med redogörelse för vidtagna åtgärder för att stärka det finansiella systemet

Skrivelse 1992/93:251

Regeringens skrivelse

1992/93:251

med redogörelse för vidtagna åtgärder för att stärka
det finansiella systemet

Skr.

1992/93:251

Regeringen lämnar enligt bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den
6 maj 1993 en redogörelse till riksdagen för vidtagna åtgärder för att
stärka det finansiella systemet.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Bo Lundgren

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 251

Finansdepartementet                                  ProP- 1992/93:251

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 maj 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,
af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,
Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Lundgren

Skrivelse med en redogörelse för vidtagna åtgärder
för att stärka det finansiella systemet

1 Inledning

Riksdagen beslutade den 18 december 1992 om åtgärder för att stärka det
finansiella systemet (prop. 1992/93:135, bet. 1992/93:NU 16, rskr.
1992/93:155). Genom riksdagsbeslutet fick regeringen bemyndigande
att göra betydande åtaganden för statens räkning. Det är därför ange-
läget att riksdagen fortlöpande hålls informerad om vilka åtgärder som
genomförs. För att fullgöra denna informationsskyldighet bör regeringen
i skrivelser till riksdagen redovisa vilka åtgärder som vidtas för att stärka
det finansiella systemet. Regeringen bör vidare årligen lämna en utförlig
redogörelse för vilka stödåtgärder som vidtagits samt de budgetmässiga
konsekvenserna av dessa. En sådan är planerad i samband med avläm-
nandet av budgetpropositionen 1994.

2 Utvecklingen på kreditmarknaden

Under det senaste året har krisen i det finansiella systemet fördjupats.
Recession, höga räntor och ett fortsatt kraftigt prisfall på fastigheter har
urholkat låntagarnas betalningsförmåga och värdet på säkerheterna. Sedan
början av 1990 har värdet på kommersiella fastigheter mer än halverats.
Den kommersiella fastighetsmarknaden kännetecknas för närvarande av
en betydande överkapacitet, vilket har resulterat i ett kraftigt ökat utbud
av lediga lokaler och därmed fallande hyror. En betydande prisnedgång
har även registrerats för flerbostadsfastigheter och egna hem.

3 Bankernas resultatutveckling under 1992

Den försämrade allmänekonomiska utvecklingen och fastighetskrisen
undergräver många låntagares ekonomi och minskar betalningsförmågan.
Omfattningen av s.k. nödlidande krediter, dvs. lån där låntagaren inte
förmår att betala förfallna räntor och amorteringar, har ökat kraftigt.
Samtidigt har bankernas innehav av egendom som övertagits till skyddan-
de av fordran ökat. Det kraftiga prisfallet på olika typer av tillgångar,
främst fastigheter, innebär att säkerheterna ofta inte täcker bankens
fordran. Detta nödvändiggör betydande reserveringar för befarade kredit-
förluster. Under 1992 mer än fördubblades kreditförlusterna för de större
bankkoncemema till över 70 miljarder kronor, eller drygt 5 % av
utlåningen. Under de senaste tre åren har bankerna reserverat ca 120
miljarder kronor för konstaterade och befarade kreditförluster. Även efter
reserveringar återstod vid årsskiftet nödlidande engagemang (oreglerade
fordringar och lån med ränteeftergifter) motsvarande 110 miljarder
kronor.

Ökningen av problemkrediter påverkar bankernas resultat även genom
det räntebortfall som detta leder till. Under 1992 blev räntebortfallet av
en sådan omfattning att även resultatet för banksektorn i sin helhet före
kreditförluster försämrades. Detta trots kostnadsnedskämingar och vid-
gade marginaler mellan in- och utlåningsräntor. Det skall i detta samman-
hang påpekas att bilden inte är enhetlig i fråga om de enskilda instituten.
Vissa banker har även under 1992 lyckats förbättra resultatet före
kreditförluster medan andra banker visar ett kraftigt försämrat resultat.

