Protokoll utskottssammanträde 2016/17:2

Utskottens protokollSocialförsäkringsutskottets protokoll 2016/17:2

RIKSDAGEN

SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET

PROTOKOLL	UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2016/17:2
DATUM	2016-09-22
TID	10.30–11.50
NÄRVARANDE	Se bilaga 1

§ 1	Justering av protokoll Utskottet justerade protokoll 2016/17:1.
§ 2	EU-frågor på migrationsområdet Statssekreterare Lars Westbratt, Justitiedepartementet, återrapporterade från möte i RIF-rådet den 9-10 juni 2016 och från informellt RIF-råd den 7-8 juli 2016.
§ 3	EU-gemensamt system för vidarebosättning Utskottet överlade med statssekreterare Lars Westbratt, Justitiedepartementet. Underlaget utgjordes av kommissionens förslag till EU-gemensamt system för vidarebosättning, KOM(2016) 468 och faktapromemoria 2015/16:FPM122. Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var: Vidarebosättning är och har sedan länge varit en viktig del av den svenska flyktingpolitiken. Vidarebosättning är ett väl beprövat system och det säkraste sättet för personer i behov av skydd att komma till EU. Det finns ett behov av fler lagliga vägar till EU för att söka asyl. Regeringen är positiv till att det förutom det ordinarie vidarebosättningsförfarandet ska införas ett skyndsamt förfarande, vilket möjliggör en snabbare väg in i EU för personer som är i behov av skydd. Regeringen är positiv till ett EU-gemensamt vidarebosättningssystem som syftar till att öka medlemsstaternas deltagande i arbetet och som kan bidra till att öka antalet vidarebosättningsplatser i EU. Det är viktigt att det system som inrättas inte medför onödig administration eller försvårar för de medlemsstater som redan har ett välfungerande nationellt system för vidarebosättning. UNHCR och IOM har centrala roller vid genomförandet. Ordföranden konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt. SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening: Sverigedemokraterna delar inte regeringens ståndpunkt. Vi är positiva till FN:s vidarebosättningssystem men anser att ett system utanför detta både är överflödigt och ineffektivt. Varje medlemsstat vet själv bäst vilken kapacitet den har för ett väl fungerande och värdigt mottagande av flyktingar. V-ledamoten anmälde följande avvikande mening: Förslaget från kommissionen innebär att de frågor om ett gemensamt system för vidarebosättning läggs i förordning. Vänsterpartiet är principiellt motståndare till att lägga förslagen i förordningar i stället för i direktiv. Förordning innebär att mer makt förs över från den nationella nivån till EU-nivå. Den svenska ståndpunkten bör därför omfatta att förslagen ska läggas i direktiv, inte förordning. Det är viktigt och bra att EU diskuterar möjligheter att utöka antalet vidarebosättningar eftersom det är en av de enda lagliga och säkra vägarna att söka asyl i EU idag. Delen som rör ”riktade EU-vidarebosättningsprogram” cementerar en ordning där avtal som det mellan EU och Turkiet blir modellen för vidarebosättning. Det är inte acceptabelt. Den svenska ståndpunkten bör tydligt ange detta. Det finns även en uppenbar risk att EU med denna förordning skapar ett parallellt system till det som redan finns och fungerar hos UNHCR. Enligt förslaget kommer endast vidarebosättning inom EU-ramen ersättas ekonomiskt, medan det tidigare varit möjligt för medlemsstaten att få ersättning även för sina nationella åtaganden i vidarebosättning. Det innebär att antalet vidarebosättningar de facto riskerar att bli färre med förslaget. Detta bör den svenska ståndpunkten markera mot så att ersättning utgår för såväl gemensamma vidarebosättningar som nationella Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.
§ 4	Nytt blåkortsdirektiv Utskottet överlade med statssekreterare Lars Westbratt, Justitiedepartementet. Underlaget utgjordes av kommissionens förslag till nytt blåkortsdirektiv, KOM(2016) 378 och faktapromemoria 2015/16:FPM113. Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var: Regeringen är positiv till att öka möjligheterna för tredjelandsmedborgare att komma till EU för högkvalificerat arbete. Det är angeläget att tillgodose såväl nuvarande som framtida behov av högkvalificerad arbetskraft i medlemsstaterna. Gemensamma regler på EU-nivå som ger bättre villkor och ökade möjligheter att röra sig inom unionen kan bidra till detta. Förslaget innebär samtidigt en kraftig begränsning av medlemsstaternas möjligheter att utforma en egen politik på området. Regeringen anser att medlemsstaterna även fortsättningsvis ska ha möjlighet att tillämpa nationella system för högkvalificerade arbetstagare vid sidan av blåkortsdirektivets bestämmelser. Det finns annars en risk att sådan arbetskraftsinvandring begränsas, vilket inte är önskvärt. Det är viktigt att direktivet utformas på ett sätt som motverkar att personer som kommer till EU för att arbeta utnyttjas. Medlemsstaterna ska därför kunna ställa krav på att tredjelandsmedborgare erbjuds anställningsvillkor i nivå med kollektivavtal eller branschpraxis för den aktuella tjänsten. Det är också viktigt att direktivet respekterar medlemsstaternas olika arbetsmarknadsmodeller. Medlemsstaterna bör även fortsättningsvis ha möjlighet att tillämpa arbetsmarknadsprövning utan begränsning. Ordföranden konstaterade att det fanns stöd för regeringens redovisade ståndpunkt. Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.
