Utfasning av perkloretylen

Skriftlig fråga 2008/09:184 av Ehn, Tina (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-10-30
Anmäld
2008-10-30
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar anmält
2008-11-11
Besvarad
2008-11-11

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 30 oktober

Fråga

2008/09:184 Utfasning av perkloretylen

av Tina Ehn (mp)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Nästan samtliga svenska kemtvättar använder i dag det giftiga, miljöfarliga och misstänkt cancerogena lösningsmedlet perkloretylen. Redan 1990 ville Naturvårdsverket förbjuda ämnet, men hittills har varken marknad eller myndigheter förändrat situationen.

Miljöministern har den 9 april uttalat att han och regeringen anser att miljövänligare alternativ bör ersätta perkloretylen.

Miljöavgifter på införsel av perkloretylen föreslogs redan 1995 av Miljöpartiet. Norge införde 2000 en sådan avgift, vilket minskat den norska perkloretylenimporten med 90 procent till 30 ton per år. Sverige har inga avgifter, och importerar fortsatt ca 250 ton per år.

Riskerna för koncentrationer av direkt hälsofarliga perkloretylenångor i bostadshus med kemtvättar har föranlett USA, och i juni även Danmark, att fasa ut kemtvättar bland bostäder. I Sverige är det fortsättningsvis fritt fram att etablera nya kemtvättar i bostadshus.

Den största köparen av kemtvätt av uniformskläder är sannolikt staten. Holland har som mål att offentliga organisationer ska upphandla så hållbart som möjligt år 2010. Som ett led i detta behandlas just nu ett förslag om att reducera eller helt ta bort perkloretylen i offentlig upphandling. Någon motsvarighet finns ännu inte i Sverige.

Utifrån detta vill jag fråga när ministern avser att vidta åtgärder för att fasa ut användningen av perkloretylen.

Svar på skriftlig fråga 2008/09:184 besvarad av Miljöminister Andreas Carlgren

den 11 november

Svar på fråga

2008/09:184 Utfasning av perkloretylen

Miljöminister Andreas Carlgren

Tina Ehn har frågat mig när jag avser att vidta åtgärder för att fasa ut användningen av perkloretylen i kemtvättar.

Jag anser, som jag anförde i svar på riksdagsfråga den 9 april 2008, att perkloretylen på sikt bör ersättas med miljövänliga alternativ. Verksamhetsutövarna har enligt miljöbalken ett ansvar att byta ut farliga kemiska produkter mot mindre farliga – substitutionsprincipen.

Omställningen kommer dock att ta tid eftersom alternativa tekniker, med till exempel kolväten eller koldioxid, innebär stora investeringskostnader för tvätterierna.

Enligt Kemikalieinspektionens statistik har användningen av perkloretylen vid kemtvätt minskat från ca 700 ton 1994 till ca 100 ton 2005. Minskningen beror delvis på att en del kemtvättar gått över till alternativa ämnen och tekniker, men kanske främst på effektivare maskiner och ökad recirkulering av tvättvätskan.

Sedan 2001 gäller skärpta krav i EU på hur mycket perkloretylen som får släppas ut från kemtvättar. Arbetsmiljölagstiftningen ställer också krav på halterna av perkloretylen i arbetsmiljön. Sverige har det strängaste gränsvärdet i EU, 10 ppm, som även kan jämföras med till exempel 25 ppm i USA.

Genomförandet av Reach innebär strängare krav på dokumentation och användning av perkloretylen. För ämnen som importeras eller tillverkas i volymer över 10 ton ska en så kallad kemikaliesäkerhetsrapport upprättas. Denna ska bland annat innehålla information om hur människor och miljö utsätts för ämnet inom olika användningsområden och vilka skyddsåtgärder som behöver vidtas för att användningen ska vara säker.

Tina Ehn pekar på att ekonomiska styrmedel liksom krav vid offentlig upphandling används som styrmedel i andra länder för att påskynda övergången till miljövänliga alternativ. Jag kommer att följa den utvecklingen och se över möjligheterna att påskynda övergången från perkloretylen till alternativa ämnen och tekniker även i Sverige.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.