gånger så lång. Det, fru talman, är krisens verklighet. Där Socialdemokraterna styr kan det ta år innan doktorn kan komma. Inger Lindström från Skellefteå har med rätta bli- vit uppmärksammad i medierna de senaste veckorna. Hon skulle tvingas vänta mer än tre år i det socialde- mokratiskt styrda landstinget bara för att få träffa en ortopedläkare efter en trafikolycka, detta med häls- ningen från det socialdemokratiska landstingsrådet Levi Bergström: Man måste ha lite tålamod. Med vänlig hälsning... Tre och ett halvt år. I Stockholm finns som sagt den vårdgaranti som ger rätt till vård inom tre månader, så Inger flyttade från Skellefteå till Stockholm. Tre veckor efter flytten är hon i vård - efter tre veckor, inte efter tre år. Så ser den verkliga skillnaden ut mellan social- demokratisk sjukvårdspolitik och borgerlig. Inger Lindström är inte ensam. Sven, 78, i Västra Götaland fick en tumör mellan lungan och hjärtat. Han kom under vård först när han knappt kunde andas. Stig i Älvsbyn fick vänta fyra månader på prostatabesvärs- behandling. Martin, 58, i Västra Götaland fick vänta ett och ett halvt år på en höftledsoperation trots att båda höfterna hade lossnat. Madeleine, 32, under- sköterska, fick gå tre år med ständig värk och vara sjukskriven ett helt år bara för att hennes sjukdom inte är livshotande. En kvinna i Västervik, själv- mordsbenägen, tog sitt liv därför att vården inte ställ- de upp. Solidarisk, säger Lars Engqvist om sin egen sjuk- vårdsfilosofi. Betty i Funäsdalen betalade sin starr- operation själv. Väntetiden i Östersund var minst fyra år. Maria i Norrbotten fick vänta sex månader på en vanlig knäledsröntgen och tvingades till slut till privat operation. Norrbottens läns landsting betalade inte. Vera Granberg i Blekinge betalade 50 000 kr för en operation i Tyskland därför att den offentliga vården inte ställde upp. Solidaritet, Lars Engqvist: Solidaritet är när man får vård utan att behöva betala själv. Solidaritet är när man får vård när vård faktiskt krävs. Så säger Lars Engqvist att nu vill minsann Social- demokraterna införa en vårdgaranti. Det är samma vårdgaranti som Socialdemokraterna avskaffade med stor brutalitet omedelbart efter att man hade tagit över makten 1994. Det är samma vårdgaranti som man inte en gång, inte två gånger, inte tre gånger, inte fyra gånger, inte fem gånger, inte sex gånger, inte sju gånger, inte åtta gånger utan nio gånger har röstat ned i Sveriges Riksdag. Lars Engqvist får förlåta mig om jag inte tror honom när han säger att socialdemokratin plötsligt vill garantera människor vård. Om det hade varit så hade det funnits en till nio gånger att rösta ja, och en stor möjlighet att 1994 inte avveckla den ga- ranti som redan fanns. Min slutsats av det jag har sett av socialdemokra- tisk vårdpolitik är entydig. Man är fången i de gamla systemen, så fången att man inte förstår vad man behöver göra. Lars Engqvist ägnar sin kraft åt att sätta upp hinder, att förbjuda och att stoppa det som inte passar in i den gamla socialdemokratiska samhälls- modellen. Han vill hindra alla dem som inte är an- ställda av landstinget från att ge sitt bidrag till vården av människor som behöver det. Det är, fru talman, rakt upp och ned, tid att byta regering. En riktig vårdgaranti för vård i tid ska män- niskor ha rätt att kräva och människor få. En regering som säger: Välkommen! till dem som vill bidra till att erbjuda sina tjänster i stället för att säga: Vi vill inte veta av er! (Applåder.)

Fru talman! Vad jag förstår är bakgrunden till den här debatten att Lars Engqvist uttalat sig mot att skattefinansierad vård ska vara bas för att erbjuda privata försäkringstagare vård vid sidan av den of- fentliga vården. Han har helt enkelt uttalat sig mot att skattemedel ska bidra till att skapa gräddfiler i vår- den. Jag tycker att det är alldeles utmärkt att landets socialminister är tydlig i den här frågan när det växer fram system med privata försäkringslösningar som gör att sjukvårdens prioriteringsordning hotas. Debatten om privata försäkringar har sin grogrund i dels det faktum att det finns reella problem i vården, dels det faktum att det finns starka kapitalintressen som upptäckt att vården kan bli en intressant marknad att tjäna pengar på. Hälso- och sjukvården är en viktig hörnsten i den generella välfärden, och det ges också mycket god vård i Sverige samtidigt som det finns brister, som kanske märks mest när vi talar om tillgänglighet eller vad vi i dagligt tal kallar kötider och väntetider. Det handlar också om överbelagda vårdavdelningar och hårt slitna och underbemannade personalgrupper. Vi vet också att vårdbehoven kommer att växa med en åldrande befolkning, och vi vet att förväntningarna om förbättrade behandlingsmöjligheter ökar i takt med framsteg inom forskning och utveckling, vilket i sig är bra. Sammantaget menar vi i Vänsterpartiet att allt detta innebär att det är alldeles nödvändigt att satsa mer resurser på hälso- och sjukvården framöver. Vänsterpartiet har i varje budgetförhandling som vi deltagit i under den här mandatperioden drivit kravet på och medverkat till att kommuner och landsting fått ökade resurser. För landstingens del handlar det om 12-13 miljarder kronor. Men vi har också sagt att det här långsiktigt inte är tillräckligt. Det behövs mer resurser till sjukvården. I dag avsätter vi ungefär 8 ½ % av BNP. Det är en låg siffra internationellt sett, och vi tror att den måste höjas, kanske upp till 10 %. Vi tror på en fortsatt utveckling och utbyggnad av den offentligt drivna och offentligt finansierade vår- den, dvs. våra