Översyn av EU:s budget
Utlåtande 2007/08:FiU14
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 10 april 2008
Utskottens utlåtanden
Utskotten kan granska meddelanden från EU:s institutioner. Ofta handlar det om så kallade strategiska dokument från EU-kommissionen som kan vara idédokument, diskussionsunderlag och långsiktiga planer för kommande lagstiftning. När ett utskott har granskat ett sådant meddelande skriver det ett utlåtande till kammaren om granskningen.
Utskotten gör också subsidiaritetsprövningar av EU-förslag. De ska då bedöma om ett beslut bör fattas på EU-nivå eller av på nationell nivå. Om utskottet anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utlåtande.
Hela betänkandet
Beslut
Mer EU-pengar till miljö- och klimat, mindre till jordbruk (FiU14)
Finansutskottet har redovisat för riksdagen sin granskning av EU-kommissionens meddelande om översynen av EU:s budget. Utskottet anser att det behövs genomgripande omprioriteringar av EU-budgetens utgifter och att förändringarna ska göras utan att budgetens samlade utgifter ökar. Utskottet tycker till exempel att utgifterna för jordbrukspolitiken bör minska kraftigt och att mer resurser ska läggas på forskning och utveckling, miljö- och klimatfrågor samt rättsliga frågor som grov gränsöverskridande brottslighet, människohandel och terrorism. Riksdagen avslutade ärendet med detta.
- Utskottets förslag till beslut
- Utlåtandet läggs till handlingarna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Information kommer
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2008-03-11
Justering: 2008-03-27
Trycklov: 2008-04-02
Trycklov till Gotab och webb: 2008-04-03
Trycklov: 2008-04-03
Justering: 2008-03-27
Trycklov: 2008-04-02
Trycklov till Gotab och webb: 2008-04-03
Trycklov: 2008-04-03
Reservationer: 2
Utlåtande 2007/08:FiU14
Utlåtande 2007/08:FiU14
Alla beredningar i utskottet
2008-03-11
Mer EU-pengar till miljö- och klimat, mindre till jordbruk (FiU14)
Finansutskottet anser att det behövs genomgripande omprioriteringar av EU-budgetens utgifter och att förändringarna ska göras utan att budgetens samlade utgifter ökar. Utskottet tycker till exempel att utgifterna för jordbrukspolitiken bör minska kraftigt och att mer resurser ska läggas på forskning och utveckling, miljö- och klimatfrågor samt rättsliga frågor som grov gränsöverskridande brottslighet, människohandel och terrorism.
EU-kommissionen håller på med en översyn av alla aspekter på EU:s utgifter och inkomster. Finansutskottets utlåtande är en del av den samrådsprocess som utgör en del av översynen.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2008-04-10
Debatt om förslag 2007/08:FiU14
Webb-tv: Översyn av EU:s budget
Dokument från debatten
- 2008-04-11Protokoll 2007/08:93
Protokoll från debatten
Anf. 1 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! I detta utlåtande från finansutskottet om EU-kommissionens meddelande om översyn av EU:s budget har Miljöpartiet en reservation kring motiveringen. Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2.
Den nuvarande långtidsbudgeten, eller femårsplanen, antogs i december 2005. Alla partier utom Miljöpartiet ställde sig då bakom förslaget till budget. Miljöpartiet sade nej framför allt för att EU:s budget var för stor och för att den gick i helt fel riktning, till exempel till jordbrukspolitik. Sammanhållningsfonden och globaliseringsfonden skulle få mångmiljardbelopp etcetera i stället för att se på framtidens utmaningar såsom miljö- och klimatfrågan.
En avgörande punkt för att det trots att blev ett beslut om budget var att en punkt om översyn av EU:s budget fanns med i den budget som antogs 2005. Självklart ser vi positivt på denna översyn även om den ska få genomslag först efter 2013. Det är dock en bra början.
En annan orsak till budgetöversynen är givetvis att det finns ett utbrett missnöje med hur EU använder sina pengar. EU:s egen revisionsrätt har på 13 år inte kunnat avge en ren revisionsförklaring gällande korrektheten i hur EU:s pengar används. Att man inte kan lämna en ren revisionsförklaring betyder att man inte kan intyga att allt har gått rätt till utan konstaterar att det finns oegentligheter. Hur mycket som är svinn och bedrägerier vet man inte exakt, men sådant finns. Jag vill här bara påminna om att EU-kommissionen tvingades avgå 1999 just på grund av bedrägerier och oegentligheter.
Visst pågår det ett arbete sedan några år med att försöka komma till rätta med dessa problem såväl inom EU-kommissionen som i medlemsstaterna, men fortfarande kan alltså inte revisionsrätten avge något ordentligt intyg om hur EU handhar sina pengatransaktioner.
Miljöpartiet menar därför att Sverige borde ha agerat mer konsekvent och faktiskt inte gett EU-kommissionen ansvarsfrihet år efter år som vi har gjort. Denna fråga kan inte vänta tills översynen av budgeten är klar utan borde gå hand i hand med den översyn som nu sker för att nå förändringar. I Sverige har regeringen starkt betonat att fusk ska bekämpas. Inför EU hukar man. Det är illa. Sverige måste ta initiativ för att bekämpa oegentligheter i EU.
Fru talman! Nog om bakgrunden till översynen av EU:s budget! Nu till åsikterna och de pragmatiska kraven på vad framtidens EU-budget ska innehålla.
Till kommissionens meddelande om en budgetreform har majoriteten i finansutskottet - de fyra borgerliga partierna och Socialdemokraterna - skrivit ett utlåtande som är fylligt och som till stora delar tar upp så kallade allsvenska uppfattningar och överväganden kring EU:s budget. Dessa står också vi från Miljöpartiet bakom. Det gäller begränsning av EU:s jordbruksbudget och att det ska vara mer ordning och reda på pengarna. Det är ingen som kan säga emot de uppfattningarna. Det finns emellertid andra punkter som vi önskar hade tagits upp på ett tydligare och klarare sätt. Där har vi uppenbarligen en annan uppfattning än majoriteten.
Miljöpartiet anser att klimatpolitiken inte har getts tillräckliga resurser inom hittillsvarande budgetramar. De nya utmaningarnas andel av budgeten är liten och startar från en mycket låg nivå. Det ska dock tilläggas att stora delar av klimat- och miljöpolitiken givetvis ska genomföras nationellt utifrån ländernas olika förutsättningar samt att en hel del handlar mer om lagstiftning än om rena budgetposter. Samtidigt är det viktigt att EU:s budget inte innehåller delar som gör att en aktiv klimatpolitik motverkas, vilket såväl EU:s strukturfonder som jordbrukspolitik i praktiken gör.
Majoriteten i utskottet har svårt att prioritera när det gäller vad EU ska syssla med framöver. Det duger inte att i vida ordalag ange till exempel konkurrenskraft, brottsbekämpning, terrorism och relationer till omvärlden som viktiga prioriteringar och att miljö- och klimatfrågorna ska ges ökad prioritet. Prioriteringen och rangordningen bör vara mer konkret och mer snäv.
Miljöpartiet anser att budgeten måste anpassas så att framtidsfrågor som klimat- och miljöpolitik prioriteras tydligare och får en ökad andel av EU:s budgetram samt att EU:s budget klimatsäkras. Det vill säga, budgeten ska inte gå till verksamhet som förstör klimatet. Detta innebär till exempel mindre ekonomiska resurser till motorvägar och flygplatser och mer pengar till järnvägar. I just järnvägspolitiken finns ett klart mervärde för EU. Ska människor kunna ersätta flygresor som förstör klimatet med järnvägsåkande som är bättre för miljön krävs också att järnvägsnäten över gränserna förbättras och att en kraftig utbyggnad av höghastighetståg inom och över nationsgränserna görs.
Vi anser det också vara en viktig prioritering att lyfta fram den sociala dimensionen samt att dessa två grundbultar genomsyrar alla politikområden inom EU, detta för att optimal samordning ska kunna ske.
Miljöpartiet anser därför att en särskild arbetsgrupp bör tillsättas på EU-nivå. Den ska se över EU:s budget utifrån klimatfrågan som ett led i den påbörjade översynen och undersöka vilka delar i EU-budgeten som måste ändras för att klimatsäkra den. Det borde ligga i både Sveriges och EU:s intresse att försöka vrida budgeten mot en utveckling som inte påskyndar klimatförändringarna.
Tyvärr är stora delar av EU:s budget i dag direkt klimatförstörande trots de storslagna målsättningar som sattes upp vid EU-toppmötet i mars 2007 om att bland annat sänka utsläppen med 20 procent till 2020. Det var ett beslut i rätt riktning även om målsättningarna inte var tillräckligt högt ställda för att förhindra klimatförändringarna, bland annat mot bakgrund av underlaget från FN:s klimatpanel.
