Till innehåll på sidan

Nollvision för mäns våld mot kvinnor

Svar på skriftlig fråga 2018/19:458 besvarad av Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

DOCX


2019-04-02

A2019/00562/JÄM

Arbetsmarknadsde

partementet

Jämställdhetsministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2018/19:458 av Olle Thorell (S) Nollvision för mäns våld mot kvinnor

Olle Thorell har frågat socialministern om hon och regeringen avser att vidta några åtgärder för att Sverige ska ta steg mot att utforma och införa en nollvision för mäns våld mot kvinnor. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som har ansvar för att svara på frågor som rör regeringens arbete mot mäns våld mot kvinnor.

Mäns våld mot kvinnor är ett omfattande samhällsproblem som utgör ett hinder för kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna och står i vägen för ett jämställt samhälle. Frågan som Olle Thorell ställer är därför mycket viktig. Regeringen har också antagit ett mål, det sjätte jämställdhetspolitiska målet, om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Regeringen arbetar med en rad åtgärder för att bidra till att det här målet nås. Jag redogör nu för några av dessa.

Regeringen har tagit fram en tioårig sektorsövergripande nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor inklusive hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel (2017–2026). Strategin bör vägleda statens styrning av insatser mot mäns våld mot kvinnor inklusive hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Till strategin hör ett åtgärdsprogram för perioden 2017–2020 med 44 åtaganden. Regeringen har anslagit 600 miljoner kronor för åtgärdsprogrammets genomförande. Detta är första gången en nationell, sektorsövergripande strategi har tagits fram för att specifikt uppnå ett jämställdhetspolitiskt delmål. Arbetet för att motverka mäns våld mot kvinnor hänger också tätt samman med arbetet för att bekämpa våld mot barn.

Regeringen har lämnat uppdrag till samtliga länsstyrelser om att de inom sina respektive län ska stödja genomförande och uppföljning av den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor (S2017/07420/JÄM). Likaså har Socialstyrelsen i uppdrag att inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården stödja genomförandet av strategin (S2017/01221/JÄM).

Regeringen har även tagit initiativ till skärpning av ett stort antal straffrättsliga bestämmelser, som har stärkt det straffrättsliga skyddet för bl.a. kvinnor och barn. Straffskalorna för vissa allvarliga våldsbrott har skärpts. Det innebär höjda minimistraff för brottstyper såsom grov misshandel och grovt olaga hot. Vidare har skyddet för den personliga integriteten stärkts genom att straffbestämmelserna om olaga hot och ofredande har förtydligats och moderniserats. Dessutom har skyddet mot trakasserier och förföljelse stärkts genom bl.a. en skärpt syn på överträdelser av kontaktförbud med elektronisk övervakning.

Regeringen har också, som Olle Thorell framhåller, nyligen sjösatt den stora sexualbrottsreformen byggd på frivillighet som på flera sätt innebär en skärpt syn på sexualbrott.

Slutligen har regeringen tillsatt ett flertal utredningar som direkt tangerar området. Betänkandet Att bryta ett våldsamt beteende (SOU 2018:37) tar sikte på återfallsförebyggande insatser för män som utsätter närstående för våld. För att ge de barn som bevittnar brott en starkare rättslig ställning har regeringen även tillsatt en utredning som bl.a. ska analysera och ta ställning till om det bör införas en särskild kriminalisering av att låta ett barn bevittna brott i nära relationer (dir. 2018:48). Uppdraget ska redovisas senast den 14 juni i år.

För den feministiska regeringen är det en tydlig prioritering att arbeta mot mäns våld mot kvinnor och regeringen tar frågan på största allvar. Varje kvinna som blir misshandlad är en för mycket. Varje barn som lever i rädsla för att pappa ska slå mamma är ett barn för mycket.

Stockholm den 2 april 2019

Åsa Lindhagen

Skriftlig fråga 2018/19:458 av Olle Thorell (S) (Besvarad 2019-03-28)

Fråga 2018/19:458 Nollvision för mäns våld mot kvinnor

av Olle Thorell (S)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

 

Mäns våld mot kvinnor orsakar alltför mycket död och lidande. Inte sällan tvingas barn bevittna våldet, och kostnaderna för samhället är enorma. Situationen är oacceptabel och ovärdig ett av världens mest jämställda länder. Det här är ett samhällsproblem som förtjänar största möjliga politiska uppmärksamhet. Det är dags att skicka en tydlig signal till oss själva och alla andra – det är dags att införa en nollvision för mäns våld mot kvinnor. 

Våld i nära relationer pågår ofta i det tysta. Det kan vara maken eller sambon som slår, och våldet utövas ofta i hemmet. En nollvision skulle öka kännedomen om problemet och öppna upp det offentliga samtalet. Fler skulle våga prata om sina erfarenheter, och förhoppningsvis skulle en nollvision på sikt förändra samtalstonen i både fikarum och skolor. 

Den S-ledda regeringen har lagt fram en ny nationell strategi om mäns våld mot kvinnor och sett till att Sverige numera har den tuffaste sexualbrottslagstiftningen någonsin. Det är viktigt att fler gärningsmän som begår brott mot kvinnor ställs inför rätta. 

Det är också viktigt att mer fokus läggs på det förebyggande och attitydförändrande arbetet – inte minst för att komma till rätta med hedersrelaterat våld och förtryck – och därför bör en nollvision för mäns våld mot kvinnor utformas och konkretiseras inom det socialpolitiska området. Det uttryckliga syftet bör vara att höja den generella kunskapsnivån och samla samhällets samtliga sektorer i en kraftfull motattack. 

Jag vill därför fråga socialminister Lena Hallengren:

 

Avser ministern och regeringen att vidta några åtgärder för att Sverige ska ta steg mot att utforma och införa en nollvision för mäns våld mot kvinnor?

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.