Näringspolitik för tillväxt

Yttrande 1990/91:FiU4

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Finansutskottets yttrancde 1990/91 :FiU4y

Näringspolitik för tillväxt

Till trafikutskottet

Trafikutskottet har den 7 mars 1991 berett finansutskottet tillfalle att yttra sig över de avsnitt av proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt som remitterats till trafikutskottet (avsnitten 5, 6.26.4 och 7.3) jämte motioner, i de delar ärendet berör finansutskottets beredningsområde.

Propositionens förslag

1 proposition 1990/91:87 föreslår regeringen

10. att riksdagen godkänner att, med ändring av tidigare beslut
avseende användningen av de medel som inflyter till följd av avskatt
ningen av juridiska personer förutom handelsbolag, 5 miljarder kronor
överförs budgetåret 1991/92 till infrastrukturinvesteringar på trafikom
rådet (infrastrukturfonden) (avsnitt 5.2.1),

11.  att riksdagen godkänner att medlen till infrastrukturinvesteringar på trafikområdet (infrastrukturfonden) överförs till räntebärande konton i riksgälden (avsnitt 5.2),

12.  att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om'användning, fördelning och administration av medlen till infrastrukturfonden på trafikområdet (infrastrukturfonden) (avsnitt 5.2),

13.  att rik.sdagen godkänner inriktningen av den politiska styrningen av investeringsplaneringen (avsnitt 5.3),

56. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om bidrag ur infrastrukturfonden till investeringar i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar intill ett belopp av 20 miljarder kronor (1991 års penningvärde) (avsnitt 5.2.1),

59. att riksdagen anvisar till infrastrukturinvesteringar på trafikområdet (infrastrukturfonden) på tilläggsbudget till statsbudgeten budgetåret 1990/91 under sjätte huvudtiteln ett anslag på 5 miljarder kronor (avsnitt 5.2.1).

1 Riksdagen 1990/91. 5 saml. Nr4y

1990/91

FiU4y

Motionsyrkandena                                              i990/9l:FiU4y

Finansutskottet behandlar i detta yttrande

dels följande motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen:

1990/91 :T35 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att samfinansiering inte skall vara ett villkor för finansiering ur infrastrukturfonden.

1900/91:T40 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om infrastrukturfond.

1990/91 :T43 av Lars Tobisson m.fi. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om inrättandet av en infrastruktur-
fond-

1990/91 :T60 av Olof Johansson m.H. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om formerna för samhällets ansvar för investeringar
i infrastrukturen.

5.' alt   riksdagen  .som sin  mening ger  regeringen  till   känna vad  i motionen anförts om användningen av infrastrukturfondens medel. Motiveringen återfinns i motion 1000/91:N32.

1990/01 :T6I av Bengt Westerberg m.fi. (fp) vari yrkas

2.    att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av en infrastrukturfond,

3.    atl riksdagen med ändring i regeringens förslag hos regeringen begär förslag om hur de 5 miljarder kronor som begärs på tilläggsbudget för budgetåret 1990/91 för infrastrukturfonden skall tillföras ordinarie anslag för investeringar i trafikens infrastruktur,

4.    att riksdagen avslår regeringens förslag om att med ändring i tidigare beslut avseende användningen av de medel som inflyter till följd av avskattningen av juridiska personer överföra 5 miljarder kronor budgetåret 1991/92 till infrastrukturfonden,

5.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om infrastrukturinvesteringarnas finansiering.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91 :N33.

1990/91 :T62 av Carl Bildt m.fi. (m) vari yrkas

1.    att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av en infrastrukturfond, anvisning av medel till denna m.m..

2.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av statliga investeringar,

4. att  riksdagen,  med ändring av tidigare beslut avseende använd
ningen av de medel som inflyter till följd av avskattningen av juridiska
personer förutom handelsbolag, till Investeringar i trafikens infrastruk
tur (nytt anslag) för budgetåret  1991/92 anvisar ett reservationsanslag          2
av 5 miljarder kronor.

