Till innehåll på sidan

Avsaknaden av gripanden vid korankravaller

Svar på skriftlig fråga 2022/23:970 besvarad av Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

DOCX
Ju2023/ 01992 Justitiedepartementet Justitieministern Till riksdagen

Svar på fråga 2022/23:970 av Tobias Andersson (SD)
Avsaknaden av gripanden vid korankravaller

Tobias Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att polisen kan kontrollera framtida kravaller av samma sort som nyligen ägde rum i Malmö.

Våldsamma upplopp av det slag som inträffade i Rosengård i Malmö för drygt två veckor kan aldrig accepteras. Våldsamt upplopp och blåljussabotage är allvarliga brott. Den som angriper polisen, angriper vårt demokratiska samhälle. Det är en kriminalitet som också drabbar allmänheten, i det aktuella fallet de boende i Rosengård. Medborgare utsätts för hotfulla och farliga situationer, och enskild egendom utsätts för skadegörelse. De ansvariga ska gripas, dömas och få sina rättmätiga straff.

Vilken taktik eller kompetens som krävs för att hantera konkreta situationer, som exempelvis den i Malmö, är frågor som bedöms av Polismyndigheten. Polismyndigheten utvärderar löpande de insatser och arbete som utförs så att erfarenheter tas till vara och bidrar till att utveckla verksamheten.

För att kunna upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten samt lagföra de som begår brott krävs resurser och effektiva verktyg. Mellan 2023 och 2024 ökar polisens anslag med drygt 3,7 miljarder kr. Totalt uppgår anslaget under 2024 till ca 40,8 miljarder kronor.

Stockholm den 20 september 2023

Gunnar Strömmer

Skriftlig fråga 2022/23:970 av Tobias Andersson (SD) (Besvarad 2023-09-07)

Fråga 2022/23:970 Avsaknaden av gripanden vid korankravaller

av Tobias Andersson (SD)

till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

 

Förra årets korankravaller kring påskhelgen uppmärksammade svenskarna på att det i vårt land finns tusentals individer som är redo att ta till våld för att tysta vår grundlagsstadgade yttrandefrihet. Sedan dess har mycket skett, och hotbilden i Sverige har förstärkts av påtryckningar från andra stater, organisationer, religiösa ledare och individer – alla med ett gemensamt mål att förändra Sverige i grunden.

Tyvärr har dessa påtryckningar fått effekt, och i Sverige börjar nu allt fler partier såväl som personer lockas av tanken om att gå våldsverkarna till mötes. Den ständigt närvarande latenta hotbilden som våldsverkarna utgör gentemot Sverige och vårt sätt att leva gjorde sig påmind på nytt under helgen som var. I anslutning till en koranbränning i Malmö initierades kraftiga upplopp som kulminerade i stenkastning mot polis, bränder och annan skadegörelse.

Det har förekommit lite varierande medieuppgifter rörande huruvida polisen grep någon eller inte men tydligt är att polisen misslyckades med att hejda våldsverkarnas skadegörelse och deras angrepp mot polisen själva. Polisen gick själv ut i medier och sa bland annat: ”Ibland kan det innebära både en eskalering och en svårare situation om vi väljer att gå in.”

Utan att ifrågasätta att så vore fallet kan konstateras att alternativet är att låta upploppsmännen härja fritt utan begränsningar och därmed även lämna lokalområdet i sticket. Även om någon lagförs i ett senare skede sänder det en signal om att agerandet, åtminstone för stunden, är helt riskfritt för den enskilda våldsverkaren. Det är något som i sin tur riskerar att leda till ytterligare kravaller och våldsupptrappning.

Denna ordning kan vi helt enkelt inte ha; våldsmonopolet måste upprätthållas, och polisen måste ändra taktik, samtidigt som myndigheten rustas upp och ges utökade befogenheter.

Mot bakgrund av detta önskar jag ställa följande fråga till justitieminister Gunnar Strömmer:

 

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att polisen kan kontrollera framtida kravaller av samma sort?

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.