§ 5	Asylprocedurförordningen Utskottet överlade med statssekreterare Lars Westbratt, Justitiedepartementet. Underlaget utgjordes av kommissionens förslag till asylprocedurförordning, KOM(2016) 467 och faktapromemoria 2015/16:FPM131. Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var: Regeringen välkomnar en ökad harmonisering av medlemsstaternas asylsystem. Alla medlemsstater måste solidariskt dela på ansvaret att ta emot människor i behov av skydd. Systemet ska vara effektivt, rättsäkert, långsiktigt hållbart, humant och medge beslut av hög kvalitet som värnar asylrätten. En förutsättning för ett sådant system är att alla medlemsstater har ett fungerande och effektivt asylsystem. Det kräver humana mottagningssystem med tillräcklig kapacitet, en rättssäker asylprocess, likvärdig bedömning av skyddsbehov och vissa grundrättigheter kopplade till skyddsbehovet. Vid behov ska en enskild medlemsstat i vissa delar kunna ha en mer generös inställning än den som EU har som helhet. För regeringen är upprätthållandet av rättssäkerheten i den gemensamma processen avgörande. Systemet måste ha tillräckliga garantier för rätten att söka asyl och att alla ansökningar prövas individuellt och rättssäkert. Principen om non-refoulement och respekten för rätten att söka asyl måste fullt ut upprätthållas, även i situationer när en sökande inte samarbetar med myndigheterna. Regeringen välkomnar att reglerna förenklas och förtydligas samt att barns rättigheter stärks. Systemet måste vara effektivt och ansökningar prövas skyndsamt med bibehållen kvalitet. Regeringen anser att den föreslagna uppdelningen och ansvarsfördelningen mellan registrering av ansökan och inlämnande av ansökan bör vara frivillig för medlemsstaterna att införa. Regeringen anser också att alla vuxna ska ansöka om asyl personligen. Tidsfrister måste vara realistiska och reglerna bör varken leda till omotiverad ökad administration eller omotiverat ökade utgifter. Regeringen anser att principen om den fria bevisvärderingen måste kunna upprätthållas och motsätter sig därför bl.a. bestämmelser om krav på erkännande av andra medlemsstaters medicinska åldersbedömningar samt begränsningar av vad en sökande får anföra under domstolsprövning. Den övergripande målsättningen för regeringen är att säkerställa ett rättssäkert gemensamt system som värnar asylrätten. Regeringen kommer fortsatt analysera förslaget i alla dess delar. Ordföranden konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt. SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening: Sverigedemokraterna delar inte regeringens ståndpunkt. Det är viktigt att upprätthålla fattade beslut, inte minst för att upprätthålla rätten till asyl. När en asylsökande inte samarbetar måste det emellertid kunna medföra konsekvenser.   V-ledamoten anmälde följande avvikande mening: Förslaget från kommissionen innebär att de frågor som nu ligger i asylprocedurdirektivet läggs i förordning. Vänsterpartiet är principiellt motståndare till att lägga förslagen i förordningar i stället för i direktiv. Förordning innebär att mera makt förs över från den nationella nivån till EU-nivå. Den svenska ståndpunkten bör därför omfatta att förslagen ska läggas i direktiv, inte förordning. Att gå över till förordningsform blir särskilt allvarligt eftersom förslaget innehåller en rad saker som Vänsterpartiet motsätter sig starkt, och som därmed dessa riskerar att bli tvingande. Vänsterpartiet motsätter sig processer där asylsökande förvaras i låsta läger som en oundviklig del av ansökningsförfarandet. Förslaget kring gränsförfarande riskerar att skapa just den sortens låsta läger, och även om tiden i dessa begränsas till fyra veckor är det en oacceptabel ordning att människor fängslas för att utöva rätten att söka asyl. Detta bör vara den svenska ståndpunkten. Vänsterpartiet motsätter sig även en ordning där harmoniseringen innebär att miniminivåer blir ett bindande tak. Gemensamma listor på säkra länder, säkert första asylland samt bedömningar från Easos bör inte vara bindande, liksom det inte heller bör vara tvingande att använda medicinska åldersbedömningar som gjorts i andra medlemsländer. Detta bör vara den svenska ståndpunkten. Det är av särskild vikt att det inte blir tvingande att skicka tillbaka asylsökande till säkra länder enligt gemensam lista utan rättssäker individuell prövning. Detta sker redan nu summariskt från Grekland till Turkiet i och med avtalet mellan EU och Turkiet. Regeringen bör betona att sådant förfarande inte är acceptabelt. Detta bör vara den svenska ståndpunkten. Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.
§ 6	Skyddsgrundsförordningen Utskottet överlade med statssekreterare Lars Westbratt, Justitiedepartementet. Underlaget utgjordes av kommissionens förslag till skyddsgrundsförordning, KOM(2016) 466 och faktapromemoria 2015/16:FPM130. Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var: Alla medlemsstater måste solidariskt dela på ansvaret att ta emot människor i behov av skydd. Systemet ska vara effektivt, rättsäkert, långsiktigt hållbart, humant och medge beslut av hög kvalitet som värnar asylrätten. En förutsättning för ett sådant system är att alla medlemsstater har ett fungerande och effektivt asylsystem. Det kräver humana mottagningssystem med tillräcklig kapacitet, en rättssäker asylprocess, likvärdig bedömning av skyddsbehov och vissa grundrättigheter kopplade till skyddsbehovet. Regeringen välkomnar en ökad harmonisering av medlemsstaternas asylsystem. Enhetligheten i bedömningarna av skyddsbehov bör öka och det är därför positivt att grunderna för bedömning av skyddsbehov förtydligas. Principen om non-refoulement och respekten för rätten att söka asyl måste fullt ut upprätthållas, även i situationer när en sökande inte samarbetar med myndigheterna. Regeringen anser också att skyddsstatus måste kunna beviljas vid så kallade sur place-skäl på samma sätt som idag. Bestämmelserna om omprövning av skyddsskäl bör utformas så att de inte leder till omotiverade ökade