Att klimatsäkra EU:s budget borde vara ett svenskt krav att driva i EU. Varför vill inte regeringen och andra partier i riksdagen göra detta?
Fru talman! EU:s jordbrukspolitik bör åternationaliseras och kraftigt begränsas. Några exempel på galenskaperna i EU:s politik är att EU subventionerar tobaksodling med närmare 10 miljarder samtidigt som man har en målsättning att minska tobakskonsumtionen. EU har regler för så kallade säljfrämjande åtgärder med stöd till feta mjölkprodukter bland annat riktat till skolbarnen. EU ger stöd till produktion och konsumtion av smör och grädde på närmare 3 miljarder per år. EU ger stöd till vinodlingar och också stöd för överskottsvinst, som leder till att priserna dumpas. Det finns säkert många fler exempel, fru talman.
Poängen här är att det inte tycks finnas någon samordning av politiken. Å ena sidan har man fina folkhälsomål, men å andra sidan bedriver man en jordbrukspolitik för att stödja en motsatt inriktning. Slutsatsen är givetvis att det måste ske en analys av EU:s jordbrukspolitiks inverkan.
Det finns också exportstöd som har visat sig vara negativa på effekten för jordbruket i fattiga länder. Detta borde naturligtvis tas bort.
De problem som finns angående animalieproduktionens klimatpåverkan bör också uppmärksammas. De kvarvarande exportbidragen för djur inom EU bör upphöra.
EU:s fiskepolitik och fiskebudget är exempel. Man bör givetvis titta mycket noggrant på vilka effekter detta får på framför allt länder utanför EU.
Miljöpartiet delar majoritetens uppfattning om att EU inte ska ha beskattningsrätt. Därom är vi helt eniga. Behovet av en förbättring av Sveriges nettoposition är viktig, främst med hjälp av minskade avgifter. Det är därför viktigt att se över budgetprocessen, precis som utskottsmajoriteten anför.
Fru talman! Jag noterar också med stor tillfredsställelse att finansutskottet tydligt tagit ställning för att flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg ska upphöra. Jag har i flera interpellationer och frågor till ansvarigt statsråd Cecilia Malmström fört fram frågan och försökt förmå henne att agera på EU-toppmöten - men utan framgång. Tvärtom. Hon vill absolut inte lyfta fram frågan. Det är nu bra att riksdagen - som det ser ut - kommer att säga till regeringen att det är riksdagens enhälliga uppfattning att flyttcirkusen måste upphöra, dels för att den kostar flera miljarder per år, dels för att den ger upphov till tusentals ton extra koldioxidutsläpp varje år. Det är bra att riksdagen tar tydlig ställning i frågan, och jag hoppas att ansvarig minister kommer att jobba för detta framöver.
Anf. 2 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag vill slå fast att EU som organisation utgör ett viktigt samarbete som har gjort mycket för att stärka och bevara freden i Europa, stärka demokratin i Europa - inte minst i södra Europa när de mer fascistiska regimerna föll men också i östra Europa efter kommunismens sammanbrott. Vidare har vi EU:s roll för utvidgningen, för att skapa ett helt Europa, för att få in även de länder som har sämre ekonomiska förutsättningar i samarbetet och för att ge dem en skjuts i den ekonomiska utvecklingen. EU spelar en oerhört stark roll för det gränsöverskridande miljöarbetet både inom Europa och runt om i världen, och EU spelar självklart en roll för att stärka konkurrenskraften och den ekonomiska utvecklingen i vår del av världen.
Det är viktigt att känna till bakgrunden när man diskuterar EU:s ekonomi och budget. Det vi nu tar ställning till är inget vanligt betänkande där vi fattar beslut i riksdagen och ger regeringen antingen ett godkännande eller ett antal uppmaningar. Vi tar ställning till ett arbete som pågår inom EU där vi samlar upp vad riksdagen tycker just nu och vad vi har för slags plattform för vårt fortsatta arbete.
I september 2007 presenterade kommissionen en rapport, en översyn av EU:s budget, som utgör ett startskott för ett brett samråd för att lägga fram riktlinjer inför framtiden. Den pågående budgetperioden gäller mellan 2007 och 2013. Vi kommer att få ett utlåtande från kommissionen under 2009, bland annat när Sverige är ordförandeland, och då ska mer tydligt riktlinjerna för nästkommande budgetperiod läggas fast. Därför är det viktigt vad vi gör i riksdagen och hur Sverige agerar i frågan. Vi kan, och måste, spela en nyckelroll när vi lägger fast de kommande budgetprioriteringarna.
I det här utlåtandet trycker vi i finansutskottet på vikten av att principer ska prägla det fortsatta arbetet, att det ska vara subsidiaritet, europeiskt mervärde, proportionalitet, sund ekonomisk förvaltning och restriktivitet med budgetmedel. Det här är principer som handlar om att vi måste använda EU:s pengar mer effektivt. Det finns mer att göra på området. Det handlar också om att försöka lägga olika ekonomiska åtaganden på rätt nivå. En del saker kan, och ska, skötas av det europeiska samarbetet därför att det finns ett speciellt mervärde i att bekosta det på Europanivå.
Vi vet också att vi måste ha bättre ekonomisk styrning av EU:s arbete. Till exempel bör revisionen få starkare och bättre möjligheter att hålla koll på utgifterna. Vi vet också att det måste finnas krafter i det europeiska samarbetet som vill hålla tillbaka utgifterna eftersom det också finns många krafter som vill expandera. Vi måste också inse att allt det goda vi vill göra inte måste ske på europeisk nivå och inte heller med gemensamma pengar utan kan bekostas på den nationella nivån. Det är viktigt att vi håller fast vid ett antal sådana principer när vi jobbar med frågorna.
Jag vill särskilt kommentera några ämnesområden. Jag börjar med jordbrukspolitiken.
Vi vet att jordbrukspolitiken har tagit i anspråk upp till 70 procent av EU:s budget tidigare. Vi kommer att komma ned till drygt 30 procent år 2013 om prognoserna håller. Finansutskottet skriver i utlåtandet: "Finansutskottet instämmer med andra utskott och anser att reformer av jordbrukspolitiken ska vägledas av avreglering och marknadsanpassning, hänsyn till konsument- och miljöskydd samt att man fasar ut direktstöd och avskaffar exportsubventioner. Jordbrukspolitiken bidrar till att upprätthålla höga priser och låsa in resurser i sektorer med låg produktivitet, den har i vissa fall negativa effekter på miljön och den är mycket kostsam. Utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken bör enligt finansutskottets mening minskas mycket kraftigt, både i absoluta tal och som andel av EU:s utgifter."
Det här är mycket tydligt skrivet, och det är mycket viktigt. Det är en utveckling som Sverige ska vara pådrivande i.
Det kanske mest absurda exemplet i EU:s jordbrukspolitik är exportsubventionerna, som ibland slår ut till exempel fattiga bönder i Afrika när europeiskt överskott subventioneras.
Men det gäller också att komma ihåg varför vi har en gemensam jordbrukspolitik. Det är ett av de få områden där vi har en gemensam politik som kostar EU mycket pengar. Det är också en förklaring till att stora delar av EU:s budget går till jordbrukspolitik. Det beror på att vi hade ett söndersubventionerat jordbruk där varje land tävlade med varandra om att öka subventioner och regleringar. Det förstörde helt konkurrensmöjligheterna, och det gjorde att det blev en sämre utveckling på området. Därför fördes jordbrukspolitiken över till övernationell nivå. Det är viktigt att komma ihåg att man inte löser problemen med att åternationalisera jordbrukspolitiken. Vi måste också inse att om vi ska ha en levande landsbygd och en god miljö behöver vi en del stöd till jordbruket. Men det måste ske på ett rimligt sätt och bygga på marknadsmekanismer och på att uppmuntra ett sunt beteende.
Det andra jag vill kommentera är strukturstödet - EU:s regionalpolitik. Det är den näst största budgetposten. I utlåtandet pekar vi tydligt på att fokus måste vara på de forna öststaterna, de medlemsländer som är nya, de som har svaga ekonomiska förutsättningar. Solidaritet måste prägla EU:s regionalpolitik, men vi kan, och måste, minska stödet till de rika och väletablerade länderna. Det är inte rimligt att Sverige, Irland, Tyskland eller andra rikare länder i Europa får del av EU:s regionalstöd. Självklart ska, och bör, länderna själva utforma det stöd som behövs till de regioner och områden de behöver stödja, men det måste självklart ske med hjälp av ett gemensamt regelverk så att det inte blir ett otillbörligt statsstöd. Här kan EU lägga om och styra om så att man inrymmer solidaritet och stöd till de nya medlemsländerna men samtidigt minskar EU:s gemensamma utgifter.