5.     att   riksdagen   till   Investeringar   i   trafikens   infrastruktur   (nytt     1990/91:FiU4y anslag) på tilläggsbudget till statsbudgeten  1990/91 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 5 miljarder kronor,

6.     att riksdagen hos regeringen begär förslag till disposition av anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur i enlighet med vad i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91 :N34.

dels den under allmänna motionstiden väckta motionen

1990/91 :Fi3l2 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas

1.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en fast andel av från länen inbetalda fordons-och bensinskatter bör återföras till resp. län som ytterligare väganslag, och att ett klarare samband mellan bilskatter och väginvesteringar skapas.

2.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att intäkterna från den progressiva skatteutjämningsavgiften, den tillfalliga regionala fastighets- skatten och den regionala investeringsavgiften i Stockholms län under en övergångsperiod bör återföras till länet för investeringar i transportsystemet och därefter avskaffas.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91 :T248.

Avgränsning av yttrandet

Finansutskottet har valt att begränsa detta yttrande lill frågan om förslaget i propositionen att inrätta en infrastrukturfond. 1 yttrandet behandlas finansieringen av fonden liksom vilka krav som ställs för att kunna utnyttja fonden. Utskottet tar även från sina utgångspunkter upp frågan om den politiska styrningen av infrastrukturinvesteringarna.

Utskottet har också beslutat att till trafikutskottet med detta yttrande överlämna motion Fi3l2 av Görel Bohlin m.fl. (m) om finansiering av vissa infrastrukturinvesteringar.

I propositionen berörs även frågan om postverket och kravet på en rikstäckande kontors- och kassaservice. 1 detta sammanhang diskuteras också betydelsen av postgirots ställning inom det statliga betalningssystemet. Något ställningstagande från riksdagens sida begärs inte i propositionen. Dessa frågor berörs även i flera av motionerna. Finansutskottet vill med anledning härav för trafikutskottet anmäla att finansutskottet kommer att behandla frågor med anknytning till postgirot och ilet statliga betalningssystemet i anslutning till förslag som kommer att presenteras i kompletteringspropositionen.

Propositionen

l propositionen föreslås att en särskild fond inrättas för att åstadkom
ma en snabbare utbyggnad av angelägen infrastruktur. De investeringar
som skall finansieras genom fonden skall genomföras i järnvägar, vägar          -'

och  kollektivtrafikanläggningar.  Investeringarna skall ges en förstärkt

1' Riksdagen /990:9i. 5 stiml. Nr 4y

politisk styrning. Regeringen skall i planeringsdirektiv till trafikverken            1990/91:FiL'4y

närmare beskriva hur verkens investeringsuppdrag påverkas av inrättandet av fonden samt av den reformerade investeringsplanering som föreslås i propositionen. Det framhålls i propositionen att olika intressenters möjligheter att delta i finansieringen av olika objekt skall tillvaratas i all den utsträckning det är möjligt. Samfinansieringar skall vara ett krav sägs det i propositionen. Vid beredningen av de olika projekten skall hänsyn tas till hur stor del som finansieras av andra intressenter.

Regeringen anger att de investeringar som skall genomföras med hjälp av de extra medlen skall vara av nationell betydelse. Medlen skall användas som delfinansiering av sådana större sammanhållna projekt som är av stor betydelse för den ekonomiska tillväxten och miljön. 1 propositionen redovisas exempel på investeringar som anses vara särskilt angelägna att få till stånd. Det framhålls dock i propositionen att även andra projekt skall kunna delfinansieras via fonden. Som villkor skall dock gälla att de uppfyller de allmänna riktlinjerna och kravet på samfinansiering.

Fonden skall uppgå till minst 20 miljarder kronor. Den skall finansieras genom att 5 miljarder kronor anvisas på tilläggsbudget under innevarande budgetår. Ytterligare 5 miljarder kronor skall tillföras fonden budgetåret 1991/92 genom en överföring av medel från de avskattningsmedel från juridiska personer förutom handelsbolag som riksdagen förra året beslutade skulle användas för att minska statsskulden. Ytterligare minst 10 miljarder kronor skall tillföras fonden under resten av 1990-talet. Medel för detta skall frigöras genom omprövning av andra statliga utgifter, effektiviseringar av den statliga administrationen och förmögenhetsförvaltningen.

