om nykterhetsprövningen i körkortsärenden
Yttrande 1983/84:SoU1
Socialutskottets yttrande
1983/84:1 y
om nykterhetsprövningen i körkortsärenden
Till trafikutskottet
Trafikutskottet har berett socialutskottet fillfälle att yttra sig över mofion 1982/83:1424 av Sten Sture Paterson (m).
Motionen
I mofion 1982/83:1424 (m) begärs sådan ändring av gällande körkorfslag-stiftning att länsstyrelsen (liksom rätfen och def allmänna ombudet), förutom socialnämnden även skall få höra skyddskonsulenten, hem för vård eller boende med offentlig huvudman samt läkare. 1 mofionen begärs vidare att uppgifter om nykterhetsförhållandena alltid skall få infordras från socialnämnden samt att dessutom anmälningsskyldighet skall införas för bl. a. socialnämnden i sådana fall då det finns anledning aft anta att den som har körkort inte uppfyller de förutsättningar som gäller för atf få ett sådant. Mofionären anser vidare aft nuvarande anmälningsplikt för läkare skall utvidgas fill att även avse fall då någon infe uppfyller kraven på pålitlighet i nykterhetshänseende. Motionären anför bl. a. atf infegrifefsskyddet utformats så atf det verkar antiterapeufiskt och därmed bidrar fill utveckling och permanentning av missbruk.
Gällande bestämmelser
Enligt 7 § körkorfslagen (1977:477) får körkorfstillstånd meddelas endast den som med hänsyn fill sina personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig som förare av körkorfspliktigt fordon. Vid prövningen av de personliga förhållandena skall enligt samma lagrum särskilt beaktas om sökanden är känd för nyktert levnadssätt. Ett körkort skall vidare enligt 16 § körkortslagen återkallas, bl. a. om körkorfshavaren på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende inte bör ha körkort. Motsvarande gäller om körkorts-havarens förutsättningar för rätt att föra körkorfspliktigt fordon är så begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt atf han från trafiksäkerhets-synpunkt inte vidare bör ha körkort. 1 sistnämnda hänseende uttalas i proposifionen om körkortsreformen bl. a. att om alkohol- och narkofikamissbruk gått så långt att förarens fysiska och psykiska resurser satts ner, körkortet i stället kan återkallas med åberopande av sjukdomen (prop. 1975/76:155 s. 34 och 35). När det gäller omhändertaganden på grund av
1 Riksdagen 1983/84. 12saml. Nrl y
SoU 1983/84:1 y
SoU 1983/84:1 y 2
berusning uttalades vidare i propositionen bl. a, aft defta inger en så stark misstanke om opålitlighet i nykferhefshänseende att en utredning alltid bör ske om förarens nykterhefsförhållanden (s. 77). Trafikutskottet sade sig dela uppfattningen att nykterhetsförhållandena särskilt måste uppmärksammas när det gäller prövningen av förare. Avkall på skötsamhet i nykterhetshänseende som ett krav för innehav av körkort fick således inte göras (TU 1975/76:28 s, 8).
Sekretessbestämmelser för uppgifter inom den offentliga hälso- och sjukvården samt socialtjänsten om enskilds personliga förhållanden finns i 7 kap. 1-6 §§ sekretesslagen (1980:100). Den sekretess som avses i dessa bestämmelser gäller också mellan myndigheter och mellan myndigheters olika verksamhetsgrenar (1 kap. 3 §). Sekretessen hindrar dock inte atf uppgifter lämnas i den mån uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (14 kap. 1 §). Enligt 6 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. gäller vidare att den som fillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen infe får obehörigen röja vad han i sin verksamhet har erfarit om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses dock inte att någon fullgör uppgiftsskyldighét som följer av lag eller förordning.
I 39 § tredje stycket körkortslagen stadgas aft om länsstyrelsen finner anledning anta att någon infe bör ha körkort på grund av sina nykterhefsförhållanden länsstyrelsen får höra socialnämnden. En förutsättning är dock att socialnämndens yttrande har betydelse för ärendets avgörande. Motsvarande behörighet aft inhämta yttrande från socialnämnden fillkommer enligt körkorfslagen dels rätten, dels det allmänna ombudet i körkortsärenden (42 § resp. 47 §). Den återgivna regeln innebär att def är först om körkortsmyndigheten har fått kännedom om t. ex. en förseelse eller någon annan nykferhetsanmärkning som socialnämnden får höras (prop. 1979/80:1 s. 431). Den ifrågavarande bestämmelsen trädde i kraft samtidigt med socialtjänstreformen den 1 januari 1982. Tidigare gällde den ordningen att körkorfsmyndigheten rutinmässigt begärde in uppgifter från sociala cenfral-nämnden/nykferhetsnämnden, som angav om sökanden under den senaste tvåårsperioden varit föremål för någon åtgärd på grund av nykterhets- eller narkotikaproblem.