Ett annat område vi pekar tydligt på är miljö- och klimatpolitiken, som måste få ökade ekonomiska resurser. Det gäller även forsknings- och utvecklingsfrågorna. Där finns det ett tydligt mervärde för europeiskt samarbete, och där kan vi göra saker tillsammans. Det bör ta en större plats i EU-budgeten. Det är viktigt att betona EU:s roll på miljöpolitikens område. Här finns mycket att göra, men det innebär inte att det i kronor räknat behöver bli så enorma summor. Mycket kan göras utan att det kostar pengar. Mycket kan göras med hjälp av samordning, och mycket kan göras genom att EU blir en stark aktör på den internationella scenen.
Ett annat område som jag vill peka på, som också Ulf Holm nämnde, som ett exempel på slöseri med EU-medel är flyttcirkusen mellan Strasbourg och Bryssel. Vi vet att situationen är låst av EU-fördrag och att det krävs enighet för att förändra den. Men självklart måste Sverige vara en pådrivande part i att peka på orimligheterna både ur kostnadssynpunkt och ur miljösynpunkt med att parlamentet en gång i månaden flyttar till Strasbourg. Det har påståtts att flyttcirkusen kostar ungefär en miljard svenska kronor.
Det är också viktigt att påpeka att vi inte ska ha en gemensam EU-skatt. Det är en viktig sak att markera detta, och vi gör det i utlåtandet. Vi kristdemokrater gör gärna ett undantag från den regeln när det gäller en del miljöavgifter, där vi tror att det kan finnas behov av minimiavgifter. Men principen bör vara att vi inte ska ha någon gemensam EU-beskattning.
Det talas mycket om ekonomiska oegentligheter, svinn och till och med bedrägeri i EU-sammanhang. Och visst finns det problem med detta. Vi behöver förstärka revisionsrätten för att komma till rätta med detta. Men vi måste komma ihåg att de här problemen också finns i länder som Sverige. Vi har haft diskussioner om fusk med bidrag i Sverige, och vi vet hur skattesituationen är - det är inte alltid det mest hederliga området i Sverige. Vi måste ha perspektiv på detta och inse att oegentligheter, misstag och felaktigheter finns överallt men ska bekämpas överallt där de finns.
Tittar man sedan på Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som har fört fram reservationer i utlåtandet, ser man om man läser noggrant att det i allt väsentligt finns ett stöd för det yttrande som alliansens partier står för tillsammans med Socialdemokraterna. Det finns lite markeringar i en del sakfrågor där man vill flagga upp lite tydligare.
Jag tycker att man kan säga att det med detta utlåtande finns en samlad svensk syn på väsentliga saker i inriktningen på hur EU:s budgetarbete ska fortskrida. Det är positivt att vi kan ha en samlad uppfattning. Det är också i överensstämmelse med regeringens agerande.
Därför är det med stolthet och glädje som jag yrkar bifall till förslaget i finansutskottets utlåtande FiU14.
Anf. 3 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Stefan Attefall avslutar med att säga att det i princip finns en samsyn om de här åsikterna. Å andra sidan verkar Stefan Attefall i början tona ned det, att det inte är något uppdrag till regeringen, och tona ned åsikterna om EU:s budget. Det gör att jag inte riktigt vet om Attefall skriver det här som ett krav att driva eller för att det ska se snyggt ut. Jag blir lite betänksam.
På slutet lät det nästan som ett försvar: Ja, ni måste förstå att det pågår bedrägerier med pengar på EU-nivå, men det får vara.
Det enda man kan göra är att se till att EU-kommissionen, som är huvudansvarig för EU:s budget och hur pengatransaktionerna går till, inte får ansvarsfrihet. Det är den tydligaste markering man kan göra. Det sker till exempel på bolagsstämmor och i föreningar om det skulle vara någonting som inte har gått rätt till.
Jag är lite besviken på Attefalls nästan försvar av hur EU:s budget ser ut i dag, att vi måste ha förståelse för EU:s jordbrukspolitik och att det finns bedrägerier. Jag känner en klar besvikelse.
Den konkreta frågan är, Attefall: Varför kan inte majoriteten ställa upp på att EU:s budget ska klimatsäkras?
Vi vet att det finns pengar i EU:s budget som går till saker som aktivt motverkar en aktiv klimatpolitik, och det borde inte vara rimligt. Jag vet också att det finns flera medlemsländer, som Polen, som har sagt att de kommer att få över tusen miljarder kronor de närmaste åren. Det finns ingen koll alls från EU att de inte kommer att försämra klimatet, trots att man för ett och ett halvt år sedan fattade beslut om att vi ska sänka koldioxidutsläppen.
Varför kan inte majoriteten ställa upp på att vi ska klimatsäkra EU:s budget?
Anf. 4 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag försökte förklara lite grann vilken ställning utlåtandet har i riksdagsarbetet. Jag vet inte om Ulf Holm har förstått att vi försöker höja ambitionerna i riksdagen genom att diskutera EU-frågorna. Det har ofta blivit en fråga mellan regering och EU.
Ett sätt att öka riksdagens engagemang och kunskap men också riksdagens påverkansmöjligheter i de här frågorna är att vi behandlar vissa dokument från EU i utskotten, tar fram ett rejält underlag och därmed formulerar ståndpunkter. Det är sedan självklart utgångspunkten för vårt eget arbete, men det läses också av alla intresserade, både regeringar och kommissionen med flera.
Det är den karaktären på utlåtandet. Vi har diskuterat detta, och vi har formulerat ståndpunkter. Det gör att vi är bättre förberedda både i aktiviteterna mot regeringen och när det gäller att utåt tala om vad riksdagen tycker.
Det är vad det handlar om. Bakgrunden till detta finns formulerad i Riksdagskommitténs betänkande för en tid sedan som även Ulf Holms parti var med på.
Jag försökte i mina diskussioner vara lite mer nyanserad än vad Ulf Holm kanske var i sitt inlägg. Jag ber om ursäkt om det inte gick fram tydligt nog. Jag tycker att det är fel när pengar inte används på ett korrekt sätt. Jag försökte bara tala om det. Man får inte framställa det som att det är unikt att pengar används fel i EU-sammanhang - det sker också i Sverige. Man måste ha det perspektivet för att förstå saker och ting.
Ett av problemen med EU är att man skickar pengar till länderna, och det är när de olika länderna använder pengarna som det görs en massa fel. Det är en del av kritiken. En annan del av kritiken är det traditionella att man kunde använda pengarna effektivare och ha bättre styrning och uppföljning. Sedan finns det dessutom en del rena felaktigheter, och enskilda tjänstemän gör sådant som kanske till och med är kriminellt. Vi vet också att en kommission har fått avgå på grund av detta.
Jag tror att vi måste rusta upp revisionsrättens möjligheter. Det innebär inte att vi för den skull tror att allting löses bara genom att man talar högt i kammaren.
Anf. 5 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Jag är mycket väl medveten om och instämmer i att riksdagens utskott måste vara betydligt mer aktiva i EU-frågorna och inte överlåta makten bara till regeringen. Där har vi nog samma uppfattning.
Om ett utskott skriver ett utlåtande, som i detta fall till stora delar är ganska bra, och vi fattar beslut om utlåtandet måste väl riksdagen stå för orden längre fram, och inte bara använda det som ett fint dokument om vad vi tycker i riksdagen och sedan låta regeringen göra som man vill.
Senast i dag i Sydsvenskan säger Cecilia Malmström, som är ansvarig, att hon inte tänker lyfta upp frågan om att försöka stoppa flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg - punkt slut.
Frågan är nu: Vad kommer att hända när riksdagen har fattat detta beslut? Ska Stefan Attefall vara tyst då? Det låter nästan så, nästan som ett försvar för den budget som finns i EU i dag och att de åsikter som skrivs i detta dokument inte spelar någon roll. Det gör mig bekymrad och besviken.
Jag tror att det är viktigt att lyfta upp att vi när det till exempel gäller bedrägerier på EU-nivå inte bara kan konstatera att de finns. Vi måste göra någonting åt det, inte bara i en översyn av långtidsbudgeten som ska börja gälla 2013. Det gäller också de bedrägerier som finns i dag. Då borde finansutskottet rekommendera regeringen att inte ge ansvarsfrihet förrän man har löst problematiken. Men där är Stefan Attefall tyst.
Jag fick inte heller något svar på frågan om Stefan Attefall inte vill att man ska klimatsäkra EU:s budget. EU:s budget ska inte användas till saker som förstör miljöpolitik och klimatpolitik, eftersom man samtidigt har satt upp konkreta mål om att minska utsläppen med 20-30 procent. Det måste hålla ihop också på EU-nivå.
Anf. 6 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Vi är överens om att EU både kan och måste spela en mycket större och aktivare roll i miljöarbetet både utåt mot andra länder och mot oss själva i vårt eget arbete. Det finns mycket kvar att göra där.