administrativa krav för de prövande myndigheterna. Vid behov ska en enskild medlemsstat i vissa delar kunna ha en mer generös inställning än den som EU som helhet har. Regeringen välkomnar att innebörden av internationellt skydd förtydligas. Regeringen välkomnar också att det klargörs att rättigheter till t.ex. försörjningsstöd, skola och hälsovård bara föreligger i den medlemsstat som beviljat skydd och inte i andra. När det gäller längden på uppehållstillstånd för skyddsbehövande förordar regeringen ett regelverk som möjliggör att permanenta uppehållstillstånd får beviljas. Tidsfrister måste vara realistiska och reglerna bör varken leda till omotiverad ökad administration eller omotiverat ökade utgifter. Regeringen kommer fortsatt analysera förslaget i alla dess delar. Ordföranden konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt. SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening: Sverigedemokraterna delar inte regeringens ståndpunkt om att alla medlemsstater måste ”ta ansvar” genom att ta emot asylsökande då det enligt oss är direkt ansvarslöst. Vi menar att varje medlemsstat själva vet vilka begränsningar de har samtidigt som det omfattande mottagandet av asylsökande som vi sett på senare tid är direkt kontraproduktivt om man önskar hjälpa flyktingar. V-ledamoten anmälde följande avvikande mening: Förslaget från kommissionen innebär att de frågor som nu ligger i skyddsgrundsdirektivet läggs i förordning. Vänsterpartiet är principiellt motståndare till att lägga förslagen i förordningar i stället för i direktiv. Förordning innebär att mer makt förs över från den nationella nivån till EU-nivå. Den svenska ståndpunkten bör därför omfatta att förslagen ska läggas i direktiv, inte förordning. Vänsterpartiet anser att det är bra att definitionen av vilka som tillhör familjen vidgas. Det är även bra och viktigt att regeringen markerar att sur place-skäl även ska kunna ge rätt till skydd i framtiden och att det bör vara möjligt för en medlemsstat att ge permanenta uppehållstillstånd. Det finns dock en uppenbar risk att denna förordning faktiskt permanentar delar av den tillfälliga lagen som regeringen införde i juni 2016. Vänsterpartiet motsätter sig att asylsökande ska behöva genomgå en omprövning av sina skyddsskäl. Detta är ytterligare ett tungt skäl att motsätta sig att detta läggs i förordning i stället för i direktiv. Med dessa förslag bildar harmoniseringen ett fast tak som inte går att rucka på. Detta bör vara den svenska ståndpunkten. Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.
§ 7	Reviderat mottagandedirektiv Utskottet överlade med statssekreterare Lars Westbratt, Justitiedepartementet. Underlaget utgjordes av kommissionens förslag till reviderat mottagandedirektiv, KOM(2016) 465 och faktapromemoria 2015/16:FPM129. Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var: Regeringen välkomnar en ökad harmonisering av medlemsstaternas asylsystem. Alla medlemsstater måste solidariskt dela på ansvaret att ta emot människor i behov av skydd. Systemet ska vara effektivt, rättssäkert, långsiktigt hållbart, humant och medge beslut av hög kvalitet som värnar asylrätten. En förutsättning för ett sådant system är att alla medlemsstater har ett fungerande och effektivt asylsystem. Det kräver humana mottagningssystem med tillräcklig kapacitet, en rättssäker asylprocess, likvärdig bedömning av skyddsbehov och vissa grundrättigheter kopplade till skyddsbehovet. Regeringen välkomnar en ökad harmonisering av medlemsstaternas mottagningssystem, som syftar till att förbättra de generella mottagandevillkoren liksom till att enskilda medlemsstater att i vissa delar ha en mer generös inställning, och till förbättringar av beredskapen inom den europeiska unionen. Tidsfrister måste vara realistiska och reglerna bör varken leda till omotiverat ökad administration eller omotiverat ökade utgifter. Att sekundära förflyttningar inte ska vara tillåtna i större utsträckning än enligt dagens EU-regler är en viktig princip. Det främsta incitamentet för att förhindra sekundära förflyttningar är ett likvärdigt mottagande i EU. Det är viktigt att prövning kan ske i rätt medlemsstat. Regeringen ser att det kan finnas behov av möjligheter att använda förvarstagande i fall då det är sannolikt att den asylsökande som hanteras enligt Dublinreglerna kan komma att avvika, en sådan ordning är också nödvändig för att upprätthålla principerna i den nya Dublinförordningen. Generellt motsätter sig dock regeringen utökade begränsningar av rörelsefriheten för asylsökande inom en medlemsstat, så som särskilda stängda flyktingläger eller i mindre områden dit asylsökande allmänt hänvisas. När begränsningar måste ske för den enskilde individen ska de vara proportionerliga och ske med hänsyn tagen till gällande internationella åtaganden på området, exempelvis Europakonventionen. Barnens bästa måste beaktas. Mottagandevillkoren i direktivet ska vara ändamålsenligt utformade och i överensstämmelse med övriga rättsakter på asylområdet. Ordföranden konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt. SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening: Sverigedemokraterna delar inte regeringens ståndpunkt. Självfallet är det viktigt att avgöra vilket medlemsland som har ansvar för olika asylsökande och att minska förflyttning mellan säkra länder. Samtidigt är vi motståndare till en gemensam politik som syftar till minskade möjligheter för medlemsstaterna att själva bestämma över sitt mottagande. Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.
§ 8	Nästa sammanträde Utskottet beslutade att nästa sammanträde ska äga rum tisdagen den 27 september kl. 10.30
Vid protokollet Justeras den 27 september 2016

