1992/93:255

Skrivelse 1992/93:255

Regeringens skrivelse
1992/93:255

om inriktningen av det svenska miljöarbetet inom

EES och EG

Skr.

1992/93:255

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 13 maj 1993.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Olof Johansson

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 255

Miljö- och naturresursdepartementet

Skr. 1992/93:255

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 maj 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo,
Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkel-
spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,
P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Johansson

Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES

och EG

En offensiv svensk miljöpolitik är av betydelse for att ge miljöfrågorna
ökad tyngd i EG och i EES-avtalets institutioner, framhåller EES-
utskottet i sitt betänkande 1992/93:EU1. Sverige borde, enligt utskottet,
ta till vara den möjlighet att påverka miljöpolitiken som ges enligt EES-
avtalet. Regeringens strategi for detta arbete borde enligt utskottet
redovisas för riksdagen senast under våren 1993.

Jag kommer i det följande att redovisa denna strategi. Redovisningen
inleds med en beskrivning och bedömning av förhållandena inom EG
och EES ur miljösynvinkel. Därefter redovisas utgångspunkterna för
regeringens arbete inom EG/EES och följs av en beskrivning av hur
regeringen arbetar för att ta till vara de möjligheter som närmandet till
EG ger på miljöområdet. Slutligen diskuteras vissa centrala sakfrågor
som det finns anledning att särskilt uppmärksamma i kontakterna med
EG.

Syftet med min redovisning är, i enlighet med riksdagens önskemål,
att ange hur det svenska miljöarbetet ska bedrivas utifrån de nya förut-
sättningar som skapas genom EES-avtalet och vid ett svenskt medlem-
skap i EG/EU.

De nu pågående medlemskapsförhandlingama berörs endast översikt-
ligt. Huvudinriktningen för dessa förhandlingar angavs av statsrådet
Dinkelspiel i det svenska öppningsanförandet den 1 februari.

Frågor som berör EuratomfÖrdraget, t.ex. strålskydd och kontrollen
av klyvbart material, tas inte upp i denna strategi. Dessa frågor redo-
visades för riksdagens EG-delegation i särskild ordning den 28 april
1993.

1 Sverige och EG

Skr. 1992/93:255

1.1 Miljö i EG

EG är en betydelsefull organisation i internationella miljösammanhang
eftersom den kan fetta beslut som är bindande för medlemsstaterna. EG
spelar dessutom en viktig roll i andra internationella organisationer
genom att med dessa formulera miljöpolitiska synpunkter och driva
miljökrav på olika områden.

Miljöpolitikens betydelse har vuxit inom EG. Liksom i Sverige har
miljöhänsyn blivit allt viktigare bland EG:s medlemsländer. En gemen-
sam miljöpolitik har vuxit fram med ett ofta omfettande och ambitiöst
regelverk med bindande föreskrifter.

Viktiga delar av miljöpolitiken ligger emellertid fortferande kvar hos
medlemsländerna, eftersom flertalet av de gemensamma miljöbesluten
är av minimikaraktär, fettade enligt artikel 130s i Romfördraget. Detta
innebär att medlemsländerna kan införa strängare åtgärder, förutsatt att
dessa inte strider mot de allmänna reglerna i Romfördraget såsom de
kommer till uttryck i exempelvis artikel 30 och 36 om varors fria rör-
lighet. Vidare är det inte alla miljöfrågor som omfettas av särskilda EG-
regler. I sådana frågor har medlemsländerna kvar möjligheten att be-
sluta om egna regler såvida de inte strider mot Romfördragets allmänna
regler.

Miljöreglema i artikel 130 innebär att beslut måste fettas enhälligt,
vilket innebär att ett enskilt land kan blockera beslut. De harmoniserade
regler som beslutas enligt artikel 100a i Romfördraget kan fettas med
kvalificerad majoritet.

När Maastrichtfördraget träder i kraft kommer beslut om nya miljö-
regler att kunna tas med kvalificerad majoritet även på områden som
inte avser den inre marknaden utan grundas på artikel 130s i RomfÖr-
draget, exempelvis regler om utsläpp till luft och vatten. Enskilda län-
der kommer alltså inte att kunna blockera skärpta krav på sådana om-
råden. Fortfarande skall dock regler som rör miljöskatter, markanvänd-
ning och viktigare energifrågor beslutas enhälligt.

Successivt har EG:s hälso- och miljöregler skärpts och skillnaderna
mellan EG:s och Sveriges politik har därigenom minskat. Det finns
mycket som pekar på att EG:s miljöpolitik inkl, lagstiftning och pro-
gramsamarbete kommer att skärpas och utvecklas ytterligare under
kommande år. De nuvarande kandidatländerna kan vid medlemskap
förväntas bidra till denna utvecklingen.