Därför är det så fantastiskt fint att även Miljöpartiet nu verkar vara på väg att vilja vara med i EU-samarbetet. Då kan man påverka mycket bättre än om man vill gå ur det hela. Men jag vet inte om Ulf Holm delar sina språkrörs uppfattning där.
Jag är också glad för att Ulf Holm nu säger att utlåtandet är ganska bra. Det är i alla fall ett framsteg.
Det är viktigt att komma ihåg en sak. Jag har själv sagt att bedrägerier och felaktigheter ska bekämpas. Jag har sagt att revisionsrätten måste få en större roll i EU-samarbetet. Vi håller strikt på att hålla igen på utgifterna inom EU-området, inte minst för att kunna undvika att vi får felaktigheter. Om man tvingar någon till återhållsamhet med utgifter tvingar man också fram en bättre ekonomistyrning.
Om man minskar på strukturstödet till redan rika länder minskar man också där en del av risken för felaktigheter och koncentrerar i stället resurserna på att stödja och följa upp de länder som verkligen behöver hjälp, exempelvis de nya medlemsländerna. Läser man utlåtandet ser man att det finns kraftfulla skrivningar. Detta står finansutskottet självklart för, och förhoppningsvis snart också riksdagen. Det innebär att vi har ett bra dokument för att jobba vidare med frågorna.
Jag vet också att när det gäller flyttcirkusen i Strasbourg är Cecilia Malmström lika engagerad som vi är, men det är möjligt att hon inte tycker att man ska ta upp det som ett ultimatum i Lissabonfördraget, som jag vet att en del har drivit. Det är fel forum. Om man driver det i rätt forum och med kraft kan vi nå framgång. Vi vet att vi ännu inte har fransmännen med oss där, men förhoppningsvis kommer de så småningom också att vara med på noterna och inse det orimliga i detta.
Anf. 7 Monica Green (S)
Fru talman! Jag vill börja med det uppväxande släktet, framtidsfolket, barnen. 75 miljoner av medborgarna i EU är barn. Det mesta som EU bestämmer påverkar faktiskt barnen. Trots detta har barnen varit osynliga i många av EU:s beslut fram till nu. Vi skulle med EU:s hjälp kunna se till att vi fokuserar på barns rättigheter och får ett starkare samarbete mellan länderna.
EU kan faktiskt bidra med att förändra tillvaron för alla de barn som är fattiga, sjuka, allergiska och för dem som inte får gå i skolan, är hemlösa, utnyttjas sexuellt, tvingas sälja sexuella tjänster eller tvingas utföra stölder åt vuxna. Mycket av detta är nationella beslut, men vi kan med hjälp av Lissabonstrategin numera också mäta sociala förhållanden mellan länder, och det är ett steg i rätt riktning. Vi kan också fokusera mycket mer på barn och barns rättigheter inom EU. Jag hoppas att Sverige tar chansen när vi är ordförandeland 2009.
När detta är sagt vill jag yrka bifall till utlåtandet.
EU är ju en process, en viljeinriktning - något man vill ska bli bättre. Jag vill till exempel att vi ska ha fler socialdemokrater i Europa och mer socialt ansvarstagande. Vi kan ha olika åsikter om vad vi vill med EU, men det är en process som vi hela tiden förändrar. Vi vill göra EU bättre. När vi antar det här utlåtandet om EU:s långtidsbudget trycker vi på subsidiaritetsprincipen, det europeiska mervärdet, proportionalitet, sund ekonomisk förvaltning och restriktivitet när det gäller EU:s budget. Vi är mycket noga med det från finansutskottets sida.
Vi vet att utgifterna har förändrats, men det är fortfarande så att de stora utgifterna är på de traditionella områdena: jordbruks- och regionalpolitiken. Det är också därför som det är positivt att vi gör dessa översyner där vi också i en process kan förändra saker och ting. Vi vill få över mer till budgeten på forskning, utveckling och på miljö- och klimatpolitik, som visserligen har ökat lite men på alldeles för låga nivåer.
Forskning, utveckling, strategiska investeringar, infrastrukturprojekt och utbytesprogram på utbildningsområdet är sådana saker som EU i framtiden borde satsa mer på, liksom självklart också på de rättsliga frågorna som grov gränsöverskridande brottslighet, människohandel och narkotikasmuggling. Vi behöver förstärka resurserna där. Vi vill också som EU-medborgare bidra till mänskliga rättigheter i hela världen och se till att vi är en del i en globaliserad värld. Där kan EU göra mycket mer. Vill vi något med det måste vi också förändra vår budget. Det kräver ökade insatser.
Jag vill också särskilt understryka detta med miljö- och klimatfrågorna liksom forskning och utveckling inom miljö- och klimatfrågorna. Här kan vi flytta fram positionerna. En av de största anledningarna till att man är med i EU tycker jag är just miljöfrågorna. Det är för att vi ska kunna påverka klimatförändringarna och samarbeta över nationsgränserna. Ett annat skäl är förstås den sociala dimensionen. Men med miljöfrågorna, restriktivitet med emissioner och så vidare och att se till så att vi satsar på smarta klimatlösningar i alla EU-länder kommer vi väldigt långt.
Vi ska ha en sund ekonomisk förvaltning. Det är de grundläggande principerna för EU:s långtidsbudget. Vi vill se till så att vi har en restriktiv budget, att vi förbättrar kontrollen av EU:s medel och att de används korrekt. Vi kan självfallet inte acceptera att de gemensamma medlen används på felaktigt sätt eller att det pågår fusk.
Jag noterade att Stefan Attefall kommenterade att det pågår fusk även i de olika medlemsländerna. Det är ju sant. Jag noterade också att kd:s representant försökte ta exemplet med bidragsfusk i Sverige. Jag vet att detta är något slags mantra som man försöker köra med, att bidragsfusket är det stora problemet i det här landet. Vi vet att skattefusket inte bara är dubbelt så stort eller tre eller fyra gånger så stort - det är tio gånger värre än det vi kallar för bidragsfusket! Det är där man måste ta i med hårdhandskarna. Det är synd att man gång på gång slänger ur sig detta om att bidragsfusket är det stora problemet med vår budget.
Allra sist vill jag kommentera detta att vi vill ha EU-parlamentet lokaliserat enbart till Bryssel. Det vill vi av miljöskäl, säkerhetsskäl och av ekonomiska skäl.
Som sagt var: Jag yrkar bifall till utskottets förslag i utlåtandet.
Anf. 8 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Jag vill tacka Monica Green. Det var till stora delar ett bra anförande, men det var några saker jag saknade.
När man pratar om att EU ska bli bättre på klimatfrågorna är det också viktigt att fråga hur EU använder sina pengar i dag. Är de klimatbra? Sedan kan man alltid ha en diskussion om det är så i Sveriges riksdag, men eftersom både Monica Green och jag är i opposition nu kan vi lämna den frågan och i stället gå över till EU-frågan. Är EU:s budget klimatsäkrad? Svaret är nej.
Hur kan det då komma sig att Socialdemokraterna inte vill gå med på ett sådant krav om att vi ska tillsätta en arbetsgrupp både i Sverige och på EU-nivå som ska ta en genomgång av EU:s budget för att klimatsäkra den, så att pengarna inte ska gå till saker som direkt förstör klimatet? Det är den viktigaste frågan. Jag är lite besviken på att Socialdemokraterna inte vågar ta steget att gå med på detta för att få en trovärdighet i sin argumentering.
Sedan säger Monica Green - och det gjorde förvisso Stefan Attefall också - att det är viktigt med forskning på EU-nivå och att det kan finnas ett mervärde där. Det är väldigt lätt att hålla med om detta, men samtidigt måste man veta att när det gäller EU:s forskningspolitik inom till exempel energiområdet går de mesta pengarna till kärnkraftsforskning via Euratomavtalet. De går inte till forskning om förnybara energikällor, vilket jag som Miljöpartist skulle vilja hoppas på. Det är inte där man satsar på framtiden, utan pengarna går till det gamla, till kärnkraften. Det är beklagansvärt, och jag hoppas att Monica Green kan intyga att det som Socialdemokraterna vill ha är forskning om förnybara energikällor och noll kronor till kärnkraft.
Anf. 9 Monica Green (S)
Fru talman! Som jag sade i mitt anförande är en av de viktigaste anledningarna att vara med i EU just miljöfrågorna. Numera samarbetar vi och ser till så att vi ställer krav på varandra som medlemsländer eftersom utsläppen, emissionerna, inte känner några nationsgränser. Därför måste vi hjälpas åt.
På den tiden vi diskuterade för och emot var jag väldigt förvånad över att sådana som miljöpartister ställde sig negativa till just detta projekt med EU, som faktiskt kan förbättra miljön. Numera är visserligen Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand positiv till EU, och det välkomnar jag.