pengar ska gå till hälso- och sjukvård och inte till vinst i privata bolag. Därför står vi också bakom den lagstiftning som har antagits och som förhoppningsvis ska förlängas när det gäller lagen som förbjuder utförsäljning av akutsjukhusen. Det finns stora problem med den långt gående privatisering som borgerligheten vurmar för. Privati- seringar påverkar på sikt prioriteringarna inom sjuk- vården. Vinstintresse tillåts påverka avgörandet om vilken vård patienten ska ha. Dessutom kommer de förebyggande och långsiktiga åtgärderna i skymun- dan. Det är också svårt att upprätthålla kostnadskon- troll i ett starkt privatiserat system. Alla erfarenheter internationellt sett visar att privata vårdsystem där sjukvården säljs på en marknad inte klarar det. I stäl- let krävs andra lösningar för att lösa sjukvårdens problem. Vi behöver utökade resurser. Det måste finnas ut- rymme för att delegera och hitta olika driftsformer inom ramen för det offentligt drivna systemet. Ned med beslutanderätten så att den kommer nära dem som jobbar och nära patienterna. Vi vill gärna diskutera en vårdgaranti och dess ut- formning. Men det är några frågor som måste lösas. Vi talar här om tre p:n. Det första p:et är pengarna. En vårdgaranti måste finansieras med nya pengar, så att det inte blir som i det borgerliga vanstyret i Stockholms landsting där vården drivs på kredit så att kommande skattebetalare ska betala dagens misskötsel. Det andra p:et är personalrekrytering. Det måste finnas personal för att klara en vårdgaranti. Om vi ska klara det måste bl.a. lönerna i vården - kvinnolönerna - höjas. En vårdgaranti i sig vårdar ingen. Det gör perso- nalen. Om vi ska klara att rekrytera personal till detta viktiga område krävs rimliga arbetsvillkor och rättvi- sa löner till alla underbetalda grupper. Kommuner och landsting måste ta sitt arbetsgivaransvar så att vården och omsorgen blir mönsterarbetsplatser. Det tredje p:et är prioriteringsordningen, som måste säkras. Det får inte bli så att pressade landsting räknar veckor, dvs. skjuter upp angelägna operationer för att klara vårdgarantin inom ett område som enligt prioriteringsordningen inte är angeläget. Låt mig ge ett exempel. Det får inte bli så att en kvinna med bröstcancer får vänta två tre månader på sin operation, alltså inom garantins ram, därför att man använder operationska- pacitet för att klara vårdgarantin för en som har en ofarlig men växande nervknut. Vi måste klara priori- teringsordningen. Fru talman! Jag menar att vi har ett ansvar för att förbättra sjukvården. Det påminns jag om varje gång jag lämnar det här huset. Människors förväntan på oss är att vi ska se till att sjukvården har resurser så att människors behov av vård säkerställs. Då kan man inte sänka skatter som man gör i Stockholm och i stället driva vården på kredit. Det är ingen lösning. Man kan heller inte konkurrensutsätta och marknads- utsätta i syfte att skapa vinst. I stället ska vi värna den offentliga vården med syfte att bota och förebygga sjukdom.

Fru talman! Kära vänner! Jag vill börja med att tacka för möjligheten att föra denna debatt. Den är oerhört viktig för tiotusentals människor som i dag är sjuka, har ångest, oro och värk eller svårt att röra sig. Inledningsvis vill jag också upplysa den social- demokratiska regeringen och dess socialminister om att svensk sjukvård tyvärr inte är i världsklass för alla medborgare. Enligt en rapport från Socialstyrelsen, alltså inte från den kristdemokratiska gruppen, ligger Sverige i dag på tionde plats när det gäller hur nöjda människorna är med sjukvården. I vårt grannland Danmark är det dubbelt så många som är nöjda med sjukvården och känner trygghet. Det borde stämma till eftertanke, herr Engqvist. Men för vem är krisen störst? Inte för landstingen, som är huvudman för verksamheten, utan för den enskilda patienten. Jag kan inte begripa att det ska behöva gå åt så mycket kraft och tid att oja sig över den lilla mångfald som finns i dag. Vi är överens om att vården ska betalas solidariskt, efter bärkraft. Men det måste väl kunna finnas andra utförare än lands- tingen. Jag kan inte förstå detta. Jag känner ibland att socialministern blandar ihop huvudmannaskap och driftsformer. Det är bekymmersamt. Varenda människa som inte får vård i tid är oer- hört kostsam, först och främst humanitärt men också ekonomiskt. Privata försäkringslösningar är bara ett symtom på att vården inte fungerar. Om den fungera- de skulle de inte växa fram. Fru talman! När vi nu pratar om en vårdkris handlar det ensidigt om landstingets vård och vårdga- rantier. Det bekymrar mig en aning. Jag tycker att det är viktigt med en vårdgaranti. Människor ska inte behöva vänta på en operation eller behandling. Men varför i all sin dar talar vi inte om den kommunala vården? Vi har ju nu haft en organisation för den i tio år, ett helt decennium. Fru talman! Fortfarande är 40 % av dem som ar- betar i den kommunala äldreomsorgen outbildade. Vad gör socialdemokraterna och Lars Engqvist åt det? Det saknas geriatriker. Hemma i mitt landsting, som är socialdemokratiskt styrt med stöd av Vänstern och Miljöpartiet, har man lagt ned nästan alla de geriatriska vårdplatserna. Anser inte Socialdemokra- terna att äldre har rätt att få en god vård? Jag menar att alla som arbetar i vården vill ge en god vård. Men har de verktygen? Får alla med demensliknande symtom en utredning gjord på sjukhus i dag? Har de rätt till det? Fru talman! Som redan sagts har vårdpersonalen en enormt viktig funktion för hela sjukvården. Det hjälper inte om vi bara har pengarna om