Vid EG:s toppmöte i Maastricht fettades beslut som innebär att större
utrymme ges åt miljöpolitiken, som får ställning som ett av gemen-
skapens viktigaste politikområden.

I det femte miljöhandlingsprogrammet (A European Community Pro-
gramme of Policy and Action in Relation to the Environment and Su-
stainable Development) som utarbetats av kommissionen slås EG:s
ambitioner fest. Ett viktigt mål är att miljöhänsyn skall integreras i olika

samhällssektorer. Ekonomiska styrmedel skall utvecklas. Målet skall Skr. 1992/93:255
vara en hållbar utveckling. Miljöproblem skall förebyggas. EG:s miljö-
ministrar har ställt sig bakom programmets allmänna inriktning.

Ett viktigt instrument i EG:s miljöarbete blir den europeiska miljö-
byrån (EEA) som är på väg att inrättas.

EEA skall bl.a. övervaka miljösituationen i länderna.

EG har också inrättat en kemikaliebyrå - European Chemicals Bureau

- lokaliserad till miljöinstitutet vid det gemensamma forskningscentrat
IRC (Joint Research Centre) i Ispra i Italien. Byrån skall ha tekniska,
vetenskapliga och uppföljande arbetsuppgifter som följer av EG:s direk-
tiv på kemikalieområdet.

1.2 EG:s inre marknad

Genom den inre marknaden avvecklas återstående handelshinder mellan
medlemsländerna. De krav som ställs på varor skall i princip harmoni-
seras mellan länderna. Exempel på detta är bilavgaskrav och kemikalie-
krav. Viktigt i detta sammanhang är att tillgodose berättigade miljö-
skyddskrav. Enligt artikel 100a i Romfördraget skall kommissionen i
sina forslag till harmoniseringsåtgärder utgå från en hög nivå för miljö-
skydd.

I princip innebär sådana harmoniserade regler att enskilda medlems-
länder inte kan tillämpa lindrigare eller strängare bestämmelser. Under
vissa begränsade förutsättningar ges dock medlemsstater enligt artikel
100a möjlighet att tillämpa strängare miljökrav än de gemensamma även
på områden som täcks av handelsrelaterade rättsakter (den s.k. miljö-
garantin). Exempelvis har kommissionen den 2 december 1992 gett
Tyskland rätt att behålla strängare krav på saluförande av pentaklorfenol
än vad som gäller enligt direktiv 91/173/EEG. Detta beslut kommer
dock att prövas av EG-domstolen.

Om gemensamma normer i form av särskilda EG-rättsakter saknas, är
huvudregeln att en vara som lagligen saluförs i ett medlemsland får
saluföras i alla medlemsländer. Vissa möjligheter finns dock även här
att göra undantag, bl.a. för att skydda människors, djurs och växters
liv, hälsa och säkerhet. EG-domstolen har gjort klart att den rätten
enligt artikel 36 i Romfördraget innefattar miljöpolitiska åtgärder. Åt-
gärden i fråga måste syfta till att uppfylla legitima miljöskyddsbehov
och miljöintresset måste stå i proportion till den handelshindrande effek-
ten.

I ett uppmärksammat fall från år 1987 gav EG-domstolen Danmark
rätt att av miljöskäl under vissa villkor förbjuda försäljning av drycker
i engångsförpackningar. Rätten att vidta egna åtgärder på områden där
gemensamma normer saknas har också festslagits genom den s.k. Val-
loniet-domen, som gällde rätten för den belgiska regionen Valloniet att
vägra ta emot avfell utifrån.

Mot den angivna bakgrunden är det av stor betydelse vilken artikel i
Romfördraget som ligger till grund för miljöreglema, artikel 100a eller
artikel 130s. EG-domstolen fenn i en dom år 1991 att det var felaktigt

att som rättslig grund for ett direktiv om avfall från titandioxidindustrin Skr. 1992/93:255
(89/428/EEG) använda artikel 130s. I stället skulle artikel 100a tilläm-
pas. Härefter har dock domstolen i en dom från den 17 mars 1993 om
EG:s ramdirektiv för avfall slagit fest att om miljömålet är det huvud-
sakliga syftet med ett direktiv så skall artikel 130s användas, även om
det finns aspekter som har betydelse för den inre marknaden. Det är
ännu för tidigt att säga vilka effekter detta beslut får på andra områden.

1.3 Sverige och EES-avtalet

EES-avtalet skapar nya möjligheter för ett intensifierat miljösamarbete
och ger Sverige en plattform att påverka den framtida gemensamma
miljöpolitiken i Västeuropa.

Avtalet innehåller en uttalad miljöambition. Åtgärder som vidtas på
miljöområdet skall syfta till att bevara, skydda och förbättra miljön,
bidra till skydd av människors hälsa och säkerställa ett klokt och ratio-
nellt utnyttjande av naturresurserna.

