om avdrag för s.k. allmänna skadestånd för åsidosättande av arbetsrättsliga regler (prop. 1983/84:165)
Yttrande 1983/84:SkU14
Skatteutskottets yttrande
1983/84:14 y
om avdrag för s. k. allmänna skadestånd för åsidosättande av arbetsrättsliga regler (prop. 1983/84:165).
Till arbetsmarknadsutskottet
Arbetsmarknadsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle yttra sig över ett i proposition 1983/84:165 framlagt förslag om ändring i kommunalskatlelagen (KL) jämte evenlueUa motioner. Skatteutskottet får med anledning härav anföra följande.
Förslaget i propositionen innebär bl, a. att rätten att göra avdrag för s. k. allmänna skadestånd för åsidosättande av arbelsrättsliga regler upphör.
I motionerna 2833 av Arne Fransson m. fl. (c), 2834 av Erik Hovhammar m. fl. (m, c, fp), 2835 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) och 2837 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) yrkas avslag på propositionen i denna del.
Enligt 20 § första stycket kommunalskatlelagen (KL) skall vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla från bruttointäkterna i förvärvskällan avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande.
Denna huvudregel kompletteras i andra stycket av samma lagrum och i anvisningarna med bestämmelser om vilka kostnader som inte är avdragsgilla vid taxeringen. Till sådana kostnader räknas - förutom den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter - bl. a. avgifter som utgår enligt lagen om påföljder och ingripande vid olovligt byggande m. m., avgifter enligt lagen om felparkeringsavgift och avgifter enligt lagen om överlaslavgift. Detsamma gäller restavgifler, skattetillägg, förseningsavgifter och indrivningsavgifter till del allmänna. Inte heller böter och vilen är avdragsgilla vid inkomstberäkningen. Dessa båda påföljder finns inte uppräknade bland de särskilt angivna, icke avdragsgilla kostnaderna i 20 § men anses - liksom dessa - utgöra rent personliga utgifter för vilka avdrag inte kan erhållas. Det bör understrykas att avdragsförbudet gäller även om del brott eller den förseelse som föranlett kostnaden resulterat i skattepliktig intäkt eller kan sägas ha utgjort en normal företeelse i rörelse.
Advokat-, rättegångs- och liknande kostnader är avdragsgilla endast om de utgör kostnader för all förvärva eller bibehålla skattepliktiga intäkter eller för all nedbringa avdragsgilla kostnader. Kostnader för tvist om förvärvskälla är således inte avdragsgilla.
Skadestånd på grund av avtalsbrott har i praxis ansetts utgöra driftkostnad i praktiskt laget varje fall där skadeståndet utgått på grund av brott mot ett i förvärvsverksamheten ingånget avtal.
Huvudsyftet med del allmänna skadeståndet i del arbetsrättsliga sank-
1 Riksdagen 1983/84. 6 saml. Nr 14 y
SkU 1983/84:14 y
SkU 1983/84:14 y 2
lionssyslemet är att upprätthålla respekten för lag och avtal. Från arbetsrätts-Ug synpunkt är det enligt utskottets mening väsentligt att skadeslåndssank-lionefi får en sådan utformning all delta syfte kan tillgodoses.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att del inte kan anses utgöra ett normall led i en arbetsgivares förvärvsverksamhet att denne åsidosätter de skyldigheter han enligt arbelsrättsliga lagar och kollektivavtal har mol de fackliga organisationerna och de anställda. Även om det allmänna skadeståndet trots allt skulle ha karaktär av driftkostnad finner utskottet starka skäl tala mol alt kostnader aV förevarande art är avdragsgilla i förvärvsverksamhet. Skadeståndets preventiva funktion jämställer del enligt ulskoltels mening med böter och vilen och kan för övrigt sägas vara av samma slag som flera av de avgifter vilka enligt 20 § KL utgör icke avdragsgill kostnad i förvärvskälla. Utskolt&t vill sålunda erinra om att exempelvis överlaslavgift och avgift som påförts erlligt lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. enligt nämnda förfaltningsrum inte är avdragsgilla vid taxering, och detta avdragsförbud gäller även om den förseelse som föranlett kostnaden resulterat i en skattepliktig intäkt i förvärvsverksamheten eller kan sägas ha utgjort en normal företeelse i densamma.
Skatteutskottet anser således att arbetsmarknadsutskottet bör tillstyrka förslaget om ändring i KL och avstyrka motionerna i motsvarande del.
I propositionen föreslås en ändring i 20 § KL. Utskottet vill erinra om all ändringar i samma författningsmm aktualiserats också i den lill skatteutskottet lämnade propositionen 1983/84:192, behandlad i utskottets betänkande SkU 1983/84:46
Stockholm den 3 maj 1984
På skatteutskottets vägnar RUNE CARLSTEIN
Närvarande; Rune Caristein (s), Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), Olle Westberg (s). Hagar Normark (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Lars Hedfors (s), Anna Lindh (s), Ewy Möller (m), Bruno Poromaa (s), Erkki Tammenoksa (s) oeh Göran Riegnell (m)*.
* Ej närvarande vid justeringen.
SkU 1983/84:14 y 3
Avvikande mening
Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och Göran Riegnell (m) anser att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar med "Huvudsyftet med" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
En myckel betydande majoritet av regeringsrätten in pleno (20 röster mot 4) har i dom meddelad i februari 1980 beslutat att skadestånd som en arbetsgivare utgivit till arbetstagarorganisation för åsidosättande av förhandlingsskyldighet enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet skall anses utgöra driftkostnad i arbetsgivarens rörelse.
Genom detta avgörande har således fastslagits att utgivandet av skadeståndet haft direkt samband med rörelseinläkternas förvärvande och bibehållande.
Frågan gäller då i vad mån skadeståndels preventiva syfte bör föranleda alt del skall anses utgöra en icke avdragsgill kostnad i förvärvskälla. Ett sådant betraktelsesätt förefaller utskottet föga tilltalande. Arbelsrättsliga regler återfinns i dag i tolv olika lagar däribland MBL och semeslerlagen. Bestämmelserna är i stor utsträckning både svåröverskådliga och svårtolkade och det kan knappast sägas ligga något onormalt eller orimligt i alt en arbetsgivare någon gång omedvetet bryter mot lagar eller kollektivavtal. I rättspraxis har också skadestånd ansetts utgöra driftkostnad i praktiskt laget samtliga fall, där skadeståndet utgått på grund av brott mot ett i verksamheten ingånget avtal.
Utskottet anser således i likhet med regeringsrättens majoritet att allmänt skadestånd för åsidosättande av arbelsrättsliga regler även i fortsättningen bör utgöra avdragsgill omkostnad i en arbetsgivares rörelse och detta så myckel mer som del vid bedömningen av ett sådant skadestånds sloriek finns möjlighet för domstolen all väga in också skattemässiga konsekvenser.
Skatteutskottet vill avslutningsvis erinra om att en huvudprincip vid beskattningen är alt belopp som är skatleplikligl för mollagaren också skall vara avdragsgillt för utgivaren av beloppet. Som riksskatteverket (RSV) påpekat i sill remissvar betyder elt bifall till propositionen att man bryter denna kongruens i systemet. RSV avstyrker också i sitt yttrande bestämt förslaget att särskilja just arbetsrättsliga skadestånd från övriga skadestånd. Enligt RSV:s uppfattning finns det tvärtom anledning att vara försiktig med all frångå vedertagna regler.
Skalteulskotlel anser således att propositionen bör avslås såvitt gäller förslaget om ändring i KL och motionerna i motsvarande del bifallas.
minab/gotab 78521 Stockholm 1984