Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

utbildningsmöjligheter för omvårdnadspersonal

Skriftlig fråga 2003/04:257 av Berglund Nilsson, Mona (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-11-14
Anmäld
2003-11-14
Besvarad
2003-11-19
Svar anmält
2003-11-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 14 november

Fråga 2003/04:257

 av Mona Berglund Nilsson (s) till utbildningsminister Thomas Östros om utbildningsmöjligheter för omvårdnadspersonal

Inom kommunernas vård och omsorg om äldre och funktionshindrade arbetar i dag cirka 360 000 personer. Mer än nio av tio av dessa är kvinnor och majoriteten arbetar deltid. Många är vikarier och timanställda, utan tillräcklig anställningstrygghet. Belastningen i arbetet har ökat och därmed även antalet arbetsskador och arbetsrelaterade sjukdomar. Sjukfrånvaron bland omvårdnadspersonal är hög.

Fyra av tio som arbetar inom vården har inte fått den yrkesutbildning de behöver för sitt arbete. Många anställda går i pension under de närmsta åren, samtidigt som knappheten på arbetskraft förväntas tillta.

Med dagens utbildningsdimensionering kommer bristen på personal med adekvat utbildning inom omsorgen inom en snar framtid att bli stor. Därför måste dimensioneringen öka kraftigt, särskilt vuxenutbildningen. Bland annat krävs nya former av arbetsplatsförlagd utbildning och bättre studiefinansiering.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga utbildningsministern vilka initiativ han planerar för att öka utbildningsdimensioneringen för omvårdnadspersonal.

Svar på skriftlig fråga 2003/04:257 besvarad av

den 19 november

Svar på fråga 2003/04:257 om utbildningsmöjligheter för omvårdnadspersonal

Statsrådet Lena Hallengren

Mona Berglund Nilsson har frågat utbildningsministern om vilka initiativ som planeras för att öka dimensioneringen av utbildning för omvårdnadspersonal. Eftersom frågan till största delen berör den kommunala vuxenutbildningen och jag är ansvarig minister för vuxnas lärande har frågan överlämnats till mig.

Av dem som i dag arbetar inom äldre- och handikappomsorgen har 14 % en högskoleutbildning. Enligt statistik från SCB och AMS råder brist på högskoleutbildad arbetskraft inom vårdsektorn. Det bör dock påpekas att arbetskraftbehovet inom äldre- och handikappomsorgen inte ska eller kan täckas av enbart högskoleutbildade, även om andelen kan öka. I första hand handlar det om kompetenser som motsvarar gymnasial nivå.

Ansvaret för att skapa förutsättningar för vuxnas lärande delas mellan stat och kommun. Kommunerna har att planera och genomföra den kommunala vuxenutbildningen med hänsyn till de behov som finns i kommunen. Utgångspunkten är att den utbildning som ges inom kommunal vuxenutbildning ska utgå från medborgarnas behov. Dessutom ska kommunerna inom ramen för en infrastruktur för vuxnas lärande utveckla ett samarbete med företrädare för den lokala arbetsmarknaden vilket givetvis inkluderar de offentliga arbetsgivarna.

I dagsläget utgör utbildningar på gymnasial nivå med inriktning mot vård och omsorg den största andelen av de yrkesinriktade vuxenutbildningarna och har ökat kontinuerligt under de senare åren. De enskilda medborgarna har med andra ord lyssnat på de signaler som företrädare för vård och omsorg lämnat och kommunerna har ökat verksamheten inom just detta utbildningsområde. Dessutom genomförs vård- och omsorgsutbildningar i form av uppdragsutbildningar, upphandlade av arbetsgivarna, det vill säga i detta fall kommunerna, eller av länsarbetsnämnderna inom ramen för arbetsmarknadsutbildningar.

Staten finansierar genom det generella statsbidragssystemet kostnader för dessa satsningar. Under åren 1997@2002 har staten inom ramen för Kunskapslyftet ytterligare bidragit till att skapa förutsättningar för en omfattande utbildning av vuxna. Ett riktat statsbidrag till kommunerna har fördelats för innevarande år samt föreslås även för åren 2004@2005. Anslaget kommer därefter att inordnas i det generella statsbidraget till kommunerna.

Vidare stimulerar staten på olika sätt en utveckling av vuxenutbildningen vilket innebär en ökad flexibilitet och tillgänglighet. Allt i syfte att den enskilde ska kunna kombinera arbete med studier av olika former. För att en fortsatt utveckling av validering ska ske, till exempel inom sektorn omvårdnadsutbildningar, görs också insatser från statens sida. Regeringen tillsätter en valideringsdelegation som får i uppdrag att ytterligare stimulera utvecklingen. Myndigheten för skolutveckling har i uppdrag att stödja utvecklingen i kommunerna. Ett infrastrukturområde som utvecklas starkt är bland annat lärcenter.

Möjligheterna att inom vuxenutbildningen utbilda personal för omvårdnadsyrken finns således hos kommunerna. Det är på den lokala nivån, i samverkan mellan den enskilde och berörda aktörer och intressenter, som åtgärder kan vidtas för att öka omfattningen av dessa utbildningar.

När det gäller eftergymnasiala utbildningar finns inom kvalificerad yrkesutbildning (KY) ett 40-tal olika utbildningar som syftar till arbete inom vård och omsorg. Inom högskolan är det främst den sociala omsorgsutbildningen som leder till arbete inom vård och omsorg om äldre och funktionshindrade på kommunal nivå. Det råder i dagsläget brist på personer med social omsorgsexamen, men med nuvarande utbildningsdimensionering kommer tillgången att öka, vilket leder till att en relativt god balans är att förvänta.

Slutligen vill jag nämna att regeringen, för att förbättra vidareutbildningsmöjligheterna och minska personalbristen i vården och omsorgen, i budgetpropositionen 2004 har aviserat ett förslag om en förkortad vidareutbildning till sjuksköterska.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.