Till innehåll på sidan

Sänkt gräns för obligatorisk häktning

Svar på skriftlig fråga 2017/18:1509 besvarad av Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

DOCX



Svar på fråga 2017/18:1509 av Tomas Tobé (M)
Sänkt gräns för obligatorisk häktning

Tomas Tobé har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att sänka gränsen för obligatorisk häktning.

Sedan lång tid tillbaka finns en presumtion för häktning vid allvarlig brottslighet. Att det föreligger en presumtion för häktning innebär att rätten utan närmare undersökningar kan utgå från att häktningsskäl föreligger så länge inte annat framgår av utredningen. Trots det har rätten en skyldighet i varje enskilt fall att pröva om häktningsförutsättningarna föreligger. Därutöver ska rätten även pröva om häktning är proportionerligt. Någon obligatorisk häktningsregel finns alltså inte.

De brott som Tomas Tobé nämner är nära nog alltid häktningsgrundande på grund av främst kollusionsfara, dvs. risk för att den misstänkte försvårar sakens utredning. Den påstådda effekten av förslaget är därför inte självklar. En sänkning av gränsen för när det föreligger en presumtion för häktning väcker även frågan om det redan vid ett straffvärde på ett års fängelse är rimligt att det är den misstänkte som ska lyfta fram omständigheter som visar att det är uppenbart att häktningsskäl saknas. Normalt sett är det åklagaren som en följd av den s.k. oskuldspresumtionen ska föra fram dessa omständigheter.

Att hålla personer som begår grova brott borta från gatorna är en högt prioriterad fråga för regeringen. Vi har därför vidtagit en rad åtgärder för att stärka de brottsutredande myndigheternas arbete. Regeringen har bland annat tagit initiativ till att minimistraffen har höjts för grovt vapenbrott och grovt brott mot tillståndsplikten för explosiva varor, t.ex. handgranater, för att öka möjligheten att använda sig av hemliga tvångsmedel och för att kunna häkta personer i flera fall.

Dessutom har jag nyligen remitterat ett förslag om en möjlighet till häktning oavsett brottets straffskala, om det finns risk för att den misstänkte fortsätter sin brottsliga verksamhet och påföljden inte endast kan leda till böter. Förslaget syftar till att möjliggöra häktning av brottsaktiva personer som frekvent återfaller i mindre allvarliga brott men där påföljden förväntas bli ett fängelsestraff.

Stockholm den 12 juli 2018

Morgan Johansson

Skriftlig fråga 2017/18:1509 av Tomas Tobé (M) (Besvarad 2018-06-15)

Fråga 2017/18:1509 Sänkt gräns för obligatorisk häktning

av Tomas Tobé (M)

till Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

 

I dag får den som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott häktas om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns risk för att han avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff, genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning eller fortsätter sin brottsliga verksamhet.

För brott med minimistraff om fängelse i två år och uppåt ska dock häktning alltid ske enligt den obligatoriska häktningsregeln. Det innebär att den som misstänks för ett brott med minst två år i straffskalan sitter häktad fram till rättegången.

Moderaterna vill sänka gränsen för obligatorisk häktning från fängelse i två år till fängelse i ett år. Innebörden av detta är att brott som grov misshandel, rån och grov utpressning omfattas av den obligatoriska häktningsregeln.

I praktiken innebär förslaget att fler personer som begår fler grova brott kommer att hållas borta från gatorna fram till dess att de avtjänat det fängelsestraff som domstolen utdömt.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitie-och inrikesminister Morgan Johansson:

 

Avser ministern att vidta några åtgärder för att sänka gränsen för obligatorisk häktning?

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.