SOCIALFÖRSÄKRINGS-UTSKOTTET

NÄRVAROFÖRTECKNING

Bilaga 1 till protokoll 2016/17:2

§ 1–8

N

V

N

V

N

V

N

V

N

V

N

V

LEDAMÖTER

Fredrik Lundh Sammeli (S), ordf.

Johan Forssell (M), vice ordf.

X

Carina Ohlsson (S)

X

Mikael Cederbratt (M)

X

Phia Andersson (S)

X

Markus Wiechel (SD)

X

Lars-Arne Staxäng (M)

X

Yilmaz Kerimo (S)

X

Solveig Zander (C)

O

Rickard Persson (MP)

X

Lotta Finstorp (M)

Kerstin Nilsson (S)

X

Linus Bylund (SD)

O

Emma Carlsson Löfdahl (L)

X

Wiwi-Anne Johansson (V)

Aron Modig (KD)

X

Teresa Carvalho (S)

SUPPLEANTER

Patrik Engström (S)

X

Tina Ghasemi (M)

X

Johanna Haraldsson (S)

Carl-Oskar Bohlin (M)

Patrik Björck (S)

Jennie Åfeldt (SD)

X

Jörgen Warborn (M)

Paula Holmqvist (S)

Fredrik Christensson (C)

Maria Ferm (MP)

Amir Adan (M)

Serkan Köse (S)

Heidi Karlsson (SD)

O

Barbro Westerholm (L)

Christina Höj Larsen (V)

X

Désirée Pethrus (KD)

Mathias Tegnér (S)

X

Paula Bieler (SD)

Hanna Wigh (SD)

Marco Venegas (MP)

Daniel Riazat (V)

Rossana Dinamarca (V)

Emma Henriksson (KD)

Yasmine Larsson (S)

Bengt Eliasson (L)

Mats Persson (L)

Tomas Eneroth (S)

Johanna Jönsson (C)

X

Larry Söder (KD)

Finn Bengtsson (M)

Eva Lindh (S), extra suppleant

O

N = Närvarande

x = ledamöter som deltagit i handläggningen

V = Votering

o = ledamöter som härutöver har varit närvarande