vardagsdiskriminering
Skriftlig fråga 1998/99:724 av Ruwaida, Yvonne (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-06-09
- Anmäld
- 1999-06-10
- Besvarad
- 1999-06-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 9 juni
De tragiska polismorden har visat att situationen vad gäller nazistiska och rasistiska organisationer är både allvarlig och farlig. För att motverka rasistiskt och nazistiskt våld måste samhället jobba för integration och mot diskriminering. Den nationella samordningskommittén för Europaåret mot rasism föreslog att man skall motverka vardagsrasismen och diskrimineringen genom bl.a. följande förslag i SOU 1998:99:
- att inrätta antidiskrimineringsbyråer, som finansieras med offentliga medel men vars verksamhet administreras av ideella organisationer,
- att regeringen prövar möjligheten att låta det system med nedsatta socialavgifter som tillämpas i regionalpolitiken också omfatta bostadsområden i storstadsregionerna,
- att en ettårig kompletterande utbildning för personer med utländsk lärarutbildning inrättas vid samtliga större lärarutbildningar i landet.
Hur avser ministern agera för att ovannämnda förslag samt de förslag som framställs i SOU 1998:99 genomförs?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:724 besvarad av
- Statsrådet Ulrica Messing
den 16 juni
Yvonne Ruwaida har frågat mig hur jag tänker agera för att de förslag som den nationella samordningskommittén för Europaåret mot rasism framställde i betänkandet Acceptera! (SOU 1998:99) genomförs. I sin fråga lyfter hon särskilt fram tre av förslagen.
Den nationella samordningskommitténs uppdrag var att initiera, leda och samordna de svenska aktiviteterna under EU:s Europaår mot rasism 1997. Kommittén skulle på "bredast möjliga sätt förebygga och motverka rasism, främlingsfientlighet och antisemitism samt verka för goda relationer mellan människor med olika etnisk bakgrund och för att den etniska mångfalden, som är en självklar och ständigt närvarande del av det svenska samhället, skall respekteras i det dagliga livet". Kommittén redovisade sin verksamhet i betänkandet Acceptera! (SOU 1998:99), vilket också innehöll ett stort antal förslag till åtgärder. En del av förslagen var mycket specifika, andra av betydligt mer allmän karaktär. Sammantaget omfattade de i stort sett hela samhällslivet.
Mot denna bakgrund har det knappast varit möjligt för regeringen att ta ett samlat grepp kring kommitténs förslag. Det hindrar emellertid inte att jag och regeringen under det gångna året på olika sätt har tagit fasta på många av dem.
Så har t.ex. skett inom ramen för det åtgärdspaket för att få ett integrationsperspektiv att genomsyra den allmänna politiken och öka den etniska mångfalden i den statliga sektorn, som jag presenterade häromveckan. Åtgärdspaketet innehåller bl.a. förordningsändringar som tydliggör myndigheternas generella integrationspolitiska ansvar, en kartläggning av i vad mån integrationsperspektivet uppmärksammas i regleringsbreven för de enskilda myndigheterna, krav på åtgärder hos myndigheterna syftande till ökad etnisk mångfald bland de anställda, en översyn av krav på svenskt medborgarskap för statliga anställningar och uppdrag samt en analys av möjligheterna för den offentliga sektorn att använda s.k. antidiskrimineringsklausuler. Alla dessa åtgärder ligger väl i linje med förslag från den nationella samordningskommittén. Härutöver avser regeringen att inom kort tillsätta en utredning som bl.a. skall se över straffbestämmelsen om olaga diskriminering (16 kap. 9 § brottsbalken) och hur den har tillämpats. Också detta är något som efterlystes av den nationella samordningskommittén.
Vad gäller de förslag Yvonne Ruwaida särskilt tar upp i sin fråga finns följande att redovisa.
En tanke med den nationella samordningskommittén var att den i samband med att den avslutade sitt arbete den sista juni 1998 skulle kunna lämna över erfarenheter, idéer, kontakter etc. till det då alldeles nyinrättade Integrationsverket. Genom inrättandet av Integrationsverket fick vi en myndighet med ett övergripande ansvar för att stimulera till arbete i samhället i syfte att förebygga och motverka främlingsfientlighet, rasism och etnisk diskriminering. Just det lokala arbetet mot etnisk diskriminering är en fråga som Integrationsverket har sagt sig vilja prioritera. Ett mål för myndighetens verksamhet under år 1999 är, enligt dess verksamhetsplan, att etablera samarbete med frivilligorganisationer för sådant lokalt arbete. Denna verksamhet skall sedan vidareutvecklas under år 2000. Jag kommer med intresse att följa Integrationsverkets initiativ på området.
I fråga om situationen i storstädernas förortsområden har regeringen för att främja en god utveckling erbjudit ett antal storstadskommuner tillfälle att teckna s.k. lokala utvecklingsavtal. Avtalen skall bygga på lokalt engagemang och lokala behov. För närvarande arbetar berörda kommuner internt med att formulera sina önskemål om avtalens innehåll. En dialog mellan kommunerna och staten har också inletts. Avtalen förväntas kunna tecknas under hösten. Att föregripa denna process om vad avtalen bör innehålla ser jag som mindre lämpligt just med hänsyn till det ovan beskrivna "underifrånperspektivet". Samtidigt har jag tidigare redovisat att jag känner stor tveksamhet inför den typ av särlagstiftning som nedsatta socialavgifter i utsatta bostadsområden i storstadsregionerna skulle kräva.
Vad slutligen gäller förslaget om en ettårig kompletterande utbildning för personer med utländsk lärarutbildning, så överlämnade regeringen i december förra året det, liksom övriga förslag relaterade till skolväsendet från den nationella samordningskommittén, till Lärarutbildningskommittén (U 1997:07). Denna kommitté presenterade i går, den 15 juni, sitt slutbetänkande. Min övertygelse är att vi av många olika skäl måste bli bättre på att inom skolan ta till vara kompetens hos personer med utländsk bakgrund och utbildning. Jag kommer med denna utgångspunkt att uppmärksamt följa beredningen av Lärarutbildningskommitténs förslag.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.