Subsidiaritet och proportionalitet
Utlåtande 2012/13:KU14
- 1, Förslag
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut
Ärendet är avslutat
- Planerat beslutsdatum
- 1 januari 1899
- Senaste händelse
- Beslut 1 januari 1899
Utskottens utlåtanden
Utskotten kan granska meddelanden från EU:s institutioner. Ofta handlar det om så kallade strategiska dokument från EU-kommissionen som kan vara idédokument, diskussionsunderlag och långsiktiga planer för kommande lagstiftning. När ett utskott har granskat ett sådant meddelande skriver det ett utlåtande till kammaren om granskningen.
Utskotten gör också subsidiaritetsprövningar av EU-förslag. De ska då bedöma om ett beslut bör fattas på EU-nivå eller av på nationell nivå. Om utskottet anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utlåtande.
Hela betänkandet
Beslut
Brister i subsidiaritetskontrollen av EU-förslag (KU14)
Konstitutionsutskottet har granskat EU-kommissionens rapport om hur subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna har tillämpats på förslag till EU-lagstiftning under 2011. De nationella parlamenten ska inom åtta veckor granska förslagen till EU-lagstiftning för att se att de följer subsidiaritetsprincipen, det vill säga principen om att besluten ska fattas på den effektivaste nivån och så nära medborgarna som möjligt. KU konstaterar att en sjättedel av de EU-förslag som riksdagen subsidiaritetsprövat saknade subsidiaritetsmotiveringar eller hade brister i deras motiveringar. Det sistnämnda är en allvarlig brist som gör det svårt för riksdagen att se till att subsidiaritetsprincipen följs. Riksdagen har påpekat detta även tidigare. En möjlighet skulle enligt KU vara att parlamenten fick rätt att skicka tillbaka förslag som helt saknar subsidiaritetsmotivering för komplettering.
KU är tveksamt till hur effektiv subsidiaritetskontrollen är som den nu är utformad. Utskottet lyfter bland annat frågan om vilken effekt riksdagens invändningar i samband med subsidiaritetsprövningar har haft på EU:s lagstiftning. KU anser att det är viktigt att utskotten bevakar frågan, särskilt i de fall då riksdagen har lämnat motiverade yttranden. En annan aspekt är enligt KU behovet av att se över åttaveckorsfristen. Riksdagen lade utlåtandet till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet. Därefter skickades utlåtandet för kännedom till EU-kommissionen och till Regeringskansliet.
- Utskottets förslag till beslut
- Utlåtandet läggs till handlingarna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Ärendets gång
Förslag
Information kommer
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2013-03-07
Trycklov: 2013-03-12
Justering: 2013-03-12
Trycklov till Gotab och webb: 2013-03-13
Trycklov: 2013-03-12
Justering: 2013-03-12
Trycklov till Gotab och webb: 2013-03-13
Utlåtande 2012/13:KU14
Alla beredningar i utskottet
2013-02-21, 2013-03-07
Brister i subsidiaritetskontrollen av EU-förslag (KU14)
Konstitutionsutskottet har granskat EU-kommissionens rapport om hur subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna har tillämpats på förslag till EU-lagstiftning under 2011. De nationella parlamenten ska inom åtta veckor granska förslagen till EU-lagstiftning för att se att de följer subsidiaritetsprincipen, det vill säga principen om att besluten ska fattas på den effektivaste nivån och så nära medborgarna som möjligt. KU konstaterar att en sjättedel av de EU-förslag som riksdagen subsidiaritetsprövat saknade subsidiaritetsmotiveringar eller hade brister i deras motiveringar. Det sistnämnda är en allvarlig brist som gör det svårt för riksdagen att se till att subsidiaritetsprincipen följs. Riksdagen har påpekat detta även tidigare. En möjlighet skulle enligt KU vara att parlamenten fick rätt att skicka tillbaka förslag som helt saknar subsidiaritetsmotivering för komplettering.
KU är tveksamt till hur effektiv subsidiaritetskontrollen är som den nu är utformad. Utskottet lyfter bland annat frågan om vilken effekt riksdagens invändningar i samband med subsidiaritetsprövningar har haft på EU:s lagstiftning. KU anser att det är viktigt att utskotten bevakar frågan, särskilt i de fall då riksdagen har lämnat motiverade yttranden. En annan aspekt är enligt KU behovet av att se över åttaveckorsfristen. Utskottet föreslår att riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet. Därefter skickas utlåtandet för kännedom till EU-kommissionen och till Regeringskansliet.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2013-03-20
Debatt om förslag 2012/13:KU14
Webb-tv: Subsidiaritet och proportionalitet
Dokument från debatten
- 2013-03-20Protokoll 2012/13:81
Protokoll från debatten
Anf. 1 Billy Gustafsson (S)
Herr talman! Det här är ett utlåtande från konstitutionsutskottet beträffande Europeiska kommissionens rapport om subsidiaritet och proportionalitet.