EES kommer att leda till ett omfettande samordningsarbete mellan EG
och de EFTA-länder som ingår i EES. Detta gäller för de regelområden
som omfattas av avtalet. På samma villkor som EG-ländema kommer vi
att kunna delta i EG-kommissionens expertgrupper. När förslag behand-
las i EG:s ministerråd kommer EFTA-länderna att kunna begära löpan-
de information och samråd med EG för att på så vis kunna påverka den
slutliga utformningen av nya regler. Nya EG-regler tas inte in auto-
matiskt i EES-avtalet utan måste godtas av EFTA-ländema.

Enligt EES-avtalet skall Sverige tillämpa EG:s regler om bl.a. miljö-
konsekvensbeskrivningar, information om miljön, utsläpp av miljöfar-
liga ämnen till luft och vatten samt avfallshantering. Vi kan i allmänhet
tillämpa strängare krav på dessa områden eftersom EG:s regler i huvud-
sak är minimikrav. EES-avtalet omfettar i stort sett alla viktigare EG-
rättsakter på miljöområdet, med undantag för främst naturvård.

Vad avser särskilda miljökrav för varor - där reglerna är harmonisera-
de - har Sverige i vissa fell striktare regler än EG. På dessa områden
har särlösningar förhandlats fram i EES-avtalet. Syftet med dessa är att
Sverige inte skall behöva sänka miljökrav.

För avgaskrav på motorfordon gäller att Sverige kan behålla nuvaran-
de regler, som bl.a. ställer särskilda krav på avgasreningens hållbarhet
och tillverkarens ansvar. Sverige behåller också möjligheten att ha ett
system med miljöklasser med effektiva ekonomiska styrmedel. Från år
1995 gäller dock fri cirkulation för bilar som godkänts enligt EG:s
regler. Då skall också de angivna särlösningarna följas upp.

Även på kemikalieområdet finns särlösningar i EES-avtalet. Sverige
behåller sina regler för klassificering och märkning. Ett samarbete EG-
EFTA har inletts for att finna gemensamma regler for klassificering och
märkning av kemikalier i de fell det finns skillnader. Målet är gemen-
samma regler till år 1995, men EES-avtalet innebär inte att Sverige är
tvunget att ta över EG:s regler om skillnader kvarstår. En översyn skall
göras under 1994.

Sverige behåller sina mer långtgående begränsningar av och förbud Skr. 1992/93:255
mot farliga kemikalier som t.ex. asbest, kadmium och organiska lös-
ningsmedel, liksom begränsningarna för bekämpningsmedel, kadmium i
handelsgödsel, miljöfarliga batterier och ozonnedbrytande ämnen. År
1995 skall situationen ses över.

EES-avtalet innebär också att Sverige får möjlighet till samarbete med
EG på områden där regelverket inte direkt ingår i avtalet, t.ex. när
miljöavgifter utarbetas och åtgärdsprogram på miljöområdet tas fram.
Det kan även innebära samråd inför internationella förhandlingar. Dess-
utom tillförsäkras Sverige rätten att delta i EG:s samarbete om miljö-
övervakning och miljöforskning.

Konsekvenserna för den svenska miljölagstiftningen med anledning av
EES-avtalet har behandlats i proposition 1991/92:170 bilaga 13 och
proposition 1992/93:60. På förslag i den sistnämnda propositionen har
riksdagen beslutat om ändringar i miljöskyddslagen (1969:387), hälso-
skyddslagen (1982:1080), plan- och bygglagen (1987:10) och lagen
(1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Dessa lag-
ändringar liksom därav föranledda författningar på regerings- och myn-
dighetsnivå kommer att träda i kraft i samband med att EES-avtalet
träder i kraft.

1.4 De svenska medlemskapsforhandlingama

I förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG är regeringens utgångs-
punkt att högsta tillämpade ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet.
Inga normer skall behöva sänkas. Sverige skall upprätthålla och ut-
veckla högt ställda normer för naturskydd och miljövård.

Redan i EG-kommissionens yttrande över den svenska medlemskaps-
ansökan uttalades att Sverige som medlem förväntas komma att bidra
till en skärpt miljöpolitik och ett ökat miljömedvetande inom gemenska-
pen.

För svensk del är det är naturligt att utgå från EES-avtalet, i vilket
den största delen av EG:s miljöregler redan ingår. Miljöfrågor som till-
kommer utöver dessa vid medlemskapsförhandlingama gäller bl.a.
regler för vattenkvalitet, skydd för utrotningshotade djur samt strål-
skydd och kontroll av klyvbart material.

