vargangrepp i Värmland
Skriftlig fråga 2001/02:1401 av Pettersson, Marina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-07-04
- Besvarad
- 2002-07-17
- Anmäld
- 2002-09-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 4 juli
Fråga 2001/02:1401
av Marina Pettersson (s) till miljöminister Kjell Larsson om vargangrepp i VärmlandNyligen angrep en varg nötkreatur tillhörande en lantbruksfamilj utanför Väse i östra Värmland. Vargangreppet resulterade i fyra döda kvigor samt en femte som tvingades avlivas av sina skador. Vid ett pågående vargangrepp på tamboskap kan en djurägare under vissa avseenden använda sig av nödvärnsrätten och avliva vargen. Dock krävs i dag tillstånd för att spåra och jaga den angripande vargen.
Att varg tar nötkreatur har hittills varit mycket ovanligt. Händelsen i Väse visar tydligt att det inte längre är enbart får som angrips av varg. Risken är stor för fler vargangrepp på nötkreatur, inte minst om tätheten i vargpopulationen ökar inom ett begränsat område. Tätheten i vargpopulationen inom olika delområden i Värmland ligger knappast på en rimlig nivå i förhållande till totalt antal vargar i Sverige i dag.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till miljöminister Kjell Larsson:
Avser ministern att verka för att lagstiftningen ses över i syfte att en rimlig täthet i vargpopulationen uppnås för att bättre skydda husdjur och tamboskap?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:1401 besvarad av
den 12 juli
Svar på fråga 2001/02:1401 om vargangrepp i Värmland
Miljöminister Kjell Larsson
Marina Pettersson har frågat mig om jag avser att verka för att lagstiftningen ses över för att en rimlig täthet i vargpopulationen uppnås för att skydda husdjur och tamboskap.
Antalet vargföryngringar på den skandinaviska halvön uppgår enligt de senaste inventeringsuppgifterna till omkring tio stycken. Detta är ungefär hälften av det antal som antagits som etappmål genom riksdagsbeslut (rskr. 2000/01:174) om en sammanhållen rovdjurspolitik. Den naturliga spridningen av vargen liksom för flera av de övriga rovdjuren är att den sker från kärnområden.
Med ökande rovdjursstammar, vilket var syftet med den rovdjurspolitik som riksdagen beslutade om våren 2001, förutsågs fler tillfällen då rovdjur tog tamboskap. Det var mot bakgrund av denna bedömning som viltskadeanslaget förstärktes högst väsentligt för att ersätta drabbade djurägare och för att kunna vidta olika förebyggande åtgärder. Huruvida antalet angrepp på nötkreatur kommer att öka för att tätheten i vargpopulationen ökar inom ett begränsat område är en för tidig slutsats att dra. Vi har ännu inga belägg för att individer i den svenska vargstammen specialiserat sig på någon typ av tamboskap.
Naturvårdsverket utreder nu behovet av eventuell skyddsjakt i bl.a. det aktuella området i Värmland. Jag finner därför inte att det i nuläget finns något behov av åtgärder från min sida i form av översyn av lagstiftningen.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.