Sammantaget redovisade de större bankkoncemema en förlust på när-
mare 50 miljarder kronor 1992 vilket för vissa banker innebar en
betydande urholkning av kapitalbasen. Bedömningen för innevarande år
är att bankernas förluster kommer att vara fortsatt stora. Regeringens
prognos över konjunkturutvecklingen visar att en tydlig uppgång i
konjunkturen är att vänta först 1994-1995, och någon vändning på fastig-
hetsmarknaden kan ännu inte skönjas. En ljuspunkt är emellertid de lägre
räntor som registrerats under våren som dels stärker låntagarnas
betalningsförmåga, dels innebär minskade refinansieringskostnader för
problemkreditema.

Prop. 1992/93:251

1* Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 251

Tabell 1 Förenklad resultat och balansräkning för de största bankkoncernerna Prop. 1992/93:251
Miljarder kronor

	SE-Banken		Handelsbanken		Gota Bank1 1991	! 1992
	1991	1992	1991	1992
Summa inkomster	15,2	13,7	11,5	12,6	4,2	2,2
Summa kostnader	8,1	7,9	5,5	5,5	2,4	2,6
Resultat före
kreditförluster	7,1	5,8	6,0	7,2	1,8	-0,4
Kreditförluster	4,8	11,2	3,2	8,0	3,7	12,5
Rörelseresultat	2,3	-5,4	2,8	-0,8	-1,9	-12,9
Balansomslutning	450,8	485,3	409,7	393,2	95,3	89,8
Problemengagemang2,	netto	28,7		16,6		14,0
Kapitalbas	31,7	27,1	22,8	24,6	7,2	6,2
Kapitaltäck, grad i %	10,7	8,5	10,1	10,1	10,2	8,5
	Föreningsbanken		Östgöta Ensk.B		SpB Sverige
	1991	1992	1991	1992	1991	1992
Summa inkomster	5,2	5,3	0,6	0,6	15,3	16,0
Summa kostnader	3,3	3,1	0,6	0,4	9,6	9,3
Resultat före
kreditförluster	1,9	2,2	0	0,2	5,8	6,8
Kreditförluster	2,8	3,5	0,8	0,6	10,2	18,5
Rörelseresultat	-0,9	-1,3	-0,8	-0,4	-4,4	-11,8
Balansomslutning	119,4	100,7	12,7	11,4	515,5	492,4
Problemengagemang2,	netto	8,8		2,2		27,0
Kapitalbas	6,3	5,8	0,9	0,8	27,3	25,5
Kapitaltäck, grad i %	8,2	8,1	8,8	8,9	9,0	9,3
	Nordbanken		Totalt
	1991	1992	1991	1992
Summa inkomster	11,6	10,1	63,4	60,5
Summa kostnader	6,9	7,0	36,4	35,8
Resultat före
kreditförluster	4,7	3,2	27,3	25,0
Kreditförluster	10,5	19,2	36,0	73,5
Rörelseresultat	-5,8	-16,0	-8,7	-48,6
Balansomslutning	339,1	339,3	1 942,5	1912,1
Problemengagemang2,	netto	34,4		131,7
Kapitalbas	20,9	19,5	117,1	109,5
Kapitaltäck, grad i %	9,2	8,6

’Gota Bank:s resultatsiffror anges exklusive försäkringslösning och den statliga garantin.
2Problemengagemang anges inklusive övertagen egendom för skyddande av fordran.

4 Proposition om det statliga stödet och om ändrade
regler för avyttring av egendom

Regeringen har denna dag beslutat att genom proposition föreslå riks-
dagen att anta regler om att villkoren för statligt stöd skall kunna prövas
av en särskilt inrättad nämnd, Prövningsnämnden för bankstödsfrågor,
samt en möjlighet för staten att under vissa förhållanden lösa in aktierna
i ett kreditinstitut som är aktiebolag eller bankaktiebolag eller om det är

en sparbank, föreningsbank ett hypoteksinstitut ställa det under tvångs- Prop. 1992/93:251
förvaltning (prop. 1992/93:245). Som en följd härav föreslås vissa
lagbestämmelser som återger huvuddragen av riksdagens beslut med
anledning av prop. 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella
systemet. Vidare föreslås i propositionen ändrade regler för avyttring av
egendom som en bank eller ett kreditmarknadsbolag förvärvat för att
skydda fordran.

