Till innehåll på sidan

Skadegörelse och stöld av kulturarv

Svar på skriftlig fråga 2019/20:325 besvarad av Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

DOCX


Ku2019/

01856

/KL

Kulturdepartementet

Kultur- och demokratiministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2019/20:325 av Jonas Andersson (SD)
Skadegörelse och stöld av kulturarv

Jonas Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att motverka att kulturarv runt om i Sverige utsätts för brott.

Brott som drabbar det materiella kulturarvet kan t.ex. vara stöld, häleri, skadegörelse, fornminnesbrott och olovlig utförsel. Arbetet med att motverka dessa brott består, liksom annat brottsbekämpande arbete, av flera åtgärder. Det handlar om att genom samverkan mellan en rad myndigheter och organisationer förebygga, upptäcka, utreda och lagföra brott samt återföra stulna och ur landet olovligen utförda föremål.

Brott mot kulturarvet är allvarligt eftersom det minskar tillgången till vårt kulturarv och förståelsen för vår historia. För den direkta brottsbekämpningen ansvarar polis och rättsväsende i gängse ordning. För det förebyggande arbetet har även myndigheter på kulturområdet en viktig roll. Riksantikvarieämbetet är en aktiv part i detta arbete. Genom att på regeringens uppdrag ta fram ny kunskap, informera allmänheten, genomföra kunskapshöjande insatser, t.ex. gentemot museer, och brett erbjuda sin expertis, bidrar de inte minst till det förebyggande arbetet mot brott riktat mot kulturarvet. I detta arbete är samverkan med t.ex. Polismyndigheten och Tullverket central och samarbetet bedöms av myndigheterna fungera väl. Värt att nämna i sammanhanget är att det sedan 2016 finns en särskild grupp inom Polismyndigheten som enbart arbetar med bekämpning av kulturarvs- och artskyddsbrott. Gruppen arbetar med både operativt utredningsarbete och strategiskt brottsförebyggande arbete.

Konsekvenserna av brott som drabbar kulturarvet berör alla. Det fysiska kulturarvet utarmas successivt och människors förståelse och tolkning av historien försvåras. Det är därför bra att dessa brott uppmärksammas, såväl i media som av politiken.

Enligt Brottsförebyggande rådet har t.ex. brott som kopplas till det kyrkliga kulturarvet minskat avsevärt de senaste åren. Jag bedömer att kulturarvsmyndigheternas pågående insatser är ändamålsenliga och på ett verkningsfullt sätt bidrar till det brottsbekämpande arbetet för att trygga vårt gemensamma kulturarv. Men vi kan inte vara nöjda innan kulturarvet respekteras helt och fullt och inte utsätts för brott.

Stockholm den 13 november 2019

Amanda Lind

Skriftlig fråga 2019/20:325 av Jonas Andersson i Linköping (SD) (Besvarad 2019-11-07)

Fråga 2019/20:325 Skadegörelse och stöld av kulturarv

av Jonas Andersson i Linköping (SD)

till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

 

I oktober i år blev monumentet över slaget vid Lund 1676, i just skånska Lund, utsatt för en kriminell handling genom att fem kanoner som var en del av monumentet sågades bort och stals. Det är ett färskt exempel på skadegörelse och stöld av kulturarv i Sverige, men det finns givetvis många andra fall i närtid som också kan framhållas.

I början av 2019 klottrades Linköpings medeltida domkyrka ned på ett omfattande sätt, och under 2018 stals Karl IX:s begravningsregalier från Strängnäs domkyrka, för att ta ytterligare ett par exempel i närtid som också fått spridning medialt. När brott begås mot vårt gemensamma svenska kulturarv riskerar inte endast materiella och ekonomiska förluster att uppstå, utan även kulturella förluster som försämrar möjligheterna för nu levande svenskar att förstå sin historia och samtid.

Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind:

 

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att motverka att kulturarv runt om i Sverige utsätts för brott?

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.