Jag skulle inledningsvis vilja säga att det är med viss besvikelse som jag noterar att dessa frågor inte tycks röna något större intresse och engagemang heller i vår egen riksdag. Därför är jag väldigt glad över att åtminstone Lars Elinderson kommer att ha ett inlägg i diskussionen.
Jag beklagar att det inte är fler som intresserar sig för det här, för vad handlar det om, kolleger? Jo, det handlar om makt och demokrati och fördelning av befogenheter mellan medlemsstaterna och unionen. För mig är få frågor större än demokrati och maktutövande, och därför beklagar jag att inte fler verkar vara intresserade.
Jag vill betona att jag inte säger att det är odemokratiskt bara för att ett beslut fattas av unionen. Däremot säger jag att det är fel om vi inte medvetet har tagit ställning för att ett beslut på unionsnivå är att föredra framför ett beslut i respektive medlemsland. Så länge vi gör medvetna ställningstaganden är det inga problem. Problemet uppstår om det sker mer av sig självt.
Därför tycker jag att det är angeläget att de här frågorna får en ökad uppmärksamhet; annars finns det just en risk att utvecklingen med allt fler beslut på unionsnivå blir något av ett självspelande piano. Det menar jag är demokratiskt och principiellt väldigt olyckligt.
Herr talman! Konstitutionsutskottet gör sedan några år tillbaka en uppföljning av hur vi här i riksdagen arbetar med subsidiaritets- och proportionalitetsprövningarna. Vi från KU redovisade denna uppföljning för några månader sedan här i kammaren. Det utlåtande som vi nu redovisar till kommissionen bygger på dessa redovisade iakttagelser.
Det finns tre områden som jag kort skulle vilja kommentera. För det första: Det finns en fördragsfäst skyldighet att lagförslag som kommer från kommissionen och andra förslagsställare måste motivera varför det ska fattas beslut på unionsnivå. Här har vi under flera år kunnat konstatera att det alltför ofta är bristfälliga motiveringar eller att det till och med saknas motiveringar för varför det ska fattas beslut på unionsnivå.
Jag anser för egen del att tydliga målbeskrivningar och motiveringar är en förutsättning för att man ska kunna göra en seriös bedömning, för om sådana inte finns begriper jag inte riktigt hur man över huvud taget kan göra en prövning. Man måste ju ställa den emot någonting, och finns det ingenting att ställa den emot begriper jag inte hur man kan göra prövningen.
Från utskottet har vi därför i total enighet pekat på en rätt intressant möjlighet som jag vill lyfta fram här, och det är att när motivering saknas skickar vi helt enkelt tillbaka förslagen. Om man nu, som jag, är av uppfattningen att det inte går att göra prövningen är det logiskt att säga att vi skickar tillbaka det. Men det är klart, herr talman, att om det ska få någon betydelse måste vi få andra medlemsstater att göra på liknande sätt. Annars blir det naturligtvis ett slag i luften.
För det andra vill jag lyfta fram att jag tror att det vore värdefullt med en översyn som leder till en förändring av två delar i protokollet som handlar om subsidiaritetsprövningen, nämligen den så kallade åttaveckorsfristen. Jag tror att man måste titta på den, för den förhindrar ibland att vi kan få ett samlat svar från olika medlemsstater.
Det andra som jag tror att man behöver titta på är de tröskelvärden som finns i fördraget när ett förslag kan bli omprövat. Hittills har vi inte nått dessa tröskelvärden vid något tillfälle. Det borde väl ändå leda till någon form av eftertanke angående om tröskelvärdet är för högt eftersom vi aldrig har nått det.
Slutligen vill jag kommentera ytterligare något som vi har tagit upp. Utifrån mina utgångspunkter handlar det här om kompetensfördelning. För ett par månader sedan kunde vi konstatera ett ökat inslag av kompetensöverföring från medlemsstaterna till unionen. Det behöver inte vara fel, men det jag vill lyfta fram för kammaren är att det är viktigt att vi följer denna utveckling och sätter in den i ett längre tidsperspektiv. Det är lätt att vi inte ser skogen för alla träd om vi inte tar ett par steg tillbaka och ser det i ett perspektiv.