Beträffande Prövningsnämndens prövning av villkoren för statligt stöd
föreslås följande. En förutsättning för att prövning skall kunna påkallas
i ett fall då överenskommelse inte kan träffas mellan den nämnd som
inträttats för att hantera bankstödsfrågor, Bankstödsnämnden, och ett
kreditinstitut är att kreditinstitutet utan statligt stöd skulle vara på
obestånd eller skyldigt att upprätta kontrollbalansräkning eller inte skulle
uppfylla för institutet gällande kapitaltäckningskrav.

Prövningsnämnden skall enligt förslaget pröva att de av Bankstöds-
nämnden föreslagna villkoren inte är oskäliga med hänsyn till om-
fattningen av det stöd som Bankstödsnämnden på statens vägnar har
erbjudit sig att lämna.

Om villkoren inte antas, trots att Prövningsnämnden har funnit att de
inte är oskäliga, har staten rätt till inlösen av aktierna i kreditinstitut som
är aktiebolag eller bankaktiebolag. Inlösen kan också ske om ett sådant
kreditinstitut eller institutets aktieägare inte har fullgjort en förpliktelse
som följer av avtal med Bankstödsnämnden och förpliktelsen är av
väsentlig betydelse.

Dessutom föreslås att staten skall ha rätt att lösa in aktierna i ett
kreditinstitut vars kapitalbas understiger två procent av det riskvägda
värdet av institutets placeringar. I ett sådant läge är institutets tillstånd
ytterligt kritiskt, och ett statligt övertagande är det enda realistiska
alternativet för att återställa förtroendet och klara upp situationen.

Om någon av ovannämnda omständigheter gäller en sparbank, en före-
ningsbank eller ett hypoteksinstitut skall institutet kunna ställas under
tvångsförvaltning.

Även frågor om inlösen eller tvångsförvaltning skall prövas av Pröv-
ningsnämnden för bankstödsfrågor på begäran av Bankstödsnämnden.

I propositionen föreslås slutligen att egendom som en bank eller ett
kreditmarknadsbolag förvärvat för att skydda fordran skall avyttras när
det med hänsyn till marknadsförhållandena lämpligen kan ske och senast
när det kan äga rum utan förlust för banken eller bolaget. Nuvarande
skyldighet att inom tre år avyttra egendomen avskaffas. Denna be-
stämmelse ersätts med en skyldighet för banker och kreditmarknadsbolag
att till Finansinspektionen varje år avge en särskild redovisning av sitt
innehav av sådan egendom som har övertagits till skyddande av fordran.

5 Nordbanken och Securum AB

Nordbanken har redovisat förluster på sammanlagt 34 miljarder kronor
under de senaste tre åren. Hösten 1991 tvingades staten skjuta till drygt

4 miljarder kronor via en nyemission. Det visade sig emellertid ganska Prop. 1992/93:251
snart inte vara tillräckligt när problemen på kredit- och fastighetsmarkna-
den förvärrades. Regeringen bedömde då att det var nödvändigt med en
mer genomgripande rekonstruktion av banken och presenterade en plan
som riksdagen godkände. I planen ingick bl.a. att staten skulle förvärva
alla utestående aktier för att underlätta en rekonstruktion. Förvärvet ge-
nomfördes till ett pris om drygt 2 miljarder kronor.