vi inte också har människor som ger vården. Det är ett av våra allra största problem i dag, att garantera att vården har de personalgrupper som behövs. Jag tror också att vi skulle behöva ett nytt förtroendekontrakt mellan per- sonal och politiker. I dag är förtroendet tyvärr inte stort. Man försöker på sina håll, däribland Stockholm, att skapa en god relation mellan politiker och perso- nal. Men det är bekymmersamt, därför att förtroendet är i botten. Jag vill också kommentera Lars Engqvists upp- gifter om antalet sjuksköterskor och läkare. Hur många undersköterskor har bortrationaliserats? Hur många läkarsekreterare har bortrationaliserats? Hur många ekonomer har bortrationaliserats? Det frågar jag därför att jag vet att en stor del av tiden för vård- personalen, läkare och sjuksköterskor, går åt till andra uppgifter än att vårda sjuka, det de är utbildade för. Jag undrar vad regeringen har tänkt göra åt det. Vi måste restaurera förtroendet för den svenska sjukvården. Alla människor ska ha rätt att få en god vård i tid. Det handlar om tillit. Jag vill avsluta med att säga: Tillit, det är en vik- tig sak. Det stavas lika fram och bak.

Fru talman! Kära åhörare! Olyckliga människor ställs i långa vårdköer. Tillgängligheten till vården är ett mycket stort problem. Dramatiskt många människor sjukskrivs i stället för att rehabiliteras och kunna komma tillbaka till arbetsgemenskapen. Sjukförsäkringen budgeteras nu till otroliga 111 miljarder kronor, och sannolikt blir det mer. Det motsvarar ca 800 000 årsarbeten. Män- niskor ställs utanför, passiviseras. Det är det allra allvarligaste. Det är ett hån när socialdemokraterna sprider mantrat Det går bra för Sverige. Tydliga skillnader finns mellan kvinnors och mäns hälsa. Etniska skillnader finns. Arbete, utbild- ning och inkomster är avgörande hälsofaktorer. Den psykiska ohälsan ökar. Många upplever stress på jobbet. De sociala och regionala hälsoklyftorna är betydande. Det skiljer åtta år mellan den som lever längst och kortast i olika delar av landet. Vi måste förebygga ohälsa och inte som social- demokraterna enbart lappa och laga. Den aviserade folkhälsopropositionen skjuts på framtiden. Det är illa, mycket illa. Regeringen sviker människor med ohälsa. När kommer förslagen, socialministern? När ska ministern inse betydelsen av att förebygga ohälsa och hela hälsoklyftor? När behovet är att diskutera hälsovillkoren i hela landet stannar främst socialdemokrater och moderater vid att tjafsa om driftsformer i Stockholm. För Cen- terpartiet är hälsofrågorna mycket viktigare än så. Centerpartiet har visat vägen i frågan om vårdens resurser. I strid med partier som bara talat om att anslå pengar till sjukvård har vi flyttat pengar från försvaret till vården. Det har gjort det möjligt att öka satsningarna på den vardagsnära hälso- och sjukvår- den runtom i landet. När människors behov av tillgänglighet till vård och omsorg är större än någonsin gör Socialdemo- kraterna allt för att stoppa vårdentreprenörer som vill göra en insats. För Centerpartiet är det angeläget att inom ramen för en solidariskt finansierad vård sti- mulera nytänkande. Det gäller att genom en effektiva- re och humanare användning av sjukförsäkringen öka tillgängligheten till vården och att rehabilitera i stället för passivisera. Fru talman! Väntetiderna till vården ska vara korta för alla och inte bara för dem med mest pengar. En nationell vårdgaranti och en rehabiliteringsgaranti syftar till att snabbt återställa människors hälsa och göra det möjligt att komma tillbaka till arbetslivet. Vi sätter patienten i centrum och inte i väntrum. Göran Perssons löfte om en nationell vårdgaranti är en omvändelse under galgen. Motståndet när vi gång på gång föreslagit just en nationell vårdgaranti har varit kompakt från socialministern, och det har upprepats med en papegojas envishet från socialde- mokraterna här i riksdagen. Jag litar inte ett dugg på att de menar allvar. Det tyder mer på en partitaktisk oro för att vården och ohälsan kan bli en black om foten i valrörelsen än om verkligt engagemang och nytänkande. Inom en månad, utgår jag från, kommer ett konkret förslag till en nationell vårdgaranti. Då blir det upp till bevis, socialministern. Nu talas även om att tillåta friare användning av sjukförsäkringen. Det har jag också hört tidigare. Jag har varit med och gjort handslag om en rejäl satsning på finansiell samordning. Satsningen uteblev. Tusen- tals patienter blev kvar i vårdkön. Rehabiliteringen uteblev. Vad gör att vi ska tro på socialministern den här gången? Centerpartiet har förslagen. Använd bl.a. den passiva sjukförsäkringen till offensiva rehabili- terings- och vårdåtgärder, för människornas skull. Socialministern förfäras över privata sjukförsäk- ringar. Är vården tillgänglig, som i Centerpartiets Sverige, behövs inga privata sjukförsäkringar. Grädd- filer i offentligt finansierad vård kan aldrig accepte- ras. Vård efter behov och på lika villkor enligt hälso- och sjukvårdslagen är för oss en självklarhet. Om däremot ett privat företag, som fullt ut fullföljer sina avtal med ett nöjt landsting, på marginalen säljer ytterligare några tjänster kan jag inte riktigt inse pro- blemet. Självfallet ska det vara ordning på ekonomin i verksamheten, socialministern. Det är en utgångs- punkt för Centerpartiet. Det gäller oavsett vem som man samarbetar med. Människor i behov av vård behöver inte fler ord. De behöver inte flummiga löften. De behöver kon- kreta förslag som ska klubbas och omsättas i hand- ling. Därför, fru talman, behöver de en ny regering i höst.

