om allemanssparandet (prop. 1983/84:30)
Yttrande 1983/84:SkU1
Skatteutskottets yttrande
1983/84:1 y
om allemanssparandet (prop. 1983/84:30)
Till finansutskottet
Finansutskottet har vid sammanträde den 18 oktober beslutat bereda skatteutskottet tillfälle all avge yttrande över proposition 1983/84:30 om allemanssparandet, jämte de motioner som kan komma alt väckas med anledning av propositionen, i de delar som rör skatteutskottets beredningsområde.
I propositionen föreslås att skaltesparsyslemet ersätts med ett nytt sparsystem, allemanssparandet. Del nya sparsystemet, som i princip är öppet för alla fysiska personer fr. ö. m. del år de fyller 16 år, har två former, sparande på rikssparkonto i bank och riskkapilalsparande i kapilalsparfon-der. Den förra sparformen ersätter banksparandet, den senare akliespa-randet.
1 skattehänseende föreslås alt all ränta, utdelning och värdestegring på allemanssparandet skall - ulan tidsbegränsning - vara fri från inkomstskatt. En extra av staten bekostad bonusränla på 5 % skall utgå under 1984. En motsvarande bonusränla tillkommer också ungdomar, som efter år 1984, dock senast del år de fyller 25 år, ansluter sig till systemet.
En sparare får - liksom nu - sälta in högst 600 kr. per månad i allemanssparandet. Något krav på visst lägsta belopp per månad eller på visst minsta antal insättningar per år har inte uppställts.
Av främst fördelningspolitiska skäl har föreskrivits att en sparares totala nettoinsättningar inte får överstiga 30 000 kr. Sparandel får fördelas på ett rikssparkonlo och högst två kapilalsparfonder.
De sparade medlen är i nuvarande sparsystem bundna under spararet och de följande fem åren. Enligt förslaget kan uttag från rikssparkonlo eller inlösen av andelar i kapilalsparfond ske vid valfri tidpunkt mot en avgift av 1 % på uttaget belopp, dock minst 20 kr. 1 gengäld berättigar insättningar i allemanssparandet inte lill skattereduktion. En sparare kan också - i motsats lill vad som nu gäller - vid valfri tidpunkt överföra sina sparade medel på rikssparkonlo till sådant konto i annan bank liksom hela eller en del av sill sparande på kapilalsparfond till annan fond.
Det övergripande ansvaret för administrativa rutiner och kontroller i allemanssparandet skall åvila riksgäidskontoret. På kontorets uppdrag skall en central instans kontrollera alt spararna inte har för många konton eller överskrider föreskrivna beloppsgränser. Något behov av inkomstskaltekon-troll finns normalt inte i det nya sparsystemet, och taxeringsmyndigheterna kommer inte att ha något särskilt konlrollansvar i detta sparsystem.
1 Riksdagen 1983/84. 6 saml. Nr ly
1983/84:1 y
SkU 1983/84:1 y 2
Allemanssparandet startar den 1 april 1984. Då upphör nyinsättningarna i skattesparandel. Insättningar under första kvartalet 1984 berättigar inte till skattereduktion. I gengäld gäller inte den femåriga bindningstiden för dessa insättningar. Övriga skatteförmåner som skattefri ränta och värdestegring skall gälla t. o. m. 1988.
I tre partimolioner från vardera m, c, och fp yrkas avslag på förslaget om allemanssparande. Ett genomgående tema i motionerna är all de i propositionen åberopade skälen för att avskaffa skaltesparandet - enligt motionärerna ett framgångsrikt och väl fungerande sparsystem - inte är tillräckligt starka och alt nysparandet i del nya sparsystemet sannolikt kommer all bli lägre än i skallesparandel. Andra argument som åberopas är att allemanssparandet knappast kommer att resultera i privat aktiesparande av någon omfattning och att del kan leda till en med hänsyn till inflationsrisken mindre önskvärd likviditelsuppbyggnad.
Kritiken mot skaltesparandet i dess nuvarande utformning har bl. a. gällt omfattningen av skallelättnaderna, vilka lett till ett för staten betydande skaltebortfall, och sparandels fördelningspolitiska effekter. Syftet med allemanssparandet är främst att stimulera hushållens långsiktiga sparande i former som underlättar finansieringen av statens budgetunderskott.
Såvitt skatteutskottet kan bedöma är förslagen i propositionen ägnade all tillgodose detta syfte. Genom den låga bindningsgraden för sparandel och genom alt sparstimulanserna skall gälla utan krav på visst minsta antal insättningar per år eller på visst minimibelopp per insättning har man enligt utskottets mening skapat förutsättningar för en bred anslutning till allemanssparandet och därigenom sannolikt också för ett icke obetydligt nysparande.
Den i motionerna framförda kritiken riktar sig i första hand mot att taket för allemanssparandet skulle vara för lågt och sparstimulanserna lill följd av den slopade skattereduktionen för ringa. Utskottet, som delar finansministerns uppfattning alt av fördelningspoliliska skäl ett tak bör finnas för insättningarna, vill erinra om all avkastningen får läggas lill sparkapilalet och alt det innestående beloppet för en sparare därigenom kan översliga 30 000 kr. Denna gräns är - som framgår av propositionen - f. ö. inte definitiv. Enligt finansministern får, om det visar sig behövligt, frågan om en höjning av takel tas upp när sparsystemet funnits någon tid. Utskottet vill i fråga om de föreslagna sparstimulanserna framhålla att all ränta, utdelning och värdestegring i allemanssparandet är utan tidsbegränsning fri från inkomstskatt. Med hänsyn härtill ställer sig allemanssparandet i vart fall på längre sikt förmånligare än skattesparandel. Av direktiven för den expertgrupp som utarbetat förslaget till allemanssparandet liksom av propositionen fraingår alt det är regeringens avsikt all göra en översyn av hushållssparandels villkor. Enligt utskottets mening kan det förutsättas att man vid en sådan översyn också kommer att pröva frågan om sparstimulansernas utformning och omfattning.