Den finansiella rekonstruktionen av Nordbanken påbörjades under
hösten 1992 varvid Nordbanken, i form av aktieägartillskott, tillfördes
10 miljarder kronor till täckande av ett ökat behov av reserveringar för
befarade kreditförluster. Rekonstruktionen av Nordbanken är nu i stort
sett avslutad. Den bygger på att merparten av bankens tidigare pro-
blemengagemang, dvs. nödlidande krediter, lån med ränteeftergifter och
andra tillgångar övertagna för skyddande av fordran, förts över till en
särskild koncern, vars moderbolag är Securum AB. Securum är per den
1 januari 1993 en av staten helägd och från Nordbanken fristående
koncern. Tanken med denna överföring av problemengagemang är att få
till stånd en mer effektiv hantering av dessa engagemang, samtidigt som
den ordinarie bankrörelsen får möjlighet att arbeta på normala villkor.
Därigenom förbättras bankens intjäningsförmåga och behovet av statligt
stöd elimineras.

Securum har övertagit tillgångar från Nordbanken motsvarande ca
67 miljarder kronor före reserveringar, varav 60 miljarder kronor i
företagslån utgörande ca en tredjedel av bankens totala utlåning till
företag före uppdelningen. Köpeskillingen sattes till ca 50 miljarder
kronor med hänsyn till att tillgångarna var förenade med betydande
förlustrisker, för vilka reserveringar också gjors med ca 17 miljarder
kronor. Köpet och bolagets likviditet finansierades genom att staten sköt
till 24 miljarder kronor, som utgör bolagets egna kapital, och Nord-
banken lämnade lån på 27 miljarder kronor. Nordbanken har inte någon
marginal på dessa lån. Därutöver har Nordbanken lämnat löfte om
ytterligare ca 5 miljarder kronor i lån till Securum för att täcka behovet
av rörelsekapital.

Securum har således fått tillskott och lån i den utsträckning som krävs
för att förvärva och hantera Nordbankens problemengagemang. Bolaget
har inte fått någon överlikviditet som det fritt kan disponera över såsom
det ibland framställts i massmedierna.

Det har också riktats kritik mot storleken på bolagets egna kapital.
Med anledning härav vill jag framhålla följande. Storleken på det egna
kapitalet har satts så att det skall täcka dels de ytterligare kreditförluster
som kan förväntas uppstå när tillgångarna säljs, dels skillnaden mellan
den låga avkastningen på tillgångarna och räntekostnaden för Securums
upplåning fram till dess att det blir möjligt att sälja tillgångarna. Om
beräkningarna visar sig vara riktiga, kommer hela det egna fria kapitalet
att vara förbrukat när alla tillgångar avvecklats. Man skulle visserligen
kunna tänka sig att staten i stället för att skjuta till ett engångsbelopp
hade skjutit till medel gradvis i erforderlig takt. En sådan lösning skulle
emellertid inte ha gett samma finansiella stabilitet.

Securum har också kritiserats för att dumpa hyrorna på kommersiella Prop. 1992/93:251
fastigheter. Som framgått i det föregående har priserna på nämnda
fastigheter under senaste tvåårsperioden sjunkit mellan 40 och 60 %,
vilket beror på ett överutbud av lokalyta med därav sjunkande hyresnivå
som följd. Något som tyder på att Securum - som ännu har ett mycket
begränsat fastighetsinnehav - skulle uppträda olämpligt när det gäller att
hyra ut fastigheter har inte kunnat påvisas. Som en av de framtida större
fastighetsägarna skulle Securum, om bolaget dumpade hyrorna, motverka
det egna intresset av en stabil fastighetsmarknad.

De 50 miljarder kronor Nordbanken fick i köpeskilling har banken
använt för utlåning om ca 30 miljarder kronor till Securum och för att
reducera sin utlåning.

Den minskade balansomslutningen i kombination med en omfördelning
av tillgångarna har reducerat kapitalbehovet. Samtidigt har kapitalbasen
reducerats, trots tillskottet på 10 miljarder kronor, till följd av förlusten
1992.

Banken har således en godtagbar kapitaltäckning och bör kunna vid-
makthålla eller kanske förbättra denna de närmaste åren. Det bör dock
framhållas att bankens intjänings- och expansionsförmåga begränsas av
att banken inte kan göra någon förtjänst på sina lån till Securum eftersom
räntan på dessa är satt så att den motsvarar bankens egen upplåningskost-
nad.