EG har väl utvecklade och detaljerade regler för skydd av djurarter
och naturområden. Ett medlemskap innebär att kompletteringar kan
behöva göras i svenska regler om innehav av och handel med växter
och djur. Några arter som skyddas enligt EG:s regler är så vanliga i
Sverige att viss jakt bör tillåtas.

Det kan noteras att den svenska allemansrätten inte berörs av EES-
avtalet eller ett framtida medlemskap då EG saknar gemensamma regler
på området. I artikel 222 i Romfördraget anges dessutom uttryckligen
att fördraget inte i något hänseende skall ingripa i medlemsstaternas
egendomsordning.

På de områden där EG har beslutat om harmoniserade regler för att
förverkliga den inre marknaden bör gälla att Sverige inte skall behöva

sänka miljökrav. Ansträngningar görs för att påverka EG att skärpa sitt Skr. 1992/93:255
regelverk på dessa områden. Innehållet i de lösningar på bl.a. kemika-
lie- och bilavgasområdet som finns i EES-avtalet skall gälla även för ett
medlemskap.

2 Den svenska miljöstrategin

Regeringens utgångspunkt for det svenska arbetet inom EES/EG är att
"högsta tillämpade ambitionsnivå kommer att gälla på miljöområdet och
att därmed inga normer kommer att sänkas." Detta framhölls av
statsrådet Dinkelspiel vid öppnandet av Sveriges forhandlingar om EG-
medlemskap den 1 februari 1993.

En annan utgångspunkt är regeringsförklaringen som anger dels för-
handlingarna om EG-medlemskap, dels skapandet av ett samhälle med
varaktigt hållbar utveckling för en god livsmiljö som två av regeringens
huvuduppgifter.

Dessa utgångspunkter gör klart att miljöpolitiken måste ha en viktig
roll i Sveriges arbete inom EES ram och under medlemskapsförhand-
lingama. Miljöhänsyn måste integreras i alla samhällssektorer. I de fell
konflikter kan komma att uppstå mellan miljöhänsyn och exempelvis
handelsintressen måste rimliga balanserade lösningar sökas som inte går
ut över långsiktiga miljömål.

Genom den allt närmare knytningen till EG kommer det svenska
miljöarbetet med nödvändighet att ändra karaktär. EES-avtalet innebär
att vi i många fall kommer att delta i arbetet med att förbereda gemen-
samma bindande regler för EES-ländema. Detta innebär vissa inskränk-
ningar i den nationella beslutanderätten men skapar samtidigt bättre
möjligheter att få till stånd längregående miljökrav i hela Västeuropa.

Inriktning på gemensamma regler snarare än nationella särlösningar
kommer att bli än tydligare om Sverige blir medlem i EG. Detta skall
vägas mot vetskapen att tillräckligt stränga gemensamma regler av
bindande karaktär är mer verkningsfulla än om strikta åtgärder genom-
förs endast i något eller ett fåtal länder. Genom att många gemensamma
miljöregler är av minimikaraktär lämnas dessutom stor frihet för de
enskilda länderna att införa strängare krav.

Det är viktigt att uppmärksamma de långsiktiga positiva effekterna
detta samarbete kan ge i form av bindande åtaganden. Sverige har länge
verkat för bindande internationella åtaganden på miljöområdet, exempel-
vis för att minska försurningen. Samarbetet inom EES och med EG
innebär att man kan få till stånd bindande åtaganden för ett stort antal
västeuropeiska länder.

Ett sådant vidgat samarbete innebär att Sverige kan bidra till utveck-
lingen av det gemensamma regelverket och därigenom även gagna
svensk miljö. Genom EES-samarbetet och den nu aktuella utvidgningen
av EG får länder med längre gående miljökrav ökad tyngd i besluts-
fettandet.

Sverige bör verka för att gemensamma bindande regler införs på                  -7

miljöområdet. Dessa regler bör i största möjliga utsträckning vara av

minimikaraktär och ligga på en så hög skyddsnivå som möjligt. Denna Skr. 1992/93:255
typ av regler utesluter inte att längregående nationella regler införs och
kan främja en dynamisk utveckling av miljöarbetet inom EES/EG. En
förutsättning for sådana nationella åtgärder är dock att de utformas så
att den inre marknadens funktion inte äventyras.

Det är av grundläggande miljöpolitisk betydelse att enskilda länder,
eller en grupp av länder, kan vidta längregående åtgärder än de gemen-
samma och därigenom visa möjliga handlingsvägar for andra stater.
Hänsyn måste också kunna tas till de speciella miljöförhållanden som
råder i varje område.

I de fall harmoniserade regler införs kommer detta nödvändigtvis att
minska Sveriges möjligheter att ha särlösningar inom varurelaterade
områden. Det innebär samtidigt att länder med lägre miljöambition
tvingas leva upp till de fastställda normerna.

