Rätt till stöd från Försäkringskassan

Svar på skriftlig fråga 2015/16:1526 besvarad av Statsrådet Åsa Regnér (S)

Dnr S2016/05402

Socialdepartementet

Barn-, äldre- och jämställdhetsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2015/16:1526 av Markus Wiechel (SD) Rätt till stöd från Försäkringskassan

Markus Wiechel har frågat Annika Strandhäll om vad hon och regeringen avser att göra för att säkerställa att de som är i behov av stöd också får det i stället för personer som missbrukar trygghetssystemen? Arbetet i regeringskansliet är så organiserat att det är jag som besvarar den frågan.

Jag kan som Markus Wiechel mycket riktigt påpekar inte kommentera enskilda fall. Men med anledning av frågan som ställts har jag följande kommentarer.

Den som beviljas personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till personlig assistans för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt (§ 9a LSS (1993:387)). För att beviljas statlig assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken krävs ett behov av assistans för sina grundläggande behov på minst 20 timmar per vecka.

Bakgrunden till frågan är en prejudicerande dom i Högsta förvaltningsdomstolen från 2012 där domstolen gör bedömningen att behov av sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen principiellt inte kan beaktas vid bedömningen av om rätt föreligger till personlig assistans samt att sådana behov inte kan räknas till de grundläggande behoven. Sjukvårdande insatser i form av egenvård kan berättiga till personlig assistans för s.k. andra personliga behov i de fall där den enskilde redan har rätt till personlig assistans för att tillgodose sina grundläggande behov.

Enligt 51 kap. 5 § socialförsäkringsbalken så lämnas inte assistansersättning för sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det finns dock situationer där gränsdragningen mellan vad som är sjukvård och vad som är egenvård inte är helt tydlig.

Försäkringskassan arbetar aktivt med sina bedömningar av behov som grundar rätt till assistansersättningen. T.ex. har Försäkringskassan arbetat med att förtydliga begreppen hälso- och sjukvård samt egenvård och tagit fram en särskild blankett för läkarutlåtande för assistansersättning. På utlåtandet ska läkaren beskriva de sjukvårdande insatser som bedrivs i hemmet och om åtgärden kan utföras som egenvård.

Jag förstår att det finns en oro hos kvinnor och män med omfattande funktionsnedsättningar och deras anhöriga samt hos mammor och pappor till barn med omfattande funktionsnedsättningar när det sker förändringar i assistansersättningen. Jag vill därför ta tillfället i akt att betona att alla kvinnor och män, flickor och pojkar som har behov av stöd och service har rätt till detta genom den lagstiftning som finns i vårt land. Och då tänker jag närmast på LSS och socialtjänstlagen (2001:453).

Det är viktigt att påpeka att kommunerna enligt LSS har ett grundläggande ansvar för personlig assistans när behov av personlig assistans för de grundläggande behoven inte överstiger 20 timmar per vecka. Kommunerna gör en egen utredning av behovet, även om Försäkringskassan utrett frågan först och kommit fram till att personen inte är berättigad till assistansersättning.

Barn med behov av stödinsatser kan således få andra insatser än personlig assistans via den statliga assistansersättningen. Det kan också uppstå situationer när behovet av insatser övergår från att vara egenvård till att vara en insats som hälso- och sjukvården har ansvar för.

Jag är medveten att det finns brister i de insatser som lämnas enligt LSS och de brister som assistansersättningen rymmer. Regeringen har beslutat om att en särskild utredare ska se över delar av LSS och assistansersättningen i socialförsäkringsbalken. Syftet med uppdraget är att få till stånd mer ändamålsenliga insatser i LSS samt att lagstiftningen ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet och att skapa en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling av insatsen personlig assistans.

Stockholm den 30 augusti 2016

Åsa Regnér