Med hänvisning till det anförda vill utskottet som sin mening uttala att
SkU 1983/84:1 y 3
motionerna bör avstyrkas i vad de innehåller yrkande om avslag på allemanssparandet. Härav följer all ulskollel inte heller kan biträda de yrkanden i motionerna som avser ändringar i nuvarande sparsystem.
Vad särskilt angår den i motion 36 aktualiserade frågan om en utredning rörande skatlepremieral sparande på privata investeringskonion (utgifts-skattekonton) bör den enligt utskottets mening kunna tas upp i samband med den av finansministern aviserade översynen av hushållssparandets villkor..
Stockholm den 10 november 1983
På skatteutskottets vägnar RUNE CARLSTEIN
Närvarande: Rune Caristein (s), Knut Wachtmeister (m), Valter Krislenson (s)*. Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)*, Olle Westberg (s). Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp)*, Lars Hedfors (s) och Anna Lindh (s)*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Avvikande mening
Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Kari Björzén (m) och Kjell Johansson (fp) anser all del avsnitt av utskottels yttrande som börjar på s, 2 med "Kritiken mol" och slutar på s. 3 med "hushållssparandets villkor" bort ha följande lydelse:
Syftet med propositionen sägs i första hand vara att stimulera hushållens långsiktiga sparande och all göra det i former som underlättar finansieringen av statens budgetunderskott och ökar de produktiva investeringarna.
Enligt utskottets mening tillgodoser man detta syfte bättre inom ramen för del nuvarande skaltesparandet än med förslaget i propositionen. Genom att skattereduktionen helt slopas kommer hushållen i fortsättningen med stor sannolikhet alt hellre välja den riskfria sparformen på rikssparkonlon än sparande i kapilalsparfonder. Innebörden av förslaget är således all man prioriterar slalsupplåning framför kapitalförsörjning lill näringslivet.
Även beloppsmässigt innebär allemanssparandet en försämring jämfört med skattesparandel. Med del nuvarande sparsystemet (600 kr. per månad i fem år) utgör maximibeloppet för insättningar 43 200 kr. I det nya systemet är taket maximerat lill 30 000 kr. Denna begränsning har kritiserats av flera lunga remissinstanser vid remissbehandlingen av den särskilda expertgruppens förslag till allemanssparande.
SkU 1983/84:1 y 4
Den kritik som regeringspartiet riktal mol skaltesparandet och som nu åberopas som motiv för att avskaffa del har bl. a. gällt att det inte åstadkommer något nysparande, alt del särskilt gynnar höginkomsttagare och således har en olämplig fördelningsprofil, alt de statsfinansiella kostnaderna för sparstimulanserna är alltför höga och alt bindningsliderna är alltför långa.
Med anledning härav vill utskottet framhålla all skaltesparandet - såvitt kan utläsas av tillgänglig statistik - blivit en stor framgång. Av propositionen framgår att de totala insättningarna under 1982 uppgick lill ca 4 miljarder kr. och att samma årslakl gäller för 1983. All elt sparande av den omfattningen också måste inrymma elt icke obetydligt nysparande torde knappast kunna bestridas.
Utskottet kan inte heller dela uppfattningen att det nuvarande sparsystemet särskilt skulle gynna höginkomsttagare. Den skatterabatt i form av skattereduktion som skattesparandet erbjuder har samma värde för alla oavsett inkomstnivå och kan enligt utskottets mening ses som en premie för den femåriga bindningen och - i fråga om akliesparandet - därutöver som en kompensation för det risktagande som sådant sparande alltid innebär. En viss bindning av sparmedlen torde enligt utskottets mening vara ofrånkomlig om man vill nå del långsiktiga hushållssparande som också sägs vara allemanssparandets syfte.
Det riskvilliga sparandels villkor har genom flera riksdagsbeslut under senare år allvarligt försämrats. Sålunda har skaltereduktionen för akliesparandet sänkts från 30 % lill 20 %. Den 30-procentiga skallereduktionen på aktieutdelningar har avskaffats och en tillfällig 20-procenlig skatt på aktieutdelningar har införts. Härtill kommer alt riksdagen inom kort kan väntas anta en proposition med förslag om en särskild omsättningsskatt och om skärpt realisationsvinstskatt på aktier. Även den proposition om löntagarfonder som nyligen förelagts riksdagen kommer - om den antas -med stor sannolikhet all minska intresset för placering i aktier. Mot den bakgrunden kan det enligt utskottets mening inte anses lämpligt att nu ytterligare försämra villkoren för aktiesparandet.
Med hänvisning lill del anförda anser skalteulskotlel sig - från de synpunkter utskottet har att företräda - böra förorda att finansutskottet avstyrker bifall lill förslaget om allemanssparande.
Av propositionen framgår all regeringen ämnar göra en översyn av hushållssparandels villkor. Enligt skatteutskottets mening bör en sådan översyn komma till stånd ulan onödigt dröjsmål och ske inom ramen för en parlamentarisk kommitté. En sådan kommitté bör pröva om och i vad mån ändringar bör göras i nuvarande sparsystem i enlighet med de förslag som förs fram i motionerna. Den bör också la upp den i motion 36 aktualiserade frågan om skatlepremieral sparande på särskilda investeringskonion.
minab/gotab Stockholm 1983 77175