Till innehåll på sidan

ursprungsmärkning av skinn- och pälsprodukter

Skriftlig fråga 2002/03:70 av de Pourbaix-Lundin, Marietta (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-10-30
Anmäld
2002-10-30
Besvarad
2002-11-06
Svar anmält
2002-11-06

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 30 oktober

Fråga 2002/03:70

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om ursprungsmärkning av skinn- och pälsprodukter

För någon vecka sedan visade svensk TV ett reportage gjort av den tyske dokumentärfilmaren Manfred Kareremann om produktionen av hund- och kattskinn. I reportaget avslöjades enorma grymheter som djuren utsattes för, bland annat förekom det att katter flåddes levande. Det förekom också uppgifter om att produkter med hund- och kattskinn säljs i Sverige och då ofta under namn som är djupt vilseledande för de svenska konsumenterna.

Efter TV-inslaget så har en kraftfull konsumentprotest riktats mot både att hund- och kattskinn försäljs i Sverige och att det i dag inte finns några krav på att skinn- och pälsprodukter ska märkas med uppgift om vilken djurart och vilket land de kommer ifrån. Protesten visar tydligt att svenska konsumenter vill ha en sådan ursprungsmärkning så att de kan göra djuretiska val, till exempel välja bort produkter som består av hund- och kattskinn.

Min fråga till jordbruks- och konsumentministern:

När kommer förslag om obligatorisk märkning av skinn- och pälsprodukter med uppgift om vilken djurart och vilket land de kommer ifrån?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:70 besvarad av

den 6 november

Svar på frågorna 2002/03:70 om ursprungsmärkning av skinn- och pälsprodukter samt 71 om importförbud mot hund- och kattskinn

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat mig när det kommer förslag om obligatorisk märkning av skinn- och pälsprodukter med uppgift om vilken djurart och vilket land de kommer ifrån. Vidare har Marietta de Pourbaix-Lundin frågat hur jag kommer att arbeta för att få till stånd ett importförbud mot hund- och kattskinn både nationellt och inom EU. Eftersom båda frågorna har sitt ursprung i användning av hund- och kattskinn har jag valt att besvara frågorna i ett sammanhang.

Låt mig börja med att hålla med om att den nämnda filmen visar en fruktansvärd hantering av djur som naturligtvis är helt främmande för vår syn på djur och djurhantering. Jag är säker på att mycket få människor i Sverige och för den delen i världen vill ha något med dessa produkter att skaffa.

Det vore självfallet önskvärt att produkter från djur som produceras under djurskyddsmässigt undermåliga förhållanden inte skulle förekomma vare sig på den svenska eller på andra marknader. Bestämmelser om internationell handel är dock mycket omfattande och komplexa. I EG-fördraget finns också en rad bestämmelser om fri rörlighet för varor inom unionen.

Italien har nyligen, inom ramen för anmälningsförfarande av tekniska föreskrifter, till kommissionen anmält lagstiftning som syftar till att förbjuda användning, förvaring och saluföring samt import av skinn och päls från hundar och katter. Jag kommer med stort intresse ta del av övriga medlemsstaters och kommissionens synpunkter på det italienska förslaget. Även USA har infört motsvarande bestämmelser.

Det förefaller således vara möjligt att på nationell nivå införa lagstiftning på området men det mest effektiva vore förstås om EU:s medlemsstater agerar gemensamt. Det har också visat sig att frågan om hund- och kattskinn diskuteras i andra medlemsstater. Jag avser snarast att ta upp frågan inom EU. Om detta inte visar sig vara en framkomlig väg kommer jag att arbeta vidare för åtgärder på nationell nivå.

Det är viktigt med välinformerade konsumenter som gör medvetna val och som redan i dag börjar ställa krav på återförsäljare av päls- och skinnprodukter. Det måste gå att få svar på frågan från vilket djur pälsen eller skinnet kommer. Detta är en fråga som skulle kunna lösas på frivillig väg av marknadens aktörer genom överenskommelser om märkning. Om detta inte räcker måste frågan om obligatorisk märkning diskuteras gemensamt inom EU.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.