Fru talman! Efterlysta: 475 sjuksköterskor. Det var rubriken på en artikel i Aftonbladet i går. Den beskrev situationen i Stockholms län, där man saknar 475 sjuksköterskor. Värst är det på natten. Artikeln utmynnar bl.a. i att den medicinska säkerheten påver- kas, och personalen drabbas naturligtvis oerhört hårt av den arbetssituation som råder på sjukhusen och den personalbrist som finns. Samma artikel skulle förmodligen i dag kunna gö- ras från ett flertal av våra landsting i landet. Personal- situationen på sjukhusen är akut. Det saknas sjuk- sköterskor och läkare, och det finns inte tillräckligt med vårdpersonal. När jag talar med bl.a. sjukskö- terskor i olika delar av vårt land är bilden ganska likartad oavsett vem som styr landstinget. Det är kris i vården. Det finns inte tillräckligt med personal. Personalen far illa av en alltför hög arbets- belastning. Förslitningen och sjukskrivningarna ökar. Många säger: Trots att jag stortrivs i mitt jobb är jag färdig att ge upp. Dessutom är lönen på en nivå som många andra som har samma utbildning inte skulle acceptera. Vad värre är: Med en ökad andel bemanningsfö- retag som måste gå in och hjälpa till tvingas männi- skor att jobba sida vid sida med personer som har betydligt högre lön än vad de har själva, trots kanske många år av erfarenhet och kontinuitet på samma vårdavdelning. Detta är naturligtvis inte hållbart. Ingen person kommer att acceptera en sådan arbets- situation i det långa loppet. Det är självklart att det måste göras någonting åt lönesituationen inom vården, framför allt för sjuk- sköterskor och undersköterskor. I annat fall kommer sjukvården att haverera, oavsett hur många vårdga- rantier som ges och hur många klubbslag som fälls i denna kammare. Det måste finnas personal. Det måste finnas män- niskor som tar hand om den som behöver vård. Det ser jag som det stora problemet i dag. Jag tycker nog att det skulle vara lite klädsamt med en större öd- mjukhet i den politiska debatten. Jag tror att vi alla i grunden önskar att alla människor ska få vård och att det ska finnas tillgänglig vård för alla. Då måste vi ta ansvar och också jobba för att så ska kunna ske och inte tuppfäktasom vem som har rätt arbetsmetod. Det tjänar inte vården på, det tjänar inte den som är sjuk på och det tjänar inte vårdperso- nalen på. Den behöver få långsiktighet och arbetsro. Det behövs mer personal och mer kraft i vårdorgani- sationen om människor ska orkar jobba i ett tungt och viktigt arbete. Förutom personalen och vården, som ju är en vik- tig del i det hela, är också de förebyggande insatserna viktiga. Där tycker jag att vi kan se ett tydligt miss- lyckande i dag när sjukskrivningarna ökar, alltfler sjukskriver sig för utbrändhet och barn är stressade för att föräldrar inte har tid med dem. Det finns en stor andel människor i vårt samhälle som hjulen bara rullar allt snabbare för. En del ramlar av hjulet och mår allt sämre. Det är oerhört viktigt att vi satsar på den förebyggande verksamheten om vi ska kunna minska vårdkostnaderna och över huvud taget komma till rätta med vården på lång sikt. Annars kommer det bara att generera kostnader, personalbehovet kommer att öka och fler kommer att ha behov av vård. Friskvård och rehabilitering är viktiga inslag i en bra vårdkedja. Det får inte glömmas bort.

