våld mot homosexuella
Skriftlig fråga 1998/99:626 av Westerholm, Barbro (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-05-14
- Anmäld
- 1999-05-18
- Besvarad
- 1999-05-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 14 maj
Återigen har RFSL:s lokaler i Trollhättan vandaliserats. Under 1998 utsattes dessa lokaler för vandalisering 15 gånger! Nu har försäkringsbolagen sagt upp försäkringen och föreningen hotas av att gå i konkurs på grund av de kostnader vandaliseringen fört med sig. Samtidigt har en styrelsemedlem i en annan av RFSL:s lokalavdelningar mottagit dödshot per telefon. Man har i detalj beskrivit personens vardag, hur vederbörande bor, hur rummen är disponerade och vilka anhöriga som finns. Hotet är polisanmält.
Jag har tidigare i en interpellation tagit upp vilka åtgärder regeringen avser vidta för att homosexuella skall kunna känna sig trygga i det svenska samhället och fått svaret att regeringen ser allvarligt på det inträffade. Eftersom våld och trakasserier av allvarligt slag fortsätter mot homosexuella upprepar jag frågan:
Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att homosexuella skall kunna känna sig trygga i det svenska samhället?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:626 besvarad av
- Justitieminister Laila Freivalds
Barbro Westerholm har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att homosexuella skall kunna känna sig trygga i det svenska samhället. Av Barbro Westerholms fråga framgår att den är ställd mot bakgrund av brottsliga handlingar som riktats mot personer med homosexuell läggning och mot RFSL i Trollhättan och personer som är knutna till RFSL.
Hot och andra övergrepp mot homosexuella är naturligtvis straffbara på samma sätt som om de begås mot andra brottsoffer. Det kan t.ex. vara fråga om misshandel, olaga hot, ofredande eller skadegörelse. Enligt 29 kap. 2 § 7 brottsbalken skall det dessutom betraktas som en försvårande omständighet om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller annan liknande omständighet. Med annan liknande omständighet avses främst sexuell läggning (se prop. 1993/94:101 s. 22). Om ett brott begås i syfte att kränka någon för hans eller hennes homosexuella läggning kan detta alltså leda till strängare straff än annars.
Regeringen tillsatte i augusti förra året en parlamentarisk utredning som bl.a. har i uppgift att överväga frågan om att kriminalisera aktivt deltagande i organisationer som sysslar med brottslig verksamhet. Utredningen skall också överväga frågan om att straffbelägga hets mot homosexuella på motsvarande sätt som i dag gäller i fråga om hets mot folkgrupp. Utredningen skall redovisa sitt arbete senast den 31 oktober 2000.
Av polisväsendets regleringsbrev framgår att kampen mot våldsbrottslighet skall prioriteras. Självklart gäller detta inte minst sådan brottslighet som riktar sig mot homosexuella. Det är viktigt att polisen utvecklar sitt problemorienterade arbetssätt så att fler fall av brott mot homosexuella kan klaras upp. Här kan det i och för sig finnas mycket kvar att göra. På många ställen, bl.a. i Trollhättan, arbetar dock polisen lokalt på det sättet att man satsar på att bevaka och skydda områden och objekt som man vet är eller kan bli särskilt utsatta. Jag har fått veta att polisen i Trollhättan under en period satte av särskild personal för att arbeta med angreppen mot RFSL. Man förhörde vittnen och försökte finna gemensamma nämnare i fråga om tillvägagångssätt och tidpunkter etc. Länskriminalens kriminalunderrättelseenhet kopplades också in. Endast ett brott riktat mot RFSL i Trollhättan - ett fall av åverkan - har anmälts under detta år.
Förekomsten av brott mot homosexuella måste synliggöras. Säkerhetspolisen arbetar med att kartlägga brott med homofobisk bakgrund. Varje år publiceras kartläggningen i rapporten Brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet. Rapporten innehåller en samlad brottsstatistik för hela landet inom det nu aktuella området. Arbetet utförs i en nära dialog med Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet och Brottsförebyggande rådet. Utifrån säkerhetspolisens kartläggning kan den öppna polisen hämta underlag för sina preventiva och operativa åtgärder.
Brottsförebyggande rådet arbetar också med s.k. hatbrott, varmed förstås brott som begås mot personer som av gärningsmännen uppfattas som avvikande. Våldsbrott som riktas mot homosexuella på grund av deras sexuella läggning tillhör denna brottskategori. Rådet deltar i kampanjer mot hatbrott i skolorna och stöder också studier på platser där uppmärksammade hatbrott har ägt rum.
För att homosexuella skall kunna känna sig trygga i samhället finns det andra åtgärder som är väl så viktiga som straffrättsliga ingripanden. Vi får inte glömma bort att våld och trakasserier med homofobiska motiv, precis som rasismen, är ett uttryck för intolerans och bristande respekt för alla människors lika värde. Information och attitydpåverkande arbete är här av avgörande betydelse. Det handlar om att föra ut de demokratiska värderingar på vilka vårt samhälle är uppbyggt. I detta sammanhang vill jag dessutom nämna den nya lagstiftningen med förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning och det ombudsmannainstitut mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) som nyligen har inrättats. Folkhälsoinstitutet har också regeringens uppdrag att ansvara för en övergripande samordning av insatser för homosexuella, att följa utvecklingen av homosexuellas situation i samhället, att vidta egna åtgärder och att följa andra myndigheters informationsinsatser.
Vi kan självklart inte acceptera att homosexuella utsätts för våld och trakasserier. Sådana företeelser måste bekämpas såväl genom straffrättsliga åtgärder som genom insatser på andra politikområden. Ansvaret för att försvara grundläggande demokratiska och mänskliga värden vilar på oss alla.
den 20 maj
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.