Statens idrottspolitiska mål
Svar på skriftlig fråga 2018/19:913 besvarad av Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Ku2019/
01494/CSM
Kulturdepartementet
Kultur- och demokratiministern samt ministern med ansvar för idrottsfrågorna
Till riksdagen
Svar på fråga 2018/19:913 av Saila Quicklund (M)
Statens idrottspolitiska mål
Saila Quicklund har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av utvärderingen av statens idrottspolitiska mål.
Jag vill först tacka frågeställaren för att lyfta denna viktiga fråga. Statens stöd till idrotten är betydande och har ökat under en följd av år. Den frihet och det ansvar som Riksidrottsförbundet (RF) har att fördela stödet är långtgående. Friheten begränsas dock av de mål och syften som riksdagen beslutat med anledning av propositionen Statens stöd till idrotten (2008/2009:126) och regeringens närmare reglering av hur stödet får användas i förordning (1999:1177) om statsbidrag till idrottsverksamhet. Barnrättsperspektivet och jämställdhet som krav för att få del av stödet betonas särskilt. I förordningen anges även att RF har rätt att återkräva bidrag som exempelvis inte använts för det ändamål det beviljats för.
Regeringen genomför regelbunden uppföljning av statens stöd till idrotten genom Centrum för idrottsforskning vid Gymnastik- och idrottshögskolan. I budgetpropositionen redovisar regeringen årligen till riksdagen medlens användning och indikatorer som följer utvecklingen över tid. Regeringen har under senare år uppmärksammat att det finns brister i stödets effekter och en snedfördelning av bidragen både när det gäller jämställdhet och fördelning mellan olika socioekonomiska grupper. Dessa frågor ingår i den dialog som regeringen för med idrottsrörelsen. Regeringen förväntar sig i första hand att Riksidrottsförbundet hanterar detta i den interna översyn som pågår av fördelningen till föreningar och förbund av statens stöd till idrotten. Mot denna bakgrund följer jag frågan nära.
Stockholm den 4 september 2019
Amanda Lind
Skriftlig fråga 2018/19:913 av Saila Quicklund (M) (Besvarad 2019-08-22)
Fråga 2018/19:913 Statens idrottspolitiska mål
av Saila Quicklund (M)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
År 2017 lämnade jag som ordförande för kulturutskottets utvärderingsgrupp över utvärderingen av statens idrottspolitiska mål. Staten ger årligen över 2 miljarder kronor i stöd till idrotten, för att främja det arbete som 650 000 ideella ledare i 20 000 föreningar dagligen gör för såväl barn som vuxna.
Idrottsrörelsen har med sin självständighet och sitt oberoende makten att själv lägga fast målen för sin verksamhet. Dock ska den fördela statens stöd i enlighet med riksdagens mål och vad regeringen bestämmer. Kulturutskottets utvärderingsgrupp har gått igenom hur dessa mål efterlevs, och vi ser att detta arbete behöver stärkas
I utvärderingen konstateras att idrottsanslagen inte har fördelats med utgångspunkt i de mål och syften som man har fastställt. Trots att statens stöd till idrotten har ökat kraftigt de senaste åren har aktivitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten minskat. Olika regeringar har redovisat att aktivitetsnivån har minskat; dock har man förklarat sig nöjd med RF:s arbete.
Det är även bekymrande att barns och ungas idrottsvanor i hög grad styrs av socioekonomiska förhållanden och att aktivitetsnivån är lägre bland unga med exempelvis någon form av funktionsnedsättning. Dessutom är det faktum att flickor med utländsk bakgrund i mindre utsträckning än pojkar med utländsk bakgrund idrottar något som oroar.
I utvärderingen konstateras vidare att det är svårt att få en samlad bild av vilken effekt statens stöd till idrotten har fått. Det finns problem med kränkningar inom idrottsrörelsen, och det är viktigt att det finns tydliga rutiner som främjar att dessa upptäcks och åtgärdas. Staten måste helt enkelt på ett bättre sätt kunna säkerställa att statens stöd till idrotten används på det sätt som riksdag och regering har beslutat om.
Utvärderingsgruppen menar också att det saknas en systematisk uppföljning av barnrättsperspektivet. När det gäller de kränkningar som sker inom idrotten krävs mer kunskap för att vi ska få en bild av deras omfattning. Preskriptionstiden på två månader i RF:s stadgar, inom vilken ett övergrepp måste anmälas för att det ska leda till en påföljd, fann utvärderingsgruppen klart försvårande. Därför är det glädjande att Riksidrottsförbundet efter riksidrottsmötet har tagit ett tydligare grepp kring frågan, allt för att stärka barnrättsperspektivet.
Syftet med den statliga idrottspolitiken är dels att stödja en fri och självständig idrottsrörelse, dels att se till att målen och syftena med idrottspolitiken uppnås. Vi i utvärderingsgruppen menar att styrningen och utformningen av statens anslag behöver tydliggöras för att göra resultaten mer klara. Dessutom bör staten följa upp att endast barn- och ungdomsidrott som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv får bidrag.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta med anledning av utvärderingen av statens idrottspolitiska mål?
Intressenter
Frågeställare
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.