Regeringen begär i propositionen ett bemyndigande att besluta om bidrag ur fonden intill ett belopp av 20 miljarder kronor.

Regeringen bedömer att minst 100 miljarder kronor kommer att behöva investeras i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar under resten av 1990-talet. Staten beräknas svara för drygt 70 miljarder kronor. Förutom de ordinarie anslagen till banverket, vägverket och länstrafiken ingår återstående medel i programmet för ökad bärighet samt den föreslagna infrastrukturfonden. Därtill kommer ca 30 miljarder kronor i avgiftsfinansiering av vägtrafiken. Enligt propositionen ställs ytterligare 1015 miljarder kronor i utsikt genom samfinansiering från näringsliv, regioner etc.

Till fonden skall en särskild delegation knytas med uppgift att för regeringens räkning bereda förhandlingsuppgörelser. Delegationen bör enligt regeringen bestå av företrädare för regeringskansliet, banverket och vägverket. Beslut om användning av medlen skall fattas av regeringen. Projekten skall redovisas samlat för riksdagen i efterhand en gång per år.

Motionerna                                                       l990/9i:FiU4y

l motionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och miljöpartiet de gröna yrkas avslag på förslaget att inrätta en särskild infrastrukturfond. Motionärerna anser visserligen att staten måste tillskjuta betydligt större belopp än som föreslås i propositionen, men detta bör ske på sedvanligt sätt genom reservationsanslag över statsbudgeten. Därigenom ges riksdagen en möjlighet att påverka den övergripande inriktningen av infrastrukturinvesteringarna. Förslaget att inrätta en särskild delegation ifrågasätts även i motionerna från centerpartiet och vänsterpartiet. Genom den i propositionen föreslagna ordningen ställs frågan om inriktningen av infrastrukturinvesteringarna utanför demokratisk kontroll anförs det i motionerna. Möjligheterna att nå samfinansieringslösningar i den utsträckning som regeringen har förhoppningar om ifrågasätts av samtliga partier. Samfinansiering är i och för sig önskvärd men är inte särskilt sannolik anförs det i motionerna. Samfinansiering bör därför inte vara ett krav för en finansiering från statens sida av dessa investeringar.

I motion T62 (m) anförs att infrastruktursatsningarna bör vara betydligt större än vad regeringen föreslagit. Under detta och nästa budgetår bör ytterligare 10 miljarder kronor anvisas för de statliga investeringarna. Regeringen har överskattat möjligheterna till kompletterande finansiering via företag och kommuner. Samfinansieringslösningar bör sökas i de fall sådana är möjliga. För detta krävs emellertid inte någon centralt inrättad fond. Konstruktionen med en infrastrukturfond innebär att riksdagen skulle avstå från sin rätt att råda över statens förmögenhet på detta område. Motionärerna ifrågasätter detta på principiella grunder. För varje projekt som blir aktuellt bör i stället berörda intressenter kunna bilda ett särskilt bolag, vilket eftersom dessa projekt normalt kan förväntas vara ekonomiskt lönsamma i något angivet tidsperspektiv också bör möjliggöra lånefinansiering av delar eller hela projektet. Förslaget att inrätta en infrastrukturfond avvisas av motionärerna.

I motionen anförs vidare att en återgång till en uppdelning av statsbudgeten i en drift- och kapitalbudget borde övervägas. Medel för räntabla investeringar skulle då kunna anslås i form av reservationsanslag. Finansieringen skulle ske genom upplåning eller genom avskrivningar på driftbudgeten. Det skulle därmed också vara naturligt, anser motionärerna, att företa omplaceringar på kapitalbudgeten genom att sälja statliga tillgångar, t.ex. företag och skogsmark, och använda likviden lill investeringar i exempelvis infrastruktur.