Jag tycker att det är bra att man nu börjar få en större klarsynthet när det gäller vad vi kan göra med EU och att man faktiskt flyttar fram positionerna både när det gäller forskning om förnybara energikällor och när det gäller att se till att vi ställer hårdare krav på varandra. Vi ser till att vi hjälps åt. Vi ser till att de fattigaste medlemsländerna faktiskt kan gå ifrån sin gamla typ av industri och gå in i en ny industri som inte har de utsläpp som man har haft tidigare. Det handlar också om att man går in i en mer miljöanpassad jordbruksproduktion. Många av de gamla medlemsländerna har tyvärr använt en annan typ av jordbruksproduktion.
Det ser jag som det stora positiva med EU. Vi flyttar fram positionerna när det gäller miljöfrågorna. Det är också därför som vi hela tiden kan ställa krav. Jag har inget emot att man föreslår vissa saker, som Ulf Holm gör. Men vi ska inte slå in öppna dörrar och bara ställa sådana krav som andra inte kan gå med på, utan vi flyttar fram positionerna steg för steg.
Anf. 10 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Monica Green avslutar med att säga att vi inte ska föra fram förslag eller idéer som andra inte kan gå med på.
Såvitt jag vet har regeringen aldrig föreslagit detta inför de 26 andra medlemsländerna. Såvitt jag vet har inget annat parti än Miljöpartiet fört fram detta i Sveriges riksdag. Vi gör det nu och har gjort det under ett halvårs tid. Hittills har inget annat parti nappat på det.
Då är frågan: Vill verkligen Monica Green, Socialdemokraterna och resten av kammaren att EU ska vara en förkämpe för miljön? Nej, jag tror inte det. Det är bara ett vackert ord för att man ska försöka framhäva att EU är en miljöorganisation. EU är ingen miljöorganisation.
Sanningen är tvärtom att EU satsar mer pengar på forskning och utveckling av kärnkraft än på förnybara energikällor. EU satsar, via sin jordbruksbudget, mer pengar på ett storskaligt kemikaliejordbruk än på ett ekologiskt jordbruk. Sanningen är att EU inom struktur- och regionalfonderna satsar mer pengar på byggande av motorvägar, flygplatser och hamnar än vad man gör på till exempel järnvägar.
Det är den sanning som finns om EU:s budget. Det är därför kravet finns. Ska EU ha någon trovärdighet när EU går ut och säger inför resten av världens länder att vi måste sänka koldioxidutsläppen med 30 procent måste EU också göra någonting själv. Man kan inte bara sätta upp fina målsättningar. Det krävs mer från EU än att bara sätta upp en målsättning.
Socialdemokraterna ska väl inte nöja sig med detta, utan man ska också se vad vi faktiskt kan göra för att förändra EU:s budget så att den inte förstör miljön.
Miljöpartiet är berett att göra detta med ett mycket konkret förslag som skulle göra EU bättre. Frågan är varför inte andra partier är med på det förslaget.
Anf. 11 Monica Green (S)
Fru talman! Jag välkomnar Miljöpartiet till det aktiva EU-engagemanget. Jag tycker att det är roligt att Miljöpartiet nu vill förändra EU till ett bättre EU i stället för att bara ställa sig utanför och säga: nej, nej. Man är nu beredd att vara med i processen, precis som vi hela tiden har sagt.
Vi vill att EU ska bli än bättre på miljöpolitiken. Vi vill satsa mer på järnvägssatsningar, och vi vill få ned koldioxidutsläppen. Vi vill ha ett modernare EU som satsar på forskning och utveckling. Vi vill se till att vi satsar på klimatsmarta lösningar och att vi hittar möjligheter till en modern syn på industriproduktion där vi inte släpper ut emissioner. Där flyttar vi också fram positionerna när det gäller Reach och kemikalieproduktionen. Och det handlar om att vi faktiskt använder EU som ett sådant redskap för att få en bättre miljöpolitik. Sedan kan vi också kräva det av andra länder runt om på jorden.
Anf. 12 Peder Wachtmeister (M)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i finansutskottets utlåtande och påminna om att det faktiskt är budgetarbetet efter 2013 som vi talar om. Det kan vara bra att veta i det här sammanhanget.
I det läget kan man roa sig med att titta i det förslag till ett Lissabonfördrag som finns på bordet hos de flesta i det här huset.
Om Lissabonfördraget införs blir det långtgående ändringar av unionens finanser och budget, särskilt vad gäller de institutionella förbindelserna och beslutsförfarandena. Samtidigt fastställs en bestämd rangordning mellan de grundläggande rättsakterna om unionens finanser och budget, vilket bidrar till det nödvändiga förtydligandet av systemets beslutsfattande.
I samband med att det nya fördraget träder i kraft kommer budgetprocessen att förändras. Uppdelningen i de så kallade obligatoriska och icke obligatoriska utgifterna avskaffas. I dag kallas jordbruksutgifter för obligatoriska och övriga för icke obligatoriska.
I Lissabonfördraget stadfästs principen att den fleråriga budgetramen ska vara rättsligt bindande, vilket Europaparlamentet upprepade gånger har efterlyst. Detta sker då genom införandet av en särskilt rättslig grund för antagandet av förordningen som innehåller denna ram.
Samtidigt som man avskaffar de obligatoriska utgifterna slår man fast att det finns tillräckliga medel för att fullfölja åtaganden gentemot tredje part, i detta fall till exempel lantbruket.
För medlemsstaterna var denna rättsliga bindande formalisering den nödvändiga kompensationen för att distinktionen mellan obligatoriska och icke obligatoriska utgifter skulle avskaffas, eftersom flera medlemsstater ansåg att Europaparlamentets utökade budgetbefogenhet i fråga om hela unionens utgifter måste styras av en strikt budgetdisciplin.
Unionen ska se till att den har nödvändiga medel för att nå sina mål och genomföra sin politik. Utan att inverka på andra inkomster ska budgeten finansieras med egna medel.
Det finansiella ramverket ska genom regler antas enhälligt av rådet med Europaparlamentets godkännande i stället för genom institutionella överenskommelser. Den fleråriga budgetramen syftar till att säkerställa en regelbunden utveckling av unionens utgifter.
Det finansiella ramverket ska vara på fem år med intention att det ska sammanfalla med mandatperioderna - i Europaparlamentet, är kanske bäst att tillägga.
Andra läsningen av budgeten avskaffas och ersätts av en ny förlikningsprocess, men hur den processen ska se ut och vilka som ska delta i denna står ännu inte klart.
Europaparlamentet och rådet ska besluta om årsbudgeten på lika villkor. Detta innebär att budgeten inte kan antas utan att Europaparlamentet godkänner den. Skulle rådet och Europaparlamentet inte vara överens efter förlikning kan Europaparlamentet anta ändringsförslag till kommissionens förslag om över hälften av Europaparlamentets ledamöter och tre femtedelar av närvarande parlamentsledamöter röstar för det.
Kommissionens roll kommer att stärkas genom att den får möjlighet att komma med ändringsförslag till den egna budgeten hela tiden, ända fram tills man nått en förlikning. Detta innebär alltså att kommissionen uttalat får axla rollen som medlare tills man hittar den bästa lösningen.
Min tolkning av detta förslag är att våra parlamentariker både här och i Europaparlamentet får större möjlighet att påverka budgeten än i dagsläget. Framför allt blir det inga uppgörelser mellan Frankrike och Tyskland på ett hotellrum i Bryssel i framtiden.
Anf. 13 Björn von Sydow (S)
Fru talman! Den 4 mars i år hade utbildningsutskottet en utfrågning, ett seminarium, om det europeiska forskningsområdet med kommissionären Janez Potocnik. Den ägde rum här i riksdagen, och jag var inbjuden att vara kommentator i debatten.
Jag hade varit i Bryssel veckan innan och forskat i frågan: Hur kom det sig att EU inte kunde bidra med pengar till de stora investeringarna i, som det hette förr, tung vetenskaplig utrustning? Man ägnade sig huvudsakligen åt att försöka få fram någonting som kallades för gemensamma program, som jag för övrigt egentligen inte hade några invändningar emot. De låg väldigt nära den svenska inriktningen.
Då svarade kommissionären Potocnik att vid den stora budgetförhandlingen 2005 hade det tyvärr blivit så att toppledarna - och det var väl då närmast i de här slutna hotellrummen - hade reducerat kommissionens möjligheter att inom det vetenskapliga ramprogrammet göra stora investeringar.
Man hade dragit ned det med antingen 60 procent eller 30 procent, hur man nu ser det. Det innebar att kommissionen inte kan lämna EU-bidrag till stora etableringar.
Jag tycker att jag fick klart för mig att här var det något som hade skett utan genomtänkt strategi. Jag vet inte hur den svenska regeringen agerade här. Det är enhällighetsbeslut, men uppenbarligen hade man kommit att acceptera det.