Bankens möjligheter att expandera sin utlåning är till följd av denna
konstruktion begränsad, men å andra sida har bankens förlustrisker
reducerats avsevärt genom att större delen av problemengagemangen sålts
till Securum. Dessutom har staten gått i borgen för 10 miljarder kronor
av de lån Nordbanken gett. Borgensåtagandet bidrar till att begränsa
Nordbankens risker samtidigt som det reducerar den riskvägda balan-
somslutningen så att en kapitaltäckning på 8,9 % erhölls.

Rekonstruktionen av Nordbanken har sammanfattningsvis medfört att
staten tagit på sig åtaganden motsvarande totalt ca 50 miljarder kronor,
varav 10 miljarder kronor i form av en garantiram och en borgens-
förbindelse till Securum som inte kommer att behöva utnyttjas om
bedömningen av utvecklingen är riktig. Hur stora kostnaderna blir för
statens stöd till Nordbanken kan bedömas först då Nordbanken sålts och
Securum avvecklats.

6 Gota Bank

I september 1992 framkom det att Gota AB, med dess dotterbolag Gota
Bank, stod inför betydande förluster som kunde medföra att banken kom
på obestånd. Om man bortser från den särskilda försäkring som banken
tecknade tidigare under år 1992 redovisade Gota Bank för år 1992 en
rörelseförlust på ca 13 miljarder kronor och ett negativt resultat före
kreditförluster. Kreditförlusterna som andel av utlåningen uppgick till
18 %, vilket kan jämföras med genomsnittet för bankkoncemema på
drygt 5 %. Redan under hösten 1992 gjorde regeringen en utfästelse att

Gota Banks förpliktelser skulle infrias. I slutet av december tog staten Prop. 1992/93:251
över samtliga aktier i banken. I början av 1993 fick Gota Bank, som en
temporär lösning, en förlusttäckningsgaranti på 10 miljarder kronor.

För att uppnå en kapitaltäckningsgrad på över 8% tog Gota Bank i
årsredovisningen i anspråk drygt 6 miljarder kronor av garantin. Gota
Bank har i början av år 1993 ansökt om ytterligare statligt stöd. För
närvarande pågår en inventering och värdering av Gota Banks problem-
engagemang. Målet är en försäljning av banken under 1993 efter det
banken rekonstruerats. Regeringen har uppdragit åt Credit Suisse First
Boston Ltd att för statens räkning handha försäljningen.

7 Övriga stödsökande banker

Runt årsskiftet 1992/93 anmälde Skandinaviska Enskilda Banken, Spar-
banken Sverige och Föreningsbanken att de sannolikt kommer att vara i
behov av statligt stöd. Dessa banker redovisade under år 1992 en kraftig
resultatförsämring som också medförde en försämrad kapitaltäckning. De
räknar alla med fortsatta förluster under innevarande år vilket hotar att
föra kapitalbasen under den lagstadgade nivån på 8 procent. För när-
varande pågår en grundlig genomgång av bankernas problemkrediter och
bankernas långsiktiga intjäningsförmåga för att Bankstödsnämnden skall
kunna bedöma omfattningen och formerna för det statliga stödet och
behovet av andra åtgärder.

8 Behandlingen av en ansökan om statligt stöd

En bank som anmäler behov av statligt stöd skall först lämna vissa upp-
gifter till Bankstödsnämnden om bankens verksamhet och ekonomiska
ställning och även göra en bedömning av den framtida utvecklingen.
Ärendet remitteras till Finansinspektionen. Bankstödsnämnden gör
därefter en preliminär bedömning av om institutet är i behov av stöd. Om
så bedöms vara fallet skall institutet i en andra omgång genomgå flera
undersökningar.

En av undersökningarna omfattar en värdering av bankens problem-
engagemang. Den görs av banken inom ramen för en plan som banken
utarbetat med utgångspunkt från de specifikationer och krav som Bank-
stödsnämnden ställt upp. Denna värdering är föremål för olika kontroller
som görs av externa rådgivare och ett värderingsinstitut. Undersökningen
ställer krav på relativt stora resurser både inom och utanför banken och
tar i allmänhet flera månader i anspråk.

