Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

utsläpp från färjetrafiken

Skriftlig fråga 2004/05:881 av Persson, Catherine (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-02-04
Anmäld
2005-02-08
Besvarad
2005-02-09
Svar anmält
2005-02-09

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 4 februari

Fråga 2004/05:881

 av Catherine Persson (s) till statsrådet Lena Sommestad om utsläpp från färjetrafiken

Utsläpp av miljöskadliga ämnen från färjor som anlöper de svenska hamnarna är omfattande. Trelleborg är Sveriges näst största godshamn. År 2002 stod färjetrafiken mellan Trelleborg och kontinenten ensam för motsvarande en femtondel av hela Sveriges samlade utsläpp av miljöskadligt svaveldioxid och kväveoxider. Svaveldioxid och kväve bidrar till försurning av vatten och mark och vållar skador på växter, djur och byggnadsverk. Även om en del av det förebyggande miljöarbetet kan göras och också görs av hamnarna så är den största orsaken till utsläppen färjorna. Hittills har alltför få rederier investerat i till exempel miljövänlig avgasrening. De som väljer att ta sitt miljöansvar får dock ekonomiska konkurrensnackdelar då det till exempel kan innebära ett högre pris för miljövänligare drivmedel. Förlorarna är miljön och medborgarna. Regeringen bör överväga hur man kan skapa incitament för rederierna att göra miljövänliga investeringar. Möjligheterna att ha differentierade farledsavgifter beroende på till exempel användning av miljövänligt bränsle och avgasrening bör undersökas. Få initiativ skulle ha så stor positiv effekt på miljön som just en reducering av färjornas utsläpp.

Avser ministern att ta initiativ för att skapa incitament för rederier att finna lösningar för att minska utsläppen från de färjor som trafikerar våra hamnar?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:881 besvarad av

den 9 februari

Svar på frågorna 2004/05:880 om internationella åtgärder för minskade färjeutsläpp och 881 om utsläpp från färjetrafiken

Statsrådet Ulrica Messing

Catherine Persson har frågat miljöminister Lena Sommestad om dels vilka åtgärder hon avser att vidta på internationell nivå för att minska utsläppen från färjetrafiken, dels om hon avser att ta initiativ för att skapa incitament för rederier att finna lösningar vad gäller minskade utsläpp från de färjor som trafikerar svenska hamnar. Ansvarsfördelningen inom regeringen är sådan att jag svarar på frågor om sjöfartens miljöpåverkan.

Jag delar Catherine Perssons inställning om att de luftburna utsläppen från sjöfarten måste minskas för att göra detta trafikslag mer miljövänligt. Det gäller inte minst färjetrafiken.

Tack vare ambitioner från svenska redare, miljömedvetna kunder och insatser från hamnar liksom från staten har Sverige i dag världens mest miljövänliga handelsfartyg i svenska vatten. Användning av lågsvavlig bunkerolja och avgasrening förekommer i större utsträckning hos oss än på något annat håll i världen. Vi har all anledning att glädja oss åt detta, men får för den skull inte slå oss till ro.

För att ge ytterligare stimulans till dem som redan har vidtagit åtgärder @ och för att ge andra större anledning att miljöanpassa sina fartyg @ ökade miljörabatterna i farledsavgifterna från och med den 1 januari i år. De nya farledsavgifterna innebär att miljörabatterna höjs med 20 % för svaveloxider och 40 % för kväveoxider. Samtidigt har hanteringen av farledsavgifter förenklats för att svara upp mot näringens önskemål. Rabattsystemet har till exempel rensats och det är numera möjligt att dygnet runt hantera avgiftsproceduren via Internet.

Sjöfarten är en i hög grad internationell näringsgren och mycket av arbetet med att minska sjöfartens luftföroreningar måste därför ske i olika internationella forum. Särskilt viktigt är arbetet inom IMO och EU.

Jag gläds därför åt att EU är på väg att anta ett direktiv om minskade svavelutsläpp från sjöfarten. EU:s miljöministrar enades i juni 2004 om att man från och med maj i år bör införa en gräns på 1,5 viktprocent svavel för bunkerolja som används i fartyg som trafikerar Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen. Samma gräns bör från och med juli 2007 gälla för reguljär färjetrafik mellan hamnar inom EU. En gräns på 0,2 viktprocent svavel föreslås av rådet vidare gälla för fartyg vid kaj. Från och med den 1 januari 2010 föreslås denna gräns skärpas till 0,1 viktprocent. För närvarande förhandlar rådet med Europaparlamentet om nämnda direktiv.

Det är även min uppfattning att den internationella sjöfartsorganisationen IMO måste skärpa reglerna i bilaga VI i miljöskyddskonventionen Marpol. Bilagan reglerar sjöfartens luftburna utsläpp och träder i kraft i vår. Trots att bara ett fåtal länder @ däribland Sverige @ har ratificerat bilagan, kan den redan betraktas som föråldrad och behöver därför skärpas. Det här är en fråga som måste få hög prioritet inom IMO:s arbete och som Sverige kommer att driva.

Jag vill avsluta med att nämna det ministermöte, som kommer att äga rum i Göteborg i april 2006 inom ramen för Nordsjökonferensen. Mötet blir ett utmärkt tillfälle att lyfta fram förslag från intresseorganisationer och sjöfartsnäringen om olika incitament för att finna lösningar vad gäller att bekämpa sjöfartens luftföroreningar. Det kan till exempel handla om att främja landbaserad elanslutning av fartyg och att öka tillgången till lågsvavligt bunkerbränsle.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.