Vad talar vi om för typ? Vi talar bland annat om den stora investering som kanske skulle kunna äga rum i Lund, den så kallade ESS som kostar ungefär 11-12 miljarder kronor. Sverige arbetar för att försöka få hem den investeringen. Då erbjuder man ett bottenbidrag, och det är inte lite pengar. Det är 30 procent ungefär som den nuvarande regeringen har gett som en förhandlingsmöjlighet.
Men det är klart, för ett land som Sverige som inte är ett stort land är det väldiga belopp. Man kan möjligen tänka sig att de riktigt stora länderna har tyckt att om man inte har EU-pengar med i sammanhanget innebär det att det bara är de riktigt stora länderna som kan ha sådana stora investeringar. Tyskland har till exempel gjort två starka investeringar och beslutat om det. Jag tror att de betalar 50-60 procent i botten.
Min slutsats är att om det är något som borde passa Sverige är det att just den här delen, den som reducerades olyckligtvis vid toppmötet, försöker vi väcka till liv igen och återinföra. Jag hoppas att kommissionen - det verkade så på kommissionären - kommer att lägga fram ett förslag om detta. Sverige skulle kunna stödja möjligheten för kommissionen att ge substantiella bidrag när det gäller europeiska investeringar.
Jag tog med mig ett dokument som heter
European Road Map for Research Infrastructures
.
Report
, 2006. Det är första gången som man i Europa har lyckats att i en sidoverksamhet till EU ena sig om en prioriteringslista på trettiotalet stora investeringar, och det är inte bara stora investeringar av typ Cern. Det är även sådana saker som decentraliserad datakraft. Det finns humanistiska och samhällsvetenskapliga stora projekt, bland annat om hur man ska använda registerdata i folkhälsan.
Min mening är att här har vi en prioritering som passar Sverige. Jag är väldigt positiv till vad finansutskottet har skrivit på s. 25 om det här. Det är precis vad som skulle kunna vara en viktig ståndpunkt i budgetförhandlingarna. Jag vill tacka utskottet för att det finns med. Jag tycker att det är viktigt. Jag tycker att det ska drivas i trojkaarbetet. Det gäller att skapa medengagerade andra länder som tycker detsamma. Man kanske kan börja med länder av Sverigetyp med hög vetenskaplig nivå men inte stora nog för att ta sådana stora grundplattor på egen hand. Men kanske kan man få även Frankrike nu i trojkan att se på samma sätt.
Jag tycker att ordförandeskapet ger oss fina möjligheter att i budgetförhandlingen driva detta som en svensk ståndpunkt men också som ordförandeskap. Jag har en känsla av att den här omfattningen av pengar är precis vad man kan använda sig av i ett ordförandeskap för att ge en profil åt ett ordförandeskap, lagom litet, lagom stort.
Det är därför som jag har velat hålla det här anförandet. Jag har lärt mig de här sakerna i min egenskap av ordförande i Vetenskapsrådet. Jag har också sett och anser att i det svenska forskningspolitiska systemet spelar investeringar i utrustning, eller infrastruktur som det numera heter, i verkligheten en utomordentligt stor roll. Vi behöver inte ha stora centraliserade beslutssystem. Vi kan göra det genom investeringar. Då kommer forskningssystemet att dras till de stora investeringarna, och då får man på det sättet indirekt en inriktning på vad som är viktigt.
Vårt eget svenska prioriteringssystem för den här typen av investeringar är taktat nu med Esfrirapporten. Jag tycker att här har vi, och genom utskottets förnäma skrivning, en mycket bra politik som vi bör driva trojkavis, nationellt och ordförandeskapsvis framåt.
Låt mig också få säga att jag var mycket glad när utskottets ordförande refererade till Riksdagskommittén att det här är ett sätt för ett modernt utskottsarbete. Jag är väldigt glad för det. Nästa steg är att finansutskottet och fru ordförande i EU-nämnden använder sig av denna policy i kontakterna under något halvår eller ett år framåt med motsvarande finansutskottet, med motsvarande EU-nämnden och just lanserar den här inriktningen som riksdagen nu kommer att anta.
Fru talman! På detta sätt har jag bett att få framföra min tillfredsställelse över finansutskottets skrivning.
Anf. 14 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Jag vill tacka Björn von Sydow för det initierade inlägget om forskning. Visst är det så att forskning har stor betydelse. Är det på något område där man kan se ett bra ställe där man ska samarbeta om framtida möjligheter är det ju forskning. Men det som diskuterats mest de senaste åren är väl ändå hur mycket EU ska få styra forskningen. Vi har en svensk tradition av att forskningen är väldigt fri, medan vi har ett EU-system som inneburit att det är väldigt konkreta projekt som det bestäms om att man ska forska i.
Det har varit en diskussion om hur styrande det får vara. Jag vet ärligt talat, fru talman, inte hur långt den diskussionen har kommit. Men jag vet så pass mycket att det är ganska många forskare som är rätt irriterade över denna styrning och inte minst den pappersexercis som behövs för att ta del av till exempel sjunde ramprogrammet på EU-nivå. Det tror jag man ska lyfta upp i denna diskussion.
Jag tycker också att det är bra att Björn von Sydow lyfter upp det svenska ordförandeskapet. Han för naturligtvis fram sin åsikt, men då kan man också fråga om inte frågan om att klimatsäkra EU:s budget är en sådan fråga som vi borde föra fram. Jag hoppas att Björn von Sydow har en liknande åsikt som Miljöpartiet om att detta är något som vi borde lyfta fram.
Slutligen, fru talman, kan man ha olika åsikter om just ESS-anläggningen i Lund där till exempel Naturskyddsföreningen både i Lund och Skåne är motståndare till byggandet av denna forskningsanläggning på grund av att det sker på Sveriges bästa åkerjord. Men det bryr sig kanske inte Björn von Sydow om i detta sammanhang.
Anf. 15 Björn von Sydow (S)
Fru talman! Det är faktiskt intressant att notera att en del nu i det ramprogram som gäller är det europeiska forskningsrådet. Det är ett forskningsråd som är utbrutet ur det vanliga systemet och som arbetar på samma sätt som våra forskningsråd, nämligen med ansökningar nedifrån. Jag tror att det är frigjort tillräckligt mycket från det som har varit överbyråkrati och styrning.
Kommissionären Potocnik hade för övrigt en inställning som gick ut på att det gällde att ha bredare program och mindre byråkrati. Om hans generaldirektorat kommer att lyckas vet man väl inte, men jag tyckte inte att det fanns något att erinra mot hans sätt att förstå forskningsprocesserna.
Han lyfte också fram styrningselement. Då var det just att man borde prioritera energi- och klimatforskning. Jag vågar inte gå in på frågan hur EU:s budget ska hanteras. Det får mina ärade kolleger hantera. Men den materiella innebörden i även grundläggande forskning är man beredd att ge en inriktning mot energi och klimat.
Låt mig sedan få säga att ESS verkligen inte är det enda. Vi har andra stora satsningar i hela Europa, även möjligheter i Sverige.
Kärnan är ju att för att det ska vara möjligt att göra dessa investeringar behöver de medelstora och medelsmå länderna ta del av EU:s finanser. Här finns ett exempel på där kompetensen är blandad, och ska förbli blandad, men där just mervärdet ligger i bidrag från EU:s budget.
Anf. 16 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! I den sista frågan håller jag helt med Björn von Sydow. Det måste ges ökade möjligheter för små och medelstora länder att ta del av EU:s forskningspengar och att bygga upp verksamhet. Där är vi alltså helt överens. Det har varit en snedfördelning. De stora länderna har, precis som inom andra politikområden, tagit åt sig - för mycket kan vi som företrädare för ett litet land givetvis tycka. Det är bra att man ser över detta.
Jag är också nöjd med Björn von Sydows svar om forskningen, styrningen och så vidare - att det kanske håller på att lättas upp. Också det skulle minska EU:s byråkrati och pappersexercis och därmed också eventuella oegentligheter när det gäller EU:s forskningspengar, något som också har varit ett bekymmer. Där har vi nog liknande åsikter.
När det sedan gäller ESS-anläggningen i Lund, som Björn von Sydow lyfter fram som ett jättebra exempel, bör man kanske också titta på klimatfrågorna och energifrågorna eftersom anläggningen kommer att dra väldigt mycket energi. Dessutom läggs den på en av Sveriges bästa åkerjordar. Det har varit en stark invändning till exempel från Naturskyddsföreningen i Skåne, i Lund, om att man kanske borde hitta en annan placering.
Däremot har jag som miljöpartist aldrig lagt mig i forskningen i sig. Den kan nog vara både bra och mindre bra; det lägger jag mig alltså inte i. Men just placeringen är det viktiga här. Dessutom, och där tror jag att Björn von Sydow delar min åsikt, är finansieringen ännu inte klar. Sverige har ställt upp med pengar, och beträffande EU har man fått förhandsbesked. Men det fattas fortfarande 8 miljarder, tror jag, så det räcker inte.