Samtidigt är det viktigt att uppmärksamma de möjligheter som finns
för EG-länder att införa längregående krav - den s.k. miljögarantin
enligt artikel 100a, punkt 4 i Romfördraget. Regeln öppnar en möjlighet
- om än begränsad - för en stat som vill tillämpa strängare nationella
regler om bl.a. miljö, hälsoskydd och arbetsmiljö än vad som följer av
ett direktiv eller en annan rättsakt som har antagits med stöd av artikel
100a. Även om bestämmelsen är svårtolkad och tillämpningen oklar så
vittnar den om en insikt om att behov kan finnas att tillämpa strängare
hälso- och miljökrav även på harmoniserade områden.

De förbättrade möjligheter till beslut på miljöområdet som kan väntas
följa på Maastrichtavtalets ratificering måste tas till vara.

2.1 Öppenhet i miljöarbetet

En förutsättning för ett framgångsrikt miljöarbete är en öppenhet i
beslutsfattandet. Öppenhet skall gälla i det svenska förhandlingsarbetet
infor medlemskap liksom i arbetet inom EES-avtalets ram. Den svenska
offentlighetsprincipen skall hävdas gentemot EG och tillämpas fullt ut i
Sverige. Grundprincipen är att svenska synpunkter och positioner i
EES-arbetet är offentliga.

Regeringen kommer regelbundet att redovisa hur miljöfrågorna drivs
inom EES bl.a. i samband med budgetpropositionen. På samma sätt
skall förhandlingsarbetet inför ett svenskt EG-medlemskap redovisas i
största möjliga utsträckning.

Utredningen (Ju 1992.B) angående vissa frågor om den svenska stats-
förvaltningens samverkan med regeringen vid ett svenskt EG-medlem-
skap m.m. överväger bl.a. former for hur synpunkter från intresse-
organisationer skall begäras in i beredningsprocessen. Utredningens
betänkande väntas inom kort.

En utredning (M 1993:02) har tillsatts för att belysa miljökonsekven-
serna för Sverige av olika former för deltagande i den västeuropeiska
integrationen. Utredningen skall redovisa konsekvenserna av ett med-
lemskap i EG/EU resp, konsekvenserna av att stå utanför ett sådant

samarbete. Utredningens redovisning kommer att utgöra ett viktigt Skr. 1992/93:255
underlag inför ställningstagandet om ett svenskt medlemskap.

2.2 Det svenska arbetet inom EES/EG

Genom EES kommer Sverige att få möjlighet att påverka gemenskapens
miljöpolitik. För att kunna påverka arbetet måste Sverige delta i EG:s
expertgrupper. Det svenska arbetet i dessa grupper skall omedelbart ges
hög prioritet.

Kontakter skall utvecklas på alla nivåer med EG-kommissionen och
med medlemsstaterna. I samband med medlemskapsförhandlingama
intensifieras kontakterna. Ett antal överläggningar har genomförts och
ytterligare är planerade.

Sveriges miljöattaché i Bryssel och miljörådet i Bonn är viktiga in-
formations- och kontaktkanaler. Den resurs de utgör måste användas till
fullo. Även de svenska ambassaderna i EG:s övriga huvudstäder utgör
en viktig kanal for kontakter och en källa för information. En nära
kontakt hålls med ansvariga personer och myndigheter vid kommissio-
nen och i EG-ländemas huvudstäder.

Sverige har redan haft flera s.k. nationella experter som tjänstgjort
vid kommissionen i Bryssel. En ökad svensk experttjänstgöring förutses
under de kommande åren. Detta är ett värdefullt sätt att öka kontakterna
med och kunskaperna om EG och dess sätt att arbeta.

Inom regeringskansliet pågår förberedelser inför EES/EG i form av
utbildning i språk, forhandlingsteknik och EG-kunskap.

Det nordiska samarbetet är viktigt i EES-sammanhang. Beslut har
redan fattats att omorientera det nordiska miljöarbetet för att bättre
passa in i ett bredare västeuropeiskt perspektiv. Det nordiska arbetet bör
i ökad utsträckning inriktas på att ta fram underlag for frågor som skall
drivas inom EES/EG.

Genom medlemskap i EG får Sverige möjlighet att fullt ut delta i de
gemensamma miljöbesluten. Sverige kommer att aktivt söka stöd av och
samarbeta med likasinnade stater. Vidare måste det arbete som bedrivs
inom EG-parlamentet följas. Parlamentets förmåga att driva på utveck-
lingen inom miljöområdet bör tas till vara. Kontakter med EG:s parla-
mentariker tas fortlöpande såväl direkt som genom EFTA och i samråd
med svenska parlamentariker.

Svenska miljöorganisationer bör stimuleras att verka i ett europeiskt
perspektiv.