Vad beträffar läkares rapporteringsskyldighet gäller enligt 88 § körkortsförordningen (1977:722) att om en läkare vid undersökning av körkortshava-re finner aft denne av medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha körkort han skall anmäla detta till länsstyrelsen. Innan någon anmälan görs skall läkaren underrätta körkortshavaren. Anmälan behöver dock inte göras om körkortshavaren följer läkarens anvisning atf avstå från atf föra körkorfspliktigt fordon. Den ifrågavarande underrättelseplikten för läkare trädde i kraft den 1 januari 1981 (SFS 1980:981).
Socialstyrelsen har efter samråd med frafiksäkerhetsverket meddelat särskilda föreskrifter rörande medicinska krav för körkortsinnehav m. m.
SoU 1983/84:1 y 3
(MF 1975:81; ändrad senast SOSF(S) 1983:3). Beträffande de psykiska funktioner som krävs anges bl. a. atf en genomgången eller pågående psykisk sjukdom av organisk natur som står i samband med kronisk alkoholism eller narkomani, svår skallskada, svåra cerebrala infektionssjukdomar etc. i regel bör föranleda atf körkort avstyrks. Under rubriken "Bruk av medel som nedsätter körförmågan" anges vidare att narkomani, alkoholism eller annat allvarligt missbruk av på centrala nervsystemet verkande medel i regel utgör hinder för körkort.
Frågans tidigare behandling
I augusfi 1979 fillkallades en särskild utredare för atf se över formerna för den medicinska prövningen i körkortsärenden. Utredaren avlämnade i november 1980 betänkandet (Ds K 1980:12) Körkortsmedicin - enklare rutiner. Utredaren föreslog bl. a. att läkare alltid skulle vara skyldig att fill körkortsmyndigheten anmäla patient vars sjukdoms- eller defekt tillstånd har sin grund i alkoholmissbruk.
I regeringens proposition 1981/82:9 om hälso- och nykterhefsprövningen i körkortsärenden m. m. uttalades bl. a. aft man från läkarnas sida borde medverka mera till atf personer som av medicinska skäl inte bör ha körkort avhåller sig från att köra bil. Det påpekades atf det författningsmässiga stödet för sådan medverkan redan finns i 88 § körkortsförordningen. Någon ändring härav ansågs inte påkallad. Föredragande statsrådet ansåg det däremot inte lämpligt att, såsom utredaren föreslagit, föreskriva en ovillkorlig anmälningsplikt för läkarna (s. 8).
Som redogjorts för i det föregående inhämtades före den 1 januari 1982 rufinmässigt uppgifter för nykterhetsprövningen från bl. a. sociala organ, varvid sociala centralnämnden/nykterhetsnämnden på begäran angav om sökanden under den senaste tvåårsperioden varit föremål för någon åtgärd. Om nämnden kände fill att sökanden omhändertagits enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m. m. (LOB) uppgavs detta. Det var i praktiken bara i undantagsfall som nämnden kunde bidra med andra uppgifter än sådana som rörde LOB-omhänderfaganden. Av betydelse var endast sådana omhändertaganden som rörde icke-körkortshavare, eftersom polisen rutinmässigt underrättade länsstyrelserna när det gällde körkortshavare. Däremot fick polisen inte själv föra register över LOB-omhänderfaganden (jfr prop. 1975/76:113 s. 117).
I samband med socialtjänstreformens genomförande den 1 januari 1982 infördes ett nytt rapporteringssystem som t. v. skulle ersätta sociala cenfral-nämndens/nykterhetsnämndens rapporteringar i körkortsärenden. Def nya rapporteringssystemet innebär att uppgifter om LOB-omhänderfaganden förs in i körkorfsregistrets belastningsdel som förs av trafiksäkerhetsverket (87 och 91 §§ körkorfsförordningen). Eftersom varje omhändertagande som görs med stöd av LOB skall föras in i körkortsregistret innehåller detta
1* Riksdagenl983/84.12saml.Nrly
SoU 1983/84:1 y 4
register numera i princip uppgifter om samtliga omhändertaganden i riket. Uppgifterna får kvarstå i högst två år. Samtidigt infördes en regel i övergångsbestämmelserna till körkortslagen av innebörd att socialnämnden under en övergångstid, fram till den 1 januari 1984, på begäran skall lämna uppgifter om LOB-omhänderfaganden, nämligen sådana som skett före den 1 januari 1982 och som infe är äldre än två år.
Skälet till denna övergångsordning var att det vid socialtjänstlagens ikraftträdande inte fanns någon registrering som kunde ersätta socialorganens rapportering. I propositionen (prop. 1981/82:9) förutskickades aft def kunde finnas anledning att se över nykterhetsrapporteringen fill körkorts-myndigheterna när resultatet av LTO/LOB-utredningens arbete skulle föreligga klart.