Parallellt med denna undersökning görs en värdering av bankens övriga
tillgångar och en analys av bankens struktur, strategi och framtida
resultatutveckling. Dessa undersökningar görs av Bankstödsnämndens
konsulter i samarbete med banken och ställer också krav på stora re-
surser.

Resultaten av dessa undersökningar ger en samlad bild av bankens Prop. 1992/93:251
ställning och framtida utveckling som kan läggas till grund för en analys
av olika finansiella lösningar och andra åtgärder som bör vidtas. Det är
nödvändigt att få fram denna bild för att staten skall ha en möjlighet att
bedöma vilka stödåtgärder som erfordras och vilka krav som måste
ställas på banken och dess ägare.

Det är också nödvändigt att staten försäkrar sig om att banken har en
tillfredställande riskkontroll och att staten får möjlighet att kontrollera att
banken fullföljer sina åtaganden och utvecklas i rätt riktning. Därför
genomför Bankstödsnämnden i samarbete med Finansinspektionen en
omfattande undersökning av bankens system för kreditgivning, risk-
hantering och rapportering.

Mot bakgrund av resultatet av undersökningarna tar Bankstödsnämn-
den fram ett beslutsunderlag för nämndens styrelse. Enligt nämndens
instruktion skall nämnden med eget yttrande till regeringen överlämna
sådana ärenden som är av principiell betydelse eller i övrigt av större
vikt. Efter det att ett beslut om stöd fattats och ett avtal om stödet och
villkoren för detta har ingåtts med banken, kommer Bankstödsnämnden
att kontrollera hur banken utvecklas och att de villkor som förenats med
stöd uppfylls.

9 Hittills genomförda stödinsatser till det finansiella
systemet

Fram till böljan av maj 1993 har de statliga stödinsatserna till det
finansiella systemet sammanlagt uppgått till 44,4 miljarder kronor. Ut-
över detta har staten ställt ut garantier omfattande 30,6 miljarder kronor.
Det totala åtagandet uppgår sålunda till 75 miljarder kronor. De största
insatserna har gällt Nordbanken och Securum, där staten sammanlagt
skjutit till kapital motsvarande 40,2 miljarder kronor samt lämnat
garantier för ytterligare 10 miljarder kronor. Av redovisningstekniska
skäl har garantiåtagandena gentemot Securum temporärt varit större än
de slutliga utbetalningarna.

Vidare har staten medverkat i en rekonstruktion av Sparbanken Första,
vilken numera ingår i Sparbanken Sverige. Hösten 1992 utbetalades ett
förmånligt lån på 3,8 miljarder kronor. Staten har vidare gått i borgen
för ett lån till sparbanksstiftelsema på 3,5 miljarder kronor samt
räntekostnader på lånet omfattande maximalt 700 miljoner kronor.

I början av 1993 beviljade staten, såsom en tillfällig lösning i avvaktan
på en slutlig lösning, Gota Bank en förlusttäckningsgaranti på 10 miljar-
der kronor. Under år 1992 åsamkades AB Industrikredit, som ägs till
hälften av staten och till hälften av bankerna, betydande kreditförluster
och var i behov av kapitaltillskott. Totalt beräknas kapitalbehovet till 1,6
miljarder kronor för 1992-1993 varav 800 miljoner kronor faller på
staten. Därför har en ram på 800 miljoner kronor beslutats för kapitaltill-

skott till AB Industrikredit varav 400 miljoner kronor utbetalades i slutet Prop. 1992/93:251
av 1992.