Fru talman! Man funderar ett ögonblick på varför just Per Unckel tar den här debatten. Men jag förstår att han är den bäste att försöka i ord förverkliga det som beslutades i Göteborg, nämligen att slipa på argumentationen. Jag har förstått att det handlar om följande saker: Man ska beskriva tre eller fyra områden som krisom- råden, man ska peka ut några enskilda politiker för ett ansvar och man ska sedan med hög röst tala om att allting är åt skogen. Jag tar ansvar för det som den socialdemokratiska regeringen har beslutat och fått igenom här i riksda- gen under min tid som socialminister. Jag är stolt över väldigt mycket av det som vi har åstadkommit. Jag skulle vilja rekommendera Per Unckel och hans talskrivare att i strävan efter att hitta bra person- liga exempel gå igenom Patientnämndens rapport från Stockholms län för förra året. Där finns en lång rad skildringar av tillkortakommanden i Stockholms län. Det handlar om folk som inte får cancervård i tid. Det handlar om en lång rad kvinnor som tvingas föda i socialdemokratiska landsting runtom Stockholm - i Södermanland, i Uppland och i Västmanland. I pri- märvården konstaterar man att det är dubbelt så många som får vänta i mer än en vecka för att få träffa sin läkare i Stockholms läns landsting än vad det är i riket i sin helhet. När det gäller vården av kroniskt sjuka har sjuk- vården i Stockholm stora problem. När det gäller barnhälsovården är det samma sak. Om den moderata agitationen kräver enskilda exempel så finns de just i Patientnämndens rapport. Det är nyttig läsning för att man ska få lite förståelse för problemen i svensk sjukvård. Det som är bekymmersamt när man enkelt ställer ut garantier för några diagnoser är att man riskerar - precis som Socialstyrelsen påpekar - att missa andra viktiga delar av sjukvården. Man förvrider priorite- ringarna. Där har vi förklaringen till den debatt som har förts om vårdgarantin genom åren. Vi säger nu att det arbete som sker runtom i landstingen, också i Stockholms län, i strävan att försöka få en helhet av vården, ska gälla från vård- centralen till behandling på sjukhuset. Då kan vi ställa ut en vårdgaranti värd namnet, nämligen att den ska leva upp till 0790, och inte bara 90 i bästa fall. Man ska faktiskt kunna komma i kontakt med vård- centralen omedelbart och man ska få träffa en läkare inom en vecka. När Per Unckel entusiastiskt talar om kris i vården så skulle jag vilja rekommendera honom att också gå till en annan källa, nämligen Landstingsförbundets vårdbarometer. Den visar vad svenska folket har för uppfattning av sjukvården. Det är ganska spännande läsning. De allra flesta som kommer i kontakt med svensk sjukvård är mycket nöjda med den behandling och den information som de får. 84 % anser att de fick den hjälp som de har förväntat sig. 80 % ger mycket högt betyg åt de svenska sjukhusen. När det gäller faktiska väntetider i vården så är det viktigt att notera att över hälften av de patienter som skulle ha planerad behandling fick vänta i mindre än en månad från besked om behandling till behandling. 76 % av patienterna fick vänta i mindre än tre måna- der. Men vi har köer och vi har väntetider. Det är vik- tigt att vi anslår resurser för att arbeta bort dem. Det handlar, Per Unckel, i mycket liten utsträckning om vilken produktionsform som vi väljer. Det är en re- sursfråga. Vi måste föra till den svenska sjukvårds- produktionen ökade resurser, oavsett vem som driver den,. Per Unckel - och för övrigt också flera andra de- battörer - försöker påstå att det skulle vara en attack mot de privata alternativen när jag har kritiserat gräddfilerna. I själva verket är det precis tvärtom. Om vi accepterar privata alternativ i den offentligt produ- cerade vården så är det viktigt att vi markerar att de ska följa samma regler som gäller för den offentliga sjukvården. Det är bara då som folk kan få förtroende för privata alternativ inom den offentliga sjukvården. Jag skulle vilja upprepa den fråga som jag ställde till Folkpartiet och Centern: Kan vi inte få ett entydigt besked av er om att ni icke accepterar att offentligt driven och finansierad sjukvård ska finansieras med privata försäkringar?

Fru talman! Jag tycker att det här har varit en mycket bra och angelägen debatt. T.o.m. socialmi- nistern hade hittat ett antal brister i vården - natur- ligtvis just i Stockholms läns landsting, men det visar ändå att också han är medveten om att allt inte är gott och väl i sjukvården. Flera av de andra talarna har verkligen pekat på den mycket alarmerande situation som råder. Debatten har varit bra också när det gäller frågan om gräddfil eftersom den nu helt kan avföras från debatten. De allra flesta har ju deklarerat att man inte ska blanda ihop skattepengar med privata försäk- ringspengar. Vi ska slå vakt om den solidariska finan- sieringen av sjukvården. Jag vill påstå att när socialministern sedan återgår till sin vanliga litania om att det mesta ändå är bra så talar han mot bättre vetande. Det har nämligen till departementet inkommit rapporter från alla landsting om hur man jobbar med köfrågorna. En nyhetsbyrå har gått igenom rapporterna och skickat ut en sam- manfattning under rubriken Långa köer i sjukvården - över två års väntan till neurologisk mottagning. Man redogör för landsting efter landsting. I Krono- berg är väntetiden för patienter med reumatologiska sjukdomar 83 veckor. För dem som inte anses priori- terade är den 116 veckor. I Västra Götaland har 3 500 patienter väntat i längre än 12 månader bl.a. på rygg- operation och hörselrehabilitering. I Jämtland får man vänta i fem månader på en psykoterapeutisk bedöm- ning och i tolv månader på behandling osv. osv. Marianne Samuelsson säger att vi inte ska tupp- fäktas om vem som har bäst arbetsmetod. Det är väl i och för sig en mycket angelägen politisk debatt. Om vissa metoder i form av monopol, stora hierarkier och all makt till politikerna har visat sig vara dåliga me- dan andra metoder i form av mångfald, valfrihet och patientmakt har givit goda resultat så är det väl mycket angeläget att vi får belysa det. I Svenska Dagbladet i dag finns det en redogörel- se för hur många alternativa vårdgivare som lands- tingen använder. Om jag tittar på den listan ser jag att det inte alls är någon samstämmighet mellan en stor andel privata vårdgivare och dålig vård. Tvärtom verkar det snarare finnas det motsatta sambandet, även om det naturligtvis finns en del problem i det stora Stockholms läns landsting. Om man tittar på patientanmälningar ser man ändå att alla är överens om att vården i Stockholms läns landsting är mycket bra jämfört med de allra flesta landsting i Sverige. Detta landsting använder ju en hel del privata vårdgi- vare. I Västmanland, som är socialdemokratiskt och vänsterpartistiskt styrt, har man en stor andel just i primärvården. Det länet anses ju vara ett föregångslän när det gäller en väl fungerande primärvård. Det som jag nu ska säga är inget vetenskapligt be- vis för hur man ska rösta i valet, men: Landstinget i Halland har alltid haft folkpartister i ledningen och socialdemokraterna har alltid varit i opposition. Där lever man längst och är friskast i hela Sverige! Man använder en hel del alternativa vårdgivare. Detta är alltså inget vetenskapligt bevis, men kanske något att tänka på.

