vapenleverans till Indien

Skriftlig fråga 2001/02:1296 av Jóhannesson, Berit (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-06-04
Anmäld
2002-06-11
Besvarad
2002-06-12

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 4 juni

Fråga 2001/02:1296

av Berit Jóhannesson (v) till statsrådet Leif Pagrotsky om vapenleverans till Indien

Inspektionen för export av strategiska produkter har givit Bofors tillstånd att lämna offert till Indien omfattande 400 haubitsar. Bofors tävlar nu om denna order till Indien och det ligger i farans riktning att de ska få den. Det har sedan länge funnits en levande konflikt mellan Indien och Pakistan. På senare tid har denna konflikt eskalerat. Dagligen mullrar kanonerna i Kashmir och över en miljon soldater står mot varandra vid Indiens och Pakistans gemensamma gräns. Samtidigt befinner sig personal från Bofors i Indien och utbildar armén på den långskjutande robot som Bofors avser att sälja till Indien. Eftersom såväl Pakistan som Indien innehar kärnvapen innebär en eskalering till fullskaligt krig mellan dem en betydande risk för att kärnvapen kommer till användning. Om Bofors skulle få exportlov innebär det att Sverige exporterar till ett land som helt uppenbart inte bara är indraget i en väpnad konflikt @ något som i sig är ett faktiskt hinder för vapenexport från Sverige @ utan att denna konflikt kan eskalera till fullt krig. Enligt vapenexportreglerna är det förbjudet att exportera vapen under dessa omständigheter. Eftersom Bofors ännu inte fått ja till exporten finns tid att ändra den nuvarande inställningen från regeringens sida att denna leverans är att betrakta som följdleverans. Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till handelsminister Leif Pagrotsky:

Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att hindra exporten av Boforstillverkade vapen till Indien?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:1296 besvarad av

den 12 juni

Svar på fråga 2001/02:1296 om vapenleverans till Indien

Statsrådet Leif Pagrotsky

Berit Jóhannesson har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att hindra exporten av Boforstillverkade vapen till Indien.

Regeringens politik avseende export av krigsmateriel präglas av restriktivitet och långsiktighet. Varje beslut om krigsmateriel fattas efter en noggrann prövning av alla omständigheter i det enskilda fallet, i enlighet med de sedan lång tid gällande och parlamentariskt förankrade riktlinjerna för krigsmaterielexport. Vad gäller export av krigsmateriel till Indien har regeringen vid olika tillfällen informerat om att det under rådande omständigheter inte är aktuellt att bevilja export som innebär nya åtaganden. Sedan 1994 har Sverige inte beviljat några nya åtaganden vad avser krigsmateriel till Indien. Jag vill samtidigt erinra om betydelsen för Sveriges trovärdighet att ingångna avtal respekteras. Därför förekommer export som har ett klart samband med tidigare avtal och leveranser.

Ett samarbetsavtal som det mellan Sverige och Indien ska fullföljas om inte ovillkorliga hinder uppstår, dvs. i praktiken sanktionsbeslut i FN eller i EU. Några sådana sanktionsbeslut föreligger inte i dag gentemot Indien.

Ansvaret för de enskilda exportbesluten ligger hos Inspektionen för strategiska produkter som central förvaltningsmyndighet. Till sin hjälp har inspektionen det parlamentariskt sammansatta Exportkontrollrådet. Om ett ärende bedöms ha principiell betydelse eller annars är av särskild vikt ska inspektionen överlämna det till regeringen för prövning. Så har inte skett beträffande nu pågående upphandling av fälthaubitsar för den indiska armén.

Genom EU har Sverige uppmanat bägge parter till yttersta återhållsamhet och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att undvika ytterligare konfrontation och eskalering av konflikten. Indien och Pakistan har uppmanats att på fredlig väg lösa alla utestående frågor. Sverige kommer att fortsätta att aktivt verka för ytterligare steg i den riktningen.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.