uppfödningen av ankor
Skriftlig fråga 1998/99:293 av Hägg, Carina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-01-28
- Anmäld
- 1999-02-02
- Besvarad
- 1999-02-03
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 28 januari
Bristen på anka och framför allt svensk anka har varit påtaglig under en längre tid för de konsumenter som efterfrågat och efterfrågar denna vara. År 1997 producerades 23 ton ankkött i Sverige. Slakten fördelades på sju slakterier, ett större och sex mindre av typen gårdsslakterier. Svenskt ankkött, som är fritt från salmonella, skulle kunna vara en exportprodukt, men då vi i dag inte ens kan tillgodose landets eget behov av anka känns en önskad export än mer avlägsen.
Det finns dock import av anka till Sverige. En del kommer in från Danmark och Frankrike. Problemet är att dessa djur sällan är salmonellafria och mycket tas dessutom, enligt uppgift, in utanför tullens kontroll. Det är ankor som serveras på restauranger o.d. I de fall stickprov har tagits på importerad anka har det ofta funnits salmonella.
Svenskt jordbruk är en framtidsnäring och i det sammanhanget är ankan ett exempel på en vara som behöver uppmärksammas och små företag måste profilera sig mer än tidigare, samtidigt som insatser måste göras på exportsatsningar. Det svenska jordbruket är ett föredöme när det gäller djurhälsa och olika produktionskrav, vilket borde ge goodwill för svenska livsmedel, i detta fallet ankkött.
Min fråga till ministern är om ministern, för såväl svenska konsumenters behov som för exportsatsningar, tagit upp behovet av att utveckla ankproduktionen med företrädare för näringen.
Svar på skriftlig fråga 1998/99:293 besvarad av
- Jordbruksminister Margareta Winberg
Carina Hägg har frågat mig om jag, för såväl svenska konsumenters behov som för exportsatsningar, tagit upp behovet av att utveckla ankproduktionen med företrädare för näringen.
Av den totala produktionen fjäderfäkött i Sverige på 90 000 ton under 1997 utgjorde anka endast 23 ton. Därutöver importerades 173 ton ankkött. Konsumtionen av anka i Sverige är således mycket liten.
I Sverige har intresset för fjäderfäkött ökat under 1990-talet, vilket avspeglas i att den svenska konsumtionen av fjäderfäkött ökat med mer än 40 % under denna period. Detta tyder på att det kan finnas möjlighet att även öka konsumtionen av anka.
I denna situation borde den svenska ankproduktionen kunna utvecklas. Produktion av anka är något som passar väl för småskalig verksamhet och kan med fördel bedrivas över hela landet. Sektorn begränsas dessutom inte av de mera allmänna jordbrukspolitiska restriktionerna.
Jag håller också med Carina Hägg om att den goda djurhälsan och de höga produktionskraven i svenskt lantbruk bör ge svenskt kött, och alltså även anka, goodwill, och ett försprång gentemot importerat kött, hos konsumenterna.
Jag följer med stort intresse utvecklingen i denna näring, och har kontakter med olika företrädare för de flesta grenar inom jordbruket och livsmedelsindustrin för att diskutera möjligheterna att öka försäljningen av svenska livsmedel. Bl.a. deltog jag i ett upptaktsmöte i London för cirka en månad sedan när Scan/Swedish Meats, Skånemejerier och LRF introducerade ett nytt kvalitetssäkringsprogram (Swedish Farm Assured) avsett för försäljning av svenska produkter på den brittiska marknaden.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.