Fru talman! Lars Engqvist sade att jag entusias- tiskt talade om krisen i vården. Nej, Lars Engqvist, jag talar inte entusiastiskt om den. Men det må vara mig förlåtet om jag talar mer om de 20 eller 25 pro- centen som inte är nöjda än om de 70 eller 80 pro- centen som är det, därför att det är de 20-25 procen- ten som inte får vård i tid som lider, och det är de som har rätt att räkna med vårt engagemang. Låt mig också säga, apropå vad Lars Engqvist sade i inledningen av sitt första inlägg, att det är en oförskämdhet att insinuera att partiföreträdare som inte tillhör hans eget parti vill finansiera vården med människors egna pengar. Det är en oförskämdhet, därför att Lars Engqvist vet hur det förhåller sig. Syftet kan rimligtvis inte vara något annat än att dölja den kris som han inte vill tala om. Vilket system är det, Lars Engqvist, som männi- skor har tappat förtroendet för, är det monopolsyste- met eller är det systemet där människor får välja? Vilket system är det som har föranlett så många män- niskor att ur egen ficka försöka skaffa sig det skydd som staten och landstinget inte erbjuder, är det mo- nopolsystemet eller systemet där man får välja? Och vems system var det som ytterst tvingade Betty i Funäsdalen, Maria i Norrbotten och Vera i Blekinge att bokstavligen betala sin vård själva? Lars Engqvist bad om ett mer personligt exempel. Min egen mor fick göra samma sak.

Fru talman! Jag ska ta upp några saker. Först är jag glad att Lars Leijonborg säger att inte han heller vill vara med om gräddfiler i vården. När man läste begäran om den aktuella debatten kunde man uppleva att Folkpartiet kritiserade socialministern för att han ville undvika gräddfiler, men jag måste ha läst fel. Det är bra Lars Leijonborg. Sedan vill jag också notera att det är två partier hittills i debatten som har sagt att det krävs mer resur- ser till sjukvården, och det är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, men andra partier har ju tid kvar. Mycket här har fokuserats på just vårdgarantin. Jag menar att det är möjligt och att det är bra att genomföra en vårdgaranti, men då krävs det också resurser. Det får alltså inte bli som det har blivit i Stockholms läns landsting. Där har man lyckats bra med tillgängligheten inom vissa områden, sämre inom andra, men man har gjort det genom att gå med ett ofinansierat underskott som är 4 miljarder. Någon ska betala detta. Det krävs alltså resurser om vi ska komma till rätta med de problem som alla så mångta- ligt talar om. Jag vill också säga att det krävs resurser över hela landet. En del i denna resursutjämning är just det kommunala utjämningssystemet. Jag är väl bekant med Skellefteå, och jag vet att om vi gör det som Moderaterna vill, dvs. drar in det kommunala utjäm- ningssystemet och plockar bort de pengar som går till Västerbottens läns landsting, kommer inte kötiderna att minska utan öka. Det skulle vara ett resultat. Nyckeln till den framtida hälso- och sjukvård som vi alla eftersträvar måste handla om personal och om resurstillskott. Det hjälper inte hur många gånger man står här och säger ordet vårdgaranti, oavsett vilket parti man tillhör, om man inte fyller ordet med inne- håll.

Fru talman! Ingrid Burman vet mycket väl att Kristdemokraterna varje år har lagt fram förslag om mer pengar till kommuner och landsting. Tyvärr har Vänsterpartiet yrkat avslag på dessa. Apropå gräddfiler är det ju precis det vi har i dag. De som kan tala för sig och plädera för sin egen rätt får vård. De andra får vänta. Lars Engqvist, Kalmar läns landsting är socialde- mokratiskt styrt, har väldigt långa vårdköer och ett budgetunderskott på 300 miljoner kronor. Det ska ställas i relation till en omsättning på ungefär 3,4 miljarder. Vi behöver en ny borgerlig regering av följande skäl: Jag vill ha en regering som låter behovet styra or- ganisationen och inte tvärtom och som inser att män- niskan inte bara har kroppsliga utan också själsliga, sociala och andliga behov. Då behövs det mångpro- fessionella arbetslaget. Jag vill se till att även våra äldre får rätt till en god medicinsk sjukvård. Jag vill ha en regering som vill ha mångfald och inte enfald. Och observera att vi ska fortsätta att ha vården solidariskt finansierad. Den här vårddebatten, fru talman, har visat på skillnaderna, på vilka som egentligen värnar ett sy- stem i stället för att titta på människans enskilda be- hov. Man omhuldar ett system i stället för att fokuse- ra på människor med smärta, ångest och oro. Vi be- höver ett tankeskifte, ett skifte där varje människas unika och lika värde respekteras och värderas. Därför behöver vi en ny regering.