1 motion 76/ (fp) föreslås en total investeringsram på 140 miljarder kronor under 1990-talet. Motionärerna hänvisar till tidigare motionsförslag om hur denna ram skall kunna finansieras. Motionärerna anser att näringslivsfinansiering är en bra men osäker metod, i synnerhet i rådande lågkonjunktur. Det är olyckligt anser motionärerna att regeringen kräver .samfinansiering. Även avgiftsfinansieringen är osäker anför man. Regeringens tidigare förslag till investeringsfond avvisades av motionärerna. Fondens syfte och arbetssätt var oklan och redovis-

ningen av det nya förslaget anses fortfarande bristfallig. Motionärerna         1990/9 l:FiU4y

kritiserar alt det inte anges hur stor del av fondens medel som skall satsas på vägar resp. järnvägar. Del är onödigt atl inrätta en fond som förvaltas separat från statskassan. Den föreslagna delegationen är också onödig. Infrastrukturinvesteringar bör planeras på sedvanligt sätt. Finansieringen av fonden från avskattningsmedlen avvisas också av motionärerna. Det är enligt motionärerna inte en finansiering utan en ofinansierad utgiftsökning. Även i denna motion förordas att man i statsbudgeten skiljer på drift- och kapitalbudgetar.

Även i motion T60 (c) förordas en större satsning på investeringar i infrastruktur än i propositionen. Motionärerna anser att staten skall ha det yttersta ansvaret för investeringar I infrastruktur. Staten skall inte kunna avhända sig delta ansvar genom att förutsätta olika former av extern finansiering. Externa finansieringsmöjligheter bör naturligtvis undersökas men regeringen har enligt motionärerna orealistiska förväntningar på dessa möjligheter. Centerpartiet kritiserade förslaget till infrastrukturfond förra året och anser att det nu framlagda förslaget inte motsvarar riksdagens beställning. Fortfarande saknas riktlinjer för hur fondens medel skall fa utnyttjas. Den av regeringen föreslagna delegationen för infrastrukturinvesteringar far inte innebära att fördelningen av investeringsresurserna undandras riksdagens påverkan. Motionärerna kan inte acceptera att den politiska styrningen koncentreras till regeringskansliet. Enligt motionärerna skall riksdagen ange förutsättningarna för trafikverkens långsiktiga investeringar.

1 motion T35 (v) föreslås att de statliga investeringarna koncentreras till järnvägarna och miljövänlig kollektivtrafik. Ytterligare 10 miljarder kronor bör anvisas budgetåret 1992/93. Systemet med vägavgifter avvisas. Samfinansiering skall inte vara ett villkor. Delta villkor kommer alt förhindra angelägna investeringar. Näringslivet skall inte ges möjlighet att styra samhällets investeringar. 1 den föreslagna delegationen kommer järnvägsinvesleringarna alt få svårt alt hävda sig.

1 motion T40 (mp) motsätter man sig all medel i så stor utsträckning av.sätts för väginvesteringar. Den av regeringen föreslagna delegationen och beslutsordningen innebär alt besluten om investeringarna hamnar utanför demokratisk kontroll. Den blir elt sätt alt kringgå riksdagens krav alt investeringar skall ske på elt samhällsekonomiskt och regionalpolitiskt balanserat sätt. 1 stället för att inrätta en fond bör medlen anvisas över anslag som kan utnyttjas över fiera år. De belopp som regeringen föreslår bör enligt motionärerna i första hand användas för banverkets investeringar. Möjligheterna till extern finansiering bör givetvis tas till vara, men de är enligt motionärerna överskattade. Det är en huvuduppgift för samhället att stå för de grundläggande investeringarna i infrastrukturen. Motionärerna anser vidare att regeringens förslag till finansiering av infrastruklurinvesteringarna innebär en budgetförsvagning.

