utflaggningen av svenska fartyg
Skriftlig fråga 1997/98:1009 av Carlsson, Sivert (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-08-13
- Anmäld
- 1998-08-17
- Besvarad
- 1998-08-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 13 augusti
Sverige har varit, är fortfarande och skall förhoppningsvis även i fortsättningen vara en stark sjöfartsnation. En flotta på ca 21 miljoner ton gör den svenska handelsflottan till i dag den tionde i världen. Sjöfarten skall enligt EU vara en gynnad näring. Det betyder enligt min mening att svenska rederier måste få bedriva sjöfartsnäringen på konkurrensneutrala villkor. Svenska fartyg skall inte behöva flaggas ut till andra nationer på grund av att svenska regler inte är anpassade till gällande marknad. Regeringen har antytt att förutsättningar bör skapas för en konkurrenskraftig svensk rederinäring. Dock har ännu mycket litet hänt i denna fråga. Under tiden flaggas alltfler fartyg ut från Sverige, 21 fartyg under fjolåret och i år hittills ytterligare 14 fartyg till länder som erbjuder bättre villkor än här i Sverige, framför allt till Norge och Nederländerna. Diskussioner och förhandlingar har förts mellan parterna inom sjöfarten och tecknade fackliga avtal öppnar för såväl minskade bemanningskostnader, som tillfälliga anställningar och anställning av utländska sjömän. Regeringens beslutsångest i denna fråga medför stor risk att ännu fler svenska fartyg flaggas ut och att den svenska sjöfartsflottan ytterligare krymper. En såväl olycklig som onödig utveckling. Svensk sjöfartsnäring behövs i Sverige. Regeringen bör snarast presentera förslag till lösning för att undvika ytterligare utflaggning.
Fråga:
Vilka åtgärder är kommunikationsministern beredd att snarast vidta för att svensk sjöfartsnäring skall kunna bedriva sin verksamhet på konkurrensneutrala villkor och därmed förhindra ytterligare utflaggning av svenska fartyg?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:1009 besvarad av , ()
- Kommunikationsminister Ines Uusmann
den 28 augusti
Sivert Carlsson har frågat mig om vilka åtgärder jag är beredd att snarast vidta för att svensk sjöfartsnäring skall kunna bedriva sin verksamhet på konkurrensneutrala villkor och därmed förhindra ytterligare utflaggning av svenska fartyg.
Ett flertal sammanhållna konsekvensutredningar om den svenska sjöfartsnäringens förutsättningar har genomförts i Sverige sedan 1993/94. Flertalet har resulterat i slutsatsen att om Sverige vill bibehålla sin handelsflotta krävs statliga insatser. Sådana insatser har också riksdagen fattat beslut om vid flera tillfällen sedan dess. I december 1996 antog riksdagen ett sjöfartspolitiskt beslut som innebär att man skall skapa långsiktighet och rimliga konkurrensvillkor för den svenska handelsflottan.
EG-kommissionen har därefter i maj 1997 fattat beslut om riktlinjer för statsstöd till sjöfarten som - mot bakgrunden av utflaggningen från flertalet medlemsstater inom EU - skall kunna tillåtas.
Flera länder inom EU har nu inom ramen för de nya riktlinjerna förstärkt sina näringspolitiska insatser på sjöfartsområdet bl.a. Holland och Tyskland. Detta har påverkat den svenska handelsflottans konkurrenskraft negativt.
I en skrivelse till Sveriges Redareförening den 6 november 1997 anger regeringen att inriktningen av det sjöfartspolitiska arbetet skall vara att snabbt också i Sverige pröva förutsättningarna att ytterligare kunna reducera den svenska handelsflottans bemanningskostnader. Regeringen har i 1998 års ekonomiska vårproposition (1997/98:150) angivit att man avser återkomma med konkreta förslag till lösningar i dessa frågor i budgetproposition för 1999.
I avvaktan på detta har regeringen beslutat om att från den 1 juli 1998 tillfälligt öka bidraget till sjöfarten genom att höja bidraget till kostnader för socialavgifter från 29 000 till 45 000 kr per kalenderår och årsarbetskraft inom ramen för den av riksdagen beslutade reviderade budgeten för Rederinämnden.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.