Fru talman! Vi måste förebygga ohälsa, inte en- bart lappa och laga, sade jag i mitt huvudanförande. Ingen kommentar från socialministerns sida. Centerpartiet har presenterat en bok, Hela Sveri- ge, skriven av mig och med min partikamrat Lars Weinehall som medförfattare, om hälsoklyftor och med recept för att hela Sverige. Efter debatten ska jag överlämna boken. Kanske det kan finnas underlag i den så att propositionen kan komma fram. Det finns också en studiehandledning ifall socialministern vill köra en cirkel på departementet eller i regeringen. Jag tror att det förebyggande är viktigt. Vi har pe- kat på förslagen i de delarna, och svaret på frågan om vår prioritering är att på lång sikt måste det förebyg- gande vara oerhört mycket mer prioriterat. Jag ska också ge ett svar till socialministern, och då återger jag vad jag själv sade i mitt anförande: Vården ska ges efter behov och på lika villkor enligt hälso- och sjukvårdslagen. Den ska vara solidariskt finansierad, inga gräddfiler. På den upprepade frågan har jag nu svarat två gånger. För alla som har behov av vård ska den finnas nära till, utan köer och med hög kvalitet. Vi vill se en nationell vårdgaranti värd namnet, en rehabiliterings- garanti och en rejäl finansiell samordning där passiv sjukskrivning ersätts med aktiva åtgärder. Det är några centerförslag. Arbetsmiljöåtgärderna är viktiga. Hela arbetslivet måste utgå från ett hälsoperspektiv. Politiska insatser måste till för att förebygga och rehabilitera i stället för att utförsäkra och pensionera. Vård- och omsorgs- yrkena måste uppvärderas. Det är fint att arbeta inom vården och omsorgen. Det är viktigt att arbeta med människor, men vi måste också visa det. Till Ingrid Burman är svaret: Centerpartiet, om något parti, har väl visat att vi är beredda att medver- ka till att miljarder överförs till vården och omsorgen. Det är ett klart och tydligt besked. Till sist, fru talman, vill jag för Centerpartiets del säga att vi vill öka mångfalden av vårdgivare. Vi tycker inte att socialministern ska vara så rädd för att släppa fram alla de fina krafter som vill komplettera de verksamheter som bedrivs i kommuner och lands- ting. Alla har en uppgift att fylla för att vi ska få en bra vård och omsorg med hög kvalitet.

Fru talman! Först vill jag säga något till Ingrid Burman. Jag vet inte om Ingrid Burman sov när jag höll mitt anförande, men jag ägnade större delen av det åt personalsituationen inom vården. Om inte per- sonalen, och fler i personalen, är en resurs i vården vet jag inte vad hon menar med resurstillskott i vår- den. Det är en självklar del i det här. För att över huvud taget få en fungerande vård är det naturligtvis viktigt med en tillräckligt stor personal. Det kostar naturligtvis pengar, men det ger också mycket. Om man har en bra personal, och om man satsar på sin personal, får man också resultat. Där tror jag att det saknas oerhört mycket i den stressade arbetssituation som väldigt många har. Till socialministern vill jag säga något om de här principerna: allemansrätt, lika villkor för alla, gemen- sam finansiering, demokratiskt huvudmannastyre, inga gräddfiler och balans i ekonomin. Det tycker vi också är grundbultar i vården. Men det krävs mer. Det krävs en ordentlig förebyggande insats eftersom vi ser alarmerande signaler som går åt totalt fel håll. Ohälsotalet ökar, kostnader för sjukskrivningar ökar, kostnader för mediciner ökar osv. Det går att göra listan över tendenser som går åt totalt fel håll när det gäller att i framtiden klara att få en bra vård ganska lång. Vi måste alltså jobba mycket med den förebyg- gande delen, med friskvården, med barnen. Mer tid tror jag också är väldigt avgörande så att inte männi- skor stressar ihjäl sig och behöver söka vård. Sedan hade det varit intressant att höra lite grann om vad den här vårdgarantin i hela vårdkedjan och hela landet egentligen kommer att innebära. Innebär inte den att det blir den starke som kan välja? En gammal människa orkar kanske inte åka till andra sidan landet för att få sin vård. Det skulle jag vilja att socialministern utvecklade.