Utskottet                                                                                           l990/9l:FiU4y

Infrastrukturfondens budgeteffekter

Vad gäller fondens effekter på statsbudgeten och del statliga upplåningsbehovei kan konstateras att finansieringen de två första åren med 10 miljarder kronor innebär en ökad belastning på statsbudgeten med 5 miljarder kronor och ett ökat statligt upplåningsbehov med hela beloppet, 10 miljarder kronor, i takt med att medlen tas i anspråk. Att inte hela beloppet belastar statsbudgeten beror på alt medel under budgetåret 1991/92 skall överföras till infrastruklurfonden från de avskattningsmedel från juridiska personer förutom handelsbolag som riksdagen våren 1990 beslutade skulle tillföras riksgäldskontoret direkt för nedamortering av statsskulden i stället för som inkomst på statsbudgeten. Genom att 5 miljarder kronor av des.sa medel inte kommer att användas för nedamortering mot statsbudgeten kommer det statliga upplåningsbehovet att i stället öka motsvarande mycket.

De medel som skall tillföras fonden senare under 1990-lalet skall enligl propositionen tillskapas genom omprövning av andra offentliga utgifter, effektiviseringar av den statliga administrationen och förmö-genhetsförvallningen. Om dessa åtaganden genomförs kommer fondens finansiering i denna del inte att medföra någon nettobelastning på statsbudgeten.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla att det finns anledning att bedöma effekterna av offentliga utgiftsökningar för investeringar på annat sätt än utgifter för konsumtion/löpande förbrukning. De realekonomiska effekterna skiljer sig på ett avgörande sätt framför allt på längre sikt. Samhällsekonomiskt lönsamma investeringar kan väntas bidra till en ökning av den ekonomiska tillväxten under hela den period de kan utnyttjas. Görs investeringarna i samhällsekonomiskt räntabla former innebär de inte någon minskning av det samlade värdet av statens reala förmögenhet. Den statliga upplåning som företas för att finansiera investeringarna balanseras nämligen av ökade reala tillgångar.

Som framhålls i motion T43 av Lars Tobisson m.fi. (m) kommer detta förhållande inte särskilt väl till uttryck i den statliga budgeten efter det att uppdelningen på en drift- och kapitalbudget har slopats. Yrkandet i nämnda motion om att låta utreda frågan om att dela upp statsbudgeten i en drift- och en kapitalbudget som överlämnats av trafikutskottet avser finansutskottet efter remissbehandling att behandla i annat sammanhang.

Det är svårt att ange vilka resurser eller ramar som finns eller bör
avsättas för de framtida infrastrukturinvesteringarna. Den yttersta grän
sen sätts av den ekonomiska utvecklingen samtidigt som dessa investe
ringar är en förutsättning för en god ekonomisk utveckling. En annan
begränsning är att ökade investeringar på sikt kräver elt ökande
underhåll och alt medel för detta måste avsällas under ordinarie
driftanslag.  Denna lyp av utgifter bör emellertid finansieras med lö-                ..,

pande inkomster. Etl finansieringsalternativ som nämns både i propo-          i990/91:FiU4y

silionen och i motionerna är avgifter. I annat fall sätter ambitionerna för budgetpolitiken den yttersta gränsen.

Riksdagens inflytande över investeringsbesluten

Utskottet vill särskilt uppmärksamma frågan om riksdagens inflytande över infrastrukturinvesleringarnas inriktning. 1 propositionen sägs alt det totala beloppet om minst 20 miljarder kronor skall användas till investeringar i enlighet med de riktlinjer som fastställs av riksdagen (s. 74). Riktlinjerna är emellertid myckel allmänt hållna. Vad gäller väginvesteringarna förklarar regeringen att man för tillfallet inte är beredd att la ställning till de förslag som vägverket lagt fram (s. 86). Vad gäller järnvägarna skall banverkets planer följas men de större investeringsprojekten skall bestämmas av vilka förhandlingsuppgörelser som kan komma till stånd. Förbättringarna inom storstadsregionerna görs också avhängiga de uppgörelser som förhandlats fram. De kräver emellertid ytterligare beredning konstateras det i propositionen.