Bakgrundsdokument på olika områden skall utarbetas och utgöra
underlag för Sveriges arbete och ställningstagande. Dessa dokument
utvecklas i samråd med berörda departement och myndigheter och i
dialog med berörda intressenter. Härigenom främjas den eftersträvade
integrationen av miljöhänsyn i olika sektorer.

2.3 Miljöfrågor av särskild betydelse

Följande frågor bör uppmärksammas i det fortsatta arbetet inom
EES/EG. Genomgången är inte fullständig utan snarare exempel på hur
det svenska miljöarbetet kan inriktas på vissa centrala områden.

2.3.1 Försurning

Sverige bör verka för att EG utformar en politik med målsättningen att
komma tillrätta med föroreningsproblemen. Skärpta europeiska utsläpps-
normer kan på ett påtagligt sätt minska försurningen i våra marker.
Nedfallet av försurande ämnen i Sverige beror i hög grad på utsläpp i
andra länder. EG kan spela en viktig roll genom att skärpa de utsläpps-
regler som finns exempelvis för utsläpp från förbränningsanläggningar,
genom att utveckla en övergripande politik på försumingsområdet
utifrån naturens toleransgränser och genom att inom andra internationel-
la organisationer verka för längregående och bindande överenskommel-
ser.

2.3.2 Producentansvar och avfallsfrågor

Producentansvaret har diskuterats intensivt i Sverige, bl.a. i samband
med utarbetandet av regeringens proposition 1992/93:180 om riktlinjer
för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. I propositionen poäng-
teras att producenterna har en betydelsfull roll när det gäller att påverka
en utveckling mot en kretsloppsanpassad produktutveckling och av-
fallshantering. En viktig uppgift i det svenska EG-arbetet är att få ökad
förståelse och stöd för detta synsätt och verka för att det kommer att
prägla EG:s regler på olika områden. Inom EG pågår redan idag en
utveckling i denna riktning.

På avfallsområdet finns ett antal förslag till nya EG-regler. EG-kom-
missionen har förordat harmoniserade regler, vilket skulle innebära att
enskilda länder inte kan införa strängare krav. Flera medlemsländer
motsätter sig dock harmonisering. EG:s avfallspolitik överensstämmer
på viktiga områden med den svenska, bl.a. i fråga om tillämpningen av
närhets- och självförsöijningsprincipema vid omhändertagande av av-
fall.

En nyligen meddelad EG-dom ger, som tidigare nämnts, stöd för att
regler på avfallsområdet baseras på miljöartikeln 130s och således
utformas som minimiregler. Sverige bör verka för att det fortsatta arbe-
tet på detta område inriktas på att fastställa miniminivåer men därutöver
ges medlemsländerna frihet att gå längre genom striktare krav och
ekonomiska styrmedel.

Det kan också nämnas att det i Sverige är förbjudet att slutförvara
utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall. Förbudet finns i lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kämtekniklagen). Det gäller sedan
den 1 januari 1993 och har inte ansetts medföra några problem i för-
hållande till EG:s regelsystem (prop. 1992/93:98, bet. 1992/93:NU11,

Skr. 1992/93:255

10

rskr. 1992/93:136. Ett liknande förbud gäller sedan december 1991 i Skr. 1992/93:255
Frankrike.

2.3.3 Kemikalier

På kemikalieområdet bör Sverige verka för att EG går vidare och skär-
per reglerna där det behövs av hälso- och miljöskäl. Ett samarbete med
detta syfte har etablerats. Det kan behövas ytterligare begränsningar och
förbud för farliga kemikalier. De grundläggande principer om före-
tagens ansvar, den omvända bevisbördan och substitutionsprincipen som
finns i svensk kemikalielagstiftning bör tillsammans med försiktighets-
principen också bli vägledande inom EG. Utsikterna bedöms som goda
att inom de närmaste åren finna gemensamma lösningar för klassifice-
ring och märkning av kemikalier.

Det internationella samarbetet inom detta område är av betydelse för
möjligheten att nå framgångsrika lösningar. Sverige kommer att stå som
värd för ett globalt kemikaliemöte i april 1994. Mötet är en uppföljning
på FN:s konferens om miljö och utveckling år 1992.

2.3.4 Bilavgaser

Sverige bör verka för att bilavgasreglema inom EG skärps och komplet-
teras med regler om tillverkaransvar. Sverige arbetar på olika sätt för
detta inom EES-avtalets ram. Sverige verkar också för att EG:s direktiv
skall ge utrymme för effektiva ekonomiska styrmedel för att påskynda
introduktionen av renare fordon och bränslen. Även här gäller det att
kunna behålla och utveckla de svenska reglerna i avvaktan på att EG:s
lagstiftning skärps.