Anf. 17 Björn von Sydow (S)
Fru talman! Jag ska kanske inte lägga mig i hanteringen av lokaliseringen, placeringen. Men jag konstaterar att det vore värdefullt om anläggningen kom till Sverige - ja, till och med till södra Sverige, skulle jag vilja säga.
Min argumentation här syftar till att för kammaren redovisa vilka stora möjligheter och vilken betydelse som, vågar jag säga, ett återförande av dessa budgetmedel skulle kunna innebära för hela Europa; det skulle faktiskt passa det svenska samhället och dess forskningssystem kolossalt väl.
Anf. 18 Anna Kinberg Batra (M)
Fru talman! Ärade ledamöter, särskilt de ärade ledamöterna i finansutskottet! I dag presenterar riksdagens EU-upplysning en undersökning om svenska folkets efterfrågan på information om EU. Den visar bland annat att svenskarnas intresse för EU ökar. Det är nu fler än på mycket länge som vill veta mer.
Den sakfråga som man mest efterlyser mer information om är den om hur EU-pengarna används. Det förstår jag, och det tar jag på allvar. Jag vet att vi här i kammaren gör det. Det är därför vi är här i dag och det är därför som riksdagen är engagerad på både bredden och djupet i den här processen.
EU-nämnden och finansutskottet har, som sagts, haft en gemensam utfrågning i det här ämnet. Nämnden och fyra utskott har yttrat sig, och nu har finansutskottet i sin vishet sammanfattat det utlåtande som vi i dag här debatterar.
Alla skattebetalare har rätt att få veta vart pengarna tar vägen. Konstigare borde det inte vara vare sig det handlar om EU-nivån eller det handlar om den kommunala, landstingskommunala eller statliga nivån. Alla människor har rätt att ställa krav på att vi folkvalda bryr oss om vart pengarna tar vägen och att vi gör vad vi kan för att pengarna används på rätt sätt. Den principen är lika viktig här.
Därför trycker vi i EU-nämndens yttrande på att EU-budgeten måste bli mer överskådlig, tydlig och begriplig. Det låter självklart, men alla vet vi att det ännu inte riktigt är så enkelt.
Den här principen har genomsyrat riksdagens arbete med budgetöversynen. Det är jag stolt över. Snart kommer regeringens yttrande till kommissionen. Åtminstone någon vecka till kan faktiskt vem som helst skicka in sina tips och förslag. Många har redan tagit vara på den möjligheten. Det är en nästan unikt bred och öppen process.
Jag är särskilt stolt över att processen har resulterat i det breda stöd som vi har i denna kammare. Över blockgränser är vi överens om de viktigaste prioriteringarna - sedan kan vi hålla på och tjafsa inom ramarna om hur vi ska göra till vardags eller så.
Jag är väldigt glad över att fem partier står bakom majoritetsförslaget. Läser man v- och mp-reservationerna med ganska öppna ögon och ganska välvilligt - som jag numera gör, särskilt när det gäller Miljöpartiets reservationer - ser man att vi är överens om det mesta, i alla fall sett till huvuddragen. Ulf Holm sade att det är "ganska bra".
Svenska prioriteringar i sak har vi berört, så jag ska inte upprepa dem. I alla fall ska jag inte alltför länge uppehålla mig vid detta. Självklart är det viktigt att hålla i plånboken även på Europanivå och att vi gör genomgripande förändringar - i alla fall driver på för sådana - inom jordbruks- och sammanhållningspolitiken. Jag tror att få svenska medborgare och ingen enda ledamot i denna kammare vill införa beskattning på Europanivå.
Inför budgetöversynen när beslut fattades om att det skulle bli en sådan här översyn var det viktigt dels att den blev genomgripande, dels att vända på varje sten och kanske mer än så. Det gläder mig att finansutskottet har beslutat om det och att kammaren snart gör det.
EU måste kunna åta sig nya utmaningar. Men då måste man komma ihåg två saker: Först gäller det, som redan nämnts, att ett viktigt politikområde inte behöver kosta mer. Det har flera berört. Till Björn von Sydow kan jag bara säga: Forskning är för all del inte gratis. Men den är ett område som tillhör de nya utmaningarna, särskilt om Europa ska stå starkt i konkurrensen i världen.
Liksom klimatfrågan är detta ett typiskt område som EU måste kunna prioritera mer. Men i till exempel miljö- och klimatfrågorna kan det faktiskt gå att minska kostnaderna - till och med kan man råka få ökade intäkter. Framför allt är det ofta lagstiftning som är medlet. Allt som är bra behöver inte bli dyrt.
I dag, kan det konstateras, går
mindre än
1 procent av medlemsstaternas bni till EU-budgeten. Ni minns väl att vi hade en omfattande debatt om enprocentsmålet inför den här budgetprocessen. Vad har hänt sedan dess? Ja, EU har numera 27 medlemmar med nya möjliga bidragsmottagare och nya önskelistor. Ändå lyckas vi prioritera och samtidigt hålla i plånboken. Det inger ändå lite hopp.
Prioritering innebär ibland också att välja bort. Jag vill då särskilt helt kort nämna regionalpolitiken. I dag är sju av tio medlemsstater fattigare än den fattigaste staten i unionen var för 20 år sedan. Tanken med stödet var att hjälpa dem som har det allra svårast, till exempel att få människor och länder på fötter efter krig.
I dag vet vi alla att stödpengar går till relativt välmående länder och regioner, inte bara på kontinenten utan även här hemma. Det måste vi kunna ta en ordentlig diskussion om. Det gläder mig att det är så tydliga skrivningar om detta även i finansutskottets utlåtande.
Stöd ska inte användas till att få återbäring på medlemsavgiften, utan stöd ska användas till att hjälpa de människor och länder som har det
allra
svårast. Då måste vi titta mer exempelvis på Serbien än exempelvis på Spanien.
Jag är alltså glad över det breda stödet här i Sveriges riksdag. Vi politiker får ta till oss signalen att människor vill ha ännu bättre information. Insynen i budgeten och förvaltningen och också pedagogiken där behöver förstås bli bättre.
Avslutningsvis vill jag säga att jag tror att riksdagens engagemang och även det faktum att flera andra nationella parlament har liknande processer är
en
nyckel till en större förståelse utanför både Bryssel och Stockholm. Vi träffar ju folk till vardags, och EU-budgeten berör folk till vardags. Detta är inget som bara berör eliten eller experterna; då skulle det bli mycket dyrare och mycket sämre.
EU är en del av vår vardag. Det är också EU-pengarna - vad man än tycker om storleken. De pengarna ska vi vara rädda om. Jag är glad över att vi är så pass eniga om det.
Anf. 19 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Ja, jag kan en gång till säga att jag tycker att det är ett ganska bra utlåtande. Där finns det många bra formuleringar som, som jag sade i mitt inledande anförande, är ganska allsvenska och som jag tror att de flesta svenska medborgare kan ställa upp på dem - det gäller också här i riksdagen.
Frågan är om partierna också kommer att driva de här frågorna vidare. Där har jag blivit lite orolig. Till exempel gäller det då frågan om EU-parlamentets säte. Majoriteten skriver väldigt klart och tydligt: Utskottet anser även att EU-parlamentet enbart ska vara lokaliserat till Bryssel.
Det är ju helt emot vad regeringen har sagt hittills. Frågan är om Moderaterna står bakom detta, om partiordföranden vet om det och om han kommer att driva frågan. Jag skulle vara väldigt glad om statsministern, tillika partiordförande i Moderaterna, faktiskt började driva denna fråga på allvar, för hittills har regeringen inte velat ta i frågan.
Frågan är i dag: Finns det flera formuleringar här som enbart utskottsmajoriteten har knåpat ihop och som inte har någon vidare förankring? Jag hoppas att majoriteten har stöd hos sina respektive partier för att denna politik nu ska börja drivas mer aktivt. Jag skulle bli väldigt glad om så var fallet, men jag är inte övertygad om det.
En av de viktigare frågor som saknas här är hur man ska klimatsäkra EU:s budget. Jag har tagit upp den med flera andra partier i replikskiftena här, men jag har inte fått några ordentliga svar. Jag ställer samma fråga till Anna Kinberg Batra: Är Anna Kinberg Batra beredd att jobba för att man ska klimatsäkra EU:s budget som en del i budgetöversynen och som en del i de kommande årliga budgetprocesserna, så att man kan göra två saker på en gång?
Anf. 20 Anna Kinberg Batra (M)
Fru talman! Det kortaste svaret på de här frågorna är: Jodå, men inte exakt i den form som Ulf Holm vill ha just här och just i dag.