Det kan således konstateras atl regeringen i propositionen inte är beredd alt för riksdagen lägga fram några preciserade riktlinjer för investeringarnas inriktning. De kommer i stor utsträckning att göras avhängiga möjligheterna till samfinansiering. Utskottet återkommer till detta. Det ankommer i första hand på trafikutskottet att ta ställning lill vilket inflytande riksdagen bör ha på den statliga investeringsplaneringen inom trafikområdet. Trafikutskottet har gjort allmänna uttalanden om att det politiska infiytandet över planeringsprocessen bör stärkas genom en utvecklad investeringsplanering. 1 ett yttrande lill konstitutionsutskottet om förekomsten och utformningen av konsekvensanalyser i propositioner avlämnade under 1990 (1990/91 :TU2y) efterlyste trafikutskottet bl.a. en utvecklad samordnad invesleringspla-nering, elt bättre beslutsunderlag för resultatuppföljning och en precisering av de trafikpolitiska målen. Detta skulle ge riksdagen elt bättre beslutsunderlag och göra den parlamentariska behandlingen mer ändamålsenlig anförde trafikutskottet.

Mot bakgrund av atl villkoren för utnyttjande av fonden är mycket allmänt hållna och att statliga medel ställs lill fondens förfogande ulan att anvisas över statsbudgeten uppkommer frågan om förslagen i propositionen kan anses stå i överensstämmelse med stadgandet i regeringsformen om att statens medel inte får användas på annat sätt än riksdagen har bestämt (RF 9:2). Av betydelse i sammanhanget är också stadgandet att riksdagen enligt regeringsformen i den omfattning som behövs skall fastställa grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den (RF 9:9).

Grundlagberedningen, som bl.a. hade alt pröva frågan om vilken specificeringsgrad och anslagsindelning man bör välja i statsbudgeten, ansåg att det inte var möjligt eller lämpligt att söka dra gränser för riksdagens befattning med budgetregleringen (SOU 1972:15 Ny regeringsform Ny riksdagsordning). Utredningen diskuterade dels spärr mot alltför vidsträckta bemyndiganden lill regeringen, dels spärr mot

överdrivna  delaljingripanden   från   riksdagens  sida.   Grundlagen   bör      1990/9l:FiU4y

liksom hittills, anförde utredningen, medgestor flexibilitet på utgiftsregleringens område. Detta är viktigt bl.a. från stabiliseringspolitisk synpunkt. Det ligger alltid i riksdagens hand att bestämma vilka ulgiftsbemyndiganden den vill ge åt regeringen, konstaterade grundlagberedningen.

Utskottet noterar att det från stabiliseringspolitisk synpunkt anses viktigt att medge stor flexibilitet på ulgiftsregleringens område. Statliga investeringar används traditionellt som ett verksamt medel i stabiliseringspolitiken. Att utnyttja lågkonjunkturperioder för alt bygga ut den samhälleliga kapaciteten har visat sig vara en framgångsrik metod alt utjämna variationer i produktionen och sysselsättningen. I samband med budgetregleringen ges också regeringen varje år genom finansfullmaklen möjlighet att inom vissa ramar besluta om utgiftsåtaganden i syfte atl motverka en nedgång i sysselsättningen. Denna fullmakt innebär alt regeringen inom en ram på för närvarande 2,5 miljarder kronor kan tidigarelägga bl.a. de av affärsverkens investeringar som normalt finansieras med anslag över statsbudgeten. Det framgår inte av propositionen i vilken utsträckning infrastruklurfonden är tänkt att användas som elt medel i stabiliseringspolitiken eller på vilket sätt den påverkar utnyttjandet av finansfullmaklen.

Finansutskottet har gjort en genomgång av på vilket sätt utnyttjandet av de större anslagen i statsbudgeten bestäms av riksdagen. 1 årets förslag till statsbudget finns 15 anslag upptagna som uppgår till 5 miljarder kronor eller mer. Flertalet av dessa regleras helt eller delvis genom lag. Det gäller t.ex. anslagen för barnbidrag, studiebidrag, folkpensioner, delpensioner och skatteutjämningsbidrag. De återstående anslagen är på annat sätt genom riksdagsbesluten omgärdade med omfattande begränsningar i utnyttjandet. Som exempel kan nämnas biståndsanslaget genom SIDA där riksdagen dels anger vilka länder som skall omfattas av biståndet, dels anger särskilda ramar för varje land.