Därför tror jag att det är viktigt att vi ändå skaffar oss en uppfattning om hur den långsiktiga utvecklingen av unionsrätten ser ut och hur den påverkar kompetensfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna.
Herr talman! Jag tog inledningsvis upp att för mig handlar det här om demokrati och makt. Därför vill jag avsluta, kanske något ovanligt, med några personliga reflexioner.
Som jag ser det handlar den prövningsrätt som regleras i fördraget och som närmare beskrivs i protokollet till fördraget om att det ges en möjlighet att påverka den fortsatta hanteringen. Jag menar att den möjligheten är det lilla landets verktyg. Om vi tänker efter så sker prövningen ur subsidiaritets- och proportionalitetshänseende vanligen i slutet av, kanske rent av som sista länken i, en längre process.
Om ett stort medlemsland tidigare i processen markerar att de inte är särskilt intresserade och att det inte ligger i deras intresse är jag helt övertygad om att det påverkar processen mycket mer än om det är ett litet land som för fram att man är tveksam.
Detta kommer säkerligen att förnekas av de allra flesta. Men jag är övertygad om att det fungerar så i ett mellanstatligt samarbete mellan länder som är så olika storleksmässigt. Jag är dock beredd på att det kommer att vara en hel del som inte håller med mig.
Med denna min uppfattning i botten är det min övertygelse att vi måste bli bättre på att samverka mellan länder som har likartade intressen för att på det viset kunna använda det lilla landets verktyg. Verktyget är den fördragsfästa rätten till den här prövningen och att kunna uppnå tröskelvärden.
Jag tror också att vi i riksdagen skulle behöva förbättra vårt eget arbete med dessa prövningar, tillsammans med att vi blir bättre på att hitta allianser och samförstånd med andra länder. När fackutskotten prövar frågan om vi skulle kunna lämna subsidiaritetsvarning eller inte är jag övertygad om att det är lätt att uppfattningen i sakfrågan tar överhanden och gör att de konstitutionella och därmed principiella frågorna om demokrati och maktaspekter kommer i bakgrunden.
Utan att själv ha tagit ställning fullt ut skulle jag vilja peka på några idéer som jag hoppas att man i den pågående utredningen av riksdagsordningen har tagit sig an. Det borde man rimligen ha gjort, eftersom detta är principiellt oerhört viktiga frågor. Jag utgår från att det kommer ett förslag. Som ett inlägg skulle jag vilja lyfta fram två idéer om hur vi kanske skulle behöva resonera om att förändra arbetet i riksdagen: Ska vi inrätta ett särskilt utskott med ansvar för subsidiaritetsprövningarna? Eller ska vi formalisera samverkan mellan fackutskotten och konstitutionsutskottet när det gäller de här frågorna? Jag har inget svar. Det är funderingar och idéer som jag vill lyfta fram. Jag hoppas och ser fram emot att den pågående utredningen av riksdagsordningen kommer med några fräscha förslag i det här avseendet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utlåtande KU14.
Anf. 2 Lars Elinderson (M)
Herr talman! Jag tackar Billy Gustafsson för hans inledning. Till att börja med ska jag kommentera en del av de mer filosofiska resonemang som han avslutade sitt anförande med. Jag vill markera att det råder en väldigt stor enighet inom konstitutionsutskottet i de här frågorna, inte bara när det gäller det här utlåtandet, utan över huvud taget i frågan om hur vi ska värna innebörden av subsidiaritetstanken.
Den fråga som jag tänkte kommentera lite grann och som Billy uppenbarligen ansåg vara något kontroversiell är frågan om stora och små länder behandlas olika inom samarbetet. Jag tycker att det är ganska uppenbart att det är så som Billy säger. Därför är det också viktigt att subsidiaritetsprövningen kommer så tidigt som möjligt i processen. Inte minst de senaste dagarna tycker jag att det manifesterats väldigt tydligt att länder hanteras olika för samma typer av problem.
Hanteringen av den cypriotiska bankkrisen är ett väldigt tydligt exempel. Man sade mer eller mindre: Ni får hälften av de pengar ni behöver - resten får ni plocka in hur ni vill. Detta ledde till att den cypriotiska regeringen lade fram ett förslag som nästan på alla punkter står i strid med de övergripande regler som vi har varit eniga om inom EU för att undvika en så kallad
bank run
, det vill säga att bankkunderna går till bankerna och tar ut sina pengar.