Vissa utredningsförslag
LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03) redovisar i sitt betänkande Frihefsberövande vid bråk och berusning (SOU 1982:64) bl. a. en undersökning som gjorts genom utredningens försorg i fråga om LOB-rapporteringens betydelse när def gäller nykterhefsprövningen i körkortsärenden. Undersökningen ger vid handen att årligen ett par hundra körkorfsärenden som nu leder till avslag eller negativt förhandsbesked skulle ha resulterat i körkorfstillstånd eller positivt besked om infe någon rapportering av omhändertagande enligt LOB alls förekommit. Detta antal skall enligt utredningen ses i relation fill totalantalet avslag och negativa förhandsbesked, som uppskattas till 10 000-20 000 per år och fill totalantalet bifall, som kan beräknas till 150 000-200 000 per år. Enligt samma undersökning uppgår antalet återkallelsebeslut och körkorfsindragningar till följd av LOB-underrättelser till ungefär fyra procent av totalantalet återkallelsebeslut resp. körkortsindragningar. Utredningen kommer mot bl. a. bakgrund härav fram till den bestämda uppfattningen atf anmälningar om LOB-omhänderfaganden fill körkorts-myndigheter infe har den betydelse för trafiksäkerheten som man förutsatte vid införandet av nuvarande ordning. Enligt utredningens mening bör man därför kunna avstå från anmälningsskyldighet till körkorfsmyndigheten.
Socialberedningen (1980:07) har vidare nyligen i betänkandet Erfarenheter av LVM och vissa andra socialtjänstfrågor (Ds S 1983:16) föreslagit den ändringen i körkorfslagen (39 §) aft socialnämndens yttrande i körkortsären-det skall ha särskUd betydelse för ärendets avgörande för aft yttrande skall få inhämtas från nämnden (jfr ovan s. 2). Vidare förutsätts atf körkorfssökan-den är känd av socialnämnden. Ändringsförslaget syftar bl. a. till att markera atf yttrande inte bör få inhämtas rutinmässigt utan endast efter en bedömning av behovet i det enskilda fallet. Skälet för en sådan markering är att det under utredningsarbetet framkommit att yttranden på sina håll begärs mycket ofta och i en sådan utsträckning att man i praktiken närmat sig den obligatoriska rapporteringsskyldighet som socialnämnden tidigare hade. För de fall
SoU 1983/84:1 y 5
sökanden infe är känd för socialnämnden föreslår beredningen att yttrande i stället skall få inhämtas från länsstyrelsens sociala funktion eller motsvarande enhet inom länsstyrelsen.
Utskottet
Socialutskottet har i och för sig stor förståelse för att det från trafiksäker-hetssynpunkt är av vikt att personer som är opålitliga i nykterhetshänseende upptäcks och fråntas rätten att föra körkorfspliktigt fordon. Utskottet framhöll redan i samband med behandlingen av förslaget fill socialtjänstlag aft de förslag som skulle läggas fram på körkorfsområdet måste tillgodose även de krav som måste ställas från trafiksäkerhetssynpunkt (SoU 1979/80:44 s. 97).
Def är således angeläget atf körkortsmyndigheten får kännedom om de fall då någon på grund av sina nykterhefsförhållanden är klart olämplig att köra bil. Samfidigt är det så atf innehav av körkort ofta uppfatfas som mycket betydelsefullt av den enskilde. Ett alltför långtgående uppgiftslämnande från socialtjänst och läkare till körkortsmyndighet kan därför lätt få den effekten aft personer med drogproblem drar sig för aft söka hjälp av rädsla för att missbruket skall rapporteras till körkortsmyndigheten. Vidare förutsätter en effektiv vård eff väl utvecklat förtroende mellan den vårdbehövande och vårdorganen. Eft sådant förtroende är infe lätt aft förena med def av motionären föreslagna rapporteringssystemet. Utskottet vill dessutom erinra om den skyldighet aft lämna uppgifter som redan finns inskriven i körkortslagstiftningen och som torde täcka de flesta fall av manifesterat missbruk.
Enligt socialutskottets mening måste den nuvarande uppgiffsskyldighefen anses fillräcklig, särskilt som den kompletteras av uppgifter i körkorts-registret om alla LOB-omhänderfaganden. Man bör undvika att utsträcka anmälnings- och uppgiffsskyldighefen för bl. a. socialnämnder och läkare, med de negafiva effekter defta skulle medföra för vård- och rehabiliteringsarbetet. I ett aktuellt utredningsförslag falas t. o. m. om atf inskränka socialtjänstens uppgiftsskyldighét. Till detta kommer atf värdet av rutinmässiga underrättelser om nykferhetsanmärkningar visat sig vara av ganska marginell betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt.
Andra vägar bör därför sökas för att göra kontrollen av körkortshavarnas nykterhetsförhållanden mer effektiv. Utskottet vill i def sammanhanget främst peka på trafikbrotfslagsfiftningen och på polisens viktiga roll för atf upptäcka och förebygga onykterhef i trafiken. Vidare bör framhållas aft körkortsfrågorna i allt fall kommer att få övervägas på nytt på grund av socialberedningens förslag.
SoU 1983/84:1 y 6
Socialutskottet avstyrker med hänvisning fill det anförda motion 1982/ 83:1424. Utskottet vill dessutom tillägga att ett bifall fill motionärens yrkanden torde aktualisera vissa ändringar i vårdlagstiftningen.
Stockholm den 8 november 1983
På socialutskottets vägnar INGEMAR ELIASSON
Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Göte Jonsson (m), John Johnsson (s), Rune Gustavsson (c), Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m). Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla TiUander (c), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m), Inga Lantz (vpk) och Aina Westin (s).