Utskottet konstaterar således alt även om grundlagen medger stor flexibilitet på budgetregleringens område har riksdagen hittills för de större anslagen genom sina ulgiftsbemyndiganden lill regeringen givit bestämda ramar och relativt detaljerade regler för hur de statliga medlen får användas.

Del i propositionen föreslagna anslaget för infrastrukturinvesteringar
och del begärda planeringsbemyndigandet på 20 miljarder kronor
skiljer sig härvidlag väsentligt från hittillsvarande pretxis. Normalt
gäller att planeringsbemyndiganden knyts till utnyttjande av statliga
anslag. För att skapa långsiktighet i planeringen bemyndigas regering
en alt fatta beslut med åtaganden, som innebär att berörda anslag
kommer att belastas senare. 1 detta fall framgår det inte om några
ytterligare anslag kommer att föreslås efter budgetåret 1990/91. Even
tuellt kan fonden komma att finansieras på annat sätt. Förslag härom
finns som nämnts för budgetåret 1991/92. Det blir härigenom oklart
vad del föreslagna bemyndigandet innebär för åtagande för riksdagens          9

del efter det all det första anslaget om 5 miljarder kronor förbrukats.

Det   framgår   inie   heller  av   proi)ositionen   vilka   förfoganderegler,        1990/9 l:FiL)4v

exempelvis för försäljning, som regeringen anser bör gälla för denna lyp av statlig egendom. Frågan kompliceras av att staten eventuellt inte kommer att vara en.sam ägare av dessa väg- och trafikanläggningar.

Samlinansiering av infrastrukturinvesteringar

Finansutskottet delar regeringens uppfattning all samfinansieringslösningar är angelägna och bör eftersträvas. Men i likhet med vad som anförs i fiera motioner an.ser ulskottet att delta inte måste vara elt absolut krav. Det kan finnas projekt som är angelägna att genomföra även om det inte finns delfinansiärer som är intresserade. En del av projekten är dessutom sådana att del inte framstår som sannolikt all andra finansiärer kan tänkas vara intresserade av alt delta. I de fall företagsekonomiskt räntabla projekt kan komma all ingå i ett infrastrukturprojekt, t.ex. genom all de kan avgiftsfinansieras, är det sannolikt atl en bättre lösning är all skapa särskilda projeklbolag med olika delägare på rent kommersiella grunder. Utskottets slutsats är därför atl kravet pä samfinansiering inte bör vara absolut.

En viktig fråga i sammanhanget är frågan om hur riksdagens inflytande skall säkerställas. Den föreslagna ordningen med endast en redovisning i efterhand anser inte ulskollet vara till fyllest. Riksdagen bör ges ett reellt inflytande på den övergripande inriktningen av investeringarnas fördelning på vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar. Det är inte utskollets avsikt alt riksdagen skall besluta om varje enskilt projekt. Då del emellertid företrädesvis är fråga om nationellt strategiska satsningar framstår det som rimligt au riksdagens beslul erfordras i dessa frågor.

Sammanfattning

Finansutskollel vill sammanfattningsvis anföra följande. Del råder stor
samstämmighet om behovet all genomföra en kraftfull satsning på
investeringar i utbyggd och förbällrad infrastruktur. Dessa investering
ar är av avgörande betydelse för all åstadkomma en balanserad ekono
misk tillväxt och för att stärka vår iniernationella konkurrenskraft.
Utskottet konstaterar vidare all konsekvenserna av all inrätta en sär
skild fond för infrastruklurinvesteringar inte till alla delar är redovisa
de i propositionen. En central fråga är på vilket sätt riksdagens reella
inflytande på den övergripande planeringen skall säkerslällas. Del är
vidare en förutsättning att riksdagen anger huvuddragen för använd
ningen av statens medel och vilka förfoganderegler som skall gälla för
fondens tillgångar. Det är också som finansutskottet ser del angeläget
att dessa investeringar genomförs i överensstämmelse med stabilise
ringspolitikens mål. Vad fondkonstrukiionen innebär i delta avseende
framgår som nämnts inte. Om en särskild infraslrukturfond skall
inrättas bör därför trafikutskottet enligt finansulskollets mening under
sin fortsatta beredning precisera eller av regeringen begära precisering
ar i här nämnda avseenden.                                                                              10

