Utebliven diplomatisk bojkott av OS i Kina

Skriftlig fråga 2021/22:866 av Markus Wiechel (SD)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

Den 4 februari går vinter-OS i Peking av stapeln. Inför detta har flera länder, som exempelvis Australien, USA och Storbritannien och naturligtvis Litauen, varit tydliga med att de avser att genomföra en så kallad diplomatisk bojkott av spelen, vilket även Sverigedemokraterna som bekant förespråkar. Undertecknad lyfte bland annat detta redan i höstas i en skriftlig fråga (2021/22:493), och i återkopplingen framkom det att regeringen inte tagit ställning än.

Nu har dock regeringen tagit ställning. Man avser inte att närvara med någon representant men det ska enligt regeringen inte ses som en diplomatisk bojkott utan enbart mot bakgrund av rådande smittspridning. Trots att en diplomatisk bojkott inte utesluter att landets idrottare deltar i tävlingarna kan regeringens ställningstagande enbart ses som ett resultat av feghet. Man vågar helt enkelt inte markera mot den kinesiska diktaturen, trots alla de övertramp av de mänskliga rättigheterna som vi ser i landet.

Regeringen påstår sig i stället föra diplomatiska samtal där man kritiserar övertrampen, men de har inte gett några resultat. Likaså uteblir då effekten av den offentliga markeringen, varför regeringens ställningstagande enbart kan ses som ett tecken på att man inte inser allvaret i Kinas återkommande och ofattbara övergrepp mot minoriteter och oliktänkande, eller för den delen aggressiva agerande gentemot andra länder.

Faktum är att Sverige också är drabbat. Ett av de största hoten mot vårt land är Kina, som bedriver underrättelseverksamhet mot oss. I närtid har vi sett hur de kidnappat en svensk medborgare samt brutit mot internationella avtal, genom övertagandet av Hongkong. Den kinesiska hoten mot såväl svenska beslutsfattare som journalister vittnar också om ett hänsynslöst beteende, som vi bara kan hoppas minskar nu när de bytt ambassadör.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

Vilka fördelar ser ministern med att inte genomföra en diplomatisk bojkott av Kina, och vilka initiativ är ministern beredd att ta mot bakgrund av situationen för mänskliga rättigheter i Kina och de signaler som en utebliven bojkott riskerar att sända till de minoriteter som är drabbade i landet?