2.3.5 Fysisk planering m.m.

Fysisk planering och mark- och vattenanvändning är frågor som med
fördel diskuteras och samordnas över nationsgränserna utan att det for
den skull ställer krav på ett gemensamt regelsystem.

I Maastrichtavtalet föreslås en utvidgning av miljösamarbetet till att
innefatta också fysisk planering och mark- och vattenanvändning i
tätorter och på landsbygden. Redan nu pågår ett arbete med en del av
dessa frågor inom EG. I det femte miljöhandlingsprogrammet framhålls
fysisk planering som ett viktigt styrmedel för att uppnå miljöpolitiska
mål. Samarbetet och erfarenhetsutbytet på detta område bör öka.

2.3.6 Mijjökonsekvensbeskrivningar

Miljökonsekvensbeskrivningar har införts i ett tjugotal olika lagar i
Sverige. EES-avtalet har föranlett en ändring i plan- och bygglagen vad
gäller miljökonsekvensbeskrivningar. Det internationella utvecklings-
arbetet på detta område är intensivt och Sverige följer nära arbetet inom

11

EG. Med anledning av regeringens beslut att alla större beslut ska Skr. 1992/93:255
åtföljas av en miljökonsekvensbeskrivning är det viktigt att delta i ut-
vecklingen inom EG av sådana beskrivningar för planer samt program-
och policybeslut.

2.3.7 Ekonomiska styrmedel

Det är angeläget att Sverige som EG-medlem fortsatt kan nyttja och
vidareutveckla användningen av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
Sverige har fler skatter och avgifter på miljöområdet än vad som är
vanligt i EG-ländema. Sverige bör även som EG-medlem ha en hög
ambitionsnivå på detta område. Sverige bör vara pådrivande för an-
vändning av ekonomiska styrmedel i de fall där sådana styrmedel är
effektiva for att nå viktiga miljömål.

Inom EG pågår utveckling av nya styrmedel inom miljöpolitiken. EG-
regler på detta område finns i dag bara i fråga om punktskatter på
bränslen och de är i allmänhet utformade så att en lägsta nivå för av-
giften föreskrivs. Detta gäller även för ett förslag till en ny koldioxid-
skatt.

För det mesta medför ett EG-medlemskap inte några direkta begräns-
ningar i möjligheten att använda ekonomiska styrmedel i form av direk-
ta avgifter. På vissa områden, exempelvis för bilavgaser, finns begräns-
ningar som ifrågasatts av en rad medlemsländer. Miljöskäl talar för att
gemensamma regler bör vara av minimikaraktär och att nationella åt-
gärder som går längre inte ska förhindras. Sveriges strävan är att även
de gemensamma reglerna läggs på en sådan nivå att den önskvärda
effekten uppnås. Ökad uppmärksamhet bör också ägnas möjligheten att
koppla ekonomiska styrmedel till EG:s regler för utsläpp till luft och
vatten. Givetvis måste i dessa sammanhang en avvägning göras mellan
miljöskyddsintressen och andra intressen, som t.ex. den inre markna-
dens funktion.

2.3.8 Miljöövervakning

Utvecklingen av system och metoder för miljöövervakning är en viktig
del i nationellt och internationellt miljösamarbete. Detta utgör en nöd-
vändig bas för att se till att regler och överenskommelser följs. Särskilt
viktigt är att medverka till att de system som byggs upp nationellt,
regionalt och globalt och som ofta är baserade på satellitdata kan sam-
ordnas. Sverige deltar aktivt i detta arbete, bl.a. inom EG:s CORINE-
projekt.

Enligt svensk uppfattning bör EG:s europeiska miljöbyrå (EEA) in-
rättas så snart som möjligt.

Ökad uppmärksamhet bör enligt svensk uppfattning ägnas åt efter-
levnaden av EG:s regler på miljöområdet och införandet av sanktions-
möjligheter.

12

2.3.9 Klimatfrågan

Omsorgen om jordens klimat kräver aktiva insatser för att minska ut-
släppen av koldioxid och andra växthusgaser. Klimatpolitiken måste
uformas från ett internationellt perspektiv och i samarbete med andra
stater. Långsiktigt verksamma och kostnadseffektiva åtgärder bör efter-
strävas.

Det är enligt svensk synpunkt önskvärt att en energi/koldioxidskatt
införs i EG och att denna ligger på en ambitionsnivå som är likvärdig
med den svenska beskattningen. Regeringens politik har presenterats i
propositionen 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m.

Arbetet med EG:s strategi på klimatområdet och de planer som finns
på införande av en koldioxidskatt bör följas och stödjas från svenskt
håll. I klimatpropositionen sägs bl.a. att Sverige bör verka för att få till
stånd en kostnadseffektiv europeisk strategi för att begränsa koldioxid-
utsläppen innefattande bl.a. miniminivåer for en koldioxidskatt.