Finansutskottet är från sina utgångspunkter i avvaktan härpå berett            1990/9l:FiU4y

tillstyrka att 5 miljarder kronor anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1990/91 på ett reservationsanslag för infrastruklurinvesteringar på trafikområdet. Vad finansutskottet utifrån sina utgångspunkter anfört om användningen och fördelningen av medlen till infrastrukturinvesteringar och om den politiska styrningen av investeringsplaneringen bör trafikutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen lill känna.

Motion om finansiering av vissa infrastrukturinvesteringar

I motion Fi3l2 av Görel Bohlin m.fl. (m) föreslås att en fast andel av de från länen inbetalda fordons- och bensinskatterna bör återföras lill resp. län som ytterligare väganslag. Vidare föreslås alt intäkter från den progressiva skalteutjämningsavgiften, den tillfålliga regionala fastighetsskatten och den regionala investeringsskalten i Stockholms län under en övergångsperiod bör återföras till länet för investeringar i transportsystemet och därefter avskaffas.

De i motionen angivna skatterna är upptagna som inkomster i statsbudgeten. Genom att använda dessa inkomster för de investeringar som motionärerna föreslår ökar således del statliga budgetunderskottet. Ulskottet ser således inte motionärernas förslag som en finansieringsmetod. Dessutom anser ulskollet att denna typ av investeringar bör vägas mot andra typer av infrastrukturinvesteringar och inte mot skatteinkomster. En specialdestinering av inkomster till vissa investeringar förhindrar en prioritering på rationella grunder. Finansutskottet förordar därför att trafikutskottet avstyrker motion Fi312.

Stockholm den 26 mars 1991 På finansutskottets vägnar

Hans Gustafsson

Närvarande: Hans Guslafeson (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s). Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s) och Sonia Karlsson (s).

Avvikande mening

Samfinansiering av infrastrukturinvesteringar

Lars Ove Hagberg (v) anser att den del av finansutskottels yttrande som i avsnittet Samfinansiering av infrastrukturinvesteringar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "vara absolut" bort ha följande lydelse:

I propositionen ställs som villkor att medel ur infrastrukturfonden endast skall användas om projekten kan samfinansieras. Det förutsätts att företag eller kommuner skall vara medfinansiärer för att projekten skall komma till stånd. Utskottet ifrågasätter detta villkor. Kravet kommer att innebära att flera angelägna järnvägsprojekt inte kan komma igång trots all medel finns tillgängliga. Det privata näringslivet ges därmed ett avgörande inflytande på samhällets irafikinvesleringar. Utskottet anser inte att detta är riktigt. Investeringar i infrastruktur bör vara en statlig angelägenhet. Ulskottet anser därför alt samfinansiering inte skall vara etl villkor för dessa investeringar. Propositionens förslag i denna del bör därför avvisas av riksdagen.

1990/9 l:FiU4y

Särskilt yttrande

Motion om finansiering av vissa infrastrukturinvesteringar

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfeson (alla m) anför:

Vi instämmer i motionärernas uppfattning att särskilda åtgärder krävs för alt reparera de försummelser som under senare år förekommit på vägunderhållels område. För flertalet andra iransporisätt finns del möjligheter all via avgiftssältning skaffa fram resurser för nödvändigt underhåll. Det går emellertid inte i normalfallet att sälja biljetter för rätt all framföra fordon på väg. Avgiftsfinansiering bör på delta område komma i fråga endast för att finansiera nyanläggning av t.ex. broar, avlastande vägsträck ningar m.m.

Mot denna bakgrund anser vi det värt att överväga alt en viss, i förväg bestämd andel av drivmedelsskattemedlen avdelas för underhållsåtgärder på vägnätet. På så sätt leder också en ökad bilism till all de ekonomiska resurserna automatiskt växer och därmed motsvarar det ökade slitaget.

gotab  98405 Stockholm 1991