Fru talman! När jag häromdagen mötte en av de många patienter som man som socialminister möter och samtalar med fick jag en fantastisk skildring av det som egentligen är det finaste i svensk sjukvård. Det var en kvinna som hade gått igenom långa be- handlingar och som för sin egen del räknat ut att det förmodligen har kostat mellan 150 000 och 200 000 kr. Sedan säger hon: Och tänk, inte en enda gång har någon frågar efter pengar! Jag tror att det är detta som är grunden för princi- pen om vård på lika villkor. Det är också detta som är grunden för min kritik mot etableringen av gräddfiler i vården. Plånboken ska inte avgöra. Vi har möjlighet att styra den här utvecklingen genom att försäkra oss om att den skattefinansierade, eller gemensamt finan- sierade, vården följer de principer som är klart angiv- na i hälso- och sjukvårdslagen och i kommunallagen. Det betyder att de privata företag eller andra or- ganisationer som på uppdrag av det offentliga driver vård, vilket ju förekommer i ganska stor utsträckning, faktiskt också förbinder sig att följa de regler som gäller enligt hälso- och sjukvårdslagen och enligt kommunallagen. Jag tycker att principen är enkel. Det är glädjande att såväl Lars Leijonborg som Ken- neth Johansson faktiskt säger att den principen ska gälla, dvs. att i den offentligt finansierade sjukvården ska det inte finnas några gräddfiler. Problemet är emellertid inte så enkelt att lösa om man bara säger att den dag då vi har nått 0-7-90- regeln kommer det inte att finnas sådana här försäk- ringar. För det förbluffande är att över hälften av dem som tecknar försäkringar i de privata försäkringsbo- lagen bor i Stockholm, och där påstår ju Per Unckel och andra att det inte finns några köer. Vad är det som gör att det är i Stockholm man tecknar försäk- ringar? Kan det finnas några andra krafter? Kan just det finnas, som har påpekats tidigare, att det är myck- et stora ekonomiska intressen som ligger bakom och att människor har en föreställning om att man måste försäkra sig mot något som man inte är riktigt infor- merad om? Jag tycker att det vore rimligt att vi gemensamt bestämde oss för att arbeta för ett regelverk som an- ger under vilka villkor privata entreprenörer ska ar- beta på uppdrag av det offentliga och att vi ser till att det regelverket gäller. Man skulle exempelvis kunna tänka sig i fråga om de sjukhus som har tecknat avtal med landstingen i Stockholm eller Skåne att dessa avtal förhandlas om så att de inte utgår från att man ska komplettera sin vård med försäkringsgivare. Här finns det möjligen en öppning för ett samar- bete - återigen - mellan socialdemokrater, centerpar- tister och folkpartister. Vi är inte emot alternativ. Vi är inte emot att landstingen tecknar avtal om att andra än de själva bedriver vård på uppdrag av landstingen. Men ska vi ha förtroende för detta måste vi se till att den offentligt finansierade vården följer samma prin- ciper oavsett vem det är som driver den. Jag tror alltså att det finns möjlighet till ett fortsatt samarbete. Låt mig också nämna något om detta med vårdga- rantin. Den socialdemokratiska gruppen i Landstings- förbundets styrelse har bestämt sig för att yrka bifall till en Folkpartimotion till Landstingsförbundets kongress som kräver en nationell vårdgaranti. Vi är från regeringens sida beredda att utveckla den idén och säga: Låt oss nu se till att i årets förhandlingar förverkliga detta eftersom vi nu tror att vi kan få en heltäckande vårdgaranti. Det är att sträcka ut handen till ett samarbete omkring en otroligt viktig fråga. Varför, Kenneth Johansson och Lars Leijonborg, vill ni inte ta emot den handen? Låt oss gemensamt arbeta för att vi får en vårdgaranti som fungerar!

Fru talman! Jag är mycket nöjd med den här de- batten. Det förekommer ju en retorik som jag tror att socialministern får mycket applåder för på arbetare- kommunerna, och som också har fått visst offentligt genomslag, nämligen att vi inte ska ha gräddfiler. Vi ska ha allemansrätt. Men den retoriken faller ju platt till marken när ett antal talare i en sådan här debatt påpekar att det är under socialministerns tid vid makten som gräddfilsförsäkringarna har kommit. Det är brister i den socialdemokratiska vårdpolitiken som har skapat detta behov. När det har talats om det här har det mellan rader- na kommit fram vad saken egentligen gäller: Om andra än landstingspolitiker får fatta vårdbeslut kommer fel personer att få operationer. Man kommer inte att hålla sig till prioriteringsutredningens princi- per, har det sagts. Då vill jag först påpeka att när Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet hade att se hur den gamla vårdgarantin fungerade kunde man inte påvisa några sådana undanträngningseffekter. Hela det här resonemanget, att överlämna makt till patienter, försäkringskassor och andra aktörer, innebär ju att det ska finnas människor som inte får vård i tid. Det måste finnas landstingspolitiker som är något slags köpoliser som säger: Du ska få opereras men du får vänta. Men varför ska människor egentli- gen stå i vårdkö? Blir det billigare om man väntar ett antal månader? Sjunker priserna på operationer? Så är det ju inte alls. Det finns varken någon vettig ekono- misk eller mänsklig förklaring till att vi ska tvinga människor att stå i vårdkö. Det är därför det behövs ett omtänkande i vårdpolitiken, och jag hoppas att denna debatt kan bidra till ett sådant omtänkande.

Fru talman! Lars Leijonborgs sista inlägg blir en smula obegripligt. Med vårdgaranti menas ju, och det har faktiskt menats bland samtliga politiska partier som har diskuterat det, att om du inte får vård inom den tid som anges ska du ha möjligt att välja vård på ett annat sjukhus, vid ett annat landsting eller hos en annan uppdragsgivare som har avtal med ett lands- ting. Det är det vi talar om. Då säger vi att detta ska gälla över hela Sverige. Vi tror att det är möjligt att se till att vi får ett fritt vårdval redan från den 1 januari nästa år. Landstings- förbundets rekommendation ska gälla samtliga lands- ting från den 1 januari. Vi ska se till att vi har kapa- citet att leva upp till en vård enligt 0-7-90-regeln. I den mån man inte gör det ska det faktiskt finnas en rätt att välja en annan vårdgivare, i ett annat landsting eller hos ett företag som har ett avtal med detta landsting. Det är det vi talar om. Något annat sätt att minska köerna finns ju inte, utan det är om denna princip som vi nu säger: Låt oss samverka kring den. Det borde faktiskt, om Lars Leijonborg menar allvar med sitt engagemang, finnas en möjlighet att mötas i ett handslag för att skapa denna vårdgaranti.