Vad gäller parlamentsflytt framgår det tydligt i den moderata rapport som jag var med och skrev, och som Ulf Holm redan har berömt en gång i den här kammaren, att vi tycker att det är dumt, dyrt och dåligt att flytten mellan de två städerna innebär så väldiga merkostnader, miljöproblem med mera. Det är ingen hemlighet alls utan officiell moderat politik, som även partiledaren tillika statsministern har instämt i.
Sedan handlar det om när och i vilken form man lyckas genomföra sina beslut. Ingen skulle vara gladare än jag om det svenska Moderata samlingspartiet hade egen majoritet både här och i ministerrådet. Varför inte kontrollera hela ministerrådet? Då skulle vi nämligen kunna genomföra det här. Nu måste vi välja våra strider inom de ramar vi har, till exempel 27 länder och dessutom ett kort svenskt ordförandeskap. Då är det allra viktigast att få en global uppgörelse om klimatet, att spara pengar, att se till att EU kan skapa jobb och att bekämpa den internationella terrorismen. Det utesluter inte att vi vill fortsätta att driva effektiviteten även i flyttfrågan.
Även vad gäller klimatet delar jag en hel del av Ulf Holms intentioner. Det har vid flera tillfällen i den här debatten varit uppe att EU:s jordbrukspolitik inte alltid gynnar de mest miljövänliga formerna, till exempel när det handlar om både marken och djuren. Det måste in mycket mer i jordbrukspolitiken. Det är också ett ämne för hälsokontrollen av jordbrukspolitiken. Detta vill vi fortsätta driva genom vårt aktiva arbete i kärnan i EU. Det kommer vi att jobba vidare med. Närmast i morgon är Ulf Holm välkommen att ställa upp bland majoriteten när vi har EU-nämnd om jordbruksfrågor. Välkommen då!
Anf. 21 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Anna Kinberg Batra säger att vi måste välja våra strider. Problemet med den här regeringen är att den inte tar en enda strid med EU. Ta till exempel när Lissabonfördraget skulle förhandlas. Den svenska strategin var att vi skulle röra så lite som möjligt och inte lyfta upp några nya frågor. Regeringen ville inte ens lyfta miljö- och klimatfrågan för att få tydligare skrivningar i Lissabonfördraget. Det är sanningen.
Det är därför jag undrar: Kommer skrivningarna som moderater, folkpartister, centerpartister och kristdemokrater har skrivit under, och även socialdemokrater i majoritet, att få någon återverkning i den politik som förs, inte bara här i riksdagen utan framför allt tillsammans med de andra 26 länderna? Där får jag inga klara besked, utan där heter det nu att vi måste välja våra strider. Jag vill att ni i alla fall ska ta någon strid på EU-nivå. Ni måste välja ut en eller flera konkreta frågor att driva. Jag saknar engagemang och vilja hos er att göra detta.
Det räcker inte att stå i denna talarstol och tala om ett smalare men vassare EU när ni sedan går till EU:s ministerrådsmöten och godkänner ett Lissabonfördrag som gör EU fetare och bredare. Det går inte. Det måste överensstämma med vad man driver.
I frågan om att klimatsäkra EU:s budget säger ni i majoriteten ingenting. Ni är inte beredda att lyfta fram de här frågorna. Och ni vill framför allt inte ta upp frågan om EU-parlamentets säte, även om ni tydligen har skrivit in det i ert valmanifest inför EU-parlamentsvalet. Det räcker inte och kommer inte att innebära att ni får egen majoritet, utan det kommer att innebära att oppositionen och Miljöpartiet kommer att vinna EU-parlamentsvalet. Det är jag helt övertygad om. Vi vill ha mindre makt på EU-nivå och helst också ett svenskt utträde ur EU, men först och främst en svensk folkomröstning om Lissabonfördraget. Det är ett minimum.
Anf. 22 Anna Kinberg Batra (M)
Fru talman! Det var tråkigt att höra de två sista små inspelen. Jag antar att Ulf Holm tillhör de sex av tio medborgare som vill ha ännu mer information om vad vi faktiskt gör i EU-frågor, och det kan jag ge lite grann även här och nu.
Vad gäller fördraget är vi ganska överens om det i den här kammaren, bland annat av det skälet att det tydligt definierar vad EU ska göra och inte. En sådan katalog fanns inte förr. Och EU blir effektivare i bekämpningen av internationell brottslighet. Det tycker jag är viktigt och det tycker de flesta svenska väljare är viktigt. Det är en typisk strid som vi gärna tar och som vi använder EU till.
Tar vi några strider om klimatfrågan? Det är en närmast fånig fråga, och det vet egentligen Ulf Holm.
Det är inte någon stor grej att det har skrivits dit några enstaka ord i fördraget om att klimatfrågan är viktig. Jag kan hålla med om att det är närmast kosmetiskt.
Men vad använder vi då medlemskapet till? Jo, bland annat till att driva på alla de andra länderna och genom EU driva på de andra världsdelarna för att vi tillsammans ska bekämpa hotet mot klimatet. Och vad handlar det om? Jo, om att ta strid för att människor på jorden ska kunna överleva genom att politiken samsas om att minska utsläppen och rädda klimatet. Om det inte är att ta en strid i en viktig EU-fråga, vad är det då?
Vi väljer att jobba tillsammans med andra länder, att driva på där vi kan nå framgångar och att använda EU även mot andra världsdelar. Ulf Holm väljer att stå här och prata om ett sätt att skriva budgettexter. Vi väljer att jobba tillsammans politiskt, och Miljöpartiet är naturligtvis fortsatt välkommet att hjälpa oss i den kampen.
Anf. 23 Per Åsling (C)
Fru talman! EU-samarbetet ger oss som liten nation en starkare röst i ett allt viktigare Europa. Med den rösten kan vi förändra politiken som förs i Europa på ett sätt som vi aldrig hade kunnat göra ensamma. Vi får möjligheter att påverka och förbättra den globala säkerheten, främja utvecklingen i tredje världen, öka välståndet och konkurrenskraften i Europa och finna lösningar på gemensamma problem som hotar vår levnadsmiljö. Men vi måste prioritera och satsa unionens pengar där de gör mest nytta och där EU är den bästa arenan.
Centerpartiets grundinställning är att EU måste bli smalare men vassare. EU måste prioritera de viktiga politikområdena och samtidigt bli vassare inom dessa, så att vi kan göra verklig skillnad i folkets liv.
Med detta sagt blir den budgetöversyn som vi nu är inne i extra viktig. EU ser över sin långtidsbudget, och vi ska från Sveriges sida klargöra våra ståndpunkter i ett antal frågor.
Det är viktigt att regionalpolitiken och jordbrukspolitiken reformeras. I dag orsakar jordbrukspolitiken stora onödiga kostnader för skattebetalare, konsumenter och producenter både inom och utanför unionen.
Det är dessutom viktigt att den europeiska politiska nivån ger oss ett mervärde. Europasamarbetet måste tillföra något som medlemsländerna inte hade kunnat göra på egen hand. Om det inte finns ett mervärde ska principen om subsidiaritet gälla. Beslut ska fattas och finansiering ske på lägsta möjliga nivå. Det är samma tanke som Centerpartiet driver i den svenska politiken, att makten ska ligga så nära medborgarna som möjligt.
Budgeten måste också kännetecknas av restriktivitet och större möjlighet till kontroll av hur medlen används. Ett större mått av sunt förnuft skulle förbättra unionens anseende bland medborgarna. Den återkommande flytten av hela Europaparlamentet fram och tillbaka mellan Strasbourg och Bryssel är väl det tydligaste exemplet på europeisk irrationalitet.
För att få ett vassare Europa måste vi också styra om stora resurser till forskning och utveckling, till miljö- och klimatpolitik och till satsningar på ökad konkurrenskraft. Sådana investeringar bidrar till att Europa står starkare i framtiden. Genom strategiska investeringar i kunskap kan vi möta de globala strukturförändringarna. Genom smarta överenskommelser och investeringar i ett hållbart samhälle kan vi också ta del av framtiden och lämna över jorden till våra barn och barnbarn med ett rent samvete.
Vinsterna av Europasamarbetet är i dag i grund och botten fred och säkerhet inom Europas gränser. Samarbetet för också med sig ekonomiska och sociala vinster. Europa står starkare i den internationella konkurrensen kring arbetskraft, produktion och investeringar om vi använder resurserna på rätt sätt.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis uttrycka att det är en bred politisk uppbackning bakom finansutskottets utlåtande, vilket är mycket bra. Med detta sagt vill jag yrka bifall till förslaget i utlåtandet.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2008-04-10
Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2008-04-11Protokoll 2007/08:93
Riksdagsskrivelser
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Översyn av EU:s budget
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna.- Reservation 1 (v)
- Reservation 2 (mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i motivfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 95 0 1 34 m 76 0 0 21 c 23 0 0 6 fp 21 0 0 7 kd 19 0 0 5 v 0 0 18 4 mp 0 15 0 4 Totalt 234 15 19 81