Till innehåll på sidan

Fördelning av biståndsmedel till regimnära organisationer

Svar på skriftlig fråga 2015/16:1561 besvarad av Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

DOCX

Utrikesdepartementet

Statsrådet Lövin

Till riksdagen


Svar på fråga 2015/16:1561 av Birgitta Olsson (L) Fördelning av biståndsmedel till regimnära organisationer

Birgitta Olsson har frågat mig på vilket sätt Sverige ska förhindra att svenska biståndsmedel tilldelas regimnära organisationer i Syrien, och hur detta kan kontrolleras.

Sverige har ett stort engagemang i Syrien, både politiskt för att få till stånd en varaktig fred, humanitärt för att bistå de miljontals civila syrier som är i akut behov av nödhjälp för att överleva, samt genom utvecklingssamarbete som syftar till att bistå människor på flykt och samhällen i Syriens grannländer som har mottagit stora grupper som flytt från Syrien. Det slås tydligt fast i Syrienkrisstrategin att Sveriges utvecklingssamarbete inte ska användas för politiska syften och att vi inte ska samarbeta med Assadregimen.

Det humanitära biståndet utgår dock från delvis andra bevekelsegrunder än utvecklingssamarbetet och styrs av ett antal principer. Först och främst ska det humanitära biståndet vara neutralt. Detta innebär att humanitärt bistånd ska ges till den med störst behov, utan hänsyn till vilken politisk, religiös, etnisk eller annan tillhörighet personen kan tänkas ha. För det andra styrs det humanitära biståndet av det humanitära imperativet, som innebär att det är en moralisk skyldighet att ge nödhjälp, och en rättighet att motta det. Detta är principer som Sverige varit med att ta fram och som denna och många tidigare svenska regeringar värnat om – hemma och internationellt.

I praktiken innebär detta att Sveriges humanitära samarbetspartners, till skillnad från våra politiska, har i uppdrag att arbeta med alla parter i en konflikt i strävan att nå ut med nödhjälp till så många civila som möjligt. Detta inkluderar av nödvändighet samröre med den part som innehar den styrande makten i landet, och utan vars godkännande FN inte kan arbeta.

I Syrien kräver regimen att FN arbetar med någon av ett antal auktoriserade motparter i implementeringen av biståndet. Detta är långt ifrån önskvärt, men heller inte ovanligt. Sverige välkomnar att FN:s rutiner granskas – i Syrien liksom på andra platser. FN:s unika tillträde till konflikhärdar ställer krav på transparens och beredskap att stå upp för de avvägningar som görs i arbetet. Det är avgörande att FN:s agerande säkerställer att organisationen uppfattas som neutral av de berörda parterna. Detta innebär att FN måste göra noggranna överväganden och fatta svåra beslut. I fallet Syrien råder inget tvivel om att regimen har ett särskilt ansvar för den humanitära situationen i landet och civilbefolkningens lidande. Detta är en verklighet som FN måste ta i beaktande när beslut fattas. Vi kommer i närtid att diskutera FN:s förutsättningar att arbeta i Assadregimens Syrien med FN:s kontor för humanitär samordning (OCHA).

Det är också viktigt att poängtera att FN även arbetar med de grupper som befinner sig i områden bortom regimens kontroll. Genom såväl gränsöverskridande nödleveranser som luftlandsatt bistånd har FN nått miljontals nödställda civila som befinner sig i områden som inte kontrolleras av regimen.

Genom Sveriges och andras humanitära bistånd till FN i Syrien nås 5,7 miljoner nödställda människor med livsmedelsbistånd varje månad. Otaliga liv har räddats, barns framtid har säkrats.

Slutligen är det viktigt att poängtera att den enda vägen framåt är en politisk lösning på konflikten. Kriget måste upphöra för att det syriska folkets oerhörda lidande får ett slut och Syrien kan börja återbyggas.

Stockholm den 14 september 2016

Isabella Lövin

Skriftlig fråga 2015/16:1561 av Birgitta Ohlsson (L) (Skickad 2016-09-01)

Fråga 2015/16:1561 Fördelning av biståndsmedel till regimnära organisationer

av Birgitta Ohlsson (L)

till Statsrådet Isabella Lövin (MP)

 

Den brittiska tidningen The Guardian har nyligen avslöjat att stora summor biståndspengar slussas direkt in i organisationer knutna till president Bashar al-Asads familj. President Asad bedriver sedan fem år ett hänsynslöst krig mot sin egen befolkning. Oljefatsbombning har blivit vardag, och tortyr används brett.

56 i Syrien aktiva hjälporganisationer står bakom en rapport där det framgår att FN-pengar gått till NGO:er som står nära Asadregimen. En av organisationerna leds av presidentfrun Asma Asad, och trots att hon står på USA:s och EU:s sanktionslistor har den fått 72 miljoner kronor av FN. Unicef har skänkt mer än 2 miljoner till Al-Bustan Association, som ägs av Asads kusin Rami Makhlouf och har kopplingar till flera regimtrogna milisgrupper. Trots att EU har bannlyst handel med det syriska jordbruksdepartementet, eftersom man varit orolig för hur pengarna i slutändan används, har FN betalat ut mer än 13 miljoner US-dollar för att stödja jordbruket i landet. Det är mycket olämpligt.

I krigssituationer är det svårt att nå fram till utsatta människor som befinner sig i regimkontrollerade områden. Därför är det ibland ofrånkomligt att biståndspengar går till despotiska regimer. Samtidigt finns det möjlighet för Sverige, som är en stor biståndsgivare, att trycka på för att det ska ske i så liten utsträckning som möjligt och att man i första hand hittar andra kanaler.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga statsrådet Isabella Lövin:

 

På vilket sätt försöker Sverige förhindra att svenska biståndsmedel tilldelas regimnära organisationer i Syrien, och hur kontrollerar man detta?

Intressenter

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.