Man kan tänka sig vad som skulle hända om en sådan situation uppstod i Frankrike eller Tyskland. Inte skulle EU-institutionerna och Internationella valutafonden behandla dem som man har behandlat Cypern. Det är ganska anmärkningsvärt att man har hanterat dem på det sättet. Detta är ett exempel som jag anser ger stöd till en av Billys avslutande reflexioner.
EU-samarbetet bygger i hög grad på subsidiaritetstanken. Den politiska makten ska ligga hos medlemsstaterna. Bara frågor som medlemmarna inte kan lösa på egen hand ska EU besluta om. Det här finns klart reglerat. Kontrollmekanismerna för subsidiaritetsprincipen styrs av protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Protokollet infördes redan genom Amsterdamfördraget och fastställer att vissa åtaganden ska respekteras under själva utarbetandet av lagstiftning. Därefter har protokollet förstärkts och förbättrats genom Lissabonfördraget, framför allt när det gäller de nationella parlamentens roll i granskningen och uppföljningen av hur principen ska tillämpas.
Jag delar också Billys uppfattning när det gäller behovet av en bred diskussion kring de här frågorna och hans frustration över att frågorna inte väcker större intresse. Särskilt i dessa dagar av interna kriser och problem inom EU-samarbetet är det viktigt att diskutera hur formerna för samarbete skulle kunna förbättras. Det är bland annat det som den här frågan handlar om.
Subsidiaritetsprincipen ålägger bland annat kommissionen att innan den föreslår lagstiftande rättsakter ta fram en grönbok. Motsvarande krav ställs också på andra EU-institutioner. Det gör det möjligt att begära in åsikter från nationella och lokala institutioner och från det civila samhället om lämpligheten i ett förslag till lagstiftning, i synnerhet när det gäller subsidiaritetsfrågan.
Protokollet lägger för övrigt också till kommissionens skyldigheter att till varje utkast till lagstiftande akt låta det följa med ett dokument som visar att man respekterar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, det vill säga den motivering som finns. I Lissabonfördragets förnyade protokoll kopplar man de nationella parlamenten till kontrollen av den här principen.
De nationella parlamenten har, som Billy också var inne på, två möjligheter. För det första har de oppositionsrätt under utarbetandet av förslag till lagstiftning. De har möjlighet att hänvisa ett förslag till lagstiftning till kommissionen om de bedömer att principen inte respekteras. För det andra kan medlemsländerna bestrida en lagstiftande rättsakt i EU-domstolen när de anser att subsidiaritetsprincipen inte respekteras. De nationella parlamenten kan inte stoppa ett lagförslag, men kan begära att det omprövas. Prövningen måste gå fort. Parlamenten har bara åtta veckor till sitt förfogande.
Konstitutionsutskottets roll i den här granskningen består framför allt av två delar. Utskottet gör i efterhand en sammanställning av de enskilda granskningar som utskotten gjort under året och drar slutsatser av denna. Denna granskning lämnade vi här i kammaren för några månader sedan. Dessutom lämnar vi ett utlåtande med anledning av kommissionens årliga rapport om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen inom hela unionen. Det är detta utlåtande vi lämnar i dag. Som Billy Gustafsson redogjort för är det ett enigt utlåtande.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att det råder stor enighet i riksdagen om rollfördelningen mellan EU och dess institutioner å ena sidan och den nationella nivån å den andra, även om det finns enstaka exempel på frågor där vi drar olika slutsatser.
Detta är tredje gången som vi behandlar kommissionens rapport om hur subsidiaritetsprövningen har tillämpats inom hela EU. Efter hand har våra slutsatser blivit alltmer kritiska, både till hur andra medlemsländer behandlar, eller ofta snarare avstår från att behandla, subsidiaritetsfrågan och hur kommissionen och andra organ tillämpat reglerna. Uppföljningen visar till exempel att cirka en sjättedel av de utkast till lagstiftningsakter som underställdes subsidiaritetsprövning under perioden saknade subsidiaritetsmotiveringar eller innehöll bristfälliga sådana. Flera av riksdagens utskott har också påpekat att befintliga motiveringar ofta varit knapphändiga eller svårbegripliga.
I de fall subsidiaritetsmotivering saknas bör det, enligt utskottets mening, betraktas som ett åsidosättande av protokollet. Utskottet menar därför att ett sådant lagförslag borde skickas tillbaka till förslagsställaren för utformning i enlighet med fördraget och dess protokoll.