En annan aspekt rör skattebasen och beskattningen av inhemska bräns-
len. När EG fattat beslut om en gemensam koldioxidskatt bör den sven-
ska skattebasen samordnas med de principer som där anges.

För avveckling av ozonpåverkande ämnen ligger EG och Sverige nu
nära varandra och ytterligare samordning bör vara möjlig.

2.3.10 Biologisk mångfald och naturvård

Bevarandet av den biologiska mångfalden är ett huvudsyfte med miljö-
arbetet och ges därför hög prioritet. Särskilt viktigt är att utveckla
sektorernas ansvar för biologisk mångfald. Utvecklingen av samman-
hängande europeiska skyddade områden är av stor betydelse, särskilt för
flyttande djurarter.

Utformningen av landskapsvårdande åtgärder är viktig för möjligheten
att bevara ett öppet och levande odlingslandskap.

Gemensamma europeiska insatser behövs för att främja utvecklingen
av ett miljöanpassat jord- och skogsbruk. Särskilda insatser behövs för
att inte utarma den biologiska mångfalden i Östeuropa.

2.3.11 Östeuropa och Östersjön

För Sverige är utvecklingen i Central- och Östeuropa av stor betydelse,
inte minst på miljöområdet. Där behövs stora insatser för att främja en
utveckling som går mot en acceptabel miljönivå. Genom att utveckla
den koordinerande roll G24-ländema skall ha kan gemensamma insatser
från de västeuropeiska staterna få ökad effekt. Det är viktigt att EG
spelar en aktiv roll i detta arbete, exempelvis genom att utveckla
PHARE-programmet. EG:s arbete inom regionala aktiviteter, som
Östersjöarbetet, bör enligt vår uppfattning främjas och stärkas.

Skr. 1992/93:255

13

2.3.12 Sektorernas miljöansvar

Sverige arbetar för att miljöhänsyn skall tas vid alla beslut och vara en
grund för samhällsplaneringen. Detta gäller områden som transporter,
energi samt de areella näringarna.

Denna syn stämmer väl överens med EG:s femte miljöhandlingspro-
gram som präglas av ambitionen att miljö skall integreras med andra
sektorer.

Miljömässigt riktiga transportmedel måste, enligt svensk uppfattning,
byggas ut och utvecklas som en del i utvecklingen av ett miljöanpassat
transportsystem. Energieffektivitet och miljökrav måste samtidigt höjas.
Detta är särskilt angeläget for att möta den ökade transportvolym som
kan bli följden av den inre marknaden. Jämte arbetet inom EES/EG
måste konkreta handlingsplaner för hela Europa tas fram.

Beträffande jord- och skogsbruk är det nödvändigt att slå vakt om det
svenska intresset av miljöanpassad verksamhet. En tillämpning av sek-
torsansvaret inom de areella näringarna är av avgörande betydelse för
våra möjligheter att leva upp till nationella mål och internationella
åtaganden på miljö- och naturvårdsområdena. En sådan integration av
miljöhänsyn är en prioriterad svensk miljöstrategi och berör många
centrala frågeställningar såsom t.ex. ekonomiska styrmedel och begräns-
ning av föroreningar.

På jordbruksområdet bör Sverige fortsätta att upprätthålla de höga
svenska kraven, t.ex. om förprövning och användning av bekämpnings-
medel, och bidra till en högre europeisk ambitionsnivå. Möjligheterna
att bibehålla det öppna landskapet och den biologiska mångfalden är
viktiga och bestäms bl.a. av möjligheterna att främja miljöanpassad
produktion. Sveriges skogspolitik ställer krav på att hållbart utnyttja
skogsresursema på samma sätt som kommer till uttryck i de principer
som slogs låst vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de
Janeiro år 1992.

2.4 Annat internationellt miljösamarbete

Sverige bör verka för att EG utvecklas till en dynamisk internationell
kraft på miljöområdet.

Det svenska miljöarbetet måste samtidigt bedrivas på bred front, i
olika regionala och globala fora. Genom vårt internationella agerande
och vår biståndspolitik bör Sverige verka för att miljöhänsyn tas i alla
sammanhang. Jämte den roll som landet kan spela i EG:s internationella
arbete bör Sverige värna om rätten att agera nationellt.

Klimatområdet är ett exempel på vikten av EG:s engagemang globalt.
För att få till stånd och kunna genomföra effektiva åtgärder internatio-
nellt är EG:s medverkan viktig. Andra exempel är konventionen om
biologisk mångfald liksom arbetet på förverkligande av Agenda 21 som
antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling år 1992.

Skr. 1992/93:255

14

3 Hemställan

Skr. 1992/93:255

Jag hemställer att regeringen
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om
inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar i
enlighet med hans hemställan.

15

gotab 43769, Stockholm 1993