Till innehåll på sidan

Diskriminering av kvinnor i sfi-utbildning

Svar på skriftlig fråga 2010/11:641 besvarad av Statsrådet Erik Ullenhag

Händelser

Inlämnad
2011-07-26
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2011-08-19
Svar anmält
2011-08-25
Anmäld
2011-08-25

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 19 augusti

Svar på fråga

2010/11:641 Diskriminering av kvinnor i sfi-utbildning

Statsrådet Erik Ullenhag

Raimo Pärssinen har frågat mig vad jag är beredd att göra för att nyanlända kvinnor inte ska bli diskriminerade när det gäller deras möjlighet att kunna delta i sfi-utbildning i tid för att kunna erhålla sfi-bonus.

Systemet med sfi-bonus har införts för att motivera nyanlända invandrare att lära sig svenska snabbare och nå ett godkänt betyg. Syftet är att förbättra möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden. För att sfi-bonus ska lämnas måste minst betyget godkänt ha uppnåtts inom tolv månader från det att utbildningen startade, dock senast inom femton månader från den dag då den nyanlände första gången folkbokfördes i en kommun. Kommunerna har en lagstadgad skyldighet att tillhandahålla förskoleplatser senast fyra månader efter att ansökan inkommit. Likaså har varje kommun skyldighet att se till att sfi erbjuds den som har rätt till sådan utbildning vilket är från det datum då en nyanländ invandrare folkbokförs i en kommun. Utbildningen ska finnas att tillgå så snart som möjligt och kunna påbörjas senast inom tre månader efter det att rätten till sfi inträtt. Den 1 december 2010 trädde en ändring i skollagen i kraft som innebär att varje kommun aktivt ska verka för att en nyanländ som omfattas av lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare kan påbörja undervisningen inom en månad från det att den nyanlände anmält sig till en sfi-kurs hos kommunen. Det är också kommunernas ansvar att anordna sfi-utbildning utifrån den enskildes behov och förutsättningar.

Jag delar frågeställarens uppfattning att det, såväl ur ett etablerings- som jämställdhetsperspektiv, är ett stort bekymmer när kommunen varken erbjuder förskoleplats eller sfi i rimlig tid. Självklart ska alla kommuner följa de regler som finns och se till att såväl förskoleplats som sfi finns tillgängligt för nyanlända. Sfi bör i större utsträckning anordnas under flexibla former så att det blir möjligt för båda föräldrarna att kombinera föräldraskap och deltagande i sfi. Det är en stor jämställdhetsutmaning att förbättra nyanlända kvinnors möjligheter att delta på arbetsmarknaden.

Skriftlig fråga 2010/11:641 av Pärssinen, Raimo (S) (korrekturläst 2011-07-26)

den 26 juli

Fråga

2010/11:641 Diskriminering av kvinnor i sfi-utbildning

av Raimo Pärssinen (S)

till statsrådet Erik Ullenhag (FP)

Det har framkommit, via nyhetsartiklar i Arbetarbladet, att nyanlända kvinnor blir negativt särbehandlade. Tidningsartikeln beskriver en familj som flydde till Sverige 2009. Mannen i familjen fick genast erbjudande om sfi-utbildning, något som inte kvinnan fick. När hon efterfrågade varför inte hon skulle få påbörja sfi-utbildning så blev svaret att hon hade ett litet barn och kommunen inte kunde erbjuda barnomsorg!

Efter några månader kunde dock barnet börja inom förskolan och kvinnan fick vänta ytterligare några månader på en ledig plats inom sfi.

Kvinnan klarade av sfi:s fyra nivåer på ett år, en prestation som enligt Skolverkets regler ger en bonus på 12 000 kronor. Villkoret för bonusen är att studierna ska vara avklarade 15 månader efter ankomsten till Sverige.

Eftersom kvinnan inte fick påbörja sina studier när hon anlände till Sverige utan fick vänta så klarade hon av sina studier 18 månader efter ankomsten och får därför inte tillgång till prestationsbonusen.

Regelsystemet förolämpar och diskriminerar kvinnor i hennes situation.

Vad är ansvarigt statsråd beredd att göra för att komma till rätta med det ovan beskrivna problemet?

Intressenter

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.