Utskottet är också tveksamt till subsidiaritetskontrollens effektivitet när det gäller de nuvarande formerna. En fråga gäller i vilken utsträckning som invändningar tillgodosetts i den antagna lagstiftningen. Flera olika förhållanden understryker dessutom vikten av att bevaka hur den långsiktiga utvecklingen av unionsrätten påverkar kompetensfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna inom ramen för fördragens bestämmelser.
Herr talman! Konstitutionsutskottet kommer också i fortsättningen att bevaka dessa frågor. Med detta vill jag yrka bifall till konstitutionsutskottets utlåtande.
Anf. 3 Gunnar Andrén (FP)
Herr talman! Det kan tyckas förmätet att jag lägger mig i diskussionen eftersom jag instämmer väldigt mycket med både Billy Gustafsson och Lars Elinderson.
Jag vill ändå för den intresserade allmänheten och ledamöterna berätta lite om hur ett utskott kan hantera den här frågan, nämligen det skatteutskott som jag tillhör sedan elva år. Även om det är relativt få ärenden behandlas de väldigt noggrant. Jag kommer att tänka på Lina Sandells psalm
Jag kan icke räkna dem alla
, för det har blivit allt fler ärenden som subsidiaritetsprövas.
Just det som vi hanterar i skatteutskottet, som jag känner till bäst, är ett sådant område där EU egentligen inte ska agera. Men i praktiken är det väldigt många frågor som kommer till vårt lilla utskott. Det finns en vacker engelsk beteckning, CCCTB, och som ligger på allas våra läppar och förklaras som den gemensamma konsoliderade skattebasen. Jag kan inte säga exakt, herr talman, vad det betyder på engelska.
Vi hanterar också en sådan fråga som om det ska vara moms på ideella föreningar, en mycket stor fråga för väldigt många svenskar. Skatteutskottet har lämnat yttranden, har varit nere och träffat kommissionären Semeta och så vidare. Det handlar om, precis som Lars Elinderson och Billy Gustafsson har sagt, om vilken makt vi ska överföra till EU. Där är det noggrann prövning, åtminstone i skatteutskottet, för vi ska egentligen inte föra över någon makt eller något inflytande alls. Däremot kanske vi måste samordna beräkningsgrunder och liknande så att det blir en gemensam redovisning.
Det finns också anledning att påpeka att allmänheten kan gå in och titta på vilka yttranden ett utskott har gjort och vilka frågor som kommer från utskottet. Och på riksdagens föredragningslista finns frågor upptagna så att man i förväg kan se vilka frågor som blir aktuella.
I huvudsak håller jag väldigt mycket med Billy Gustafsson och Lars Elinderson. Detta är en fråga som bevakas alldeles för lite av pressen, för det står nästan aldrig någonting om detta. Detta är en brist. Däremot tycker jag inte att man kan säga att vi, åtminstone det utskott som jag tillhör, slarvar med den här frågan, utan vi arbetar intensivt efter måttet av förmåga. Sedan hoppas vi att EU-kommissionen någon gång lyssnar till våra invändningar.
Allra sist, herr talman, vill jag säga att konstitutionsutskottets utlåtande är väldigt bra, för det pekar på att det svenska parlamentet faktiskt har tagit möjligheterna från Lissabonfördraget ad notam och varit det allra flitigaste parlamentet i att skicka motiverade yttranden till kommissionen. Det är en viktig sak att betona när man tycker att vi kanske borde vara ännu duktigare. Andra parlament kanske borde skärpa sig ännu mer.
Anf. 4 Billy Gustafsson (S)
Herr talman! Jag måste börja med att tacka Gunnar Andrén för att han gick upp i den här debatten. Jag blev så glad och begärde replik nästan av den anledningen.
Jag satt och tänkte: Hoppas att han säger någonting nu som jag kan begära replik på, så att jag åtminstone kan göra ett klarläggande. Om mitt inlägg kunde uppfattas som att jag har uppfattningen att fackutskotten i vår riksdag skulle vara slarviga ber jag om överseende, för det var absolut inte det jag menade. Problemet som jag tog upp handlade om att alldeles oavsett hur professionella våra fackutskott i vår riksdag är i subsidiaritetsprövningen räcker det inte för att kunna påverka var beslutet sedan landar, var makten hamnar någonstans så att säga.