Tabell 2 Beslutade stödåtgärder för det finansiella systemet
Miljarder kronor

Institut, typ av stöd	Statsbudgeten	Övrigt stöd
Nordbanken, aktieteckning Nordbanken, uppköp av utestående aktier Nordbanken, kapitaltillskott Securum, garantiåtagande 1 Securum, garantiåtagande 2 Securum, köp av aktier Securum, lånegaranti	4,2 (1991) 2,0 (920828) 10,0 (921103 9,8 (930104)	19,2 (13,2 930104) 1,0 (930104) 10,0
Sparbankstiftelsen Första, lån 11 sparbankstiftelser, borgen		3,8 (921030) 3,5 + 0,7
Gota Bank, garanti för förlusttäckning		10,0
AB Industrikredit, tillskott	0,4 (921230)	0,4
Summa varav hittills utbetalt	26,4 26,4	48,6 18,0

10 Bankstödsnämnden

Bankstödsnämnden påbörjade sin verksamhet den 1 maj 1993. För nämn-
dens verksamhet gäller förordningen (1993:215) om statligt stöd till
banker och andra kreditinstitut. Regeringen utsåg den 5 februari 1992
riksdagsmannen Odd Engström att från det nämnden inrättades vara
ordförande i nämndens styrelse och finansrådet Stefan Ingves att vara
generaldirektör för nämnden. Regeringen utsåg den 19 april 1993
verkställande direktören Peggy Bruzelius, f.d. statsrådet Laila Freivalds,
rättschefen Hans Jacobson, riksdagsmannen Göran Persson och verkstäl-
lande direktören Marcus Storch att från samma tidpunkt vara ledamöter
i nämndens styrelse.

11 Allmänna principer för hantering av stödfrågor

Den beredning av ansökningar om statligt stöd som hittills bedrivits inom
Finansdepartementet ger anledning till följande reflexioner.

Det är av stor vikt att den svenska bankkrisen får en så snar lösning
som möjligt. Den värdering av bankernas dåliga tillgångar och av banker-
nas ställning i övrigt som ingår i beredningen av ett ärende måste dock
slutföras innan frågan om hur stödet till en enskild bank skall utformas
kan prövas. Värderingen är omfattande och tidskrävande. Hittills har det
också varit problem med att få bankerna att hantera värderingen på ett
likartat sätt. Detta kan till viss del förklaras utifrån svårigheter att få

10

tillgång till vissa basfakta. Det kan dock inte helt uteslutas att tidsut- Prop. 1992/93:251
dräkten berott på en avsaknad av insikt om värderingens betydelse.

Det är också av stor vikt att bankerna snarast inrättar interna risk-
kontroll- och informationssystem. Härigenom skapas möjlighet för
bankerna att effektivt kunna utnyttja stödet samtidigt som risken för
ytterligare fallisemang minskar. De översiktliga genomgångar som hittills
gjorts tyder på att betydande insatser bör göras inom detta område.

Den i prop. 1992/93:135 uttalade principen att en banks befintliga egna
kapital måste bära förlusterna innan statliga stödåtgärder sätts in måste
stå fast. Det kan aldrig accepteras att statliga stödåtgärder på ett
otillbörligt sätt skulle gynna de gamla aktieägarna. Detta utesluter inte att
det bör vara en strävan för staten att bibehålla det svenska bankväsendet
i huvudsak privatägt. Däremot bör man inte undvika den lösningen att
staten under en kortare rekonstruktionsfas blir tvungen att förvärva en
bank om den lösningen ter sig mest ändamålsenlig och rationell. Om
staten tvingas skjuta till ägarkapital i en bank måste staten ta på sig det
mot tillskottet svarande ägaransvaret. Erfarenheterna av statligt ägande
av banker är emellertid inte goda. Staten är inte långsiktigt någon lämplig
ägare till finansiella institutioner. En försäljning bör därför eftersträvas
så snart det är lämpligt.

I de förslag som utarbetas måste konkurrensaspekten få en framskjuten
plats, samtidigt som det är viktigt att stödet till bankerna ges i sådana
former att bankernas funktion som kreditförmedlare tryggas.

12 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av min
redogörelse för vidtagna åtgärder för att stärka det finansiella systemet.

13 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom skrivelse förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för det
ändamål han har hemställt om.

11

gotab 43725, Stockholm 1993