Jag skulle gärna vilja se en dialog med samtliga fackutskott, inte i första hand om hur ni jobbar internt utan hur ni jobbar med att skapa en dialog med andra medlemsstater för att uppnå det nödvändiga tröskelvärdet, som jag kallade det, för att få ett förslag omprövat. Är det vanligt i ditt utskott, Gunnar, att ni gör på det sättet?
Avslutningsvis: Tack för att du gick upp i debatten!
Anf. 5 Gunnar Andrén (FP)
Herr talman! Jag tackar för denna innovation som vi har sett här, att Billy Gustafsson begär replik på grund av att han har fått instämmanden. Detta är ju lite speciellt, men jag tackar honom för det.
Billy Gustafsson ställde i sitt inledande anförande en intressant fråga: Arbetar vi bra nog? Ni har ett förslag som man kan överväga, och det finns andra förslag om att det kanske ska vara ett särskilt utskott. Man kan naturligtvis alltid diskutera om vi arbetar tillräckligt bra med detta.
Du ställde frågan vad vi gör i utskottet. Jag har inga riktigt bra och konkreta förslag på hur vi skulle kunna göra annorlunda. Men den väsentligaste frågan är hur vi gör detta publikt - och det kanske var den fråga som Billy Gustafsson ställde i slutet - för att få fler än vi som sitter här och den stora allmänheten medveten om att det ligger i farozonen att makt överlämnas till EU utan att vi riktigt är medvetna om detta. Framför allt känner inte publiken till det, och det är det som är det största problemet, som jag ser det.
Men jag har tyvärr inte några direkta förslag på hur vi skulle kunna göra annorlunda, annat än att försöka göra det som vi har beslutat mer intressant. Vi har från skatteutskottet endast lyckats vid något enda tillfälle. Men CCCTB skrivs det väldigt lite om i det här landet.
Anf. 6 Billy Gustafsson (S)
Herr talman! Sannolikt är det ovanligt att man begär replik om man inte är motståndare till den som har hållit sitt anförande. För mig är avsikten med replikskiften att gemensamt söka sig framåt för att hitta någonting som är bättre. Vi behöver inte försöka slita håret av varandra varje gång vi begär replik. Jag tyckte att det i det här fallet kändes angeläget att begära replik, eftersom jag uppfattade att Gunnar Andrén och jag är överens om att det är viktigt att fler kan ta till sig de här frågorna.
Jag ska bara avsluta med att säga att vi väl kan ta varandra i hand på att vi ska försöka jobba för att få fler att inse vikten av subsidiaritetsprövning. Den är principiellt oerhört viktig, därför att den är en väsentlig del i hur vårt land kommer att utvecklas i framtiden i förhållande till andra länder, i förhållande till unionen.
Detta är inte bara en administrativ uppgift utan i högsta grad en politisk uppgift, och det är vår uppgift att få andra politiker men också samhället i övrigt att inse värdet och vikten av det.
Anf. 7 Gunnar Andrén (FP)
Herr talman! Jag håller naturligtvis med Billy Gustafsson i allt han säger. Sverige är i hög grad i de här sammanhangen en förhandlings- och konsensusdemokrati. Vi ska vara eniga. Strid och samverkan kan vi ha när det gäller regeringsbildning och sådant, men detta är en annan sak.
Arbetar vi tillsammans med andra parlament? Jag kan bara referera till skatteutskottet. Vi har i skatteutskottet under senare år i alla fall haft besök av det danska skatteutskottet och det finska skatteutskottet, däremot inte av det norska, för Norge tillhör inte EU. Men när man bjuder in andra blir det ofta den nationella skattepolitiken, i skatteutskottets fall, som kommer att diskuteras i förhållande till någon annan och alltför lite - vi måste rannsaka oss även där - på EU-nivå. Nu är dock skattepolitiken, som jag företräder, ett område som egentligen ingen av oss vill ha in i EU-sammanhang, och där föreligger stor enighet. Så det är lite speciellt.
Jag vill avsluta med att tacka konstitutionsutskottet för detta utlåtande, som jag när jag läste det - det är inte alla som har det under huvudkudden - tyckte var väldigt intressant. Det var skönt att läsa det, och jag hoppas att alla som har lyssnat på debatten kommer att ta del av det.
Beslut
Beslut: 1899-01-01
Beslut: 2013-03-20
Beslut: 2013-03-20
Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1
Beslut: Subsidiaritet och proportionalitet
Webb-tv: Beslut
Protokoll med beslut
- 2013-03-20Protokoll 2012/13:81
Riksdagsskrivelser
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Rapport från kommissionen om subsidiaritet och proportionalitet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna.